onsdag 30 september 2009

Vi gör ett nytt försök

Lampexperimentet inatt gick åt skogen.

Jag känner att det börjar bli dags för lite bilder i bloggen. Om jag lyckas installera överföringsprogrammet idag tänkte jag snart köra 1 bild i timmen igen. Vad tycker ni?

tisdag 29 september 2009

Nu ska det experimenteras här hemma

Jag är mörkrädd utan dess like. Ska jag sova ensam är det en nattlampa som gäller. Grejen är att jag inte ens vet varför jag är så rädd. Logiskt sett finns det ingenting i min lilla lägenhet som kan skrämma mig nattetid. Från min säng ser jag överallt förutom min minihall. Men rädd är jag. Alla ljud blir så mycket påtagligare och skuggorna som bildas kan få mig att tro att det sitter någon vid mitt köksbord. Även om jag vet att så är inte fallet.

Så, inatt har ja bestämt mig för att jag ska vänja mig av med lampan. Det kommer bli kämpigt men jag SKA klara av det!

"Jag ska bara blunda en stund..."

Jo tjena! Jag vaknade upp två timmar senare av att jag hade dreglat över halva kudden. Nåja, jag antog att jag behövde sömnen för det är ju ansträngande att gå till skolan för att fika och snacka skit med Nykteristfinnen och fröken M.

Större delen har egentligen gått åt till att fundera på om jag skulle byta förnamn till något som anses vara manligt, vad skulle jag byta till? Rutger kom jag fram till. Ja precis, Rutger. Det är så fult att det blir snyggt.

Jag har varit riktigt bubbelglad kring beskedet som kom idag tills jag läste kommentarerna till den här artikeln på Aftonbladet. Jag blev så jävla ledsen! Det är 2009 och människor vill öppna sinnessjukhus för att placera oliktänkande på dessa. Att skattepengar inte ska gå till "sådant trams!" utan att personen behöver hjälp istället för att människor uppmuntrar tramset. Någon skriver att vi inte ska prata om jämställdhet eller demokratisk frihet i det här fallet för det "hör inte hit."

Jag har mest lust att skrika rakt ut att den här praxisändringen kommer hjälpa många att få heta det som dom känner sig som, att kunna få vara sig själva! Och jämställdhet och demoratisk frihet rör det här fallet i allra högsta grad! För vilka medmänniskor är vi egentligen när vi vill neka människor en sådan sak som att kunna byta namn till vad dom vill?

Det var inte en dag för tidigt!

Skatteverket ändrar på sin praxis och nu ska alla vuxna få rätt att välja sina egna förnamn, oavsett könstillhörighet. Läs mer här.

måndag 28 september 2009

Nu dansas det här hemma!

Eftersom att R jobbar i närheten av min lägenhet ser han det som en ypperlig chans till att slippa donken, max och alla liknande ställen för lite hemlagad mat. Smått grönsaksfobiker som han är försöker jag vänja av honom med massa blomkål, brocolli och annat som "inte är mat för en riktig man" enligt R. Idag kom han dock hem med en överraskning. Två byttor med Ben and Jerry's. Herregud vad jag älskade den karln just då. Ger mig dock fan på att det var ett mutförsök till att slippa alla grönsaker.

Nu är dessutom en stor del av hemtentan färdigskriven! Det ska jag fira med lite glass framför Ankan och company senare.

Jag är helt slut i huvudet

Skrivandet på hemtentan fortskrider. Nu är jag snart klar med det flummiga momentet (skriv en essä i valfri längd om tankar och reflektioner kring kursen och litteraturen) och alla andra moment är uppstrukturerade. Skönt det.

Usch, känns som om jag har stirrat mig blind på tentan idag. Vaknade vid sex och var pigg som en mört så satte mig med tentan en stund. Nu känner jag oerhörda cravings efter fruktsallad. Med massa russin. Dessutom är mina färska blåbär slut. Och var hittar man som tentatrött människa sina blåbär? På Hötorget. Vilket innebär att jag kan få en paus på minst en timme. Och så ska jag ta en dusch. En lång en. Har inte duschat sedan i lördags kom jag på. Vilket är ovanligt för någon som brukar duscha varje dag.

Blev otroligt förbannad innan idag över sophanteringen i det här huset. Någon hade satt en papperskasse med hushållssopor, bla gamla mjölkpaket, vid rökdörren. Precis vid min lägenhetsdörr med andra ord. Det luktade satan. Så jag satte upp en ilsken lapp där jag ritade en karta över vägen till sophuset. I morse var kassen försvunnen. När jag gick ut för att slänga mina sopor såg jag att kassen bara hade bytt sida om dörren. Så nu står den ute. Och luktar satan. Lata jävlar.

lördag 26 september 2009

Han finns på riktigt hörrni!

Efter att ha fått gliringar i nio månader från vänner som inte tror på att R finns utan att jag fotar random kille i IKEA-katalogen och visar upp var det dags för att introducera R för mina vänner. Efter att jag och R fått sockerchock efter fikat på Kladdkakan mötte Linus upp.

Att kalla mig nervös är en underdrift. Käften gick i 180 på mig nästan konstant. Som tur var kom Linus och R väldigt bra överens. Jag tom fällde en liten glädjetår efteråt.

Så, alla ni tvivlare, Linus har bevisen på att R existerar!

fredag 25 september 2009

Vad hände med den gamla vanliga hederliga förkylningen?

"Har man svininfluensan ska man stanna hemma" fräste den gamla tanten åt mig på bussen när jag hostade mig i armvecket.

torsdag 24 september 2009

Hemtentan är här!

Dags att städa med andra ord.

Eller vänta, jag har inget mer att städa.

Fan.

Nu är det nervöst

"Du, pappa vill bjuda ner oss en helg i höst" mumlade jag nervöst fram i telefonluren till R i morse. Han var nyvaken och förstod inte riktigt vad jag sa.

Det här med att ta hem sin partner till familjen är nervöst värre. Iaf för mig. Jag älskar min stora och härliga familj. Bättre familj får man faktiskt leta efter. Men den är speciell. Jag är yngst och har rätt stort glapp åldersmässigt till mina syskon vilket kan få, speciellt mina systrar, att inta en liten försvarsposition för att skydda deras lillasyster. Med all rätta, jag hade varit likadan. Men som lillasyster kan det bli jobbigt. Jag ser redan hela scenariot framför mig.

Min bloggläsande Systeryster K kommer inleda med att flina och säga "jaha, har du lekt med Snuffse än då?" Hon kommer säkert ha dragit med sig hela sin familj för att inspektera R också. Systeryster A kommer testa R's humor. Rejält. Och mest troligtvis tillsammans med sin sambo och Systeryster K. En oslagbar trio. Det är det svåraste testet. Har man inte samma humor som mina systrar och deras respektive bör man se sig om efter en ny partner.

Mamma kommer vara livrädd för att R inte gillar hennes mat och kommer dra fram det tunga artilleriet inom hennes kokkonst. Vilket kommer göra henne ännu mer livrädd. Pappa kommer försöka spela cool men så fort det kommer fram att R kan det här med datorer lär vi inte se dom två på ett bra tag. Pappa har alltid något datorproblem han vill ha hjälp med. Sen kommer pappa dra fram den berömda hatten han köpte i Ungern. Gud, bara tanken på hatten gör mig smått generad. "Gissa materialet i hatten" är pappas partytrick som varje ny människa i vår omgivning utsätts för.

Mormor kommer ha panik över att hon inte har bakat på länge och bara har en sisådär tio olika sorters kakor i frysen. Sen kommer hon inte säga ett ord till R utan bara stirra på honom tills han blir nervös. Morfar kommer iaf försöka lindra hans nervositet. Och min. Frågan är vem som kommer vara mest nervös utav oss två.

Min familj är dessutom väldigt högljudd. Vi pratar i munnen på varandra och kan dra obsena skämt vid matbordet när vi alla samlas. Att låta någon tala till punkt är inget vi sysslar med vid våra sammankomster. Mest högljudd vinner helt enkelt. R's familj är raka motsatsen enligt honom själv. Det kan bli en intressant kulturkrock.

Ja, jag får väl försöka lägga fram att min familj är fromma som små lamm och se om R går på det.

onsdag 23 september 2009

Min pojkvän försöker skämta till det lite

"Alltså, du gör ju ingenting här hemma" sa R när han kom hem tidigare idag. Jag hade precis placerat mig i sängen minuten innan för att se på tv efter att ha; dammsugit, skrivit handlarlista, dammat, moppat, tvättat fönster, tvättat, skrubbat handfat och toalettstol. Däremellan hade jag pluggat lite. Jag hade dessutom förberett mat åt oss, vitlöksmarinerad laxfilé, krämig pasta och lite parmesan. Allt detta med feber och kände mig inte alls på skämtarhumör.

Om blickar kunde döda hade R inte funnits bland oss längre.

Har jag mött min överman i virrighet?

Tidigare idag hörde jag något konstigt ljud utanför min dörr strax innan jag skulle gå ner till tvättstugan. Jag öppnar dörren för att se vad det är och utanför står en kille med ett förvånat uttryck i ansiktet. Killen blir genast högröd och stammar fram "...oj, jag trodde att jag bodde här..."

tisdag 22 september 2009

Var sitter könet egentligen? Och vilket kön är bäst förälder?

Glad i hågen bänkade jag mig tidigare för att se på TV4 efter ett tips av Linus. Dagens Efter tio skulle avhandla ämnet kön och vart det egentligen sitter. Det skulle även komma en transperson för att prata om när hon insåg att hennes kropp inte stämde överens med hur hon kände sig. Otroligt intressant tyckte jag. Det var också intressant men forskaren Annica Dahlström fick det att klia utav ilska i min kropp. I början a hon en del vettigt som att könet sitter i hjärnan och inte mellan benen. Men sen började det ena idiotiska uttalandet efter det andra komma. Hon sa tex att män oftare är inbladade när deras barn skadar sig, utan att ha belägg för sitt uttalande. Annica grundade det hela på "personliga erfarenheter". Där började jag ana ett visst manshat. Hon fortsatte sedan med att män helt enkelt inte är några bra föräldrar utan kvinnan är desto mer lämpad för barnskötsel. Jo tjena. Som tur var debatterade Annica mot folkpartisten (och enligt henne själv, yrkesfeministen) Birgitta Ohlsson som satte dit Annica rätt så rejält.

Dock hade det varit intessant att prata HBT och lite mer genus med Annica Dahlström. För det ideala, baserat på hennes uttalanden, är två kvinnor som skaffar barn tillsammans. Då kvinnor är betydligt mer lyhörda och att barn enligt Annica inte skadar sig lika frekvent i sina mammors närvaro kan det ju nästan inte bli bättre. Två män däremot som får barn ihop måste ju vara katastrofalt i hennes mening. Speciellt med tanke på att män inte är lyhörda för barns signaler och därmed inte lika kapabla till att ta hand om spädbarn enligt Annica. Vilket känns som ren bullshit enligt mig.

Annica går även in på ämnet normer som ligger mig rätt varmt om hjärtat och där börjar hon svamla. Enligt henne är man tex en kvinnlig kvinna eller en manlig kvinna beroende på hur mycket testesteron man får i sig under tiden man ligger i livmodern. Att samhället och normer har en påverkan vägrar hon först erkänna. Efter en stund svänger hennes argumentation till att samhället visst har påverkan i om man beter sig manligt eller kvinnligt. Bra där Annica.

Nej, hon bör nog se över sitt resonemang ett par gånger till. För den som vill se debetten mellan Annica Dahlström och Birgita Ohlsson kan klicka här.

måndag 21 september 2009

Hur man skrämmer slag på sin pappa....del I

...man berättar att man ska till gynekologen. Pappa började stamma och såg en gravid dotter framför sig. Det blev inte bättre när jag sa att det eventuellt är cystor som ställer till problem för mig. Då såg han en sjuk och väldigt behövande dotter som inte är i närheten av sin käre fars omsorg. Jag ska lära mig att hålla käften helt enkelt.

Sjukvården är för övrigt väldigt konstig. När jag ringde till vårdcentralen förra veckan för att boka en tid möttes jag av beskedet att dom tar inte emot några gynekologpatienter utan jag får vända mig till kvinnoavdelningen på närmsta sjukhus. Sagt och gjort. Ringer till Karolinska Huddinge där jag får veta att det är en väntetid på minst fyra veckor. Varför? Jag har ingen remiss (som jag ironiskt nog måste få från min husläkare som finns på min vårdcentral) och är inget akutfall. Idag får jag ett infall och tänker "vad fan, jag ringer till RFSU:s klinik och hör om dom kanske kan undersöka mig!" Gissa vem som fick en läkartid i morgon kväll på studs?

Underklädeshysteri för ett läkarbesök...

Eller snarare, outfitshysteri.

Jag fick en påminnelse innan om att jag ska till äggstocks-doktorn i morgon. Det är svårt att påstå att jag är sugen på att ha en främmande karl klämmandes och hummandes utanpå och inuti min kropp. Alternativet är dock att gå med plötsliga smärtor i äggstockarna utan förklaring. Vissa val är ibland lätta.

Vad som inte är ett lätt val är vad jag ska ha på mig i morgon. Det ska vara enkelt att ta av och på så att jag inte behöver stå och fumla i evigheter med att få på mig kläderna igen. Den stora frågan är dock, har jag några rena trosor som inte är halvt urtvättade hemmatrosor? Jag vet inte vad det beror på men jag fasar över att läkaren eventuellt skulle se mina osnygga, men ack så sköna, underkläder. "Trosor som trosor" sa R när jag försökte diskutera fram en lösning på det här. Men nej, det är inte trosor som trosor. Inte i det här läget iaf. Ska jag ha spets? Några lite roligare med mönster på? Eller helt vanliga vita i bomull? Det är helt absurt egentligen för läkaren lär inte bry sig. Men vad är det som skapar denna underklädeshysteri? För vad jag vet är jag inte den enda tjejen som har problem med detta.

Jag tror att det är dags för en djupdykning in i tvättkorgen för att idka handtvätt.

Livet är orättvist ibland

Jag ligger hemma och är sjuk. Feber och annan skit. R är ute gav sig ut för att segla igår och är fortfarande iväg. Utan mig. Just nu tröstar jag mig med att det regnar ute och är kallt medan jag ligger i sängen, dricker té och äter en chokladbit.

söndag 20 september 2009

Det var en händelserik helg det här

I fredags natt hade jag och R vårt första gräl. Vilket kändes lite konstigt faktiskt. Jag är van vid att gräla rätt frekvent med mina partners. Vet inte hur många glas och tallrikar som for åt fanders när jag var tillsammans med mr S. Men med R har det känts naturligt att inte gräla. Men vi har haft våra småtjafs givetvis. I fredags brakade det loss rejält och det var inte långt ifrån att vi började skrika åt varandra. Det hela slutade med att jag vände mig häftigt om i sängen, slog knät i elementet och började gråta. R frågade om jag var så arg att jag grät eller om det verkligen gjorde ont. "Jag har skitont" sa jag och totalvägrade att erkänna att det var ilsketårar. Sen blev jag ompysslad som få. Försoningssex har nog aldrig varit så bra som i fredags.

När jag skulle åka hem igår undrade jag vart fan jag hade glömt min hjärna. Jag lyckades åka fel, trots att jag har åkt den vägen många många gånger. Efter en viss försening i min planering stod jag äntligen hemma och skulle vispa grädde till tårtorna. Jag stod och sjöng för mig själv i en kvart innan jag började undra varför grädden inte blev tjock. Jag hade köpt matlagningsgrädde. När jag insåg det var klockan halv sju och folk skulle börja trilla in en halvtimme senare. Jag sprang ner till irakiern i backen för att köpa lite grädde. Sladdar in mot kyldiskarna, ser hur en man öppnar kyldörren och tar den sista gräddförpackningen. Jag funderade seriöst på att slå ner honom, ta grädden och sticka. I panik gasar jag fram mot kassan och nästan skriker "har ni grädde? jag måste ha grädde! en man tog sista förpackningen och jag behöver grädde nu!" Stackars man, han såg ju vettskrämd ut när han sprang ut på lagret och ville ge mig sju paket grädde. Jag kände mig evigt tacksam. Tårtorna hann bli klara innan folk började trilla in som tur var.

Resten av kvällen förflöt utan några missöden, jag fick så mycket vin att jag inte behöver köpa vin på länge och en massa andra fina presenter.

torsdag 17 september 2009

Du vet att du är trött när...del IV

...du går från jobbet med headsetet, med tillhörande långa sladd,kvar på huvudet. När du nästan är utanför området förstår du helt plötsligt varför alla har tittat så konstigt på dig.

Jag tror jag är kär

Igår efter träningen drog F med mig till en butik som blev min nya favorit. Goodstore heter stället och säljer vegetariskt, veganskt, ekologiskt och kravmärkt mat. Jag blev helt till mig när jag såg kyldisken med all tofu. Jag visste inte vart jag skulle börja, fanns marinerad, omarinerad, med olika smaker som tex hasselnöt och andra spännande smaker. Bla fick lite tofu (givetvis) , falafel - samt burgermixfölja med hem och lite andra godsaker. Igår avnjöt jag en underbar (så mycket man kan njuta när man slänger i sig maten i ren stress) tofuwok med massa grönsaker.

Jag är så himla lycklig över att jag äntligen har hittat en god tofu igen och slipper Blue Dragons halvdana försök.

tisdag 15 september 2009

Jag kan laga mat egentligen

10.45 ringer jag till mamma

"Du, hur gör man stuvad spenat egentligen? Vi ska ha det ikväll och jag vet inte hur man gör" frågar jag och mamma förklarar några gånger så hon är säker på att jag har förstått.

19.20 ringer jag till pappa

"Alltså, hur ska jag tina spenaten egentligen?"

Jag har hört myterna men trodde aldrig att jag skulle få uppleva det

Jag har blivit uppraggad på ett gym för första gången i mitt liv. Tidigare har jag bara hört historier om människor som lite spontant blir upraggade av en instruktör och sen har casual sex i gymduschen. Igår var det min tur. När jag kom utstapplandes från mitt afrikanska danspass, drypandes av svett hade jag bara en tanke i huvudet "vatten!". Jag stod vid kranen och skulle fylla på min flaska när en kille börjar kommentera och berömma mina tatueringar. "Åh jävlar, där rann det till i trosan" tänkte jag när jag vände mig om. Han var så satans snygg och jag är alldeles för sexuellt frustrerad för att kunna tänka normalt.

Vi stod och pratade en stund, om träning, gymmet och vad vi annars sysslar med, väldigt trevligt. "Har du lust att gå på en dejt någon gång?" säger han sen. Jag fattade ingenting. Där stod jag, svettig och rödmosig i ansiktet utav bara helvete och blev utbjuden på dejt. Här pratar vi egoboost. Men monogam som jag är tackade jag nej till dejten.

Inne i omklädningsrummet blev jag lite fundersam när jag hörde hur övriga tjejer från passet diskuterade kring att en manlig kollega hade sett dom svettiga och dana efter passet. Tydligen var det jättehemskt och jättepinsamt. Några diskuterade även om man kan sminka sig snyggt så att man inte ser så hemsk ut under passen. Men h e r r e g u d säger jag bara. Är det inte meningen att man ska bli varm och svettig under sina träningspass? Mer eller mindre alla som tränar blir svettiga, vad är så himla hemskt med det? Och sminka sig för att se snygg ut när man tränar skiten ur sig. Visst, om du vill se ut som en svettig panda efteråt.

måndag 14 september 2009

Och helt plötsigt började all teknik hata mig

Jag vet mycket väl att jag inte är teknisk av mig men det här är fan löjligt. Väckarklockan jag fick av R ville inte fungera riktigt som jag ville och bestämde sig för att inte sätta igång larmet alls. Trots att jag hade lyckats med det tidigare. Nåja, ingen större skada skedd tänkte jag, jag har ju faktiskt larm på mobilen. Jo tjena. Helt plötsligt ville larmet inte fungera alls även om det hade fungerat varenda dag fram till igår. Jag surnade till lite och ställde helt enkelt in att jag skulle på möte i kalendern för att ett jävla larm skulle gå igång. Då funkade det.

I morse gick jag runt i lägenheten och undrade varifrån det störande brusandet ljudet kom. Det visade sig att jag trots allt hade lyckats ställa min klockradio. Men radio som jag hade ställt in det på hae försvunnit. Och den har fortfarande inte kommit tillbaka. Jag har rådfrågat manualen, kollat så att det verkligen är FM jag är på och pillar men nada. Bara ett jävla brusande.

Jag ska flytta till en grotta så jag slipper sådan här skit.

söndag 13 september 2009

Söndagar är fan inga bra dagar

Fick ett intressant sms innan av min kollega i växeln. Tydligen kan vi bli av med våra jobb om någon månad. Vår samordnare från bemanningsföretaget har mailat kollegan och varit vag i beskrivningarna men sagt att efter oktober ser det osäkert ut med jobb. Jag har inte fått ett sådant mail. Tack så jävla mycket.

Jag gillar inte att samordnaren inte skickar ut information till oss båda, samtidigt. Riskerar vi att bli av med jobben vill jag veta det i god tid så jag kan söka nya jobb. Givetvis.

Jävla pisshelvetessatansfanskapssöndag.

lördag 12 september 2009

Här sitter jag och känner mig ren

Kroppen är nypeelad, ansiktet skrubbat och jag luktar så där fräscht av min duschkräm och lite diskret av parfym. Lägenheten är vackert städad och luktar ljuvligt av lite vitlök som jag nyss fräste champinjoner i. Snart ska mixen vitlök/champisar/creme fraiche på nachos och in i ugnen. Vinet ligger på kylning och jag känner att jag lyckades ovanligt bra med min sminkning. Ipoden sitter i högtalarna jag fick av R. Redo att spelas. Sen kommer världens bästa styrelse hit för knytkalas och mys.

Kvällen kommer bli one of a kind.

fredag 11 september 2009

Jag gillar att träna

Då menar jag inte att jag gillar att träna just för att jag får muskler och sånt där. Inte enbart iaf. Nej, jag gillar att titta på mina bröst, i spegeln framför mig, iklädd träningskläder. Jag har så sjukt snygga bröst att jag blir nästan lite stolt över hur fint mina flickor uppför sig.

Håller mitt ansikte på att vittra sönder?

Igår upptäckte jag en lång och djup linje i mitt ansikte. Från ena näsborren ner mot munnen. Jag fick panik. Det var bara fram med anti-rynkkrämsburken och kleta på ett tjockt lager. I morse upptäckte jag ett utslag under ögonbrynet och lite mer svullnad än vanligt under ögonen.

Är det så här det är att bli 22? Går det bara utför utseendemässigt efteråt?

tisdag 8 september 2009

Jag sa ju att det var något lurt på gång

R hade som sagt lovat att fixa och dona i mitt hem, samt diska, utan att knota. Lämpligt nog gick han och knäckte näsan idag. Och vem kommer få ta hand om en man som tror att han kommer gå under av ynklighet? Jo, jag.

Han har säkert planerat det här ett bra tag och varit extra snäll för att locka mig in i en falsk trygghet.

Dags att fräscha upp minnet

I veckan är det ut och skolinformera som gäller. Lite nervöst är det allt, har inte varit ute på några månader men ikväll är det repetition med kollegan så det ska nog gå bra.

Jag är ännu mer nervös för vad R har fått för sig. Han ska sätta upp lite hyllor, lät mig bestämma vad vi ska äta i veckan och erbjöd sig att diska efteråt. Frivilligt och utan någon ironi i rösten. Det är lite läskigt.

söndag 6 september 2009

Och snart är den här födelsedagen över

Jag har fått så mycket fina grattis-hälsningar via telefon, sms (innan batteriet dog vill säga), Facebook och via mail, att jag blir helt rörd!

Den här födelsedagen har varit helt underbar och började firas redan igår. R hade fixat bord på ett kubanskt ställe som vi har försökt få bord på ett bra tag och bjöd på en underbar middag! Idag väcktes jag av att pappa ringde kvart över nio för att gratta. När jag väl hade fått upp R gjorde han en jättestor frukost åt mig som inleddes med en kladdkaksmuffin och "ja må hon leva". Jag blev så rörd att jag nästan började gråta. R är inte den som tar ton om han inte måste om jag säger så.

Sen har dagen bara fortsatt att vara underbar. R har pysslat om mig som en riktig prinsessa och jag fick flera jättefina presenter av honom. Han lät mig tom bestämma vad vi skulle äta för middag som han tillagade och diskade efter utan att klaga en enda gång. Det blev en underbar saffransrisotto med räkor och svamp.

Det här har helt klart varit en utav mina bästa födelsedagar.

fredag 4 september 2009

Jag tror frukosten höll på att komma upp

Okej, PTn skrek inte. Snarare tvärtom. Han var väldigt positiv och pushig. Men stenhård. Riktigt jävla stenhård. Jag höll på att kräkas ett flertal gånger under den timmen. När passet nästan var slut sa han att nu är det dags för nedvarvning! "Woho!" tänkte jag och såg framför mig hur jag låg på mattan och slappnade av. Jo tjena. Hans tolkning av nedvarvning var en promenad i väldigt rask takt på löpbandet i nästan tio minuter. "Jävla sadist" tänkte jag där jag traskade på och lyssnade på hans "braaa Petra! Fem minuter till bara! Skitbra!"

När vi satt och pratade i vilopauserna (ja, jag fick sådana, på 45 sekunder mellan varje övning och två gånger i 3½ minut) kom det fram att vi kommer från grannbyarna nere i Småland. Vi gick på gymnasiet i samma stad och har gemensamma vänner. Vad fan är oddsen för det?

Att åka hem var en lite mindre pärs. Jag kunde knappt gå i trappor. Benen ville strejka och ta ut kompledigt. Fick åka en omväg för att slippa gå backen from hell med tillhörande trappa.

Jag var rätt positiv innan träningen och tänkte, "hur illa kan det bli?" och kollade på lite träningspass i morgon. Jag ska nog släppa den idén.

torsdag 3 september 2009

Idag är en sådan dag...

..när allt känns fel. Precis allt. Men sådana dagar behövs ibland. Nya tag i morgon.

I morgon ska jag även träna med PTn. Om inte han skriker på mig så kommer jag garanterat börja skrika på honom. Ska det tränas så ska det! Inga meserier här inte.

onsdag 2 september 2009

Det är lite skönt att vara tillbaka

Igår började jag jobba igen. Fick stora kramar utav flera kollegor samt chefen som jag inte har sett sen början av juni. Det är sådant som gör att jag gillar mitt jobb. Och jag hittade till kontoret! Hittade till en reception som guidade mig...däremot hittade jag knappt ut från området sen.

Idag ringde även några utav mina favoriter som blev glada att jag är tillbaka. Det blev många trevliga pratstunder och småknäppa diskussioner, bla om dialekter. Jag och en stockholmare lärde varandra nya ord. Han var väldigt fascinerad över ordet "krabba" (krånglar på småländska).

tisdag 1 september 2009

Lite spänning i vardagen

Idag ska jag börja jobba igen. Fast jag vet inte riktigt vart. Kontoret har flyttat. Jag har fått en liten vag beskrivning om vart jag ska.

Det här kommer gå skitbra!