Ibland undrar man ju

Fick nyss reda på information om en person i min närhet som får mig att seriöst undra vad fan det är med människor ibland. Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta och blev förbannad istället. Det gör så jävla ont i mig att se den personen strula till sitt liv så mycket. Nu hoppas jag bara att den personen inser det själv också.

Hade ett seriöst snack med pappa om det här med pensionssparval. Satt och bläddrade i alla papper jag fick och blev ännu mer förvirrad. Ska jag välja traditionell försäkring eller fondförsäkring? Och vilket bolag ska förvalta mina hårt intjänade pengar? Ska jag dessutom börja spara privat nu? Och isf, i vilken form då? Fonder? Det snurrar i huvudet kan jag lugnt säga. Ska lyda pappas råd och boka tid med ett par banker och fråga. Pappa tyckte först att jag skulle prata med mr. S som är en eftertraktad ekonomikonsult inom bankväsendet så att han fick sköta det hela. Det tyckte inte jag och försökte fint förklara för en frågande pappa varför jag och mr. S inte har kontakt längre utan att berätta vad som egentligen har hänt. Jag tror jag lyckades rätt bra.

Idag tog även projektet ett kliv framåt! Vi hade vår första intervju och det gick väldigt bra. Lite småsaker bara att tänka på till nästa gång men överlag, tycker iaf jag, att det hela flöt på bra. Det kändes väldigt skönt att genomföra intervjun med en av sina bästa vänner och kollegor som jag vet att jag funkar väldigt bra med i sådana här situationer. Efteråt flippade jag och Linus ut helt, troligen hade vi varit snälla mot varandra för länge och mobbningen (dock en kärleksfull sådan) stod som spön i backen mellan oss. Jag undrar egentligen vad människor tänker, som inte känner oss, när vi två sätter igång.

Ikväll är det premiär för julbord! Frosseriets kväll. Givetvis med Stockholms bästa Brottsofferjour. Tur att Greken har bil ikväll annars hade jag fått rulla hem.