torsdag 26 februari 2009

Här sitter jag och är lyrisk

Jag hade mitt första möte med min mentor idag. Jag är mållös. Helt underbart möte! Vi tog en timmes lunch där vi pratade om allt och inget innan vi blev seriösa. Vilket innebar att lägga upp en plan som jag måste redovisa för min lärare. Min mentor förklarade jättemycket kring EU-projektet hon arbetar med och jag bara kände att det är det här jag vill arbeta med.

Det går inte riktigt att beskriva hur glad jag är just nu. Matchningen blev verkligen perfekt för min del och jag längtar verkligen till nästa möte!

Det är inte lätt när det är svårt

Det är inte lätt att dejta en egen företagare som är tävlingsinriktad till max. Jag fick storstryk igår i biljard. Mina ursäkter var mina, för kvällen, tre handikapp; jag är vänsterhänt (biljardbord är INTE designade för vänsterhänta), har bröst som är i vägen samt PMS. Hur lätt är det att koncentrera sig på ett spel som man bara associerar till sex?

Hemma hos mig blev det chokladglass och Band of Brothers men inget ligga. R var tvungen att åka hem för att kunna arbeta tidigt idag. Ja, jag blev en aning besviken, jag hade rakat benen och allt! Som tur var verkade han förstå hur besviken jag blev så ikväll kommer han sova över. Får jag inte ligga ikväll börjar jag gråta.

onsdag 25 februari 2009

PMS på ingång?

Jag tror att jag börjar få PMS. Det är inte trevligt kan jag säga, speciellt inte med tanke på att jag inte har haft det på snart ett år.

För att ni ska förstå hur allvarligt det är kan jag förklara några av mina symptom.

1. Jag gråter till det mesta. Igår snyftade jag till när Linda Rosing hittade knark hos en av killarna. Det slår nästan när jag grät till the Simpsons för att Homer hade slut på öl och den sista burken exploderade tack vare Bart.

2. Jag ser bröst överallt. Ö v e r a l l t. Jag vill klämma och känna så det står härliga till. Jag kan inte se en tjej utan att blicken automatiskt sänks till bröstkorgen.

3. Jag blir väldigt lätt arg och hatar människor. Det räcker med att någon går sakta framför mig för att jag ska tänka "men din jävla idiot, har någon sänt ut dig bara för att jävlas med mig eller?!"

4. Jag gör nästan allt för att få ligga. Idag har jag rakat benen, köpt R's favoritglass, ett gott vin samt ett té jag vet att han gillar. Om jag inte får ligga ikväll vet jag inte vad jag gör.

Du vet att du är trött när...

...du tar fram tuben med ansiktskräm ur kylen som du häller i ditt té och tycker det är en konstig form på mjölkpaketet. Att du måste trycka på tuben och att konsistensen inte är rinnande reflekterar du inte över.

...du brygger nytt té, får fram det riktiga mjölkpaketet och ställer tillbaka mjölken i kryddhyllan.

God morgon människor.

tisdag 24 februari 2009

Skvallerexpressen är i extas

Viktoria och Daniel förlovade sig idag. Så, nu har Svensk tant och Hänt i häcken saker att skvallra om dom närmsta tio åren. Jättebra.

Stockholm stad darrar av upphetsning, tänker på alla ökade intäkter, alla turister och all gratisreklam.

Jag kan nog erkänna att jag är lite trött på karusellen kring Viktoria och Daniel, ärligt talat. Det är kanon att dom har förlovat sig och "äntligen ska bilda familj" som Viktoria sa. Men jisses, varför göra en så stor grej av det?

måndag 23 februari 2009

Bara pang bom

...så gjorde du dig påmind igen och jag kände mig mest trött.

Jag blir så trött ibland

Qx rasar just nu en diskussion om Egalia ska finnas kvar och vilket syfte Egalia egentligen har. En, enligt mig, totalt onödig diskussion. Egalia som är ett fritidshäng för HBT-ungdomar drivs i RFSL's regi med projektpengar från Allmänna arvsfonden. Pengar som tar slut i september eftersom att projekttiden på tre år då går ut. Nu jagas det mer pengar för att Egalia ska få finnas kvar.

Kritiska röster i Qx-diskussionen ifrågasätter varför HBT-ungdomar måste ha ett speciellt ställe att träffas på och undrar varför man inte kan utbilda personal på befintliga ungdomsgårdar i HBT- kompetens. Enligt mig är det viktigt för alla människor som tillhör en minirotet eller har ett specialintresse att dessa människor kan träffas i olika lokaler för att prata om sina intressen och erfarenheter. Sen håller jag med, absolut, utbilda personal eftersom att kunskap motverkar hat och detta ska gälla oavsett om det är sexuell läggning, religion eller vad som helst.

Vad jag inte kan förstå är att dessa kritiska personer i nämnda Qx-diskussion ställer sig positivt inställt till religiösa mötesplatser men inte till Egalia med argumenten att "skattebetalarna ska inte betala." Nu är det så att skattebetalarna kanske inte alls kommer betala ett öre till Egalia beroende på vad Stockholm stad säger och det lutar åt ett nej. Vilket är otroligt tragiskt! Ska inte ungdomar ha en mötesplats där ens sexuella läggning inte är något konstigt och där man kan utbyta erfarenheter? Eller bara för en stund inte tänka på att man är icke-hetero? Som jag skrev tidigare tycker jag det är jättebra om personal på fritidsgårdar får en större utbildning i bla HBT men innan/om detta sker måste det finnas ett alternativ. Alla ungdomar, oavsett läggning, kanske inte känner sig hemma eller trygga på en utav Stockholms fritidsgårdar, vart ska dessa ungdomar då ta vägen?

Under kvällarna som Egalia har öppet är det runt 60 ungdomar som kommer och varje gång kommer det alltid ett par nya. Borde inte det säga en hel del om vilken viktig funktion Egalia faktiskt fyller?

söndag 22 februari 2009

53 timmar senare och lantflickan visar sina kunskaper

I fredags mötte jag upp R för att äta middag i Gamla stan på thai-stället Aroydee. Maten var helt okej, personalen var underbar! Servitrisen sa att det var bara att säga till vad jag ville ha för vegetarisk mat så skulle dom fixa det, det kallar jag bra service! Ett glas vin och ett antal timmar senare begav vi oss hem till R för att spela kortspelet skitgubbe där knivarna, bokstavligen, åkte fram och jag blev full på vin.

Stockholm visade sig från sin allra bästa sida i går med skinande sol vilket innebar promenad på Djurgården. Vi knallade ut till Waldemars udde där vi blickade ut över Söder och Östermalm från ett lusthus när en skock fåglar kom flygandes.
Jag - Åh, titta, måsar!
R - Petra...det är svanar!
Människorna som stod i lusthuset kunde inte hålla sig för skratt utan började asgarva. Själv ryckte jag på axlarna och sa "fågel som fågel".

Magarna kurrade rejält efter promenaden och vi hamnade på den helvegetariska restaurangen Lao Wai innan vi traskade iväg till bion för att se Mammut. Både jag och R var jättebesvikna på filmen. Moodysson, vad hände? Du som är en enastående regissör och som hade alla förutsättningar till att göra tidernas bästa film. Du hade skådisarna, du hade filmtekniken och klippningen, varför var filmen så innehållslös? Gör om, gör rätt!

Söndagen bjöd på snökaos och vi stannade inne för att baka. Det blev en otroligt god chokladkaka (tack Nykteristfinnen!) och hembakat bröd som vi mumsade i oss framför en film.

Jahapp, det är bara att erkänna. Jag har trillat dit.

torsdag 19 februari 2009

Nytt smeknamn på jobbet

Man som ringer in - Är det du som är Svansjön?

Hur man tentafirar

Vissa firar med att supa skallen av sig. Andra med att ta igenom förlorad sömn. Men inte jag. Nej, jag firar med att städa badrummet.

onsdag 18 februari 2009

Dave's angels återförenas

I morse var jag ute i en närliggande förort för att skolinformera för lite kids som var otroligt intresserade! Det blev en massa frågor kring både HBT och kring sex samt en massa härliga diskussioner. Så otroligt givande att se hur kugghjulen arbetar i deras huvuden!

Efter den flygande starten på dagen var det dags för hemtenta med tillhörande gråtattack. Allt bara låste sig. Jag kunde inte ta till mig någon text, jag kunde framför allt inte få ur mig något heller. Vilket troligen berodde på att jag pressade mig själv med att ta igen timmarna jag skulle missa ikväll.

Och vilken kväll det blev! Som vanligt när min programansvarige (och ansvarig i Karriärsutveckling för blivande akademiker- kursen) Dave är i farten blir det lite drama. Den här kvällen var inget undantag. Men efter lite sura miner och kladdkaka löste sig allt. Poängen med hela kvällen var att vi som läser kursen i karriärsutveckling ska få egna mentorer och en matchning mellan oss skulle ske ikväll. Jag fick en underbar mentor som arbetar med just det jag vill syssla med i framtiden nämligen olika EU- projekt. Hon var den första av tre kandidater jag träffade och det kändes som att vi klickade direkt, vilket hon också uppenbarligen verkade tycka. Ni anar inte hur glad jag blev efter pausen när alla mentorer hade snackat ihop sig och jag fick henne!

Som om kvällen inte kunde bli bättre efter god mat, roliga människor och intressanta diskussioner ringde R. Fjärilarna flyger runt som galningar i magen och allt bara känns så där underbart.

tisdag 17 februari 2009

Oh happy day!

Nu är det klart. Från 1a maj är det en könsneutral äktenskapslagstiftning som gäller.

Allt jag har att säga är: ÄNTLIGEN!

Things are what you make of them

Jäklar vilken dag! Jag har kämpat med min hemtenta i ett antal timmar under dagen och känner mig helt fucked up i huvudet. Att skriva 5-7 sidor om en enda fråga på fyra dagar är fan inte nådigt. Vilket innebär att jag har haft några mindre gråt - och svordomsattacker under alla timmar.

Jag passade även på att fylla i alla papper till det Eventuella barnet. Känns lite smått surrealistiskt, att skriva om mig själv och veta att om 18- 19 år kanske någon läser allt och ser min bild. Eller så är det bara en fint av kliniken. Visar sig mina ägg inte vara fruktbara komer dom hänga upp min bild på väggen och råvägra om jag skulle få för mig att göra det en gång till.

Nu sitter jag nyduschad och nypeelad, doftar gott av persika och är rätt avslappnad. Eller ja, så avslappnad man kan vara med en tenta hängandes över en. Ikväll är det dock Brottsofferjouren som gäller!

Sjätte bilden i sjätte mappen


Festivalefterrätt- konserverade hallon från Danmark

måndag 16 februari 2009

Fnissfia

Innan R skulle komma över igår bad jag honom överraska mig på matfronten eftersom det var hans tur att laga mat åt mig. Han fick panik, köttoman som han är och har noll koll på veggmat. Det blev tacos. Det slutade med brända tacoskal (inte värma skal på 275 C i 15 min), en rökig lägenhet som sedan blev iskall efter allt vädrande. R påstår att han kan laga mat men jag börjar tveka lite, speciellt när han började leta efter saker att laga och därmed slippa kökstjänst.

Efter middagen började den vilda diskussionen om vilken film vi skulle se. En bra stund senare beslutade vi oss för en David Lynch-film som var ovanligt oknepig samt ett avsnitt av Bad of Brothers. Givetvis med en bunke med glass som sällskap.

Kvart i sju i morse var det jag som lämnade en varm R i en varm säng för att traska till pendeln i kylan. Jag var inte så sugen på att ge mig ut och skolinformera i det läget kan jag säga. Nu är R även en innehavare/låntagare till mina extra hemnycklar. Jisses amalia säger jag bara. Får fjärilar i magen bara jag tänker på det.

söndag 15 februari 2009

Jubileum!

Idag är det tionde dejten med R. Jisses, tio dejter, det är snudd på rekord för mig! Mysigt värre ska det iaf bli, middag och film hemma hos mig. Ikväll är det han som lagar maten!

Jag är piggare sen igår iaf men att vara ute och gå i över en timme var väl inte det bästa av mig, känner mig lite yr. Kan iofs bero på att min kropp inte har fått tillräckligt med mat.

lördag 14 februari 2009

Liten och ynklig

Kvällen började otroligt bra med mat och vin tillsammans med Therese. Efteråt mötte jag upp Greken för att åka hem till Nykteristfinnen och tittade på melodifestivalen. En stund. Sen började jag må dåligt igen. Yrseln kom tillbaka med illamåendet i antåg. Rejält också. Snacka om antiklimax, jag hade längtat efter den här kvällen ett bra tag och så börjar jag spy bakom en lyktstolpe i Nacka. Classy.

Nu ligger jag nedbäddad i sängen, ynklig som ett litet barn och vill helst av allt bara bli omhändertagen.

Happy fucking Valentine's day!

Nej, jag gillar inte Alla hjärtans dag. Det är ett kommersiellt jävla påhitt för att tjäna pengar. Jag kommer aldrig förstå varför det måste finnas en speciell dag då man uppmärksammar personer vi älskar. Är vi människor verkligen så dåliga på att visa vår kärlek dom övriga 364 dagarna?

Vad har hänt med romantiken? Är det stressen som gör att Alla hjärtans dag är så populärt? Eller är det skuldkänslorna för att vi är så jävla dåliga på att säga "hej, vet du vad? Jag tycker du är otroligt underbar och jag är så himla glad för att du finns i mitt liv! Jag önskar att alla människor hade så underbara personer i sin omgivning som jag har. Det är ni som stöttar mig när jag mår dåligt, det är ni som får mig att skratta och får mig att inse hur vacker världen är. Om världen bestod utav sådana som ni skulle det inte finnas några krig för ni sprider så mycket kärlek runt er att det är omöjligt att vara något annat än glad i er omgivning. Jag vet att jag kan vara hemsk ibland, att jag inte alltid är så stöttande som jag kanske borde vara men jag vill bara säga en sak till er. Jag älskar er, med varje liten skavank som formar er till dom underbara personer ni är. Jag hoppas att ni aldrig glömmer det och jag ska inte ta er för givet utan berätta för er oftare hur betydelsefulla ni är!"?

Ja, det blev ett litet kärleksbrev men, jag ska inte uppmärksamma AHD mer idag. Istället ska jag hålla mitt löfte ovan, kramas oftare och säga hur underbara ni är på årets övriga dagar.

Det här med att dejta...

Jag är bra på mycket enligt mig själv. Jag tar för mig, jag gör saker aktivt, engagerar mig här och där. Men är det något jag suger på så är det dejta. Jag är riktigt jävla kass på det. När det börjar gå över i lite mer än bara vänskap blir jag stel som en pinne och rädd. Jag är livrädd för att jag ska säga något fel, att jag framstår som dum i huvudet och får R att tveka på varför han egentligen dejtar mig.

En av mina största dejtingrädslor är att bli dumpad utan att fatta det. Att få "the silent treatment" av R. Det i sin tur föder rädslan av att vara för på. Jag vet själv hur irriterad jag kan bli av personer som inte förstår att dom kliver över vissa gränser. Vilket får mig att fundera på, när är man egentligen för på? Och nu menar jag inte för på som i att föreslå samboskap på tionde dejten, jag syftar mer på att höra av sig, komma med förslag på dejter osv.

Så, för att råda bot på handsvett och annat varje gång vi hörs av eller ses ska jag, försöka, sluta tänka. Jag ska köra på. Vill jag höra av mig så gör jag det. Jag ska försöka sluta överanalysera, vilket är otroligt idiotiskt med tanke på att varje gång jag träffar R känns allt så naturligt. Det är dagarna vi inte ses som jag blir smått nojig. Första steget tog jag ikväll när jag tog saken i egna händer och föreslog att vi skulle ses i helgen. Det blev nästan en liten glädjedans när R verkade bli väldigt glad. Vilket fick mig att inse ännu mer hur dumt mitt analyserande är! Varför analysera över huvud taget?

Jag måste fortfarande ligga.

fredag 13 februari 2009

Jag blev rörd till tårar

Idag masade jag mig upp vid 06.00. Varför? För att skolinformera. Jag kände mig som ett lik och kastade på mig lite smink för att inte skrämma kidsen alltför mycket. Ingen skrek utav fasa så tydligen såg jag helt okej ut.

Under pausen i det sista passet uppmärksammade min kollega mig på ljuslyktorna framme på katedern. Läraren hade satt ut färgade ljuslyktor i regnbågflaggans färger. Väldigt gulligt tyckte vi. När vi hade genomfört en smockad dag med otroligt bra och samspelta informationer kom nästa gullighets-chock. Vi fick varsinn ros. Både jag och kollegan blev tårögda och visste inte riktigt vad vi skulle säga. Kollegan snodde åt sig tavelsudden för att rensa tavlan medans jag stod vänd mot klassen och stammade. Mitt psyke var inställt på att snabbt och smart bita ifrån på påhopp och dumma kommentrer, inte att få en sådan uppskattning och beröm. Jag blev chockad.

Efteråt kände jag mig sådär bubbligt glad som man bara kan göra efter att få oväntat beröm. Jag är en sådan person som har så otroligt lätt för att inte se allt bra jag gör eller inse att jag är bra utav bara helvete så minsta lilla beröm kommer som en glädjesmäll.

Nu står rosen vackert avskuren till sin halva längd i ett dricksglas på mitt köksbord. Som en påminnelse om att jag är bra så in i helvete.

torsdag 12 februari 2009

Jag kan knappt stå upp

Jag är så trött så det finns inte. Jag har fortsatt på min effektiva bana under dagen och gav den "duktiga flickan" inom mig fingret en liten stund. Sen skickade jag iväg en sommarjobbsansökan.

Jag behöver ett ligg.

onsdag 11 februari 2009

Jag har bytt namn

Effektivitet är mitt nya tilltalsnamn istället för Petra.

Idag har jag hunnit med mer än vad jag egentligen borde, så som att fixa mitt köksbord som vinglade oroväckande mycket, tvätta åtta maskiner tvätt och vikt alla kläder/lakan/handdukar från helvetet. Jag har även läst inför morgondagens seminarium, varit på styrelsemöte med RFSL Ungdom Stockholm och efter det kick off med RFSL's skolinformatörer. Allt detta med en pendlande feber. Kanske inte är så konstigt att jag är så trött? R muntrade dock upp mig på hemfärden med att han är i full fart med att offra chips till gudarna så att vi båda blir friska och kan ses snart. Det värmde kan jag säga.

Trots mitt gnäll ovan kändes det grymt skönt att komma igång med styrelsen. Kick offen var otroligt rolig den med, jag och Linus mobbade varandra som vanligt, magen gör ont efter allt skrattande. Härliga sexfixerade människor säger jag bara.

Egentligen vet jag att jag borde göra som Mamma Melissa föreslog, att ge den "duktiga flickan" inom mig fingret ett tag. Men allt jag gör är ju så satans roligt!

(Himla uppiggande inlägg jag vet, men så här ser mitt liv ut för tillfället.)

tisdag 10 februari 2009

Lilla döden

Så här ligger det till. Jag har inget liv för tillfället. Inget socialt sådant iaf. Pluggar jag inte så jobbar jag. Pluggar jag inte så jobbar jag. Ja, ni fattar.

Jag vill ha tillbaka mitt sociala liv. Varför ska jag vara engagerad i så mycket?

söndag 8 februari 2009

Som porr för pyromaner!

Jag har varit effektiv idag. Att skriva ett arbete i skolan, som ligger 40 minuter bort om SL är på bra humör, på en söndag är inte illa! Tre timmar i biblioteket innebar att ett otroligt bra arbete producerades. Sen får vi se vad läraren säger.

Sen susade jag hem till R, som fortfarande är döende i förkylning, för att laga mat. Ett förtydligande; jag lagade mat, R satt på en stol och hostade lite ynkligt. Efter middagen blev det en massa Hipp Hipp! En perfekt söndagskväll med andra ord.

Något har hänt

Och jag vet inte vad. Jag har haft en lugn helg. En helg där jag inte har gjort något alls. Jag förstår inte riktigt hur det har gått till.

Eller jo, R är döende i förkylning, jag har haft feber och ätit för mycket chokladkaka som jag och Greken gjorde i fredags. Vilket innebar att jag knappt har orkat röra mig. Men ändå, en ledig helg!

fredag 6 februari 2009

Nu sätts saker och ting i rullning

Jag fick precis ett samtal från fertilitetskliniken angående min äggdonation. I början av april kommer äggen att plockas ut. Med andra ord, om knappt två månader börjar alla förberedelser med fler undersökningar, hormonsprutor och papper som ska skrivas till det eventuella barnet.

torsdag 5 februari 2009

Kukpillaren och jag

Jag har för länge sedan konstaterat att stockholmare inte har alla kantareller i korgen. Idag fick jag panik på pendeltåget. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen i den överfulla vagnen. Varför? På andra sidan gången sitter en kille, med handen nedkörd i byxorna och rotar runt. Samtidigt ser han ut genom fönstret och ser ut som om han funderar på vad han ska ha till middag.

Helt plötsligt vaknar han upp ur sina tankar, ser vart han har handen och säger "pungklåda, kliar som faaan när kulorna inte ligger rätt" säger mr Kukpillare. Sen sliter han upp handen "tack gode gud" hinner jag tänka innan han för upp handen till ansiktet och luktar på kukpillarnäven.

Ingen verkade reagera speciellt mycket, nu visste vi att han inte var en offentlig runkare utan han led utav pungklåda. Ja men då så. Ingen fara på taket. Jag led dock. Det var så jävla äckligt att jag inte kan beskriva det. Om det nu kliar på kulorna kan han väl klia lite diskret! Det får ju alla vi som drabbas av klåda i dom nedre regionerna då och då. För att vi skulle klia oss öppet är inte accepterat.

Jag var farligt nära att sticka in handen under mina strumpbyxor, klia loss lite för att sen säga "svamp du vet, kliar som faaan när blygdläpparna inte ligger rätt" till övriga passagerare, bara för att jag kan.

Jag ska sluta titta på film

Det blev indiskt käk för mig och R igår. Tredje gången gillt sägs det. Efter några timmar på restaurangen blev det film hemma hos mig. Pojken i randig pyjamas bestämde vi oss för att se.

Jag började storgråta, tårarna sprutade åt alla håll efter en stund in i filmen. R tyckte mest att jag var söt och då pressade jag fram lite fler tårar, bara för att. Vi var dock båda överens om att filmen var underbar. Skådespelarinsatserna, manuset, miljön, att se hur det goda segrar över det onda på ett helt klart oväntat sätt, ja allt var underbart. Om ni ska se en film, se Pojken i randig pyjamas!

tisdag 3 februari 2009

Så här är det att bo i Stockholm

Oftast är det helt underbart. När kollektivtrafiken fungerar vill säga. När det inte funkar är det hemskt. En normal resa på femton minuter tog mig nästan två timmar ikväll. Varför? För att en brojävel höll på att rasa. Jag förstår givetvis varför dom tog tågen ur trafik, det kunde sluta riktigt illa. Vad jag inte förstår är varför det är så dålig kommunikation bland SL's anställda. Alla anställda jag pratade med hade knappt fått någon information, en stackare hade inte fått någon information alls och alla kom med olika svar.

Trots att dom visste så lite var personalen väldigt tillmötesgående, vilket jag var otroligt glad för. En sur SL-person var det sista jag ville prata med. Dock var det nära att jag exploderade när busschauffören inte visste till vilken destination hon skulle åka. Woopido så roligt. Dessutom fes någon på bussen, en sådan som luktar riktigt ruttna ägg. Det var mysigt. Jag trodde jag skulle dö.

Ett argt mail har skickats iväg till SL där jag undrade hur dom har tänkt att lägga upp sin kommunikation inom företaget, eftersom att dom uppenbarligen inte har någon. Plus ett krav på kompensation av något slag. Jag är smålänning så jag tar varje chans jag får till gratissaker.

(Nu är jag dessutom formellt invald i RFSL Ungdom Stockholms styrelse. Yey för mig och den nya styrelsen!)

måndag 2 februari 2009

Inlämningsuppgiften, duger den?

Min underbara vän och vapendragare Nykteristfinnen upplyste mig glatt idag om att vi har fått en uppmaning att skriva en presentation om oss själva till kursen i karriärsutveckling. Detta för att våra blivande mentorer ska kunna säga vem dom vill ha. Räcker det inte med det sex sidor långa pladdret jag skrev om mig själv?

Mitt namn är Petra Eriksson och är 21 år. För att vårt blivande samarbete ska bli så bra som möjligt är det vissa saker du bör veta om mig. Jag är smått neurotisk, vissa dagar hatar jag människor. Andra dagar vill jag ligga med allt som rör sig.

Organisationsfanatiker är mitt mellannamn. Jag har och är aktiv i fler organisationer än vad du har fingrar. Trots mitt flitiga engagemang är jag bäst på att sitta still och se ut som att jag gör allt när jag bara delegerar ut arbete.

Om du vill ha någon som sitter på en stol, pillar i naveln, fiser lite då och då samt kan upplysa dig om vilken choklad som är värd att äta kan du inte hitta någon bättre än mig.

Vad tror ni, kommer jag bli antagen?

söndag 1 februari 2009

Mätt, mättare, Petra

Jag har nog inte gjort något annat än ätit i helgen. I fredags kom Greken förbi med en stor godispåse efter att vi hade slutat jobba. Jisses vad härligt det var! Att bara prata om allt och inget, gnaga på en godisbit under tiden.

I går skulle jag och R äta lite indiskt innan vi skulle se Sisela Kyle. Matplanerna gick i stöpet och vi slängde i oss lite snabbat innan vi susade iväg till Mariatorget där jag skrattade så jag grät. Jag älskade hennes show! Humor blandat med allvarsamma ämnen som är högst dagsaktuella knöts ihop på ett sätt som få klarar av.

Efter showen började den vilda jakten på bilen. Både jag och R hade glömt bort vart bilen stod. 20 minuter senare var vi stelfrusna och insåg att bilen stod på den första gatan vi hade sagt att där stod den då verkligen inte. Väl hemma hos R förfärades han över att jag inte hade sett Kill Bill. Det slutade med att jag gömde huvudet i kudden, somnade till lite och fick ett blåmärke under mitt ena ögonbryn orsakat av R's tunga när han skulle jävlas med en sovande Petra.

Idag var vi högst ambitiösa i tanken och fick för oss att baka bröd. Efter 45 minuters dreglande i kokböcker sket vi i den idén pga våldsam hunger. Jag lagade en pastarätt till middag och R gjorde en chokladkaka till efterrätt. Just nu är jag så mätt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.