onsdag 30 december 2009

Jag hänger inte alls med längre

I morgon är det nyårsafton. Det hade jag glömt. Om mindre än 25 timmar är det ett nytt år. Jag brukar skriva en nyårskrönika och summera året (som alla andra bloggare mer eller mindre) men jag har faktiskt inte en aning om vad jag ska skriva. Vad har jag gjort under året egentligen? Min spontana tanke är att det har varit ett underbart år men samtidigt jävligt jobbigt bitvis. Jag vet inte riktigt om jag vill, kan eller har lust att skriva en krönika.

Men det är en tradition och traditioner är till för att hållas! Så något kan jag säkert knåpa ihop.

Om jag har håriga ben?

Stadiet "håriga ben" har jag passerat för länge sen.

Nu har jag nått den punkten att när Gusten ska slicka mig på benet fastnar hans tunga i snårskogen.

tisdag 29 december 2009

Du vet att du är trött när...VII

...du tror att du har tappat en tå från foten. Du ska använda dina fina tåstrumpor men när du ska trä i tårna blir det en tå över på strumpan och du räknar i panik alla dina tår på foten. Du kommer fram till att du har fem tår och börjar svära i ren trötthet över att du visst saknar en tå på foten.

måndag 28 december 2009

Jag är för trött för att orka vara arg

Arg är något jag har varit nästan hela dagen. Och stressad. Idag insåg jag även varför en vårdkarriär inte är något mig. Jag skulle helt enkelt inte palla psykiskt. Då menar jag inte att jag inte skulle palla se hur dom boende blir sämre och går bort. Nej, jag menar cheferna och facket. Herregud säger jag bara.

I natt fick vi i personalen order om att en boende måste ha en vakande personal hos sig konstant och att vi ska sätta in extra vak. Detta fick jag veta i morse när jag kom och blev satt på vak medan min kollega började ta upp resten utav dom boende. Och det är inget lätt jobb att göra även om man är två personer. Tänk er då hur det blir när man ska göra allt själv.

Klockan gick och kollegan ringde till vår chef för att höra hur det är tänkt och förklarade att vi har order om extra vak. Det blev blankt nej från chefens sida. Blev även nej från högre instans. Argumentet var "det kostar för mycket". Med andra ord struntade våra chefer helt i LSS-lagen som mitt boende går under och tänkte istället på sin kära budget som absolut inte får överskridas.

Efter samtalet vi hade med facket för att höra om våra chefer verkligen får reducera arbetsstyrkan när arbetsbördan ökar blev vi inte gladare. Facket fegade ur och ville inte ta en diskussion med vår enhetschef. Då började jag undra varför i helvete jag egentligen betalar en fackavgift.

Det tog flera timmar men tillsist fick vi tillstånd att ta in extra vak "vid speciella tillfällen" men inte på heltid eftersom att det är en kostnadsfråga. Tack för det. Inte nog med att man slavar på stället för en usel lön och stressar som det är, nu ska det bli ännu värre. I dagens Smålandsposten stod en kort insändare "Vårdpersonalen går in i väggen..." och det är inte konstigt alls. Vi hanterar fyskiskt krävande uppgifter, mental stress och ångest över att knappt hinna med. Stress och frustration för att vi inte kan få våra chefer att inse att människor går inte att värdera i pengar på det här viset.

Om jag inte hade varit så trött och så matt efter att inte ha ätit mellan 5.30 och 17.00 idag hade jag skrivit ännu surare med ännu fler svordomar. För det här är för jävligt!

Ja, jag kan förstå att cheferna måste hålla koll på budgeten, speciellt i dessa tider. Men har vi fått en ordination, som dessutom är lagstadgad, finns det för fan ingenting att diskutera.

Ge oss vårt extra vak så att vi kan ge alla våra boende en bra tillvaro! En tillvaro som det dessutom finns beslut på och lagar om att vi måste kunna ge våra boende. Bra jobbat kommunen säger jag bara.

söndag 27 december 2009

Jag är verkligen på landet

I morgon börjar jag jobba kl 7. Bussen går kl 6, vilket innebär att jag har en stunds dötid att slå ihjäl eftersom att resan tar tio minuter.

Och jag måste gå upp kl 5. Fy satan.

lördag 26 december 2009

Vågar jag satsa?

Nu börjar mina hudvårdsprodukter från Lumene sjunga på sista versen och min hy kräver något nytt. Efter att ha surfat runt lite på nätet fastnade jag lite för Biotherm Biopur. Lätt som jag har att få pormaskar känns detta alternativ lite lockande. Men sen tänkte jag på när jag testade Black head scrub och finnarna fullkomligt poppade upp, vilket kändes extremt konstigt då jag nästan aldrig har haft finnar i ansiktet. Är lite smårädd att det ska hända igen och ska jag lägga runt tusen-lappen på produkter vill jag gärna ha lite inside information från någon som har använt Biotherms produkter. Hur tycker ni att dom är? Får man det man betalar för? Ska jag satsa?

Är det jul så är det jul

Jag har nog inte ätit något under dessa dagar som kan gå under kategorin nyttigt. Förutom lax då. Tvivlar dock på att dom mängderna lax jag har fått i mig anses som nyttiga. Jag menar, herregud, julmust till frukost. "Det är bara jul en gång om året" tänker jag och häller upp ett glas till, sätter kolsyran i halsen och får ont i näsgångarna. För att trösta mig går jag och tar mig en mintkyss som grannen gjort. Sen ser jag resten av godisskålarna och så är det kört.

För att iaf kunna säga att jag har varit duktig under julen tog jag med Snuffse på en springtur. Eller, jag försökte iaf. Nyligt könsmogen som han är ska han stanna varannan meter för att skvätta lite där andra hundar också har skvätt. Det är ett under att mina armar inte har gått ur led när han helt plötsligt har tvärstannat.

På jobbet går det inte bättre. Kollegorna är duktiga som fan på att göra julgodis. Står en fin skål inne på kontoret som fylls på kontinueligt med gottis. Och under skvallrandet som vi bedriver när vi har en lugn stund går handen omedvetet (oftast medvetet ska jag nog erkänna) till skålen. "Jävla tanter och deras godis" tänker jag och tar en rocky road-bit till.

Jag får nog boka en stol till på planet för att kunna få plats efter allt det här frosseriet.

fredag 25 december 2009

Du vet att du är trött när...VI

Jag: Pappaaaa! Kan du ta ut den glutenfria mjölken ur kylskåpet?

Förlåt men jag glömde faktiskt...

Så, god jul i efterskott till er!

Igår hann jag inte önska er det, full rulle här hemma innan jag susade till jobbet. Jag fick så mycket choklad i mig igår att jag knappt kunde sova inatt. Kul när man skulle upp halv sju... Men nu är jag hemma hos föräldrarna igen och väntar på att åka iväg till kvällspasset. Delade turer är fan inte roligt. Men när jag tänker på pengarna känns allt genast lite lättare igen.

Däremot så hoppas jag att alla ni har haft en härlig julafton och god fortsättning!

onsdag 23 december 2009

Det är två läger

På mitt jobb, gruppboendet, härjar just nu en vild debatt om SAAB och Maud Olofsson. Kollegorna är uppdelade i två läger. Ena gruppen anser att Olofsson har agerat åt helvete fel och den andra anser att hon gjort helt rätt. Eftersom att jag har lagt mitt patripolitiska engagemang på hyllan och omorienterar mig politiskt sett (just nu anser jag att det är som att välja mellan pest eller kolera) har jag tassat lite på tå. Idag kom den stora frågan. "Jaha, Petra, vad tycker DU om Maud Olofssons agerande?"

Ja, vad tycker jag egentligen?

Jag har aldrig gillat Maud Olofsson och anser under sin tid i regeringen har hon inte kommit med ett enda förslag som har varit vettigt eller sagt något som jag håller med om. Förutom det här. Jag tycker det är helt rätt att staten inte har gått in och köpt upp SAAB och räddat företaget. Däremot tycker jag det är för jävla synd om alla människor som kommer att förlora sina jobb om GM nu skulle besluta för att avveckla SAAB.

Om SAAB hade varit ett företag som gick med vinst eller ansågs ha en stark potential till att vända den negativa trenden hade jag tyckt annorlunda. Jag anser att staten ska tjäna på alla köp utav bolag som görs och inte förlora på det. Vilket troligen är fallet som staten skulle ha gått in.

Jag anser även att GM har gjort stora misstag och inte utvecklat SAAB, som faktiskt är en kanonbil med stark potential, och anpassat bilen för en större marknad. I dagsläget är SAAB-köparna personer som har likadant klimat som vi har här i Sverige. För bilen är en jävligt bra bil i det här vädret. En stor miss att inte utveckla och anpassa, kanske göra lite modeller som kan ha en stor framgång även i andra väderlekar än det pissiga vi har. Jag tänker så här - GM, ni har haft ett bra bilmärke i flera år, varför inte förbättra det? Sen har givetvis inte det ekonomiska läget förbättrat krisen som SAAB har hotats utav under flera år.

Som sagt, jag tycker det är hemskt att så många blir av med jobben. Det är inte bara SAAB-anställda som drabbas utan även flertalet underleverantörer som måste skära ner på personalstyrkan.

Jag kommer vara en utav personerna som kommer följa rapporteringen kring SAAB med spänning. För jag hoppas verkligen att det går att lösa.

Vad tycker ni? Gjorde Maud Olofsson rätt i den här frågan?

Mitt hjärta blöder lite

Så här är det, Egalia SKA räddas. Det är inget snack om saken. Egalia behövs som fan och MÅSTE vara kvar. Seriöst, det vore själva fan om politikerna inte kunde fatta ett positivt beslut.

Vad kan vi göra åt saken? Det går bla att skänka pengar till Egalia. Det kan du göra på bankgironr 273-4382. Om du vill se och höra lite mer om läget om Egalia kan du klicka in dig här så berättar både RFSL Stockholms och RFSL Ungdoms ordföranden i ABC-nyheterna.

Det finns även en namninsamling du kan skriva under.

Idag var det stressigt på riktigt

07.47 ringer min mobil. "Hej, var är du? Du skulle ju börja nu vid halv åtta" säger kollegan. Jahapp, ytterligare ett bevis på hur handikappad jag är när saker inte står i min kalender. En halvtimme senare sladdar jag in i lokalerna tack vare min käre far. Vilket bra första intryck jag måste ha gjort på den nya vikarien. Försenad, håret åt alla håll och kanter och är mer förvirrad än någonsin. Kortslutning deluxe i skallen. Får trösta mig med att det är första gången det händer.

Klockan fyra ska jag vara tillbaka på bygget igen. Den här gången vet jag om att jag ska dit.

tisdag 22 december 2009

Åh detta stressiga liv jag lever...

Ni anar inte hur stressigt jag har haft det idag!

Jag har:
- Busat med Snuffse i snön och gått en långpromenad efter frukost. Eller kallas det frukost om man äter vid 12.30?
- Lagat middag till föräldrarna
- Sov lite framför tv:n
- Gick ut med hunden
- Ätit fyra pepparkakor med ädelost
- Saknat R och Stockholm till förbannelse
- Druckit sju koppar glögg på rad
- Lekt i snön med nämnda hund
- Mobbat min hårt arbetande pojkvän som fick nöja sig med McDonalds när jag mumsade i mig gottis
- Funderat på att hjälpa pappa lägga in sill men ansåg mig inte hinna eftersom att bloggen behövde uppdateras
- Tittat lite på min kurslitteratur och tänkt "i morgon är en annan dag!"

Ja, ni hör ju hur stressigt jag har det här nere.

Jodå, jag lever!

Men ett par gånger undrade jag allvarligt om jag faktiskt skulle överleva.

Att dra en väska på 15 kg på en oplogad väg, vilket resulterar i en nästan gråtandes Petra och en väska till snöplog fick mig att undra hur fan resten av resan skulle bli i söndags när jag skulle hem till R.

R har dessutom fått för sig att han ska lära mig slåss. Det går sådär. Han kör med taktiken "överraska och överrumpla" i tid och otid. Det hela brukar sluta med att jag hotar honom med handväskan.

Söndagen, som var vår 1-årsdag (vart fan har tiden tagit vägen?!) och det blev en massa mys, vin, bad och massage. Självklart blev det lite våfflor och varm choklad när vi hade tjafsat klart om vem som skulle ge sig ut i snöhelvetet. Jag putade lite med underläppen och såg på R med hundögon. Han kapitulerade inom femton sekunder.

Måndagen kom och jag vaknade pigg som en mört jämte min extremt morgontrötte man. Han fick ett par timmars sovmorgon innan jag väckte honom med lite frukost på sängen, bla med lite nygräddade våfflor på smet som blivit över. Innan jag väckte honom hann jag dessutom köra några maskiner tvätt, vika, diska och plocka undan så att han skulle slippa. Ibland är jag världens bästa flickvän helt enkelt.

Flygresan ja... Jag har en tendens att nästan bli troende när jag sätter mig i ett flygplan. Jag har nog aldrig varit så nära som igår när jag upptäckte att det bara var ena motorn som var igång redan innan vi hade taxat ut. När samma motor dessutom la av uppe i luften var jag övertygad om att vi skulle störta och dö."Jag skulle ha tagit tåget!" var det första jag tänkte. Men motorn kom igång och vi kunde landa i Växjö utan problem där mamma och pappa mötte upp med en Snuffse som växt till sig sen jag var nere sist.

Snart är det dags att pälsa på sig och gå ut i minus 18 grader för att rasta Snuffse da Snödykare. Ser han en snöhög dyker han rakt in i den och tycker det är fantastiskt roligt. Jag är inte lika road där jag står och fryser näsan av mig.

Jag har bestämt mig

Jag ska kandidera till ordförande-posten i RFSL Ungdom Stockholm.

lördag 19 december 2009

Dagen ja...

Mitt hat mot snö är ingenting mot vad jag känner nu. I fyra timmar halkade jag gata upp och gata ner, svärandes och surandes tillsammans med R. Av någon anledning har R blivit en riktig jävla hurtbulle och tyckte det var sååå roligt att gå runt i snöyran och titta på folk. Jag bara muttrade och längtade tills vi kom till gamla stan där R utlovat fika.

Efter 40 minuters frid gjorde hurtbullen i R sig påmind och ville ut igen.Jag fick med honom till Åhléns city där jag gjorde det jag gör bäst - lät pekfingret arbeta hårt samtidigt som jag sa "den här vill jag ha...ååååh, vad fin, den vill jag ha!", speciellt borta vid köksavdelningen. Sen hittade R en massa japanska teknikprylar och blev okontaktbar.

Sen vaknades det middag på "..En thai till...?" Stor besvikelse. Både jag och R beställde in ankbröst (han grillad och jag flamberad). Ingen rätt smakade bra. Min var åt helvete för salt, tror jag drack mer och skyfflade in desto mer ris än vad jag fick in anka i munnen. R's anka var i kokosmjölk och var väldigt syrlig efter för mycket citrongräs och limesaft. Väldigt tråkigt med tanke på hur mycket lovord min träningskompis F har öst över stället. Kocken kanske hade en riktigt pissig dag?

Eftersom att jag och R har vår första årsdag i morgon skickade han hem mig efter middagen. Tydligen ska han förbereda någon överraskning som jag inte får se förrän i morgon. Om jag blev nyfiken? Som fan. För att få bort mina tankar på överraskningen testade jag något nytt. Äta ur Paradis-asken i mörkret för att se hur många bitar jag kunde få i mig innan jag bet i romrussin. Det gick sådär. Två bitar fick jag i mig innan jag började känna kväljningar och fick skölja munnen ett bra tag.

Eftersom att jag flyger ner till Småland på måndag eftermiddag och spenderar tiden tills dess hemma hos R kommer jag inte uppdatera förrän på tisdag, ev. måndag kväll. Så att ni inte tror att mitt plan har åkt fel och störtat på Nordpolen där jag har blivit uppäten av isbjörnar.

Jag kan inte låta bli...

Det var längesen jag gjorde en lista så här kommer en!

Nämn något som gjorde dig glad igår: En av mina bästa vänner, Nykteristfinnen, kom över för att fika. Alltid lika roligt att prata med någon som är lika bitter som en själv.

Vad gjorde du kl 08 imorse: Målade naglarna.

Vad gjorde du för 15 min sedan: Tänkte "inte halka, inte halka..." när jag gick uppför backen from hell.

Det sista du sa högt: Jag sjöng "White christmas" tills grannen bankade i väggen. Lättstörda jävel, lite skönsång har ingen dött av.


Det senaste någon sa till dig: "Älskar dig sessan"


Vad har du druckit idag: Massa vatten och lite cola.


Vad var det senaste du åt: Åt helvete för salt flamberad anka (ja, jag fuskar ibland) på "En thai till...?"


Vad var det senaste du köpte: Laktosfri mjölk.

Vad är det för färg på din ytterdörr: Träfärgad. Fast jag trodde den var röd. Det innebär att jag har levt 1½ år i lögn. Sanningen smärtar.


Vad är det för väder hos dig nu: Snöstorm, igen.


Godaste glassmaken: Äppel/kanel och pecanöt/kola.


Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja, efter att jag träffade R gör jag det. Visste direkt att han var the one.
Sover du tungt: En hel brandbilskår kan köra förbi med sirerna på utan att jag reagerar. Men om täcket försvinner vaknar jag direkt.


Drömmer du mardrömmar: Nej, inte vad jag vet. Minns sällan vad jag drömmer och tur är väl det ibland?


Trivs du med ditt jobb: I love my work!


Favoritklädsel: Någon fin kjol, en snygg topp och ett par heels till det så är jag nöjd.


Favoritlåt just nu: "Billie Jean" med MJ.


Vad ser du om du tittar till höger: Min säng.


Vad gör dig glad just nu: Min själ är död och jag kan inte känna glädje. Enligt vissa. Jag själv anser att jag blir glad utav mycket just nu. Mest utav allt att jag snart får krama sönder mina underbara systrar.

Vad ska du göra härnäst: Häva i mig té!


Höger eller vänsterhänt: Left is the new right.


Humör just nu: Lite trött men uppspelt.


Favoritgodis: Choklad och oliver.


Kläder just nu: Flanellpyjamas.


Sommarplaner: Att njuta som fan om jag överlever vintern. Och Pride! Massa fest med underbara människor!


Hur många kuddar sover du med: 4.


Spelar du något instrument: Jag kan fortfarande spela "Lilla snigel" på blockflöjt som jag lärde mig vid 8 års ålder. Och fortfarande lika falskt.


Morgon eller nattmänniska: Nattuggla med dragning åt morgonmänniska.

Vad är viktigast för dig: Min familj, vänner, R och en massa annat.


Är du kittlig: Det berättar jag inte.


Snarkar du: Nej men jag gnisslar tänder och pratar i sömnen.


Stjärntecken: Jungfru med allt vad det innebär.


Äckligaste insekten: Mygg. Fy fan vad jag hatar myggor!


Längtar du mest efter just nu: Min pappa, mina systrar och resten av min stora härliga familj, Snuffse. Men framför allt vill jag veta vad R har planerat för vår 1-årsdag i morgon.

Det här är så jävla tråkigt att jag knappt finner ord

Jag såg ett mail tidigare i morse som gjorde mig rätt nedslagen. Stockholm stad har beslutat att inte finansiera Egalia längre. Jag har skrivit om Egalia tidigare som är RFSL's ungdomshäng för alla upp till 20. Det startade 2007 som ett projekt finasierat utav Allmänna arvsfonden. Sista kvartalet under 2009, när projektperioden och pengarna tog slut, gick Stockholm stad in och finansierade. Men nu har alltså Stockholm stad beslutat att inte finansiera Egalia längre vilket känns för jävligt.

Det finns få ställen för ungdomar under 18 (HBT eller ej) att hänga på när fritidsgårdarna läggs ner en efter en. Vilket är för jävligt. Egalia har varit otroligt populärt och det beräknas att varje år har ca 2500 ungdomar besökt Egalia. Tyvärr kan inte RFSL finasiera Egalia helt på egen hand som redan har en ansträngd budget och är därför beroende utav bidrag och annan finansiering utav Egalia.

Nu ska jag hålla tummarna hårt för att finansieringen går att lösa och att Egalia kan få finnas kvar.

torsdag 17 december 2009

Bye bye Ericsson!

Sista passet är gjort. Himla sorgligt faktiskt. Några utav tanterna snyftade, jag snyftade, chefen snyftade. Sen fick jag en massa choklad så då blev jag glad igen.

Sista samtalet kom lämpligt nog från en utav mina favoriter som är stationerad i Bahamas för tillfället. Han var inte min favorit när han skrattade rakt åt snökaoset som är i Stockholm för att sen berätta hur hans vistelse varit. Jag svarade med att muttra och gav löfte om att om jag har något att säga till om så är det snökaos när han kommer hem igen. Jo tjena.

Som sagt, jag kommer sakna mitt jobb i växeln som fan men om allt går som planerat så kanske, kanske, jag är tillbaka på samma företag om ett tag igen.

Var även och tittade på lägenhet tidigare idag, helt okej, med lite färg så kan det bli bra. Så nu håller vi tummarna för att jag får den.

Fy fan för dig SL!

Tack så jävla mycket era inkompetenta idioter på SL's informationsavdelning som fick mig strandad i Älvsjö i över en hel jävla timme. Jag har en liten nyhet till er som sköter spåren - spår 4 och 8 är INTE samma sak! Okej? Anger ni att tåget ska komma in på spår 4, ja då tror vi resenärer att det är så och inte att tåget ska komma in på ett helt annat spår. Speciellt inte när ni era jävlar inte ens kan annonsera ut om att det har blivit en spårändring utan låter oss gissa oss till varifrån tåget ska gå. Är det er julklapp till oss kanske? Jävla idioter.

Och seriöst, hur jävla svårt kan det vara att skotta och sanda lite på perrongerna? Eller ska vi vandra i decimeterdjup snö på jävligt hala perronger? Har ni slagat vad om hur många resenärer som halkar och skadar sig?

Jag hatar dig innerligt just nu SL. Jag har bestämt mig för att skaffa körkort och bil snarast. Sen ska jag räcka fuck you åt varenda pendeltåg, buss eller tunnelbana jag ser.

onsdag 16 december 2009

Dagens samtal

Jag: Väälkommen till växeln på Ericssåååån
Kvinnan: Heej! Har du kvar pulkan som du har lagt upp på blocket?

Tummen visar mina sanna känslor för vintern

Ibland räcker inte ord till. Då tar man till tummen. Eller långfingret.


Efter fyra timmars snöstorm var jag
trött på skiten. Lindrigt sagt. Jag hejjar på
växthuseffekten.

Jag såg mig själv i spegeln och blev rädd.


Fy fan vad jag hatar snöstorm.


Men kakorna till avskedsfikat på jobbet blev
goda så att det tog 40 min att komma till affären,
när det tar 10 egentligen, bortsåg jag från.


Och så hoppas vi på att jag får en ny
lägenhet.

tisdag 15 december 2009

Jag tänker så här

Tummen får göra bloggandet idag.

måndag 14 december 2009

Panik, det är när...

Paradise Hotel börjar och fjärrkontrollen är spårlöst försvunnen och luckan till knapparna på tv:n inte går upp.

Där pratar vi ren och skär panik mina vänner.

Trött? Jag? Icke!

Eller ja, en aning kanske. Efter tre timmars sömn, uppstigning klockan sex, tre pass skolinformation i andra änden utav stan och sen stressigt pass på Ericsson med endast en liten fruktstund mellan jobben så är huvudet kanske inte riktigt med på alla plan. Tex så ringde R nyss och jag stirrade på displayen och muttrade "vilken R? Jag känner ingen jävla R!" och tryckte sedan bort samtalet. Bra där Petra!

Snart är det dessutom dags att kandidera om till RFSL Ungdom Stockholms styrelse och det snurrar i huvudet. Ska jag kandidera om som ledamot? Samtidigt känner jag mig redo för att ta ett kliv upp för att kandidera till vice ordföranden. Eller ska jag ta det stora klivet och kandidera till ordförande? Jag vet att jag kan göra ett jävligt bra jobb men har jag verkligen peppen? Orken? Ska jag kanske ta ett års break från styrelsen? Det här styrelseåret har tagit en hel del utav min energi och jag vet inte om jag är så sugen på ett år till även om jag älskar styrelsearbetet. Jag har lite att fundera på med andra ord.

söndag 13 december 2009

Nu finns det ingen återvändo

Nu är jag officiellt anmäld till Tjejmilen. Avgiften betalades samtidigt som jag hade en peppande R i telefonluren. Han blev så peppad själv av sitt prat att han lovade att träna med mig. Jo tjena. Han har tränat två gånger i år och sen trodde han att han fick en hjärtinfarkt och slutade träna.

Men jag känner mig pepp! Jag lovade mamma i ett svagt ögonblick att springa en massa med Snuffse så den jakthund som han är får utlopp för sin energi, så träning under ledigheten kommer jag inte heller undan. Vilket egentligen är jävligt bra. Ju fler jag berättar det för att jag ska ställa upp, desto större chans är det faktiskt att jag kommer genomföra det här. När det gäller träning har jag en tendens till att tänka "näää, jag gör det i morgon..." Dålig självdisciplin med andra ord.

Nu när jag har träningskompis, Malin som jag ska springa loppet med och en personlig hejaklack som kommer vänta på mig vid mållinjen finns det helt enkelt ingen återvändo. Jag ska springa det där loppet!

fredag 11 december 2009

Här är en av orsakerna varför jag inte läser Aftonbladet

Är killen jag träffar gay?
Hur vet man om en kille är bög? Den kille jag har träffat är väldigt rar och vi har haft sex men hans prio nr ett är hans killkompisar. Och han tar inte några initiativ sexuellt längre. Jag har en känsla av att något inte riktigt stämmer. Hur kan jag veta säkert?
/Osäker tjej

Malena: Att ha många killkompisar behöver inte betyda att han är gay. Och skulle han vara det märker du det säkert efterhand. Många homosexuella killar gillar till exempel schlagermusik. Så ta du en titt på hans musiksmak. Är cd-kollektionen fylld av opera eller schlager eller ligger där drösar av country och western? Hur ser badrummet ut? Hänger det Versache-handdukar där? Är badrumsskåpet fyllt av mer hår och skönhetsprodukter än vad du själv har? Det kan vara några tecken som kan tyda på att han gillar killar mer än som kompisar. Men gå på din magkänsla, känns det bra så njut av relationen. Det finns många förhållanden där killen är bisexuell och ändå har ett fint och fungerande förhållande med en tjej.

Men HERREGUD! Vad fan är det för fel på dig Malena Ivarsson?! Kvinnan svarar alltså på sex- och samlevnadsfrågor i bilagan Aftonbladet Söndag och då kan man tänka sig att människan har lite vettiga svar. Det verkar inte riktigt vara så. Vad har hänt med dom gamla hederliga råden såsom att ibland kan sexlusten variera och att hon ska prata med killen om hur hon känner? Det finns något som heter K O M M U N I K A T I O N, Malena som är jävligt bra i ett förhållande. Och varför börja pladdra vidare om tecken tjejen ska hålla utkik efter som kan tyda på att han är gay? Säg som det är istället. Sexlust kan variera i perioder och oftast är det inget att oroa sig över så länge man PRATAR om det.

Koll på läget är något som Malena inte verkar ha. Hon verkar istället ha en klar och tydlig bild framför sig hur man är som bög. Att killar som inte definierar sig som bögar också kan gilla opera och schlager verkar hon inte tänka på. För fan, bögarna har inte ensamrätt på allt vad schlager heter.

Nehej du Aftonbladet, kanske dags att se sig om efter en ny rådgivare som har vett i skallen?

Jag gillar Nobels fredspris

Det verkar vara nästan sjukt enkelt att få det. Al Gore fick det för att han gjorde en snygg power-pointpresentation om miljöhotet där han pratade om hur illa ställt det är. Inga konkreta förslag på hur man kan motverka dessa gjordes, förutom förslagen man har hört till förbannelse.

Igår fick Obama det för att inte ha åstadkommit någonting.

Jag tror fortfarande att det är ett skämt.

Vad ger man mannen som har allt?

Jag har seriösa problem när det gäller julklapp till R. Jag vill att det ska vara något speciellt, något som han kommer ihåg och som är personligt. Jättelätt, verkligen.

Tror ni att det räcker om jag tar på mig någon sexy tomtemor-dress och tar ett par danssteg? Att se mig dansa nykter är något som sällan händer och om jag är lite snyggt förpackad kanske han glömmer att jag ser ut som en ko med spasmer?

onsdag 9 december 2009

Dör jag nu dör jag jävligt lycklig

Jag har träffat Martin Stenmark! Jag och Linus stod som två överkåta dreglande hjortar på Drottninggatan när det gick upp för oss vad det var för underbar varelse som stod framför oss.

Och jag är så jävla förbannad på mig själv för att jag inte sköt mina fantasier åt sidan en stund för att be om en bild. Det hade slagit Youporn med hästlängder under mina ensamma nätter.

tisdag 8 december 2009

"Kommer din konsumumtion ändras pga klimathotet under julen?"

Ja, det är frågan som "Hallå P3!" diskuterar idag.

Mitt svar är nej. Jag kommer flyga ner till Växjö. Jag kommer flyga hem till Stockholm. Vilket jag kommer fortsätta med så länge SJ tar hutlösa priser som jag vägrar betala för ett tåg som oftast är försenat, går sönder och inte håller en speciellt bra kvalité. Givetvis kan jag få billiga biljetter med Sj. Om jag bokar tre månader innan. Och om jag har tur. Där skiter det sig. Jag kan långtifrån alltid sitta tre månader innan resdag och veta att just den dagen om tre månader kan jag åka.

Klart det finns ett billigare alternativ som slår både flyg och tåg med hästlängder prismässigt. Buss. Världen ska vara bra nära undergång om jag ska åka buss i åtta timmar. Jag blir lätt åksjuk och åksjuktabletter har ingen bra effekt på mig. Antingen spyr jag som en kalv eller så däckar jag och känner mig drogad i två dagar. Dessutom att sitta inklämd i ett litet säte i åtta timmar, oftast utan en toalett, och inte alltid en bensträckarpaus är inte så roligt. Tyvärr. Jag har inga positiva minnen från mina bussresor till och från Stockholm.

Däremot gillar jag flyg betydligt mer än både buss och tåg. Varför? Det är sällan barn och störiga människor på flyget. Det älskar jag nästan mer än att det går snabbt, att det går en direktbuss som inte kostar mig en spänn i närheten där jag bor och att flygvärdinnorna ofta är snygga.

Och sen drömmer jag givetvis om att en snygg säkerhetsvakt ska genomföra en stripsearch på mig. Jag är trots allt bara människa.

måndag 7 december 2009

Bra att jag har lite självinsikt iaf

Jag stirrade i spegeln på mitt långa nackhår och jämförde det med mitt korta hår i övrigt. Plötsligt insåg jag att jag hade en hockeyfrilla värdig McGyver. Fram med kökssaxen med andra ord! "En redig tös reder sig själv" tänkte jag käckt.

Hur resultatet blev? Tja, jag borde inte satsa på en karriär som frisör om jag säger så.

(Hiss eller diss-lista kommer att läggas ut snart. Ska bara fixa en bra header till det. Du behöver inte känna dig manad eller så Marie att hjälpa till...*host host*)

söndag 6 december 2009

I smärtans tider behöver jag något att klura på

Jag har ju tidigare nämnt lite om att jag vill ha en förändring innehållsmässigt här i bloggen och så slog det mig. Jag kanske ska börja köra med en ute - och innelista a la Petra style? Inte någon mesig fjortis - eller Aftonbladetlista mao. Och så får listfetischten inom mig lite välbehag också.

Vad säger ni? Hiss eller diss?

Petra och cystorna

Pga våldsamma smärtor orsakade av helvetiska cystor kommer jag inte vara så närvarande varken privat eller här på bloggen.

Men håll ut, jag är snart tillbaka fit for fight och bitter som aldrig förr igen!

fredag 4 december 2009

Fredagskvällen tog en oväntad vändning

"Snubben behöver ju hjälp!" tänkte jag när jag såg mannen framför mig som knappt kunde stå upp på sina ben. Full eller påverkad av narkotika, inte vet jag och tänkte inte en sekund till innan jag ringde 112.

Jag och en annan tjej, som också blev orolig, gick efter mannen samtidigt som jag pratade med personal på larmcentralen, sjuksköterska och polis för att se att han inte trillade omkull och skadade sig. Den där tjejen kan man dock skriva ett eget inlägg om. Hon hade nog inte alla kantareller i korgen om jag säger så. Dock var jag rätt glad att jag inte var ensam med honom i väntan på polis.

Efter många om och men fick vi killen att sätta sig ner och hävde i honom vatten. Tur att jag hade fyllt på flaskan innan jag gick från träningen så att han kunde få i sig något annat än alkohol som han stank utav. Där stod vi och pratade med honom om ditten och datten i väntan på att polisen skulle komma för att han inte skulle vingla iväg och kanske somna någonstans.

Och vilka underbara poliser det var! Efter en stunds pratande med snubben fick han gå och efter att dom pratat med mig följde dom efter honom för att se att han kom dit han skulle.

Jag blev seriöst glad när jag såg vilken hjälp han fick och vilka otroligt bra personer som jag pratade med under samtalet till larmcentralen. Det är så jävla bra att sådana personer finns!

Sen att poliserna som kom var så snygga att jag dog lite var inte heller så dumt.

torsdag 3 december 2009

Nu är hon igång igen...

Och hon är inte glad kan jag meddela!

Är det något jag hatar så är det människor som säger "visst, jag fixar!" för att sen totalignorera varenda samtal, sms och mail man får iväg för att kolla läget utan att ens höra av sig tillbaka. Och när man får ett sms som börjar med "jag börjar bli lite orolig nu när jag inte får tag på dig..." borde man inte ta det som en indikation på att man kanske skulle höra av sig till sin gruppmedlem? Sin enda gruppmedlem bör tilläggas.

Det är så jävla respektlöst, speciellt när personen är medveten om att den som hamnar i skiten är inte personen själv utan det är jag! Panikstadiet är lämnat för länge sedan, nu är jag så förbannad att jag håller på att krevera. Hur fan kan man bete sig så här?! Och jag vet att personen inte är död eftersom att regelbundna uppdateringar på ansiktsboken görs men inte ett enda jävla sms går att skicka för att säga "du, jag är ledsen men jag är på tok för sjuk för att fixa det här nu". Det är det enda jag begär!

Jag vill inte stå med piskan och mana på personen, för helvete, vi är ändå vuxna och har lite vett i huvudet. Vill man inte ta ansvar, sure, men säg det för fan! Man lämnar inte någon i sticket på det här viset. Respektlöst är vad det är!

Så, kära läsare, vad har vi lärt oss utav det här? Lita inte på människor i första taget, det går bara åt helvete för dig då.

Ibland undrar man ju

Fick nyss reda på information om en person i min närhet som får mig att seriöst undra vad fan det är med människor ibland. Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta och blev förbannad istället. Det gör så jävla ont i mig att se den personen strula till sitt liv så mycket. Nu hoppas jag bara att den personen inser det själv också.

Hade ett seriöst snack med pappa om det här med pensionssparval. Satt och bläddrade i alla papper jag fick och blev ännu mer förvirrad. Ska jag välja traditionell försäkring eller fondförsäkring? Och vilket bolag ska förvalta mina hårt intjänade pengar? Ska jag dessutom börja spara privat nu? Och isf, i vilken form då? Fonder? Det snurrar i huvudet kan jag lugnt säga. Ska lyda pappas råd och boka tid med ett par banker och fråga. Pappa tyckte först att jag skulle prata med mr. S som är en eftertraktad ekonomikonsult inom bankväsendet så att han fick sköta det hela. Det tyckte inte jag och försökte fint förklara för en frågande pappa varför jag och mr. S inte har kontakt längre utan att berätta vad som egentligen har hänt. Jag tror jag lyckades rätt bra.

Idag tog även projektet ett kliv framåt!
Vi hade vår första intervju och det gick väldigt bra. Lite småsaker bara att tänka på till nästa gång men överlag, tycker iaf jag, att det hela flöt på bra. Det kändes väldigt skönt att genomföra intervjun med en av sina bästa vänner och kollegor som jag vet att jag funkar väldigt bra med i sådana här situationer. Efteråt flippade jag och Linus ut helt, troligen hade vi varit snälla mot varandra för länge och mobbningen (dock en kärleksfull sådan) stod som spön i backen mellan oss. Jag undrar egentligen vad människor tänker, som inte känner oss, när vi två sätter igång.

Ikväll är det premiär för julbord! Frosseriets kväll. Givetvis med Stockholms bästa Brottsofferjour. Tur att Greken har bil ikväll annars hade jag fått rulla hem.

Ett litet förtydligande

Okej, så här ligger det till. Jag har fått flera mail och kommentarer om att jag är väldigt elak, undran om varför jag hatar barn, att jag kastar skit på gamlingar som ska dö i morgon, min själ är svart och död osv. Jag är en hemsk människa helt enkelt.

Så här är det. Allt är inte svart och vitt. Varken i livet eller i den här bloggen. Ja, det finns mycket jag inte tycker om. Finns desto mer som jag älskar. Jag är en känslomänniska i många fall och den sidan av mig kommer fram här. Oftast när jag är arg eller bitter i allmänhet. Och ja, jag kan svära en hel del ibland men jag anser inte att jag borde brinna i skärselden för det.

Den här bloggen heter "Petra - din bittra vänsterhänta vän" utav en anledning. Jag vill få utlopp för min bittra sida helt enkelt. Annars hade jag kunnat döpa bloggen till "Petra - där solskenet och glädjen alltid finns".

I mångt och mycket är jag är en glad person men alla är någon gång förbannade, bittra, ledsna eller sura. Visst kanske jag framstår som en väldigt hatisk och bitter människa ofta här i bloggen men det är viktigt att komma ihåg att jag inte alltid är sådan. Vilket jag hoppas på att mina inlägg som är skrivna när jag känner mig positiv eller glad i allmänhet visar.

Så, det sista jag vill säga är - läs mig med en nypa salt för fan.

onsdag 2 december 2009

Det här trodde jag inte om mig själv!

Inte nog med att solen sken för första gången på typ en månad så har min händiga sida kommit fram! Jag fick för mig att rensa handfatsavloppet. Bör kanske tillägga att jag aldrig har gjort det i hela mitt liv och sist det rensades gjorde R det på vår andra dejt. Det var bara att ta på sig städhandskarna och skrida till verket! Var bara ett litet problem...jag hade inte en jävla aning om var jag skulle skruva av för att kunna rensa. Det slutade med att jag fick R att mmsa över en bild där han tydligt pekade på stället jag skulle skruva.

Jag som är lite äckelmagad av mig var lite orolig för hur mycket smuts det skulle finnas i röret men jag fixade det galant! Jag fick ihop röret också efteråt och inte en vattendroppe kom utanför röret när jag testade allt. Kan väl säga att jag är rätt stolt över mig själv. Fast, vem försöker jag lura, jag är otroligt stolt över mig själv!

Kanske ska sadla om till rörmokare?

Gårdagens samtal

Jag - God middag och välkommen till tidningen!

Jag var på topp igår och inte alls seg i huvudet. Joråsatte...

tisdag 1 december 2009

Lite tossig är jag nog allt

Igår innan allt glassätande passade jag och Linus på att handla tillsammans. Av någon anledning drogs vi direkt till våra favorithyllor - städhyllorna! Där stod vi en bra stund och sniffade lyckligt i luften för att insupa alla dofter från rengöringsmedel. Och helt plötsligt såg vi det, erbjudandet om två wc-refresher för en mindre peng. Där stod vi och diskuterade vilka dofter vi skulle välja. Det slutade med att jag tog cherry blossom och citron (citrondoftsjunkie som jag är).

Idag var det dags för att byta refresher i toastolen och jag valde att börja med cherry blossom. Var lite rädd för att det skulle dofta åt helvete för starkt för min känsliga nos. Men det doftade ingentig! Jag spolade och spolade för att frigöra doftessenserna men icke. Det gick så långt att jag körde ner huvudet i toaletten för att se om det luktade blommor. Nada. Idag var det jag som gick till jobbet med ett slokat huvud.

Men när jag kom hem - då var det andra bullar! Hela badrummet doftade ljuvligt! Och jag vet att det inte berodde på Mr. Muscle's badrumsrengöring. Den doftar apa.

Efter att ha haft en riktig telefonmarodör på tråden ett X antal gånger under mitt pass var det en ren fröjd att komma hem.

Jag ska nog köpa på mig ett lager, bara för att... Eller ja, jag vill bara hänga i rengöringsgången ett tag och njuta.

Little miss Sunshine...not anymore!

Iaf inte igår. Jag låter min tumme tala sitt tydliga språk.






Ja, inte vet jag.




Tråkdag på jobbet.


B&J som äts med en bästa vän livar dock alltid upp.




Dock inte lika livat när man inser att man
troligen blivit känslig mot laktos.

måndag 30 november 2009

Nu kan ni följa "Hos oss finns inga normer! Eller?"

Ja, jag vet. Jag har skrivit en hel del om projektet men det är mitt lilla skötebarn. Därför har jag och Linus skapat en egen blogg till projektet där ni kan ta del av lite mer ingående vad som är på gång och andra godbitar som kommer läggas upp.

söndag 29 november 2009

Man ska aldrig ta ut glädjen i förtid

Min granne har inte alls flyttat. Det var hans ex-tjej som flyttade ut.

Nu ska jag tröstäta en lussebulle.

fredag 27 november 2009

Är det fredag den 13e idag?

Det känns så iaf.

När jag väl kom ut från lägenheten för att bege mig till gymmet hör jag "Petta! Peeetta!" bakom mig. Det finns bara en person som kallar mig för Petta (han kan inte uttala Petra) och det är grannen som råstöter på mig. Det där med "nej, jag vill inte gå ut med dig för jag har redan en pojkvän" biter inte riktigt på honom. Mina försök till totalignorans har inte fungerat så bra heller. Ofrivilligt sällskap till pendeln mao, som tur var ringde R innan jag började gnissla tänder och distraherade mig till grannen skulle åt ett annat håll.

Det blev inte bättre när jag skulle ta rulltrappan ner till perrongen ställer sig en människa mitt framför trappan med sin fetingväska så att ingen kom förbi. "Men din dumma jävel, är du helt jävla IQ-befriad eller?! Turist är du säkert också" tänkte jag ilsket och försökte komma fram medan jag väste att hon stod i vägen.

När jag trodde att allt var lugnt tänkte jag belöna mig med att åka buss istället för att promenera i tio minuter i kylan till gymmet. Så här i efterhand hade jag utan tvekan valt att promenera naken för att slippa bussturen. Det var fullt med barn på bussen. Barn som skrek högt som fan. Och illaluktande gamlingar. I en buss utan fungerande AC och fullproppat med folk är man inte så glad kan jag säga.

Att tänka "det kan fan inte bli värre nu" är ett tecken på att det kommer bli värre. I receptionen stod den där killen som försöker vara så trevlig han bara kan. Så trevlig att han blir sliskig. Och jag hatar sliskiga människor. Eller hatar och hatar. Dom gör så att jag nästan freakar ut. Är man så trevlig att man blir sliskig, då döljer man något. Det är min filosofi, smått paranoid som jag är ibland. Träningspasset gick iaf bra. Jag flög inte av löpbandet eller fastnade någonstans vilkte inte hade varit förvånande med tanke på hur dagen i övrigt har varit.

Och dessa barn. Dom är tamigfan överallt! På väg hem från affären satt en unge med sin förälder och lekte med en tugummipåse. Ungen dreglade som tusan över påsen och tyckte att jag absolut skulle hålla i den. Det tyckte inte jag.

Fredag den 27e november, låt denna dag vara den enda i sitt slag och att du aldrig kommer åter.

Kishti, det här är ett äkta halleluja moment!

Musikdåren vägg i vägg ska flytta! Såg precis hur flyttkartongerna bars ut ur lägenheten.

onsdag 25 november 2009

Nu ska det tränas!

Nästa år ska jag och Malin springa Tjejmilen tillsammans.

Ni kommer väl dit och är hejarklack åt oss?

Förresten, är det någon med löparvana som har lite tips på bra träning inför det här nu?

tisdag 24 november 2009

Jag har blivit besatt

Idag har jag terrat R med flera sms som handlar om en enda sak - mat. Jag har slängt ur mig receptförslag som skulle göra Mat-Tina sprudlande av lycka. Jag kan inte sluta tänka på mat! Och det är inte så att jag känner mig hungrig, absolut inte, men jag vill ha dofterna. Jag längtar efter det där lugnet jag får när jag lagar mat. Ljudet av örter som hackas, dofter som blandas och det eviga experimenterandet.

Jag har spottat ur mig förslag på alltifrån limemarinerade räkor med nudlar, grönsaker till sufflé till böndipp med egengjorda knäckebröd. Tankar om hur frukt och bär blandas på bästa sätt, en god carpaccio med en krämig chevré får hjärnan att arbeta på högvarv inför nästa middag. Förslaget R fastnade mest för var rostbiff (ja, jag syndar ibland) med hemgjord senap, dinkelbröd och en varm rotfruktssoppa till det.

Han ska bara teckna en livförsäkring först.

måndag 23 november 2009

Ett inlägg skrivet utan ironi

Jag är känd för att vägra åka till Ullared. Jag förknippar det stället med tokiga tanter som kör på varandra för att knipa åt sig så många rullar med plastfilm som det bara går medan deras män sitter på en bänk och muttrar. När min mamma har föreslagit att vi ska åka dit, ha en mor - och dotter-dag har jag fått något glasartat i blicken och frågat om hon önskar livet ur mig.

Nu har jag och R fått ett infall. Efter jul ska vi åka till Ullared och handla. Bara för att det verkar så jävla roligt.

Lite bilder från helgen (inget för ormfobiker)

Febersjuk som jag var i helgen höll vi oss mest hemma, åt gott och hade det bra. Orkar inte skriva så mycket så blir lite bilder istället.


Som efterrätt, mitt i natten när paltkoman
försvunnit, fixade R en liten ostbricka med
gudomliga italienska och franska ostar.
Favoriten är helt klart pecorinoosten med chili.


Söndagen kom och R ville till Skansens akvarium.
Han mutade mig med ett varmt bad och löfte
om våfflor när vi kom hem. Men kolla in
anakondan!

Mycket ormar var det och jag var överlycklig
att det finns glas överallt.

Ödlan hann tyvärr ta ner foten/handen/eller vad det kallas
och sin obscena gest innan jag fick upp kameran

Kungskobran som gjorde mig livrädd. Det var en liten glipa
mellan rutorna och ormen var väldigt intresserad
av våra dofter. R däremot tyckte det var
skitroligt.

Här har vi mina favoriter! Jordekorrarna!

R gillade dom också väldigt mycket. Vi tryckte näsorna
mot fönstret och sa "ååh!", "naaw" och annat. Bäst var när den tuffe
korren ställde sig på en sködpadda och såg riktigt cool ut. Som om
den sa "who's your daddy bitch?!"


Tydligen var den här arten av sköldpadda riktigt
aggressiv.

Men det bästa av allt var att jag klappade en orm! En livs levande boaorm! Jag var skiträdd när jag strök några fingrar över fjällen. R hade jätteroligt och nästintill gosade med ormen men så tuff var inte jag. Jag såg mest framför mig hur den skulle gå till anfall och hugga mig i halsen även om jag vet att en boaorm inte dödar så. Men man vet aldrig med dom små asen.

lördag 21 november 2009

Sleepless in Flempan

Nej, det är inte så bra just nu. Hög feber, hormonerna är i obalans och allt känns som en svindlande karusell just nu.

Sömnlös och irriterad är aldrig en bra kombination. Arg på R för att han skämtade bort något jag ville prata om, som vi behövde prata om. Arg på mig själv för att jag tog upp det vid fel tillfälle. Nytt försök i morgon när jag inte börjar gråta så fort jag tänker på det. Aldrig varit så glad eller så arg över att R är som en klubbad säl när han sover.

Tack för att the Stepford wives kan hålla mig sällskap just nu.

fredag 20 november 2009

Har vi blivit medelålders nu?

Det blev ingen 3-rätters. Vi orkade inte. Istället blev det thai-mat som intogs framför tv:n. Vi tittade på en frågesport. På SVT. Inte ens vinet orkade vi korka upp utan drack vatten spetsat med citronsaft. "Det är trots allt en dag i morgon också" sa vi.

Hemmet nästa för oss.

Jag blir faktiskt rätt glad

Eller rätt och rätt, väldigt glad är närmare sanningen. Varför?

Oprah Winfrey lägger ner sin daily talk-show! Förstår ni hur underbart det här är? Mitt absolut hat-objekt (ett utav dom iaf) kommer lägga ner sitt överpretentiösa program som får lunchen att komma upp i strupen på mig igen. Jag fullkomligt hatar den falska vänligheten och alla dessa jävla tragiska historier som snyftas fram och bevittnas utav djupt fascinerade människor på bästa dagtid. Ja, människor är med om otroligt hemska saker som får det att skära i hjärtat på mig. Vad som gör mig spyfärdig är att det snarare känns som att dessa personer får komma till tals för att dom gör bra tv. För ärligt, vem har inte bänkat sig framför tv:n när det vankas lite hjärtslitande tragedi och är glad över att man har ett bra liv? Sorg och tragedi säljer, så enkelt är det.

Jag tycker det är fantastiskt underbart att skitprogrammet försvinner efter 25 säsonger och att Oprah har tänkt satsa mer på sin egen kabel-kanal så jag slipper se henne.

Men med min vanliga otur kommer väl skiten sändas i repris år ut och år in, precis som Vänner.

Jag gick vinnande ur striden!

Som jag skrivit om tidigare ansåg jag att R skulle kompensera mig med en 3-rätters middag, vilket han inte höll med om."Orimligt krav" var hans respons på det hela.

Igår gick jag vinnande ur striden. R erkände att han hade tänkt några dagar på en potentiell meny(vad vägrade han avslöja) för att väga upp sjuk-helgen som ska serveras ikväll. Han har även lovat en överraskning av något slag som inte är matrelaterat, vilket fick mig sjukt nyfiken!

Helgen kan egentligen inte börja bättre, myskväll med R innan utbildningshelgen med underbaringar till skolinformatörer i RFSL tar vid.

Dessutom, du vet väl om att det är Transgender day of remembrance i morgon? Kolla i ditt RFSL/RFSL Ungdom distrikt vad som händer. Om du bor i Stockholm är du välkommen till en transdag med många intressanta seminarier som kommer hållas i RFSL-huset.

torsdag 19 november 2009

People, we made it!

Att det ska vara så jävla svårt att göra en webenkät. Verktyget vi använde oss utav la till sidor, flyttade text osv utav sig själv. Linus frustrationsskrattade och jag var nära att ta till frustrationsgråten. Men vi fick ordning på det!

Så, om du känner att du passar in på beskrivningen till RFSL Ungdom Stockholm styrelses projekt, klicka på den här länken så kommer du till vår enkät.

Här går det framåt ska ni veta!

Jag och Linus har tagit en liten rök - och bloggpaus i projektandet där Linus givetvis står för rökandet.

Men projektet går bra, riktigt bra ska ni veta. Idag har vi bokat in flertalet intervjuer, skrivit alla intervjufrågor och nu, efter många om och men ska vi få ihop en webenkät som alla kan svara på. Känns riktigt bra kan jag säga.

Och jag kan meddela att jag mår bra efter vaccineringen, jag kan gå framlänges, har bara lite feber och lite ont i armen.

onsdag 18 november 2009

Inte ens ett klistermärke fick jag

Nu är jag vaccinerad och klar men trodde att jag skulle dö på kuppen.

Jag kom i god tid till min vårdcentral där vaccinationen skulle börja kl 17 och jag var där ett par minuter i fyra. I min lilla la-la-värld intalade jag mig att allt skulle gå så smidigt så och jag skulle vara hemma halv sex, senast. Jo tjena.

Tjugo över fyra var det kaos. Eftersom att ingen uppenbarligen är så smart på vårdcentralen och tänkte att nummerlappar, det är grejen! Nej då, köa ska man göra! Väldigt lätt på en hyfsat liten yta som känns ännu mindre när minst 200 pers är samlade.

Kvart i fem placerades ett bord ut i entrén med pennor och lapp där vi skulle fylla i våra krämpor och annat. Kaoset som varit innan bordet kom var ingenting mot kaoset som uppstod. Det blev lynchstämning och grälen haglade. Dessutom såg människor detta som en perfekt ursäkt att tränga sig före. Jag som varit bland dom 30 första som kom hade helt plötsligt över hundra pers framför mig.

När insläppet väl började blev stämningen ännu värre eftersom en del nekades att få vaccin då dom inte tillhörde en riskgrupp och väktare fick tillkallas när det blev slagsmål. Japp, ni läste rätt, Det var slagsmål över vaccinet.

Över två timmar senare var det dags för mig att få vaccinet. Efter att jag stått i en annan kö. Kan inte påstå att stämningen blev bättre när en sköterska tog in personer hon kände först, oavsett deras placering i kön, för att kunna vaccinera. Hon fick ett par utskällningar kan jag säga.

Men det värsta av allt var att jag inte ens kunde få ett litet bokmärke eller klistermärke på såren efter allt det här lidandet. Det var jag värd som lyckades hålla mig från att bita folk i hälsenorna och inte visa mitt barnhat speciellt mycket.

Fy fan vad jag hatar det här

Att gå upp tidigt på morgonen alltså. Det är mörkt ute, ser kallt och ruggigt ut. Vad jag hatar ännu mer är vetskapen om att jag ska åka i rusningstrafik. Överlever man Stockholms rusningstrafik överlever man allt.

Och varför känns det alltid som skönast under täcket när klockan ringer så här tidigt?

Nåja, jag får tänka positivt. Sovmorgon i morgon, kommer spendera tid med the one and only Nykteristfinne i Solna idag där vi ska på seminarium om samverkan mellan offentlig förvaltning och näringsliv.

Over and out.

tisdag 17 november 2009

Dags för vaccinering

I morgon är det jag som ska vaccinera mig mot baconsjukan. Jag hade egentligen inte tänkt att ta det förrän jag fick lite tider på gruppboendet över jul och nyår. Vill inte släpa dit några virus i onödan.

Ringde tidigare idag till vårdcentralen för att höra om jag behöver något intyg för att verifiera att jag jobbar inom sjukvården men får svaret av sköterskan att det behövs inte utan att dom litar på mitt ord. Och folk klagar på att människor som inte befinner sig i riskgrupper vaccineras före det släpps till "allmänheten"...?

Hur ska ni göra, tänker ni vaccinera er mot svininfluensan?

Som en ny människa!

Jisses, sov nästan tolv timmar inatt. Däckade som en klubbad säl vid halv nio igår och vaknade vid åtta i morse. Helt underbart!

Genomförde en kanonbra skolinformation igår, var ett tag sen jag körde tre pass på raken men jag och min kollega har fått in en bra rytm med varandra och då är ingenting omöjligt! Vi lärde oss tom en del saker av eleverna, visste ni tex att smaklökarna utvecklas var 4e år? Eller om det var var 6e.

Idag står det lite plugg på schemat. Ska göra en seminariumuppgift. Jag ska hitta en bild/text/whatever och motivera varför den är feministisk. Nej, det är inte ett skämt...

söndag 15 november 2009

Lite rörigt är det allt

Men slut är det inte. R kom över inatt och vi pratade, grät och pratade för att reda ut allt. Vilket vi gjorde men har fortfarande en del att jobba på. Men det kommer vi klara, det är jag övertygad om.

Dagen hade vi tänkt att spendera i Clarion Hotel för att äta brunch men blev inte riktigt så. Strömmen gick hos mig och fick susa hem till R för att göra mig anständig. När den processen var klar kände jag mig inte alls brunch-hungrig och vi hamnade efter ett tag på det vietnamesiska stället Thang Long Pho. Ett ställe jag inte rekomenderar. Dålig service (cred dock till servetrisen som försökte) och urdålig mat. Jag började undra om kocken hade tappat sockerkaret i varje gryta. Och symbolerna för vad som var starkt var ett skämt. R beställde in något som servetören lovade var jättestarkt, jo tjena. Sött var det däremot.

Sen fick vi för oss att vi skulle på bio. Capitalism - A love story blev det. Jag gillar Michael Moore, han rör om i grytan och kör på som ett helt godståg. Men han tappade fokus på det han, som jag uppfattade det, egentligen ville berätta. Istället för att fokusera mer på storbankernas fiffel fick individens lidande en större plats i filmen. Vilket var synd. Missförstå mig inte, jag tycker det är för jävligt hur många har blivit lidande pga kapitalismen. Jag har också varit en av alla som stått på barrikaderna och skrikit mot kapitalismens grymhet en gång i tiden. Nu håller jag till viss del med om en del av sakerna som kapitalismen står för. Vad jag inte står för är blodsugandet som Michael Moore försökte visa att kapitalismen ständigt gör enligt hans dokumentär. Nej, det var alldeles för mycket romantiserande kring kommunism för min del. Lite mer kritiskt tänkande tack.

lördag 14 november 2009

Jag tror att jag precis gjorde slut.

Jag gillar att plugga genus

Gissa vad examinationen består utav den här delkursen? Att titta på en film. Japp, jag ska se en film för att få mina 9 poäng. Sen ska det hållas ett kort föredrag om filmen (man behöver inte välja en film, det var valfritt) och dra lite analyser. Jag och fröken E, som även är en föreläsarkollega, kommer rocka som fan. Vi satt och spånade i en timme i min lägenhet häromdagen och insåg hur jävla lätt vi skulle kunna fylla 30 minuter.

Till det här hör även en analys som enligt kursbeskrivningen "...är en förberedande inför kommande uppsatsskrivningar. Vi har valt att kalla det informellt för en A-uppsats. Denna analyserande uppsats ska vara 1500-2000 tecken." Säg att ni skämtar! När jag skrev en förberedande uppsats första gången skulle den vara på MINST 12 sidor. Inte två. För mig är den här examinationen som en seminariumuppgift.

Vad som känns extra speciellt är hur mycket retoriska uppgifter vi har utan att ha haft en enda genomgång om retorik eller hur man håller tal på bästa sätt. Jag och fröken E har en stor fördel då vi är väldigt vana båda två att prata inför folk i diverse situationer men långtifrån alla i gruppen verkar känna sig bekväma med att öppna munnen och hålla ett tal.

Jag är besviken. Djupt besviken. Visst, det är dom lättaste 30 poängen jag troligen någonsin kommer att läsa men var är utmaningen? Var är analysen? Var är debatterna? Var är diskussionerna och det kritiska tänkandet? Den här terminen har inte känts som studier på högskola. Det har snarare varit högstadienivå på det hela.

Helt plötsligt förstår jag varför så många vill läsa genus på Södertörn. Det måste vara det lättaste man kan läsa på den skolan.

fredag 13 november 2009

Dagens samtal

Jag - Vääälkommen till växeln på Ericssåån
Kvinna - Heej! Jag ringer från tidningen Kalle Anka, är det mamman i familjen jag pratar med?

torsdag 12 november 2009

The fabulous life of Petra!


Tänk er att vakna upp jämte denna solstråle
kl 07.05.


Vid 8 var det dags för frukt med fil! (Filen ville
inte vara med på bild)


Efter 9 hade jag duschat men kände mig
inte som en människa för det.


9.30 - Hej feminism!


Ge.Mig. Hör ni det?GE MIG!
Att bläddra i Elle mat&vin kan ge farliga begär,
speciellt om man inte tagit sin förmiddagslur
vid tolv-tiden som sig bör.


Vid 14.15 var det dags att börja tänka på mat.
Burgermix, det är grejer det!


Med hemmagjort potatismos, en rejäl klick
lingonsylt och lite grönsaker mellan
bröden så blir det finfint!


Ibland drömmer jag om att det är jag som är
Hey Princess!


15.24 - Inga poliser ute = inget fint att titta på.


15.54
Work, sweet work!


Strax efter 17 tittade jag på min arbetsyta och
konstaterade att det är så här det ser ut.

Någon gång efter 18 konstaterade jag att
så här ser jag ut på jobbet.


19.35 = väntan på tåget med endast asfalten
som sällskap. IPoden låg hemma och latade sig.
Den jäveln.

20.03 Ytterligare väntan på tåg efter fruktshopping.
Och mjölk. En massa mjölk. Och jag som
egentligen inte dricker det. Ändå måste jag ha det.


22.47
Jag försöker se mystisk ut för att på ett
kryptiskt sätt säga att här tar min dag slut.
Iaf fotograferingen utav den.

Det här är viktiga saker!

R lovade som sagt att ta hand om mig under min mensvärk och PMS-helvetet. Sen blev han ju sjuk och rollerna blev ombytta.

Nu kräver jag kompensation för det här. En 3-rätters middag, hemlagad, inget fuskande som att köpa färdigt, är mitt krav. Ett väldigt generöst krav enligt mig med tanke på vad jag fick stå ut med under helgen. R håller inte alls med om det här och anser snarare att mitt krav är för högt.

Vem utav oss anser ni ha rätt? Är en mysig och romantisk hemmakväll där han har lagat en 3-rätters för hårt krav för att jag stod ut med gnäll, smärtor PLUS att jag fick steka en dubbel sats pannkakor (något som han lovat göra) åt en man som fick magknip efter en fjärdedels pannkaka?

onsdag 11 november 2009

JAAAAAAAAAAA!

Mobilen funkar perfekt nu! Människor jag pratar med hör vad jag säger och det fungerar att lägga över bilder på datorn.

Vad säger ni, ska vi ta en favorit i repris, ett foto i timmen i morgon?

Jag ska nog inte ha en mobil

Jag tror att det är tanken med det här krabbandet. Det var inte SIM-kortet det var fel på som tur var. Lånetelefonen hade något fel sa killen på Felia. Och i morgon kan jag hämta ut min vanliga telefon. Om allt går som det ska kommer det dyka upp bilder igen!

tisdag 10 november 2009

Ett viktigt meddelande

Som det ser ut nu kan jag vara mobillös ett tag. Mitt SIM-kort verkar av någon okänd anledning ha gett upp. Om ni vill ha tag på mig når ni mig via min mail, Facebook eller här på bloggen. Ska ni hem till mig, knacka på mitt fönster så öppnar jag dörren.

I'm walking in sunshine!

Jag trodde inte att jag skulle komma till anställningsintervjun idag. Eftersom min skrivare har slut på färg sprang jag iväg till skolan för att skriva ut där. Jo tjena. Driftfel på halva skolans datorer och det tog en halv evighet innan jag hittade en dator som var ledig, inloggnings - samt utskrivningsbar.

När utskrifterna var fixade var det bara att tuta och köra. Trodde jag. På väg in till stan drar någon i nödbromsen på tåget. Vi blir stående. Vi blev stående en jävligt bra stund kan jag säga. Hade panik deluxe när jag väl kom till bussarna på Odenplan som skulle ta mig vidare. Insåg att jag aldrig skulle hinna till den utsatta tiden och ringde till intervjupersonen. Skämdes som en hund kan jag säga. Även om det inte var mitt fel. Men jag vill vara ute i god tid, speciellt om jag ska på intervju på ett ställe som jag aldrig har varit på. Intervjupersonen sa att det var lugna puckar att jag var sen som tur var.

Under själva intervjun rockade jag som fan om jag får säga det själv. Tydligen var jag så pass bra att när jag precis hade klivit på tåget hem igen ringde intervjupersonen och erbjöd mig en annan tjänst. Jag tog ett par danssteg där jag satt och struntade i att personen mitt emot mig tittade lite skeptiskt åt mitt håll.

Däremot är det lite att fundera kring den här tjänsten. Det är en obligatorisk utbildning på tio dagar under kontorstid. Jag är väldigt sugen på tjänsten så om det går att fixa med skolan blir det ett ja från mig.

Det här ska jag fira med att träna booty och core. Hur ska ni fira min lycka?

måndag 9 november 2009

Det blir bara bättre och bättre

Igår skickade jag in en ansökan till ett jobb. Idag fick jag ett samtal från det kontoret. I morgon ska jag på intervju.

Helt underbart!

Det här däremot är jävligt bra

Ni vet projektet jag har skrivit om tidigare?Nu har vi fått lite internationell uppmärksamhet! Våra oljeborrande grannars motsvarighet till RFSL Ungdom har hört av sig och är intresserade av projektet.

Jag är rätt stolt faktiskt.

söndag 8 november 2009

Fan vad jag hatar det här!

I morgon är det jag som tränar skiten ur mig själv.

Jag tror att han planerar allt det här

Jag kom på en underbar tanke i fredags efter jobbet som jag var tvungen att utnyttja. Har man PMS och mensvärk gnäller man lite hos sin partner och får personen i fråga att ta hand om en. Lördag förmiddag kom och jag ringde till R och gnällde lite. Underbar som han är frågade han vad jag behövde för att må lite bättre. "Jag vill ha amerikanska pannkakor, melon, kladdkakasmuffins, du vet dom goda..." rabblade jag snabbt upp. Allt fick jag och en massa mer därtill. Efter brunchen hamnade vi i paltkoma och löste korsord i sängen.

När vi skulle åka till Kista galleria för att shoppa började R må dåligt. Väldigt dåligt. Vet ni hur jobbigt det är att lyssna på en man som tror att han är döende på grund av lite magknip? Men shoppa jeans skulle han iaf och jag förberedde mig på shoppingturen från helvetet. Efter många om och men hamnade vi på Carlings där jag dreglade lite över den hjäpande expediten, bevittnade hur R sprang runt i kalsonger samt pratade med en annan expedit om snygga rumpor.

När vi skulle åka hem bröt det riktiga helvetet ut. R var fullkomligt övertygad om att han skulle dö och hatade mig en smula för att jag inte har körkort. Han gnällde som satan och jag låtsades sova. Väl hemma proppar jag mig full med Voltaren för att stå ut med smärtan och bli lite avtrubbad från gnället som kom från sängen där R låg och huserade under två filtar i en bastuvarm lägenhet.

Gissa vilken av oss som fick åka iväg till affären för att handla samarin, soppa och annat gottis? Japp, jag. R låg med en massa uppfluffade kuddar bakom ryggen och såg så ynklig ut som han bara kunde när han beställde vad han ville ha. Givetvis med små pikanta hostningar mellan "osså vill jag ha gulashsoppa...*host host* om det inte är för mycket begärt *host host*" och så såg han på mig med sina bruna ögon som jag smälter direkt för. Men just då hade jag mer lust att placera mina äggstockar inuti hans kropp så att han fick känna på RIKTIG magsmärta.

"FRISTAD! FRIIIISTAAAAD!" ville jag skrika när jag kom ut utanför lägenheten och kysste nästan asfalten. Men så slog det mig - denna underbart ljuvliga tanke som skänkte värme i min arma kropp. Eftersom att R lovat att ta hand om mig, ägna hela helgen åt sin mensvärkskrampande flickvän, alltså jag, men det blev totalt ombytta roller och jag axlade min roll med bravur och gjorde allt för att han skulle ha det bra, har jag en hel del instående. Med andra ord kan jag bara vifta på fingret när jag vill bli ompysslad och han har ingenting att sätta emot. Ha!

fredag 6 november 2009

Det röda hånet

Där var den. Den röda fläcken. Jag visste att det var på gång. All irritation, hur jag börjar gråta utan anledning, tröttheten, tunghetskänslan i nedre delen av magen. Det kommer inte utan en anledning.

Under en toapaus på jobbet såg jag den. Den fördöma strimman av blod. Jag såg hur fläcken i trosorna hånlog mot mig. Redo att göra mitt liv till ett helvete under en tid. Då började jag gråta. Nu kunde jag inte skjuta upp det längre. Det gick inte att fly i form av små vita och ack så underbara piller. Jag sände en tanke till Cerazette som gett mig frid i över ett års tid. Aldrig kommer jag glömma det.

Det röda helvetet är här för att stanna på obestämd tid och härmed varnas min omgivning. Ta skydd till signal för fara över ges.

torsdag 5 november 2009

Att vara impulsiv är väl bra ibland

Jag fick för mig att lägga in lite brun färg i mitt hår innan idag. "Fan vad snyggt det kommer bli!" tänkte jag.

Jo tjena.

Jag blev nästintill svarthårig. Tanterna på jobbet kommer få slag i morgon.

Jag är så jävla stolt!

Igår kväll skickade jag och Linus ut ett offentligt mail (delar av det kan ni läsa i inlägget nedan) och redan trillar peppande mail in och personer som vill ställa upp på intervju. Det här är så satans bra och jag blir så satans glad av att så många vill ställa upp! Inser ni hur bra ni är?

onsdag 4 november 2009

Hos oss finns inga normer! Eller?

Något det talas om väldigt ofta är heteronormen och hur den påverkar oss alla, oftast inte positivt. Vad det inte talas speciellt ofta om är hur normer inom HBTQ-kretsar påverkar oss vilket vi i RFSL Ungdom Stockholm nu ska uppmärksamma.

Vi söker dig som definierar dig som tjej, kille, annat, inget, transperson, homo, bi, bög, flata, hetero, queer, poly, mono, sexuell, och asexuell. Vi söker även dig som kanske inte riktigt vet eller som inte vill definiera dig alls. Vi vill helt enkelt komma i kontakt med alla er som på något sätt avviker från heteronormen men som även kan tänkas bli påverkade av normer inom HBT-världen. Självklart kommer du att förbli anonym när projektet redovisas. Bor du i Stockholm? Är mellan 15 och 30 år gammal? Då är det dig vi söker! Vi vill veta din syn på normer och tankar kring hur du påverkas.

Låter det intressant? Ta kontakt med mig eller leta upp RFSL Ungdom Stockholm på Facebook där det står mer info kring projektet.

Det här är bara pinsamt!

Jag är 22 år gammal och kan inte byta en propp. Och då pratar vi om proppar i modell a la jordfelsbrytare. Panik utbröt i det Petrianska hemmet när dammsugaren skulle igång och det sa pang sekunden efter. Ännu mer panik utbröt när varken pappa eller R svarade i mobilen. Diverse svordomar flög ut genom munnen innan jag ringde till vaktmästaren. För jag visste inte hur man fixade problemet!

En kvart senare kom vaktis och snäppte tillbaka två jordfelsbrytare och sen var det löst. Vaktis kände nog att jag behövde en lektion i det här med proppar så han stannade i ytterligare tio minuter efter att han hade gått igenom min dammsugare och kollat så att det inte var fel på den, för att ge mig en proppgenomgång. Snäll man det där!

Nu ringde R också för att höra vad det var för krissituation som uppstått och förklarade att han satt i möte med en kund när jag ringde. Bah, ringer flickvännen får man väl prioritera lite. Hjälpa sin tjej i nöd eller planera ett kommande jobb, vad väljer man? Solklart fall enligt mig.

Nej, jag är inte riktigt normal

Jag har gjort ett av mina bästa köp någonsin. En rejäl skurborste! Som dessutom är böjbar så jag kan koma åt ordentligt. Förstår ni hur lycklig jag är över detta köp? Jag är löjligt lycklig!

Min morgon är redan planerad. Fram med dammsugaren, undan med allt på golvet sen åker såpavattnet fram och jag lägger mig på knä för att skura loss. Varenda liten listjävel ska bli ren!

Det här mina vänner, det är lycka.

tisdag 3 november 2009

Jag tror att jag har hamnat i himlen

Det här slår tamigtusan när jag hittade Ben and Jerry glass i frysen. Bästa reklamen på ett bra tag med mycket vackert att titta på. Och då pratar jag inte enbart om underkläderna.

Jag. Vill. Ha.

No more miss kåt marsipangris

Idag var det dags för något som jag hatar, fotografering till ID-kort. Jag har oftast två miner under dessa helvetiska fotograferingar; 1. Den kåta marsipangrisen. Jag ser vrålkåt ut och skrynklar ihop ansiktet till någon grisgrimas. 2. Det galna psychot. Ögonen är galet uppspärrade och ler på något lömskt sätt som istället för att signalera att jag är en cool och snygg tjej ser jag ut som den nysläppta galningen på jakt efter ett nytt offer.

Men idag blev jag jävligt snygg faktiskt! Okej, första bilden blev ett totalt misslyckande men den sista - grrr!

Mobilen är för övrigt inlämnad så om en vecka eller så ska vi liva upp bloggen med bilder och annat skojsigt! (Peppa peppa ta i trä) Efter 40 minuters väntan fick jag träffa säljaren som Gud sände. All väntan var värd den proffsiga servicen jag fick. Fick även en lånetelefon som inte är touch screen. Gissa vem som ändå satt och tryckte på skärmen och blev sur för att menyn inte dök upp?

Genomförde även en grymt bra skolinformation på eftermiddagen! En väldigt liten grupp så föreläsningen blev rätt intim med mycket skratt varvat med allvarliga diskussioner. Var dock lite nervös för att kidsen var dom yngsta jag haft men det gick prima. Mantrat som gick i huvudet var "säg inte kuk och fitta nu Petra, sägs för guds skull inte det! Barnen kommer skämmas och du kommer dö av skam!" Jag lyckades hålla tungan i styr kan jag meddela.

När jag kom hem såg jag något som fick det att rinna till rejält i trosan, mitt absoluta favoritprogram Top Gear sänder nya avsnitt igen! Kvällen kunde avslutas på ett värre vis om jag säger så.

Han skämtade va?

Ringde innan till 118 100 för att ta reda på numret till mitt jobb som jag lyckats glömma bort.

Jag - Hej, jag behöver numret till företaget LM Ericsson
Snubben - Mm okej...*blir tyst och knappar* LM Ericsson sa du? Jag hittar inget med det namnet
Jag - Eh okej...försök med Ericsson AB då
Snubben - Nej tyvärr, hittar inget företag alls. Stavas det med Charlie eller med Kalle?
Jag - Charlie. Testa EAB Ericsson då
Snubben- Är det ett stort företag? Det dyker inte upp något alls här nämligen.
Jag - Ja, ett utav Sveriges största...

måndag 2 november 2009

Jag kommer bli livsfarlig

Idag fick jag veta att det är helt spikat att jag ska få gå en kurs i motiverande samtalsteknik. Hur häftigt som helst! Jag kommer helt enkelt kunna få personer att prata som egentligen inte har lust att snacka. Lägg på det till att jag har lärt mig hur man inte lämnar DNA-spår efter sig.

Jag funderar starkt på att satsa på en karriär som hitman.

Hur mycket älskar ni mig nu?

Bilderna är skitkassa och håret är precis nyfönat därav fluffet. Men, här har ni lite bilder på mitt nya hår! Och jag lovar bättre bilder när jag har fått tummen ur och lämnat in min mobil.