Lindrigt sagt.
Jag visste att det skulle bli jobbigt. Det är alltid en jävla massa folk på lördagar. Jag var bakis och har generellt inte så mycket tålamod när jag är bakfull. R var jävligt pigg efter att ha sovit 14 timmar. När R känner sig pigg gör han allt för att jävlas med mig. Speciellt om jag är bakis. Men ändå envisades jag med att jag skulle till Ikea.
Efter en bra stunds snurrande hade jag hunnit plocka på mig nytt porslin, halvt gnisslat sönder mina tänder i frustration och blivit fälld av R som hittat ett skohorn att leka med. Men jag var fortfarande lugn-ish. Inget skrikande eller morrande även om det var jävligt nära.
När vi gick för att leta upp bokhyllan jag hade spanat in hade jag mest lust att köra över varenda jävla person. För hur jävla dum i huvudet är man inte om man stannar mitt i gången och blockerar vägen för alla som vill förbi? Mitt blodsocker och humör hade sjunkit genom golvet och jag väste mest fram ett kort ursäkta! när jag kryssade mig fram bland alla idioter. R hade skitroligt, han har aldrig sett mig så irriterad innan.
Det var lite panikartat för min del eftersom det bara fanns 2 hyllor kvar av den modellen jag skulle ha. Och det skulle ju vara själva fan om alla hyllor skulle vara slut när jag hade genomlidit helvetet på jorden för att få just den där bokhyllan. Efter många om och men fick jag min bokhylla.
Efter fyra-fem varv inne på Kamprads imperium hade jag plockat på mig allt jag skulle ha. Utan att jag hade kört över någon (med flit) eller börjat gråta. Vid kassan var jag lipfärdig och R försvunnen. Vilket gjorde mig ännu mer lipfärdig. Men helt plötsligt stod han där igen, redo att packa ner varor.
När vi var inne på Ica insåg jag hur jävla lik han är min pappa. Min käre far har en tendens till att bara vandra iväg inne i affärer och sen vet man inte var han har tagit vägen. R är likadan. Precis som pappa svarar han heller inte i telefon när man är redo att skrika över hela affären för att kanske hitta honom. Det sägs ju att tjejer brukar dras till partners som påminner om deras pappor och jag börjar tro att det stämmer.
Väl hemma överlämnade jag monterandet till R. Han slängde ihop bokhyllan på nolltid utan att muttra. Att bli tillsammans med en hantverkare är nog det bästa jag har gjort i hela mitt liv.
8 kommentarer:
Vet inte hur många gånger jag tänkt samma sak om min sambo. Jag känner igen retsamheten när jag inte vill att han ska köra för fort o han på ren jäkelskap kör för fort, precis som pappa...
Haha. Bra jobbat att klara av denna prövning!
H - Det är rätt fascinerande egentligen...Nu när jag har funderat lite har jag insett att R är otroligt lik min pappa!
Anna - Haha ja, Ikea en lördag är inte att leka med!
Jag hatar IKEA. På Allvar. Jag får panik i större folksamlingar och OM jag skall gå på IKEA så ser jag till att veta exakt vad jag skall ha. Att tillbringa mer än 20 minuter där ifrån att jag gick in tills att jag sitter i bilen är ett nederlag. Nederlag är inte acceptabelt!
Att bredtackla, ljuga och att köra över folk för att klara 20 minuters gränsen är däremot helt ok.
Min sambo hatar att ta med mig på IKEA.
Fisken - Vi verkar hata att gå på Ikea lika mycket. Din sambo och min kille kanske ska gå tillsammans? Han tycker om att hänga där, titta på folk och sånt som jag hatar.
Ja fy fan. Jag har varit på ett trevligt ikea-besök. Det var en torsdag och klockan var typ 10. Det var bara jag och en handfull pensionärer där. Det var perfekt för de satt i restaurangen och sörplade kaffe. I övrigt har det varit: hets hets hets... hunger... irritation... samt löken på laxen och grädden på moset: varan är slut.
Superwoman!
Miss Muffin - Ja, det är då jag brukar åka dit (det bästa med att vara student), det är rena rama himlen i jämförelse. Haha men det är så typiskt att det man ska ha är slut när man väl har tagit sig fram.
Anonuhm - Du kan få hålla min cape om du vill.
Skicka en kommentar