onsdag 30 december 2009

Jag hänger inte alls med längre

I morgon är det nyårsafton. Det hade jag glömt. Om mindre än 25 timmar är det ett nytt år. Jag brukar skriva en nyårskrönika och summera året (som alla andra bloggare mer eller mindre) men jag har faktiskt inte en aning om vad jag ska skriva. Vad har jag gjort under året egentligen? Min spontana tanke är att det har varit ett underbart år men samtidigt jävligt jobbigt bitvis. Jag vet inte riktigt om jag vill, kan eller har lust att skriva en krönika.

Men det är en tradition och traditioner är till för att hållas! Så något kan jag säkert knåpa ihop.

Om jag har håriga ben?

Stadiet "håriga ben" har jag passerat för länge sen.

Nu har jag nått den punkten att när Gusten ska slicka mig på benet fastnar hans tunga i snårskogen.

tisdag 29 december 2009

Du vet att du är trött när...VII

...du tror att du har tappat en tå från foten. Du ska använda dina fina tåstrumpor men när du ska trä i tårna blir det en tå över på strumpan och du räknar i panik alla dina tår på foten. Du kommer fram till att du har fem tår och börjar svära i ren trötthet över att du visst saknar en tå på foten.

måndag 28 december 2009

Jag är för trött för att orka vara arg

Arg är något jag har varit nästan hela dagen. Och stressad. Idag insåg jag även varför en vårdkarriär inte är något mig. Jag skulle helt enkelt inte palla psykiskt. Då menar jag inte att jag inte skulle palla se hur dom boende blir sämre och går bort. Nej, jag menar cheferna och facket. Herregud säger jag bara.

I natt fick vi i personalen order om att en boende måste ha en vakande personal hos sig konstant och att vi ska sätta in extra vak. Detta fick jag veta i morse när jag kom och blev satt på vak medan min kollega började ta upp resten utav dom boende. Och det är inget lätt jobb att göra även om man är två personer. Tänk er då hur det blir när man ska göra allt själv.

Klockan gick och kollegan ringde till vår chef för att höra hur det är tänkt och förklarade att vi har order om extra vak. Det blev blankt nej från chefens sida. Blev även nej från högre instans. Argumentet var "det kostar för mycket". Med andra ord struntade våra chefer helt i LSS-lagen som mitt boende går under och tänkte istället på sin kära budget som absolut inte får överskridas.

Efter samtalet vi hade med facket för att höra om våra chefer verkligen får reducera arbetsstyrkan när arbetsbördan ökar blev vi inte gladare. Facket fegade ur och ville inte ta en diskussion med vår enhetschef. Då började jag undra varför i helvete jag egentligen betalar en fackavgift.

Det tog flera timmar men tillsist fick vi tillstånd att ta in extra vak "vid speciella tillfällen" men inte på heltid eftersom att det är en kostnadsfråga. Tack för det. Inte nog med att man slavar på stället för en usel lön och stressar som det är, nu ska det bli ännu värre. I dagens Smålandsposten stod en kort insändare "Vårdpersonalen går in i väggen..." och det är inte konstigt alls. Vi hanterar fyskiskt krävande uppgifter, mental stress och ångest över att knappt hinna med. Stress och frustration för att vi inte kan få våra chefer att inse att människor går inte att värdera i pengar på det här viset.

Om jag inte hade varit så trött och så matt efter att inte ha ätit mellan 5.30 och 17.00 idag hade jag skrivit ännu surare med ännu fler svordomar. För det här är för jävligt!

Ja, jag kan förstå att cheferna måste hålla koll på budgeten, speciellt i dessa tider. Men har vi fått en ordination, som dessutom är lagstadgad, finns det för fan ingenting att diskutera.

Ge oss vårt extra vak så att vi kan ge alla våra boende en bra tillvaro! En tillvaro som det dessutom finns beslut på och lagar om att vi måste kunna ge våra boende. Bra jobbat kommunen säger jag bara.

söndag 27 december 2009

Jag är verkligen på landet

I morgon börjar jag jobba kl 7. Bussen går kl 6, vilket innebär att jag har en stunds dötid att slå ihjäl eftersom att resan tar tio minuter.

Och jag måste gå upp kl 5. Fy satan.

lördag 26 december 2009

Vågar jag satsa?

Nu börjar mina hudvårdsprodukter från Lumene sjunga på sista versen och min hy kräver något nytt. Efter att ha surfat runt lite på nätet fastnade jag lite för Biotherm Biopur. Lätt som jag har att få pormaskar känns detta alternativ lite lockande. Men sen tänkte jag på när jag testade Black head scrub och finnarna fullkomligt poppade upp, vilket kändes extremt konstigt då jag nästan aldrig har haft finnar i ansiktet. Är lite smårädd att det ska hända igen och ska jag lägga runt tusen-lappen på produkter vill jag gärna ha lite inside information från någon som har använt Biotherms produkter. Hur tycker ni att dom är? Får man det man betalar för? Ska jag satsa?

Är det jul så är det jul

Jag har nog inte ätit något under dessa dagar som kan gå under kategorin nyttigt. Förutom lax då. Tvivlar dock på att dom mängderna lax jag har fått i mig anses som nyttiga. Jag menar, herregud, julmust till frukost. "Det är bara jul en gång om året" tänker jag och häller upp ett glas till, sätter kolsyran i halsen och får ont i näsgångarna. För att trösta mig går jag och tar mig en mintkyss som grannen gjort. Sen ser jag resten av godisskålarna och så är det kört.

För att iaf kunna säga att jag har varit duktig under julen tog jag med Snuffse på en springtur. Eller, jag försökte iaf. Nyligt könsmogen som han är ska han stanna varannan meter för att skvätta lite där andra hundar också har skvätt. Det är ett under att mina armar inte har gått ur led när han helt plötsligt har tvärstannat.

På jobbet går det inte bättre. Kollegorna är duktiga som fan på att göra julgodis. Står en fin skål inne på kontoret som fylls på kontinueligt med gottis. Och under skvallrandet som vi bedriver när vi har en lugn stund går handen omedvetet (oftast medvetet ska jag nog erkänna) till skålen. "Jävla tanter och deras godis" tänker jag och tar en rocky road-bit till.

Jag får nog boka en stol till på planet för att kunna få plats efter allt det här frosseriet.

fredag 25 december 2009

Du vet att du är trött när...VI

Jag: Pappaaaa! Kan du ta ut den glutenfria mjölken ur kylskåpet?

Förlåt men jag glömde faktiskt...

Så, god jul i efterskott till er!

Igår hann jag inte önska er det, full rulle här hemma innan jag susade till jobbet. Jag fick så mycket choklad i mig igår att jag knappt kunde sova inatt. Kul när man skulle upp halv sju... Men nu är jag hemma hos föräldrarna igen och väntar på att åka iväg till kvällspasset. Delade turer är fan inte roligt. Men när jag tänker på pengarna känns allt genast lite lättare igen.

Däremot så hoppas jag att alla ni har haft en härlig julafton och god fortsättning!

onsdag 23 december 2009

Det är två läger

På mitt jobb, gruppboendet, härjar just nu en vild debatt om SAAB och Maud Olofsson. Kollegorna är uppdelade i två läger. Ena gruppen anser att Olofsson har agerat åt helvete fel och den andra anser att hon gjort helt rätt. Eftersom att jag har lagt mitt patripolitiska engagemang på hyllan och omorienterar mig politiskt sett (just nu anser jag att det är som att välja mellan pest eller kolera) har jag tassat lite på tå. Idag kom den stora frågan. "Jaha, Petra, vad tycker DU om Maud Olofssons agerande?"

Ja, vad tycker jag egentligen?

Jag har aldrig gillat Maud Olofsson och anser under sin tid i regeringen har hon inte kommit med ett enda förslag som har varit vettigt eller sagt något som jag håller med om. Förutom det här. Jag tycker det är helt rätt att staten inte har gått in och köpt upp SAAB och räddat företaget. Däremot tycker jag det är för jävla synd om alla människor som kommer att förlora sina jobb om GM nu skulle besluta för att avveckla SAAB.

Om SAAB hade varit ett företag som gick med vinst eller ansågs ha en stark potential till att vända den negativa trenden hade jag tyckt annorlunda. Jag anser att staten ska tjäna på alla köp utav bolag som görs och inte förlora på det. Vilket troligen är fallet som staten skulle ha gått in.

Jag anser även att GM har gjort stora misstag och inte utvecklat SAAB, som faktiskt är en kanonbil med stark potential, och anpassat bilen för en större marknad. I dagsläget är SAAB-köparna personer som har likadant klimat som vi har här i Sverige. För bilen är en jävligt bra bil i det här vädret. En stor miss att inte utveckla och anpassa, kanske göra lite modeller som kan ha en stor framgång även i andra väderlekar än det pissiga vi har. Jag tänker så här - GM, ni har haft ett bra bilmärke i flera år, varför inte förbättra det? Sen har givetvis inte det ekonomiska läget förbättrat krisen som SAAB har hotats utav under flera år.

Som sagt, jag tycker det är hemskt att så många blir av med jobben. Det är inte bara SAAB-anställda som drabbas utan även flertalet underleverantörer som måste skära ner på personalstyrkan.

Jag kommer vara en utav personerna som kommer följa rapporteringen kring SAAB med spänning. För jag hoppas verkligen att det går att lösa.

Vad tycker ni? Gjorde Maud Olofsson rätt i den här frågan?

Mitt hjärta blöder lite

Så här är det, Egalia SKA räddas. Det är inget snack om saken. Egalia behövs som fan och MÅSTE vara kvar. Seriöst, det vore själva fan om politikerna inte kunde fatta ett positivt beslut.

Vad kan vi göra åt saken? Det går bla att skänka pengar till Egalia. Det kan du göra på bankgironr 273-4382. Om du vill se och höra lite mer om läget om Egalia kan du klicka in dig här så berättar både RFSL Stockholms och RFSL Ungdoms ordföranden i ABC-nyheterna.

Det finns även en namninsamling du kan skriva under.

Idag var det stressigt på riktigt

07.47 ringer min mobil. "Hej, var är du? Du skulle ju börja nu vid halv åtta" säger kollegan. Jahapp, ytterligare ett bevis på hur handikappad jag är när saker inte står i min kalender. En halvtimme senare sladdar jag in i lokalerna tack vare min käre far. Vilket bra första intryck jag måste ha gjort på den nya vikarien. Försenad, håret åt alla håll och kanter och är mer förvirrad än någonsin. Kortslutning deluxe i skallen. Får trösta mig med att det är första gången det händer.

Klockan fyra ska jag vara tillbaka på bygget igen. Den här gången vet jag om att jag ska dit.

tisdag 22 december 2009

Åh detta stressiga liv jag lever...

Ni anar inte hur stressigt jag har haft det idag!

Jag har:
- Busat med Snuffse i snön och gått en långpromenad efter frukost. Eller kallas det frukost om man äter vid 12.30?
- Lagat middag till föräldrarna
- Sov lite framför tv:n
- Gick ut med hunden
- Ätit fyra pepparkakor med ädelost
- Saknat R och Stockholm till förbannelse
- Druckit sju koppar glögg på rad
- Lekt i snön med nämnda hund
- Mobbat min hårt arbetande pojkvän som fick nöja sig med McDonalds när jag mumsade i mig gottis
- Funderat på att hjälpa pappa lägga in sill men ansåg mig inte hinna eftersom att bloggen behövde uppdateras
- Tittat lite på min kurslitteratur och tänkt "i morgon är en annan dag!"

Ja, ni hör ju hur stressigt jag har det här nere.

Jodå, jag lever!

Men ett par gånger undrade jag allvarligt om jag faktiskt skulle överleva.

Att dra en väska på 15 kg på en oplogad väg, vilket resulterar i en nästan gråtandes Petra och en väska till snöplog fick mig att undra hur fan resten av resan skulle bli i söndags när jag skulle hem till R.

R har dessutom fått för sig att han ska lära mig slåss. Det går sådär. Han kör med taktiken "överraska och överrumpla" i tid och otid. Det hela brukar sluta med att jag hotar honom med handväskan.

Söndagen, som var vår 1-årsdag (vart fan har tiden tagit vägen?!) och det blev en massa mys, vin, bad och massage. Självklart blev det lite våfflor och varm choklad när vi hade tjafsat klart om vem som skulle ge sig ut i snöhelvetet. Jag putade lite med underläppen och såg på R med hundögon. Han kapitulerade inom femton sekunder.

Måndagen kom och jag vaknade pigg som en mört jämte min extremt morgontrötte man. Han fick ett par timmars sovmorgon innan jag väckte honom med lite frukost på sängen, bla med lite nygräddade våfflor på smet som blivit över. Innan jag väckte honom hann jag dessutom köra några maskiner tvätt, vika, diska och plocka undan så att han skulle slippa. Ibland är jag världens bästa flickvän helt enkelt.

Flygresan ja... Jag har en tendens att nästan bli troende när jag sätter mig i ett flygplan. Jag har nog aldrig varit så nära som igår när jag upptäckte att det bara var ena motorn som var igång redan innan vi hade taxat ut. När samma motor dessutom la av uppe i luften var jag övertygad om att vi skulle störta och dö."Jag skulle ha tagit tåget!" var det första jag tänkte. Men motorn kom igång och vi kunde landa i Växjö utan problem där mamma och pappa mötte upp med en Snuffse som växt till sig sen jag var nere sist.

Snart är det dags att pälsa på sig och gå ut i minus 18 grader för att rasta Snuffse da Snödykare. Ser han en snöhög dyker han rakt in i den och tycker det är fantastiskt roligt. Jag är inte lika road där jag står och fryser näsan av mig.

Jag har bestämt mig

Jag ska kandidera till ordförande-posten i RFSL Ungdom Stockholm.

lördag 19 december 2009

Dagen ja...

Mitt hat mot snö är ingenting mot vad jag känner nu. I fyra timmar halkade jag gata upp och gata ner, svärandes och surandes tillsammans med R. Av någon anledning har R blivit en riktig jävla hurtbulle och tyckte det var sååå roligt att gå runt i snöyran och titta på folk. Jag bara muttrade och längtade tills vi kom till gamla stan där R utlovat fika.

Efter 40 minuters frid gjorde hurtbullen i R sig påmind och ville ut igen.Jag fick med honom till Åhléns city där jag gjorde det jag gör bäst - lät pekfingret arbeta hårt samtidigt som jag sa "den här vill jag ha...ååååh, vad fin, den vill jag ha!", speciellt borta vid köksavdelningen. Sen hittade R en massa japanska teknikprylar och blev okontaktbar.

Sen vaknades det middag på "..En thai till...?" Stor besvikelse. Både jag och R beställde in ankbröst (han grillad och jag flamberad). Ingen rätt smakade bra. Min var åt helvete för salt, tror jag drack mer och skyfflade in desto mer ris än vad jag fick in anka i munnen. R's anka var i kokosmjölk och var väldigt syrlig efter för mycket citrongräs och limesaft. Väldigt tråkigt med tanke på hur mycket lovord min träningskompis F har öst över stället. Kocken kanske hade en riktigt pissig dag?

Eftersom att jag och R har vår första årsdag i morgon skickade han hem mig efter middagen. Tydligen ska han förbereda någon överraskning som jag inte får se förrän i morgon. Om jag blev nyfiken? Som fan. För att få bort mina tankar på överraskningen testade jag något nytt. Äta ur Paradis-asken i mörkret för att se hur många bitar jag kunde få i mig innan jag bet i romrussin. Det gick sådär. Två bitar fick jag i mig innan jag började känna kväljningar och fick skölja munnen ett bra tag.

Eftersom att jag flyger ner till Småland på måndag eftermiddag och spenderar tiden tills dess hemma hos R kommer jag inte uppdatera förrän på tisdag, ev. måndag kväll. Så att ni inte tror att mitt plan har åkt fel och störtat på Nordpolen där jag har blivit uppäten av isbjörnar.

Jag kan inte låta bli...

Det var längesen jag gjorde en lista så här kommer en!

Nämn något som gjorde dig glad igår: En av mina bästa vänner, Nykteristfinnen, kom över för att fika. Alltid lika roligt att prata med någon som är lika bitter som en själv.

Vad gjorde du kl 08 imorse: Målade naglarna.

Vad gjorde du för 15 min sedan: Tänkte "inte halka, inte halka..." när jag gick uppför backen from hell.

Det sista du sa högt: Jag sjöng "White christmas" tills grannen bankade i väggen. Lättstörda jävel, lite skönsång har ingen dött av.


Det senaste någon sa till dig: "Älskar dig sessan"


Vad har du druckit idag: Massa vatten och lite cola.


Vad var det senaste du åt: Åt helvete för salt flamberad anka (ja, jag fuskar ibland) på "En thai till...?"


Vad var det senaste du köpte: Laktosfri mjölk.

Vad är det för färg på din ytterdörr: Träfärgad. Fast jag trodde den var röd. Det innebär att jag har levt 1½ år i lögn. Sanningen smärtar.


Vad är det för väder hos dig nu: Snöstorm, igen.


Godaste glassmaken: Äppel/kanel och pecanöt/kola.


Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja, efter att jag träffade R gör jag det. Visste direkt att han var the one.
Sover du tungt: En hel brandbilskår kan köra förbi med sirerna på utan att jag reagerar. Men om täcket försvinner vaknar jag direkt.


Drömmer du mardrömmar: Nej, inte vad jag vet. Minns sällan vad jag drömmer och tur är väl det ibland?


Trivs du med ditt jobb: I love my work!


Favoritklädsel: Någon fin kjol, en snygg topp och ett par heels till det så är jag nöjd.


Favoritlåt just nu: "Billie Jean" med MJ.


Vad ser du om du tittar till höger: Min säng.


Vad gör dig glad just nu: Min själ är död och jag kan inte känna glädje. Enligt vissa. Jag själv anser att jag blir glad utav mycket just nu. Mest utav allt att jag snart får krama sönder mina underbara systrar.

Vad ska du göra härnäst: Häva i mig té!


Höger eller vänsterhänt: Left is the new right.


Humör just nu: Lite trött men uppspelt.


Favoritgodis: Choklad och oliver.


Kläder just nu: Flanellpyjamas.


Sommarplaner: Att njuta som fan om jag överlever vintern. Och Pride! Massa fest med underbara människor!


Hur många kuddar sover du med: 4.


Spelar du något instrument: Jag kan fortfarande spela "Lilla snigel" på blockflöjt som jag lärde mig vid 8 års ålder. Och fortfarande lika falskt.


Morgon eller nattmänniska: Nattuggla med dragning åt morgonmänniska.

Vad är viktigast för dig: Min familj, vänner, R och en massa annat.


Är du kittlig: Det berättar jag inte.


Snarkar du: Nej men jag gnisslar tänder och pratar i sömnen.


Stjärntecken: Jungfru med allt vad det innebär.


Äckligaste insekten: Mygg. Fy fan vad jag hatar myggor!


Längtar du mest efter just nu: Min pappa, mina systrar och resten av min stora härliga familj, Snuffse. Men framför allt vill jag veta vad R har planerat för vår 1-årsdag i morgon.

Det här är så jävla tråkigt att jag knappt finner ord

Jag såg ett mail tidigare i morse som gjorde mig rätt nedslagen. Stockholm stad har beslutat att inte finansiera Egalia längre. Jag har skrivit om Egalia tidigare som är RFSL's ungdomshäng för alla upp till 20. Det startade 2007 som ett projekt finasierat utav Allmänna arvsfonden. Sista kvartalet under 2009, när projektperioden och pengarna tog slut, gick Stockholm stad in och finansierade. Men nu har alltså Stockholm stad beslutat att inte finansiera Egalia längre vilket känns för jävligt.

Det finns få ställen för ungdomar under 18 (HBT eller ej) att hänga på när fritidsgårdarna läggs ner en efter en. Vilket är för jävligt. Egalia har varit otroligt populärt och det beräknas att varje år har ca 2500 ungdomar besökt Egalia. Tyvärr kan inte RFSL finasiera Egalia helt på egen hand som redan har en ansträngd budget och är därför beroende utav bidrag och annan finansiering utav Egalia.

Nu ska jag hålla tummarna hårt för att finansieringen går att lösa och att Egalia kan få finnas kvar.

torsdag 17 december 2009

Bye bye Ericsson!

Sista passet är gjort. Himla sorgligt faktiskt. Några utav tanterna snyftade, jag snyftade, chefen snyftade. Sen fick jag en massa choklad så då blev jag glad igen.

Sista samtalet kom lämpligt nog från en utav mina favoriter som är stationerad i Bahamas för tillfället. Han var inte min favorit när han skrattade rakt åt snökaoset som är i Stockholm för att sen berätta hur hans vistelse varit. Jag svarade med att muttra och gav löfte om att om jag har något att säga till om så är det snökaos när han kommer hem igen. Jo tjena.

Som sagt, jag kommer sakna mitt jobb i växeln som fan men om allt går som planerat så kanske, kanske, jag är tillbaka på samma företag om ett tag igen.

Var även och tittade på lägenhet tidigare idag, helt okej, med lite färg så kan det bli bra. Så nu håller vi tummarna för att jag får den.

Fy fan för dig SL!

Tack så jävla mycket era inkompetenta idioter på SL's informationsavdelning som fick mig strandad i Älvsjö i över en hel jävla timme. Jag har en liten nyhet till er som sköter spåren - spår 4 och 8 är INTE samma sak! Okej? Anger ni att tåget ska komma in på spår 4, ja då tror vi resenärer att det är så och inte att tåget ska komma in på ett helt annat spår. Speciellt inte när ni era jävlar inte ens kan annonsera ut om att det har blivit en spårändring utan låter oss gissa oss till varifrån tåget ska gå. Är det er julklapp till oss kanske? Jävla idioter.

Och seriöst, hur jävla svårt kan det vara att skotta och sanda lite på perrongerna? Eller ska vi vandra i decimeterdjup snö på jävligt hala perronger? Har ni slagat vad om hur många resenärer som halkar och skadar sig?

Jag hatar dig innerligt just nu SL. Jag har bestämt mig för att skaffa körkort och bil snarast. Sen ska jag räcka fuck you åt varenda pendeltåg, buss eller tunnelbana jag ser.

onsdag 16 december 2009

Dagens samtal

Jag: Väälkommen till växeln på Ericssåååån
Kvinnan: Heej! Har du kvar pulkan som du har lagt upp på blocket?

Tummen visar mina sanna känslor för vintern

Ibland räcker inte ord till. Då tar man till tummen. Eller långfingret.


Efter fyra timmars snöstorm var jag
trött på skiten. Lindrigt sagt. Jag hejjar på
växthuseffekten.

Jag såg mig själv i spegeln och blev rädd.


Fy fan vad jag hatar snöstorm.


Men kakorna till avskedsfikat på jobbet blev
goda så att det tog 40 min att komma till affären,
när det tar 10 egentligen, bortsåg jag från.


Och så hoppas vi på att jag får en ny
lägenhet.

tisdag 15 december 2009

Jag tänker så här

Tummen får göra bloggandet idag.

måndag 14 december 2009

Panik, det är när...

Paradise Hotel börjar och fjärrkontrollen är spårlöst försvunnen och luckan till knapparna på tv:n inte går upp.

Där pratar vi ren och skär panik mina vänner.

Trött? Jag? Icke!

Eller ja, en aning kanske. Efter tre timmars sömn, uppstigning klockan sex, tre pass skolinformation i andra änden utav stan och sen stressigt pass på Ericsson med endast en liten fruktstund mellan jobben så är huvudet kanske inte riktigt med på alla plan. Tex så ringde R nyss och jag stirrade på displayen och muttrade "vilken R? Jag känner ingen jävla R!" och tryckte sedan bort samtalet. Bra där Petra!

Snart är det dessutom dags att kandidera om till RFSL Ungdom Stockholms styrelse och det snurrar i huvudet. Ska jag kandidera om som ledamot? Samtidigt känner jag mig redo för att ta ett kliv upp för att kandidera till vice ordföranden. Eller ska jag ta det stora klivet och kandidera till ordförande? Jag vet att jag kan göra ett jävligt bra jobb men har jag verkligen peppen? Orken? Ska jag kanske ta ett års break från styrelsen? Det här styrelseåret har tagit en hel del utav min energi och jag vet inte om jag är så sugen på ett år till även om jag älskar styrelsearbetet. Jag har lite att fundera på med andra ord.

söndag 13 december 2009

Nu finns det ingen återvändo

Nu är jag officiellt anmäld till Tjejmilen. Avgiften betalades samtidigt som jag hade en peppande R i telefonluren. Han blev så peppad själv av sitt prat att han lovade att träna med mig. Jo tjena. Han har tränat två gånger i år och sen trodde han att han fick en hjärtinfarkt och slutade träna.

Men jag känner mig pepp! Jag lovade mamma i ett svagt ögonblick att springa en massa med Snuffse så den jakthund som han är får utlopp för sin energi, så träning under ledigheten kommer jag inte heller undan. Vilket egentligen är jävligt bra. Ju fler jag berättar det för att jag ska ställa upp, desto större chans är det faktiskt att jag kommer genomföra det här. När det gäller träning har jag en tendens till att tänka "näää, jag gör det i morgon..." Dålig självdisciplin med andra ord.

Nu när jag har träningskompis, Malin som jag ska springa loppet med och en personlig hejaklack som kommer vänta på mig vid mållinjen finns det helt enkelt ingen återvändo. Jag ska springa det där loppet!

fredag 11 december 2009

Här är en av orsakerna varför jag inte läser Aftonbladet

Är killen jag träffar gay?
Hur vet man om en kille är bög? Den kille jag har träffat är väldigt rar och vi har haft sex men hans prio nr ett är hans killkompisar. Och han tar inte några initiativ sexuellt längre. Jag har en känsla av att något inte riktigt stämmer. Hur kan jag veta säkert?
/Osäker tjej

Malena: Att ha många killkompisar behöver inte betyda att han är gay. Och skulle han vara det märker du det säkert efterhand. Många homosexuella killar gillar till exempel schlagermusik. Så ta du en titt på hans musiksmak. Är cd-kollektionen fylld av opera eller schlager eller ligger där drösar av country och western? Hur ser badrummet ut? Hänger det Versache-handdukar där? Är badrumsskåpet fyllt av mer hår och skönhetsprodukter än vad du själv har? Det kan vara några tecken som kan tyda på att han gillar killar mer än som kompisar. Men gå på din magkänsla, känns det bra så njut av relationen. Det finns många förhållanden där killen är bisexuell och ändå har ett fint och fungerande förhållande med en tjej.

Men HERREGUD! Vad fan är det för fel på dig Malena Ivarsson?! Kvinnan svarar alltså på sex- och samlevnadsfrågor i bilagan Aftonbladet Söndag och då kan man tänka sig att människan har lite vettiga svar. Det verkar inte riktigt vara så. Vad har hänt med dom gamla hederliga råden såsom att ibland kan sexlusten variera och att hon ska prata med killen om hur hon känner? Det finns något som heter K O M M U N I K A T I O N, Malena som är jävligt bra i ett förhållande. Och varför börja pladdra vidare om tecken tjejen ska hålla utkik efter som kan tyda på att han är gay? Säg som det är istället. Sexlust kan variera i perioder och oftast är det inget att oroa sig över så länge man PRATAR om det.

Koll på läget är något som Malena inte verkar ha. Hon verkar istället ha en klar och tydlig bild framför sig hur man är som bög. Att killar som inte definierar sig som bögar också kan gilla opera och schlager verkar hon inte tänka på. För fan, bögarna har inte ensamrätt på allt vad schlager heter.

Nehej du Aftonbladet, kanske dags att se sig om efter en ny rådgivare som har vett i skallen?

Jag gillar Nobels fredspris

Det verkar vara nästan sjukt enkelt att få det. Al Gore fick det för att han gjorde en snygg power-pointpresentation om miljöhotet där han pratade om hur illa ställt det är. Inga konkreta förslag på hur man kan motverka dessa gjordes, förutom förslagen man har hört till förbannelse.

Igår fick Obama det för att inte ha åstadkommit någonting.

Jag tror fortfarande att det är ett skämt.

Vad ger man mannen som har allt?

Jag har seriösa problem när det gäller julklapp till R. Jag vill att det ska vara något speciellt, något som han kommer ihåg och som är personligt. Jättelätt, verkligen.

Tror ni att det räcker om jag tar på mig någon sexy tomtemor-dress och tar ett par danssteg? Att se mig dansa nykter är något som sällan händer och om jag är lite snyggt förpackad kanske han glömmer att jag ser ut som en ko med spasmer?

onsdag 9 december 2009

Dör jag nu dör jag jävligt lycklig

Jag har träffat Martin Stenmark! Jag och Linus stod som två överkåta dreglande hjortar på Drottninggatan när det gick upp för oss vad det var för underbar varelse som stod framför oss.

Och jag är så jävla förbannad på mig själv för att jag inte sköt mina fantasier åt sidan en stund för att be om en bild. Det hade slagit Youporn med hästlängder under mina ensamma nätter.

tisdag 8 december 2009

"Kommer din konsumumtion ändras pga klimathotet under julen?"

Ja, det är frågan som "Hallå P3!" diskuterar idag.

Mitt svar är nej. Jag kommer flyga ner till Växjö. Jag kommer flyga hem till Stockholm. Vilket jag kommer fortsätta med så länge SJ tar hutlösa priser som jag vägrar betala för ett tåg som oftast är försenat, går sönder och inte håller en speciellt bra kvalité. Givetvis kan jag få billiga biljetter med Sj. Om jag bokar tre månader innan. Och om jag har tur. Där skiter det sig. Jag kan långtifrån alltid sitta tre månader innan resdag och veta att just den dagen om tre månader kan jag åka.

Klart det finns ett billigare alternativ som slår både flyg och tåg med hästlängder prismässigt. Buss. Världen ska vara bra nära undergång om jag ska åka buss i åtta timmar. Jag blir lätt åksjuk och åksjuktabletter har ingen bra effekt på mig. Antingen spyr jag som en kalv eller så däckar jag och känner mig drogad i två dagar. Dessutom att sitta inklämd i ett litet säte i åtta timmar, oftast utan en toalett, och inte alltid en bensträckarpaus är inte så roligt. Tyvärr. Jag har inga positiva minnen från mina bussresor till och från Stockholm.

Däremot gillar jag flyg betydligt mer än både buss och tåg. Varför? Det är sällan barn och störiga människor på flyget. Det älskar jag nästan mer än att det går snabbt, att det går en direktbuss som inte kostar mig en spänn i närheten där jag bor och att flygvärdinnorna ofta är snygga.

Och sen drömmer jag givetvis om att en snygg säkerhetsvakt ska genomföra en stripsearch på mig. Jag är trots allt bara människa.

måndag 7 december 2009

Bra att jag har lite självinsikt iaf

Jag stirrade i spegeln på mitt långa nackhår och jämförde det med mitt korta hår i övrigt. Plötsligt insåg jag att jag hade en hockeyfrilla värdig McGyver. Fram med kökssaxen med andra ord! "En redig tös reder sig själv" tänkte jag käckt.

Hur resultatet blev? Tja, jag borde inte satsa på en karriär som frisör om jag säger så.

(Hiss eller diss-lista kommer att läggas ut snart. Ska bara fixa en bra header till det. Du behöver inte känna dig manad eller så Marie att hjälpa till...*host host*)

söndag 6 december 2009

I smärtans tider behöver jag något att klura på

Jag har ju tidigare nämnt lite om att jag vill ha en förändring innehållsmässigt här i bloggen och så slog det mig. Jag kanske ska börja köra med en ute - och innelista a la Petra style? Inte någon mesig fjortis - eller Aftonbladetlista mao. Och så får listfetischten inom mig lite välbehag också.

Vad säger ni? Hiss eller diss?

Petra och cystorna

Pga våldsamma smärtor orsakade av helvetiska cystor kommer jag inte vara så närvarande varken privat eller här på bloggen.

Men håll ut, jag är snart tillbaka fit for fight och bitter som aldrig förr igen!

fredag 4 december 2009

Fredagskvällen tog en oväntad vändning

"Snubben behöver ju hjälp!" tänkte jag när jag såg mannen framför mig som knappt kunde stå upp på sina ben. Full eller påverkad av narkotika, inte vet jag och tänkte inte en sekund till innan jag ringde 112.

Jag och en annan tjej, som också blev orolig, gick efter mannen samtidigt som jag pratade med personal på larmcentralen, sjuksköterska och polis för att se att han inte trillade omkull och skadade sig. Den där tjejen kan man dock skriva ett eget inlägg om. Hon hade nog inte alla kantareller i korgen om jag säger så. Dock var jag rätt glad att jag inte var ensam med honom i väntan på polis.

Efter många om och men fick vi killen att sätta sig ner och hävde i honom vatten. Tur att jag hade fyllt på flaskan innan jag gick från träningen så att han kunde få i sig något annat än alkohol som han stank utav. Där stod vi och pratade med honom om ditten och datten i väntan på att polisen skulle komma för att han inte skulle vingla iväg och kanske somna någonstans.

Och vilka underbara poliser det var! Efter en stunds pratande med snubben fick han gå och efter att dom pratat med mig följde dom efter honom för att se att han kom dit han skulle.

Jag blev seriöst glad när jag såg vilken hjälp han fick och vilka otroligt bra personer som jag pratade med under samtalet till larmcentralen. Det är så jävla bra att sådana personer finns!

Sen att poliserna som kom var så snygga att jag dog lite var inte heller så dumt.

torsdag 3 december 2009

Nu är hon igång igen...

Och hon är inte glad kan jag meddela!

Är det något jag hatar så är det människor som säger "visst, jag fixar!" för att sen totalignorera varenda samtal, sms och mail man får iväg för att kolla läget utan att ens höra av sig tillbaka. Och när man får ett sms som börjar med "jag börjar bli lite orolig nu när jag inte får tag på dig..." borde man inte ta det som en indikation på att man kanske skulle höra av sig till sin gruppmedlem? Sin enda gruppmedlem bör tilläggas.

Det är så jävla respektlöst, speciellt när personen är medveten om att den som hamnar i skiten är inte personen själv utan det är jag! Panikstadiet är lämnat för länge sedan, nu är jag så förbannad att jag håller på att krevera. Hur fan kan man bete sig så här?! Och jag vet att personen inte är död eftersom att regelbundna uppdateringar på ansiktsboken görs men inte ett enda jävla sms går att skicka för att säga "du, jag är ledsen men jag är på tok för sjuk för att fixa det här nu". Det är det enda jag begär!

Jag vill inte stå med piskan och mana på personen, för helvete, vi är ändå vuxna och har lite vett i huvudet. Vill man inte ta ansvar, sure, men säg det för fan! Man lämnar inte någon i sticket på det här viset. Respektlöst är vad det är!

Så, kära läsare, vad har vi lärt oss utav det här? Lita inte på människor i första taget, det går bara åt helvete för dig då.

Ibland undrar man ju

Fick nyss reda på information om en person i min närhet som får mig att seriöst undra vad fan det är med människor ibland. Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta och blev förbannad istället. Det gör så jävla ont i mig att se den personen strula till sitt liv så mycket. Nu hoppas jag bara att den personen inser det själv också.

Hade ett seriöst snack med pappa om det här med pensionssparval. Satt och bläddrade i alla papper jag fick och blev ännu mer förvirrad. Ska jag välja traditionell försäkring eller fondförsäkring? Och vilket bolag ska förvalta mina hårt intjänade pengar? Ska jag dessutom börja spara privat nu? Och isf, i vilken form då? Fonder? Det snurrar i huvudet kan jag lugnt säga. Ska lyda pappas råd och boka tid med ett par banker och fråga. Pappa tyckte först att jag skulle prata med mr. S som är en eftertraktad ekonomikonsult inom bankväsendet så att han fick sköta det hela. Det tyckte inte jag och försökte fint förklara för en frågande pappa varför jag och mr. S inte har kontakt längre utan att berätta vad som egentligen har hänt. Jag tror jag lyckades rätt bra.

Idag tog även projektet ett kliv framåt!
Vi hade vår första intervju och det gick väldigt bra. Lite småsaker bara att tänka på till nästa gång men överlag, tycker iaf jag, att det hela flöt på bra. Det kändes väldigt skönt att genomföra intervjun med en av sina bästa vänner och kollegor som jag vet att jag funkar väldigt bra med i sådana här situationer. Efteråt flippade jag och Linus ut helt, troligen hade vi varit snälla mot varandra för länge och mobbningen (dock en kärleksfull sådan) stod som spön i backen mellan oss. Jag undrar egentligen vad människor tänker, som inte känner oss, när vi två sätter igång.

Ikväll är det premiär för julbord! Frosseriets kväll. Givetvis med Stockholms bästa Brottsofferjour. Tur att Greken har bil ikväll annars hade jag fått rulla hem.

Ett litet förtydligande

Okej, så här ligger det till. Jag har fått flera mail och kommentarer om att jag är väldigt elak, undran om varför jag hatar barn, att jag kastar skit på gamlingar som ska dö i morgon, min själ är svart och död osv. Jag är en hemsk människa helt enkelt.

Så här är det. Allt är inte svart och vitt. Varken i livet eller i den här bloggen. Ja, det finns mycket jag inte tycker om. Finns desto mer som jag älskar. Jag är en känslomänniska i många fall och den sidan av mig kommer fram här. Oftast när jag är arg eller bitter i allmänhet. Och ja, jag kan svära en hel del ibland men jag anser inte att jag borde brinna i skärselden för det.

Den här bloggen heter "Petra - din bittra vänsterhänta vän" utav en anledning. Jag vill få utlopp för min bittra sida helt enkelt. Annars hade jag kunnat döpa bloggen till "Petra - där solskenet och glädjen alltid finns".

I mångt och mycket är jag är en glad person men alla är någon gång förbannade, bittra, ledsna eller sura. Visst kanske jag framstår som en väldigt hatisk och bitter människa ofta här i bloggen men det är viktigt att komma ihåg att jag inte alltid är sådan. Vilket jag hoppas på att mina inlägg som är skrivna när jag känner mig positiv eller glad i allmänhet visar.

Så, det sista jag vill säga är - läs mig med en nypa salt för fan.

onsdag 2 december 2009

Det här trodde jag inte om mig själv!

Inte nog med att solen sken för första gången på typ en månad så har min händiga sida kommit fram! Jag fick för mig att rensa handfatsavloppet. Bör kanske tillägga att jag aldrig har gjort det i hela mitt liv och sist det rensades gjorde R det på vår andra dejt. Det var bara att ta på sig städhandskarna och skrida till verket! Var bara ett litet problem...jag hade inte en jävla aning om var jag skulle skruva av för att kunna rensa. Det slutade med att jag fick R att mmsa över en bild där han tydligt pekade på stället jag skulle skruva.

Jag som är lite äckelmagad av mig var lite orolig för hur mycket smuts det skulle finnas i röret men jag fixade det galant! Jag fick ihop röret också efteråt och inte en vattendroppe kom utanför röret när jag testade allt. Kan väl säga att jag är rätt stolt över mig själv. Fast, vem försöker jag lura, jag är otroligt stolt över mig själv!

Kanske ska sadla om till rörmokare?

Gårdagens samtal

Jag - God middag och välkommen till tidningen!

Jag var på topp igår och inte alls seg i huvudet. Joråsatte...

tisdag 1 december 2009

Lite tossig är jag nog allt

Igår innan allt glassätande passade jag och Linus på att handla tillsammans. Av någon anledning drogs vi direkt till våra favorithyllor - städhyllorna! Där stod vi en bra stund och sniffade lyckligt i luften för att insupa alla dofter från rengöringsmedel. Och helt plötsligt såg vi det, erbjudandet om två wc-refresher för en mindre peng. Där stod vi och diskuterade vilka dofter vi skulle välja. Det slutade med att jag tog cherry blossom och citron (citrondoftsjunkie som jag är).

Idag var det dags för att byta refresher i toastolen och jag valde att börja med cherry blossom. Var lite rädd för att det skulle dofta åt helvete för starkt för min känsliga nos. Men det doftade ingentig! Jag spolade och spolade för att frigöra doftessenserna men icke. Det gick så långt att jag körde ner huvudet i toaletten för att se om det luktade blommor. Nada. Idag var det jag som gick till jobbet med ett slokat huvud.

Men när jag kom hem - då var det andra bullar! Hela badrummet doftade ljuvligt! Och jag vet att det inte berodde på Mr. Muscle's badrumsrengöring. Den doftar apa.

Efter att ha haft en riktig telefonmarodör på tråden ett X antal gånger under mitt pass var det en ren fröjd att komma hem.

Jag ska nog köpa på mig ett lager, bara för att... Eller ja, jag vill bara hänga i rengöringsgången ett tag och njuta.

Little miss Sunshine...not anymore!

Iaf inte igår. Jag låter min tumme tala sitt tydliga språk.






Ja, inte vet jag.




Tråkdag på jobbet.


B&J som äts med en bästa vän livar dock alltid upp.




Dock inte lika livat när man inser att man
troligen blivit känslig mot laktos.