måndag 30 september 2013

Fuck cancer!

I morgon drar Cancerfondens Rosa bandet-kampanj igång men redan nu fylls mitt Facebookflöde utav en "hemlig" kod, enkom för kvinnor att veta betydelsen bakom. En, tillsynes, meningslös statusuppdatering men som ska visa stöd för canceroffer, dess anhöriga och personer som kan riskera att få den här skitsjukdomen. Varje år i oktober månad sedan jag gick med i Facebook har jag sett det. Varje år har jag blivit lika arg och nästan känt mig uppgiven. Allt detta hyschhysch kring uppdateringen, helst ska män ingenting veta om dess betydelse, dessa futtiga ord som visar "hey! Jag har skrivit en uppdatering på Facebook, alltså är jag emot bröstcancer!"

Jag hoppas innerligt att ingen är för cancer. Lite hopp om mänskligheten hyser jag trots allt. Men, förstår ni vilket hån denna statusuppdatering om rosa skor i New York eller vad nu årets utvalda fras är, känns som? Visst, tanken är jättefin, solidaritet, systerskap och lite gemenskap i det hela, men herregud, i det här fallet gör ord ingen skillnad. Vi snackar aktiva handlingar här! Skänk en slant, köp ett rosa band. Nästan alla kan göra något, men snälla, kan vi inte åtminstone komma överens om att skippa löjligheter som kodade statusuppdateringar? 

tisdag 11 juni 2013

Katastrof i repris

Jag och maken kändes oss väldigt hurtiga förra året när vi bestämde oss för att campa och sova i tält. Det slutade med att vi nästan regnade bort och en avslutad semester i förtid.

I år ska vi ge oss på det ljuva campinglivet ännu en gång. Fast i en stuga den här gången. Regnar det kan jag tryggt sitta inomhus, spela kort och räcka ut tungan åt vädret. 

Vilket är ert bästasemesterminne? 

tisdag 21 maj 2013

Inte den vassaste kniven i lådan

Maken och jag kollade finalen i hockey-VM härom kvällen. Jag är inte speciellt intresserad utav hockey mer än att det kan väl vara trevligt var tionde år eller så. När Schweiz målvakt visas i bild berättar maken att samma målis stod för Växjö Lakers tidigare.

Jag: Åh, jag visste inte att Sverige spelade i röda kläder! Är det för att Schweiz spelar i gult?

Maken: *efter en lång tystnad* Det gör dom inte heller... Berätta inte det här för någon Cookie, någonsin.

söndag 19 maj 2013

Dagarna.

Jag har sniffat bebis. Frivilligt. Det går att hitta hemgjord rabarbersaft i vårt kylskåp. Vi har druckit sju kannor med isté. Hemgjort såklart, vi är inga barbarer. En kväll åt vi hamburgare och jag sniffade på mina gurkplantor. Skördas i juli augusti stod det påfröpåsen. Jag gick sextiofem dagar över tiden och vi svettades rätt bra båda två. Plötsligt en lördag fanns det porslin signerat Stig Lindberg i min ägo. Jag bokade in en kompisdejt och planerade svensexa. På min lista över saker jag vill göra stod Moskva Pride. Maken sa att han inte vill ha hem mig i en kista. Om jag någonsin kommer hem igen. Jag kommer aldrig se det roliga i Anders Lundin. Converse med röda blommor på hittade hem. Jag sökte ett nytt jobb. För att jag kan. En kväll skällde jag på en bekant som kallade tvillingarna Sedin för systrarna. Vi ska prata mer om det, ni och jag. Sen kom en söndag och jag var ledig måndagen också. Dubbelsöndag i sin finaste form. 

onsdag 8 maj 2013

Om soliga dilemman

Just nu tampas jag med vad som kan vara världens största i-landsproblem. När maken fyllde år förra året och var nyinflyttade fick vi ett fint (och dyrt) möblemang i teak till balkongen. Ett otroligt fint möblemang som vi har nyttjat väl under sommaren som gick och som även agerat extra-bord inomhus när klanen kommer på besök. Men, jag vill inte ha det. Jag vill ha en soffa, en hörnsoffa, och ett bord, några mattor och givetvis mina växter. Det känns som att det enda som finns på vår balkong är ett enda jättestort möblemang, och då har vi ingen liten balkong.

Jag tror inte ni förstår vilket dåligt samvete jag har över att jag vill ha något annat, speciellt när det gäller en så pass fin present. Den funkar inte in i bilden jag har av vår balkong, helheten ni vet, det ser inte perfekt ut.

Och det är just det, att det inte ser perfekt ut, som ger mig en smula ångest för att vara ärlig. Det får mig att börja fundera över hur jag matas varje dag med hur allt ska se ut och hur jag pressar mig själv för att nå ett resultat jag kanske aldrig kommer att uppnå. Jag har skrivit om det innan, att jag har ett duktig flicka-syndrom, det måste vara perfekt, annars mår jag dåligt, på riktigt.

Är det så att jag, på riktigt, inte gillar möblemanget eller försöker jag uppnå ett omöjligt ideal?

torsdag 2 maj 2013

Sköna maj, gröna maj!

Maj har kommit med sol, äntligen. Jag njuter av en ledig vecka och försöker lägga all stress bakom mig, åtminstone för ett par dagar till. Det går inte riktigt att beskriva lugnet i själen jag fått senaste tiden, sen solen kom igen.


 Jag har legat på alla fyra i mina föräldrars trädgård, kikat under löv och granris, på jakt efter blommor som säger att nu, nu Kakan är våren här! Pappa visade mig blåsipporna och jag jublade av glädje.


Det är något speciellt med blommor, jag vill omge mig med blommor och grönt så fort jag får tillfälle när våren kommer. Just nu på vår balkong har rädisorna kommit upp, citronträdet blommar om och när sina frukter, gurkplantorna har börjat kika upp genom jorden och salladen vinkar försynt från sin lilla låda.


 På landet vid en gärdsgård, mitt i solen sträckte sig vitsipporna mot solen, nästan lika mycket som jag gjorde.

Jag och brorsbarnen gick på upptäcktsfärd, tittade på blommor, konstgjorda ankor med något konstigt på ryggen och spanade på humlor. Sen drack vi jordgubbssaft.


 Min älskade, min hjälte, sprang sitt allra första lopp och höll på att spy efteråt. Men det gör inget, han är fortfarande min hjälte som gång på gång visar hur stark han är.


Svärföräldrarna kom på besök och givetvis måste slottet besökas. Vi visade var vi vigdes och svärfar försvann.

Jag hittade en fontän och var lycklig. Hösten gjorde sina försök att dröja sig kvar men nej nej, våren städar ut.


Vad vore maj utan en fika på mormor och morfars altan? Det är inte vår på riktigt innan första altanfikan är gjord, så enkelt är det.

fredag 26 april 2013

Döden kom på besök

Min make är död. Han finns inte mer och jag finns ensam kvar. Aldrig mer kommer jag få höra honom ropa "cookie!" när han kliver innanför dörren, aldrig mer kommer jag snubbla över hans löparskor i hallen. Jag skulle göra vad som helst för att höra honom skratta igen och se hans rådjursögon. Min älskade underbara make. Min make som inte finns med mig längre.

I morse vaknade jag med panik och skrek hans namn. En hand över på hans sänghalva och jag började gråta. Han är verkligen borta. Täcket var kallt och så prydligt lagt på den andra sidan.

"Men cookie! Vad är det?!" Snabba steg från köket och armarna runt mig, hans armar, hans doft. Min K, älskade fina han. Maken som inte är död, allt som bara var en mardröm men ack så verklig.

Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om det inte var en dröm.

torsdag 11 april 2013

Men hej och hå!

Hur länge kan en adrenalinkick pågå egentligen? Jag känner att jag verkligen har varit i min allra bästa form idag och verkligen har fått möjlighet att göra något jag vet jag är jävligt duktig på att göra. Vad? Att föreläsa så klart. När jag bodde i Stockholm jobbade jag som skolinformatör för RFSL Stockholm och sen jag slutade har jag faktiskt saknat alla roliga/knäppa/hemska/ögonöppnande diskussioner.

Idag blev jag och en kollega utskickade att prata om vårt jobb för en grupp som kanske ska läsa något vårdinriktat. Det var helt fantastiskt! Ni anar inte vilka givande diskussioner vi hade tillsammans med gruppen, vilka kloka formuleringar vi fick och hur mycket vi skrattade.

Som avslutning på dagen köpte jag ett halsband med en uggla på. Jag vet inte varför men helt plötsligt kände jag bara att ja men dom där ugglorna, dom är rätt häftiga ändå.

Så det gör inget att dagen har varit fruktansvärt grå här i staden för jag fick en riktigt bra dag ändå.

fredag 5 april 2013

Ja just ja

Jag har även bytt frisyr och hårfärg, igen. För ett tag sen fick jag ett ryck och slängde i en röd färg hemma, det blev verkligen rött. Tänk signalrött. Jag blev jättenöjd, i tre veckor.

Min frisör la i en brun färg ovanpå för att matta ner det röda och klippte även lugg. Det blev en gammal favorit i repris kan vi säga. Längderna toppades bara eftersom jag vill försöka få lite längd på håret igen.

Dagarna som gått

Jag må ha semester just nu men inget vettigt att skriva, så vi kikar på lite bilder istället.


Sovrummet börjar arta sig till ett rum utav det mysiga slaget. Äntligen. Två nya byråer har fått ta plats i rummet, något vi var i desperat behov utav.

Det var först bara den där lilla detaljen med att montera ihop byråerna. Jag och maken har väl inte direkt snabbhets-rekord i att sätta ihop möbler från Ikea. Den här gången tog det dock mindre än en vecka vilket är en klar förbättring.


Semestern bjöd även på nya upptäckter, den här gången podcasten Värvet. Rösten känner jag igen från P3 och han som står bakom Värvet gör väldigt bra intervjuer. I första avsnittet jag lyssnade på fick jag en helt annan syn på Mårten Andersson, en komiker jag tidigare haft lite svårt för. Nu var det en mer mänsklig Mårten som kom fram. Sånt gillar jag.


Ja och sen har det blivit lite läsning också. Ingen avancerad sådan, jag har trots allt semester. Jag vill inte riskera att bli utbränd.


Så här ligger det till, jag kommer a l d r i g bli för gammal för animerade barnfilmer a la Monster, så enkelt är det. Det gäller även appar i samma stil.


En nyhet för min balkongodling i år är gurkor! Jag läste att med mycket omtanke, gödsel och vatten går det att odla gurkor även på en balkong. Varför inte testa?


Mitt citronträd står i dörröppningen ut mot balkongen och vänjer sig vid solen, sakta men säkert. Första blomman kikade upp häromdagen och har nu fått sällskap utav inte mindre än sju stycken till. Nu hoppas jag att mina tre citroner som redan finns på trädet ska få lite sällskap även dom.


En kväll blev det snabbmat, risotto med sparris och en hastigt grillad bruschetta. Här hemma äter vi vegetariskt 2-3 gånger i veckan, något min gamla vegetarianmage är glad över. Sen att det är bra för miljön är ett extra plus i kanten.

 Förkylningen kom och såg en vitlöksklyfta två gånger om dan samt en vitamintablett och försvann i kombination med mitt förkylningsté. Det tackar vi för.

En kväll blev det köttfrossa i form utav pulled pork, försök nummer två. Jag är på jakt efter den perfekta smaken men har inte riktigt funnit den, än. Men med lite tomatsalsa, grillad majs, avokadoröra och hembakat tortilla blev det inte alls tokigt.

onsdag 3 april 2013

Tips från coachen

Jag är troligen sist ut på bollen här men jag har nyligen upptäckt Värvet i mitt podcastbibliotek. Oh sweet lord säger jag bara. Jag är en sucker för bra röster, något han besitter. Väldigt bra intervjuer gör han också och har en förmåga att få folk att öppna upp sig.

Om du har möjlighet, lyssna då som sagt på Värvet. Jag tror inte att du kommer ångra dig.

På tal om podcaster, någon jag skulle vilja om startade en är Fredrik Backman, alltså, tänk er en hetsig skåning som älskar bacon. Det osar humor lång väg!

söndag 31 mars 2013

Täcka ungdomens synder

På mitt ena ben har jag en tatuering, en jag gjorde när jag var 20-21. För inte så många år sedan med andra ord. Men, jag har börjat fundera på sistone, om jag verkligen vill ha den. För jag tycker inte att den blev så bra, egentligen. Att täcka över den med något annat har dock inte varit aktuellt. Även om den inte är den vackraste utav mina tatueringar så står den ändå för något, den representerar något för mig. Att täcka över den vore som att glömma bort varför jag gjorde den. Förstår ni hur jag menar?

Nu har jag börjat ändra mig, tankarna vandrar som sagt åt andra hål, kanske jag borde täcka över den ändå? Om det går vill säga. Jag har inte varit och rådfrågat en tatuerare ännu. Sen har det varit den där grejen med motiv också. Det finns flera planer på motiv men inget som har känts riktigt rätt. Förrän nu. Av en ren slump dök motivet upp i huvudet på mig, färg, mycket färg och kanske stor nog att täcka över den på vaden.

Men som sagt, vill jag täcka över min gamla tatuering? Har ni någon erfarenhet av cover ups?

torsdag 21 mars 2013

Ont ska med gott fördrivas

Säg hej till förkylningen! Varför kommer detta till 90% när jag är ledig eller har en slapp jobbvecka? Näsan rinner lite, den lätta huvudvärken dunkar i huvudet och jag känner bara nej, nej, nej. Jag pallar inte, det är inte kul. Blir jag sjuk nu lär dessutom min hårdtränande make bli galen. Han tränar inför sin första halvmara och har inte direkt tid att bli sjuk.

Förra gången jag började bli sjuk tog mina kära kollegor hand om mig. Medan en stoppade rå vitlök i munnen på mig stod en och kokade en, enligt mig, suspekt dryck. Kollegan kokade en halv citron i ca 1 liter vatten tillsammans med två lagerblad. Detta fick koka i tjugo minuter. När det återstod fem minuter av koktiden hade han i knappt en matsked med socker. Tre stora koppar skulle jag dricka utav detta för att det skulle ge resultat. Vilket det gjorde! Förkylningen gick från 100 ner till 0 på rekordtid. Dessutom smakade det betydligt bättre än vad jag trodde. Jag älskar citron men var lite skeptisk till lagerbladen, den sistnämnda anade jag bara lite eftersmak men inget nämnvärt.

Gissa vad jag tuggar på och samtidigt kokar på spisen?

onsdag 20 mars 2013

Kakan blir ytlig

Alltid när våren kommer, (jag ignorerar det faktum att det är minus, lite snö och skitväder) börjar jag känna att det är dags att ta tag i mig själv. Den här våren är det naglarna som fått oväntat fokus. Klart att jag alltid brytt mig om mina naglar men intresset har avtagit lite, tidigare hade jag alltid fina lack och lite fina stickers på.

Så, ikväll har jag suttit och dregelsurfat på eBay. Stickers efter stickers efter folie har fångat mitt intresse.





Sen att det kanske inte är så passande för en eh..23-åring att smycka sig på det här viset orkar jag inte riktigt bry mig om. Jag tycker mest att det är skönt att jag inte behöver köpa på mig en arsenal utav nya lack för att kunna förändra mina naglar på lite olika vis.

Släpp naglarna loss, det är vår! Eller vad säger ni?

tisdag 19 mars 2013

Det kanske är jag som är trög, trots allt

Okej okej, det här med sopsortering, jag fattar, det är jättebra och jätteviktigt. Jag fattar poängen. Det är kanonbra att vår hyresvärd äntligen ska komma igång med matsortering, något jag och maken saknat eftersom vi sorterar allt annat. Applåder från min sida till hyresvärden och så vidare.

Men, är det verkligen nödvändigt att någon kommer hit, plingar på vår dörr och ska prata om hur man ska sopsortera mat? Jag vet vad som är mat, jag vet vad som inte är mat och därmed inte ska kastas i den bruna påsen. Jag är inte dum i huvudet och jag tvivlar ärligt talat på att någon annan i huset inte fattar konceptet.

Måste jag öppna dörren?

måndag 18 mars 2013

Nu är det på gång!

Som ni säkert vet gillar jag inte vårt sovrum, det är opersonligt, tråkigt och jag har noll fantasi när det kommer till inredningen. Men, nu har det lossnat! Häromdagen var vi och beställde en ny säng. Vi har makens gamla säng som jag knappt vågar titta på i rädsla för att den ska braka ihop. Dessutom pryds den utav en för stor bäddmadrass efter en liten miss. När vi kom hem efter att ha köpt den nya härliga sängen kände jag bara hur inspirationen började flöda. ÄNTLIGEN!

Det kommer inhandlas nytt överkast, lite fina kuddar och mer förvaring ska in. Ska dessutom försöka övertala hyresvärden att tapetsera om i rummet då jag upptäckt att tapeten börjat släppa på sina ställen, främst ovanför dörren. Vi bor i en lägenhet som byggdes för bara fyra år sedan så känns lite sisådär att tapeterna inte verkar hålla.

Känner ni peppen?!

fredag 15 mars 2013

I see dead people

Häromdagen gick jag i i min "morgonbubbla" på väg hem från jobbet. Med andra ord- jag går som en zombie, längtar efter sängen och fantiserar om frukost. Små, men trötta, danssteg, utanför ytterdörren, av med ytterkläderna och in i lägenheten.

Det är då jag ser det- någon, jag trodde att det var någon, satt i vår soffa. Min första tanke var att jaha, nu har jag blivit galen också, men med tanke på allt som hänt/händer här hemma hade jag inte blivit förvånad. I nästa hundradel av sekund blir jag rädd och kollar om jag har ett tillhygge nära. Jag må inte vara stark men om någon ger sig på mig, min make eller mitt hem tänker jag inte ge mig utan en fight.

Helt plötsligt slår det mig, att det är maken. Min käre K som sitter allvarlig i soffan och ser på mig med sorgsen blick och jag trillar ihop i en enda hög. Livrädd för vad som kan ha hänt men lättad, så lättad över att det var någon utav kött och blod som inte gjort inbrott. Vad som hade hänt? Vår, inte alls gamla, bil vägrade starta.

Fy fan vad jag blev arg sen. Herregud, jag h a t a r när han gör så, sitter tyst hemma när jag inte ens vet eller förväntar mig att han ska befinna sig i hemmet. Efter att ha varit vaken i nästan ett dygn var det inte den chocken jag behövde, så mycket kan vi säga.

Jag har fortfarande inte fått tillbaka min normala pulsrytm, det är jag säker på.

torsdag 14 mars 2013

Det kom ett paket

I dagarna tre gick jag hemma, vankade av och an, i väntan på mitt paket. Mitt (eller, vårt, maken var med på ett hörn) nya bord var på väg. Efter ett år i trogen tjänst beslöt vi (läs: jag) att det var dags att investera i en ny bricka till vårt vardagsrumsbord. Något med lite mer färg tyckte jag, något med lite mer form än det grafiska svart/vita mönster jag en gång blev så kär i. Maken nickade mest, han vet att det blir bäst så.

Och sen kom det! Ett stort underbart paket med mitt namn på väntade på Ica, redo att komma hem. Omsorgsfullt klippte jag upp den skyddande kartongen, rädd för att skada ytan. När jag fått undan kartongen fångade något annat min uppmärksamhet, något i paketet jag inte räknat med att få, bubbelplast! Denna ljuva plast med bubblor, stora och skinande, som bara väntade på att få bli smällda. Jag jublade! Försiktigt tryckte jag på en, blundade och fnittrade åt den kommande smällen. Sedan kom ingenting. Jag la min panna i djupa veck och tänkte att på golvet, på golvet med en välplacerad fot över sig händer alltid något! Och väl på golvet kom ingenting. Hur hårt jag än tryckte med min fot, hur mycket jag än rullade över plasten hördes inte det minsta. Besvikelsen kom, tårarna var inte långt borta. Hur kunde detta ske? Vad gick fel? Varför, varför försvann den en gång så ljuva plasten och blev ersatt med denna bleka kopia?

Jag älskar dig Svenskt Tenn, det gör jag utav hela mitt hjärta men jag tror att vi ska ta lite tid ifrån varandra, fundera lite på vad vi vill. Det är inte du, det är jag.


fredag 8 mars 2013

Internationella kvinnodagen, ett hån

Jaha och så blev det den 8e mars i år också och gratulationerna haglar både i mitt Facebook- och Twitterflöde. Jag blir lika jävla arg varje gång jag ser ett "grattis alla kvinnor på er dag!" För helvete, grattis, till vad?

Grattis till att vi generellt tjänar mindre än män? Grattis till att vi så ofta ses som det svagare könet? Att vi framställs så olika i media? Grattis till att vi kvinnor ses som ett sexuellt objekt som det är fritt fram för främlingar att kladda på?

Är det verkligen något att säga grattis till att vi, fortfarande, inte lever i ett jämställt samhälle? Den 8e mars är ingen kollektiv födelsedag för fan. Den här dagen handlar om politisk kamp, att belysa hur orättvisorna faktiskt ser ut i samhället, att uppmärksamma det strukturella våld och förtryck kvinnor utsätts för varje dag, i Sverige, över hela världen.

Den här dagen är till för att skapa strategier för att motverka detta förtryck och skapa förändring, precis som på övriga 364 dagar om året.

Säg inte grattis, för det är inget att fira.

onsdag 6 mars 2013

Den där lilla grejen, alltså...

När vi flyttade in i vår lägenhet för ett år sedan stod en rullgardin överst på inköpslistan, något som också väldigt snabbt inhandlades. Att varken jag eller maken är direkt händiga sket vi i, hur svårt kan det vara att få upp en liten rullgardin?

Nu, tretton månader senare, har den fortfarande inte kommit upp. Vi har köpt nya skruvar tre gånger eftersom vi alltid slarvat bort dessa. Bruksanvisningen vet vi inte var den hamnade. En, liten men ack så viktig del, försvann och återfanns senare i fickan på en utav makens jackor. Nu är den delen borta, igen. Rullgardinen står alltså, visserligen i sin förpackning där vi skulle samla allt för att inget ska komma bort, och samlar damm.

Sist vi var på Ikea var jag grymt trött på att vakna alltför tidigt utav sol när jag har jobbat natt och sa bestämt till maken att han får säga vad han vill, vi ska ha en ny rullgardin. Maken, som vet hur jag blir när jag inte får min sömn, nickade bara.

Alltså, nu har vi en ny rullgardin, en vit för vi måste ju variera oss lite, som står i sin, oöppnade förpackning, i ett hörn och samlar damm. Vi hittar nämligen inte skruvarna.

Det här börjar skitbra hörrni. Hur många tror att vi får upp rullgardinen i år?

tisdag 5 mars 2013

Alive and well!

Jag vet, jag vet, jag suger verkligen på att blogga för tillfället. Känner mig verkligen skitkass som inte ger er, den skara trogna följare, något att läsa.

Just nu är det mycket på jobbet som hänt och som jag inte mår så bra över. Det har tagit mer energi ur mig än vad jag har velat erkänna.

Men, något som är positivt är att solen har hittat till Växjö och jag har börjat vänja mig själv och citronträdet vid sol igen. På mina lediga dagar står jag barfota på ett nyskurat balkonggolv, blundar och säger till mig själv att sommaren är här. Jag lyckas lura mig själv en liten stund varje gång.

lördag 23 februari 2013

En liten fundering

I morgon är det dags för mellon, igen. Undrar vem som kommer bli mordhotad på grund utav sina orakade armhålor det här året.

Ja, vi kan väl säga att jag är lite bitter på mänskligheten idag efter en hätsk diskussion om kroppsbehåring. Men, mer om det en annan gång. Jag har faktiskt en marmelad att skumma av.

tisdag 19 februari 2013

Eh, stopp och hej?

Maken fyller snart år och fick välja vad vi ska bjuda folk på att äta.  K funderade länge och väl innan han konstaterade att han ville ha något enkelt, något som fungerar som smidig plockmat då vi inte har möjlighet för alla att sitta vid ett bord och äta en måltid.  Afternoon tea! utbrast han efter en stund.

Afternoon tea? Ja men det krävs inte så mycket jobb eller tid för att det ska bli bra. Lite scones, några gurksandwiches, sen måste det finnas några med vattenkrasse också, annars vill jag inte vara med. Och vad har man till scones? Marmelad, givetvis och lemon curd. Clotted cream är icke att glömma! Maken sa dessutom att han inte vill ha någon tårta och eftersom han ville ha afternoon tea-tema får det bli några söta bakverk som ersätter tårtan. Morotskaka, som är makens favorit, har sin givna plats och sen någon liten bärtartelett som komplement.

Eftersom jag inte är ett fan utav att köpa färdiga marmelader blir det att koka lite i veckan. Likadant med lemon curd. Clotted cream vet jag inte ens om det går att köpa. Scones ska göras, kakor och tarteletter ska förberedas.

Hålla det enkelt var det ja... Vilken tur att jag har en del lediga dagar den här veckan.

torsdag 14 februari 2013

Alla hjärtans dag

Har ni fått några blommor och choklad idag? Vissa har det ja.

Själv skickade jag blombud till maken och fick en vattenläcka i köket som tack för min snällhet.

Jag måste sluta vara snäll alltså, det går bara åt helvete då.



måndag 11 februari 2013

Hej då socialt liv!

Och lite ilska på det...

Jag håller på och förbereder mig för att jobba natt. Med andra ord, fucka up den dygnsrytm jag äntligen funnit för att ställa allt fel igen. I natt lyckades jag vara uppe länge och såg fram emot att kunna sova större delen av dagen. Jo tjena...

Strax efter sju vaknar jag av att hemtelefonen ringer. När jag väl fattar vad det är som låter och får tag på telefonen har den på andra sidan lagt på. Och jag blev rädd, något måste ju ha hänt! Varför skulle telefonen annars ringa så tidigt på morgonen? Tyvärr har vi ingen nummerpresentatör så jag kunde inte ta reda på vem som ringt. Och ingen ringde på mobilen. Oron steg och jag låg klarvaken i sängen. En timme senare ringde det igen.

Då var det ett jävla blufföretag! Några jeppar som ville få mig att säga "ja" i vad som verkade vara ett sms som skickats fel. Dessa idioter ringde ett par gånger i går redan och har sen sju i morse ringt en gång i timmen. Tills jag drog ut sladden alltså.

Nu väntar åtta veckors nattjobb och jag säger god natt, på återseende så hörs vi.

fredag 8 februari 2013

He never saw it coming

Jag har anmält löparen i familjen aka min make till Lidingöloppet i september. En nyhet han ska få på sin födelsedag.

Vi får se om jag fortfarande är gift om ett par veckor.

onsdag 30 januari 2013

Ska vi ta och göra om det?

Ibland när jag zappar runt på tv:ns alla kanaler brukar jag fastna framför något som handlar om brudars jakt på den perfekta bröllopsklänningen. Jag vet inte varför men jag tycker att det är rätt intressant att följa alla tårar, skratt och svordomar blandat med bröllopsplanerna som folket delar med sig utav. Kanske för att mitt bröllop var totala motsatsen till vad deras bröllop kommer att bli.

Maken brukar alltid bli lite blek i ansiktet när jag sitter och tittar på tv:n med något drömskt i blicken. Han vet alltför väl att jag brukar få mina idéer ibland. Och visst drömmer jag ibland om att kanske göra om hela bröllopet, stort sådant med en vit vacker klänning, sittande middag, dans, band som spelar och allt det där. Eller?

Frisören som gjorde mitt hår på bröllopsdagen sa att nästan varje brud hon träffat säger hur bröllopet skulle kunna se annorlunda ut, alltifrån ändra bordsplaceringen lite till att rymma och skita i allt, gifta sig i hemlighet men i slutändan så känns det perfekt ändå. Jag tror att hon har rätt i det, jag tänkte så i alla fall. Vi hade exempelvis inga familjemedlemmar närvarande under ceremonin, vilket jag ångrade strax innan men i efterhand är jag glad att det bara var vi två, för det var precis så vi ville ha det.

Men att göra om det, att förnya våra löften och har ett hejdundrande bröllop? Aldrig i livet. Jag skulle bli en bridezilla utan dess like och maken skulle begära skilsmässa. Lika bra att låta bli.

söndag 27 januari 2013

Loppis-söndag!

Tanken var, när vi tidigare idag åkte till Östregårds loppis, att vi skulle leta efter lampor och ramar. Det vi behövde med andra ord. Om det blev det vi kom hem med? Inte riktigt kanske. För er som inte känner till Östregårds loppis är detta ett populärt ställe i närheten utav Växjö som under vintertid har väldigt få öppettider, men desto bättre under vår och sommar. Eftersom hela loppisen är väldigt stor och vi snålänningar gillar loppis är detta ett populärt mål. När jag och maken kom till Östregård ett par minuter innan öppning var kön in redan lång. Jag bad maken kolla på människorna längst fram och hur dessa betedde sig väl när koklockan ringde. Jag drog paralleller till kor som släpps ut på grönbete för första gången på länge vilket maken bara skrattade åt. Han trodde mig inte alls. Men tji fick han! Så fort besökarna längst fram såg hur personalen närmade sig klockan tog dom sats och rusade likt Usain Bolt in på området. Jag och maken tog det desto lugnare. Vi kollade på trasmattor och andra möbler som fanns lite avsides om den stora ladugården där ytterligare en kö hade bildats av människor som ville in. Efter en kvart gled jag och maken obehindrat in i ladan på vår jakt.

Den här burken med dom klassiska kakao-ögonen norpade jag mer eller mindre ur händerna på en annan. Jag såg burken lite i min ögonvrå och noterade ett par händer som började sträcka sig mot denna vackra plåtburk. Ja, det var väl lite fult gjort av mig men herregud, kap gör man inte genom att vara snäll.

Jag vet, den här citruspressen är egentligen skitful men det är lite så jag funkar. Jag gillar saker som kanske inte alltid ser så bra ut i ögonen vid första anblick. Dessutom gillade jag den lilla kannan. Med andra ord, ytterligare en sak som kommer hamna i plastskåpet dit maken inte har tillträde.

Av en ren slump, när maken stod i kassan såg jag ett litet utrymme med porslin jag hade missat att gå igenom. Och vilken liten guldgruva jag hamnade i! Den här såssnipan är från serien Gröna Anna, perfekt skick och endast 65 kronor. Mitt småländska hjärta jublade! Jag har länge varit på jakt efter äldre delar ur just Gröna Anna då det är, enligt mig, en utav våra vackraste serviser i Sverige.



Maken, som är äggätaren i vår lilla familj hittade den här fula lilla äggkoppen som fick mig att börja hicka utav skratt. Men jag är beredd att hålla med honom, den är så ful att den inte går att motstå.

Jag stod och trängdes tillsammans med några andra tanter vid en plastback där det fanns en uppsjö utav serveringsfat i den här stilen. Direkt när jag såg den här visste jag att den kommer bli ett perfekt kakfat när vi har familjemiddagar.

Här har vi ytterligare ett fat som är så fult att jag blev kär i den. Men jag gillar den här stilen, på något vänster. Maken fick slita mig från grytorna från 50-talet. Vårt grytskåp är dessvärre fullt men det blir så mycket roligare att laga mat i grytor och pannor som har mönster och karaktär. Det gäller även att lägga upp mat.

Slutligen ser vi tallrikarna från Gröna Anna som också fick följa med hem. Det fanns fler tallrikar men dessvärre var flera utav dessa nötta och lite kantstötta. Kändes inte som ett fynd att köpa lite trasiga tallrikar för 45 kronor styck då. Men fyra härliga Gröna Anna blev det!

onsdag 16 januari 2013

Dagarna

 Jag vet att det är vinter men jag gillar ändå höstens ingredienser mer. Det ger sinnesro att göra mustiga grytor med rotfrukter, lite egenplockad svamp, kanske med lite älgkött. Eller göra viltfärsbiffar. Gud, jag skulle kunna leva på det. Jag får mina perioder då jag bara vill äta en enda sak. Just nu är det alltså viltfärsbiffar.

 Vad hör till viltfärsbiffar? Rödlöksmarmelad! Eller det röda guldet som jag kallar det. Har i regel lite rödlöksmarmelad puttrandes på spisen ett par gånger i veckan. Det är ju så gott! Dessutom är det lite utav en sådan sidorätt som man kan förbättra hela tiden, laborera lite med mängd vinäger och socker.

 Och äntligen har tulpanerna gjort sitt intåg i butikerna! Jag var nere på torget idag och köpte några buketter. Röda och lila blev det. Dom röda passade så bra i vasen jag köpt på loppis och livade verkligen upp bokhyllan. Det känns som att våren är på gång. Jag vill inte riktigt kännas vid snökaoset som just nu härjar utanför fönstret. Det blir vår snart, okej?

Mellan vår hall och kök har vi en liten undangömd vrå kan man säga. I den här lilla vråns väggar går det en massa viktiga ledningar så vi får inte spika eller borra där. Sen är väggen lite väl liten för att hänga upp något snyggt där. För drygt ett år sedan köpte vi en bautastor vas och satte ett gigantiskt ljus i, vilket såg perfekt ut under hösten. Men, nu bestod ljuset mest av nedbrunnet stearin och såg fult ut. Passade på att köpa en vacker orkidée som jag egentligen tänkt ha i sovrummet men när jag såg vasen tänkte jag varför inte? Enkelt och väldigt snyggt där i sin lilla hörna!

tisdag 15 januari 2013

Di kallar't eldröd

Vet nu vilket dåligt utbud det finns utav sprejfärger? Jag upptäckte detta igår. Fyra butiker senare och jag hittade en röd färg dom kändes bra. Okej, kanske det dåliga utbudet beror på att jag är lite kräsen.

Idag var det jag som klädde in balkongen i plast och tidningspapper för att måla lite. Resultatet kommer bli bra, hoppas jag.

Utsidan ät inga problem men sen ska det ju sprejas lite invändigt också för att lampan inte ska se ut som en polkagris. Där kan det bli lite problem. Men den biten får nig maken ta. Han har lite mer tålamod än vad jag har.

Bilden gör inte färgen någon rättvisa, den ska inte bli så hallonröd. Hoppas jag.

söndag 13 januari 2013

När hjärtat spritter!

Jag har hittat den, vår nya kökslampa som jag letat efter i ett år! Okej, visst, den har inte den formen jag ville ha eller rätt färg men vad spelar det för roll? Eftersom den är vit går det lätt att måla med sprejfärg och få den färgen vi (läs: jag) vill ha.

Tankarna går lite åt mörkt röd faktiskt, jag har alltid varit svag för det. Eller turkost men då skär det sig mot mattorna.

Vi får se i morgon vilken färg det blir!

fredag 11 januari 2013

Nu ska vi rensa ut!

Nu är det dags för en detox mina kära vänner! Efter julens frosserier i både det ena och det andra och trots att jag gick ner i vikt över jul, känner jag mig fortfarande svullen och mätt på kött.

Så, nu ska jag i fyra dagar leva på bär och grönsaker, helst i flytande form, ljummet citronvatten och leverrensare*. Alltså, inget kött, ingen fisk eller kyckling, nada potatis, ris eller pasta.

Maken kommer inte få det lätt i helgen alltså.

*Leverrensaren är en dryck gjord på 3-4 pressade apelsiner, 2 pressade citroner, 1 msk kallpressad olivolja, för två portioner. Allt ska blandas i en tillbringare och sedan drickas för att hjälpa kroppen och levern att bli av med gifter på ett effektivare sätt. Denna ska drickas en timme innan frukost.

torsdag 10 januari 2013

Nu ska ni få höra vad klanten gjort

Jag har två knäskålar, på ett ben. Det är lite ballt faktiskt, även om det gör rätt ont.

Vad jag har gjort? Jag snubblade över en parkerad cykel. Ja, ni läste rätt. Alltså, jag skulle hämta min cykel ur stället och sen vet jag inte riktigt vad dom hände förrän jag satt fast i min egen cykel samtidigt som jag satt fast i ekrarna på den andra. Det tog en liten stund innan jag kom loss.

Vi kan kalla det hela för en intressant upplevelse. Eller att folk inte borde ställa sina cyklar i vägen för mig.

torsdag 3 januari 2013

Ett helt vanligt samkväm

Jag sitter i soffan och kollar flygbiljetter, hotell, resrutter och gör upp en budget. Antecknar flitigt, googlar och sparar på olika tips från reseforum.

Vad maken gör? Han kollar på hockey och gnäller över att han skar sig på ett papper under lunchen.

Samkväm på hög nivå alltså.

En liten summering kanske?

2012 var mitt sämsta bloggår sen jag började blogga. Som jag skäms! Samtidigt har mitt privatliv aldrig varit så bra som just då. Men, ni som följt mig ett tag vet vilken listjunkie jag är, så varför inte summera förra året i en liten lista?


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 
Jag gifte mig! Det som hade potential till att bli en katastrofdag med ett sjukt vittne, en bakfull brudgum, en best man som låg risigt till samt bruden som försov sig och drack vin till frukost hos frisören, blev den bästa dagen någonsin.


Höll du några av dina nyårslöften?
Nej, jag tog inte körkort det året heller. Däremot firar jag 10 år som övningskörare i år, kanske ska fira mitt jubileum med att ta kortet?

Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2012?
En hel drös känns det som!

Dog någon som stod dig nära?
Dessvärre ja.

Vilka länder besökte du?
Vi var i England och Skåne. I London bodde vi på ett suspekt hotell med för små sängar och bastuaggregat till element. Mitt VISA-kort blev kapat och vi frossade i indisk mat. Vi hade årets första picknick utomhus, afternoon tea, gick vilse och jag lärde mig läsa en karta.

I Skåne höll jag i ett barn som klappade på mig, kramades med fröken J och strosade runt i Köpenhamn. Och nej, det finns inga bildbevis på det där med barnet.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Mer resor, mer tid för mig själv där jag ger mig tid att varva ner och göra något som jag vill. Mindre tänka på andra och kanske ta tag i det där med min laktoskänslighet.

Vad var din största framgång 2012? 
Hela jag är en framgång? Jag vet faktiskt inte. Kanske att jag eh... tjugotre år gammal fick min första fasta tjänst? Och alla fina skor jag köpt givetvis.

Största misstaget?
Alla fina skor jag inte köpte.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Icke. Men, det är ett nytt år så vi får se vad som händer.

Bästa köpet?
Min cykel Bertus! Herregud vad jag älskar hen! Vi susar fram på äventyr vi två och ingenting känns omöjligt där jag sitter på sadeln, i kylan, och undrar om jag klarar mig från urinvägsinfektion den här gången också.

Vad spenderade du mest pengar på?
Smink och anti-rynkkrämer. Ja, jag vet, jag är bara "tjugotre" men har ni sett linjerna jag har under ögonen? Jeeezeeez! Det är dags nu helt enkelt.
   
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min ena bästa vän, Kakan (ja, hen kallas också för Kakan), berättade att hen ska gifta sig. Jag bölade i en kvart i ren glädje och sen började jag planera hens mösexa.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2012? 
Jag sitter alltid och ylar med till Backstreet Boys gamla hitlåtar, same procedure as every year.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare, helt klart! Kanske är därför bloggen har glömts bort lite?

Vad önskar du att du gjort mer?
Unnat mig mer saker. Små saker, som att läsa en bra bok. Hade gärna tillbringat mer tid i Norrland också.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat mindre, ibland.

Hur tillbringade du julen?
På jobbet! Sen var jag hemma hos föräldrarna med övriga familjen också och längtade halvt ihjäl mig efter maken.

Blev du kär i år?
Jag blir kär hela tiden, i olika saker. Just nu är jag kär i mitt nya lila nagellack samt i planerandet utav min tavelvägg.

Hur många one night stands?
Inte sedan...nu ska vi se...när träffade jag maken? Han var mitt sista nämligen.

Favoritprogram på TV?
Inga för inget program har mig med.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Alltså, jag ska inte hymla, ni vet att jag hatar en massa saker, speciellt när jag är hungrig eller går på Ikea en löningshelg. Ofta är dessa i kombination med varandra med ett visst inslag utav skrikiga barn.

Bästa boken du läste i år?
En man som heter Ove! Jistaness vad jag skrattade och grät till den boken. Ni kan för övrigt beställa den här om ni inte redan gjort det.

Största musikaliska upptäckten?
Att det finns andra musiker än Backstreet Boys.

Något du önskade dig och fick?
Jag fick min grillpanna i gjutjärn, äntligen! Vi kan kalla det för kärlek vid första ögonblicket.

Något du önskade dig men inte fick? 
Det blev ingen ponny i år heller.

Årets bästa film?
Ehm... 2012 var ett rätt kasst filmår för att vara ärlig, men the Hunger games kanske?

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Jag lagade mat, bjöd familjen på middag, fick fina presenter och pratade med min pappa på telefon som var mitt uppe i älgjakten.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Finns det inte alltid det?

Hur skulle du beskriva din stil år 2012?
2012 var året då jag började använda byxor! Det började med att jag behövde denna klädnad på jobbet och på den vägen är det.

Vad fick dig att må bra?
Min älskade make och just nu Super Mario på Wii.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Mig själv. Alltid.

Vilken politisk debatt engagerade dig mest? 
Sexualpolitik, hen-debatten när den var som störst följde jag med iver, glädje och fasa.

Vem saknade du?
Sakna? Äsch, jag har fullt upp som det är. Men okej då, Nykteristfinnen, Greken, Mupp, Kakan, Taxen, fröken J och så många andra underbara människor som finns i mitt liv!
 
De bästa nya människorna du träffade?
Alla nya kollegor som inte har alla kantareller i korgen, på ett bra sätt. Men hey, vem är jag att döma?


onsdag 2 januari 2013

Och helt plötsligt släpper det

Vi har en vägg här hemma, alltid dessa väggar, eller hur? Den här väggen, den är mest bara tråkig, färglös och i vägen, funktionslös helt enkelt. Jag gillar inte sådant. Jag gillar att ha färg runt mig.

Den där väggen alltså, jag har grunnat, funderat och bollat idéer med en trött make, utan resultat. Förrän idag. Vi ska göra om den till tavelvägg! Jag tänker små inramade vykort, någon färgglad plansch i en diskret ram, bilder på oss, bilder från oss, vackra loppisfynd till ramar. Något som är vi. Ja, ni läste rätt, vi, jag måste låta maken komma till tals någon gång också.

Jag tror att det här kan bli riktigt bra faktiskt.

Och jag ber verkligen om ursäkt för tidernas tråkigaste blogg just nu, dåligt med uppdateringar och nada bilder. Men jag ska bättra mig!