Jag och maken var på Ikea igår. Fy fan alltså. Varför måste vi båda vara sådär gamla och ha jobb, som vi är på dagtid, mitt i veckorna och därmed är förvisade till att åka till detta helghelvete, även kallat för Ikea på lördagar? Som sagt, det var jag och maken. Och Odd Molly-morsorna. Och alla deras ungar och uttråkade partners. Jag var dessutom hungrig. Ni hör ju, en kombination som är dömd att misslyckas.
Jag var inte glad, det var jag inte. Blev inte gladare utav att bokhyllorna vi sett ut var slut. Det kan hända att jag kanske grät lite av ilska där nere i tag själv-lagret. Jag är ju så fruktansvärt anal av mig så jag kan ju inte ha saker i udda antal eller som inte matchar varandra. Personalen bedyrade dock att möblerna vi sett ut i reserv passar perfekt ihop och att det inte är några nyansskillnader. Vi får väl se. Jag säger bara en sak, om den vita färgen skiljer sig åt så vet jag var du jobbar. Det är allt jag säger.
Vi hade dessutom lånat mina föräldrars stora Volvo för att få plats med allt. Vi ville inte upprepa historien från förra gången vi köpte bokhyllor och stuvade in allt i vår C30. Mamma, som jag ärvt min neurotiska sida ifrån, vankade nog av och an hemma i föräldrahemmet, livrädd för vilket skick vi skulle lämna tillbaka bilen i. Innan vi körde försökte jag lugna henne med att det finns i alla fall inga träd på parkeringen. Jag borde nog inte sagt det, hon blev likblek. Hon har liksom fortfarande inte kommit över att jag hittade vår bil i ett träd för några månader sen.
Men, allt gick bra, trots allt. Nu ska vi bara montera ihop allt också.
1 kommentar:
Du är så himla skön! Bitter and proud, älskar't!
Skicka en kommentar