torsdag 28 april 2011

Ordningen är återställd!

Rödhåriga har roligast. Så enkelt är det.


Vi tar en framifrån också. Som den linslus jag är.


onsdag 27 april 2011

'cause I'm a shoe-maniac yes I am!

Lite av dagens skörd. Jag känner mig nästan redo för att möta sommaren nu. Det fattas bara några söta ballerina. Och ett par gladiatorsandaler. Och några med kilklack. Ett par snygga sandaler borde också ta plats i min garderob. Sen är jag redo. Tror jag. En sak är dock säker - jag har tre nya kärlekar i mitt liv.

Good mooooorning Växjö!

Klockan är inte ens sju och jag har redan bakat två kaksorter. Rulltårta med äpplemos och kokostoppar med mörk choklad. Herregud, jag måste ju göra något för att hålla mig vaken på jobbet.

Satt ute en stund och njöt av min kopp té, läste tidningen och hälsade på alla som var ute för att rasta hunden. Idylliskt och mysigt. Sen kom Pelle. Katten alltså. Han hade med sig en liten present. En död mus. Jag släppte tanken på en macka där och då.

Jobbmöte väntar och jag är inte så himla sugen på att jobba över dom timmarna som det innebär. Men, efteråt vankas det häng, fika och shopping med fina Systeryster K. Det finns värre saker att spendera sin dag med.

Vad brukar ni göra för att hålla er vakna när det enda ni vill är att crasha i sängen och peka finger åt alla kvittrande fåglar?

tisdag 26 april 2011

Dagens stora fråga!

Enbart toppa lite eller kapa håret?

Sagan om skatteverket

Det här med att deklarera. Jag har aldrig haft några som helst problem med det. Ett sms och allt var klart. Pengarna på kontot innan midsommar. Kanonbra!

Tills i år alltså. Kompletterande uppgifter stod det. Helt plötsligt insåg jag att i år, det kommer inte bli lätt. Skatteverket kommer hånskratta åt mig där jag sliter mitt hår i tussar för att jag inte riktigt förstår vad det är för ena uppgifter, egentligen. Skulle inte förvåna mig om dom säger appapp Petra! Det saknas lite här, vi får ta och räkna lite till, du kan nog glömma dina skattepengar för ett bra tag. Bara för att dom kan.

Jag tror inte att jag och Skatteverket kommer vara några direkta polare efter det här.

måndag 25 april 2011

Om skräcken i ett villaområde

Jag och Snuffse spatserade gatan fram vid halv elva i går kväll. Lilla kvartersrundan stod på schemat. När vi närmade oss mamma och pappas hus frågade jag Snuffse om han var trött och om vi skulle gå och lägga oss när vi kom hem.

Nja, speciellt trött är jag inte men vi kan lägga oss ändå hörde jag helt plötsligt en röst i mörket. För en sekund undrade jag om jag hamnat i en Disney-film med pratande djur innan jag trodde att jag skulle börja grina av rädsla.

Numer har jag även en granne som bortskänkes.

Är det verkligen så?

Jag klagade lite över hur mycket fisk jag luktade efter att ha lagat till fem stycken janssons frestelser på jobbet.

Äsch, du som ligger med tjejer är väl van vid lukten av fiskfabrik sa kollegan.

Alltså, är det jag som inte har något luktsinne eller luktar tjejer verkligen fisk down stairs?

söndag 24 april 2011

The return of Pappa!

Jag for runt som en galning i huset, letandes efter min far som skrek efter mig i högan sky.

PEETRAAAAAAA!!! ekade det.

Jag hittade honom i tv-rummet. Han såg på mig och sa byt kanal är du snäll!

Någon som vill ha en pappa?

lördag 23 april 2011

Ett tag var det jag och Växjö

Jag hamnade ute på campus efter efterfesten. Hon cyklade med mig på pakethållaren. Vi sjöng på Morissey-låtar där vi susade fram utmed sjön. Det är vackert där när solen är på väg upp.

Efteråt såg hon på mina nakna ben som hamnat utanför täcket. Sa att hon aldrig sett någon med så ljusa ben. Att hon själv skulle vilja vara sådan. Vit och skör.

Jag såg på henne där hon stod vid fönstret. Lutad lite lojt bakåt med en cigg i ena handen. Som om hon inte brydde sig att grannarna kunde se hennes nakna bröst. Jag var för trött för att orka säga något. Fortfarande för full för att orka bry mig om något annat än vatten.

Hon sa att hon inte brukar göra så här. Med någon hon knappt vet något om. Att det gjorde henne lite nervös. Stressiga bloss på en nästan färdig cigarett.

Det kliade i mig, av att ligga i sängen. Jag förde det runda filtret mot mina läppar när jag lutade mig ut genom hennes fönster. Såg ner mot gräsplätten där någon slängt ölburkar. Njöt av tystnaden. Blundade och försökte göra ringar av rök.

När hon sa att hon fyller sjutton om en vecka hostade jag till. Kastade en blick på henne. Det lilla som var kvar på ciggen landade på den daggvåta gräsmattan. Tre minuter senare sa jag att vi kanske hörs en dag och stängde dörren bakom mig.

Petra, sa jag till mig själv, sluta vara så jävla pryd!

torsdag 21 april 2011

Saker jag avskyr del whothefuckcountanymore

...Människor som säger åt mig hur jag ska leva mitt liv utan att fråga mig vad jag vill.

...Människor som tror att jag inte klarar av något.

Vi tar och startar om den här dagen va?

onsdag 20 april 2011

dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

Gayklubben Purvs i Riga. Psykadelisk toalett som fick en känslan av att vara under vattnet. Open strip-night där det dansades friskt vid stången. Och vi var ju inte dom som var dom om jag säger så.

Vi kände inte igen en enda låt som spelades den kvällen. Förutom en. Varje gång den spelades dansade vi som galningar. När jag lämnade Purvs var jag svettig, glad och hade bara en lins kvar i ögat. Under promenaden hem till hotellet försökte vi oss på dansen samtidigt som vi sjöng på refrängen Ein zwei drei tanzen!

tisdag 19 april 2011

Ni anar inte vad jag lider

Om ett par veckor åker jag på semester. Ska bli himla härligt om det inte vore för den fasansfulla upptäckten jag gjorde tidigare ikväll.

Jag har ju inga skor att ha! Vill ha några snygga, enkla som jag kan resa gott i och traska runt i. Och det har jag inga. Inte som känns rätt för den här resan.

Stackars mig. Nu måste jag ge mig ut på skoshopping. Herregud vilken misär jag lever i.

Om att vara rödhårig

Alla andra klär av sig när solen kommer fram. Jag klär på mig.

måndag 18 april 2011

#verklighetenärhemsk

Det är inte du, det är jag. Ord. Bara ord.

Vi vet att det är du. Att det är för att du blev för krävande. Ville ha mer än vad jag kunde ge. För att du inte riktigt kunde ta ett nej.Vi vet att jag gärna hade kunnat tänka mig mer med dig. Om du inte vore min nej-lista personifierad.

Det var det jag sa. Egentligen.

söndag 17 april 2011

Jag är som alla andra men inte alltid, tydligen

Jävla flatäckel! hörde vi ett gäng väsa som gick förbi oss när hon gav mig en kyss. Mitt på dagen stod vi där utanför en galleria och kände oss som vilka som helst. Det gänget sa motsatsen till oss. Att vi avviker. Att det vi gjorde inte var helt okej. Runt oss fanns så många andra som höll varandra i handen, som kysstes öppet utan att höra något glåpord. Men så var det människor som verkade ha olika kön också, inte samma som vi.

Vi stod där chockade, såg på varandra och undrade om vi hade hört rätt. Sen kom ilskan. Känslor som vi känner skiljer sig inte från heteromänniskors, ändå kan vi inte alltid visa det på samma sätt.

Det är sådana här tillfällen som får mig att inse vilken bubbla jag lever i. Jag är så van vid att passera som vem som helst eftersom jag utseendemässigt inte passar in i normen som verkar finnas för hur en hbt-person ska se ut. Jag tänker inte alltid på att människors syn på mig kan ändras för att jag kysser en annan tjej. Och varför ska jag göra det? Jag är så fruktansvärt trött på att tänka efter varje gång jag vill hålla en annan tjej i handen eller hångla med henne på krogen. Det är handlingar ingen skulle höja ögonbrynen för om jag gjorde detta med en kille.

Där stod vi. Undrade vad vi gör nu. Instinktiv rädsla fanns inom oss. Skulle dom nöja sig med ord? Demonstrativt tog vi varandra i handen och gick. Dom ska fan inte få vinna.

(Och nej, jag har inte gått och skaffat flickvän)

dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe

Vi var kraftigt försenade och den lilla tidsplan vi optimistiskt lagt upp sprack rätt rejält. Tre vänner i en bil. Femtio mil skulle köras. Bara en hade körkort. Vi drack PowerKing för att hålla oss vakna. Jag blev fnittrig, hög på socker och trodde jag tappat bort trosorna under en kisspaus. Mitt i natten kom vi till vårt mål - Arvikafestivalen.

Mitt stora mål den helgen var bland annat att se Vapnet och få skråla med till Kalla mig. Den låten får mig numer att alltid tänka på hur jag oväntat sprang in i herr J, frossa, pulvermos, hallon på burk, flätor, Fred Perry, prickar och Volvo.

lördag 16 april 2011

Stockholm ringer

En kollega från förra jobbet ringde igår för att checka läget. Se vad jag gör nu för tiden. Sjunger och bakar med förståndshandikappade svarade jag varpå han lät jätteglad.

Men vad kul! Nu passar du ju in! blev hans svar.

Eh, ja... Joråsåatteh...

fredag 15 april 2011

Nästan hundra gånger

Så många gånger har jag sagt jävla idiot! idag.

Sådana här dagar inom vården gör mig fan mörkrädd.

torsdag 14 april 2011

F som i För länge länge sedan

Säkert sex sju år sedan. Jag fick ett infall att bli brunhårig. Det blev jag, minst sagt. Men jag har inte åldrats en dag! Visst har jag inte?

Betraktelser från ett sofflock

Av någon anledning började jag titta på Jerry Springer innan. Jag är övertygad om att han i hemlighet går igång på att se trash-människor slåss och svära åt varandra. Har lite svårt att tänka mig varför han annars skulle hålla på.

Några utav dagens gäster var så white trash man kunde bli. Kvinnan satt i en brudklänning, redo att berätta sin stora hemlighet för sin blivande man. Hon hade legat med deras hyresvärd för att slippa betala hyran ibland. NOOOOO!!!! hördes det från publiken som säkert knappt kunde sitta still av upphetsning. Alla visste vad detta betydde - slagsmål och kanske även ett förhållande som tog slut med bittra ord. Säker framgång för herr Springer.

Det blev nästan slagsmål. Bittra ord. Väldigt mycket piiiip. Och inget break up. Istället tog kvinnan och hennes fästman varandra i händerna när Jerry drog upp en präst i publiken som bara "råkade" finnas där. Prällen såg snarare ut som om han legat i rännstenen med flaskan i högsta hugg tio minuter innan programmet. Vilken lycka, vigd i trash-programmet nummer ett.

Alltså, jag har någon hatkärlek för sådana här program. Jag hatar mig själv för att jag tittar. Men jag kan inte låta bli när jag råkar zappa förbi. Jag fascineras av hur människor kan vara så uppmärksamhetskåta att dom erkänner vad som helst mer eller mindre för att få visas fem minuter på tv och bli f-kändisar i sin trailer park. Människors bekräftelsebehov är sannerligen intressant.

Vad avskyr ni att titta på men ändå inte kan låta bli?

dag 05 – en låt som påminner dig om någon

Det var sommaren 2007. Allas vår sista sommar i Växjö. Vi satt på kuddar på golvet, drack Ecologica, jäger med powerking och åt knäckebröd med Puck på. Smygande bloss på cigaretter drogs. Fniss över konstiga grannar hördes blandat med svenska, engelska och franska. Och musik, givetvis. Jag tänker alltid på J och M när jag hör den här låten. Och på alla andra som brukade sitta i ettan med saker skrivet på väggarna.




Vi var ungefär tretton och kände oss sådär konstiga som man bara kan göra på trettonårigas vis. Att vi inte riktigt passade in. Reflekterade över normer utan att veta om det. Vi var fyra stycken. Höll ihop i vått och torrt. När vi hörde talas om the Ark blev vi frälsta. Äntligen! sa vi till varandra och älskade bandet som stack ut. När grabbarna spelade i Växjö stod vi så långt fram vi kunde. En gång frös vi så vi skakade men vi stod troget kvar vid utomhusscenen. En annan gång försökte vi hångla med förbandet när alla spelningar var slut. Vi lyckades inte så bra. Men vi fick en signerad skiva.

Saker jag avskyr:

Prata med telefonsvarare. Jag känner mig alltid som ett jävla miffo. Hej jag heter Petra, du kan nå mig på nummer XX bla bla bla, så långt går det bra men sen då? Jag brukar alltid säga ett glättigt hej då! som troligen låter lika falskt som jag känner mig. Ska man säga hej då? Önska en trevlig dag till personen som kan bli ens nya massör? Är det okej via en telefonsvarare eller tar man det när man faktiskt pratar med personen och inte en maskin?

Vad säger ni? Hur avslutar ni era röstmeddelanden?

onsdag 13 april 2011

Jaha ja, är det nu jag ska tänka positivt?

Jag stod i syrrans badrum, stirrade på mig själv i spegeln. På vänster sida om hakan fanns den, pms-finnen. Den där lilla jävla finnen som hotar med att rubba hela min existens med allt som följer den.

Oh no you don't! tänkte jag och stirrade ilsket på den röda fläcken i ansiktet. Om finnen hade kunnat hade den flinat och sagt fuck you! Jag är övertygad om det. Dessutom, kommer det en kommer det fler. Det kan man vara lika säker på som att kaffet kostar två kronor på Hyllan.

Till sist insåg jag att jag kommer inte vinna den här fighten. Jag har förlorat en del av mig själv. Istället räckte jag ut tungan och köpte mig en ögonskugga från Make Up Store.

dag 04 – en låt som gör dig ledsen

Ett tag kunde jag inte höra You could be happy utan att börja gråta. Nu lipar jag inte längre men den känns som en liten tagg och jag hör en dörr som slås igen.

När jag är riktigt ledsen och bara vill gråta av mig lyssnar jag på Hallelujah - Rufus Wainwright. Tårarna skvalar i takt med tonerna och efteråt känns allt lite bättre. Banalt, jag vet, men vissa låtar är bara på det viset.

Ibland får jag en liten tår i ögat när jag hör Israel Kamakawiwo'oles version av Over the rainbow. Som det forna inbitna Cityakuten-fan jag är är det omöjligt att inte bli berörd av denna låt som spelades när Mark Greene dog.

tisdag 12 april 2011

Men alltså, hörrni

Jag har inte en aning om vad jag ska skriva om längre. Total blackout. Jag har nada liv här nere mer eller mindre. Vad vill ni läsa om egentligen?

Kom ihåg att jag bloggar för er så säg vad ni vill läsa om för dravel.

dag 03 – en låt som gör dig glad

På den tiden när jag fortfarande var tonåring, knappt torr bakom öronen, fanns det ett program som hette Voxpop. Där fick man rösta på sina favoritvideos varje vecka. Den saknaden när programmet las ner alltså, obeskrivbar. I vilket fall som helst. Där såg jag en musikvideo som fick mig att sitta som paralyserad varje gång den visades. Jag blev kär. I både videon och låten. Efter ett tag föll den dock i glömska hos mig. Tills för ett par år sedan. Jag började nynna på låten, bara melodin eftersom jag inte kom ihåg orden. Jakten efter att hitta låten påbörjades. Ni anar inte hur länge jag sökte. När man varken kommer ihåg ord, titel eller artist är det inte så lätt. Av ren slump snubblar jag in i ett diskussionsforum på Qx och där folk skrivit in sina favoritartister. Och helt plötsligt - där, där kände jag att det här är låten! Det här är artisten jag sökt! Ni anar inte vilken lycka jag kände just då. Efter det har den låten haft en speciell plats i mitt hjärta. Det var menat att det skulle vara vi. Och jag blir alltid lika glad när jag hör den.

måndag 11 april 2011

dag 02 – din hatlåt

Jag måste komma ut med en sak. Som jag har hållit inne med i många många år. Jag fullkomligt avskyr Carolas Främling. Jag vet, jag vet, det kan verka vara lite konstigt som smygande schlagerfjolla att rata schlagerlåtarnas schlagerlåt.

Och Sympathy for the devil med Rolling Stones har jag ruskigt svårt för. Det går bara inte. Även om många anser att det här är en utav stenarnas bästa låtar genom tiderna känner jag ett visst motstånd inför den. Hör jag den på en fest vill jag bara kasta mig på golvet och vråla rakt ut.

Sen, The Sound - Living in America. Nej. Nej. Nej. Jag gillar hennes raspiga röst. Absolut. Men den här låten? Herregud, nej! Att den här låten kunde bli så pass stor förstår jag ärligt talat inte.

Jag var tydligen ledig idag

Ibland har jag lite svårt för det här med att bara ta det lugnt på mina lediga dagar. Inget undantag idag. Nu när jag har ett kök igen botade jag min bakabstinens. Två sorters muffins, ciabattabröd och bagels blev det.

Mamma skrattade när hon såg min fagra uppenbarelse. Chokladfläckar på underlinnet. Mjöl på kjolen. Deg lite här och där på brottarlinnet. Vackert värre.

I sju timmar har jag passat jäsningstider, vispat, knäckt ägg och smulat jäst. Ska bli skönt att jobba i morgon så jag får vila upp mig lite.

söndag 10 april 2011

dag 01 – din favoritlåt

Det är svårt. Det här med favoritlåtar. I mitt fall beror det så mycket på vilket humör jag är på. Jag är väldigt svajig på det viset har jag fått höra om min musiksmak.

När jag vill dansa, ensam, galet, okontrollerat blir det i 67% utav fallen Övningsköra med Slagsmålsklubben.

Jag sjunger i duschen. För då låter det som om jag nästan kan sjunga litegranna. Jo, på riktigt. Och då är det helst Journeys Don't stop believin' jag helst skrålar.

Sen finns det ju dom där dagarna. Ni vet. När man känner sig lite melankolisk. Som om man vill ligga i sängen hela dagen. Tänka på allt och inget. Då finns det ingen bättre än Emil Jensen - Inte vackrast i världen.

Att komma hem ska vara en schlager

Mina föräldrar verkar ha vant sig rätt så bra vid att ha mig hemma igen. Pappa går mest runt och myser.

Han myste nog dock inte så himla mycket inatt när jag kom indrullandes vid halv fyra. Mindre nykter. Sjungandes på schlager. Snubblade på hunden som lagt sig strategiskt för att sova vid ytterdörren. Bröt ihop i ett mindre skrattanfall och skällde lite på Snuffse för att han inte har vett till att flytta sig. Länsade kylskåpet. Tavlorna började hänga snett i hallen efter att jag skulle vingla in på toa.

Möttes av en lapp på köksbordet när jag masat mig upp. Har du sett Gustens torkade godis som låg i kylskåpet?

Nu börjar jag undra vad det var jag åt i natt, egentligen.

fredag 8 april 2011

I år kör jag all in!

Pride oh du ljuva Pride. Det blir vi två i år igen. Men utan ryggskott och hoppande bäckenben tack. Desto mer öl, vin, liggande och fantastiska vänner helst. Lite bakfyllepicknicks i tanto innan det blir Debban vid Slussen för att sen glida vidare mot Pride Park. Ja, så blir det, visst blir det så?

Och givetvis parad! Gala, glitter och glamour! I år får det inte bli någon halvmesyr i klädväg som paniklösningen fick bli. Jag måste sluta vara sådan tidsoptimist. Men nu är frågan, vad ska jag ha för kläder på paraden? Vilket tema ska jag köra på? Har ni några förslag?

Blondiner har roligare

Sägs det. Jag har inte märkt något. Snarare tvärtom. Jag hade fan roligare när jag var rödhårig.

Det är med andra ord dags att ringa till frisören. Jag vill ha tillbaka min hårfärg igen. Leva lite fartfyllt. Som jag gjorde back in the days så att säga.

onsdag 6 april 2011

Det här med barn alltså

Jag gjorde misstaget att klicka mig in på Malin Wollins krönika innan jag skulle sova. Stort stort misstag.

Malin skriver om att barn inte är en rättighet att skaffa. Varken för kvinnor eller män. Vilket jag kan hålla med om. Men, det hon skriver om att barn behöver en pappa, att en pappa som kanske inte är intresserad utav dig är bättre än att komma till via provrörsbefruktning. Vilket jävla skitsnack!

Är det så, är det verkligen bättre att ha en pappa som inte visar intresse för dig? Som är elak? Som slår? Är det rätt mot barn att säga du har i alla fall ett ansikte på din pappa, även om han skiter i dig, att han är jävligt elak och behandlar dig som om du inte vore värd något. Din kompis Pelle lever i ett kärleksfullt hem med sin mamma, men han kom till för att någon runkade i en plastburk i Danmark. Pelle vet inte hur hans pappa ser ut, tänk vad synd det är om Pelle!?

I mina ögon är detta ett fruktansvärt påstående. Manliga förebilder kan man få överallt, i skolan, släktingar, kompisars pappor om det är där skon klämmer på Malin Wollin. Att man måste ha en "riktig" pappa är en sådan jävla bullshit.

Smart snubbe det där

01.27 inatt klev jag in i en taxi vid stationen. Håret stod åt alla håll och kanter även om jag försökt tämja det i en tofs. Det var rätt uppenbart att jag inte ägnat senaste timmarna åt att knyppla.

Inte visste jag att tågen gick så här sent sa chaffisen.

Är det det som kallas för att vara finkänslig?

Om det här med att gå vilse

Jag tror det är lite utav min grej. Speciellt när det är regn inblandat.

Som för ett par år sen. Det var Pride och jag skulle möta upp några vänner. Det gick inte så bra.

Ja, ni ser ju själva.

Petra går på sightseeing

Jag vet mycket väl vart min syster bor. Jag bor där på deltid kan vi säga. Aldrig några problem med att komma dit. Går snabbt att gå när syrran inte kan hämta mig.

Igår vägrade jag gå med min packning i regnet och beslöt mig för att ta bussen. Jättesmidigt! tänkte jag och planerade att glida in hos syrran tio minuter senare. Jo tjena.

Av någon jävla anledning för jag för mig att hoppa av vid en hållplats som jag tror ligger ett stenkast från syrran. Efter knappt en minuts traskande insåg jag att jag var vilse. Hade inte en jävla aning om vart jag var eller hur jag skulle gå.

Eftersom jag är så envis vägrade jag plocka upp mobilen för att kolla gps:en alternativt ringa syrran för att be om vägledning. Så där gick jag. I en halvtimme. I regn. Med vad som kändes som tio kilo packning. Den lyckan när jag såg en byggnad jag kände igen går inte att beskriva.

Muttrandes klev jag in hos systeryster som undrade vart jag hade varit. Sen blev jag utskrattad av syrran och systerdotter med sambo. Som även körde mig ner till stan en timme senare så dom var säkra på att jag faktiskt kom fram.

Ibland undrar jag vad som är fel med mig. Något är det ju som inte står rätt till.

Jag är i helt fel bransch

Vården alltså. Herregud.

Efter att ha nästan gnisslat tänder i ren frustration hela morgonen fick jag ett besked av kollegan som fick mig att svära långa ramsor.

Jag tror att jag bryr mig för mycket om människorna jag jobbar med för att klara av vårdyrken.

tisdag 5 april 2011

Nu får ni ställa upp en liten sekund

Total jävla kaos på jobbet. Nu är det lugnt. Luften har helt gått ur mig. Slutar officiellt vid fyra. Kan jag gå innan halv nio ikväll är jag nöjd.

Visst har ni en kram eller två till övers så jag orkar med resten utav dagen?

måndag 4 april 2011

Jag tog bilder på dagen som var

Ibland ställer jag klockan på 06.34
och snoozar i två timmar. Bara
för att jag kan.

Shrek goes crazy. Typ.


Jag lever i den laktosfria världens misär.
Ibland väntar man på saker som aldrig kommer.
Som en buss.

Så jävla fashion!
Jag ba' skoja, 'kej?

Ibland har man alldeles för mycket
dötid på jobbet för att det ska anses
vara bra för psyket.

Lookie lookie! A ginger in the sun!

Di kallar't kvällsmys.

On the road again

Jag böjar få in snitsen nu. På det här med att ratta bil alltså. Jag börjar vänja mig vid att en Volvo kombi är lika bred som en limousin är lång. Typ.

Är mest nöjd med att inte köra på dom sju vildsvinen som sprang över vägen. Eller dom två rådjuren som kom en stund efter.

Det tar sig liksom.

Ni ge mig, ja?

Jag vill ha en snygg, klassisk fåtölj. Någon att gosa ner mig i men som är fin att bara titta på också.

Nu har jag hittat den. Och visst kommer ni köpa den till mig? Visst gör ni? Ni inser också att jag inte riktigt kan leva ett bra liv utan den här fåtöljen?

Tydligen lever, andas och drömmer jag blogg

I natt drömde jag om Joel. Ni vet, den glada brottaren i Götlaborg. Jag vann en dejt med honom. Blev givetvis överlycklig, vem vill inte få en chans till hångel med honom liksom?

När jag steg in på fiket satt han där i all sin prakt. Och 67 år gammal. Rynkig, rökrock och dryg så in i helvete.

Jag kände mig en smula lurad på konfekten så att säga när jag vaknade.

söndag 3 april 2011

Pappahumor del VIII

Pappa satt och nynnade på en ramsa en kompis och jag gick och sjöng i timmar när vi var små. Hon är så snäll, hon är så snäll för hon är homosexuell!

Sen drog han en suck. Såg på mig där jag satt och slevande in mat. Snäll när hon är homosexuell, det har man ju inte märkt av.

Han tyckte det var jättefyndigt och fnissade en bra stund åt det.

Om det här med att komma ut

Som normbrytare av något slag, i mitt fall som hbt-person, förväntas det att man ska komma ut. Berätta vad man är. Hur det ligger till så att säga. Visa att man står utanför den rådande normen.

Jag kan säga att hela den här grejen med att komma ut gör mig så irriterad bitvis. Speciellt hur många anser sig ha rätten att bli personliga efteråt. Jaha...har du legat med andra tjejer då eller? är en klassiker att få höra på fester när det kommer fram att Petra, hon gillar minsann tjejer, av överförfriskade killar. Eller lyssna på tjejer som i hemlighet fantiserar om andra tjejer. När jag gick på gymnasiet, då gick det en tjej där, hon hade aldrig en pojkvän. Efter studenten kom hon ut som flata och det var väl ingen stor grej. Alltså, jag menar... Och sen följer en invecklad förklaring och tankegång som får mig att rycka på axlarna och sluta lyssna, för dom känner ett behov att berätta hur fördomsfria dom är.

Vissa dagar avskyr jag att så många ser mig som en girlygirl som enbart dras till killar. För att jag passar så bra in i normen för hur man ska vara som tjej. Jag avskyr att se dom höjda ögonbrynen, den smått chockade blicken många får. Ibland får jag sådan lust att fräsa, bita ifrån och vara otrevlig när folk frågar vad min pojkvän gör, om jag har någon kille.

Idag är det nationella komma ut-dagen. Under eventet på Facebook står det att syftet med dagen är att visa solidaritet, visa stöd och vara starka tillsammans genom att komma ut. Att påvisa att många fortfarande inte vågar eller kan komma ut trots att det är trettio år sedan homosexualitet slutade klassas som en sjukdom.

I jämförelse med många andra har jag haft en "lätt" komma ut-process. I jämförelse med andra har jag haft det tufft. Idag är jag trött på att komma ut. Jag är trött på att det behöva komma ut. Trött på att det väcker reaktioner, både positiva och negativa.

Idag kommer jag ut som trött på att komma ut. Vad kommer du ut som?

Dom säger att det är söndag idag

Jag har ingen veckorytm längre. I vanliga fall har jag ingen koll på vilken dag det är, tänk er hur jag blir nu när jag inte har ett måndag - fredagjobb längre.

Idag känns det som lördag. Eftersom jag är ledig. Folk gnäller över sin söndagsångest. Jag tänker att nej men en öl eller tio ikväll på Deluxe och dansa mig svettig skulle väl inte vara helt fel. Synd att jag är en dag efter alla andra.

Så istället för att knäcka en öl knäcker jag en burk med oliver. Sen yogar jag mig svettig. Vi kan kalla det för helgsubstitut.

lördag 2 april 2011

Lite humor på kvällskivsten

Tidigare idag frågade någon mig om jag kunde tänka mig att ställa upp som barnvakt i framtiden.

Jag skrattar fortfarande åt det.