torsdag 30 september 2010

Känner mig som 14 igen

Den snygga gotlänningen ska gå vidare i Idol. Hör du det Peter? Gör mig en tjänst, från smålänning till smålänning. Han ska vidare. Eller hur Andreas? Vi kommer fan från samma håla, se till att vara lite schysst nu.

Går han inte vidare kan jag säkert få fram ett foto på er som barn där ni gör bort er. Bara så att ni vet.

Nej det var nog inte så smart nej

Idag hackade jag lite chili och vitlök. Sen kliade jag mig i ögat. Utan att ha tvättat händerna efter hackandet.

Grannen lär väl tro att det bor en prärievarg här efter mitt ylande.

Tiden går så snabbt

Det känns som att det var igår vi stod och bråkade om dockvagnen, min systerdotter och jag. Alla dina leksaker är mina sa hon och jag tyckte att hon var en smula knäpp och väldigt jobbig i den stunden. Ett par år senare utsåg hon mig till storasyster och jag blev gladast i hela världen. Men sånt visar man inte om man är en cool 13-åring som jag var på den tiden. Eller inbillade sig som man snarare gjorde.

Vi växte upp, folk började kalla oss för vuxna men i mina ögon har hon förblivit min lilla lillasyster.

Idag berättade hon att hon ska flytta hemifrån. Herregud, hon är för ung för att flytta redan! blev min första tanke. Sen att jag var ett par år yngre än vad hon är nu när jag flyttade är en helt annan sak.

Herregud, hon är liksom stor nu. På riktigt. Nej, jag vill inte riktigt gå med på det.

onsdag 29 september 2010

Du kan inte säga nej till det här

Okej okej

Jag är glad igen. Ännu gladare blev jag när jag såg den här bilden hos Huskatt. Jag har fortfarande inte slutat skratta.

tisdag 28 september 2010

Trött och grinig? Inte då...

Jo tjena.

Det är ett mindre krig i min bransch just nu. Med allt vad det innebär. För min del innebär det att jag springer häcken av mig, försöker avlasta kollegorna så gott som det går och vara trevlig hela tiden.Även om jag hade lust att be folk dra åt helvete och klämma fast deras huvuden i kopiatorn.

Det kan visserligen ha något med att göra att jag sov tre timmar inatt. Grannen var tyst i alla fall. Annars hade det väl slutat med att jag tagit sprejflaskan med Ajax köksrengöring, plingat hans dörr, vrålat Do ya feel lucky punk? DO YA?! och redo att avfyra mitt vapen.

Jag satt och muttrade för mig själv när händerna slutade lyda och började värka. Tanken på att det inte finns några bromsmediciner, ingenting botar skiten heller gjorde mig inte gladare. Jag hasade ut till fikarummet för att få i mig en kardemummaskorpa, det piggar alltid upp lite. Jo tjena. Det var tomt i burken. Inte en endaste smula fanns kvar.

Som grädde på moset var mitt snus slut och jag hann inte springa ifrån för att köpa nytt. Nej, jag var väl inte så jävla glad just då.

Kommer hem, slår på tv:n där det visas någon romantisk kärlekskomedi som alltid slutar rosaskimrande lyckligt. Jo tjena. I själva verket går allt åt helvete, som det alltid gör när alla legat med alla och exen går på parad. Jävla hycklerifilmer är vad det är för att sätta griller i huvudet på folk som fortfarande tror att The one kommer göra intåg i ens liv medan man sitter i soffan, iklädd fläckiga kläder där varje fläck berättar vad man ätit den senaste veckan. Och vem lever inte på hoppet egentligen? Speciellt inte när verklighetens romantik består utav Youporn för att man är för trött för att ställa sig i en bar, se söt ut och få sig ett halvdant ligg i någon annans hem.

Jag ska nog sova nu ja.

måndag 27 september 2010

Blir det helt enkelt pinsamt?

Jag är lite fundersam här. På sista tiden har jag märkt att en del personer verkar känna sig, jag vet inte, lite obekväma i sig själva när jag berättar vad jag pluggar och jobbar med. Främst killar. Eller ja, det är bara killar som har gett mig den här känslan om jag ska vara ärlig. Av någon anledning får jag känslan av att dom ser ner på sig själva när det kommer fram vad jag gör.

Nä alltså jag jobbar ju med lite produktplacering och utveckling utav det interna systemet för att underlätta det externa främst då för våra kunder sa en snubbe i ett enda andetag för någon dag sedan. Vad hans jobbeskrivning innebär? Han plockar upp varor på Ica och sitter i kassan ibland. Och det är inte första gången det händer.

Har märkt att det bara verkar ske hos snubbar som är ett par år äldre än mig. Att dom inte verkar tycka att det känns okej. Men jag fattar inte riktigt varför. Hör det ihop med att jag jobbar för människor som kan ta mig långt om jag sköter mina kort och tänker ofta på vad jag kan göra för att skapa mig en bra karriär? Men jag får känslan av att dom verkar tro att jag ser ner på dom för att dom själva inte jobbar med något flashigt. Det är det jag inte förstår. Skäms dom? Och för vem i sådana fall? Inför mig? Sig själva?

Vad är era teorier?

Äsch, vi kör igen!



Varför man inte ska byta ett vinnande koncept

Jag har alltid haft bra hy. Skonad från finnar och annat grejs. När jag var tonåring var jag väldigt lycklig över att inte se ut som en blemmig pizza som så många andra gjorde. Men säg den lycka som varar.

När mina produkter från Biotherm tog slut köpte jag Cliniques som jag hört så mycket om. Helt plötsligt började finnarna komma. Äsch tänkte jag, det är bara hudens sätt att rensa ut all skit från porerna, det blir snart bättre! Jo tjena.

Sen började jag få röda blemmor runt hakan och någon form utav utslag. Jag ser, seriöst, för jävlig ut utan täckstift. Vilket fåfänga jag måste ha för att täcka över skiten med när jag är ute bland folk. Vilket inte gör utslagen bättre.

Tack vare Clinique har min hy hittat sin förlorade tonår och blivit ett flottigt pizzafejs helt enkelt. Men nu jävlar ska det på bli ordning på ansiktet igen, Biotherm, jag ska aldrig mer svika dig.

söndag 26 september 2010

Jahapp?

Jag är ledig i morgon. Helt ledig. Inget med skolan som ska göras. Jag ska inte häcka på kontoret.

Lägenheten är städad. Böckerna är kategoriserade. Ordning bland skivorna. Garderoben är städad.

Hur ska jag nu fördriva min morgondag?

lördag 25 september 2010

Livet är hårt ibland...

Hela dan får hon arbeta, hon får jobba, hon får streta, 
putsa, diska, tvätta, damma, varje dag är det detsamma... 
Det är ju hon som knogar, tills hon blir alldeles virrig, darrig, stirrig!

Nej, skämtar bara, jag älskar't!

fredag 24 september 2010

Om jag är trött?

Baby, jag ger tröttheten ett ansikte.

onsdag 22 september 2010

The day so far

You say Shrek-wannabe, I say hetnos

Jag rensade ut ur sminklådan. Eller,
få-mig-snygg-lådan som jag kallar den.

Ibland när jag duschat ser jag ut som ett
troll och gör konstiga miner.

Vilket gör den pryda businesskvinnan
inom mig generad.

tisdag 21 september 2010

Dagens lärdom;

När du har hittat ett motiv du vill tatuera in, se till att spara den bilden. Stäng inte av datorn och tänk äsch, den bilden hittar jag lätt igen!

Nej, det gör du inte. Ta det från en som suttit i över en timme och sökt efter bilden igen.

Det är kärlek i hjärtat just nu!

Jag såg The kids are all right på bio innan idag. Var lite skeptisk först. Rädd för att filmen skulle visa sig vara en tragisk dramafilm om flatparet och deras barn. Hur destruktivt allt skulle bli när barnen fick kontakt med spermadonatorn. Och ja, den var destruktiv. Men ändå så jävla härlig. Många skratt blev det trots allvaret. Reaktionerna om hur en familj nästintill kan falla samman och allt ändras när någon ny gör entré. Jag satt och funderade en liten stund på hur det gick sen, om det blev en liten rödhårig unge som tultar omkring någonstans, som jag inte vet om och kanske aldrig får veta heller. Men, ska ni se en film på bio, se The kids are all right! Man får se naket dessutom.

När jag kom hem insåg jag att jag hade missat premiäravsnittet om Glada Hudikteatern. Trodde jag ja. Slog på tv:n och möttes utav flera glada ansikten. Jag blir seriöst glad i hjärtat av dessa människor. Dom närmsta tisdagarna kommer bli en helig stund för mig, så enkelt är det.

Jag vet inte riktigt varför

Men ibland blir jag så nostalgisk. Får lite hemlängtan till familjen. Och så snubblar jag över inlägg som det här. Och så får jag lite till hemlängtan.

Vilket brukar få mig att inse att när jag är trött blir jag lite extra blödig. Vad jag lär mig utav det? Sitt inte uppe och skriv en massa smörja när jag borde sova för massa timmar sedan.

"Eller så är han bög..."

Jag stod vid ena skrivaren på jobbet idag, höll på att få tuppjuck av allt krabbande. En kollega jag bara hälsat lite snabbt på tidigare gjorde mig sällskap och vi småpratade om hur sega skrivarna är. Ni vet, helt vanligt dött kallprat som endast två personer som inte känner varandra kan göra.

Då kom det, helt plötsligt. Du ser alltid så glad ut! säger han. Jag stammade fram något om att jag är en väldigt glad människa överlag. Han gav mig världens leende och sen kom nästa grej. Vad fin du är i håret förresten! Har du klippt dig igen? Vaddå igen? Det är två månader sen sist. Däremot hade jag borstat håret för en gångs skull.

Sen fick han mitt hjärta att smälta totalt. Han berömde mina skor! Ovanliga, lite tuffa sa han och såg på mig. Jag visste inte vad jag skulle säga. Stötte han på mig? Varför alla dessa komplimanger helt plötsligt? Ville han bara vara trevlig? Sen började skrivaren fungera normalt och jag tog förvirrat mina papper.

Genast när jag kom tillbaka till mitt skrivbord var jag tvungen att få någon annans syn på saken. Smsade till H som var bergsäker på att han är bög.

När han gick förbi mitt skrivbord en stund senare frågade han om jag ville följa med och ta en kopp kaffe. En kopp té och en kardemummaskorpa senare frågade han mig om jag träffar någon eller kan tänka mig att träffa honom efter jobbet en dag. På torsdag ska vi ut och äta tillsammans.

måndag 20 september 2010

Vilken tur att internet finns!

Ibland är jag så glad att internet finns. Det är så bra att totala främlingar kan informera mig om saker som jag inte hade en aning om. Som till exempel den mannen på Qx som kände att han var tvungen att informera mig om hur psykiskt handikappad jag är som är bisexuell.

Jag känner mig så glad att han berättade för mig hur det egentligen ligger till. Hur fel jag är och att jag egentligen inte borde få finnas för att jag blir kär i tjejer. Det är säkert som mannen skrev till mig, hade jag fått mer kuk hade jag aldrig blivit så här. Handikappad.

Jävla idiot.

Jag får för mig så mycket ibland

Drabbades av en stark lust att ta sats, slänga mig på en kontorsstol och skrika wiiiiiiieeeeee samtidigt som jag flög fram genom kontorlandsskapet. Bara för att liksom.

Ska jag vara ärlig tror jag inte att kostymen är så bra för mig. Jag får alltid sjuka saker i huvudet när jag har den på.

Allt som står i Aftonbladet är sant

Jag har klagat på det innan, om att biljardbord inte är anpassade för oss vänsterhänta och varit en smula upprörd över det faktum hur dåligt vänsterhäntsanpassat samhället faktiskt är.

Nu har jag fått rätt i mitt klagande! Fast om jag känner mig argare pga att jag är vänsterhänt vet jag inte... men ändå, äntligen någon som uppmärksammar problemet!

Dagen känns inte riktigt lika jävlig längre.

Så kan man också börja en måndag...

Efter ett litet träningspass med pilatesbollen puttade jag in den i sin hörna, backade, snubblade på en köksstol. Brakade därefter in i bokhyllans kant som uppenbarligen passade perfekt in mellan mina skulderblad. När jag legat en stund på golvet och tyckt synd om mig själv masade jag mig upp för att göra frukost.

Givetvis lydde inte mina händer mig. Jag tappade den vassa kniven, med eggen nedåt, på foten. Kniven landade lite fint och skar upp ett jack på min stortå. Blodet sprutade och jag blev handlingsförlamad som jag alltid blir när blod är inblandat.

Nu är jag omplåstrad och allt blod är borttorkat. Jag går och lägger mig igen. Det känns säkrast så.

söndag 19 september 2010

Mitt vallöfte

Jag kommer engagera mig politiskt igen. Herregud, det är helt sanslöst att vi år 2010 väljer in främlingsfientliga och homofobiska partier.

Tragiskt är ordet.

Det kliar lite

När jag gjorde min första tatuering sa jag att jag max ska ha tre stycken. Nu går jag i funderingar kring nummer fem.

Jag ser den redan framför mig. På ryggen, mellan mina andra två. Något enkelt, raka linjer. Den kommer bli vacker.

Nu ska jag bara få ner idén på papper också.

Känner mig inte riktigt som en människa

Det blev party deluxe igår. För tjejen som inte skulle dricka alkohol igen. Jo tjena. Idag känns det mer som om jag kommer att dö.

Kvällen började på underbara Söder, en öl på älskade sunkhaket Carmen, sen traska över gatan till Underbara bar där vi fick för oss att dricka tequila. Kanske inte världens bästa idé men jisses vad roligt vi hade. Av någon anledning hamnade jag i ett gäng med massa amerikanare som var på konferens. Trevliga människor det där. Fick även sju sovplatser om jag skulle få för mig att åka till någon håla i Ohio. Sen dansade vi som om det inte fanns någon morgondag. Ni vet, som man bara gör med ett gäng främlingar man blir bästis med efter någon öl för mycket.

Patricia Patricia, vad vore en lyckad utekväll utan jollen? Galet mycket dans, galet mycket dricka och galet mycket härliga människor. Och mitt i vimlet känner jag en arm runt min midja. Och den där speciella doften. Kunde det vara...? Så klart det var, Mr. S var ute och svängde sina lurviga han också. Fjärilspussar på kinden, skratt och kramar. Nu ligger han i min säng och sover.

Idag är det valdagen. Jag hoppas att ni som inte har kommer rösta under dagen!

Han såg inte så glad ut

Jag - Hm, du liknar en kändis...
Han - Coolt! Vem då? Brad Pitt kanske?
Jag - Nej...vad heter han nu...just det, Tintin!

Av hans min att döma tog han det inte som en komplimang.

lördag 18 september 2010

Det här ett känsligt ämne

Men jag blir smått förbannad när jag tänker och läser om det så jag måste ta upp det.

I torsdags höll Sverigedemokraterna ett torgmöte på Sergels torg här i Stockholm. En motaktion planerades för att störa SDs möte genom att spela på Vuvuzelor, som även genomfördes. Jag håller inte med SD, det vet ni vid det här laget men jag tycker det är för jävligt att människor anser sig ha rätt att göra något sådant. Hört talas om lagen om mötesfrihet månne...?

Jag är för demokrati, den aktionen som genomfördes är inte något som är demokratiskt i min värld.

Däremot förstår jag absolut om man ogillar SDs politik och känner att man vill göra något åt det, men jag tror inte att störa ett torgmöte är det bästa sättet att gå tillväga. Det behövs snarare diskuteras enligt mig, varför SD har nått sådana framgångar sista tiden som partiet har gjort och bemöta det hela sakligt. Något jag tycker att alla partier har skött dåligt. Att försöka sopa undan något gör inte att det försvinner utav sig självt. Snarare tvärtom.

Over and out.

Även jag har mina principer

Hon - Vi ska nog inte prata under helgerna, min man börjar bli lite misstänksam han har nog förstått att jag träffar en annan...hoppas du förstår! vi hörs på måndag sötnos puss!

Ja men vad kul att hon berättade från början att det finns en äkta man med i bilden. Mycket kan jag göra men jag vägrar vara den hemliga älskarinnan.

Radera kontakt?

Ja.

Jag gillar inte barn

Det är ingen hemlighet. Jag brukar inte gilla deras föräldrar heller. Speciellt inte en fredag kl 17.20 på Hemköp när jag har blodsockerfall efter en lång dag på jobbet.

Men den här mamman och hennes ungar, dom älskar jag tamigfan.

Jag har jobbat för mycket skulle jag tro

Slog på tv:n tidigt i morse. Blev skitsur för att jag hade missat ekonominyheterna.

Sen kom jag på att det är lördag idag. Då är börsen stängd.

Bra Petra!

torsdag 16 september 2010

Jag hatar inte mig själv längre

Däremot hatar jag min PT. Fy fan vad han körde med mig idag. Och han var så trevlig. Hela tiden log han och berömde mig. En till Petra! Braaa!

Han fick mig att slå på sandsäcken idag också. Tänk på något eller någon som gör dig arg Petra, lägg kraft bakom slagen och sparkarna! Det var inte så jävla svårt att tänka på någon som gjorde mig arg. Såg min PT, Den leende Smålänningen framför mig. Slag, slag, spark, spark och så sparka Petra! En spark till och så slag, slag! Ja, jävlar vad stryk han fick. I mitt huvud alltså. Egentligen är jag lite hemligt kär i honom. Älskar att han får mig att pusha min gräns ett snäpp till när jag egentligen är redo för att ge upp och vill kräkas bakom crosstrainern.

Jag har så ont i mina ben och armar just nu. Chefen skrattade så han vek sig dubbelt när han såg mitt försök till att springa i trapporna på jobbet. Han tyckte jag såg ut som en stelopererad älg på klackar.

Jaha hörrni!

Vad vill ni att nästa vlogg ska handla om då?

Och nej, jag ska inte ha kameran så när ansiktet att det ser ut som om jag ska sluka hela alltet.

Det är också ett sätt man kan se på saken

Jag satt på kontoret, ringde till kunder för att påminna om diverse saker. Under tiden satt jag och smsade med H.

Jaha, är du vad man kallar för call girl?

Joråsåatteh...

Hej jag heter Petra och jag hatar mig själv

Idag har jag en tid hos den personliga tränaren på gymmet. Ryggmuskler ska byggas upp för att hålla mitt bäckenben på plats. Fy fan. Jag minns fortfarande hur jävla ont jag hade efter förra besöket hos den leende Smålänningen. En ulv i fårakläder är vad han är. Jättetrevlig, javisst men fan vilken liten djävul han är. Vet precis hur han ska göra för att få mig förbannad och ta i lite extra, bara för att jag är så envis och måste visa att jag ska inte bara göra en armhävning till, jag ska göra två! Sen kunde jag visserligen knappt gå på en vecka, men ändå.

Jag får väl beställa färdtjänst hem sen.

onsdag 15 september 2010

GE MIG!!!!

Det var min spontana tanke när jag läste om världens största chokladkaka.

Är hemskt att det görs en sådan fin chokladkaka och den är inte till mig. Jag om någon borde ha fått vara med och bedöma den där chokladen.

Att ligga eller inte ligga...

Det är den stora frågan.

Jag hörde ett par tjejer prata på tåget hem ikväll om det här med att ligga på första dejten. Tjej nr 1 var väldigt bestämd - man ligger aldrig på första dejten, även om det skulle rinna till rejält i trosan. Det får en att verka oseriös och det kan aldrig bli något annat än en kk-relation av det hela. Hon förespråkade starkt 3-dejtersregeln. Tjej nr 2 verkade inte riktigt veta vad hon tycket och tänkte.

Men om man nu vill ligga med varandra, på första dejten och allt, vad gör det? Jag tror inte att man ses som oseriös av personen man dejtar för att man går hem tillsammans och har lite myspys.

Vad säger ni? Spelar det någon roll om man ligger med varandra på första dejten?

Det här har jag väntat på

För ett par månader sedan skrev jag om ett rättsfall där gränsen för våldssex diskuterades livligt. I korta drag handlar fallet om en 16-årig tjej som tillbringat en helg med en dominant man där hon blivit behandlad som slav, sovit i en hundbur bla.

Jag kommer följa den kommande debatten om rättsfallet nyfiket. Mest för vad att se vad domen kommer säga. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Åklagaren påpekade att tjejen haft ett självskadande beteende där hon skurit sig själv. Mannen hävdar att den 16-åriga tjejen själv sagt att det var 4 år sedan hon skurit sig och han själv kunde inte se några nya ärr. Han sa en grej som jag personligen tycker är tankvärd, om man har haft ett självskadande beteende tidigare, innebär det då att man inte ska ha något med BDSM att göra?

Något annat jag har funderat på som rör domen är det här med gränser och vad domen kan komma att innebära. Att säga ja och vara med på allt som händer, bli piskad, klädnypor, få blåmärken och njuta utav det, kan innebära att det egentligen inte räknas om någon anhörig skulle slå larm om misshandel. Samtidigt kan det även bli som så att om man vill dra sig ur det hela men inte ha något rättsligt skydd. Och nu pratar jag inte bara om 16-åringen utan i allmänhet.

Det här inlägget kanske känns rörigt och det är inte konstigt för det är rörigt i mitt huvud just nu. För vad är egentligen rätt och fel i det här fallet?

Det är klart att det är jävligt tråkigt om det skulle vara så att tjejen i själva verket mådde väldigt dåligt när hon träffade den här mannen, men när han inte ser några tecken på att hon fortfarande skulle skära sig eller skada sig själv på något annat vis samt ser henne som en rak person, hur ska man tolka det? Sen kan det självklart vara så att hon skadade sig själv genom att gå med på saker som hon kanske egentligen inte ville att mannen skulle göra med henne.

Om ni vill läsa lite artiklar som skrivits om det hela kan ni läsa mer här, här, här och här.

Jag får återkomma om detta när jag har rett ut mina tankar lite.

Jag fattar inte

Jag tittade på TV6 igår, dom gjorde reklam för nya säsongen av Paradise Hotel. Tydligen är Alex Schulman den nya programledaren. I reklamen hör man Alexs röst säga Blixtnedslag om...tre två ett godis!

Vaddå godis? Vad fan har sötsaker med ett blixtnedslag att göra?

Jag fattar inte. Är det det här som kallas för humor?

tisdag 14 september 2010

Radio är inte bra för mig

Igår lyssnade jag på P3's Christer i vanlig ordning. Temat var konstiga saker man stoppat upp i näsan/munnen/öronen. En person berättade att han hade kliat sig i örat med en brevkniv och slumrat till. Nu hörde han inte lika bra på det örat längre.

Idag började det klia i mitt ena öra. Tänk om jag skulle...

Jag släppte den idén dock. Insåg att jag inte äger en brevkniv.

Du vet att du är trött när...del XI

...du lägger in dina nyköpta rakhyvlar i kylskåpet.

...du istället bär in mjölken i badrummet.

Grannen - a never ending story

Grannen vägg i vägg sjunger inte längre.

Han har börjat spela trumpet istället.

Det är en sådan där dag

Ni vet, en sådan dag när nästan allt går fel. En dag när händerna knappt kan greppa om något och tekoppen går i bitar när den träffar golvet. Ett golv som dessutom precis är nystädat. En sådan där dag när allt bara känns fel. Spelar ingen roll hur mycket fina kläder och skor man har att välja på, allt är fult. Sminket gör ansiktet bara ännu fulare "som om det vore möjligt" tänker man. Man läser en artikel som seriöst får en att svära över vilken jävla idioti som finns i världen. Ni vet, en riktigt jävla pissdag.

Det är en sådan där dag när man kan få lust att skrika rakt ut, att världen, den kan gå och dra något gammalt över sig.

Ni vet, en sådan dag som man bara hatar ibland. En sådan dag är det extra lycka att ha en stor burk med oliver i kylskåpet. Så att världen inte känns lika jävlig menar jag.

Jag är sjuk i huvudet

På riktigt.

Jag kom på mig själv för ett litet tag sen att jag ofta har svårt att hålla mig för skratt när jag hånglar. Inte för att personerna hånglar så pass dåligt att det blir skrattretande, nej då. Jag tänker istället på andra jag har hånglat med som har betett sig lite...udda. Som personen som hela tiden stönade Oh yeah som värsta porrskådisen när vi bytte saliv. Eller när jag fastnade med tungspetsen i någon annans tandställning och fick panik. Jag såg framför mig hur vi fick skära bort tungan innan jag kom loss igen. Ibland tänker jag på personen som snarare verkade mer intresserad utav att försöka trycka ner mina tänder i halsen. Eller människan som trodde att hångla gick ut på att slicka den andre personen i ansiktet så mycket som möjligt.

Men jag kan inte vara den enda som tänker på så här knasiga saker när jag hånglar. Eller?

måndag 13 september 2010

Man får ju hänga med lite

Jag vet att jag är typ tjugo år efter alla andra men här kommer något kanske lite oväntat!


Vad säger ni, något ni vill se mer utav? Fast lite mer genomtänkta inlägg givetvis.

Nu är det färdigknaprat!

Jag har käkat p-piller sen jag var ungefär 14 år gammal. Det är i nio år. I runda slängor har jag stoppat i mig ca 3285 tabletter. Alltså, i nio år har jag stoppat min kropp full med hormoner som kanske inte alltid har varit så bra för mig. Det är inte klokt vad mycket biverkningar man frivilligt står ut med för att slippa lite blödningar. Som typ världens humörsvängningar och pms från helvetet.

Men inte längre. Jag ska bannemig sluta käka p-piller helt. Inte byta till en ny sort eller experimentera mer med mini-piller eller what ever. Och tänk vad skönt att slippa noja om man har glömt ta ett piller!

Jag ser förändringens ljus.

Jadu Göran...

Jag har skrivit om det tidigare, att jag anser att Kristdemokraterna går emot sin egen valslogan För ett mänskligare Sverige!

Den här snubben har tagit det hela ett steg längre och ställer nu en offentlig fråga till Göran Hägglund. En jävligt bra och relevant fråga. Nu hoppas jag på att så många följer Uffes uppmaning och uppmärksammar den här frågan så mycket som möjligt för att få ett svar av Göran H.

söndag 12 september 2010

Jag ska aldrig mer dricka

I alla fall inte med ett gäng banktjänstemän. Jag tyckte att jag kan hålla ett rätt bra tempo men herrejävlar. När jag knappt kunde prata utan att sluddra var resten som om dom bara drack vatten.

Det blev lite väl mycket skumpa. Jag vet att jag kom hem, har något minne av att jag satte mig själv i en taxi vid halv sex på morgonen efter att ha avböjt någon raggningsinvit.

Fy fan. Aldrig mer skumpa.

fredag 10 september 2010

Sjuka saker

Ibland kan jag få sjuka idéer i huvudet. Som idag. Okej för att jag ser jävligt bra ut i kostym men jag trivs inte riktigt i det. När jag spatserade Kungsgatan fram tillsammans med alla andra kostymnissar kände jag helt plötsligt behovet av att dra upp skjortan till hakan och vråla ratatatata!

Tack gode gud för att jag kan motstå mina impulser.

Jag gjorde inte bort mig!

Under mötet alltså. Överlag gick det bra, hoppas jag.

När jag satt i mötesrummet i väntan på cheferna var jag så nervös att jag kallsvettades. Sen tänkte jag, vad fan, kan jag prata om pinsamma saker med tonåringar kan jag pitcha in ett förslag hos VDn också. Jag rockade under mötet!

Nu blir det lite väntan och se vad som händer.

torsdag 9 september 2010

Bring it on!

Jag är redo inför mötet i morgon, ja jävlar vad redo jag är!

Kostymen är ren och fin, argumenten är välslipade och jag tycker nog att jag har fått till ett par bra tunga punkter jag ska trycka på.

Sen att jag är så jävla nervös att det knappt är sant är en annan sak. Jag kommer att klara av det här mötet galant!

Vad ska ni göra i morgon?

Aj lööv maj wöörk!

Idag var jag ute och skolinformerade för första gången sen i typ maj. Lite skakigt kändes det innan vi kom igång men jävlar vad vi körde på. Det satt i ryggraden och det kändes som att jag inte har gjort något annat den sista tiden än att stå och prata.

Härliga elever var det också. Det blev mycket diskussioner och nyfikna frågor. Precis som det ska vara! Och det är så härligt att se vilken medvetenhet det finns hos många utav eleverna. Det var ingen falsk politisk korrekthet, ungarna sa vad dom tyckte och tänkte, reflekterade kring normer och ifrågasatte sitt eget agerande. Det är så jävla kul att se! Och så lite sexsnack på det givetvis. Jag kan inte hjälpa det, men jag älskar att se dom små livens smått chockade ansikten när det går upp för dom vad vi snackar om.

Men satan vad trött jag kände mig efteråt, det tar på krafterna, det gör det. Heder till alla som orkar jobba som lärare, jag hade inte orkat med det.

Om att vara tillbaka i verkligheten

Det tar tid att vänja sig. Vid att komma hem till en tom lägenhet alltså. Ända sen jag blev singel har jag varit omgiven av människor mer eller mindre konstant. Har det inte varit vänner har det varit familjen eller jobbet. Sen jag kom hem i söndags har det varit fullt upp, vänner, drinkar och andra trevligheter.

Nu känns det liksom skitkonstigt att vara själv. Och det är klart att tankarna vandrar ibland. Speciellt efter hans senaste försök. Jag skulle kunna säga ja, veta vad jag får. Någon att prata med, någon att diskutera med, någon att slåss över DNs kulturbilaga om lördagarna. Jag skulle få något osäkert, ostabilt, inbillad trygghet tillsammans med någon. Och det är just det ordet, någon. För jag vill ju egentligen inte ha honom men tanken på att vara ute i singelvärlden är smått skrämmande.

Även om jag vet att jag är en helt underbar person så är det hela grejen med att börja om. Öppna upp sig för någon igen, kasta sig handlöst ut och chansa. Jag är faktiskt jävligt feg på det viset. Tanken kan göra mig livrädd ibland, att blotta allt det som är jag.

Att vänja sig tar tid och att vänja sig vid olika saker. Jag som var den eviga singeltjejen som vande mig vid tanken att den här personen, det är den personen jag vill dela resten av mitt liv med. Helt plötsligt kom verkligheten som en käftsmäll.

Men, för att tänka positivt. Det här är väldens chans, att göra saker som jag vill, träffa vem jag vill, för att jag vill, känna mig uppskattad. För jag förtjänar det bästa.

Slut på reality check.

Lite skvaller

Tisdagens dejt ja...den var väldigt trevlig. Massa skratt och diskussioner.

När han serverade mig frukost på sängen efter vi vaknat bestämde vi oss för att ses igen.

onsdag 8 september 2010

Åh herregud!

Dom ringde från jobbet nyss. På fredag ska jag på lunch med vår VD.

Jag är så jävla nervös just nu. Lilla jag ska på möte med vår VD. Herregud.

Jag har ingenting att ha på mig!

tisdag 7 september 2010

Snart ere dags

För dejt alltså.

Fintrosera är på, har lite lukta gott på mig och ser rätt så smashing ut om jag får säga det själv.

Jag har även tagit en ipren, utifall att menar jag.

Ibland är jag för jävla modig

Jag raggar inte. Av två enkla anledningar. 1. Jag vet inte hur man gör. 2. Jag vågar därför inte. Detta brukar chocka folk. Jag som är så social, har lätt för att få kontakt med andra och får lätt dejter. Men det är för att jag är den som blir uppraggad.

Men ikväll kära ni blev det ändring på den saken. Efter en helt underbart rolig födelsedagsmiddag hamnade dom flesta utav oss på ett sunkhak på söder. Några ur vårt gäng droppade av och jag fick ögonkontakt med en kille. Där satt vi och glodde på varandra, log lite och såg allmänt osäkra ut.

När det var dags för mig att gå peppade Linus mig till att skriva mitt nummer på en lapp och ge honom. Jag fick lite panik minst sagt. Herregud, jag har aldrig gjort något sådant innan! Tänk om jag hade missuppfattat allt totalt och han egentligen glodde på mig för att jag hade en snorkråka hängande ur näsan.

Jag stolpade ut på gatan där han stod och rökte med en kompis, så jävla nervös var jag. Det här låter säkert skitkonstigt men du verkar trevlig och är snygg, jag har ingen aning om du är singel eller inte, men här är mitt nummer, hör av dig om du har lust! rabblade jag. Vet inte vem som såg mest generad ut, han eller jag. Sen var jag tvungen att rusa. Han tog iaf lappen, vad han gjorde med den vet jag inte.

Men även om han inte hör av sig så gjorde jag det äntligen. Jag, Petra, 23 år gammal har för första gången i mitt liv raggat på någon utan att ha blivit uppraggad först.

måndag 6 september 2010

Det är en bra dag idag

Kickade igång dagen med att stressa runt hemma för att göra mig i ordning till jobbet. Det var liksom lite extra skönt att snooza idag. Speciellt när folk ringde halv tre i natt för att sjunga Ja må hon leva! Alltså, jag älskar mina vänner men just då älskade jag dom inte fullt så mycket.

Står på tåget och känner febersvettningarna komma krypande mitt i rusningsträngseln. Perfekt läge. Trodde jag skulle dö innan jag kom ut i luften igen. Dagen på jobbet däremot, herregud vilken produktiv dag! Under lunchen (perfekt stekt lammytterfilé, goda grönsaker samt färska jordgubbar med vit chokladmousse till efterrätt) sprutade idéerna ur oss. Går det här vägen kan jag få lite andra arbetsuppgifter.

Nu väntar väskorna. Åh herregud. Skorna är iaf uppackade. Jag älskar er så mycket, allihopa sa jag till mina vackert uppradade skor.

söndag 5 september 2010

Ren och skär lycka

Jag sitter hemma i min lägenhet nu. I min alldeles egna lilla lya.

Var smart nog och tog taxi hem från t-centralen. Två chaffisar fick hjälpas åt att baxa in min stora väska i bagaget. Dom frågade om jag hade varit iväg och plockat sten. Nej, jag har shoppat skor svarade jag.

Öppnade kylskåpet med kurrande mage, väl medveten om att jag inte har någon mat alls hemma. Upptäcker en burk med svart guld. En oöppnad burk med oliver. Jag befinner mig lite i himlen just nu.

Om 1 timme och 40 minuter fyller jag 23. Jag hoppas att ni tar tillfället i akt och använder det som en ursäkt för att äta lite tårta eller något annat gott i morgon!

lördag 4 september 2010

Ibland går det inte som man planerar

Yes! utbrast jag idag när jag äntligen fick igen den stora resväskan. Knatar upp och in i hallen, då ser jag det. Alla skor. Fem par skor ska tryckas ner i väskorna.

Hur fan det nu ska gå till.

Nu kör det igång igen!

Vill du ha ett extrajobb som är socialt, utvecklande och bitvis utmanande? Anser du att du inte alltid passar in i heteronormen? Dessutom får du chans att jobba med mig och andra härliga människor!

RFSL Stockholm söker nu personer som vill utbilda sig till skolinformatörer!

Klart du ska ta chansen!

fredag 3 september 2010

Jag förstår er nu

Alla ni som älskar bröst alltså. Jag har inte fattat vad som är grejen, förrän nu. Tidigare var jag av åsikten, bröst, dom bara är. Dom är i vägen, upptryckta till haken, ihoppressade, dallrar mer än jello och är ingen välsignelse att bära på.

Idag upptäckte jag mina egna. Jag stod framför spegeln och glodde på mig själv, i urringningen och tänkte, fan, dom är rätt snygga ändå! Sen stod jag och petade med ena fingret på både Berit och Agda, som om jag skulle kolla om sockerkakan är färdig. Helt fascinerad.

Jag vet minsann hur man roar sig en fredagskväll.

Det här med att packa...

Jag hatar det. Fullkomligt hatar det. Jag går in i rummet, stirrar på väskorna och kläderna. Sen suckar jag och går ut. Men ikväll så, då ska det packas. Det ska det.

Känns lite overkligt att jag snart är hemma igen. På söndag kväll kliver jag innanför dörrarna, på måndag fyller jag år och ska fira med några utav dom mest underbara människorna i hela världen.Underbar tillvaro är bara förnamnet!

Jag blir liksom inte förvånad längre

SD har gjort det igen. Kommit med ett nytt korkat uttalande alltså.

Häromdagen läste jag i Smålandsposten att en utav deras kommunpolitiker i Växjö belagts med munkavel (enligt politikern själv sitter han i karantän) eftersom att han gör bort sig nästan varje gång han gör ett uttalande.

När jag läste det här tänkte jag att om SD vill ha en seriös profil som parti och komma bort från att mer eller mindre alla förknippar partiet med rasism är det kanske bäst att sätta hela SD i karantän.

torsdag 2 september 2010

På tal om något helt annat

Bara några minuter efter att jag publicerade förra inlägget ringde telefonen. En jag pluggade med på universitetet i Växjö har också flyttat upp till Stockholm så vi har lite kontakt ibland. Nu bjöd han ut mig på dejt. Och jag sa ja.

Herregud, en dejt. Nästa vecka. Lite nervös blev jag allt med tanke på vad som hände på min förra, och första, dejt som nybliven singel.

Ta ett djupt andetag

Ikväll trillade ett sms in. För någon månad sen hade jag blivit överlycklig, jag ville inget annat just då. Men saker förändras. Jag har gjort mitt bästa för att gå vidare och acceptera. Nu blev jag mest arg över dessa fyra små ord:

Jag vill försöka igen.

onsdag 1 september 2010

Samma visa varje höst

Så fort hösten knackar på dörren springer jag ner till affären och köper ett nummer utav Elle, späckat med höstmode. Jag ser framför mig hur jag går långa promenader bland alla gulnande löv i en stor stickad tröja i någon härligt murrig färg. Givetvis med ett par snygga gummistövlar på fötterna. Just den tanken kan jag inte få ur huvudet, hur jag spenderar tid utomhus, alltid lika snyggt klädd med perfekt makeup. Spatserandes på gatorna i högklackade stövlar, en takeaway chailatte i handen, en mössa på sné med matchande vantar och halsduk. Skrattandes åt vinden som får mitt hår att blåsa åt alla håll.

Men jag vet hur verkligheten ser ut. Egentligen hatar jag tanken på att bara vistas utomhus under hösten och vintern. Om jag måste gå ut skiter jag i hur jag ser ut, bara det är varmt. Smink orkar jag inte med, blåsten och kylan får ändå bara mina ögon att tåras. Sen ser jag ut som en frostskadad panda.

Drömma kan man alltid.

Vad jag gör om dagarna

Jag befinner mig fortfarande i semestermode. Egentligen har jag tusen saker att göra men det kopplar inte riktigt. Istället försöker jag få till den där snygga sotade sminkningen. Tror jag är på god väg att få det riktigt bra. Nästa projekt för dagen är att lära sig hur den nya tvättmaskinen fungerar.

Over and out.