måndag 31 januari 2011

Jag tror jag lägger ner det här

Med att dejta alltså. Herregud.

Senaste tiden har jag mest träffat lite speciella människor. Trevliga, absolut, men kanske inte alltid med alla kantareller i korgen. Missförstå mig inte, jag har träffat en del människor som varit otroligt härliga också. Men dom har inte varit i majoritet om jag säger så.

Jag är egentligen bara ute efter en sak och tänkte att det kommer vara piece of cake. Jo tjena. När jag insåg att min två sidor långa kravlista skulle vara svår att pricka sänkte jag successivt mina krav. Nu är jag på nivån så länge personen inte behöver en påse över huvudet.

Hur svårt ska det vara att få sig ett bra ligg med en fullt vettig människa egentligen?

söndag 30 januari 2011

Ja herregud alltså

Jag lever. Trillade inte överbord, söp inte bort mitt VISA-kort, eller något annat för den delen. Kom hem med träningsvärk i hela kroppen, skoskav och sex nya härliga vänner.

Det var en jävligt lyckad resa med andra ord.

fredag 28 januari 2011

Jag kommer nog dö

I morgon åker jag, Greken och några andra tjejer på finlandskryssning.

Badkläder, kondomer och VISA-kortet är allt som behövs. Och en fulladdad kamera givetvis.

Har jag inte uppdaterat på söndag kan ni hålla en tyst minut till mitt minne.

torsdag 27 januari 2011

Petra och dom röda sockiplasten

Mr. S hade lämnat ett litet paket på mitt skrivbord idag. Röda sockiplast. Bärs med fördel på ett blött golv stod det på kortet. Nya kollegan stirrade förskräckt på mig när jag bröt ihop i en skrattattack.

Så här är det. För några veckor sen skulle jag lämna gymmet. Stod redo och klar i omklädningsrummet men bestämde mig för att inte ta på mig strumporna eftersom det var så blött på golvet.

Sen halkade jag. När jag vaknade till igen stod några oroliga tjejer böjda över mig. Hade det inte varit för den fruktansvärda smärtan i min ena arm hade jag med glädje stirrat rakt in i deras urringningar.

Det hela slutade med att ambulans tillkallades, jag bars ut på bår med massa smärtstillande i kroppen. På sjukhuset drogs min axel till rätta igen.

Snacka om att veta hur man gör en minnesvärd sorti.

Yeah

Jh är pissfdull.

Det avren luyckad kväl.

Ajg blev budis med vaktn edssutom.

onsdag 26 januari 2011

Pensionärerna på nya äventyr

Jag och Kakan alltså. Två riktiga pensionärer. 23 och 25 år gamla. Det är fan skamligt.

Men det ska bli ändring på det ikväll. Turnéplanen är först sunkhaket Carmen på Söder för att sen traska vidare till Sidetrack för att sänka ett par lakritsshots och avsluta på Gay as hell. Ger vi upp innan klockan ett inatt är vi inte värda att få festa något mer.

Kvällen kan sluta på två olika sätt - vi ger upp innan klockan tolv, klagar på att vi har ont i fötterna, att musiken är för hög och det gör ont i våra höfter av dansandet. Och hur klär sig dagens ungdom egentligen?

Eller så kan ni se oss halv tre på natten, höra hur Kakan anser sig vara the only gay in the village och hur han i bästa Tyra Banks-anda skriker WORK IT BABY! till moi som försöker gå catwalk.

Vi ska reclaima vår ungdom.

tisdag 25 januari 2011

Kärlek på krogen

Ibland blir jag lite sådär blixtkär när jag är ute på krogen. I totala främlingar alltså. Oftast när vi bara byter något ord vid baren. Redan innan bartendern har ställt min beställning på disken har jag fantiserat ihop vårt gemensamma liv.

Jag ser vår gemensamma lägenhet, en trea med högt i tak, mitt i Vasastan. Kakelugn i både vardagsrummet och i vårt sovrum. Vi har en röd soffa, en jakt som genererade många smågräl innan vi fann den. I det stora köket doftar det nästan alltid inbjudande av någon puttrande gryta. Våra vänner sitter ofta kring köksbordet, doppandes lite bröd i den där olivoljan vi köpte under vår senaste resa till Italien. Givetvis älskar alla våra vänner varandra och har gjort sen första stund vi introducerade dom för varandra. Vi brukar le mot varandra i lyckligt samförstånd när vi ser våra vänner samlade.

Varje lördag går vi hand i hand till torget där blomförsäljarna står och köper liljor eller tulpaner av den alltid så glade mannen. Sen går vi vidare till en saluhall för att köpa lite lamm eller hjort till vår söndagsmiddag. Hela tiden ser vi sådär lyckliga ut. Även om det har varit vi i flera år nu ser vi alltid lika nykära ut. Givetvis grälar vi ibland. Aldrig långvariga. Vi är vuxna och förnuftiga människor säger vi till varandra.

Sen vaknar jag upp ur mina funderingar och tänker att den där personen tvättar säkert aldrig sina sminkpenslar, smutskläder överallt eller är i ett mentalt förhållande med sitt ex.

Tala är silver, tiga är...bäst för dig?

Men ska du flytta på dig eller! tänkte jag surt när människan framför mig stannade just precis framför rulltrappan. När hon vände sig om insåg jag att jag faktiskt sagt orden högt.

Det var då jag insåg att jag blivit en utav dom. Gänget med dom dryga och otrevliga stockholmarna.

Om att vara singel

Det är för att så många som möjligt ska kunna njuta av vårt sällskap sa Greken när vi klagade lite över singellivet.

Där satt vi, två snygga, smarta och roliga tjejer och undrade vad fan det var för fel på alla andra som låter oss vara singlar. Vi pratade om passionen, hur vi vill bli tagna med storm. Vi vill skrika, vi vill älska, vi vill kasta oss ut. Inte ha det inrutade livet där vi inte kan föra livliga diskussioner och veta i detalj hur helgerna tillsammans kommer se ut. Där det inte finns några överraskningar.

Att det ska vara så jävla svårt muttrade vi. Men å andra sidan. Så hemskt har vi det inte. Vi kan göra lite vad vi vill, med vem vi vill, när vi vill mer eller mindre.

I mitt fall handlar det nog mest om att vilja ha det jag inte kan ha för stunden. Att gå och bli kär nu vore rätt dumt. Men typiskt mig. Vetskapen om att jag bara kommer bo här uppe ett par månader till får en del utav mig att fundera på att det där med förhållande vore nog inte så dumt. För det är tidsbegränsat. Jag vet att jag kommer ha en ursäkt att sticka. En ursäkt för att inte öppna mig och sitta tryggt i min säkerhetslina.

måndag 24 januari 2011

Helt plötsligt blev allt så verkligt

Idag sa jag upp min lägenhet. Det är med lite sorg i hjärtat för att vara ärlig. Samtidigt känns det självklart. Klart jag ska flytta.Göra något annat. Stockholm kommer alltid finnas kvar.

Men visst undrar jag lite vad jag har gett mig inpå, om jag kommer fixa det. Men det kommer jag göra, ingen tvekan om saken. Det här kommer gå skitbra!

söndag 23 januari 2011

Och radion spelar vår sång

26 år, fyra månader och sjutton dagar.

Vila i frid älskade fina vän.

lördag 22 januari 2011

Petra porrsurfar

Det här mina vänner, snacka om att det rann till vid synen. Youporn kan slänga sig i väggen!

fredag 21 januari 2011

Saker mitt i natten

Jag såg glöden. Det yttersta på hennes cigg. Vi såg nästan ingenting i mörkret. Förutom hur det glödde lite intensivare för varje bloss hon tog. Vanligtvis hatar jag när folk röker inomhus. Speciellt i sängen. Den ciggen brukar alltid göra mig orolig. Att vi ska somna. Att vi ska bli en löpsedel. Några i statistiken.

Men hon var tvungen sa hon. Alltid denna obligatoriska cigarett efteråt. Det fick henne att tänka på serien Mad Men. Jag tänkte bara på karaktären Mr. Draper. Den självsäkra maskulina mannen. Kantig. Så långt från henne själv.

Ibland känns det nästan meditativt att se glöden. Höra hennes andetag. Alla långa utandningar. När jag ligger där på mage i sängen, med huvudet åt hennes håll föreställer jag mig hur jag ser röken. Det vita sköra mot det hårda mörkret. Egentligen ser jag ingenting. Hon däremot påstår att jag är så blek att hon nästan kan använda mig som lampa.

Fiskaffär, ha! muttrade hon helt plötsligt. Jag vet vad hon menade. Jag tänkte på samma sak. Samtidigt kunde jag inte låta bli att fundera lite på var det egentligen kommer ifrån. Det där med fiskaffär. Kanske något som hänger kvar sen innan intimtvålen fått genomslag? Jag vet inte. Jag somnade innan jag tänkt klart. Som jag alltid gör.

Typexempel på freudiansk felsägning?

Eller hur man livar upp en after work?

Jag följde med en kompis på after work med hennes jobb för ett tag sen. Trevligt gäng det där. Jag hamnade jämte en kille som jag började prata om singellivet med efter ett tag. Vi gled in på det här med dejting och hur det kan vara.


Ja, du lär väl ha en lång väntelista för att få en dejt med dig sa han och blinkade mot mig. Jag ryckte på axlarna och sa äsch, jag vill mest bara ha lite kuk. Killen såg ut som om han skulle trilla av stolen och jag insåg vad jag hade sagt. KUL! Jag vill bara ha KUL! nästan skrek jag. Oh the shame säger jag bara.

Han nästan vek sig av skratt och jag ville bara sjunka genom jorden. Givetvis blev alla i närheten nyfikna på vad som hänt.

Petra berättar lite om sitt dejtingliv, Freud hade älskat henne tjöt killen.

Det dröjer nog tills jag följer med kompisen på after work igen.

torsdag 20 januari 2011

Jag är så jävla pryd ibland

Jag pratade med en kille på krogen för ett tag sen. Ni vet, som man gör ibland. Schysst! En ny polare! tänkte jag, Petra aka Blindstyret. Speciellt efter att han sagt sin ålder. 20 going for 21 som han själv sa.

Efter ett par öl för mycket lutade han sig fram, blinkade mot mig och sa alltså, jag vill ha dig! Prydheten i mig drog i nödbromsen direkt! Herregud, han var ju knappt ens könsmogen! Jag har syskonbarn i hans ålder och dom är ju för fan barn! Inte några sexuella varelser.

Så, vad säger du? Hem till dig? sa han och såg på mig. Jag svarade med att beställa in en shot jäger, svepa den och stamma fram något om att jag var tvungen att leta upp mina kompisar.

Jag ser mig som en rätt open minded person, men 20 bast! Det känns som rena rama barnarovet! Herregud, jag rodnar bara jag tänker på det.

Om att gå på dejt

Så..vad sägs om ett glas vin hemma hos mig? sa dejten när vi tog oss på ytterkläderna efter middagen. Jag log och svarade att det hade varit trevligt men att jag var trött efter en lång dag, gärna en annan gång däremot. En kram och vi gick åt varsitt håll.

Ett par minuter senare plingade det till i min mobil. Snyggt sätt att be någon dra åt skogen utan att säga det rakt ut. Men tjejen, jag är en tuff kille läste jag. Jaha, säga som det är...

Vill han höra om vilken jävla mensvärk jag hade under hela middagen? Hur jag nästan lipade när han var på toa och jag insåg att jag glömt mina Voltaren hemma? Jag tvivlar starkt på att han vill ha en stel tjej i sin soffa som hon är livrädd för att bloda ner. Kul att hångla med en stel pinne som inte ser fram emot att mota bort en ivrig hand från troskanten.

Jag svarade att jag ärlig talat haft en trevlig kväll men att jag just nu led mig genom lingonveckan. Du är verkligen inte bra på att dissa... fick jag tillbaka.

Hej stolpskott.

Petra och flickorna går på gym

Jag kämpade med roddmaskinen på gymmet. Svor tyst för mig själv och svetten lackade. Bara ettusenfemhundra jävla meter kvar muttrade jag i huvudet. Musiken en kompis tipsat om som bra träningsmusik kändes som ett mindre helvete, glad jävla peppmusik. Jag hade lust att döda.

Sen såg jag honom. Snubben borta vid dom fria vikterna. Istället för att glo på sig själv i spegeln som alla andra stirrade han på mig. Och vad fan vill du då?! hade jag lust att säga men nöjde mig med blicken som säger slutar inte du glo på mig nu kommer det bli det sista du gör. Han var uppenbarligen självmordsbenägen för han nickade uppmuntrande.

Mitt svar blev att titta på displayen för att se hur mycket lidande jag hade kvar. Det var då jag såg det. Agda kände sig tydligen lite utanför och bjöd på en sneak peak. Det var då fan muttrade jag.

Men jag kan egentligen inte klandra Berit och Agda. Dom vill ju bara hälsa lite.

onsdag 12 januari 2011

I'll be back!

Okej hörrni, jag har inte dött eller så. Jag håller bara på att internetdeetoxar mig lite. Om ett par dagar är jag tillbaka igen, bittrare än någonsin, jag lovar!

Jag saknar ju er liksom.

torsdag 6 januari 2011

Gå och sug av ditt jävla ego eller något

Det trillade in ett sms innan från en bekant och trodde jag skulle explodera. Efter ett par års bekantskap har det precis gått upp för honom att jag är bi och han var grymt besviken på att jag inte berättat det för honom när vi rumlade runt. Men är det min jävla skyldighet att berätta för alla att jag gillar tjejer också eller? Innan jag hunnit svara kom nästa sms. Han kom på att jag precis upptäckt hur sexigt killar tycker det är med två tjejer och börjat leka lite. Givetvis tillsammans med en snubbe också. Jag riktigt såg framför mig hur han gick upp i spinn på tanken, en trekant med två tjejer. Hur vi var med honom och tillfredsställde hans jävla ego. Ja jävlar i det, det skulle vara något att berätta i bastun för alla andra killar! avslutade han messet med. Fy fan vad arg jag blev. Jag är inte till för att tillfredsställa hans ego, min sexualitet är inte någon jävla kul grej som jag påstår mig ha för att han ska ses som kungen i bastun. Jävla idiot.

Seriöst. Ibland funderar jag fan på att inte berätta för en jävel hur det ligger till med min sexualitet. Jag får bara höra hur sexigt det är med två tjejer och det verkar vara en självklarhet att jag ska vilja ha en trekant. För jag är ju bi. Det är sådant vi gör. Men inte en jävel frågar om jag faktiskt vill blanda in en till i leken. Tjej då alltså. För en kille är ju inte att tänka på. Det är inte sexigt tydligen. Att det ses som en självklarhet gör mig riktigt jävla förbannad. För det är inte en självklarhet.

Sen det faktum att jag blir kär i tjejer också verkar inte existera i dessa jävla mäns huvuden som går på som ångvältar på ecstasy. Nej då. Dom frågar bara hur jag vill att en man ska vara, vilken typ av killar jag blir kär i och om jag känner någon annan tjej som vill vara med. Fortfarande utan att bry sig om vad jag vill.

Jävla idioter.

Jag har svart bälte i fika

Det blev mycket fika igår alltså. Bara fika.

Efter ett par timmars maratonfikande med fina människor var det dags för Mr. Katt. Det var trevligt men, ja, jag vet inte hur jag ska säga. Annorlunda upplevelse?

Otroligt trevlig kille, inget snack om saken. Däremot kanske vi såg på den här fikan på lite olika sätt. Det satte sig en ensam kvinna vid bordet jämte och började prata med oss. Det är så man gör på landet. Hon undrade om vi var tillsammans för vi såg så fina ut ihop. Nej, vi är bara på dejt med varandra svarade han glatt.

Dejt? Vaddå dejt? När jag gick jag med på det? Jag kände mig extremt förvirrad kan jag säga. Min tanke var inte att vi skulle ha en dejt, jag ville "fika" för guds skull!

onsdag 5 januari 2011

Me, myself and my ego

Slump, jag vet. Men ändå. Att hitta ett nagellack som bär mitt namn är lite häftigt. Jag väljer att tolka det som att Make Up Store äntligen insett att jag borde vara deras ansikte utåt.

Dagen före dagen före hemfärd!

Snön vräker ner. Fy fan. Jag är så less på det hela. Jag tror jag ska pigga upp mig med något fint från Make Up Store. Ja, det ska jag nog.

Dessutom kanske jag ska fika mr Mr Katt idag. Jag vet inte om fika betyder fika, eller "fika". Jag hänger liksom inte med i ungdomarnas snack längre.

Vad vore livet utan lite drama?

Neeeeej! skrek jag nästan rakt ut när jag upptäckte den nya leverfläcken på Berit. Jaha, malignt melanom igen då suckade jag och tyckte den var själva fan att den inte kunde komma tillsammans med dom andra när jag trodde jag skulle dö sist. Det var lite panik i min kropp.

Helt plötsligt hade jag leverfläcken på fingret. En del utav fläcken i alla fall. Jag trodde jag hade drabbats av ett supermuterat malignt melanom och att jag skulle bli hela världens försökskanin. Forskare skulle stå i kö för att få en titt på fläcken och jag skulle grina ut hos Oprah.

Sen slog det mig. Jag åt choklad innan.

Nej, jag är ingen hypokondriker.

tisdag 4 januari 2011

Så var det dags igen

För svininfluensan alltså. Jag är redan trött på skiten. Den mediala skiten alltså.

Är du influensans nästa offer?!

Ja, det är jättehemskt att folk dör, det är det. Men jag spyr fan snart av allt snack om hur svininfluensan skördar offer. Som det framställs i media kan man få bilden av hur perfekt friska och välmående människor hostar lite och faller döda till marken av viruset. Att det är människor som är svårt sjuka som får viruset och dör skrivs det sällan om.

Jag blir så jävla trött på journalistik ibland. Lösnummerkåta jävlar.

måndag 3 januari 2011

Jag har inte så mycket att säga just nu

Det trillade in ett sms innan från snubben med katten.

Sorry för i lördags men jag trodde du var flata!

Ja, det var ju därför jag sa ja på hans fråga om jag limmade på honom, hånglade med honom och gick med honom hem. Fast jag kanske har missat något om hur flator gör?

Hur man får Petra att gråta av glädje

Tv3 sänder Victoria's Secrets modeshow igen ikväll. Föräldrarna är inte hemma.

Ikväll blir det åka av!

Nej men hörrni

Jag skriver den här bloggen för er skull. Och till viss del för att mata mitt ego. Men ibland vet jag inte riktigt vad ni vill läsa om. Är det något ni vill läsa mer om? Mindre om? Bilder, jag vet, mer bilder, jag försöker bättra mig på den punkten.

söndag 2 januari 2011

En man försvinner och en ny gör entré i mitt liv

Ja, det är väl lika bra att erkänna direkt. Jag har väl trillat dit en smula. Det var väl inte direkt kärlek vid första ögonkastet för min del men efter lite funderande var jag tvungen att erkänna för mig själv, att han var något för mig.

Fast ibland kanske någon utav den finaste kärleken är den som får växa fram och ta form i sin egen takt. Jag vet faktiskt inte.

Något jag däremot vet är att nästa gång Henric, som han heter, tar plats på mina naglar ska jag nog stryka på lite tjockare lager än vad jag har gjort nu.

Så kan man också börja det nya året

Jag var ute och gick med Snuffse tidigare ikväll. Glashalt på trottoaren.

Take it iiiiisiii sa jag till mig själv där jag halkade gatan fram. Sen började jag fnissa och tyckte det var skittråkigt att ingen fanns i närheten och kunde höra mitt skämt.