Klart jag saknar't!

När jag bodde i Stockholm arbetade jag en hel del för RFSL som en del säkert minns, med deras skolinformation. Älskade att diskutera normer, sexualitet, kön och andra roligheter med elever. Visst, vissa dagar var det inte så jäkla roligt och jag undrade mest vad det var jag hade gett mig in på. Men, när en elev själv började ifrågasätta normer och fundera fritt utifrån det vi pratat om, den glädjen alltså, ni anar inte!

Därför var det givet för mig att slänga iväg ett intressemail till RFSL här nere igår när jag såg att dom söker nya skolinformatörer. Eftersom det inte finns så många skolor här nere kommer det nog inte bli några problem med att kombinera med mitt vanliga jobb resonerade jag. Och tydligen skrev jag något rätt i mailet för nästa vecka ska jag på intervju!

Jag firar det med att ta helg.

Jag har ju glömt att påminna er!

När jag bodde i Stockholm jobbade jag extra som skolinformatör åt RFSL, något utav det roligaste jag gjort! Jobbet innebar många givande diskussioner med elever, allt från mellanstadiet upp till gymnasienivå samt en gedigen utbildning som grund.

Nu kan även du bli en skolinformatör och jobba ihop med ett gäng roliga, tokiga och underbara människor! Men skynda dig att ansöka, sista datum är redan 3e oktober.

Det har snöat

I Stockholm innebär det totalt kaos. Inget undantag.

Jag hade en smula panik igår. Jag var inbokad på en skola som det tar ca en timme att åka till när allt flyter på. Igår tog det nästan tre timmar. Det började finfint att jag satt fast på pendeln i nästan en timme. Sen blev jag fast i Årstaberg av alla jävla ställen eftersom vi blev hänvisade till tvärbanan som skulle ta oss till tunnelbanan. Jo tjena. Där stod jag i fyrtio jävla minuter, minst, och frös häcken av mig. Ingen tvärbanetåg i sikte. Chansade vilt och lyckades parera att pendeln gick så jag iaf kom till en tunnelbana.

Nästa panikmoment var hur jag och mina kollegor skulle ta oss till skolan eftersom det inte gick en enda buss i hela Stockholms län. Men ibland mina vänner springer man på underbart fina människor. Efter att vi pratat med läraren som skulle ha hand om oss skickade hon ut sin man. Som vi lyckades tappa bort. Den paniken alltså. Ena stunden gick han jämte oss. I nästa stund var han uppslukad. Allt löste sig som tur var och vi kom fram till skolan.

Hem kom vi också tack vare samma underbara man. Ibland blir jag bara så glad i hjärtat av främlingar.

Känner ni peppen?

I morgon ska jag ut igen och prata med tonåringar. Det var ett tag sedan sist. Men herrejävlar vad pepp jag är! Jag vet att jag är grym på det! Och jag älskar det. Älskar att inte riktigt veta hur ungarna kommer vara, om dom är tysta, frågvisa eller jävliga. Man får testa nya knep, ta till olika metoder och förhoppningsvis har någon tonåring lärt sig lite nytt. Jag väljer att tro det.

Vad ska ni göra i morgon?

Aj lööv maj wöörk!

Idag var jag ute och skolinformerade för första gången sen i typ maj. Lite skakigt kändes det innan vi kom igång men jävlar vad vi körde på. Det satt i ryggraden och det kändes som att jag inte har gjort något annat den sista tiden än att stå och prata.

Härliga elever var det också. Det blev mycket diskussioner och nyfikna frågor. Precis som det ska vara! Och det är så härligt att se vilken medvetenhet det finns hos många utav eleverna. Det var ingen falsk politisk korrekthet, ungarna sa vad dom tyckte och tänkte, reflekterade kring normer och ifrågasatte sitt eget agerande. Det är så jävla kul att se! Och så lite sexsnack på det givetvis. Jag kan inte hjälpa det, men jag älskar att se dom små livens smått chockade ansikten när det går upp för dom vad vi snackar om.

Men satan vad trött jag kände mig efteråt, det tar på krafterna, det gör det. Heder till alla som orkar jobba som lärare, jag hade inte orkat med det.

Lite nervös är jag allt

Idag ska jag ut och skolinformera, prata om HBT och sånt. Min chef ska dessutom med och lyssna. Jag känner mig rätt nervös om jag ska vara ärlig. Jag vet att jag är en skitduktig informatör, lugn, sansad och vet vad jag pratar om. Men ändå. Tänk om allt går åt helvete, just idag och jag får inte ur mig ett ord?

Jag vet att jag inte ska tänka i dom här banorna men det är svårt att låta bli. Det är snarare för min egen skull som chefen följer med för att kunna ge bra feedback. Men jag är lite för nervös för att kunna tänka så.

Håll tummarna för mig idag.

Lite tillfredsställd blev jag i alla fall

I förmiddags var jag hos RFSL:s kurator för att prata om vad som hände förra veckan. Tuffa jag gick dit och tänkte att det har inte berört mig så mycket. Jo tjena. Satt och hulkade som en inhyrd gråterska efter en stund. Men det var faktiskt riktigt skönt. Bara att prata sådär och resonera kring varför jag tänkte som jag gjorde i vissa situationer. Även om jag har världens bästa vänner behövde jag nog prata med någon utomstående som tänker på ett annat sätt. Insåg även hur mycket egentligen hänger ihop och att mitt "duktiga flicka"-komplex snarare sätter krokben för mig. Jag ska dit nästa vecka igen.

Efteråt fick jag någon sjujävla energi och tänkte att den här dagen ska ägnas åt sådant som jag vill! Tog en runda på hötorget bland alla försäljare och njöt som fan av alla komplimanger. Försäljningsknep javisst. Men att bli kallad för "vackra flicka" och höra att jordgubbarna är söta, men "inte lika söta som du" kändes faktiskt jävligt bra. Gick även på en liten utställning.

När jag stod på Hemköp och funderade på vad jag ska ha till lunch flög blicken till den rökta laxen. "Nej, han gillar ju inte rökt lax och tycker att min andedräkt stinker efteråt" tänkte jag av ren vana. Sen insåg jag, han finns inte här längre. Jag behöver inte tänka på vad han tycker. Jag ska fan frossa i rökt lax nu!

Och det kommer även komma upp lite bilder senare idag. Erkänn att ni älskar mig?

Det är lite ironiskt egentligen

Idag är det Internationella dagen mot homofobi. Idag blev jag hotad till livet för att jag inte är straight. Ironiskt nog skedde det när jag pratade om hets mot folkgrupp. Det slutade med att stämningen blev så hatisk att jag och min kollega fick slussas ut bakvägen med eskort som såg till att dom som följde efter inte flög på oss.

Det var först när jag satt hos polisen som jag förstod vad som hade hänt. Jag har levt i min lilla bubbla och tänkt "det händer alla andra men inte mig!" Även om jag mer eller mindre varje dag hör om människor runt mig som blivit utsatta för något hatbrott har det aldrig gått in i mitt huvud att det finns personer som hatar mig. För att jag inte är hetero.

Det har fortfarande inte riktigt gått in i skallen på mig. Att sitta där framför polisen från hatbrottsenheten kändes overkligt. Det är sånt som inte händer mig. Men idag hände det.

Och jag är så jävla glad att jag anmälde det. Även om det inte går till åtal eller kanske läggs ner så är det en skarp markering. Det är fan aldrig okej att något sånt här händer.

Helgen som gick - jag tror jag är kär i dig

Efter att jag vaknade till liv igår susade jag till RFSL-huset för att dona inför måndagens manifestation, (Internationella dagen mot homofobi, kl 18 på Sergels torg, kom dit och visa ditt stöd!) Jag och kopiatorn gick några ronder innan jag gjorde min vice samt ledamot sällskap i solen uppe på taket där banderollmålningen pågick. Sol och sol förresten, jag satt i skuggan och pekade. Jag är ordförande, det är sådant man gör då.

När mitt jobb var klart där (läs: delar ur min fina styrelse hade målat klart) åkte jag hem till R. Picknick i solen stod på schemat. Efter några felkörningar på jakt efter en bra plats hittade vi den. Fina klippor precis vid vattnet, enskilt. Där satt vi i timmar, löste korsord och matade änder med pasta. Det var tom så att jag vågade mata en and ur handen trots att jag tyckte att han tittade lite ondskefullt på mig. Det var jättekul! Tills en svan kom och väste. Jag blev livrädd.

När solen gått ner åkte vi hem och bakade äpple - och kanelbullar. Förbaskat gott måste jag säga. Vi försökte även oss på att se Apan. Jag fattade ingenting. Vilket inte gjorde mig så mycket, jag hade det bra där jag låg i R's famn och pillade i hans hår på bröstet. Som jag har saknat det. Allt det där jobbiga som vi gått igenom sista tiden kändes borta på något sätt. Känslan som kom över mig går inte riktigt att förklara men allt bara kändes så tryggt och självklart att ligga där.

Idag gjorde vi inte många knop. Vi låg mest i sängen, läste och sa "men vi kan inte ligga här hela dagen, vi måste ut!" tills vi faktiskt hade legat hela dagen i sängen. R satte igång en dokumentär, om hur man råder bot på sina sömnproblem. Jag somnade tio minuter in i dokumentären.

Nu blir det sova för mig innan jag gäspar käken ur led.