Mitt hat mot snö är ingenting mot vad jag känner nu. I fyra timmar halkade jag gata upp och gata ner, svärandes och surandes tillsammans med R. Av någon anledning har R blivit en riktig jävla hurtbulle och tyckte det var sååå roligt att gå runt i snöyran och titta på folk. Jag bara muttrade och längtade tills vi kom till gamla stan där R utlovat fika.
Efter 40 minuters frid gjorde hurtbullen i R sig påmind och ville ut igen.Jag fick med honom till Åhléns city där jag gjorde det jag gör bäst - lät pekfingret arbeta hårt samtidigt som jag sa "den här vill jag ha...ååååh, vad fin, den vill jag ha!", speciellt borta vid köksavdelningen. Sen hittade R en massa japanska teknikprylar och blev okontaktbar.
Sen vaknades det middag på "..En thai till...?" Stor besvikelse. Både jag och R beställde in ankbröst (han grillad och jag flamberad). Ingen rätt smakade bra. Min var åt helvete för salt, tror jag drack mer och skyfflade in desto mer ris än vad jag fick in anka i munnen. R's anka var i kokosmjölk och var väldigt syrlig efter för mycket citrongräs och limesaft. Väldigt tråkigt med tanke på hur mycket lovord min träningskompis F har öst över stället. Kocken kanske hade en riktigt pissig dag?
Eftersom att jag och R har vår första årsdag i morgon skickade han hem mig efter middagen. Tydligen ska han förbereda någon överraskning som jag inte får se förrän i morgon. Om jag blev nyfiken? Som fan. För att få bort mina tankar på överraskningen testade jag något nytt. Äta ur Paradis-asken i mörkret för att se hur många bitar jag kunde få i mig innan jag bet i romrussin. Det gick sådär. Två bitar fick jag i mig innan jag började känna kväljningar och fick skölja munnen ett bra tag.
Eftersom att jag flyger ner till Småland på måndag eftermiddag och spenderar tiden tills dess hemma hos R kommer jag inte uppdatera förrän på tisdag, ev. måndag kväll. Så att ni inte tror att mitt plan har åkt fel och störtat på Nordpolen där jag har blivit uppäten av isbjörnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar