onsdag 31 december 2008

Då var det dags

2008. Vilket år det var. Privat åkte jag en bergochdalbana utan dess like där jag skrek utav skräck, mådde illa i svängarna och skrattade högt åt pirret i magen.

Festens månad var januari. Jag och sunkhaket Carmen blev kompisar där alltför många tequila slank ner. Mr S hade tågat ut ur mitt liv. Eller, vi försökte intala oss det. Vilket inte alltid gick så bra.

I februari skaffade jag mig ett extrajobb. Som barnflicka. Det var dömt att misslyckas men jag höll ändå ut ända till maj. Jag gick med i festkommittén för att försöka få lite ordning på det icke befintliga festandet på skolan.

Jag åkte tåg till Linköping i mars för att delta på RFSL Ungdoms kongress. Vilken tågresa det var! Enda lediga platsen var utanför toaletten som visade sig vara en perfekt isbrytare. Resten av resan var fylld med glädje. Under kongressen kom vi på andra sätt att äta grädde än från tallriken. Mars var även månaden när M kom in i mitt liv med stormsteg och snurrade mig runt, runt, tills jag blev alldeles yr. Jag hade även bott i Stockholm i åtta månader och hade min första inflyttningsfest där jello shotsen och vaniljsåsen flödade.

I april hade jag inget socialt liv då mitt liv stavades skola. Jag läste bla "Karriärsutveckling för blivande akademiker" varje onsdagskväll vilket innebar Dave-fika och gruppen Dave's angels bildades.

Med maj kom solen och så även Södertörns campusfestival. Jag gjorde reklam för festkommittén, insåg att kampsport och klänningar inte går hand i hand samt serverade alkohol långt in på morgonen. I maj gick jag även på hårdrockskonsert, In Flames spelade på grönan och min lover, Anders vokalisten, öppnade med min favoritlåt. Det var ett tecken på att vi hör ihop för evigt. Jag och Nykteristfinnen bestämde oss även för att ha en lugn kväll på Söder. Det slutade med tequilarece på Kelly's med bartendern från Carmen. Halv sju nästa morgon sladdade jag in hos Nykteristfinnen där jag yrkade på att jag inte var full. Det var hennes lägenhet som snyrrade. Sen tog jag och tequila ett paus från varandra. Karusellen med M fortsatte.

Jag packade mina väskor i juni för att flyga ner till Småland där jag skulle jobba i två månader. Hemma hos mina föräldrar utvecklade jag snabbt en allergi mot gästrummet och klämde ner mig i en för kort säng. Jag njöt av att tassa ut på morgonen, barfota i gräset och äta jordgubbar direkt från landet.

Arvikafestivalen i juli skedde utan mig. Jag fick en ny lägenhet, som inte låg i skogen, och var tvungen att flytta istället för att återuppleva 2007's festivalbravader. Jag hade överlevt en månad i Småland.

Jag kände otrolig glädje i augusti när jag skulle flyga hem. Den glädjen grusades rätt snabbt när jag fick akuta magsmärtor av okänt ursprung och blev fullpumpad med medicin. Paniken över att kanske inte kunna åka hem som planerat fick mig att gråta så pass att läkaren gick med på att skriva ut mig. Alla turer med M lugnade ner sig och efter att ha träffat D undrade jag vad fan jag hade tänkt det sista halvåret. Jag firade ett år i Stockholm och blev vegetarian på allvar efter sommarens flintasteksfrossande.

I september fyllde jag 21 och firade det med en ny tatuering. Jag och Linus för-firade min födelsedag, dagen innan den stora dagen, genom att dansa oss svettiga på Club G och dricka för många öl. Min födelsedag/"grattis Stockholm, Petra har bott här i nästan 13 månader"/inflyttningsfest var en av dom bästa födelsedagar jag har haft. Jag blev även brunett igen.

Jag bestämde mig för att bli stödperson hos Brottsofferjouren i oktober. Utav en ren slump sprang jag på Greken som jag träffat en gång genom Nykterfistfinnen, vi höll ihop under hela utbildningen. Jag blev även antagen som skolinformatör hos RFSL.

I november upphörde nästan mitt sociala liv helt då skolan tog över men jag hann ändå med ett högt antal dejter. Jag började även ett nytt jobb som växeltelefonist.

December kom med allt vad det innebar. Julklappar och allmän stress. Julen för mig innebar att stanna i Stockholm med Nykteristfinnen och önska god jul till familjen genom telefonen. Dagarna innan nyår åkte jag ner till Småland, vilket visade sig bli en väldigt turbulent avslutning på år 2008.

Jag kommer göra 2009 till mitt år.

tisdag 30 december 2008

Tadaa!

Bio-besöket förflöt bra och inget blod spilldes. Innan bion gjorde jag en vild chansing och sprang in på Body shop för att leta efter en kräm som är slut hela jävla tiden hemma i Stockholm. Och den fanns! Jag var överlycklig. Passade även på att köpa ett par hörlurar till datorn på gubbdagiset Claes Ohlson så nu kommer mina medresenärer bli lyckliga.

Det blev även en snabb träff med Systeryster K och två syskonbarn inne på Lindexs underklädsavdelning. Himla bra ställe för familjeträff, jag vet.

Både min och mammas magar skrek utav hunger när vi klev in på Koh thai. Jag fick in en gudomligt god wokad tofu med diverse grönsaker. En mellan-stor popcorn på det under bion fick mig att tro att jag skulle få rulla ut från salongen.

Vilken film vi såg? Allt flyter, en himla härlig film med ett gäng lönnfeta medelålders män som får för sig att börja med konstsim i broderade badbyxor.

Mor- och dotterdag

Efter karusellen igår och allmänt jag- vägrar- prata- på- en- bra- stund från min sida gjorde mamma ett tappert försök till att sopa saker och ting under mattan genom att muta mig. Det innebar att se Mama mia! igår för femte gången, löfte om att jag får välja vilka skaldjur vi ska äta på nyår samt att vi ska på bio ikväll. Sist jag och mamma var på bio slutade det med blod. Ska bli intressant och se hur det blir ikväll. Jag har iaf med mig en massa Hello Kitty- plåster i väskan utifall att.

måndag 29 december 2008

Dag 2

Lars Norén kan slänga sig i väggen.

Jag orkar inte fler överraskningar. Jag känner mig uppochned, snurrad åt sjutusenfyrahundrafemtionio olika håll, nedsläppt hårt på marken helt oförstående.

Grattis Tingsryd!

Jag är nere, kom fram hel och i ett enda stycke. Dock väldigt groggy efter åksjukan, för lite sömn och ingen mat i magen. Det är ett helvete att åka baklänges kan jag berätta. Blir jag åksjuk kan jag inte äta, knappt dricka och tar jag en åksjuktablett somnar jag som en klubbad säl. Håller tummarna för att åka framlänges hem.

Här nere är det snö och halt. Jag blev jätteförvånad jag skulle byta tåg i Alvesta och halkade runt som Bambi på hal is på perrongen.

söndag 28 december 2008

3½ timme kvar

Jag har suttit på tåget i knappt två minuter och jag är redan uttråkad. Tack gode gud för att jag har internet ombord. Fast jag åker baklänges så jag lär väl mest må illa och förbanna hela världen.

lördag 27 december 2008

Ibland undrar man

Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Jag är lite i valet och kvalet om jag ska hoppa av min utbildning. Det är något jag har funderat på ett tag nu... Är visserligen intressanta saker vi läser om men hittills har det mesta känts om bortkastad tid. Det finns ingen motsvarande utbildning någon annanstans och jag vill ju helst inte flytta från Stockholm. Jag har kollat upp om det finns samma kurser på Stockholms universitet men icke.

Och om jag inte pluggar PEO längre, vad ska jag då läsa? För det här programmet kan verkligen leda mig till det jag vill arbeta med i framtiden. Men är det värt det när programmet känns skitdåligt?

Vilse i gamla stan

Jag vet inte var jag har haft mitt huvud den sista tiden men idag kom jag på att jag åker till Tingsryd i morgon och glömt julklapp till mormor och morfar. Det bar av till gamla stan för att köpa lite choklad. Jag kom till gamla stan, sen gick jag vilse. Jag vet mycket väl var Tyska brinken ligger men det var lögn i helvete att komma dit. Kändes som att jag gick runt hela gamla stan innan jag kom rätt.

Sen blev det frukost och fika med Linus innan vi gav oss ut i mellandagsrean. Jag hittade ett underbart grönt festlinne och vi diskuterade dåliga sexupplevelser.

Med andra ord har det varit en väldigt bra dag. Nu ska jag bara ta itu med packningen.

fredag 26 december 2008

Det var en gång en svensk, en finne och en grek

Det är annandag jul och jag är bakis. Utgång igår med andra ord med fördrickande hemma hos mig. Att vinet (och läsken) flödade kan man lugnt säga. Sen hamnade vi på Kelly's, ett av rockställena i stan där merparten av besökarna är killar. Stor ragg-potential med andra ord. Knappt tio minuter senare blev vi tre uppraggade av några trevliga, men suspekta killar. Ett nummerbyte och en timme senare dissade jag "mitt ragg" och vi satte oss vid ett annat bord. Givetvis följde killen efter och fattade inte att jag dissade honom väldigt uppenbart genom att flirta med andra. Han var trevlig men jag tände inte på honom. Och jag ville knulla. Svårare än så var det inte.

Kvällen avslutades på Medusa. M's stammishak och jag såg honom i varje svarthårig jeansklädd kille. På ett sätt jobbigt som den jävligaste karusell, på ett annat sätt väldigt skönt. Jag mår bättre än på väldigt länge och det hade varit skönt om han hade sett det. När tankarna på M släppt blev vistelsen på Medusa otroligt trevlig.

Idag undrade mina fötter varför jag var tvungen att ta ett par skor med höga klackar. Det gör ont.

torsdag 25 december 2008

Santa baby, so hurry down the chimney tonight

Julafton kom och julafton gick. En väldigt trevlig sådan som spenderades med Nykteristfinnen och att ringa familjen. Av Nykteristfinnen fick jag ett té som var otroligt gott och en citron-honung som jag inte har fått upp locket på. Efter en massa god mat, Kalle Anka och diskussioner kände jag mig väldigt nöjd när jag la mitt söta huvud på kudden.

Idag är det juldagen och det är lika med utgång. Jag har gjort mig fin, rakat benen och satt på mig det finaste Hello Kitty- plåstret jag kunde hitta för att stoppa blodflödet. Greken och Nykteristfinnen kommer över för att laga mat och har en jäkla kul kväll helt enkelt. Vinet (och läsken) kommer att flöda och jag känner för att dansa tills jag får kramp!

tisdag 23 december 2008

Den vilda jakten på laxen

Jag behövde en stunds vila när jag kom hem från julklappsshoppingen innan laxjakten. Både jag och Nykteristfinnen var överens om att det blir ingen jul utan lax. Det var inget litet ansvar som vilade på mina axlar och att vänta till dagen innan julafton var väl inte det smartaste.

När jag kom till affären var det ett mindre kaos. Lite människor men kaos. Tanter med rullatorer drog sig inte för något och par stod och bråkade huruvida dom skulle ha sillsallad eller inte. Jag var inställd på en enda sak - disken med lax. Det var jag inte ensam om. Jag fällde ut armbågarna, plockade fram den småländska kämparglöden och tog sikte på fiskdisken. Snabb som en vessla kryssade jag mellan kundvagnar och rullatorer. Hack i häl hade jag en tant med uppenbarligen samma mål.

Men jag gick segrande ur striden! Stolt tog jag den sista förpackningen precis framför näsan på andra laxjägare. Här ska firas jul!

Se där ja!

Så här dagen före dopparedagen känner jag mig lugnare än någonsin. Efter några timmars relationsdiskuterande med Nykteristfinnen igår lärde hon mig att göra finsk morotslåda. Så nu står den så fint i min kyl. Senare idag ska jag ge mig ut igen för att inhandla lax och sen göra något mumsigt till efterrätt. Lär bli en kladdkaka med mumsig choklad i. Lika bra att göra en stor form så att vi har något gott på juldagen med när tre kladdkaksälskare ska träffas.

Tidigare idag samlade jag mig mod till att ge mig ut i julruschen. Jag blev otroligt förvånad när jag kom in till stan och det var inte alls mycket människor ute! Jag som hade vässat armbågarna dagen till ära. Nu är alla julklappar klara och det blev även några julklappar till mig själv. Smet in på Make up store och köpte några ögonskuggor. Blev även en gurkmask som jag ska testa ikväll. Kan jag behöva med tanke på hur torr jag är i vissa ansiktspartier.

lördag 20 december 2008

Logiskt tänkande är inte alltid det bästa

Jag tänkte vara smart igår när jag skulle göra lite ärenden på banken och eftersom att det närmsta Nordea-kontor jag känner till ligger i Älvsjö tyckte jag det lät jättebra. Alternativet var att åka in till stan men jag tänkte logiskt, det skulle vara packat med folk där. För det var det ju inte på banken i Älvsjö. För vem gör bankärenden i Älvsjö liksom? Varenda pensionär i Stockholm uppenbarligen. Med 30 nummer före mig var stressen inte liten. Jag gjorde ett snabbt överslag i huvudet och insåg att med den snigeltakten skulle jag bara bli en kvart sen till vinet innan teatern. Sen hände något magiskt. Det var precis som att pensionärerna kunde lukta sig till min stress och gjorde allt för att bli klara snabbt.

Jag hann tom förbi H&M en snabbis för att fylla på mitt strumpbyxförråd. När jag hoppade på pendeln hem trodde jag att jag skulle börja gråta. På en husvägg lyste en fet stor blå Nordea-skylt. Jag hade alltså sluppit stressat till Älvsjö utan bara behövt åka EN hållplats.

Eftersom att R hade sin bil till teatern fick jag mig en lektion i hur svårt det är att hitta en parkeringsplats i Stockholms innerstad om man har en stor stadsjeep. Körkortslös som jag är skrattade jag mest och var djupt fascinerad när R skulle klämma in sig på en minimal parkeringsplats. R var mest desperat och funderade på att ställa sig på en förbjuden plats för att vi skulle hinna till teatern.

Teatern ja, Onkel Vanja, var bättre än vad jag trodde. Den var seg, otroligt seg i början och myrorna började kila omkring i min kropp men någonstans halvvägs in i första akten blev den riktigt bra. I pausen såg jag Nils - Petter Sundgren vilket gjorde mig väldigt förvånad eftersom jag trodde att han var död.

torsdag 18 december 2008

No more miss nice Petra

Vissa stunder idag har jag haft stor lust till att ge Livet en karatespark i nyllet och väsa "screw you" åt alla jävligheter.

Jag har fått försvara många av mina val idag och jag blir så jävla trött på det. Kommer ni ihåg Fredrik? Tjejer- har- ingen- egen- sexualitet- Fredrik? Han ifrågasatte att jag inte vill ha barn och tyckte att detta var väldigt egoistiskt av mig. Min motfråga blev, hur kan det vara egoistiskt att inte ge vika för samhällets normer och föda ett barn för att alla vill det, förutom jag? Det hade han inget bra svar på.

Mr. S ringde innan, för att se om jag levde. Han blev lite orolig för att fyllesms:en från mig har sjunkit drastiskt den sista tiden. Och den där tonen av hopp i hans röst. Jag gillar inte den. Visst jag har inte varit någon ängel och har väl på något sätt uppmuntrat honom till att känna så. Tyvärr pga att han var trygghet på ett sätt som egentligen inte var trygghet alls. Jag ville ha någon, han fanns där och jag intalade mig att det var rätt. Och allt blev så fel. Människor vill mycket, precis som vi, så lika saker men ändå helt olika.

Så Livet, dagens karatespark i nyllet går till dig. Lämna mig ifred en liten stund.

SLAMPA!

För några dagar sen när jag satt på pendeln satt det ett gäng killar i fyrsätet på andra sidan mittgången. Detta säte hade även full utsikt över perrongen där glada människor var på väg till olika fester. Bland annat en tjej klädd i en rätt sexig tomtemors-outfit som glatt pratade med en kille i tomteräkt.

"Kolla på SLAMPAN där borta!" hör jag hur en av killarna hojtar till sina kompisar. Jag bet ihop käken och undrade om jag hade hört rätt. Mina farhågor besannades när jag hörde hur killen malde på hur slampigt det var att vara klädd så som tjejen. Jag stirrade chockat mot sätet bredvid och dumförklarade killen. Hans kompisar såg väldigt generade ut och skruvade lite obehagligt på sig.

"Ja, alltså, tjejer får ju fan skylla sig själva om dom går med så korta kjolar" fortsätter killen. Precis när jag skulle öppna käften för att säga ett och annat tog hans ena kompis till orda. "Men du, så säger man faktiskt inte. Hon får väl klä sig som hon vill, det gör henne inte till någon slampa."

Första killen satt tyst resten av färden och jag fick en ny vardagshjälte.

onsdag 17 december 2008

Och så andas vi

Det känns som att jag far runt som en galning dagarna i ände. Inte ens när jag är hemma kan jag koppla av riktigt för känslan av att det är något jag måste göra finns alltid med. På grund utav min rastlöshet har jag organiserat om i mina garderober, hittat en klänning jag aldrig använt innan som kanske ska invigas på juldagen och gått igenom en massa papper.

Idag blev jag även inbokad på min första skolinformation med RFSL. Jag fick även hem en del papper från fertilitetskliniken som jag ska fylla i, om jag vill, för att visa det eventuella barnet vem jag är. Läskigt egentligen. Ett halvår verkade vara så avlägset och om någon månad är det dags.

tisdag 16 december 2008

Kära dagbok,

Ibland blir jag förundrad över min effektivitet. Två timmar på brottsofferjouren och vi hann ringa till nästan alla anmälare. Och det var många kan jag berätta. Många jobbiga också. Men efteråt kändes det verkligen som att vi hade gjort något bra.

Nu orkar jag knappt röra mig. Sitter bänkad i en saccosäck med tékoppen i högsta hugg och en lussebulle. Nu är det jag som somnar till Titanic.

Puss och kram.

Bara för att jag har så satans tråkigt

Varsågoda, en lista. Håll till godo.

1. Pratar du fortfarande med personen du kysste senast?
Jag tror det. Om jag minns rätt.

2. Har du sett din bästa vän gråta?
Icke. Är man vän med mig är varje dag en fest.

3. Vilka vitaminer tog du när du var liten?
Mina föräldrar tror inte på vitaminer i pillerform.

4. Vad åt du senast?
En rågbrödsmacka med ost och gurka på.

5. Har du fått någon komplimang idag?
Om man räknar mailet "jag vill ta dig hårt" från en total främling, så ja.

6. Har du varit med i en rättegång?
Som åskådare.

7. Är du polare med grannarna?
Är bättre polare med Nykteristfinnens grannar än mina egna.

8. Vilka språk pratar din mamma?
Svenska men ibland pratar vi helt olika språk.

9. Vilka länder har du bott i?
Sverige och en gång nästan i USA.

10. Senaste piercingen?
Räknas hålen i öronen jag gjorde för tio år sen?

11. När åkte du bil i mer än 15 minuter senast.
Jag bor i Stockholm, här åker man inte bil.

12. Gay?
50%

13. Har du däckat/spytt för att du druckit?
Inte vad jag vill minnas och det man inte minns har inte heller hänt.

14. Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Only in my dreams.

15. Har du varit på stranden?
En gång somnade jag på stranden utan solskydd mitt i den gotländska sommaren.

16. Har du haft en stalker?
Apan med Dumbo-öronen.

17. Minns du dina/din musiklärares namn?
Nej, men jag minns att en var alkis och hatade barn.

18. Hur bra är din syn?
Vilken syn?

19. Har du varit på ett party?
Jag är alltid festens mittpunkt.

20. Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Om jag hade haft en dödsönskan.

21. Vad skulle du säga om jag sa att jag var kär i din bror?
Säga lycka till.

21. Har du varit utomlands?
Skåne räknas va?

22. Har du sett din bästa vän naken?
Jag säger bara tjejernas omklädningsrum.

23. Vilket är det bästa bröllopet du varit på?
Pass.

24. Skulle dina föräldrar bli arga om du blev avstängd från skolan pga slagsmål?
Dom skulle bara bli chockade över det faktum att jag kan slåss.

25. Var är dina syskon just nu?
Jag vet inte.

26. Vad var den senaste drömmen som du minns?
Att Linus körde lastbil och jag red på en älg.

27. Vem ringde dig senast?
Min chef i Småland.

28. Vilken tid gick du upp imorse?
Vem har sagt att jag ens har gått upp?

29. Vad ska du göra i helgen?
Tentaplugga.

30. Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
"I'm not your' bitch, bitch!"

31. När var du riktigt sjuk senast?
För några dagar sen.

32. Vem är den senaste kändisen du tog på?
Min jacka nuddade Mikael Persbrandt en gång.

33. Vad finns i din bakficka?
Det finns inga fickor på mina pyjamasbyxor.

34. Har du färglinser?
Lite, dom är svagt svagt blåa och gör, enligt min systerdotter, att mina ögon är lika djupa som en pool.

35. Vad gjorde du klockan 2 inatt?
Stensov.

36. Vad är det första du gör på när du vaknar?
Öppnar ögonen.

37. Vad ska du göra efter det här?
Möblera om i mitt förråd.

måndag 15 december 2008

Dags för lite förändring kanske?

Ibland kan det vara skönt med lite förnyelse, även om det bara är en liten detalj. Som tex färgen på ögonen. Av en slump snubblade jag över en länk till Färgadelinser.com som har ett bra utbud med linser, både utan styrka och med styrka.

Jag är frälst.

söndag 14 december 2008

Fåglarna gaddar ihop sig

Sista dagen för föräldrarna i Stockholm och vi spenderade den med att gå på Skansens julmarknad. Eftersom att jag fortfarande är barnsligt förtjust i att titta på djur var vi tvungna att gå förbi barnens Skansen. Det slutade med att jag stod och grät i panik över att den fanns höns där. Det är helt okej med höns på avstånd men fanimig inte när dom kommer nära. Jag slår vad om att dom kan lukta sig till rädsla. Jag stod och darrade på en kulle medan hönsen gick förbi på en meters avstånd innan mamma kunde lotsa mig till pappa. Pappa tyckte det var väldigt fascinerande att en jag som är uppväxt med höns har en fobi för dessa fåglar.

Resten av besöket på Skansen var väldigt trevligt. Vi tittade på renar, åt brända mandlar och tittade på fint hantverk innan vi återvände till city.

Efter turen på Drottninggatan var vi alla överens om att dricka lite kaffe/varm choklad på centralen innan deras tåg gick. Jag knep ett bord och gosade ner mig i den väldigt sköna stolen när jag såg en duva komma flaxandes mot mig. Men den flygande råttan avbröt sin attack, troligen på grund av att det fanns så många vittnen runt om. Tro det eller ej, duvor är inget jag är rädd för, jag hatar dom bara.

lördag 13 december 2008

Turist i min egen stad

Det är vad jag har varit idag. Jag har gått i Saluhallarna vid Hötorget och mått illa över köttlukten som jag helt plötsligt att har börjat känna, strosat i gamla stan på Västerlånggatan och provsmakat ostar. Av en ren händelse hamnade vi vid högvaktens vaktavlösning vid slottet och jag blev fascinerad över alla intryck. Pappa stod nära och berättade i mitt öra hur alla procedurer går till. Sen gick vi lite till i gamla stan.

Sex timmar senare, fotont och ett rött doftljus rikare satt jag utslagen på pendeln hem med mina föräldrar. Hem för att dricka citron/limeté, för att äta vindruvorna vi köpte av dom skrikande säljarna på Hötorget. Hem för att lägga om pappas sår. Jag undrar inte längre av vem jag har ärvt min klantiga ådra ifrån.

fredag 12 december 2008

Jag borde vara stressad

Om några timmar anländer mina föräldrar till Stockholm och jag har jättemycket att göra innan dess. Konstigt nog känner jag mig inte ett dugg stressad trots att jag ska klämma in den sista städningen, tvätta och dekorera till festen på kåren. Jag har det helt enkelt för bra i min saccosäck just nu. Allra helst ska jag höra mig för om en ny tatuerare eftersom att han som gjorde min förra har gått upp i rök. Och jag vägrar stå i nästan två månaders kö hos han som gjorde min första. Jag vill tatuera mig nu nu nu!

Två glädjande besked - Inatt var första natten på 1½ vecka som jag kunde sova liggandes. Jag är frisk!

Bästaste Linus vill nominera mig till RFSL Ungdom Stockholms styrelse. Nu har jag till 16e januari på mig att komma på vilken post jag skulle vilja sitta på.

torsdag 11 december 2008

Det finns vissa dagar som är underbara

Det har varit en helt underbar virrvarrig dag. Massa kramar, fnissande, konstiga drömmar, handhållande och den där speciella jag- mår- så- otroligt- bra- känslan i magen och jag hade nästan glömt bort hur det kunde kännas. Sötnöten Marie var på besök och Markus var otroligt saknad.

onsdag 10 december 2008

Det här med tv-serier...

Jag intalar mig att jag är en stark kvinna men när det gäller Dennys återkomst i Grey's anatomy sprutar tårarna åt ala håll. Jag har fortfarande minnen från avsnittet när han dog. Och att dr Hahn lämnade serien helt plötsligt och där dog den flatromantiken i serien, gjorde inte saken bättre.

Tidigare idag fick jag väldigt trevligt besök av underbaringarna Eeva och Masae som hade med sig en massa godsaker. Nu är jag så mätt att jag nog kommer spricka.

tisdag 9 december 2008

15 dagar kvar




Julstämning för fullt i det Petrianska residentet. Och ja, det är tavlor som gömmer sig bakom gardinen, dom ska upp.

måndag 8 december 2008

Sommarminnen

Jag hittade en gammal bild på mig tidigare idag. Den togs på min mormor och morfars soliga altan. Jämte mig sitter min pappa och tittar på mig som om vi har världens roligaste hemlighet ihop. Jag står upp, klädd i shorts Systeryster A köpte åt mig i Spanien. Mitt röda, och fortfarande väldigt korta, hår glänser i solen och i mitt ansikte syns alla sommarens fräknar. Min vänstra arm ligger över min nakna bröstkorg och jag ler med ett barns osäkerhet in i mormors kamera, omedvetet medveten om att min kropp snart kommer att ändras. Men jag vet inte hur.

På bordet framför mig står ett glas med sockerdricka. Troligen har jag i smyg lagt ner flera sockerbitar eftersom att jag inte trodde på att sockerdricka innehöll socker. Men så var jag även barnet som trodde att alla människor var tecknade.

Jag minns att efter mormor tagit bilden på sitt yngsta barnbarn sprack jag upp i ett leende där flera mjölktänder saknades och kramade pappa. Sen sprang jag ut i trädgården och klättrade upp i det där stora plommonträdet som alltid gav mig dom godaste gula plommon jag någonsin ätit. Dom smakade solsken med sitt spröda gula skal och det vattniga köttet som lämnade kladdiga spår på mina läppar och fingrar. Jag minns att det alltid fastnade bark på mina plommonfingrar som jag fnissandes torkade av på gräset. Ända tills min morfar flera år senare sågade ner plommonträdet.

När jag tröttnat på plommon, oftast sa någon vuxen till mig att jag inte fick äta fler, sprang jag in i mormor och morfars kök. Köket som alltid doftade av nybakade kakor, nötta kortlekar och där leksaksskåpet fanns. Mitt bland mormors trådrullar, spännande askar och morfars rakapparat fanns två leksakspistoler. Eller pickadoller som jag sa. Mormor skrattade alltid när jag drog fram pickadollerna och hon berättade om hur mina äldre syskon lekt med samma leksaker. Jag satt alltid och lyssnade fascinerat och kunde inte föreställa mig att Systeryster K hade varit lika liten som jag. Hon hade ju barn!

Sen gick jag ut igen för att klättra upp i en av tallarna i trädgården som fanns på den lilla slänten. Därifrån kunde jag se hela trädgården. Det var alltid lika spännande att sitta där att jag inte brydde mig om kåda eller stickiga barr. Ibland tittade jag fram bland grenarna med min ena pickadoll och skrek "PANG!" mot morfar som gick och påtade i trädgårdslandet. Han brukade alltid låtsas bli rädd trots att han hade sett mig för länge sen. "Busunge!" ropade han och frågade om jag ville ha jordgubbar. Vilket jag alltid ville men bara om jag slapp grädden.

Inne på altanen slängde jag pickadollerna i soffan och klättrade upp i den stora träfåtöljen med den blåa dynan med vita prästkragar på. Sockerdrickan stod på bordet och jag la i sockerbitar när jag trodde att ingen såg.

Hey I made it, I'm the world's greatest!

Egentligen borde jag stanna hemma och lyda doktorns ordinationer men ni vet hur jag är. Det går bara inte. Så för att roa mig åkte jag till Ikea med Eeva. Vi hade gjort upp en finfin plan för att folk skulle flytta på sig i gångarna. Jag hostar på dom och sen kommer Eeva med sina vassa finska armbågar. Nu behövde vi inte sätta planen i verket eftersom att det knappt var en kotte där. Så istället beslöt vi oss för att testa Ikeas fikautbud som blev helt klart godkänt förutom den torra chokladmuffinsen.

Mitt ärende på Ikea, förutom att försöka smitta så många som möjligt, var att köpa gardinstänger. Något jag har skjutit upp sen augusti. Det beror främst på att jag inte har kunnat klura ut hur jag ska fästa stängerna i fästena som redan finns uppe. För ett tag sen visade en granne hur hon hade gjort. Så nu hänger det fina julgardiner i mitt fönster och allt ser så himla idylliskt ut. Fast jag kan erkänna att jag ville pilla in skruvarna också som följde med trots att jag inte behövde.

Jag fotade men orkar inte lägga in bilderna just nu.

Kör hårt från start!

Om fem dagar kommer mina föräldrar upp på besök, vilket jag ser fram emot jättemycket! Varken pappa eller mamma har sett min nya lägenhet och pappa har inte varit här uppe sen han körde mitt flyttlass från Småland. Ska bli himla mysigt med julmarknad på Skansen och strosa i Gamla stan. Hoppas det blir lite roligare väder tills dess bara.

Och med tanke på att föräldrarna kommer är det operation den största storstädningen i mannaminne i min lägenhet. När jag bodde hemma var jag inte direkt känd för min pedantiska ådra. Gäller att visa att jag har växt till mig. Eller något. Jag har tom gjort en lång lista på allt som ska städas innan fredag.

Jag är fan inte frisk någonstans.

söndag 7 december 2008

Petra - nu även med luftrörskatarr

Helgen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade planerat att lite diskret förföra snyggingen på kursen men icke. Det hela slutade med att jag tappade rösten helt, febern steg, speciellt efter att brandlarmet gick och vi stod ute i 30 min, och jag kände mig helt borta.

Förhoppningen steg när jag såg vårt rum, en svit med dubbelsäng och jag tänkte att det blir kanske åka av trots allt. När klockan var halv nio låg jag däckad i sängen som en val med läpparna fullsmetade med Idominsalva. Sexigt värre.

Dagen började med ett samtal till sjukvårdsrådgivningen och sen susade jag iväg till en läkare för att få diagnosen luftrörskatarr. Woho vad roligt.

fredag 5 december 2008

Petra är inte som alla andra

Alla andra beställer taxfreesprit av sina vänner som åker utanför Sveriges gränser. Jag beställer qourn.

Jag har gjort något allvarligt fel

Det är enda förklaringen på det hela. Jag började få lite hosta i tisdags natt och knatade som bekant ner till apoteket. Nu är det torsdag och jag har en snorkran till näsa, kan fortfarande inte prata och feber. Vilket var jävligt jobbigt igår på jobbet kan jag meddela.

Vet ni vad det roliga är? I morgon ska jag på min avslutande kurshelg med RFSL samt julfest på kvällen hos Eeva. Varför i helskotta kunde jag inte bli sjuk nästa vecka när jag har tid?

torsdag 4 december 2008

Petra goes upprörd del sjuhundranittiofemwhothefuckscounts

Efter att ha fått två mail på Qx idag, innehållandes tre av dom vanligaste frågorna jag får där ska jag förklara lite saker.

1. Vem är bäst i sängen, tjejer eller killar?
2. Hur många dildos använder du och din tjej?
3. Saknar du inte att leka med en kuk när du har sex med en tjej?

Så här är det, enligt mig, det går inte att säga vilket av könen som är bättre än det andra när det gäller sex. Jag har fått uppfattningen att många tror att bara för att två tjejer har sex vet vi automatiskt hur den andra tjejen vill ha det. Det kunde inte vara mer fel. Jag kan bara utgå ifrån mig själv, vad jag gillar och inte men det betyder inte att min sexpartner gillar exakt samma sak. Enligt mig är sex något väldigt individuellt och kan därför inte säga att jag föredrar har sex med något specifikt kön.

Och, varför finns föreställningen om att det måste förekomma en penetration under sex? Går det inte att uppnå fullkomlig njutning utan att stoppa upp diverse dildos i olika kroppsöppningar? Enligt mig kan man det. Men det är min personliga åsikt att sex är så otroligt mycket mer än penetration.

Denna fixering vid kukar...varför? Vi bisexuella verkar ha en stämpel på oss att vi inte kan bestämma oss och när vi är med det ena könet saknar vi det andra könets könsdelar. Följdfrågan på fråga nr tre brukar även vara om jag har en kvinnlig älskarinna vid sidan av när jag har pojkvän. Och det gör mig så in i helvetes förbannad. Jag ser mig själv som monogam, just nu iaf, men som bisexuell är tydligen det lite av en allmän myt om att vi inte kan hålla oss enbart till en person.

Något annat som gör mig sur är alla antydningar jag brukar få via mail att jag blir kär i killar men inte i tjejer. För tjejer tänder jag tydligen bara sexuellt på. Ett annat vanligt mail jag brukar få är "Hur vill du att en kille ska vara för att du ska bli kär?" Förlåt, men kan du inte läsa? Det står b i s e x u e l l, vilket innebär att chansen att jag även blir kär i tjejer finns.

Något jag finner smått fascinerande är att ovan nämnda frågor i 9 utan 10 fall ställs utav män. Är det något slags bekräftelsebehov, att jag ska slänga mig vid deras fötter och säga klart som fan att jag inte klarar mig utan kuk?

Det här inlägget kanske uppfattas som en smula osammanhängande men jag är förbannad just nu så jag bryr mig inte.

onsdag 3 december 2008

Men för tusan

Jag har dragits med en envis slemhosta några dagar och inhandlade några brustabletter idag för att råda bot på det. Enligt anvisningarna skulle jag ta tre stycken på en dag, vilket jag har gjort. Men hostan har inte försvunnit. Rösten har däremot gjort det. Det känns som att jag har ett rivjärn som rör sig upp och ner i halsen varenda jävla gång jag hostar. Vilket är rätt ofta.

Men jag fick trevligt sällskap av underbara tjejer, drack massa god glögg och avhandlade diverse ämnen, allt från skor till sex, innan vi drog till skolans pub för att se på stand up. Och det mina vänner kan få vem som helst på bra humör.

Årets hemmafru?

Idag var det dags för julbak så här 21 dagar före jul! På schemat stod gingerbreads med choklad och lussebullar. För ett lyckat bak behövs:

Ett stycke glatt humör samt ett fint förkläde
En massa härliga ingredienser
Samt ett bra minne så att man kommer ihåg att någon (läs:jag)
hade i lite bakpulver med jästen och gjorde för små
samt la lussebullarna för tätt. Resultatet
blir att det ser ut som bröd. Men gott blev det!

tisdag 2 december 2008

I'm dreaming of a white christmas

Jag har farit runt som en virvelvind utan hejd idag. Putsandes och fejandes i min lilla lägenhet. Inte en liten vrå har gått säker.

Snart ska jag trotsa regnet och blåsten för att hämta ut paketet med mina nya bordslöpare och julgardiner. Här ska skapas julstämning!

Och det är nu jag blir orolig för mig själv med tanke på att jag aldrig har varit speciellt mycket för att julpynta. Det är på väg utför med mig.

måndag 1 december 2008

"Kommer vi få se påven med pannband i framtiden?"

I fredags var det jag som satte mig på tåget mot Göteborg. En smula nervös måste tilläggas. Jag var lite orolig för hur mottagandet skulle se ut. Skulle det stå horder med arga göteborgare som bara väntade på att få attackera oss stackars stockholmare? Men tåget var försenat så lynchmobben tröttnade väl på att vänta. Istället möttes jag av Göteborgs finaste (och enda?) väder; regn!

Tågresan, förutom förseningen och det faktum att jag åkte baklänges, var väldigt angenäm. Jag hamnade jämte tidernas ögongodis. För att jag inte skulle dö av vätskebrist av allt dreglande drog jag fram min kudde för att försöka sova lite. Men det blev inte riktigt så. Istället visade det sig att min kudde var en väldigt bra isbrytare. Det blev en massa skratt och när två säten blev lediga som åkte framlänges log vi i samförstånd, på det där sättet som bara två totala främlingar kan göra, mot varandra och kilade över mittgången. Den resan gick väldigt snabbt, lite väl snabbt. Jag är lite bitter över att han bor i Göteborg med tanke på att han är den första jag har träffat som fortfarande gillar bandet Superswirls.

När jag hade installerat mig på konferensstället blev det en massa kramar med gamla vänner. Sen kröp jag ner i min sovsäck och vaknade panikslagen mitt i natten. Jag hade förträngt varför jag inte gillar att sova i sovsäckar. Hela sovsäcken hade vridit sig ett antal varv runt mig och jag kände mig som en inslagen kåldolme.

Lördagen gick i matens tecken. Känns som att vi inte gjorde så mycket mer än åt och klämde in några workshops mellan frukost/lunch/fika/fruktstunder/middag. Och vilken mat, helt otroligt god! På kvällen blev det lekar och fjäsk för några ur förbundsstyrelse som agerade jury under tävlingarna. Min grupp, Pannband, fick ett hedersomnämnande i kategorin drama där även rubriken är hämtad ifrån. Senare på kvällen sjöng jag så mycket Sing star att jag knappt kunde prata efteråt, spelade konstiga spel och fick en lång skrattattack med Linus.

Söndagen gick åt till att undvika ett äckel, det sista workshoppasset och en massa gos med underbara människor.

Helgen var verkligen helt underbar men det är skönt att vara hemma igen.

fredag 28 november 2008

Jag ska byta stad!

Om några timmar åker jag till Göteborg där RFSL Ungdoms vinterkonferens kommer att hållas. Ska bli en massa roligt!

Ser dock inte fram emot att åka tåg. Hade en dust med SL idag när tåget var 35 minuter sen. Plus att jag och SJ inte brukar funka i symbios. Fick ett litet sms av Markus innan som satt på tåget, placerad i en vagn full med barn. Han var bitter, jag fnittrade lite. Sen blev jag iskall. Jag tror på karma och tänk om mitt fnitter och skadeglädje kommer få mig placerad i en skrikvagn? Herregud. Jag har varit uppe sen halv sex idag och orkar inte med sådant.

Klockan är snart tre, tåget går 18.21 och jag har inte packat ännu. Har lite lätt panik.

torsdag 27 november 2008

Saker som gör mig glad

Under kurshelgen med RFSL ska jag dela rum med tjejen jag har dreglat över hela skolinformationsutbildningen.

onsdag 26 november 2008

Det är ju något som inte står rätt till

Mitt stora onsdagsnöje bestod utav att sortera vilka böcker jag ska ha i nattduksbordet. Det tog mig lite över två timmar. Sen somnade jag på golvet.

Och folk säger att jag borde skaffa mig ett liv, bah!

Petra och hantverkarna

Jag gillar inte hantverkarna som är utanför mitt hus just nu. Dom borrar så det står härliga till i ytterväggen mot min lägenhet. Jag bara väntar på att jag ska se borren komma genom väggen.

Ärligt talat så finns det få ljud som jag avskyr så mycket som borrljud. Jag lär väl förlora hörseln snart om dom inte slutar.

tisdag 25 november 2008

Det har varit en stor dag!

Jisses vilken dag! Det var första officiella dagen på nya jobbet och jag var jättenervös. Livrädd för att trassla in mig i sladdar, krascha datasystem eller liknande men allt gick jättebra! Alla är så snälla och gulliga mot mig. Fick ett eget skåp med min egna lilla namnskylt på, en ID-bricka med en bild där min blekhet nästan smälter in i det vita runtom och ett eget headset. Efter över fyra timmars information om systemet var jag helt slut i huvudet men kände mig otroligt pepp.

Efter jobbet blev det en trevlig promenad till pendeln med en kollega som berättade att chefen hade öst beröm över mig till övriga kollegor efter min intervju där. Snacka om egoboost!

Pendeln var överbefolkad, som den alltid är i rusningstrafik, under min färd till Tumba och Brottsofferjouren. På BOJ ringde jag även mina två första samtal och när hjärtklappningen hade lagt sig kände jag mig otroligt stolt över mig själv.

söndag 23 november 2008

Vad är det för fel på oss?

Efter intensiva diskussioner mellan mig och Linus, lång väntan där sju dagar kändes som en evighet och stor nervositet var det dags för sista avsnittet i Ensam mamma söker.

Förväntansfulla kröp vi upp i min säng med varsin kudde redo ifall det skulle komma jobbiga scener. Vi grät, vi skrattade, klappade i händerna och undrade vad det är för fel på oss. Hur kommer det sig att vi blev så känslomässigt engagerade i mammornas kärleksliv?

Nu är den stora frågan, hur ska jag fördriva mina kommande söndagskvällar?

Just another night in Stockholm

Och en förbannat rolig sådan också. Det började med en väldigt trevlig middag hemma hos Therese innan vi mötte upp Linus för att bege oss till festen i Nacka.

Vilken kväll det blev! Det blev en massa skratt med en massa underbara människor, konstiga, komplicerade och flummiga diskussioner. Humorn flödade, dubbla signaler sändes ut och jag visste inte hur jag skulle tolka allt. Men jag kände mig extra fin i mitt röda linne som jag hittade långt inne i garderoben och allt bara kändes underbart.

Klockan hann bli efter sju på morgonen när jag knatade backen upp till min lägenhet. Just då kände jag mig mindre fin när mitt halterneck-bh-band skavde in i nacken, rädslan över att halka på den förrädiska isen under snön, tröttheten som kom ikapp och torra linser. När jag låg i sängen, så pass trött att jag funderade på om det ens var någon idé att ens somna.

Halv elva vaknade jag igen med sminket lite lätt utsmetat och en bakfylla som fick mig att undra om jag ens var nykter. Just nu är inte bakfyllan nådig men så pass roligt som jag hade det är det värt det.

Och nu trillade min bokhylla. Fan.

lördag 22 november 2008

Vintern är här!

Det började snöa igår. Jag är inte så där toppförtjust i snö om det inte är julafton.

Igår var det även Transgender day of remembrance. Jag drog med mig Eeva efter att ha mutat henne med hemmagjord pizza. Vi lyssnade på flera tal, bla på bästaste Linus, i kylan. Och kallt var det. Jag trodde att jag skulle frysa familjejuvelen av mig.

Ikväll blir det middag hos Therese innan det bär av till Nykteristfinnen för att festa loss med en massa underbara människor.

torsdag 20 november 2008

Hur man får Petra att börja gråta

Idag var det dags att fylla på förråden med ansiktskrämer. Jag sprang in på Åhléns men hittade inte mina vanliga krämer från Lumene. En expedit såg min förvirring och hjälpte mig genom att konstatera att just dom krämerna var slut. Då kläcker hon ur sig "Ja men du kanske vill testa nourishing-serien som motverkar rynkor?" och ler glatt. Jag ville bita henne i smalbenet. Jag är 21 för tusan, jag ska inte ha anti-rynkkrämer ännu! Det slutade ändå med att föreslagna krämer fick följa med mig hem. Man kanske ska börja i tid? Dessutom fick jag en mascara på köpet som attraherade min småländska själ.

När jag kom hem från RFSL gick glödlampan i badrummet. Jag kommer inte se ett skvatt när jag ska pilla ut linserna. Hej emaljöga.

Dags för isdubbar?

Det är väldig mycket is ute. Jag märkte det när jag skulle springa ner till pendeln. Helt plötsligt gick mina ben åt olika håll och jag minns att jag tänkte att det här kommer aldrig gå innan jag trillade.

När jag låg där på marken och tyst kved fram ett "aj" vände sig personen framför mig om och såg lite oroligt på mig. Jag trodde jag skulle dö, det var kvarterets snyggaste tjej. Trots att jag kände blodet forsa fram reste jag mig upp och klämde fram ett käckt leende.

Varför kan jag inte välja mina klumpiga tillfällen lite bättre?

onsdag 19 november 2008

Singelliv = ensamhet?

Idag sprang jag på en flyktig bekant under min hurra- jag-fick- jobbet- jag-ville -ha-shoppingtur och det blev lite kallprat, givetvis. Hon var nyförlovad och undrade lite kuttrande hur jag hade det på kärleksfronten. "Haha vilken kärlek?" skämtade jag och sa att jag är singel. Då la hon huvudet lite på sned och sa att det var väldigt tråkigt att höra, precis som om jag hade berättat att jag bär på en hemsk sjukdom.

"Ja, jag vet inte vad jag skulle göra utan XX, jag känner mig så himla lycklig. Känner du dig inte ensam?" frågade hon, fortfarande med sitt blonda huvud på sned. Men måste man känna sig ensam som singel? Alla känner väl sig ensamma då och då, även personer i förhållanden, känner sig singlar extra ensamma?

Jag har inte en aning faktiskt. Och varför anta att jag som singel känner mig ensam? Jag tycker det är jättefint och underbart att människor hittar varandra och vill leva ihop, verkligen, men det lät på min bekant och även på andra som har beklagat sig om mitt singelskap, att jag inte kan bli riktigt lycklig, vilket en del har sagt, om jag inte lever i tvåsamhet. Jo tjena! Det är rent jävla skitsnack enligt mig.

Jag kan väl för fan leva världes lyckligaste liv som singel! Vad ger andra människor rätten till att uttryckligen säga att jag inte kan bli riktigt lycklig som singel?

Och nej, jag är ingen relationsmotståndare, jag blir bara väldigt trött på när andra tror att dom vet bäst om huruvida jag ska vara i en relation eller inte. Som jag ser det är det inte synd om mig för att jag är singel.

Bah.

Jag är så himla bra

På riktigt. Fast så får man egentligen inte säga i jante-lagens Sverige.

Jag fick jobbet som växeltelefonist. Var på besök ute på företaget och efter tio minuters prat blev jag erbjuden jobbet direkt. Det jobbet kommer gå perfekt att kombinera med skolan.

På tisdag är det jag som tar på mig headsetet och är trevlig mot folk.

måndag 17 november 2008

30 år senare

För 30 år sedan slutade homosexualitet att klassas som en sjukdom. Nu tas transvetism, fetischism och sadomasochism bort från samma lista och "friskförklaras". Läs mer här.

Det börjar hända saker minsann.

Kan han så kan jag!

Jag har tydligen fått en granne som under tre månaders tid inte gjort ett ljud ifrån sig som helst plötsligt låter jävligt mycket. Den här grannen gillar att sjunga med i musiken han lyssnar på och det låter för jävligt rent ut sagt.

Så nu har jag bestämt mig för att ge tillbaka. Jag inledde min hämndaktion med några låtar från Backstreet Boys för att sen gå över till en ballad från Westlife och gjorde en fenomenal avslutning med lite Emil Jensen. Givetvis ville jag inte vara sämre än grannen så jag sjöng så högt jag kunde.

Jag väntar med spänning på hans motdrag.

söndag 16 november 2008

Söndag blev en fin dag

Idag låg det en man på min säng. Han doftade gott. Ibland låg han sådär nära så att jag kände hans värme. Jag fick spänna tårna för att inte hoppa på honom och sniffa.

Jag behöver ett ligg.

Jag gjorde det

Jag har klippt alla band. Det är dags att gå vidare helt nu. Och det känns bra även om jag är lite besviken vet jag att det här var rätt för mig. För hur du mår orkar jag inte tänka på. Inte längre. Nu är det jag som sätter mina behov i främsta rummet.

Ja men se på fan!

Vintern har kommit till stan. Snön vräker ner på den regnblöta asfalten.

Hej försenade pendeltåg!

fredag 14 november 2008

Petra blir fundersam

Igår på skolinformationsutbildningen pratade vi lite om mödra - resp. faderskap, vilket fick mig att fundera. En hel del ska tilläggas.

En man kan rätt enkelt avsäga sig sitt faderskap som det ser ut just nu. En kvinna kan inte avsäga sig sitt moderskap lika lätt. Varför? Tydligen är det så att föder jag ett barn är jag mamman. Även om jag inte vill ha barnet och vill adoptera bort ungen. Enligt juristen som var hos RFSL igår och pratade är det svårt för en kvinna att lämna bort ett barn för adoption just för att hon har fött det. Och jag blir lite ställd faktiskt.

Säg att jag blir gravid, upptäcker det för sent för att kunna göra abort och bestämmer mig för att lämna barnet för adoption efter födseln då ska jag indirekt nästan tvingas att behålla det efteråt? Jag kan förstå det på ett sätt, man kan ju faktiskt ångra sig men då finns det en 7 veckors ångerperiod efter att man har lämnat bort barnet. Vilket är väldigt bra om man nu skulle ånga sig. Men låtsas att jag inte kommer ångra mig, varför är det då svårare för mig som kvinna att avsäga mig mitt moderskap än en man som avsäger sig sitt faderskap?

En annan grej jag är fundersam över är att om jag skulle få barn ihop med en man jag är sambo med kommer den här killen bli väldigt utfrågad över huruvida han är pappan till barnet men om vi vore gifta blir det annorlunda. Då skulle det helt enkelt antas automatiskt att min man är pappan. En källa säger dock att ca 10% av dom barn som föds har en annan pappa än den man kvinnan är gift med. Så varför helt enkelt bara sluta anta saker och ting? Uppenbarligen är det inte som man tror. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här. Det känns mer som att det systemet sänder ut dubbla signaler. Att jag som ogift kan knulla runt lite här och där och bli på smällen och min partner kommer bli ifrågasatt. Men som gift, ja då är det helt annorlunda. För tydligen existerar inte otrohet hos gifta par. Jo tjena. Jag kan förstå varför man vill veta vem pappan är, om det ligger genetiska sjukdomar som kan föras över till barnet osv men varför inte göra samma sak hos ett gift par som får barn?

Jag förstår på ett sätt men jag förstår ändå inte på ett annat.

torsdag 13 november 2008

Vett och ettikett - Så uppför du dig på T-centralen i Stockholm

Jag älskar Stockholm. Det gör jag verkligen. Något jag inte älskar är stockholmare i rusningstrafik. Här pratar vi om en jävla massa människor som oftast är stressade för att hinna med deras anslutningståg/bussar/whatever. Givetvis vill alla ut först. Och vad händer när alla vill ut först? Precis, det blir stopp och allt går i snigelfart. Detta i sin tur leder till att stockholmare blir aggressiva och en aggressiv stockholmare är ungefär lika charmigt som att titta på en gamlings håriga födelsemärken.

När jag ska till min skolinformatörsutbildning innebär det att jag måste åka i rusningstrafik. Jag jublar inte. Speciellt inte när jag tänker på att jag måste gå, vad jag kallar för, Dödens gång. Denna gång går mellan pendeltågen och tunnelbanan. Ska jag dessutom upp till bögringen (en väldigt vanlig samlingsplats en våning upp, är en stor järnring med ett hål där man kan stå och spotta på stressade människor som går från pendeln till t-banan) måste jag korsa denna gång. Jag blir nästan troende varje gång jag måste göra detta. För att komma över levande måste jag kryssa mellan stressande människor och hoppas på att jag inte kommer bli nedslagen av fäktande armar eller snubbla över en väska.

Det bör tilläggas att det körs med vänstertrafik i denna Dödens gång, ska du från pendeln till t-banan håller du helt enkelt i vänsterfilen. Detta är något turister inte har fattat. Turister fattar även inte att man ska stå till höger i rulltrapporna. Jag och mina medstockholmare brukar svära långa ramsor över dessa tafatta människor som står mitt i gången likt en skock med får utrustade med feta rullväskor på 30 kg vardera och har ingen koll. Att se dessa människor är ett stressmoment i sig för då måste man förbi dom på något sätt utan att krocka med andra som är stressade.

Så här enkelt är det - det är djungelns lag som gäller på T-centralen. Behöver du tänka eller lokalisera dig, stanna för fan inte mitt i gången, du kommer bli straffad. Stressade stockholmare är inte att leka med. Tänk "flytta på dig eller dö" så förstår du vad jag menar.

onsdag 12 november 2008

Saker och ting är som vanligt.

Och jag känner mig som en luden hamster.

Tingsrätten is the place to be

Idag var det alltså dags för mig att gå med vittnesstödspersonerna i Södertörns tingsrätt. Vittnesstöden är alltså en del av Brottsofferjourens verksamhet.

Ärligt talat kan jag inte låta bli att bli impad av alla. Den värme och lugn stöden utstrålar tillsammans med sin inre styrka är helt otroligt. Att se hur dessa personer lugnade gråtande och rädda vittnen till att få samma vittnen att bli starka och känna att det här kommer dom klara galant imponerade mig.

Hela verksamheten imponerar på mig och alla människor som engagerar sig. BOJ påminner så mycket om olika organisationer jag är med/har varit medlem i, att det är få som engagerar sig och dom som engagerar sig går på knäna.

tisdag 11 november 2008

Det känns...wow!

Det var min första kväll hos Brottsofferjouren idag. Herrejävlar säger jag bara. Jag är så himla imponerad av alla som engagerar sig i detta och som tar sig tid att hjälpa andra. (For the record så är jag imponerad av alla som engagerar sig i något som inte innebär att skada sig själv eller andra)

Om två veckor ska jag dit igen och då kommer jag nog ringa ett samtal själv. Idag var syftet mer att sitta med och se hur dom arbetar praktiskt.

I morgon ska jag till tingsrätten för att se hur vittnesstöden arbetar.

Man ska vara ute i god tid

Jag gjorde ett löfte i lördags, kommer lampan upp blir det fest! Och löften ska man hålla, eller hur? Därför är detta inlägg en offentlig uppmaning till alla er av mina vänner som bor långt bort - när i januari/februari skulle passa er?

Jahapp, någon frivillig?

Vi kan konstatera en sak direkt - saker och ting är inte lätta. Inte ens saker som i teorin är skitlätta. Ingen som läser här har undgått att det har skrivits lite om en viss kille, Lowe, ett tag.

Igår kväll kom han över och allt var precis som vanligt. Tills vi började smågnabbas lite med varandra. Inget konstigt med det, det brukar vi göra ibland. Det konstiga var hans kommentar efteråt. "Jaha då har vi haft vårt första kärleksgnabb" konstaterade han stolt. Mina ögon blev stora som tefat i mörkret. Jag kände mig förvånad. Så pass förvånad att jag tände en lampa för att reda ut vad han menade.

Slutsatsen av vårt samtal blev att han har fallit för mig och vill ha något mer, vilket inte jag vill. Jag var väldigt nöjd med vår lilla relation, kompisar som har sex. Efter vårt konstaterande började vi fundera kring om det går att ha en längre kk-relation, av det slag vi hade, med någon utan att känslor börjar utvecklas. Kan man undvika att något som ses vara så pass okomplicerat blir komplicerat i det långa loppet?

Jag ville ju bara knulla lite.

måndag 10 november 2008

2,5 månad senare

Det har tagit 2,5 månader, hjälp av älskade vänner, en satans massa silvertejp, klippande, ett antal knutar och svordomar men lampan är uppe.

Ja, ni läste rätt, LAMPAN ÄR UPPE! Det ska jag fira med en svampomelett.

söndag 9 november 2008

Jag vet inte alltid

Som bekant har jag bestämt mig för att spendera julen uppe i Stockholm och inte i Tingsryd. För andra gången på kort tid när jag pratar med pappa frågar han med hoppfull röst om jag inte har ändrat mig angående julen. Vilket jag inte har och skyller på att jag har mycket att göra i skolan. För hur säger man till en av dom man älskar mest att bara tanken på att spendera julen nere i Tingsryd framkallar panikkänslor och ångest, att varje jul så länge jag kan minnas har jag haft en stor klump i magen och mått dåligt utan kunna förklara varför? Vissa dagar önskar jag bara att allt kunde vara enkelt.

Hon lever!

Nej, jag har inte dött, jag har bara inte haft någon blogginspiration på några dagar. Eller, inspirationen har funnits men inte orken.

Igår var det inflyttningsfest hos Malin med sambo där jag träffade på en annan Tingsryds-bo. Det visade sig att vi hade några gemensamma bekanta, it's a small world. Var en väldigt trevlig fest med många goda kakor.

Jag gjorde även ett löfte, kommer lampan upp ska jag ställa till med en lampfest för att fira att pärsen är över.

Idag är det söndag vilket innebär, förutom att ringa till pappa, pyssla-om-mig-själv. Det är verkligen vad jag behöver just nu, känna mig lite fin och läsa en bok som inte är studentlitteratur.

onsdag 5 november 2008

Jo men jag tycker det är underbart

Det här mina vänner är ett stort steg. För olikkönade par har det varit en självklarhet sedan urminnes tider och äntligen kommer vi samkönade par erbjudas samma möjlighet.

Vad jag pratar om? Propositionen om könsneutralt äktenskap. För mig är det jävligt stort.

tisdag 4 november 2008

No happy tears

Min favoritklubb Club G har gått i graven och istället återuppstår Connection (som är samma klubb) i Gallerian. Jag hoppade av glädje tills jag läste att dom höjer åldersgränsen.

Du vet...

Ibland gör man saker man inte trodde att man skulle våga. Sådant beundrar jag.

måndag 3 november 2008

Jag är fan inte glad.

Klockan är strax efter fyra på morgonen. Grannen vägg i vägg spelar ashög musik. Ingen öppnar när jag knackar på, ringklockan fungerar inte.

Nu har jag ringt störningsjouren. Jag må vara en bitterfitta just nu men jag vill sova. Väckarklockan ringer om fyra timmar. Vart fan har hyfsen tagit vägen?

Update: Efter ytterligare några knackningar hos grannen, ett samtal till störningsjouren mer än en timme senare tystnade musiken vid strax efter halv sex. Det är två samtal och 1½ timmes hög musik för mycket.

lördag 1 november 2008

Varför kalendern är min bästa vän

Jag ringde hem till föräldrarna och var lite smått panikslagen. Är det idag morfar fyller år? Eller är det i morgon? Hej panikkänslor.

När mamma äntligen svarade lugnade hon mig med att jag hade haft helt fel och fick mig att upprepa dagen med morfars bemärkelsedag ett antal gånger.

Jag måste verkligen bli bättre på att skriva ner människors födelsedagar så att jag inte ringer till systeryster tre dagar för tidigt igen för att gratta.

Och ja, jag mår bättre nu. Tack för alla "krya på dig"- sms och telefonsamtal.

fredag 31 oktober 2008

Bokmal

När jag är sjuk läser jag. Idag var inget undantag. Jag beställde boken Insynen - en personlig historia om ett brott som kom igår. Boken är skriven av Sara V. Mårlind och som titeln antyder skriver om när hon blev brutalt rånad i sitt eget hem, hur två förövare tvingade sig in i hennes hem när hon ammade sin fyra veckor gamla bebis och åren efter.

Sara skriver avskalat om rånet, hennes panik över att sonen skulle skadas, att hon själv skulle dö. Hon berättar öppet om seperationsångesten till hennes bebis, experimenten psykologerna utsatte henne för och om hur hennes nära vänner drog sig undan.

Jag har en klump i magen under nästan alla trehundrasexton sidor och ler lite lättat ibland när hon skriver om ljusglimtarna. Hur hennes man alltid fanns där, hennes föräldrar och psykologen som tog henne på allvar.

Boken är hemsk, det hymlar jag inte med. Jag var tvungen att lägga ifrån mig den flera gånger för att det kändes för jobbigt att läsa. Sara tar med läsaren på en resa full med ångest, panik, oro men också full med kärlek.

Sara belönades år 2008 med ett stipendium på 50 000 kr från Brottsofferjouren och köper du boken bidrar du med 1 kr till BOJs verksamhet.

Vems röv har jag glömt att slicka?

Jag har blivit matförgiftad. Det konstaterade sjukvårdsrådgivningen när jag ringde okristligt tidigt i morse efter att ha haft en extremt jobbig natt. Lowe har också blivit matförgiftad. Vi ska aldrig mer äta musselsoppa.

torsdag 30 oktober 2008

I wanna do bad things with you

Jahapp, då har jag varit hos läkaren. Jag säger bara en sak, dumhuvuden borde inte få ha läkarlicens. Efter att ha förklarat att min värk och mina övriga symptomer blivit värre samt att den alvedon forte jag fick utskrivet sist inte hjälpte. Vad tror ni att han gör? Han säger att han anser att jag är för ung för starkare medicin och tycker att jag ska testa med alvedon forte igen. Jag sa som det var, att jag anser motsatsen och att jag vill ha något som lindrar smärtan. "Njae, jag tror nog att vi testar med det här en gång till" säger stolpskottet. Remissen kunde han inte heller göra något åt, eftersom att jag inte anses vara tillräckligt sjuk för det. Jag tänker boka en tid hos en annan läkare för att få ytterligare ett uttlåtande.

När jag kom hem och loggande in på Qx hade jag fått ett mail från en person jag tyckte att jag kände igen. Klickade in mig på hans sida och nej, det kunde väl inte vara..? Jodå, det var Apan, som tydligen bara bor några hållplatser bort numer. Apan fick sitt smeknamn när vi gick på gymnasiet och han började bli lite väl påflugen genom sina telefonsamtal, hans hängde utanför mina lektionssalar (han gick på en annan skola) och hans stenhårda koll på mitt schema som han hade skrivit ut. Det hela slutade med att en nära väns exkille fick agera pojkvän åt mig för att han skulle sluta för ett vanligt nej förstod han inte.

Underbar dag.

onsdag 29 oktober 2008

Det är prima liv

Efter en massa pluggande och flängande har jag landat hemma igen. Det känns himla skönt. Just nu står Lowe i mitt lilla kök och gör musselsoppa, doftar himmelskt.

I morgon ska jag till läkaren för att förhoppningsvis kunna skynda på min remiss angående mina leder och få något smärtstillande eller bromsmedicin av något slag. Det här funkar inte längre, idag har jag haft nästan konstant ont och hade extremt dålig greppförmåga i morse.

måndag 27 oktober 2008

Det går framåt

Mr S ringde innan och ville luncha. Jag sa nej, jag har andra planer. Sen vill jag inte träffas, inte nu och helst inte igen. Det är klart att jag bitvis saknar det vi hade men jag måste påminna mig själv om hur det egentligen var och att det var inte så himla fint som jag vill tro ibland. Och egentligen var det inte S jag ville ha, han råkade finnas där när jag ville ha någon.

Just nu känner jag mig känslomässigt utpumpad och tankarna virvlar runt. Allt kommer att lösa sig, det vet jag men jag vill inte ta itu med det just nu. Jag vill sitta i sängen, äta glass och stänga av hela världen. Jag måste fundera på vad jag vill göra och framför allt hur.

Idag tog jag ett steg på vägen, inte bara genom att säga nej till att träffa S utan att fråga mig själv varför jag har vissa personer i mitt liv som jag utnyttjar och låter mig utnyttjas utav. För egentligen vill vi inte ha varandra, vi vill ha tanken och hålla fast vid den, för vad det kan innebära. Och vet ni vad? Det känns skönt att ha insett det.

söndag 26 oktober 2008

Jag hatar SJ!

Kollektivtrafik hatar mig. Det konstaterade jag idag. Eftersom att jag skulle åka till systeryster A tänkte jag vara smidig och kolla upp via nätet hur jag skulle åka. Tiderna parerade perfekt och jag kände mig nöjd. Ända tills jag inser vilken bussjävel jag ska åka med från Tingsryd. Den bussen, även kallad för Ronnebyexpressen från helvetet, har världens smalaste gångar, finns inget extra utrymme inuti bussen för stora väskor, barnvagnar, rullstolar osv. Och där stod jag i regnet med min stora väska och kände inte alls för att ha den i knät. Jag kände bitterheten komma krypandes. Efter några hållplatser löste sig det hela när folk hoppade av och jag ockuperade med gott samvete två säten.

När jag kommer till Växjö och tittar på den stora tavlan som annonserar bussavgångarna finns inte den busslinjen Länstrafiken tyckte att jag skulle åka med på tavlan. Efter några kollar på pappersabellen insåg jag att den linjen går inte ens på söndagar. Tack Länstrafiken Kronoberg, tack så jävla mycket för att jag fick sitta i Växjö i 50 minuter längre än planerat. När jag satt och svor för mig själv på bussen till Alvesta fick jag nästa överraskning. Bussen gick inte förbi den hållplats som jag ville hoppa av på så jag gick i regnet i en tjugo minuter med en massa packning. Att ringa till syrran tänkte jag inte på för jag intalade mig själv at jag behöve sträcka på benen innan tågresan. Jättesmart Petra, verkligen. Speciellt med tanke på mina leder som gör ont vid kyla och regn. Jag hade iaf en väldigt trevlig stund hos systeryster A med familj.

Efter att älskade systeryster vinkade av mig vid tåget började det roliga. Jag satt bland en massa barn. Barn som är trötta och griniga på kvällen är ingen höjdare kan jag meddela. Jag trodde jag skulle få en panikattack när jag hörde följande konversation mellan två föräldrar:
Pappan - Älskling, vart la du skötväskan?
Mamman - Skötväskan? Den tog väl du?
Pappan - Nej, jag sa åt dig att jag ställer den i hallen så du kunde ta den...
Efter ett kort samtal konstateras det att skötväskan står kvar i hallen och att dom inte har några blöjor.


Och det var i början av resan. Efter 1½ timme tog batteriet i min mobil aka min musikkälla slut och jag började känna mig smått aggressiv. I Norrköping klev en snygg kille på som satt jämte mig. Han var väldigt trevlig.

Men nu är jag äntligen hemma. SJ - screw you, SAS kommer bli min nya kompis.

lördag 25 oktober 2008

Det blev rätt bra trots allt

Idag var det den stora mor - och dotterdagen och det gick rätt bra faktiskt. Vi körde in till Växjö för att strosa i affärer och njuta av höstvädret innan vi åkte hem för att göra "sådan där konstig mat" som pappa skämtsamt sa om mitt potatismos (rostade tomater i salt, olivolja och vitlök krossas i potatismoset) men han tyckte om det.

Kvällen blev också väldigt trevlig, jag gjorde sushi som blev väldigt uppskattat. Extra roligt var det när mamma gav upp försöken med att äta med pinnar och tog fram kniv och gaffel. Blev lite sushi över som jag ska ha som färdkost på tåget. Så in your face SJ - när ni krånglar straffar jag er genom att ta med egen mat istället för att köpa era torra mackor.

I morgon blir det hemfärd efter att jag har hälsat på systeryster A med familj. Hoppas att tågresan går smidigare hem än vad den gjorde hit.

fredag 24 oktober 2008

Uppdatering från dom småländska skogarna

Jag och mamma kör hårt med att försöka bounda. I morgon är det mor - och dotterdag. Mammas förslag var att åka till Ullared. Mitt svar på det var panikslagna ögon och att börja kallsvettas. Jag sa att vi kanske kan göra det till våren. Men en shoppingtur blir det tillsammans innan jag ska slinga mammas hår. Känns rätt skönt egentligen, att vi kan umgås någolunda.

Vad fan hände?

Efter en grymt jobbig resa är jag nere i Tingsryd. Och nej, jag är ingen solskensmänniska just nu pga resan.

Det började med att jag satt på perrongen och tittade på alla poliser som av någon anledning sökte igenom perrongen tre - fyra gånger för att sen gå in i ett anländande tåg och söka igenom detta. Tio minuter innan avgång beslutar sig SJ för att det är ju en kanonidé att ändra plattform till det tåg jag skulle med och helst inte informera så mycket om det. Hej språngmarsch och förvirrade människor.

Jag hittar iaf rätt och sätter mig ner när fyra poliser kommer in i vagnen och går igenom denna, vilket dom gör tre gånger för att sen låta tåget åka iväg. Alla passagerare undrade vad som hänt men ingen information inte.

Efter Norrköping (där temperaturen enligt SJ var +23 grader) gick tåget sönder. Först gick en dörr sönder som dom fick tvinga igen och sen gick något annat sönder så dom fick åka i snigelfart. Jag såg en lång väntan på Växjö busstation framför mig.

Väl i Alvesta där det står klart att vi inte kommer hinna med det planerade anslutningståget får vi det glada meddelandet att det kommer inte komma några anslutningståg eftersom att det är ett elfel på hela den sträckan. En buss stod redo för att slussa oss som en skock får vidare. Jag trodde att jag skulle börja gråta av frustration.

Efter många om och men samt en busschaufför som körde i snigelfart (eller är jag van vid alla busschaffisar i sthlm?) hann jag med min planerade buss.

Jag vet att jag kommer bli en miljöbov men nästa gång tar jag fanimig flyget ner.

Oh my...

Jag gick upp kl. 6 i morse. KLOCKAN SEX! Allt för att hinna med tåget från t-centralen och utifall att pendeln jävlas. Framförhållning kallas det.

Just nu hatar min kropp mig och undrar vad fan som gick fel. Nästa gång jag får för mig att ta 8.20 -tåget till Småland, hindra mig.

torsdag 23 oktober 2008

Strålar ikapp med höstsolen!

Idag är en sådan där dag när jag inte muttrade surt när Lowe väckte mig vid sju utan glatt tittade upp och började prata en massa. Vi åt tom frukost ihop, vilket inte händer speciellt ofta på en vardag. Efter att Lowe hade åkt gjorde jag ett pass hip hop abs och studsade runt i lägenheten.

Jag har en sådan där innerlig glädje i kroppen idag. Ni vet en sådan som sprider sig ut i hela kroppen, ut i minsta lilla hårstrå och fyller hela mig. Jag har lust att hjula och känner att ingenting kan slå ner mig idag. Jag vill springa sjuhundanittiofyra varv runt huset för att sen slänga mig i en lövhög och se på alla molnfigurer. Inte ens tanken på allt jag måste läsa till tentan får mig på dåligt humör. Det är sprallighet idag och jag strålar ikapp med höstsolen som förgyller Stockholm idag.

Senare idag ska jag på lunch med P, promenad med grannen och lite tentaplugg innan det blir skolinformatörsutbildning. Sen mina vänner ska jag packa inför smålandsvistelsen för i morgon och under helgen kommer jag få umgås med människor som jag har toksaknat.

onsdag 22 oktober 2008

(Jag har skrynklig choklad i en termos)

Tog en promenad tidigare idag, det var underbart. Jag kände mig lite modig och gick en annan runda än den jag gick med grannen. Det är finare här omkring än vad jag trodde.

Sådana här höstdagar älskar jag, när solen skiner och det doftar höst.

I övermorgon åker jag till Tingsryd, ska bli skönt att träffa familjen igen. Märkligt nog hade mitt gamla jobb på känn att jag skulle ner och undrade om jag kunde jobba på lördag, mellan 9 - 18, hade visserligen varit skönt med lite extra pengar men jag kände verkligen inte för det. Jag saknar visserligen kollegorna och dom boende, var ju inte så pigg sist jag gjorde en runda på jobbet så kanske tittar in och säger hej. Hade det varit ett kortare pass hade jag sagt ja men jag kände att jag vill träffa familjen och kanske göra en sväng till Växjö på lördag. Och alltid glömmer tanterna på resursenheten bort att titta lite mer noga i sina papper där det står att jag bor i Stockholm. Trevliga virrpannor det där.

tisdag 21 oktober 2008

"Men för helvete!"

Cyklister är inte människor. Dom är fallna änglar utsända av Lucifer.

Jag var ute och gick med grannen igår, hon tyckte det var dags att jag fick se Flemingsbergs vattenreningsverk. Det låter hemskt, jag vet, men var ett väldigt fint grönområde. När vi i lugnan ro spatserar grusvägen fram hör vi en cykel komma bakom oss varpå vi båda automatiskt går till varsinn kant för att släppa fram cyklisten. Tror ni cyklisten fattar detta? Nej då. Han kör bakom mig och ger sig fan på att cykla om mig på insidan. Denna insida består av en tio cm bred gräskant och ett dike. Att cykla i mitten där det fanns gott om plats fanns tydligen inte i hans värld. Varför göra det enkelt för sig när man kan riskera att hamna i diket och skrämma någon? Jag fick även ett ilsket utrop kastat mot mig när han väl hade tagit sig förbi.

Jag och grannen gick även förbi en nyöppnad restuarang/pizzeria som vi ska testa. Kommer detta nya ställe vara bättre än veteranen Robbans? Det återstår att se.

Igår somnade jag vid åtta på kvällen och sov i över elva timmar. Jag tror att min kropp ville göra ett statement.

måndag 20 oktober 2008

Jag kan jag också!

Igår tittade jag igenom min kalender och insåg att jag skulle gå under om jag gjorde allt som fanns inplanerat. Att gå under känns som en dålig idé och idag har jag ägnat mig åt att säga återbud till det mesta för att känna att jag har tid till att tentaplugga. Och det känns så jävla skönt. Det innebär visserligen att det inte kommer bli något infomöte om PS-gruppen för mig ikväll men efter att ha funderat igenom det hela kom jag fram till att jag måste dra ner på tempot och inte engagera mig i allt, hur roligt det än må vara, det finns viktigare saker att ägna sig åt, vänner och skola tex. Så, kanske till våren.

Efter att ha sovit en natt ensam, den första på ett bra tag, fick jag abstinens och åkte över till M. Såg nästan hela Land of Women och hade nästan sex. Ett helt okej avslut på helgen. Ikväll kommer Lowe hem från sin tjänsteresa så förhoppningsvis får jag sällskap inatt, har saknat det. Det är egentligen inte Lowe i sig jag har saknat utan att ha någon som ligger jämte mig. Någon som ger mig den där speciella närheten man får. Och nej, jag och Lowe är inte tillsammans. Vi är bra vänner som har bra sex.

Idag ska jag även ut till avkroken Riksten där jag bodde tidigare. Ska gå igenom så att jag inte har missat något i städningen, ska dammsuga och moppa golvet en sista gång men det blir i morgon innan besiktningen.

söndag 19 oktober 2008

Honey, I'm home!

Kroppen är slut, huvudet är slut men fan vad kul jag har haft!

Jag och E döpte snabbt om kursen till 30 kilos-kursen med tanke på hur ofta vi åt och fikade.

Det är så mycket information som bara flyger omkring i skallen. I lördags kom det representanter från brottsofferjouren, brottsoffermyndigheten samt en brottsdrabbad som berättade om sina erfarenheter. Och det märktes tydligt att det fanns personer i gruppen som inte är direkt lämpade till att vara stöd för brottsdrabbade.

På kvällen efter middagen var vi ett gäng som skulle kolla in den nya coola grejen i Nynäshamn - en ljusshow som studenter från KTH fixat. Alla var skitpepp och nyfikna på vad det var för något häftigt och så är det någon spotlight under bänkar (gud vad smaaaaart, istället för att belysa ovanfrån belyser vi den fula marken under!) och någon lampa i ett träd. Här snackar vi antiklimax.

Söndagen gick i psykologins- och tédrickandets tecken med lite mindre diskussioner vid borden. Väldigt intressant faktiskt.

Något jag reagerade på var att under i princip alla föreläsningar både under höstens kvällar och den här helgen har alla föreläsare pratat om mannen som förövaren och kvinnan som offret. Enda gången det har talats om brott mot män gäller det ungdomar, tex rån men män utsätts ju för brott även efter tonåren. Och inte ett ljud om våld i samkönade par (förutom när jag drog upp det för någon vecka sen). Dessutom, ordet gärningsman, hur skuldbeläggande känns inte det, säg förövare eller gärningsperson istället ffs!

Ge mig mat.

fredag 17 oktober 2008

Fredagsmys*

Ikväll blir det mys med mig själv. Naglarna ska fixas, den lilla väskan ska packas inför kurshelgen, blir lite grekisk sallad, en god juice och tända doftljus. Jag känner mig rätt trött i kroppen efter veckan så det här är precis vad jag behöver, speciellt med tanke på att dom två kommande veckorna kommer gå i tentapluggandets tecken.

* Läs - jag kommer däcka i sängen med ena handens naglar målade, olivburken jämte sängen och glömma ljusen.

Good morning sunshine!

Lowe väckte mig vid halv sju- tiden i morse genom att sjunga för mig.
"Är du självmordsbenägen?" blev min fina respons på hans fina, vilket han faktiskt har, sångröst.

torsdag 16 oktober 2008

Hösten är här!

Och det med besked. Med hösten kommer dessutom julhysterin vilket börjar märkas. Metro och Stockholm City annonserade om flertalet julbord, julbordskryssningar, julmarknader och gud vet vad. Människor har börjat handla julklappar som om jorden går under i morgon och planerar alla sjuttioelva rätterna som ska finnas med på julbordet. Inte för att så mycket mat går åt, snarare tvärtom, vissa rätter gillar nästan ingen men finnas på julbordet, det ska dom göra, för det har dom ju alltid gjort.

Min spontana reaktion är - det är oktober för i helvete! Det är över två månader kvar tills det är dags för julen och dess frosseri. Ta det lugnt, ni vet ändå att ni kommer stå där i matkön den 23e december tillsammans med alla andra, det är ingen idé att börja oroa sig över det redan nu.

Joråsåatteh...

Idag var det ytterligare en anställningsintervju. Jag sprang iväg, ut i regnet, nysminkad och fin med en massa svordomar i huvudet. Varför ska det regna när jag har lagt ner tid på att sminka mig? Jag lär inte få jobbet eftersom att kunden helst ville ha någon som pluggar logistik, varpå jag surnade till lite, varför ens kalla mig till intervju om så är fallet? Då säger intervjuaren "jag ville mest träffa dig för att du har ett imponerande cv för att vara så ung." Jag trodde fan att jag skulle börja lipa, så rörd blev jag.

Nu blir det någon timmes sömn innan jag ska iväg till RFSL och skolinformatörsutbildningen.

Ge mig massage! NU!

Efter att ha legat däckad i influensa några dagar tänkte jag börja ge mig ut i världen igen lite försiktigt. Tänkte, det var där det gick fel. Jag var ju bara tvungen att testa Hip hop abs som jag blev kär i, där pratar vi bra träning! Sen var det dags att knata iväg till studentpuben där jag stod mellan kl 19 - 03 och var trevlig mot en massa folk. När jag kom dit var det fullkomligt kaos i garderoben. Ingenting var klart, ställningarna var inte uppe, inga galgar, inga nummerlappar på, vilket vi i festkommittén var garanterade att barkillarna skulle fixa. Jo tjena! Killen dom hade satt i garderoben tills jag kom hade noll koll, han hade inget system och bara fäst lappar på väskor och galgar utan att ha tänkt igenom det. Så det var bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det innan förstärkningen kom. Dreglade även över lite fina människor, var en fransman där som fick min kropp att fullkomligt skrika "SÄTT PÅ MIG!!"

Nu är jag hemma och är i stort behov av fotmassage.

Jag reflekterade även över fyllan på puben. Det verkade på något sätt vara mer okej att vara väldigt full som tjej än som kille enligt vakterna. Det fanns tjejer som knappt kunde stå upp och som inte blev utkastade. Det räckte med att en kille skulle trampa lite snett för att vakterna skulle vara på honom. Något som gör mig ännu mer förbannad är att killarna i baren fortsatte servera alkohol till överförfriskade personer som helt klart inte skulle ha mer. Visst, dom tjänar pengar på det men hade det blivit en kontroll kunde vi vinka bye bye till alkoholtillståndet och därmed till pengarna = deras företag går i konkurs och vi i festkommittén får det jävligt svårt att anordna fester. Och dessutom skulle vi i festkommittén få skiten för det utåt sett eftersom att få vet att vi inte driver själva baren utan det är ett eget företag som gör det.

Jag är så satans trött.

tisdag 14 oktober 2008

Ska jag eller ska jag inte?

För ett tag sen anmälde jag intresse för att bli nattvandrare i PS- gruppen (polisens volontärer) och idag fick jag mail om att det kommer vara en infokväll nästa måndag om vad det innebär. Det låter onekligen väldigt intressant, frågan är väl egentligen om jag kommer orka. Innan jag vet om jag får en plats på utbildningen blir det enskilt samtal med poliser och någon kurator.

Det lutar åt att gå på infoträffen och sen ta det därifrån. Ja, så ska jag nog göra.

En sjuklings vardag

Jag klättrar snart på väggarna i ren tristess.
Hittills har jag
- laddat ner en träningsvideo "hip hop abs" och är sjukt sugen på att träna men det kommer inte bli så bra
- blivit hungrig men är inte sugen på något alls, inte ens oliver, så jag borstade tänderna istället
- tänkte gå till affären men kommer dö av backen
- allvarligt funderat på att ringa till mamsen och papsen för att gnälla lite
- läst en skvallertidning, noggrant, som systerdottern glömde kvar

Jag ställde även in lunchen med mr S som blev lite orolig för mig, han tycker att jag har varit sjuk rätt ofta sista tiden och ville komma hit för att se till mig. Visserligen törstar jag efter närhet just nu och känner nästan lite abstinensbesvär över att inte ha någon här som ger mig uppärksamet, men ja. Jag försöker klippa banden med mr S, inte att involvera varandra mer i våra liv.

Varför är ni inte här med Ben& Jerry's cookie dough?

Influensatider

Jag är sjuk. Jag hatar att vara sjuk. Som tur är hade jag Lowe hos mig inatt och som tröstade mig när jag inte hade huvudet i toaletten. Har jag ännu mer tur kommer han också bli sjuk och kan vara hos mig. Fast han får inte bli lika sjuk som jag var. Jag har svårt för andra som är sjuka i influensa.

Jag har verkligen inte tid att vara sjuk. Missade ett seminarium idag, hej restuppgift, men det lär jag skriva på ett kick.

Det är inte många timmar sen Lowe gick härifrån efter att ha gett mig lite té och rostad macka men jag har så tråkigt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag vill göra en massa, gå ut och gå, städa, skrubba badrumskaklet men det enda jag egentligen orkar göra är att sova och glo på tv.

måndag 13 oktober 2008

Igen?

Eftersom att konjukturen ser ut som den gör och pga att något smarthuvud inte hade tänkt på det när dom annonserade efter en juristassistent drog dom in den tjänsten bara någon vecka innan jag skulle skriva på kontrakt, har jobbletandet fortsatt lite smått.

Slängde iväg en ansökan tidigare idag, fem minuter senare var jag inbokad för en intervju på torsdag. Är det jag som är bra eller dom som är desperata?

Är helgen redan slut?

I fredags kom systerdotter L för att spendera helgen i den stora staden. Var väldigt trevligt. Efter att hon hade installerat sig i min lägenhet begav vi oss hem till Masae där Eeva väntade och gjorde sushi. Det var himla roligt! Och så mycket godare att göra egen.

Efter några timmars sömn masade jag iväg mig till RFSL- huset och påbörjade min utbildning som skolinformatör. En massa nya och roliga människor så jag är övertygad om att det kommer bli en rolig höst. På kvällen hamnade vi på Sidetrack tillsammans med Linus för att dricka några öl.

Söndagen gick i shoppingens tecken och vi gjorde även en liten kyrkovandring i gamla stan. Jag har nog aldrig varit i så många kyrkor som jag var i söndags.

Idag står städning på schemat, det behövs verkligen. Dessutom får jag besök av en granne senare i eftermiddag. Det känns kul att lära känna lite andra i huset förutom dom som går i klassen.

fredag 10 oktober 2008

Jo men det känns bra egentligen

Av en slump hamnade jag på en kvinnas blogg som har genomfört en äggplockning och det kändes himla skönt faktiskt. Att läsa om någon som faktiskt ha genomgått det jag kommer göra om några månader. Läkaren och barnmorskan jag pratade med på fertilitetskliniken var jätteduktiga och tillmötesgående på alla sätt och vis men det är inte riktigt samma sak. Jag vill mer veta om hur det känns, gör det ont? Hur ont isf? Givetvis upplever nästan alla äggplockningen olika smärtsamt och inte bara att det "känns lite" som läkaren sa till mig. Själv hoppas jag att dom pumpar mig full med smärtstillande och lugnande att jag inte känner ett dugg. Jag blir alltid skeptisk när läkare säger att det kommer kännas lite.

The fight must go on!

Lampan ja... Jag och Eeva gjorde ett tappert försök igår till att få upp den. Det gick inte. För uppe i taksockeln är det en liten sladdjävel som sitter i vägen. Så lampan fortsätter att bo på mitt golv ett tag till nästa person kommer och försöker. Lowe kom förbi igår och bara skrattade åt mina försök.

Helgen kommer bli händelserik. Systerdottern L kommer upp till El Stockholmo vilket ska bli kul, har knappt sett henne på väldigt många månader. Sushi, fest och shopping står på schemat.

På lördag har jag även kickoff för alla oss som ska bli skolinformatörer inom RFSL Stockholm. Det ska bli väldigt spännande.

onsdag 8 oktober 2008

Nu jäklar så

Idag köpte jag silvertejp så nu ska lampan upp!

tisdag 7 oktober 2008

Ibland darlo...

Känslomässigt störd dag. Känner mig sliten åt sjuttioelvafemtusen olika håll för att någonstans på vägen knyta ihop mig själv utan att egentligen veta något.

måndag 6 oktober 2008

Duvornas återkomst

Det är ingen hemlighet att jag fullkomligt hatar duvor. Dessa små besmittade flygande råttor från helvetet. Idag gick dom till attack. Jag vet att dom har smitt sina planer länge och idag var det dags för operation "Flyga på Petra". Era as.

Jag gick i lugnan ro hem från skolan och njöt av det underbara höstvädret när jag på avstånd såg en duva komma flygandes. "Ingen duva ska komma här och förstöra mitt fina hösthumör!" tänkte jag bitskt och såg mig efter en annan väg att gå. Jag hade två val - gå den vanliga trappan upp eller ta den branta grusbacken som gud glömde. Här förtjänar duvorna nästan en eloge för att vara så pass förutseende, det finns inte en chans att jag tar grusbacken och riskerar att rulla baklänges ner igen.

"Swoosch" sa det vid mitt ena öra och jag kände hur duvfans ena vinge nuddade mitt huvud. Jag slängde mig nästan på marken och hela mitt inre skrek "är jag smittad? ÄR jag smittad?!" Hjärtat slog i 180 när jag såg nästa duva komma farande men deras plan måste ha ändrats för krypet kom inte nära mig.

Om några veckor är det jag som tar med mig pappas hagelgevär upp för att sitta på pass.

Vissa dagar alltså...

Runt klockan 6 i morse ringde klockan och jag trodde jag skulle avlida. Jag petade lite på Lowe och ansåg att han skulle sköta snoozandet i 45 minuter innan jag faktiskt var tvungen att gå ner till tvättstugan. Han var inte så pigg på att röra sig öht.

När jag skulle ladda torktumlarna för andra gången gjorde jag den roliga upptäckten att torktumlarjävlarna hade gått sönder. Båda två. Och jag hade 6 maskiner tvätt till som skulle knökas in efter hand. I samma stund började ena tvättmaskinen jävlas. Den visa på 1 minut kvar i 10 minuter. Det är första gången jag ser en minut som faktiskt är längre än SL's minutrar. Jag höll på att bli tokig.

Så nu sitter jag här i en lägenhet som är fylld med tvätt på varenda lediga yta som det går att ha tvätt på.

söndag 5 oktober 2008

Hell yeah!

Igår var det den stora 5- årsfesten hos Eeva som vi firade med dunder och brak! Det blev en massa vin, otroligt mycket skrattande, massage, nya människor och givetvis gummibjörnar. Sen jag såg Hedwig and the Angry inch kan jag inte låta bli att tänka på sex när jag ser gummibjörnar. Kul som tusan hade jag iaf igår.

Efter festen åkte jag hem till mr S som jag inte har träffat på väldigt länge. Det kändes på något sätt konstigt men ändå så pass normalt att ligga under hans vita filt i soffan och prata om allt och inget. Att känna hur han blinkade mot min kind så att hans ögofransar kittlade mig tills jag började skratta. När han började snarka började jag automatiskt klia honom på ryggen, det är det enda som får honom att sluta, och det kändes som om alla dom här månaderna utan varandra inte har existerat eller det dåliga vi gick igenom. Allt kändes som när vi hade det som bäst, alla frukostarna i hans soffa när vi lyssnade på P1, åt ostfrallor och han gjorde starkt té, precis som jag vill ha det, åt mig.

När vi gick under hans paraply, min lilla tumvantesbeklädda hand i hans stora varma hand, på väg till hans bil visste jag att det här var en av dom sista gångerna vi kommer att ses.

lördag 4 oktober 2008

Bakislördag

Jag blev inte så farligt bakis som jag hade väntat mig. Efter några liter vatten var jag redo för en höstpromenad med Lowe. När vi kom hem däckade jag i någon timme. Så pigg var jag.

Ikväll är det dags för 5 - årsfest hemma hos Eeva. Givetvis måste det firas att hon har förgyllt Stockholm i fem år. What to wear? Det håller Lowe på och fixar just nu, han har störtdykt in i min garderob och rotar bland skorna. Han är heteroversionen av Markus helt enkelt.

I'm back on track!

Igår kom sötnöten Malin över för att dricka rosévin och prata bort några timmar innan det var dags för att möta upp Linus med kompis på Sidetrack. Jag och Linus höll fast i vårt motto mer öl! vilket vi är väldigt duktiga på måste jag säga.

Efter en väldigt trevlig kväll blev det dags för hemfärd. När jag hoppar på tåget sätter jag mig framför en underbart fin tjej varpå jag kopplar på min oemotståndliga charm. Det slutade med att vi bytte nummer.

När jag traskar hem på mina höga klackar blir jag indragen i ett lesbiskt drama. Fråga mig inte hur det gick till men helt plötsligt har jag en tjejs arm runt min midja och blir presenterad som hennes ragg inför en annan tjej som ser allt annat än glad ut. Den arga tjejen fräser dessutom "ge fan i min flickvän" åt mig. Jag fattar fortfarande inte riktigt vad som pågår. På något sätt slingrar jag mig ur tjej nr 1's arm lite diskret och fortsätter klättringen hemåt utan att ha förstått vad som hände.

fredag 3 oktober 2008

Och bättre blev det

Jag har stört mig i några veckor på att det är något som stoppar upp i avloppet till handfatet och fick för mig att leka rörmokare igår kväll. Det var lite nervöst där jag stod med en kemikalieflaska i ena handen och måttade upp giftet. Jag såg framför mig hur rören skulle smälta samman eller att stoppet skulle bli ännu värre. En halvtimme senare rann vattnet ner precis som det skulle i rören utan att något hände eller att jag fick frätskador på mig själv.

Lowe var mäkta imponerad när han kom senare på kvällen för att se på film. Förutseende som han är hade han tagit med sig verktyg, ifall att mitt projekt gick åt helvete. Sen låg han och kliade mig i håret tills jag somnade och väckte mig med frukost på sängen. Visserligen tidigt som fan men jag fick té så jag var iaf pratbar.

torsdag 2 oktober 2008

Torsdag

Pubkvällen igår gick jättebra! Shan da man Atci var kanonduktig och het som få. Tyvärr hade jag läst fel på mitt jobbschema och knatade dit vid 16 när jag skulle ha börjat vid 20. Jag var rätt trött när vi stängde vid 01 och var sist kvar av alla i festkommitténs crew men fick skjuts hem av ena vakten så jag var nöjd.

Idag sov jag till 10 och det var så satans skönt. Jag behövde verkligen det här. Nu är jag effektiviteten personifierad. Just nu gör jag lite olika matlådor med två olika sorters indiska grytor och en pestolasagne. Hur jag ska få plats med det i frysen är en annan femma.

Men jag måste säga att jag känner mig mer harmonisk idag än vad jag har gjort dom sista dagarna. Det här var precis ad jag behövde, att inte vara social eller flänga runt till något möte, intervju eller något annat utan bara vara för mig själv. Nu känner jag mig laddad inför helgen.

Nej men

Rent spontant kände jag väl fuck off! den där kvällen.

onsdag 1 oktober 2008

Ibland älskar jag sådana här dagar

Skit i att jag har varit uppe sen 6 i morse efter fem timmars sömn och skrivit uppsats. Jag struntar i att det ösregnar och att jag inte har ett paraply. Jag bryr mig egentligen inte om att jag ska jobba från kl 16 - 01 idag med en massa fyllon. Att det inte finns en tvättid förrän på måndag kl 7 är småsaker. Vet ni varför? Jag har sovmorgon i morgon! Det är sann lycka det.

tisdag 30 september 2008

Jag har dött en smula

Jag är så jävla trött att det är helt otroligt. Jag har knappt varit hemma på hela dagen och det börjar kännas i kroppen. Helst av allt vill jag bara krypa ner och lägga mig men tror ni att jag kan det? Nej, för jag måste skriva på den fuckinghelvetesjävla uppsatsen. Skjut mig långsamt säger jag bara.

Eftersom det är tisdag idag har jag varit på min brottsofferjoursutildning. Idag kom två kufar från Kronofogdsmyndigheten och pratade en del. Var mest ostrukturerat svammel men fick med en del nyttiga saker. Plus att jag satt jämte den där snygga killen så jag fick fantisera lite också. Sen kom det två polismän och pratade om hur polisen arbetar med brottsoffer och brottsofferjouren. Halvvägs in i föreläsningen surnade jag till lite eftersom att männen bara pratade om brott som sker i olikkönade parrelationer. "Men i samkönade relationer, hur hanterar ni fall där tex en man kommer in och vill anmäla sin pojkvän för misshandel? Hur blir det med mansjourer i det här fallet?" frågade jag högt och klart. 40 huvuden vände sig åt mitt håll och merparten med frågan "vänta nu...samkönade relationer? Vad sa hon egentligen?" i ögonen. Den äldre polismannen svamlade fram något om vandrarhem medans den några år yngre faktiskt svarade mer konkret. Efteråt gick jag fram och för att fråga lite mer om våld i samkönade parrelationer. "Var det du som ställde frågorna om det tidigare?" sa den yngre när han glodde ner i min urrigning. "Ja precis. Och får jag lov att presentera Berit och Agda. Hälsa fint nu flickor" hade jag god lust att svara. Men jag är för väluppfostrad och pryd för sådant.

måndag 29 september 2008

Nä men det här kommer bli finfint serru

Idag var jag på mitt första möte på mitt nya jobb. Jag känner mig jättepepp! Alla var jättetrevliga och jag fick träffa en jurist som har sysslat med dom uppgifterna jag ska få göra. Vad det är jag ska göra? Skitgörat som ingen jurist vill eller hinner med. Jag ska, som det så fint heter, göra hyresjämförelseutredningar. Mao ska jag sitta i telefon hela dagarna och jaga rätt på fastighetsägare och pumpa dom på information. Men hur tråkigt det än låter så ser jag faktiskt fram emot det.

Jag pratade även med mamma när jag gick ifrån mötet och berättade att jag kommer ner till Tingsryd om några veckor. "Va?! Varför då?" blev hennes spontana reaktion för att sen snabbt tillägga att jag var så välkommen så. Det kommer bli en lång helg.

Nu är det även officiellt att jag är godkänd som äggdonator. Fick ett formellt brev om det idag. Det är egentligen först nu som det känns på riktigt. Tänk er, om ungefär 1½ år kommer det kanske springa runt små mini- Petror.

söndag 28 september 2008

Det är ju så ibland

Ett sms trillade in för en stund sen och det vände upp och ner på mig. Inte för att det stod något direkt speciellt utan för vem det var ifrån. Personen ifråga kom jag att stå väldigt nära för några månader sen och sen gled vi sakta isär. Vilket var trist men det var fel tidpunkt för det mesta i våra liv just då.

Och nu. Nu är egentligen allt annorlunda men ändå inte. Egentligen känns det som att vi aldrig kommer riktigt att platsa i varandras liv och jag vet att jag borde säga nej, vi ska inte gå igenom det här för bådas skull. För jag började gå vidare, jag släppte saker och började tänka på mig själv igen. Men på något konstigt sätt förknippar jag dig med trygghet även om du gör mig fundersam och smått osäker.

lördag 27 september 2008

Ska det va' så ska det va' ordentligt!

Igår ringde intervjuaren och sa att jag hade fått uppdraget som juristassistent så i november är det jag som drar på mig en kostym.

Igår var även premiärkväll för Qlub Rosa Drömmar vid Fridhemsplan. Där blev det öl och melodikryss. Jag och Linus sög på att lösa melodikryss men rockade på att dricka öl. Kvällens motto var mer öl! vilket vi följde rätt bra om jag får säga det själv.

Efter Qlub Rosa Drömmar blev det Club G för att dansa en massa. Så här i efterhand är jag väldigt glad för att jag hade med mig ett par ballerinaskor som jag kunde byta när det blev för vingligt på dom högklackade. I rökrutan träffade jag även på två gamla SSU Kronobergsprofiler som jag inte har sett på flera år. Det blev ett kärt återseende.

När jag satt och pratade med Linus och hans vänner stod en kille i baren och flirtade med mig. Jag trodde att han flirtade med Linus ända tills jag ställde mig i baren och killen kom fram och började prata. Min kropp fullkomligt skrek "JA! Jag kommer få ligga!" inombords.

Vid 3 stängde G och jag drog vidare på efterfest tillsammans med ragget och hans tre bögkompisar. När bögarna bildade en böghög och inledde fas ett till en trekant vid 6- tiden på morgonen tyckte jag och ragget att det var dags att åka hem till honom.

Det var väl ungefär då jag borde ha tänkt om. När vi väntar på taxi berättar han att han bor med en kompis i en tvåa. Inga problem för mig. Den här kompisen kan även inte sova i sitt sovrum av någon anledning och därför delar dom två på vardagsrummet. Jag hörde en varningsklocka ringa lite svagt men hey, jag är inte den som är den och tänkte att saker och ting går alltid att lösa. Väl hemma hos ragget visar det sig att killen han bor hos har lite issues och stort bekräftelsebehov.

Natten slutar med att jag däckar i raggets säng (läs: soffa) vid sju efter att killarna tittat på en jävla massa youtube-klipp. När jag vaknade vid strax efter nio orkade jag inte väcka ragget för att kanske få komma till utan inspekterade istället mina flyktvägar. Det slutade med att jag klättrade på lite möbler för att på enklaste sätt komma till hallen. Jag har inget bra balanssinne i nyktert tillstånd och det är ännu värre i onyktert men ut kom jag.

Sen åkte jag hem till Linus och däckade i några timmar.

Det var en trevlig kväll.

fredag 26 september 2008

Hur gick det?

Jag tror anställningsintervjun gick rätt bra, det står mellan mig och två andra tjejer. Hur det gick får jag veta antingen senare idag eller på måndag.

Det var väldigt roligt att intervjuaren var en gammal PEO- student som även hon läst offentlig rätt som inriktning. Kul att se lite mer konkret på vart jag kan hamna efter examen.

onsdag 24 september 2008

Ni håller väl tummarna?

I morgon ska jag på en anställningsintervju och ja, den här gången vet jag för vad till skillnad mot förra gången. Jag har sökt jobb som juristassistent så nu hoppas jag bara på det bästa.

tisdag 23 september 2008

Herrejistanes!

Delmoment 2 i brottsofferstödjsutbildningen är avklarad och jag blir bara mer och mer pepp! Idag kom det två kvinnor från olika avdelningar på Sollentunas socialtjänst och en åklagare dit för att prata. Socialtjänstkvinnorna var väl sådär...pratade inte så mycket om hur dom hjälper brottsoffer i samarbete med brottsofferjouren. Åklagaren däremot gjorde mig lyrisk. Jag skrev så mycket att jag nästan fick kramp i vänsterhanden.

Det känns faktiskt lite tråkigt att det bara är två kvällar kvar av utbildningen och sen intensivhelgen.

måndag 22 september 2008

Har jag dött och hamnat i himlen?

När jag stapplar in i min lägenhet efter en middag med Linus ser jag en massa blåljus, återigen, vid huset mittemot. Vad är det här? Är poliserna (ja, var bara poliser den här gången) bara för att dom vet vad jag känner? Eller är det bara önsketänkande från min sida?

Jag knyter snabbt ihop soppåsen som endast har lite skräp på botten i sig och går ut för att inspektera läget. Herregud säger jag bara, jag höll på att snubbla omkull när jag såg alla uniformerade läckerbitar. Dreglet hängde nästan utanför när jag såg alla fina polismänniskor. Ögonen gick i kors för att kunna se på alla, "kom till tant petra och drick lite té!" var nästan det enda jag tänkte under denna minutkorta sevärdighet.

Jag behöver mig ett ligg.

Projekt nr 2

Idag började projekt nr 2. Efter en massa pappersarbete, samtal med kurator, läkare och barnmorska fick jag godkänt. Jag ska bli äggdonator. Om fem månader rullar karusellen igång.

söndag 21 september 2008

Ibland blir det bara jävligt bra

Igår var jag på trevlig teater (Hedwig and the Angry inch) med trevliga flickor. Jag blev kär i huvudrollsinnehavarens röda lackskor med hög klack. Undra om jag kan maila kostymförrådet och fråga om skapelserna finns att köpa någonstans i storlek 38.

Efter teatern åkte jag hem till Linus där även Markus befann sig. Vi utbytte sexhistorier tills jag hade kramp i magen av allt skratt. "Är väl bara att ta i munnen och svälja" blev kvällens mest sagda sak efter att jag kom med ett inlägg i pillerdiskussionen.

På väg hem blev det byte till tåg och jag placerade mitt vackra anlete i en något varmare väntkur. "Ska'ru ha en?" Jag vänder lite på huvudet och ser en a-lagare sträcka fram en påse med Fisherman's friend. Varför ditt gamla as pratar du med just mig? Är det för att jag sitter helt själv, glor uttråkat åt ett annat håll och försöker sända ut prata- för- helvete- inte- med- mig- signaler? Och nej, jag vill inte ha en karamell av dig och stäng gylfen för i helvete.