söndag 28 februari 2010

Pappa om min tatuering

Varför har du ritat dig själv på benet?

Ja, det kan man ju undra varför jag skulle göra. Eller varför jag skulle ha en gnuggis på min andra vad eller gå med smuts på ryggen. (Pappas tidigare teorier om mina konstverk på kroppen)

You say Inställd I say fuck you

Jag. Orkar. Inte. Mer. SJ.

I dont like you SJ. No, not at all

Krabb med SJ. Igen. Min avresa hem blev inställd i morgon fick jag veta av en automatisk röst som ringde mig. Det var bara att sätta sig i telefonkö. i 45 jävla minuter satt jag. Fick veta att jag hade en väntetid på "över 20 minuter". Luften gick ur mig då. Jag svor. Jag blev apatisk. Passade på att fila naglarna och kela med Snuffse. Tappade mina näsdukar i hans vattenskål. Fler svordomar. Tillslut kom jag fram. Pratade med en jättetrevligt kvinna som löste allt.

Trodde jag.

Fick ett nytt samtal från SJ igår. Hann givetvis inte svara. Gick in på deras hemsida och fyllde i för att se om det är något krabb med tåget. Växjö-Alvesta: okej. Alvesta - Stockholm C: Där gick det fel. Tror jag. Fick upp alla avgångar från Stockholm. Men inte till. Nej då.

Den bistra sanningen är att jag troligen måste sätta mig i telefonkö. Igen. Bara tanken får mig att vilja gråta.

lördag 27 februari 2010

Jag ska sluta vara så kaxig

Jag har varit så stolt. Inte en förkylning har jag haft när alla andra i min omgivning nästan har snytit hjärnorna ur sig. Visst har jag varit sjuk men det har satt sig i halsen i ett par dagar. Men inte en förkylning i sikte. Förrän nu.

Det började med att halsen tjocknade igen under tågresan ner, jag skyllde på AC:n. Under Systerdotterns innebandymatch skrek jag så att jag tappade den lilla röst jag hade kvar. Så här i efterhand var det kanske inte så smart att sitta i en innebandyhall som var så kall att jag trodde jag skulle frysa snippan av mig. Att vara nära Systeryster A som var väldigt förkyld var inte heller så smart men jag var kaxig. Inte kan jag bli sjuk resonerade jag. Jo tjena.

Idag sitter jag med en näsa som rinner konstant, en hals som jag knappt kan svälja med och en körtel som har svullnat bakom örat. Den där svullnaden trycker ihop min hörselgång så jag hör nästan inte alls på höger sida. Kul. Verkligen.

Har ni några bra husmorstips för att slippa det här?

torsdag 25 februari 2010

Tuff tuff låter tåget

Snarare dunk dunk dunk när X2000 susar fram genom all snö. Än så länge har inget gått snett. Tåget avgick tom i tid, vilket det nästan aldrig gör.

Baklänges åker jag och mår lite illa. Tuggade på en Calma (åksjuketuggummi) innan vi åkte men kanske får ta en till snart. Eller sova, det vore också trevligt. Vaknade alldeles för tidigt av att dom plogade undan snövallar halv sju i morse.

Strax efter klockan två ska jag vara i Växjö, om allt går som det ska. Eller så kanske jag hoppar mitt byte och sover hos Systeryster A istället ikväll och drar vidare till föräldrarna och Snuffse i morgon.

Jag är så jävla uttråkad.

Har ni några tips på hur man kan roa sig på tåget?

Update: Tåget har gått sönder. Det har blivit en rökutveckling under tåget. Plus att tåget inte kommer upp i den hastighet som det ska gå i. Jag beklagar sa speakerrösten utan någon inlevelse. Jag tänkte att han inte alls beklagar. Han njuter säkert, den jäveln.

onsdag 24 februari 2010

I feel so pretty



Dålig bild, jag vet. Ska försöka ta en bättre i morgon om jag hinner. Och komma ihåg att inte fota när benet är precis insmort.

Det flyter på bra

Det flyter på jävligt bra om jag får säga det själv.

Idag var jag på intervju 2 hos en kund. För tio minuter sen ringde bemanningsföretaget och sa att jag fick uppdraget. Jag höll på att skrika rakt ut av glädje. Jag fick otroligt bra intryck när jag var på intervju och kände ännu mer att jag ville ha jobbet. Jag är så satans glad just nu.

Hade även möte med Unga Dramaten idag som vill samarbeta med RFSL Ungdom Stockholm. Dom hade många intressanta idéer. Fick även möjlighet att se deras pjäs för gymnasieungdomar. Jag hade lite fördomar när jag kom dit om själva pjäsen eftersom att den handlar om jakten på sin sexualitet, olycklig kärlek, grupptryck osv. Jag var rädd att det skulle bli lite klichéartat. Men jag blev positivt överraskad. Så vi får se hur samarbetet kan komma att se ut.

Det gäller att njuta av framgångarna. I morgon ska jag ta tåget ner till Växjö. Med tanke på att min hemresa på måndag blev inställd av SJ ska jag även försöka boka om min biljett. Håll tummarna för mig.

tisdag 23 februari 2010

Jag är verkligen ynklig just nu

2,5 timme tog det innan tatueringen blev klar. Sista halvtimmen hade jag lust att resa mig upp och skita i allt. Så ont hade jag. Men det var värt smärtan. Det blev en vacker kvist med körsbärsblommor på vänster vad, ca 10-15 cm hög. Jag skulle ha lagt in en bild men plasten är på till i morgon och det såg inte snyggt ut. Bild kommer i morgon med andra ord.

Just nu har jag feber och jag känner mig väldigt liten och ynklig. Tur att jag har R som kan ta hand om mig så att jag är fit for fight inför mina möten i morgon. Gick ju vidare i intervjuprocessen till steg 2 så i morgon ska jag träffa kunden, som är en annan bank. Efter det ska jag på lunch med Unga Dramaten, se en pjäs och diskutera ett eventuellt samarbete mellan RFSL Ungdom Sthlm och Unga Dramaten. Ska bli väldigt spännande! Mitt i allt ska jag plugga också. Men det löser sig. Lär ju ha en del tid på pendeln att slå ihjäl.

måndag 22 februari 2010

Det här med humor alltså...

R har ett nytt skämt. Det drar han så ofta han kan. Speciellt om jag frågar om vi inte kan göra något roligt eller om jag petar på honom för att han ska underhålla mig.

Jag kan visa snoppen!
skriker han glatt och sen skrattar han som om han precis dragit världens roligaste skämt.

Visst, det var roligt den första gången. Men nu efter typ trettiosjutusenniohundrafemtiotvå gånger är det inte lika kul. Inte alls.

Fy fan säger jag bara

Seriöst. Jag pallar inte mer. Nu får det fan vara nog. SL och vädergudarna kan stoppa upp något där solen aldrig skiner.

Hela jävla helgen har mer eller mindre gått åt till att sitta fast i helvetesjävla köer. I lördags när jag skulle hem till R satt jag fast i 50 minuter. Normalt tar det 34 minuter att resa hem till honom. När jag väl kom till centralen var jag riktigt sur. Blev inte bättre av att jag halkade på den snorhala marmorn som någon hjärndöd idiot tyckte var en så jävla bra idé att lägga in i avsatserna mellan trapporna från perrongen. Några fulla norrlänningar hjälpte mig upp och frågade om jag var okej. "Jadå, det såg nog värre ut än vad det var!" kvittrade jag. Trodde jag skulle börja lipa av smärtan i rumpan.

Kommer ner till tunnelbanan. Det går inte ett jävla tåg hem till honom. Surnar till ännu mer, går till taxiplanen. "Kosta vad fan det vill" tänkte jag. Inte en taxi i sikte. 25 minuter senare hade jag blivit tjenare med några göteborgare som suttit fast i 6 timmar. Dom hånskrattade åt mig när jag gnällde över 50 minuter.

I söndags stod teater på schemat. Vi tog bilen, tack gode gud för det. Vi fick hämta Greken som satt fast. Ersättningsbussen hade gått sönder efter två minuter. Pjäsen Mefisto - en karriär blev det. Skådespelarna var otroligt bra! Synd bara att manuset sög.

Idag hade jag tid hos min naprapat 10.30 Jag gick hemifrån vid 9. Sen fick jag vänta i en hel jävla timme på ett tåg. Det skulle dessutom vara 30-minuterstrafik. Jo tjena. Kunde glömma den tiden. Och jag ville så gärna ligga och bli knådad på. Jag var vid t-centralen 11.04, woho.

När jag skulle hem från styrelsemötet åkte jag först åt fel håll med t-banan men det skyller jag på mitt resesällskap. När jag sladdar in på pendelperrongen står tåget där så fint och väntar på mig. Halleluja! Men säg den lycka som varar. 40 jävla minuter tog det att komma fram.

Känns så jävla roligt att åka med SL just den här veckan som jag har flera viktiga möten och apmycket att göra i skolan innan jag bordar SJ:s X2000 för att åka ner till Växjö.

Jag orkar tamigfan inte mer krabb.

lördag 20 februari 2010

En gräsänkas dilemma

R har åkt på finlandskryssning. Eller fylleslag. Vilket en del av mig tycker är jättekul att han äntligen kom iväg. En annan del tjurar lite och tycker att han kunde ha åkt nästa helg när jag inte är hemma. Det blir som en liten catfight inom mig. Ena sidan tycker att han verkligen behöver det efter att ha jobbat häcken av sig i flera månader. Den andra sidan tycker att han kunde ha stannat hemma eftersom att vi inte har setts så mycket på sista tiden.

Och så får jag dåligt samvete. Jag har ju varit iväg på en massa den senaste tiden. Jag har flera roliga möten inbokade som förhoppningsvis resulterar i nytt jobb och spännande samarbeten. Nästa vecka åker jag hem till mina föräldrar för att vila upp mig i ett par dagar. Varför skulle R inte få åka iväg och ha kul? Även om jag blev en gnutta skadeglad när han berättade att han ångrade att han åkte med just två utav sina mest galna kompisar. Men så kom det dåliga samvetet igen.

Det är bara det att jag saknar honom som fan. Jag är absolut inte rädd för att han skulle vara med någon annan under fylleresan, absolut inte. Jag kan bara inte sova utan honom. Och jag behöver en god natts sömn. Har tagit till min gamla teknik. Sover med tv:n på (ljudet av givetvis) och en ögonmask på så att jag inte störs utav ljuset. Det är en sådan jävla fix idé så det finns inte.

Men på ett sätt är det skönt att han åkte. Jag har kunnat ligga i sängen och se det på tv som jag vill se. Dessutom slipper jag allt zappande för att se "om det kanske finns något bättre på en annan kanal". Om det inte var något bra på den kanalen för trettio sekunder sen är risken väldigt liten att det har ändrats. Sen har han gett hintar om någon present när han kommer hem ikväll. Så ja, jag är nog rätt glad att han åkte ändå.

torsdag 18 februari 2010

Hjälp sökes!

Okej, är det någon av er läsare som kan det här med att byta bakgrund på bloggar? Om någon kan, så får ni mer än gärna hjälpa mig!

Jag glömde nästan!

Jag var på utbildning i helgen tillsammans med Greken och resten utav gänget i Brottsofferjouren. Motiverande samtalsteknik - MI var det som vi utbildades i. Och herrejävlar vilken utbildning det var! Föreläsarna var himla bra, lugna, metodiska och hade flera exempel. Gruppövningar var något som vi ägnade oss åt minst en gång i timmen.

Syftet med MI är att hjälpa någon att komma till ett beslut utan att säga "jag tycker att du ska göra så här!" utan istället tex säga "får jag komma med ett förslag? Hur skulle du känna om du istället gjorde så här?". Köra med öppna frågor helt enkelt så mycket som det går. Även att få personen att reflektera över hur livssituationen ser ut nu och hur den kan se ut med en förändring. Vad finns det för för - och nackdelar med hur det är nu och även vad om ses som hinder och positivt med en ändring? Jag satt där på stolen och tänkte på alla möjliga situationer som jag kan använda mig utav det här. Inte bara inom Brottsofferjouren där jag ringer upp människor som har sagt till polisen att dom vill ha kontakt med BOJ.

Jag insåg väldigt snabbt att alla verktyg som vi fick inte går att använda på alla personer, vilket inte är konstigt. Men det var en del i gruppen som inte hade samma inställning utan istället var snabba med att säga "nej men det där kan vi inte använda oss av!" om och om igen. Ett tag kändes det som att vissa personer sa emot föreläsarna bara för att. Jag blev sur rätt många gånger kan jag säga. Är det något jag är allergisk mot är det när folk sitter och pratar med varandra under föreläsningar. Vilket många gjorde under tiden. Det är respektlöst som fan. Precis som att sucka och stöna av trötthet när det var dags för grupparbeten. Och så säger pensionärer att det är vi unga som är negativa och oförskämda. Under utbildningen var det snarare tvärtom tyvärr.

Och åt gjorde vi nästan konstant. Kursgården vi var på är kända för sin matlagning. Stort utbud utav sallad, flera varmrätter att välja mellan på buffén. Och så massa fika. Jag kände mig som en rullande köttbulle när jag kom hem.

Jag kan ju inte låta bli

Bokenkäten

Som läsare är jag: Kräsen men öppen. Mitt läsande går i perioder, om man bortser från läsandet av kurslitteratur. Vissa perioder vill jag ha den där lättsamma chick-litboken som inte kräver så många hjärncellers aktivitet för att läsa. Andra perioder vill jag inte läsa något annat än klassisk och tyngre litteratur.

Som bloggare är jag: Spretig. Jag skriver om det mesta, om mitt förhållande med R till mina jobb, skola och allmänna bitterfittstankar.

Senast lästa bok: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Har nog aldrig skrattat så mycket när jag läst en bok sen jag läste Sune-böckerna för över tio år sen.


Senast köpta bok/böcker: Några utav Herta Müller, Markis de Sades Juliette och Filosofin i sängkammaren.

Favoritdeckarförfattare: Jag läser inte deckare. Problemet med deckare, enligt mig, är att det är en oftast väldigt komplicerad handling för att inte ge minsta lilla hint om vem mördaren är för att sen rusa på i slutet där allt faller platt.

Jag läser allt av: Jag tror faktiskt inte att jag har någon direkt favoritförfattare. Jag läser mycket utav många.

Jag läser helst inte (genre/författare): Jag håller mig gärna borta från Charles Bukowski. Det övergår mitt förstånd att människan ens har blivit publicerad.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: HBT-böcker samt juridik.

Förutom svenska läser jag gärna: Engelska böcker, vilket är det enda språk jag behärskar utöver svenskan.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Så många...har en hel hög med böcker som väntar på att bli lästa!

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Fler böcker av Markis de Sade.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Jag går aldrig till antikvariat, tråkigt nog.

Okej, nu är jag lite glad igen

Fick ett trevligt samtal igår. I tisdags var jag på en anställningsintervju för ett uppdrag på en annan bank, ett betydligt mer socialt sådant än vad jag sysslar med nu. Igår fick jag veta att jag gick vidare i intervjun och ska träffa kunden nästa vecka. Jag hoppas verkligen att jag får uppdraget. Jag VILL ha det!

tisdag 16 februari 2010

Aldrig får man vara riktigt glad

Jag skulle ha tatuerat mig idag. Min vad skulle ha blivit så fin. Men nej. Min tatuerare hade opererats akut inatt. Lite illa tycker jag. Han hade väl kunnat bita ihop idag. Ska jag ligga där och få en nål i benet kan han väl ha lite sympationt.

Nåja. Jag fick en tid om en vecka igen. En hel vecka. En hel evighet.

måndag 15 februari 2010

Analsex är det enda som fungerar

Det känns som att jag mer har pratat om hur analsex fungerar idag än vad jag egentligen ska prata om. Varvat med lite "håll käften för fan" sagt på ett betydligt mer pedagogiskt sätt givetvis.

Jag och kollegan hade det jobbigt som fan idag. Ena klassen hade bestämt sig för att inte lyssna redan innan vi klev innanför dörren och för att testa vårt tålamod. Jag har nog aldrig placerat om så många ungar i en enda klass som jag gjorde idag.

Det enda som hjälpte var att börja snacka sex. Analsex i synnerhet, det stod det många frågor om på lapparna. Pedagogen i mig tog över och förklarade ingående hur detta fungerar. Det var så härligt att se chocken i dom små livens ansikten. Riktigt jävla härligt faktiskt. Det sista dom uppenbarligen hade förväntat sig var att vi skulle vara så frispråkiga (vi kör med kuk/fitta-ord och frågar givetvis om det är okej) med tanke på den nervösa stämningen som helt plötsligt rådde i rummet.

Men det var jobbigt, fy fan vilken dag. Ingenting fungerade kändes det som. Men att ha en utav sina bästa vänner vid sin sida var guld värt. Annars hade jag inte pallat och gått ut ur klassrummet.

Det värsta av allt var egentligen hur dåligt behandlad jag kände mig utav personalen på skolan som vi träffade. Lärare som gick in i lektionen utan att ens knacka på dörren, avbröt mitt i för att ungarna tydligen skulle ha lunch, utskällning för något som vi informatörer inte rår för. Och så eleverna på det hela.

Jag fick migrän av det hela. Totalt uttömd på energi. Efter att ha pratat ut hos vår chef kändes det lite bättre igen. Jag är ju faktiskt jävligt duktig på det jag gör. Jag mötte situationen och hanterade det hela på ett bra sätt. Även om jag mest hade lust att vråla "vi ser er, vi hör er, sitt ner och håll käften för fan!" men helt död är min själ uppenbarligen inte ännu utan jag kontrollerade mig själv.

Trots att det var en riktigt pissig dag är jag faktiskt stolt över mig och kollegan. Vi höll ut och slutförde informationen för eleverna som aktivt visade ett intresse över det vi sa.

söndag 14 februari 2010

Saker har inte känts så bra på sistone

Som det är i förhållande ibland. Det går upp och ner. Senaste tiden har det mest känts ner för min del. Slentrian kanske? Som att dunka huvudet mot en betongvägg. Då kommer den tvivlande känslan och pockar på uppmärksamhet. Är det här verkligen rätt? Hur mycket kan man kämpa innan man inte orkar mer? Om jag blir passiv, kommer R reagera? Ibland blir jag bara så trött. Trött, trött, trött. Vill inte mer. Orkar inte mer. Han gnäller, inget passar, jag känner mig inte uppskattad och slår dövörat till. Stänga ute, en liten stund till. Se läppar röra sig men inte orka lyssna. Tänka på annat. "Vad ska jag äta i morgon? Svampsoppa kanske? Mmm, det vore gott". Läppar som slutar röra sig, jag somnade visst. På det där oroliga viset som jag alltid sover när det inte känns bra. När kommer han fatta? Men, förstår ens jag? Ge, ge och ge men inte ta. Eller tar jag utan att se vad han faktiskt ger? På hans sätt. Det är två olika språk mellan oss. Och den där rädslan. Rädd för att öppna upp. Rädd för att se. Rädd för att förstå. Rädd för att prata om det där jobbiga. Om jag låtsas sova en stund, ha huvudet på hans arm, blunda en liten stund till, blir det bättre då? Nej. Vill jag? Orkar jag? Och han. Gnäll. Vi skriker på varandra över saker som står i tidningen. Ibland undrar jag om han hör.

Och så kommer vändningen. Ett paket på köksbordet. Anonyma skoälskares klubb står det på omslaget. Lappen inuti med alla fina ord. Alla tvivel borta, bara sådär. Det känns bra igen.

fredag 12 februari 2010

Jag är så jävla trött!

Det här med att gå upp tidigt på morgonen är inte min grej alls. Jag har varit uppe sen 5.30. Något vettigt har jag inte gjort heller. Det fick bli en raggardusch för jag orkade inte gå in i duschen. Sen blev det sminkning i nästan 30 min för att min hjärna kopplade inte.

Och det här med frukost...ja, det borde jag äta. Men den enkla saken som att ställa mig upp och ställa mig vid spisen kopplar inte heller. Jag sitter mest och glor på datorn. Har min jobbokning uppe men vet inte riktigt vart jag ska. Tur att det är tre till som ska till samma skola, annars vet jag inte hur det hade gått.

Tänkte precis en lycklig tanke, "ååh, i morgon får jag sovmorgon, jag ska ligga kvar jäääättelänge!" Jo tjena. Jag ska vara i Nynäshamn (avkroken Gud glömde) innan klockan nio i morgon bitti. Mitt tåg går 06.59. Underläppen började darra kan jag ju säga.

torsdag 11 februari 2010

Vilken mardröm!

Inatt drömde jag att jag opererade in silikon i brösten. Resultatet blev gigantiskt! När jag gick slog jag ner saker med mina nya tuttar. Dom gick inte att styra.

Jag vaknade kallsvettig och tittade ner på min allt annat än platta bröstkorg. Lekte lite med tanken, tänk om jag faktiskt skulle operera in silikon. Herrejävlar. Det sista jag behöver är att Berit och Agda ska växa. Jag skulle lätt landa på en F-kupa om silikon kom in där.

Var bara tvungen att diskutera ämnet med R över frukost. Han tyckte det var en jättebra idé tils jag påminde honom om att min onda rygg troligen skulle göra ännu ondare. Och vem skulle då få bära mina shoppingkassar, laga mat, städa, massera min rygg minst en gång om dagen om inte R? Själv skulle jag vara för handikappad för att knappt kunna röra mig. R föreslog snabbt att han kunde fixa ihop en stödställning med hjul att placera brösten på när jag skulle gå ut. Jag var inte så pigg på den idén. Då tyckte R att jag var en glädjedödare. Sen la vi ner hela diskussionen om att jag skulle ha silikonbröst.

Skulle ni kunna tänka er att göra en plastikoperation av något slag som innebär en stor förändring i ert utseende?

onsdag 10 februari 2010

Sanningen ingen pratar om

Jag är i träsket. Skönhetsträsket. Jag testar att bleka tänderna hemma, med SimpleSmile som ska vara så himla bra. Vilket det säkert är. Antingen är alla som testat mutade av företaget vars trådar jag läst (förutom bloggar) eller så håller dom faktiskt vad dom lovar.

Att gjuta munskenorna var enkelt, doppa i hett vatten, in i munnen och tryck till, voilá! Det klarade tom jag. I sen med lite gele och in i munnen igen. Där ska skenorna sitta i 2 timmar ungefär.

Två fucking jävla timmar...varför har ingen berättat att det är praktiskt taget omöjligt att svälja med skenorna i munnen? Jag kan knappt stänga munnen och dreglar som en 90-åring över söta sköterskor på hemmet!

Min lösning? Be en bön och spotta i handfaten medan jag håller fast skenorna med fingrarna.

Kramp i käkarna börjar jag få också. Bara 1½ timme kvar.

Jag gillar att vara ute och skolinformera

Speciellt när jag får lyxpraliner som tack efteråt.

(Stort minus dock för pralinerna med sprit i, speciellt för den goda apelsinkulan som överraskande nog sprutade ut likör över min haka)

måndag 8 februari 2010

Ibland blir jag tagen på sängen

När jag satt och njöt av den friska luften på jobbet (luftkonditioneringen är sönder) ringde det lämpligt nog ett annat bemanningsföretag och ville träffa mig. "Ja, du har ju sökt tjänsten hos bank XX" sa tjejen. Jag funderade febrilt men kom fan inte på att jag hade sökt en tjänst där. Grejen är att för ca tre veckor sen sökte jag 15 jobb under ett par dagar. Det är inte lätt att hålla koll på såhär i efterhand.

Sen kom nådastöten. Tjejen frågade standardfrågan, varför jag skulle passa bra för just den tjänsten. Jag fick panik. Men jag lyckades tydligen låta intressant med mitt vaga prat (eller så vill hon se vad jag är för dumhuvud) för på torsdag ska jag på intervju.

Är Sverige i krig?

Enligt en reporter i dagens DN "står det klart att Sverige är i krig". Detta efter att två svenska soldater blev skjutna till döds och ytterligare en skadad efter att ha hamnat i ett bakhåll. Eftersom att jag inte hittar texten på nätet skriver jag den längst ner.

Jag måste erkänna att jag blir lite fundersam när jag läser Anders Hellbergs rubrik. Det känns som att jag har missat något. För mig innebär krig att man först förklarar krig, i det här fallet mot Afghanistan. Har Sverige gjort det? Jag tycker ändå att jag är bra uppdaterad när det gäller samhällsfrågor av olika slag men ibland kan man faktiskt missa saker. Även om det inte känns så sannolikt då vi bor i ett uttalat neutralt land. Som jag har förstått det bidrar bara Sverige med fredsbevarande styrkor. Eller har jag fått det hela om bakfoten nu?

Enligt mig är vi inte i krig med Afghanistan. Mycket på grund utav att mig veterligen har det inte uttalats en krigsförklaring mot Afghanistan som exempelvis USA har gjort. Jag anser att två människors död inte är en krigsförklaring från talibanernas sida mot Sverige. Talibanerna ser människor i stridsutrustning och militärkläder, för deras skull spelar det säkert ingen roll att svenskarna har försökt visa sig på ett så icke-hotande vis som möjligt. Människor i uniform är ett hot mot talibanernas syn på hur det ska se ut i Afghanistan. Skit samma om det är en amerikan, britt eller svensk i just det läget. Även om jag kan tänka mig att amerikaner står lite högre på listan att skjuta.

Klart det är tråkigt att människor får sätta livet till. Speciellt när det gäller personer som försöker upprätthålla någon slags fred och ordning i landet. Men personerna som åker till Afghanistan är säkert mer än väl införstådda med att det här kan hända. Det är trots allt ett krigsdrabbat land dom åker till.

Men att säga att pga dessa skjutningar så ligger Sverige i krig? Nej, det kan jag inte hålla med om.

Anser du att Sverige numera befinner sig i krig mot Afghanistan?

"Nu står det klart att Sverige är i krig
Det har varit en tidsfråga innan också svenska soldater skulle dödas i strid i norra Afghanistan. Med söndagens attack står det klart för alla att Sverige de facto är i krig i Afghanistan.

Förra året ökade attackerna från talibaner främst i de södra provinserna men också i det tidigare förhållandevis lugna norra Afghanistan ökade eldöverfallen och attackerna med vägbomber. För de amerikanska, brittiska men också danska styrkorna i söder är dödade soldater inte något ovanligt - för amerikaner och britter ett antal varje vecka. Den svenska opinionen har inte upplevt svenska förluster sedan 2005 då två soldater dödades.

Under hösten kom allt fler rapporter om att talibanerna försökt lätta på trycket mot de egna styrkorna i söder genom att öka på attackerna i norr. På så sätt skulle man tvinga den internationella Isafstyrkan att öka styrkorna också i norr. Under den afghanska vintern brukar antalet talibanattacker minska kraftigt för att sedan öka igen i april. Därför är häftigheten i söndagens attack mot en svensk fotpatrull förvånande.

Den svenska styrkan har sedan länge tillämpat en taktik som den amerikanske generalen Stanley McChrystal under hösten beskrev som att 'vinna den afghanska befolkningens hjärta och sinne'. Det betyder att för svenskarnas del att hellre komma ut till byarna i en civil Toyota än i ett stridsfordon 90 med kanon, och om det är möjligt patrullera till fots istället för med fordon.

Frågan är nu om fotpatrullerna kommer att minska, eftersom de båda döda svenskarna hade lämnat sina fordon och gick till fots. Söndagens attack skedde i samma område som afghanska säkerhetsstyrkor stödda av svenskar och finländare i förra veckan beslagtog ett stort parti narkotika och sprängämnen. Det skulle kunna antyda att det var knarksmugglare och kriminella och inte talibaner som låg bakom söndagens attack, men det är osäkert om dessa grupper verkligen skulle attackera en Isafpatrull som oftast har betydligt större eldkraft.

Med gårdagens svenska förluster kommer den politiska debatten om insatsen i Afghanistan sannolikt att öka igen. I dagsläget är det bara Vänsterpartiet som kräver ett snabbt tillbakadragande från Afghanistan. Men även inom Socialdemokraterna och Miljöpartiet finns förhållandevis stora opinioner som vill att den svenska militära styrkan ska dras hem.

Anders Hellberg, reporter."

söndag 7 februari 2010

Bye bye carrots!

Jag pallar inte fler morötter. Seriöst, det står mig upp i halsen vid det här laget. Men jag är stolt över mig själv, sockersuget är borta. Eller, det är inte på långa vägar lika hemskt som det var för ett par veckor sen. Kämpar fortfarande mot suget att belöna mig med lite choklad mitt i veckan, utan att jag har gjort mig förtjänt utav det.

I morgon ska jag börja med lchf. Jag vill se snygg ut när jag ligger under ett parasoll i Barcelona i sommar och dricker sangria.

Ikväll har jag ägnat mig åt skåprensning. R har fått all pasta, ris och allt bröd. Det ska inte finnas några frestelser i denna lägenhet, så enkelt är det med det. Jag passade även på att äta min sista potatis för ett par veckor framåt.

Även en lista för veckans måltider har gjorts. Fast där ljög jag lite. Jag köpte en kokbok och där fanns färdiga förslag för fyra veckor framåt. Enda nackdelen med lchf är att man ska äta så himla mycket ägg. Och jag är inget stort fan av ägg. Men det är väl bara till att svälja och se glad ut.

Lördagar på Ikea är helvetet på jorden

Lindrigt sagt.

Jag visste att det skulle bli jobbigt. Det är alltid en jävla massa folk på lördagar. Jag var bakis och har generellt inte så mycket tålamod när jag är bakfull. R var jävligt pigg efter att ha sovit 14 timmar. När R känner sig pigg gör han allt för att jävlas med mig. Speciellt om jag är bakis. Men ändå envisades jag med att jag skulle till Ikea.

Efter en bra stunds snurrande hade jag hunnit plocka på mig nytt porslin, halvt gnisslat sönder mina tänder i frustration och blivit fälld av R som hittat ett skohorn att leka med. Men jag var fortfarande lugn-ish. Inget skrikande eller morrande även om det var jävligt nära.

När vi gick för att leta upp bokhyllan jag hade spanat in hade jag mest lust att köra över varenda jävla person. För hur jävla dum i huvudet är man inte om man stannar mitt i gången och blockerar vägen för alla som vill förbi? Mitt blodsocker och humör hade sjunkit genom golvet och jag väste mest fram ett kort ursäkta! när jag kryssade mig fram bland alla idioter. R hade skitroligt, han har aldrig sett mig så irriterad innan.

Det var lite panikartat för min del eftersom det bara fanns 2 hyllor kvar av den modellen jag skulle ha. Och det skulle ju vara själva fan om alla hyllor skulle vara slut när jag hade genomlidit helvetet på jorden för att få just den där bokhyllan. Efter många om och men fick jag min bokhylla.

Efter fyra-fem varv inne på Kamprads imperium hade jag plockat på mig allt jag skulle ha. Utan att jag hade kört över någon (med flit) eller börjat gråta. Vid kassan var jag lipfärdig och R försvunnen. Vilket gjorde mig ännu mer lipfärdig. Men helt plötsligt stod han där igen, redo att packa ner varor.

När vi var inne på Ica insåg jag hur jävla lik han är min pappa. Min käre far har en tendens till att bara vandra iväg inne i affärer och sen vet man inte var han har tagit vägen. R är likadan. Precis som pappa svarar han heller inte i telefon när man är redo att skrika över hela affären för att kanske hitta honom. Det sägs ju att tjejer brukar dras till partners som påminner om deras pappor och jag börjar tro att det stämmer.

Väl hemma överlämnade jag monterandet till R. Han slängde ihop bokhyllan på nolltid utan att muttra. Att bli tillsammans med en hantverkare är nog det bästa jag har gjort i hela mitt liv.

fredag 5 februari 2010

Ikväll ska jag bli på pickalurven

Det är Paradise's schlagergolv som gäller ikväll tillsammans med Linus. Sen kommer R att göra oss sällskap om ingenting går åt helvete på hans jobb.

Nästa anhalt är Spritkonsum innan det vankas middag hemma hos Linus.

Ses vi ute i vimlet ikväll?

torsdag 4 februari 2010

Idag ska jag träna jättehårt!

Speciellt armarna.

Det vankas shopping!

Sen ska vi titta efter någon sista minuten-resa. Jag står inte ut med det här jävla vädret längre.

onsdag 3 februari 2010

Snart är det dags igen!

Idag ska jag boka tid hos tatueraren.

Jag kommer dö av smärta när jag ligger under nålen men det kommer det vara värt.

tisdag 2 februari 2010

Det slog mig helt plötsligt...

Jag har blivit ordförande för ett väldigt stort distrikt. Jag borde egentligen vara ute och slå klackarna i taket. Halsa champagne direkt ur flaskan och bjuda laget runt. Flirta med flickor och dricka söta drinkar.

Istället är jag hemma och viker tvätt.

Det känns lite tragiskt.

Jag har inte alls storhetsvansinne

För ett par timmar sen blev jag vald till RFSL Ungdom Stockholms nya ordförande. Snabbt som fan skickade jag sms till R med den stora nyheten och krävde att han från och med nu endast kallar mig för "fröken ordförande". Annars kommer jag inte lyssna. Det gäller även alla andra i min närhet.

Så, nu vet ni. Det är fröken ordförande som gäller nu. Annars går jag även med på att bli kallad för ers höghet.

IKväll gäller det!

Ni håller väl tummarna?

måndag 1 februari 2010

Dagen blev faktiskt bättre

Jag skulle ju se Hamlet med Gustaf Skarsgård på lördagskvällen! Så fort Gustaf visade sig på scenen suckade småflickorna utav välbehag och ett och annat njutningsfyllt "ååååh, Gustaf..." hördes i publiken.

Min glädje tvärdog när jag insåg att Jakob Eklund var med. Jag fixar inte människan. Under båda akterna störde jag mig som fan på honom. Jag försökte verkligen ge honom en chans, det gjorde jag. Men det räckte med att han öppnade käften för att jag skulle börja avsky honom igen.

Annars var pjäsen sådär. Tyvärr. Otroligt duktiga skådisar (förutom nämnda hatobjekt och Ofelia) så det var synd att deras talanger inte togs tillvara på. Annars hade nog bättre manusförfattare varit en lösning också, vissa saker i pjäsen förstod jag inte alls varför det var med.

I söndags trodde jag att R var döende. Efter den sedvanliga frukosten han gjorde till mig och våra hetsiga diskussioner fick jag uppdraget att kolla på nätet efter löpband åt honom. Ett av mina förslag föll han för och efter lite slagsmål om DN:s Kulturbilaga satte vi oss i bilen för att köpa löpband. Vilket han gjorde också. Han har pratat om det så länge att jag inte trodde det skulle bli av. På väg hem hade vi ett löpband bakom oss som fick mig att fasa för mitt liv ifall R helt plötsligt skulle bromsa. Vi lyckades dessutom på något sätt få in åbäket i hans lägenhet utan att bli ovänner.

På kvällen skulle R laga mat. Vilket gick väldigt bra. Han utnämnde mig till förste stekare och ansvarig för stekjärnet medan han botaniserade bland mina skåp för att få till en bra smak. Ett tips, blanda inte i socker i hamburgersmeten, det blir inget bra.

Resten av kvällen spenderade vi framför tv:n. I urtvättade mjukiskläder. Jag somnade och dreglade på prydnadskudden medan R tittade på nyheterna. Vi har blivit så jävla gamla.