söndag 30 december 2012

Ja jo men visst

I morgon kommer maken ä n t l i g e n hem! I snart två veckor har jag levt ensam och det har varit hemskt. Jag längtar som en tok, rent ut sagt.

Vi kan säga att jag går runt här otåligt och väntar på att klockan ska gå. Och inte enbart för att det är tomt här hemma, jag sover sämre utan honom och att det är tyst. Nej, vill att han ska komma hem så vi kan boka en långresa!

Sen ska det väl bli lite trevligt att slippa vara ensam hemma, men ja, ni fattar, vill att resan ska bokas nununuNU!

Herregud, jag måste ju hinna skriva alla listor inför resan, har bara åtta- nio månader på mig. Är väl ingen hippie och free-stylar.

torsdag 20 december 2012

Tillåt mig att spy lite

Linda Skugge har gjort det igen. Alltså skrivit en krönika som har fått mig att gå helt bananas.

Krönikan tar sin start i Instagramupploppet som säkert ingen har missat och jag tänkte att det här, det här kan faktiskt bli en intressant text att läsa. Ett par rader in i krönikan hade jag mest bara lust att skrika rakt ut. Linda menar i sin text att det är mer synd om tjejerna som aldrig blev tafsade på i skolan. Men h e r r e min gud! Hon fortsätter även och menar att tjejer ska spela ice woman för att få män och inte vara en trånande bimbo. Men h e r r e j ä v l a r i min låda!

Jag var tidigt utvecklad som tonåring, med allt vad det innebar. Det innebar speciellt att jag blev sexualiserad i samhällets ögon som 13-åring. Varje gång någons händer vandrade "fel" fylldes jag med skamkänslor och avsky. Varje gång någon lät sin blick vandra över min kropp, för det var just det jag, en kropp, med begär i blicken ville jag kräkas. Jag hatade min kropp, 13 år och önskade innerligt att jag inte hade några bröst. Jag ville vara platt som en planka och inte synas.

Och det här med att spela ice woman och inte vara en kåt bimbo, när ska vi inse att manlig uppmärksamhet inte alltid är en gudagåva utan även ett förtryck ibland? Varför finns föreställningen om att vi kvinnor måste göra oss till och spela en roll för att vinna deras gillande och därmed vara någon i andras och i samhällets ögon?

Jag vill bara gå och lägga mig.

onsdag 19 december 2012

Kanske ska gå en kurs trots allt?

Jag höll på att dö i morse. Ni anar inte. Stod och kollade ut genom balkongdörren och fick se en okänd skepnad i glaset. ZOOOOOMBIEEE!!! skrek jag och tänkte att jaha, det var då själva fan att zombieattacken kommer innan jag öppnat mina julklappar.

Hjärtat slog i 110, minst. Sen tog jag på mig glasögonen och såg att det var jag själv som syntes där i dörren. Mitt nojiga smarthuvud.

Jag måste verkligen gå en sådan där zombieövrtlevnadskurs, då skulle jag inte freaka ut i sådana här situationer. Hörde att det finns någon i Örebro. Kanske är dit man ska flytta?

tisdag 18 december 2012

Om att vara nyfiken

Maken har gett mig stränga order om att inte kika under sängen. Det finns tydligen en oinslagen julklapp till mig där. Jag brukar aldrig kolla under sängen i normala fall men eftersom jag är sjukt nyfiken utav mig när det gäller presenter till mig funderar jag mycket på den.

"Ge mig en leeeedtrååååd" tjatade jag och vet ni vad maken svarade? Att den går inte att slå in för då vet jag direkt vad det är. Ursäkta men vad är det för ledtråd egentligen? Det gjorde mig inte mindre nyfiken direkt.

Men, på onsdag får jag veta! Vi kör julafton ett par dagar tidigare eftersom maken åker hem till Norrland och lämnar sin hårt arbetande hustru kvar. Jag är inte alls bitter, inte ett dugg.

Det gäller bara att fokusera på det viktiga. Jag ska inte tänka på hur fucked up min sömn kommer att vara utan på julklapparna. Positivt tänkande ni vet.

söndag 16 december 2012

Stilla natt heliga natt...

... Eller hur låten nu går.

Här är det inte lugnt och stilla kan jag säga. Jag och maken är nämligen helt hooked på en serie, the Walking dead. Att se ett eller två avsnitt per kväll är numer vårt kvällsmys. Japp, kvällsmys att se massa zombies och dödliga bli...just dödade.

Normalt sett avskyr jag serier och filmer som innehåller zombies eller mycket våld överlag. Fråga mig inte varför jag gillar den här för det vet jag inte. Kudden åker upp titt som tätt framför ansiktet och jag gör kräks-ljud när maken kiknar av skratt. Han är inte så känslig min man.

Jag däremot, jag bara väntar på att zombieattacken ska komma. Ibland tror jag att det gömmer sig en zombie bakom varje dörr. Någon som vet om det finns en överlevnadskurs att gå så man är redo när attacken kommer?

Det är lika bra att vara förberedd, det vet ni.

torsdag 6 december 2012

Sådan där morgon-tv

Jag har en rätt konstig dygnsrytm just nu och ser därför en del på alla möjliga program som går på dumburken. Häromdagen fastnade jag framför något på TV 11, the Secret life of the american teenager. Och herrejävlar vilket sexfixerat program säger jag bara

Då menar jag inte sexfixerat som i frigjort, snarare så tvärtom som det kan bli. Har sett runt fyra avsnitt och varje avsnitt handlar om precis samma sak- tonåringar tänker inte på något annat än att ha sex, har man sex blir man gravid, därför ska man inte ligga med någon! Hej 1800-talet ringde och ville ha tillbaka sin sexualsyn!

Jag kan inte låta bli att faktiskt bli förbannad på dessa jävla moralprogram som istället för att informera försöker avskräcka och sätta griller i huvudet på ungdomar. Jag skämtar inte, varenda tonåring i serien som pratar om sex har antingen haft väldigt dåligt sex eller blivit på smällen. Det här slår sexualsynen i Twilight med hästlängder.

Jag tror ärligt talat inte att den här typen av predikningar fungerar speciellt bra på ungdomar. Snarare att det ska pratas mer om sex och känslor. Att det är helt okej att vilja ha sex och att praktisera det, så länge ingen är för ung och alla är med på det. Icke att förglömma att det är okej att säga nej, både innan och under sexet, samtidigt som det är som sagt okej att säga ja.

Jävla moralskitsprogram säger jag bara. Jag måste sluta titta på tv.

onsdag 28 november 2012

Jag, mitt jävla pretto

Varför kan jag inte vara som alla andra och köpa mina julkort? Istället sitter jag och knåpar ihop var och ett som ska skickas ut.

I slutet sitter jag där, varje år, och tycker det känns som ett måste. Jag lovar mig själv dyrt och heligt att nästa år, nästa år, då ska jag bannemig köpa färdiga kort! Tror ni jag gör det? Icke. För det är ju så jävla trevligt med hemgjorda kort.

Och ni ska se listan jag gjort för december månad. Indelad i siffror - och färgkombinationer, som jag alltid gör med långa listor. Maken baxnade när han såg den. Själv ryckte jag knappt på axlarna. Det är ju sådant jag gör varje år!

Ja, jag vet att jag har ett duktiga flickan-syndrom. Jag ställer skyhöga krav på mig själv och godtar inga nederlag. Men, jag blir bättre. När jag var som värst fick jag ångest av att bjuda hem folk om jag visste att jag hade en odiskad tallrik i diskhon.

Vem vet, nästa år kanske även jag köper färdiga julkort.

måndag 26 november 2012

Mer död än levande

Just nu jobbar jag min nattperiod och jag hade glömt hur jäkla jobbigt det är. Seriöst, jag pendlar mest mellan sängen och soffan, mest för att somna om i soffan.

Maken tycker att det är väldigt lämpligt att vi just nu tittar på serien the Walking Dead. Han tycker att jag är väldigt bra skildrad i serien. Vi kan väl säga att vi inte direkt är överens på den punkten.

torsdag 22 november 2012

Och så var det julklapparna

I år har jag redan fixat alla julklappar, alla, förutom till en person. Till min make. Herregud. Alltid lika svårt, varje år. Eller ja, det är bara vår andra jul ihop, men ni förstår vad jag menar.

Jag och maken diskuterade det hela häromdagen, om vad vi önskar oss. Jag hade en lång lista på saker, (tips till familjen: en grillpanna, en pastamaskin, presentkort på Beauty House, inga inredningsprylar, för övrig info, kontakta maken), vad tror ni maken säger då? Nä, int' vet ja' va' ja' önsk mäj. Men tack för den hörru.

Eftersom min man är långdistanslöpare var min första tanke att köpa något relaterat till löpningen men sen- herregud nej, han vet vad han vill ha och köper det själv. Det blir bäst så. Det är likadant med filmer och serieboxar. Och det är för övrigt inte så kul att ge bort.

Jag har kommit på en grej, som han behöver, en parfym. Så det ska han få. Men, hur kul är det att enbart få en parfym? Dessutom vet jag inte om vi ska öppna alla klappar gemensamt eller spara till julafton och då kommer logistiken in. Maken ska flyga till Norrland så det måste vara något som han lätt kan få ner i väskan. Själv ska jag inte med, jag har bestämt mig för att fira varannan jul med min familj och varannan i Norrland. Mest för att det ska lösa sig med jobbet. Nog om det.

Nu är jag alltså nyfiken, vad ska ni ge era partners i julklapp? Eller har ni andra bra idéer? Jag är tacksam för alla förslag kan jag säga.

söndag 18 november 2012

För du är ingen riktig människa

Hur skulle det kännas om någon sa så till dig? Att du inte är på riktigt? Hur skulle du reagera? Vad skulle du känna?

I lördags under en fest säger någon ja, men det är ju inga riktiga bögar! Vaddå "riktiga bögar"? Vad är det för något? Finns det bögar som är på låtsas också? Är det sådana man blåser upp och stuvar undan under sängen när den inte behövs längre?

Nej, tydligen är en "riktig bög" en sådan bög som inte är fjollig, som gör sig till, som hörs, som syns, någon som inte visar sin kärlek öppet.

Hur skulle det kännas, om jag sa till dig, att du inte är ett riktigt hetero? Att du inte är på riktigt? För du syns, du hörs, du håller din heteropartner i handen på stan. Var tyst, smyg med dina känslor, visa inget öppet, göm dig istället. För vi vill inte se dig och din kärlek. Hur skulle det kännas, om jag sa så till dig?

fredag 16 november 2012

Att måla en tavla

Vi har en vägg här hemma, en vägg lite i ett hörn. En vägg som är lite bortglömd. Och oerhört tråkig för att vara ärlig.

Jag och maken började bolla lite idéer kring vad vi ska ha på den där väggen egentligen. Vi kom inte fram till något vettigt, bara att vi ska ha en tavla.

Sen kom maken på att vi kanske skulle måla en tillsammans. Eller vi och vi, JAG kanske ska måla en tavla. Maken får knappt komma in i köket när jag lagar mat. Om vi skulle måla en tavla tillsammans, det skulle inte bli bra.

Men ja, att måla en tavla blir nog inte så dumt. Nu ska jag, eller vi snarare, bara komma på vad vi ska ha för motiv. Den karamellen tåls att sugas lite på.

torsdag 15 november 2012

Även en tjurig get måste vika sig

I ungefär tre månader har jag haft stora problem med yrselattacker, oftast på kvällarna när jag kopplar av och i samband med dessa skrämt livet ur min make. Eftersom min make är en förnuftig man har han propsat på att jag ska uppsöka läkare, som jag vägrat. Herregud, lite yrsel dör man inte utav!

Igår kom dock dom värsta attackerna jag varit med om, på jobbet dessutom, något som aldrig hänt innan och skrämde livet ur mig. Med andra ord erkände jag mig besegrad inför maken och ringde vårdcentralen idag.

Efter drygt två timmars väntan fick jag veta vad som är fel på mig- ingenting. Jag upprepar, i n g e n t i n g. Inte vad deras prover hade visat. Läkaren hänvisade till stress. Men herregud människa, stress? Varje jobbdag spelar jag i genomsnitt fyra Chicagorundor och tio Skip-bo. Det anses vara semester utav många. Men okej, mitt jobb innebär en psykisk påfrestning, det kan jag erkänna. Men ändå, stress? För fan. Jag köper det inte.

Andra teorin var mina matvanor. Vilka matvanor? undrade jag. Exakt sa läkaren. Så nu ska jag ha ett matschema på bestämda tider. Alltså, jag gillar mat. Men jag gillar att laga desto mer än att äta den. Och jag känner inte alltid när jag är hungrig. Så när jag är hungrig äter jag för mycket och fel eftersom jag och min kropp inte kan tolka varandra så bra. Okej, jag köper väl läkarens argument om att ett matschema kan vara bra. Men ändå, jag hatar när andra människor har rätt.

tisdag 13 november 2012

Jul jul strålande jul!

Jag och maken var på årets första julmarknad idag. Om jag var i sjunde himlen? Lite kanske.

Men det är något speciellt det där, att köpa nygjorda polkagrisar, korvar och annat gott inför julen. Bara att gå runt och insupa hela stämningen är underbart. Jag kan leva på det i flera dagar.

I helgen tänkte jag dessutom försöka få klart alla julkort så jag slipper stressa med det också.

Ja, julen är väl kanske min favorithögtid. Herregud, jag måste ju överleva vintern på något vis.

måndag 12 november 2012

Men herregud, varför?

För någon vecka sedan damp det ner en lapp i vår brevlåda om att hantverkare snart skulle behöva komma in och kolla något. Vad vet jag inte, jag är inte så intresserad utav den biten. Hantverkare däremot - you had me at hello! Det är något speciellt med en människa i blå arbetsbyxor, det är det.

När jag som bäst låg i soffan och tog min förmiddagslur i mina mjukiskläder ringde det på dörren. Men så klart att en snygg hantverkare kommer när jag ser ut som fan och nyss har dreglat ner en kudde i sömnen. Sömndrucket studsar jag mot dörren för att mötas av en underbar syn. Jo tjena. När jag öppnar dörren står en 60+are, prunken och luktar illa.

Vad hände med alla snygga hantverkare? Som har byxorna lite hängandes på rumpan, på väg att visa hela baklyktan? Vi kan säga att jag blev lite besviken, det kan vi säga.

Det är därför jag sitter och huttrar i ett korsdrag just nu.

Tekniken fortsätter

...Utan mig känns det som.

Jag är återigen nåbar via telefon. Och nej, jag har fortfarande inte fått det att funka helt. Men det mesta. Det supporten sa åt mig att göra i morse funkade inte helt optimalt. Därför ska min systerson ta en titt på den. Tack gode gud för den tekniska generationen säger jag bara.

söndag 11 november 2012

Jag vet inte riktigt vad som hände

Jag kan inte nås på telefon alls just nu. Fråga mig inte, jag vet inte vad jag gjort för fel.

måndag 5 november 2012

Petra och tekniken

Ja, jag har ju beställt en iPhone efter att ha ledsnat, rejält, på min HTC. Och ja, ni känner ju mig, varför ska något gå smärtfritt när jag är inblandad?

Det började åtminstone jättebra, min telefon kom till Sverige bara 30 timmar efter att jag beställt den. Givetvis var jag ju inte hemma när den levererades eftersom jag jobbar och inte kan sitta hemma för att vänta på budet som kommer mellan 8.30-17.00. Ringde supporten och fick jättebra hjälp, paketet skulle skickas till terminalen här i Växjö och ett sms skulle skickas när den fanns på plats. Tror ni jag fick ett sms? Givetvis inte. Ringde upp supporten idag för att kolla hur det gick och ja, mobilen fanns ju i terminalen och gjort så i ett par dagar. Så klart.

Jag sladdade in på stället under min rast och tänkte att det här går ju på nolltid! Jo tjena. Mitt paket fanns inte där. Ingenstans. Tills någon upplyste om att systemet var ändrat och paket från utlandet låg på ett annat ställe i lokalen. Men så klart. Tjugo minuter tog det att hitta mitt paket.

Vi kan väl säga som så att resten av dagen har jag varit jättelycklig och verkligen sett fram emot att få leka med min nya telefon. Tills jag kom hem och insåg att mitt SIM-kort är alldeles för stort för Apples produkter. Jag tog det ändå rätt lugnt och googlade lite eftersom jag vet att folk har klippt till sina egna kort för att passa. Sen såg jag beskrivningarna. Och vi kan säga att jag var väl inte så sugen på att gå loss med saxen.

Men å andra sidan, hur svårt kan det vara att beställa ett nytt kort från min leverantör? Jävligt svårt skulle det visa sig. Jag kom liksom inte in på mitt konto där. Och att skapa ett nytt, eftersom jag först inte trodde att jag var registrerad, var omöjligt. På riktigt. Jag har haft en stark lust att kasta saker i väggen.

Vad maken gjorde? Stod jämte, strök mig över håret och sa lugna säj! Totalt fel sak att säga till mig. Jag går igång på alla cylindrar då.

Hur allt slutade? Jodå, det gick att beställa ett nytt kort efter jävligt många om och men. Så någon gång i början på nästa vecka räknar jag väl med att ha en ny fungerande telefon. Kanske. Om jag har tur.

torsdag 1 november 2012

Om jag jag är glad?

Klart som fan. Jag fick fast tjänst på jobbet idag!

onsdag 31 oktober 2012

En riktig bokhöst

I perioder läser jag väldigt mycket, med betoning på väldigt mycket. Speciellt på hösten. Om somrarna är jag fullt upptagen med att försöka undvika solen. Jag måste säga att jag var lite orolig innan för hur den här hösten skulle utveckla sig på bokfronten för min del men det har blivit mer än okej faktiskt.

Ni har säkert inte missat En man som heter Ove som jag skrev om för ett tag sedan. Jag längtar redan till Backmans nästa. Efter det gav jag mig i kast med Pappa, jag lever och sweet lord vad jag grät! För att fortsätta mina gråterier tog jag mig an Torka aldrig tårar utan handskar och såg den även som serie på SVT. I december kommer bok två i den trilogin.

Och på tal om trilogier, Fifty shades! Bok nr två, Femtio nyanser av mörker kom ut på svenska i måndags och damp ner i min brevlåda igår. Halv elva i går kväll hade jag hundra sidor kvar som jag sparade till idag. Del nummer tre kommer i december och det känns väldigt långt borta kan jag säga.

Men innan jag tog mig an tvåan i Fifty shades klämde jag in en deckare, Vattenänglar. Enligt mig är det här Kallentofts bästa hittills i serien om polisen Malin Fors. Jag är generellt inte förtjust i deckare men den här serien sticker ut språkmässigt och har fångat mig.

Som förströelse mellan varven läser jag en utav mina favoriter, Expedition L. Det är en skrattfest med massa klianden i huvudet för min del. Varje gång jag läser den upptäcker jag någon detalj jag inte sett innan.

Och som avslutning, boken jag nyss börjat med, som legat bortglömd i min handväska, Dehlis vackraste händer. En stor överraskning, på ett positivt sätt. Jag medger, motvilligt, att jag mest tog den för att ha något att läsa och hade väl inte så stora förhoppningar om den.

Nu när bokhösten blivit så här bra för min del väntar jag med spänning på vad som komma skall!

Jag säger bara en sak

Igår beställde jag en iPhone. Det kan ha varit något utav det bästa jag gjort i livet.

HTC, sug min mentala kuk!

lördag 27 oktober 2012

Kick offer alltså...

Jag har nog fortfarande inte riktigt hämtat mig från kick offen jag var på torsdag till fredag. Det var...händelserikt. Mycket intressanta diskussioner, god mat (rödingen smälte på tungan!) och mycket alkohol. Och att jag inte blev sjuk är ett under, så som jag sprang mellan den fesljumma badtunnan och bastun. Sprang liksom barfota på snö och is, i enbart badkläder. Bra där.

Jag berättade även för en kollega om mitt siffersystem jag har när jag skriver shoppinglistor. Alla såg lite konstigt på mig efter det. När jag berättade att jag dessutom kombinerar siffersystemet med ett färgsystem om det är längre listor vi pratar om, ja då var alla villiga att hitta ett ledigt rum åt mig på jobbet. Nästa gång ska jag komma ihåg att inte berätta om mina små egenheter för kollegorna. Jag jobbar på lite fel ställe för att komma undan med det som "gulligt".

onsdag 24 oktober 2012

Ja men det kom ju lägligt

Efter jobbet igår fick jag världens migränattack, typen som drabbar mig två gånger om året. Inget jobb idag med andra ord. Nu när jag piggnat till har jag en lång lista på saker som jag borde göra. Borde.

Det är därför jag ligger i soffan och tittar på Svenska Hollywoodfruar.

tisdag 23 oktober 2012

Det är lite porr över det hela

Varje höst får jag för mig att jag är någon slags superwoman med svart bälte i pyssel. Jag ska göra julkort till vänner och familj, planera allt som ska bakas med start första advent, godis som ska göras och julklappar som ska fixas. Sen vill jag alltid gärna göra om hemma. På det viset är det väl tur att vi bor i en hyresrätt, annars skulle vi bo i ett byggkaos året runt.

Just nu sitter jag exempelvis och parallellsurfar på Panduros hemsida och glor på tvåltillbehör, googlar på polkagrisrecept, samt skriver ner godis och kakor som ska göras. Jag har nämligen fått för mig att göra en trevlig liten presentkorg till mina svärföräldrar. Och jag köper inget, jag gör själv. Ljus, tvål, godis, knäckebröd och någon trevlig sylt ska det bli. Till makens förfäran. Inte för att han tycker att jag är dålig på det jag gör, snarare tvärtom, men jag vill så mycket. För mycket ibland

Han får påminna mig ibland om att ta ett kliv tillbaka, andas och erkänna att det funkar faktiskt jättebra att köpa färdiga knäckebröd. Men det är inte lika roligt. Det är just därför jag sitter och planerar detta när han sover. Planerar och dreglar över alla mina skisser.

Det kommer bli en underbar höst!

måndag 22 oktober 2012

Inredning och sånt där

Det tog oss tre kvällar innan vi fick ihop tv-bänken. Dessutom utan att jag ringde syrran och grinade. Men okej, helt smärtfritt var det inte. Jag kanske grinade lite inne på toaletten, maken höll väl på att kasta en skruvmejsel i väggen och ja, det blev väl en middag ute igen. Nu står den dock så fint så fint i vardagsrummet och väntar på det sista finliret. Tänkte visa några bilder men det tar vi när allt är i ordning. Om ett halvår eller så.

Näst på schemat är att knopparna ska bytas ut mot några roligare. Jag hittade dessa, maken gick med på knoppvalet under vilda protester. Hans val föll på dessa från början. Ni förstår kanske varför han inte får fria tyglar när det gäller inredning?

När vi ändå är inne på knoppar så hittade jag ett annat par som jag vill ha på vår klassiska IKEA-byrå som står i hallen. Den är skittrist för att uttrycka mig milt. Men är man i akut behov utav förvaring och det bara fanns en möbel vi kunde enas om så är det inte mycket att orda om. Den här byrån ska dock tapetseras, jag tänker mig något i stil med den här. Eller något helt annat.

Fast först ska vi göra i ordning i sovrummet. Detta evighetsprojekt. Lika bra att det får ta tid så det blir bra, eller hur?

Det finns ingen Gud, det är allt jag säger

Idag är det fyra veckor sedan jag blev däckad utav förkylningen från helvetet. Fyra veckor. Under dessa veckor har skiten gett mig näsblod var och varannan dag, satt sig i halsen samt mina luftrör. Jag kan knappt svälja eller prata utan att antingen tappa rösten eller hosta som en galning. Fräscht värre.

Vet ni vad det roliga är? Det är ett virus. Man får inga mediciner mot virus Hostdämpande är det enda jag kan få ta. I tablettform, annars får jag inte in det på jobbet. En medicin som har typ noll effekt på mig. Det känns verkligen jätteroligt.

Hade det funnits en Gud så finns det inte en chans i helvetet att hen skulle låta mig genomgå detta. Jag är sämst på att vara sjuk. Jag blir gnällig som en tre-åring, vill göra allt men orkar inget och sen blir jag sur, verkligen skitsur. Jag pratar inte, jag fräser.

Någon spådde mig en gång i handen och sa att jag en gång kommer drabbas utav en stor kris. Jag tror att det här är den krisen människan menade. Det är allt jag säger.

söndag 21 oktober 2012

Hur känns det nu då?

Snart är det tre månader sen jag gick från fröken till fru. 90 sekunder tog det. Och det var den långa versionen vi valde. Precis som vi ville ha det.

Första tiden efter vi gift oss, och fortfarande, frågade folk oss hur det känns att vara gift. Hur det känns? Tja, det finns fortfarande dammråttor att dammsuga upp, fönster som borde tvättas, mat som ska lagas och ett hem som ska göras om. Vi blir fortfarande galna på varandra, precis lika mycket och över samma saker som vi blev innan den fjärde augusti.

Det är så det känns. Varken mer eller mindre.

torsdag 18 oktober 2012

Lika bra att köra hårt va?

I år har jag fått för mig att göra en riktigt typisk Thanksgiving-middag! Tyvärr kommer jag inte kunna göra middagen den fjärde torsdagen i november men runt där blir det. Mest för att få ha en ursäkt till att laga mat en hel dag och sen bara pyssla om människor som står mig nära.

Men nu till problemet, jag har inte superkoll på vad som bör vara med. Kalkon med stuffing fattar jag givetvis är ett måste. Och sötpotatis, men i vilken form? Mos, gratäng, kokta? Pumpapaj? Vilka grönsaker? Någon mer sås än tranbärssås? Brukar bröd vara med och vilket i så fall?

Ge mig lite hjälp nu!

onsdag 17 oktober 2012

Petra, ta ett jävligt djupt andetag!

Jag och maken håller på att montera ihop det vi fick med oss hem från vår sista runda på Ikea. Bokhyllorna överlämnade jag till maken. Helt och hållet och utan att skämmas minsta lilla. Jag pallade inte helt enkelt. Nu, efter ett bra tag, är det dags för tv-bänken.

Vi började igår, på kvällen. När vi hade fått ihop två lådor var vi ovänner. Eller ovänner och ovänner är väl att ta i men jag var väldigt sugen på att skänka maken till första bästa just då. Så kan vi säga. Det hela slutade med att vi skrek lite på varandra och åkte till Max för att äta. Tv-bänken? Nej, den monterade vi inte färdigt. Varför lägga allt på en kväll när man kan dra ut på det roliga liksom.

Idag har jag strategiskt gått runt delarna som ligger på golvet och låtsats att jag är en prima ballerina där jag skuttat runt för att inte skada mig. Och vi ska få ihop den ikväll, det ska vi. Utan att ringa syrran i panik och smågrina i luren.

Det här kommer gå jättebra.

tisdag 16 oktober 2012

Hämnden är ljuv!

Nästa sommar gifter sig en utav mina allra bästa vänner. Okej jag satt väl och lipade en stund av lycka när han berättade men en sak kan jag inte sluta tänka på, hans svensexa! Det kommer bli episkt!

Han kommer ångra att han ens berättade för mig om bröllopet. Det är allt jag säger.

söndag 14 oktober 2012

Något litet

Det bästa jag vet är när det blir natt. Då får jag ligga i sängen, jämte min make och känna honom nära.

torsdag 11 oktober 2012

Vad blir det för mat?

Ikväll fick jag för mig att långsamt bräsera lite älgkött i ugnen utifrån ett recept jag såg någonstans.

Använde mig av en stek på drygt ett kilo som jag la i min gjutjärnsgryta. Sen skalade jag och klyftade två gula lökar sim även dom fick åka i. Hade även i ett par lagerblad, kryddpepparkorn, enbär och en morot. Sen saltade och pepprade jag steken. Efter det hällde jag över 75 cl äppelmust och klickade över lite äkta smör.

Sen fick det åka in i ugnen, 125 grader, i drygt fyra timmar. När jag tog ut köttet stekte jag bara till ytan så det fick fin färg och sen drog jag isär det. Under tiden bakade jag några äpplen i ugnen, hela, eftersom jag var för lat för att klyfta och ha mig. Till det hela serverade jag ett mos på potatis och jordärtskockor. Smarrigt värre!

Och ja, bilden är dålig. Ni får tyvärr hålla till godo med en mobilbild.


Hur tänkte jag nu?

I somras köpte jag ett underbart citronträd att ha på balkongen. Sen växte trädet. Och växte. Jag tänkte inte på att vår balkong är som ett idealiskt växthus om somrarna. Trädet blev liksom...stort. Och därmed föll mina planer på vinterförvaringen. Det finns inte en chans i helvetet att trädet går in i varken vår bil eller mina föräldrars. Alternativet är att typ hyra en lastbil på tjugo kubik för att få plats med schabraket.

Därför står det nu vid balkongdörren och tar upp plats. Mest för att jag inte orkade rubba det längre än så. Om maken kan lyfta? Icke. Vi gjorde en deal när vi flyttade ihop, ska det komma in blommor i vår lägenhet är det jag som får ta hand om dom för han vägrar. Jag lovar att om jag ska iväg en vecka och lämna maken ensam hemma får jag leja blomvakt för att ha några blommor att komma hem till. Den nivån snackar vi.

Men åter till trädet. Hur ska jag göra? Fira ner det med rep från balkongen och ringa DHL?

onsdag 10 oktober 2012

Det är höst

Och jag planerar för julen!

Helt galet egentligen, att om knappt två månader är det jul. Jag kan knappt vänta ärligt talat. För första gången kan jag och maken ha en julgran! Blir visserligen en i plast, jag orkar inte dammsuga barr fram till midsommar. Jag har redan börjat skissa i huvudet hur jag vill ha granen, vilka färger på kulorna, vilken typ av glitter och sådant ni vet.

Idag började jag dessutom med julkorten. Stora scrapbooking-lådan togs fram och här sitter jag med klister på fingrarna och ett lyckligt leende. Sen att jag försöker vända bort huvudet så jag inte ser hur det ser ut i köket just nu behöver vi inte prata om.

Sen får vi ju inte glömma bakningen! Vad ska jag baka i år? Pepparkakor, lussebullar, mina chokladkakor, fudge, limekola och snickerskakor är givetvis ett måste, men lite nya inslag skadar ju aldrig! Har ni några förslag?


söndag 7 oktober 2012

Den unga Petras lidande

Jag och maken var på Ikea igår. Fy fan alltså. Varför måste vi båda vara sådär gamla och ha jobb, som vi är på dagtid, mitt i veckorna och därmed är förvisade till att åka till detta helghelvete, även kallat för Ikea på lördagar? Som sagt, det var jag och maken. Och Odd Molly-morsorna. Och alla deras ungar och uttråkade partners. Jag var dessutom hungrig. Ni hör ju, en kombination som är dömd att misslyckas.

Jag var inte glad, det var jag inte. Blev inte gladare utav att bokhyllorna vi sett ut var slut. Det kan hända att jag kanske grät lite av ilska där nere i tag själv-lagret. Jag är ju så fruktansvärt anal av mig så jag kan ju inte ha saker i udda antal eller som inte matchar varandra. Personalen bedyrade dock att möblerna vi sett ut i reserv passar perfekt ihop och att det inte är några nyansskillnader. Vi får väl se. Jag säger bara en sak, om den vita färgen skiljer sig åt så vet jag var du jobbar. Det är allt jag säger.

Vi hade dessutom lånat mina föräldrars stora Volvo för att få plats med allt. Vi ville inte upprepa historien från förra gången vi köpte bokhyllor och stuvade in allt i vår C30. Mamma, som jag ärvt min neurotiska sida ifrån, vankade nog av och an hemma i föräldrahemmet, livrädd för vilket skick vi skulle lämna tillbaka bilen i. Innan vi körde försökte jag lugna henne med att det finns i alla fall inga träd på parkeringen. Jag borde nog inte sagt det, hon blev likblek. Hon har liksom fortfarande inte kommit över att jag hittade vår bil i ett träd för några månader sen.

Men, allt gick bra, trots allt. Nu ska vi bara montera ihop allt också.

onsdag 3 oktober 2012

tisdag 2 oktober 2012

Jag icke förstå!

Maken tyckte igår att vi ska shoppa skor i veckan. Jag jublade och gjorde glädjedanser eftersom det innebär att mitt skoförbud (makens påhitt, något om att vi inte har plats yadayada) är hävt!

När jag dansade omkring snappade jag upp ett par ord här och där. Löparskor...ergonomiska...jobbskor... Say what?! Jag trodde att vi skulle shoppa skor? Icke. Maken tyckte att vi ska vara förnuftiga (hans ord, inte mitt) och la till att jag faktiskt behöver nya skor till jobbet. Må så vara men hur roligt är det att köpa gympadojor?

Ibland förstår jag mig inte på honom.

Och så gick en helg från mitt liv

Och må den aldrig komma åter.

Eftersom jag numer har ett någorlunda normal schema (läs: slutat jobba natt, efter åtta månader) och inte hinner laga mat i samma utsträckning samt har en man som inte kan laga mat har det kört ihop sig lite. Med betoning på lite. Vi löste det hela genom att börja med matkasse varannan vecka. Första kassen kom igår och jag känner redan på mig att det kommer bli en räddare i nöden. Utförliga recept och mer eller mindre allt kommer med förutom vissa kryddor. Perfekt för min make med andra ord. Han blev rätt blek om nosen när jag berättade att nu måste han lära sig laga mat. Kommer jag hem vid halv tio på kvällen vägrar jag ställa mig vid spisen och laga något för att vi ska ha matlådor.

Jag håller även på att vänja mig vid mitt nya hår. Skulle bara toppa och eventuellt klippa lite lugg i fredags. När jag satt där hos frisören kände jag bara att nej, nu ska skiten bort! Nästan fyra decimeter försvann och håret är jättekort! Kände mig skitful och ville nästan lipa när jag kom hem men nu, nu känns det riktigt bra! Förutom när det är nyfönat och ostajlat, då ser jag ut som om jag spelade med Beatles. Och bild kommer.

torsdag 27 september 2012

Kakan och maken kommunicerar

Vi mailar med varandra nu för tiden. När jag hinner svara alltså.

Hej älskling! Jag vet inte hur dags jag kommer hem idag, slutar tidigast 17. Älskar dig. Puss!

För det mesta får jag ett okej, var rädd om dig! Puss tillbaka. Ibland något lite längre.

Men i morgon ska vi ha kvalitetstid ihop. Tillsammans med min morfar. På en hockeymatch. Vilken tur att jag ska ladda upp med ett besök hos frissan innan!

onsdag 26 september 2012

Jag sörjer

Jag sörjer rejält ska ni veta. Känner sorg över att hösten är här, med allt vad det innebär, tjocka kläder, regn och vetskapen om att jag kanske inte kan cykla så länge till. Jag är nämligen livrädd för att halka på löv och dö. På riktigt. Det skulle inte förvåna mig om det vore så det gick till, min död alltså. På något sätt är det så typiskt mig. Maken säger att jag är klumpigare än någon annan och lyckas med helt omöjliga saker, som att sitta sönder en stol. Eller när jag halkade i badrummet, trots att jag stod helt still, och hade problem med att sitta under en vecka. Sådana saker ni vet.

Ibland sörjer jag över tiden som inte alltid räcker till. Mitt jobb tar mycket på psyket, att alltid vara på spänn, aldrig vända ryggen till och spana, hela tiden detta spanandet på tecken som tyder på motsatsen till det normala. Så normalt det nu blir.

Jag tror på pauser, pauser från varandra, pauser med sig själv. Och jag har i ärlighetens namn varit alldeles för dålig på det här med pausandet. Det börjar kännas nu. Inte som att jag ska gå in i väggen, absolut inte, men det är en omställning, fortfarande, mitt nya liv. Jag försöker fortfarande vänja mig vid att ha en make att komma hem till, en famn att krypa upp i, att alltid ha någon här.

Men vet ni vad jag sörjer allra mest? Att jag inte har något bra att läsa. Ja, så är det faktiskt.

söndag 23 september 2012

Lat matsöndag






Sjukstuga

För drygt en vecka sen kom mannen hem och berättade att han klämt foten på jobbet. När han visade sin svullna och blåa fot propsade jag på att vi skulle till akuten. Varför det? undrade mitt geni till man och tillade att det var onödigt, han kunde ju stödja på foten!

Dagen efter ringer han hem från jobbet för att småprata. Bör tillägga att han a l d r i g gör det om det inte är något speciellt. Mycket riktigt, efter tio minuter kom det fram. K tyckte att han kanske borde uppsöka en läkare efter allt.

Efter många om och men fick jag iväg honom till akuten. Om jag svor på honom? Givetvis. Foten var ännu blåare och mer svullen än tidigare.

Sen var det skyttetrafik mellan akuten, hem igen, jourläkarcentralen, röntgen och åter till jourläkaren. Inget brutet som tur var.

Jag var febrig, snorig och ville ha ihjäl mina medtrafikanter samt min make lite då och då.

Med andra ord så har jag inte fått något medlidande alls eftersom K gnällt järnet och varit som en tre-åring.

Jag behöver en paus.

Jag lever!

Sista tiden har varit för jävlig rent ut sagt. Det började med att jag fick jobba nästan två veckor på enbart en vecka och vad hände när jag väl var ledig? Förkylningen från helvetet slog till.

Nu har jag äntligen mer än snor i hjärnan men har istället ett rivjärn i halsen.

Men, jag känner att jag är på banan igen och ska bli både bättre på att skriva här och läsa bloggar!

söndag 9 september 2012

När man aldrig blir nöjd

Och så återkommer vi till ämnet inredning del tiohundrajagminnsintelängre, underrubrik lampor. Vet ni hur svårt det är att hitta lampor? Lampor som vi faktiskt gillar? Innan var det ett problem att hitta ljuskällor eftersom vi inte riktigt hade en klar bild över hur vi vill ha det här hemma. Men nu har vi bott här sedan början av februari och liksom bott in oss lite om ni förstår hur jag menar. Det blir lite lättare att se vad vi vill ha och behöver nu än innan.

Nu har vi alltså kommit till lampor. Jag vill ha en lite mer klassisk men ändå modern genom att tillsätta olika färgklickar för att det ska bli intressant och inte bara vara vitt överallt blandat med svart. Eftersom vi har öppen planlösning där kök och vardagsrum är ett vill jag (och givetvis K) att det ska se så enhetligt som möjligt ut. I dagsläget har vi bara en taklampa som hänger mellan kök och vardagsrum, en lampa vi hade i köket i förra lägenheten. Där gjorde den sig väldigt bra men här? Inte direkt.

Eftersom jag är så himla kräsen med vad som kommer över min tröskel i inredningsväg har jakten på dom perfekta lamporna pågått ett tag. Tills jag såg det här. Varför har jag inte tänkt på det här tidigare? Så enkelt, så simpelt men så snyggt! En lampsladd i textil, en gammal lampstomme, några meter sammetsband, en glödlampa och voilá!

Det blir till att besöka några loppisar nu alltså, till min stora förtjusning.

lördag 8 september 2012

Vi talar inte om det här mer

Jag är i Malmö under helgen som ni vet. Idag var vi i Köpenhamn med fröken J, dennes make och gemensamma son. Ni vet hur jag ställer mig till barn. Jag håller inte ens i dom.

Under lunchen fick barnet två val- sitt i vagnen eller i Petras knä. Efter det satt han väldigt still. Tills vi kom tillbaka till Malmö. Helt plötsligt sträcker sig barnet efter mig och jag frågar om han ska till mig. Förväntar mig ett nej men icke, barnet skulle upp i min famn. Jag vet inte vem som blev mest chockad, min man eller jag. Maken har fortfarande inte smält det.

Jag är också rätt chockad. Jag höll i ett barn. Inte en gång, inte två utan tre.

Herregud, var är världen på väg?

onsdag 5 september 2012

En man som heter Ove

Jag har läst Fredrik Backmans blogg ett bra tag nu och blev överlycklig när jag läste att han skulle släppa en bok, En man som heter Ove.

Ove är den där griniga mannen som finns i mer eller mindre varje bostadsområde. Han som är principfast och håller hårt i varje lilla paragraf. Ove, mannen som ser till att ingen bil kör inom bostadsområdet. Han är även mannen som var ordförande i föreningen tills "den där statskuppen" skedde i hans förening och Ove blev avsatt. Han är även mannen med hjärtat ingen hade räknat med.

Jag läser mycket och gärna men det är få böcker jag faktiskt gillar. Den här älskade jag. Fredrik Backman har fått mig att skratta så pass om kvällarna att min make vaknat och undrat vad jag gör. Och som jag gråtit. Trots humorn som genomsyrar boken finns det hela tiden en sorg mellan raderna. Fredrik väver skickligt in det som varit med nu och fångar mig som läsare. Jag fick tvinga mig att lägga ifrån mig boken, annars hade jag läst ut den på en kväll. På något sätt lyckades jag dra ut det på två kvällar.

Ska du bara läsa en bok till i år, då ska du läsa En man som heter Ove.

tisdag 4 september 2012

Lite tystnad

Jag orkar inte blogga så mycket längre. Jobbet tar mycket tid och kraft, på olika sätt, lägg till körkort, plugg och vara social med vänner och maken på det.

Inspirationen finns inte just nu. Kanske efter helgen. Jag hoppas det. Vi ska åka iväg i helgen, mysa, äts och dricka gott, träffa vänner och bara vara. Herregud vad jag längtar!

onsdag 29 augusti 2012

Hujedamig

I morgon har jag min första körlektion sedan min förra "pedagog" band fast mig i bilen.

I morgon börjar jag på en helt ny skola men jag är ändå rätt nervös. Ni peppar mig va? Kan nog behöva det.

Kampen fortsätter

Vissa människor längtar efter barn, jag längtar efter en hund. En bekant till mig har en kennel och har bedårande valpar! Men, eftersom vi bor i Växjös typ enda allergivänliga lägenhetshus är pälsdjur förbjudna.

Nu har det kommit till en punkt att jag känner, hur mycket jag än älskar vår lägenhet, att vi måste flytta. Vi planerade när vi flyttade hit, innan vi visste om läget med djur, att skaffa en hund och bo i lägenheten länge. Det kommer inte att gå. Jag vet att det låter löjligt men tanken på att inte kunna skaffa en hund får mig att gå sönder på något vis.

Så, samtidigt som jag kollar på andra lägenheter och potentiella hyresvärdar (nej, vi vill inte köpa något eget) mailade jag vår nuvarande med frågan hur det funkar med allergivänliga djur. Desperat jag vet, men hur jävla svårt ska det vara att få kunna ta en tugga på kakan och ändå har den kvar?

tisdag 28 augusti 2012

Jag måste berätta

Det här med att köra bil alltså. Jag har väl undvikit det lite den sista tiden. Skyllt på att jag varit för trött, mått illa, att det är tråkigt, yada yada. Maken och jag har varit snudd på ovänner när jag suttit bakom ratten då jag har en tendens till att ställa väldigt höga krav på mig själv och blir arg när jag inte lyckas med det jag tar mig för. Som att fickparkera och stadskörning till exempel.

Igår höll K på att trilla ur soffan när jag själv bad om att få köra inne i stan. Under dagtid. Något jag vägrat göra i evigheter och mer eller mindre börjat gråta så fort maken fört det på tal. Och vet ni vad? Allt gick så himla bra! Med undantag för en sak, som inte var mitt fel.

Jag gasade lite lätt när stoppljuset slog om till grönt och kollade noga, som tur är, då det ligger ett övergångsställe precis där. Vad tror ni jag ser? En människa med barnvagn kliver rätt ut i vägen, mot röd gubbe, på en starkt trafikerad väg, och glor rakt ner i sin mobiltelefon. Människan var helt omedveten om vad som hände runt omkring. Jag blev skitförbannad och slängde mig på tutan och då, då reagerade barnvagnsmänniskan! Herregud alltså, hur fan tänker människor ibland?

Sedan lyckades jag med något jag aldrig fixat innan, fickparkera! Och då menar jag fickparkera utan att börja gråta, svära eller halvt begära skilsmässa från maken. Har ni en aning om hur stolt jag var? Jag var inte som stoltast över att jag hade parkerat utan att jag faktiskt hade varit lugn, hela tiden.

Jag är på g nu hörrni!

måndag 27 augusti 2012

Jahaja

Jag ska skriva in mig på en körskola idag.

Jaha du lönen, det var trevligt att ha dig på mitt konto en liten stund i alla fall.

söndag 26 augusti 2012

Välkommen!

Eller vad man nu säger, till vårt trista sovrum.


Så här såg det alltså ut. Och ser ut fortfarande i viss mån. Det enda vi har gjort idag är att möblera om lite för att kolla hur det känns att ha sängen åt ett annat håll. Vi kommer att byta ut vår sänggavel, jag har tänkt att ta lite hjälp utav min händige far och göra en egen gavel. Eftersom färgerna på övriga möbler kommer vara vita tänkte jag att något snyggt och lite mer färgglatt tyg blir perfekt på gaveln. Sen kommer jag plocka upp någon färg ur tyget och låta gardinerna gå i den här färgen. Och sen givetvis lite snygga kuddar.

 Som ni ser har vi inte direkt mycket förvaring, endast tre garderober och en klumpig bokhylla som K hade sedan innan. Nu ska den här bokhyllan väck! Istället blir det en högre och smalare bokhylla med dörrar på. Känns lite skönt att minska ner på antal ställen som behövs dammas av.

 Framför bokhyllan finns en, än så länge, omonterad lampa som ska upp i vardagsrummet. Jämte ligger sambons färdiga pussel. Han är en riktig mästerpusslare! Tanken är att vi ska rama in några utav dessa pussel, smälla upp en tavellist ovanför sänggaveln och ställa hans färdiga pussel där. Enkelt att byta ut också! Jag är väl ärligt talat inte jättepigg på att ha uppe hans pussel då motiven är gothiska och sci-fi. Inte riktigt min grej men, ibland får man kompromissa, eller hur?
Och ja, ni ser helt rätt. I hörnet står den där rullgardinen vi ska ha upp. Något vi sagt sedan vi flyttade in i februari. Nu har vi hittat alla delar i alla fall! Nu är det bara manualen vi ska hitta igen... Kan man hitta monterningsmanualer på nätet?
 Det ska väl erkännas att K var lite skeptisk när jag tyckte att vi skulle ta och flytta på sängen. Men, när vi fått den på plats mot ena långväggen sken även han upp och tyckte att det blev bra!

 Det blev ingen stor ändring idag men det kändes stor skillnad! Rummet känns och verkar vara större än vad det är. Och ännu bättre lär det kännas när vi får iväg den där klumpen till bokhylla.

Nu är planen att även köpa någon lägre bänk med luckor att ha på väggen mittemot sängen, hänga upp en tv på väggen. På samma sida kommer även en ny bokhylla, även den med dörrar som sagt. Sen tänkte jag inreda med lite fina vaser på den låga bänken och lite foton så det känns hemtrevligt. Och givetvis, ljuslyktor samt nytt överkast!

Vad tror ni? Kan det bli något bra utav det här?

lördag 25 augusti 2012

Jaha, det var den sommaren det

Den dagen kommer,
då vintern frågar
"Vad gjorde
du hela
sommaren?"
- Tjeckiskt ordspråk

Sommaren är verkligen över nu. Och jag lider. Herregud vad jag lider! Okej, det kan ha något med att göra att jag blir tjugofem om en och en halv vecka. Fy fan. Det enda roliga som det innebär är att jag får baka en tårta.

Ledig lördag, det regnar och är kallt. Vilket innebär att kura ihop sig i soffan, bläddra i olika matmagasin och planera hur julgranen ska se ut.

Och sovrummet är äntligen på gång! Vi ska testa att möblera om lite i morgon och se hur det blir. Ska in lite mer förvaring, bokhylla och en byrå. Kommer nog bli bra! Kan slänga upp lite bilder på hur arbetet går om det skulle vara intressant?

tisdag 21 augusti 2012

Den här lägenheten alltså

Tidigare idag upptäckte jag att makens gamla tv-bänk håller på att braka samman. Dags att köpa en ny med andra ord.

Jag fick även en snilleblixt. Bokhyllorna som idag även tjänar som dvd-ställ passar inte riktigt in här hemma. Nu såg jag ett par andra som även har dörrar som skulle matcha övrig inredning perfekt. Vilket jag mest säger eftersom jag får mardrömmar av att se makens skräckfilmer stå i hyllan.

Problemet är att sälja in idén hos nämnda make. Är trots allt bara drygt ett år sedan vi köpte bokhyllorna.

Men som ni ser på bilderna nedan, visst behövs det ett vitt hyllsystem med dörrar?



måndag 20 augusti 2012

Ny energi

Det var kaos på jobbet i helgen. Efter tre dagars intensivt jobbande där raster inte var en självklarhet lipade jag nästan av trötthet på väg hem i söndags. Hela min energinivå gick på sparlåga, minst sagt.

Hela vägen hem tänkte jag på allt som måste göras hemma, städning, tvättkorgen som svämmar över, matlådor som ska göras och sovrummet, det där jävla sovrummet som måste göras i ordning. Inte direkt saker man vill tänka på klockan halv tio på kvällen.

Det kändes så jävla tungt att bara sticka in nyckeln i dörren och öppna den. Men lyckan när jag väl klev in i hallen. Det doftade nytvättade golv, torktumlaren hördes och det var tända ljus lite överallt. Och där, mitt i hallen stod min make redo med sin famn. Men vet ni vad det bästa var? Han hade putsat alla fönster!

Vi kan säga att allt kändes lite lättare efter det.

fredag 17 augusti 2012

And you're married now

Samtal i den där jobbiga backen. Flåsa fram orden samtidigt som benen arbetar. Längtan efter att cykeln ska rulla strax efter den högsta punkten.

Förvåningen över att plötsligt se det namnet på displayen. Att höra rösten som en gång gjorde mig så svag. Höra hur den en gång mjuka varma tonen nu var hård, anklagande. Var det sant? Allt det som sagts vidare? För inte kunde det väl vara så, jag hade väl berättat?

Hårda steg på gatorna som inte verkade ha något slut. Konjaken som drev allt framåt. Varför inte jag? Trötta suckar och längtan efter något annat.

Jag tröttnade på alla sår.

onsdag 15 augusti 2012

Vi får se om jag överlever

Eftersom jag lämpligt nog jobbar på min födelsedag bestämde vi oss för att fira mig bara jag och maken helgen efter. Maken bestämde att vi ska till Malmö.

Jag vet inte hur jag ska tolka detta.

söndag 12 augusti 2012

Jag behöver lite hjälp

Seriöst, snart har jag inte en hårtuss kvar på huvudet. Jag kliar mig i skallen och drar mig i håret i ren frustration över vårt sovrum. Det ser för jävligt ut! Jag försökte mysa till det lite med stora ljus, små söta silvriga ljuslyktor, ett silverpläterat fat där jag lagt lite smycken på och lite annat myspys. Sambon tyckte att sovrummet inte var helt färdigt utan bestämde sig för att addera lite småmysiga saker i form utav en bumerang inköpt på fyllan i Sunny Beach samt en ihopvikt handduk med Barcelonas eller vilket fotbollslag det nu var på bokhyllan. Jag blev väl inte så glad. Inte heller när jag upptäckte klistermärket med Luleå hockeys logga han satt upp på en burk i köket.

Men, nu till det stora problemet. Vi har två stora vita väggar som är helt kala och jag har ingen aning om vad som ska upp! Känslan jag vill ha i sovrummet är den harmoniska men känner att det behövs något rejält som kan fylla upp väggplatsen.

Hur ser det ut på era sovrumsväggar? Vad har ni för tips? Eftersom vi bor i en hyresrätt är det tyvärr inte läge att måla om eller borra allt för många hål.

Tre veckor kvar

Tills jag blir tjugofem alltså. Eller, tjugotre som vi säger officiellt.

Ett tips till er som längtar efter att köpa presenter till mig- Rörstrands Mon Amie säger jag bara.

lördag 11 augusti 2012

Det var den helgen det

Efter min semester såg jag fram emot en kort jobbvecka med tillhörande ledig helg. Vi pratade om att åka till Skåne, bada lite i Österlen, äta fisk och annat trevligt.

Helgen började skittrevligt när maken kom hem och berättade att han skulle jobba extra i helgen. Jag blev skitsur! Jag hade sett fram emot en lugn helg efter all stress och urladdning som förra helgen innebar. Det hela slutade med att jag slog igen ytterdörren och cyklade till jobbet. Och hade natten jag bara vill glömma. Hade iaf ett givande möte med chefen där jag hintade om att jag börjat kika på andra rättspsyk. Vi får se om det ligger mig i fatet inför stundande löneförhandling.

Vem tror ni fick migrän efter att ha vaknat igen förresten? Exakt. Nu ligger jag dessutom däckad i feber. Trevlig helg det här ja.

onsdag 8 augusti 2012

Nattens insikt

Alltså, herregud vad dyrt det är med studentlitteratur! Hur fan hade jag råd med alla böcker när jag pluggade? Det var ju inte lite böcker vi tragglade oss igenom.

Är rätt glad för att terminens litteraturlista är relativt kort men föck alltså. Kanske ska önska mig litteraturen i eh...23-årspresent?


tisdag 7 augusti 2012

Men skit ner er!

Ni vet var jag står i barnfrågan, här blir det inga barn. Punkt slut. Men eftersom vi lever i ett jävligt normativt samhälle där man ska vilja skaffa barn och ha 2,5 ungar, en Volvo kombi och fan vet vad, bombaderas jag med den jävla barnfrågan.

Jag och min make (känns konstigt att säga/skriva/läsa det, min make...) bestämde oss rätt fort för att vi skulle gifta oss och sen gick allt undan. Detta fick en del människor att lyfta på ögonbrynen och tro att vi gifte oss enbart för att jag var på smällen. Så fort någon nämnde ordet gravid i kombination med ett samtal riktat till mig gnisslade jag tänder. Till sist orkade jag inte ens förklara att nej, jag vill inte ha barn och ja, jag menar någonsin för människor att jag drog till med en annan taktik. Jag berättade att jag drack vin och annat som man inte ska göra som gravid. Jag orkade inte förklara en gång till att jag inte vill ha ungar och varför. Det blev liksom enklare att varken säga bu eller bä om framtiden utan endast förneka läget i nuet. Hur påverkade är vi egentligen  inte när det kommer till skaffa barn-normen?

Sen vi gifte oss och makens semester tog slut har han blivit den nya måltavlan på hans jobb. Nio av tio som har grattat honom har ställt följdfrågan jaha, när kommer barnen då? och liknande. Min make vill inte heller ha barn men han är lite mer finkänslig när han lägger fram det och tänder väl inte riktigt på alla cylindrar som jag kan göra.

Men jag blir så förbannad varje gång vi får frågan. Dessutom är det oerhört okänsligt! Tänk om vi kämpar för att få barn utan att lyckas? Tänk om vi mår uselt av att se andra med sina gravidmagar och barnvagnar? Jag kan inte ens föreställa mig hur jävligt det skulle kännas! Vi snackar om att klampa in i människors privatliv med den här tillsynes ofarliga frågan. Men herrejävlar vad den kan såra! Även jag som inte vill ha barn känner en enorm press och mår faktiskt bitvis dåligt över att jag borde vilja ha barn men som verkligen inte vill.

Jag vet att jag har tagit upp detta ett antal gånger tidigare men det känns fortfarande lika jävligt och gör mig fortfarande förbannad.

måndag 6 augusti 2012

Några snabba

Lovade att visa några bilder och här kommer dom! Slänger in några även från när jag gjorde mig i ordning, håret blev bra till sist, även om jag tvivlade in i det sista. Bilderna är dock helt oredigerade men ni får hålla till godo!








söndag 5 augusti 2012

Första dagen som fru Petra

Strax efter klockan 14 igår sa vi ja till varandra. På en brygga mitt i en sjö och med ett slott i bakgrunden blev vi herr och fru J. Det var underbart vackert. Och precis som vi ville ha det. Vi två tillsammans med två vittnen. Flera underbara människor hörde av sig mitt i natten till lördagen och under morgonen med löfte om att ställa upp som vittnen om det fortfarande krisade. Och det värmde, det ska ni verkligen veta.

Alla ni som har gratulerat oss, tack så jättemycket för alla fina ord! Och ni kommer få se någon bild från bröllopet här i bloggen, det lovar jag.

lördag 4 augusti 2012

Och så lite till panik

För en halvtimme sen berättade ena vittnet att han kan ha åkt på magsjuka. Jag började stressgråta!

Jag pallar inte riktigt. Jag gifter mig om mindre än fjorton timmar. Mitt hår ser ut som fan. Min sambo är dyngrak och fortfarande inte hemma. Jag hatar hans best man i skrivande stund och har inte en jävla aning om hur man fixar ett nytt vittne och allt papperselände halv ett på natten. Och det är lördag så allt är stängt. Så klart.

Jag pallar inte det här.

fredag 3 augusti 2012

Nu är det nära!

Allt är färdigt för i morgon. Även skorna! Håret känner jag att det är inte lönt att stressa upp mig över just nu. Frissan får helt enkelt fixa det i morgon. Annars är det jag som blir en bridezilla.

Konstigt nog är jag helt lugn. Vilket känns otroligt konstigt. Jag trodde att jag skulle freaka ut vid det här laget. Speciellt eftersom min sambo blev kidnappad till sin svensexa i morse och som fortfarande inte har kommit hem. Men nada.

Nu ska jag äta kräftor och glo på Repmånad.


torsdag 2 augusti 2012

Den paniken, den stora paniken!

Bröllopet närmar sig med storsteg och jag är ett jävla vrak rent ut sagt. I måndags var jag hos frisören för att slänga in en toning i håret så att löshåret skulle smälta in perfekt i frisyren. Frissan visade mig färgkartan och pekade på en nyans inte helt olikt min naturliga kopparfärg. So far so good.

Över en timme senare såg jag mig i spegeln och fick en chock. Jag är chokladbrun. Jag upprepar - chokladbrun! Mitt löshår är inte chokladbrunt kan jag meddela. Det mattas ut! sa frisören och försökte lugna mig. Idag är det onsdag. Jag är fortfarande c h o k l a d b r u n i huvudet! Schemat på lördag tillåter inte direkt tidsutsvävningar som att försöka fixa till min hårfärg.

Som om det inte vore nog, jag har inte hittat några skor! Ni som har läst min blogg ett tag vet att skobekymmer är inte riktigt något som jag brukar ha. Snarare tvärtom. Men nu, det finns inte en sko som faller mig i smaken! Höll på att bryta ihop i en skoaffär tidigare idag för att det kändes så himla hopplöst.

Nu ska jag lägga mig i fosterställning och andas i en papperspåse.

fredag 27 juli 2012

Take a chillpill!

Det är mycket nedräkningar just nu. Pride på onsdag, bröllop på lördag och just nu OS. Den stora frågan är, vem kommer tända elden? Jag hoppas ju egentligen på Mr. Bean. Mest för att jag hoppas att han klantar sig och bränner ner stadion så jag slipper skiten på tv.

Så det så.

onsdag 25 juli 2012

Vi är så himla händiga!

I en liten butik i Haparanda köpte vi ett jättefint nyckelskåp. Som vi givetvis inte satt upp. Förrän ikväll.

Jag och min sambo är inte kända för att vara händiga och för en gångs skull tänkte vi göra allt förutom att ringa min syster och be henne hjälpa oss. Och allt gick kanonbra!

Tills vi hängde upp skåpet.... Då såg vi att magneten är för svag för att orka hålla dörren stängd. Givetvis. Klart att något ska jävlas för oss.

Tips på hur vi kan fixa det hela?



Den där solbrännan

Jag duschade idag. Herregud vad jag grät! Speciellt när jag torkade mig. Handduken kändes plötsligt väldigt sträv.

Har dessutom fått små blåsor på brännan. Jag smörjer fortfarande med aloe vera men jag kanske behöver något annat. Vad tror ni? Sitter ni inne på några tips?

Ni vet hur det är

Jag har varit i solen. Jag har bränt mig. Det gör sjukt ont kan jag säga trots ett par lager utav aloe vera. Ska bli spännande att se hur jag kan sova i natt.

Förresten, höll på att dumpa sambon i bilen till Öland. Han tycker inte att Hipp Hipp och Solsidan är roligt. Skittråkigt var ett ord, som min annars diplomatiska, sambo använde. Herregud, vad är det för fel på karl'n?!

torsdag 19 juli 2012

Jag är en stark kvinna!

...Säger vi.

Sedan jag och K flyttade ihop, vilket vi gjorde efter bara någon månad ihop, har jag inte spenderat en natt själv i vår lägenhet. Inga problem! tänkte jag och såg nästan fram emot att ha lite egentid. Gå och lalla lite som jag vill, käka glass i sängen utan att någon klagar eller försöker sno glassen. Glo på serier som jag vill se, dona ute på balkongen i lugn och ro utan att tänka jag måste tvätta, laga mat, herregud maten, vad ska jag laga för något? Bara njuta ni vet.

Halv fyra i morse somnade jag i soffan med flera lampor tända och efter ett antal försök till att somna i sängen. Men det gick inte. Jag kunde inte somna utan K. Istället tog jag mitt täcke och kudde, la mig i soffan med tvn på i bakgrunden och tittade på ringasken på bordet.

För första gången på länge kände jag mig beroende utav någon annan än mig själv. Och är det något jag hatar så är det att känna mig just beroende av en partner. I detta fall beroende för att kunna sova och må bra. Jag vet inte hur många potentiella partners jag har stuckit ifrån just för att dom fått mig att må bra och gjort mig lycklig. Efter ett tag har jag letat fel hos människan och har ärligt talat dumpat människor för att dom inte har en snygg handstil eller för att framtänderna är lite sneda.

K har inte haft det lätt med mig, sannerligen inte. Jag har varit som ett trotsigt barn ibland och testat honom, försökt reta gallfeber på honom för att se hur han skulle reagera men framför allt, skulle han stanna kvar. Och varenda gång har han varit lika lugn, gett mig tid och plats tills jag har stått i min ringhalva, frustat, svettats och undrat varför jag? Varför stannar han kvar? Men framför allt har jag undrat varför stannar jag kvar?

För första gången vill jag helt enkelt stanna kvar. Jag är fortfarande lite skräckslagen och rädd inför vad allt den här relationen betyder för mig men jag vill inte vara någon annanstans än där jag är nu.

Och jag intalar mig själv att det är styrka. Att faktiskt ta itu med mig själv och vad jag känner.

tisdag 17 juli 2012

Det norrländska lugnet









Balsam för själen

Balkonghäng med snart mogna tomater, ett citronträd som bär stora frukter, som dessutom blommar igen och paprikaplantor som visar sin bästa sida.




måndag 16 juli 2012

Öland? Blekinge? Västkusten? Gotland?

Vi ska köpa sommarhus! Troligen inte i år men förhoppningsvis nästa när vi har bestämt oss lite för var i landet, hur stort och allt det där.

Jag känner hur vuxenpoängen bara trillar in just nu.

Men nu: iväg och hämta vigselringarna!

lördag 14 juli 2012

Dagens shopping

Mon amie! Iittala! Jag är liksom kär.

Lite tallrikar och skålar blev det. Finns en affär nära finska gränsen som jag lätt skulle kunna gå helt bananas i.

Och vi har hittat porslin vi (läs: jag) tänker samla på.



torsdag 12 juli 2012

Norrland alltså

Känn det norrländska lugnet! sa sambon nyss till mig när jag frågade, för tionde gången den här timmen, vad vi ska göra idag. Ursäkta men herregud, jag är det norrländska lugnet för tillfället! Åtminstone om man jämför med hur jag är i vanliga fall.

Här gör jag inte så mycket annat än sover och äter. Jag sover som en liten gris, räcker med att jag sneglar på soffan/sängen/kökssoffan/golvet för att ögonlocken ska kännas tunga. Det är typiskt för mig när jag känner mig trygg på ett ställe. Jag kan sova hur mycket som helst då.

Den största händelsen idag har varit att jag och svärfar har rett ut vad som egentligen är bröd, knäckebröd och skorpor. Jag kan säga att norrlänningarna har inte många rätt i vad som är vad.

Laga mat ska jag göra i morgon också. Har planerat en liten tre-rätters med italienska inslag. Nu är det bara vinet jag ska bestämma mig för. Får se lite vad som finns att tillgå på systemet här i Haparanda också. Går man till finska systemet blir jag väl bara rekommenderad finsk sommarsoppa*.

På tal om Finland... Min sambo talar finska och har försökt lära mig lite ord. Går kanoners! Nu går jag mest och säger hem, välkommen, ingång samt mamma och pappa. Fast på finska då. Svärmor är himla stolt.

Nehej, om jag ska ta och fråga sambon vad vi ska göra idag då...

onsdag 11 juli 2012

Jag är en hemsk människa

Jag är otrogen. Har en affär. Jag ljuger, smusslar och döljer för min sambo. Jag tampas med ett dåligt samvete, dras mellan viljan att berätta och viljan att fortsätta dölja. Och det dåliga samvetet. Herregud vilket dåligt samvete jag får när jag ser på min sambo, min blivande man som betyder mest utav allt i världen för mig. Hur kan jag då göra så här mot honom?

Att berätta går inte. Han skulle bli så ledsen och besviken. Och jag skulle gå av på mitten. Om det finns en väg tillbaka? Det gör det säkert men förtroendet, skulle han lita på mig igen? Kanske om det var en engångsföreteelse men när det har pågått bakom hans rygg i månader? Ända sedan den där kvällen jag var ute med mina kollegor?

Men vad ska jag göra? Om ni bara visste vilken tillfredsställelse jag får när handen smygs ner i det där förbjudna, när jag känner det jag sökt och saknat så länge. Det är som den ljuvaste smekning när min tunga far i munnen och lägger den tillrätta. Sedan kommer smaken, denna underbara smak som kommer över mig likt en kraftig orgasm och välbehaget som sprids i min kropp.

Jag känner mig otroligt hemsk och besviken på mig själv men, snuset går inte att låta bli.

tisdag 10 juli 2012

Semester!

I måndags morse började vi vår färd till Haparanda. Ett dygn senare och en lång sovpaus i Stockholm, nådde vi vårt mål - svärföräldrarna.

Eftersom det blev bestämt lite spontant, hur fan nu en trupp på 150 mil kan vara spontan, visste inte svärisarna om att jag skulle följa med. Här pratar vi kramkalas!

Och agenden den är full. Som det brukar vara på semestern. Herrejissed vad skönt!

fredag 6 juli 2012

Gammal?

I onsdags var vi ute och firade vår sektionsledare som fyllt år. Middag och massa vin stod på schemat. Han var lättad kan vi säga med tanke på hur mycket vi jävlats med honom sista tiden. Ett tag trodde han att han skulle bli tatuerad samtidigt som vi kastade ut honom ur ett plan.

Eftersom jag jobbat tog jag det lugnt med drickan. Något glas skumpa, vin och avslutade med en margarita. Det var den starkaste drink jag någonsin druckit! herregud, var på vippen att be bartendern spä ut den. Men som den smålänning jag är lät jag bli. Lite valuta för pengarna vill man ju ha!

När vi satt oss på en pub i närheten hörde jag helt plötsligt någon som ropade mitt namn. Vände mig om och såg en helt främmande, men ändå bekant människa. Herregud, vad har jag nu gjort och med vem? var min första tanke. Visade sig att några från säkerhetsreceptionen också  var ute på galej och gjorde oss sällskap. Den lättnaden alltså...

Cykelturen hem blev väldigt intressant kan vi säga. Tog mig en kvart innan jag bara kom på hur ljusen skulle sättas igång. Jag har en high-tech cykel uppenbarligen.

Och gårdagen ska vi bara inte prata om... Jag var så bakis att jag nästan inte kom upp ur soffan. Förstår ni hur gammal jag kände mig?

Men så fyller jag ju också tjugofem om exakt två månader.

måndag 2 juli 2012

Det ringde på dörren

Mitt i lunchen. Som alltid.



Det var älskade Greken som gjorde sig påmind och skapade hemlängtan.



söndag 1 juli 2012

I am Batgirl!

Min systeryster A skulle komma på fika igår. Trodde jag. Istället blev jag kidnappad till min möhippa! Jag stod i hallen och hoppade upp och ner utav glädje när jag såg min barndomskompis Mupp som jag inte sett på länge.

Efter massa champagne, drinkar och den törstiga sälen var det dags att byta kläder till rosa leggins och en batgirlklänning. So sexy. Sen bar det av in mot Växjö city där jag råkade tappa mina kalsonger, något jag glatt berättade för servitören.

Jag hade otroligt roligt! Fina underbara människor, massa skratt, god dricka och galenskaper!

Och nej, ni får inga bildbevis.

lördag 30 juni 2012

Om tiden som gått

Det är rätt glest mellan inläggen just nu. Tiden och orken finns inte riktigt över till bloggande. Även om vi ska ha ett litet bröllop är det mycket som ska fixas. Sen har jag kanske lite panik över att jag inte fått någon återkoppling från stället där vi planerar att gifta oss på ännu. Så letandet efter ett annat ställe pågår för fullt. Men, vi har iaf hittat ringar! Kanske.

Något jag däremot har gjort är att laga mat! Låter lite konstigt kanske men matlagning är som terapi för mig. Är det lugnt på jobbet har jag näsan i diverse tidningar där jag letar efter inspiration till nästa kulinariska erfarenhet. I brist på annan inspiration får ni hålla till godo med ett recept jag modifierade och testade häromdagen. Passar perfekt som sidorätt till exempelvis fisk, jag hade lax till eller vegetariskt.


Melanzane a barchetta
2 personer

1 medelstor aubergine
Olivolja till stekning
Ca 4-6 st vitlöksklyftor
8 körsbärstomater
2 st sardellfiléer
8 st urkärnade svarta oliver
Salt och svartpeppar
Strimlad basilika

Dela auberginerna på längden. Strö salt över halvorna och lägg på en lutande skärbräda. Låt stå i ca 30 minuter. Torka sedan av halvorna lätt med lite hushållspapper.

Gröp ur fruktköttet tills det är ca 1 centimeter från skalet. Skär fruktköttet i små bitar. Värm under tiden upp en stekpanna med olivolja och 2-3 klyftor vitlök. Jag hade i två medelstora klyftor men tyckte det blev för lite vitlökssmak. Fräs klyftorna ett par minuter i oljan, ta upp klyftorna och lägg auberginerna med köttsidorna ner i pannan. Stek tills auberginerna känns mjuka och lägg upp på ett fat.

Häll i lite till olivolja i samma panna, häll i auberginebitarna och fräs ett par minuter. Under tiden skär du tomaterna i kvartsbitar, delar oliverna och strimlar persiljan samt skalar ytterligare ett par vitlöksklyftor. Ta upp auberginebitarna, i med lite mer olja och ha i vitlöksklyftorna. Lägg i sardellerna och rör runt tills dessa smälts. Egentligen ska det vara kapris enligt receptet men jag som inte gillar kapris kör med sardeller, funkar minst lika bra enligt mig! Sedan ska tomaterna, oliverna och auberginebitarna i igen. Salta och peppra. Ta upp vitlöksklyftorna och kasta dessa.

Sedan är det bara att fylla halvorna med blandningen, strö över strimlad basilika och servera genast!

Ur Elle Mat & Vin nr 4/5 2012