Idag är det fyra veckor sedan jag blev däckad utav förkylningen från helvetet. Fyra veckor. Under dessa veckor har skiten gett mig näsblod var och varannan dag, satt sig i halsen samt mina luftrör. Jag kan knappt svälja eller prata utan att antingen tappa rösten eller hosta som en galning. Fräscht värre.
Vet ni vad det roliga är? Det är ett virus. Man får inga mediciner mot virus Hostdämpande är det enda jag kan få ta. I tablettform, annars får jag inte in det på jobbet. En medicin som har typ noll effekt på mig. Det känns verkligen jätteroligt.
Hade det funnits en Gud så finns det inte en chans i helvetet att hen skulle låta mig genomgå detta. Jag är sämst på att vara sjuk. Jag blir gnällig som en tre-åring, vill göra allt men orkar inget och sen blir jag sur, verkligen skitsur. Jag pratar inte, jag fräser.
Någon spådde mig en gång i handen och sa att jag en gång kommer drabbas utav en stor kris. Jag tror att det här är den krisen människan menade. Det är allt jag säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar