torsdag 31 mars 2011

Tvåtusen djupa andetag senare

Jag samtalade med en gammal man på väg hem från jobbet. Han satt på sin rullator. Jag på den kalla träbänken i busskuren. Vi pratade om vädret, om att det kanske ska bli varmt i helgen. Dom sa så på nyheterna i morse. Men man vet ju hur pålitliga dom där är sa vi och nickade mot varandra. Vi avhandlade livets väsentligheter, som det höga bensinpriset. Preem tar minsann 14.14 kr men Runes, dom tar bara 14.06. Nya nickningar och undran kring vart världen egentligen är på väg. Sen kom vår buss och jag kände mig lite sådär varm i hjärtat.

Promenad i snålblåsten med Snuffse. Hunden som alltid tar ett par travsteg när jag säger nu går vi hem! Samma hund som kaxar sig mot kungspudeln längre ner på gatan. Tänder visades och båda ville visa vem som är mest man. Det tyckte varken jag eller pudelns matte och gick åt varsitt håll.

Mött av ett fint litet meddelande när jag kom hem. Fika utlovades snart med en flicka som fortfarande får mitt hjärta att hoppa över ett slag ibland.

Packa Petras kappsäck. Kvällsmys med efterlängtade Systeryster A står på schemat. I morgon myslunch vi två och underbara Systeryster K. Vackra systrar.

Fuldans till mannen som vinner mig lite mer för varje gång. Litet löfte om hotellhelg tillsammans med en underbaring.

Det känns som att livet har kommit på rätt köl igen.

Men god morgon o du ljuva värld!

Jag är pissförbannad. Less. Besviken. Trött. Anledningen? Än en gång är det så jävla uppenbart att vi hbtq-personer inte har samma rättigheter i samhället.

För ett tag sedan blev en tjej misshandlad i tunnelbanan efter att ha kysst sin flickvän. Den misshandlade tjejen begärde skadestånd på 20 000 kr från sitt försäkringsbolag. Hon fick det sänkt till 0 kr. Länsförsäkringar motiverade det hela med "lesbiska par kan faktiskt välja att inte kyssas i tunnelbanan".

Ibland blir jag så jävla trött på samhället.

onsdag 30 mars 2011

Saker jag gör på mitt jobb

Jag har ett väldigt stressigt arbete. Som idag, då har jag snurrat flera varv på kontorsstolen tills jag mådde lite illa. Jag har fikat två gånger, varit passiv rökare utomhus tre x 10 minuter ungefär. Sen har jag även lyckats klämma in en timmes tv-tittande.

Ni hör ju, jag kommer snart avlida av stress.

Jo men det här känns bra!

Jag känner att nu, nu är jag tillbaka i min gamla form igen. Det har varit lite sisådär med den sen jag flyttade.

Men idag kände jag hur livet återvände. Dammsugaren åkte fram, moppen efter det. Dammtrasan gick varm. Jag dansade mig svettig till schlager som spelades på P4.

Det är livskvalitet det.

E som i Ehjoråsåatteh...

Snuffse, hunden alltså och ingenting annat, har en favoritposition. Istället för att rulla ihop sig som en normal hund ligger han allra helst så här. Men så har han ju inte riktigt alla kantareller i korgen.

tisdag 29 mars 2011

Om att dö en smula

Den där snyggingen jag spanade lite på i lördags under efterfesten hörde av sig idag. Jag blev liksom lite knäsvag utav personens blotta uppenbarelse. Som den blyga lilla viol jag är blev det ingenting där. Istället lyckades jag flirta in mig på annat håll, en helt annan historia.

Men, personen hade på något sätt fått mitt nr och skickat ett sms. Halleluja amen! sa en del utav mig. Andra delen blev sådär knäsvag, ni vet, som man kan bli ibland utav främmande personer. Småfnittrig för att sen stanna upp i panik och tänka men jag har ju ingenting att ha på mig!

Det här firar vi med en kopp té och lite hallonsorbet hörrni!

måndag 28 mars 2011

Jag har sorg

Jag har misstänkt det länge men inte velat inse. Kört på som vanligt. För ett tag sen insåg jag att nej, det här är inte hållbart.

Jag fyllde kylskåpet med laktosfria produkter och sa till mig själv att det där magknipet lär inte försvinna. Klart det inte är laktoskänslighet som spökar.

Gissa vem som inte har magknip alls längre? Och vet ni vad detta innebär?

Precis. Ingen mer Ben and Jerry på ett tag.

Ja, jag längtar en smula

Eller en hel del om jag ska vara ärlig. Bokningsbekräftelsen landade nyss i min mail, 15 maj åker jag på en långweekend och lägger in mig på ett spa.

Jag är liksom värd det.

D som i Dagen efter

lördag 26 mars 2011

Min fars efterträdare

Jag funderade högt på hur jag skulle sminka mig när jag och systersonen ätit middag.

Du kan sminka dig som en clown! Eller, du ser ju redan ut som en...

Catwoman?

Jag ska på fest. Enligt en kompis kommer Mr. Katt också. Berättade det för kollegan igår som höll på att dö av skratt.

Hon ansåg att jag skulle måla dit lite morrhår och sy mig en svans, sen kanske jag skulle få komma till. Hon riktigt eldade upp sig och gick ut i ena förrådet och hämtade en garnstump som hon dinglade med framför mig. Så att jag kunde öva upp mina kattinstinkter.

Jag gick och gräddade våfflor istället.

fredag 25 mars 2011

Petra slår tillbaka

Pappa sa vid middagen att ibland fantiserar han om att flytta.

Vart då? Inte ens Ölands djurpark är beredda att ta emot dig blev mitt svar.

Skulle inte tro det va...

Tingsryd måste vara det perfekta stället att ha barn på! sa någon. Jag undrade i mitt tysta sinne om personen trillat och slagit i huvudet jävligt hårt.

En liten inskränkt håla med hög rasistfaktor där du får skylla dig själv om du inte gillar hockey på fritiden. Det här med att tänka outside the box? Nej, inget som sysslas med här, det kan vara farligt. Tingsryd, hålan med mindrevärdeskomplex som måste hävda sig konstant. Och så går det som det går också.

Ja, byn ligger jättefint, en stor sjö ligger nära, skog, om man nu gillar det och inte så långt från hav. Men det är det enda positiva med den här hålan, om ni frågar mig.

Skulle jag ändra mig och vilja ha barn en gång, jag skulle dra till en storstad, direkt. Stockholm exempelvis. Stackars ungar som måste växa upp i en storstad! fick jag höra som invändning när jag la fram mitt resonemang.

Grattis ungar! skulle jag säga till människor som uppfostrar sina barn i stadsmiljöer. Jag tror inte att mindre ställen per automatik innebär en tryggare uppväxt. Det händer skit på sådana ställen också.

I större städer finns möjligheter som oftast inte finns i byhålor a la Tingsryd. Möjligheten att sticka ut från normen, träffa likasinnade och syssla med annat än hockey.

Du är så negativ Petra! fick jag tillbaka. Ja, jo, jag vet. Och min själ är död.

Ja, jo, det kan man ju undra

Jag satt i soffan p åjobbet och tittade på tv med en utav dom boende när personen frågar hur många barn jag har.

Givetvis svarade jag att jag har inga barn. Inte ett enda.

Personen såg skeptiskt på mig och sa men, varför har du så stora tuttar då?

Förvaltningsprogrammet

Okej, senaste tiden har flera hittat hit efter att ha sökt på förvaltningsprogrammet som Södertörn håller i. Jag har läst det, jag har även hoppat av från det. Har ni några frågor kring programmet, släng iväg en kommentar och jag ska försöka svara.

torsdag 24 mars 2011

Tankar vid en busshållplats

Han var kortare än vad jag kom ihåg. Eller så är det jag som blivit lång. Jag vet inte

När jag såg honom vid busshållplatsen ville jag gå fram till honom, räcka ut mitt ben och säga Titta! Inga converse! Ett skämt bara han skulle förstå. Om han fortfarande minns vill säga.

Han vände sig om, såg undrande på mig, som om han undrade om det faktiskt var jag. Ett försiktigt leende från oss båda för att sedan titta bort. Titta överallt men inte på varandra.

Jag var sjutton. Knappt. Vi pratade poesi på en fest. Drack för mycket vin och pratade ännu mer. På vår första dejt hade han med sig en ros. Det var femton minus ute. När jag kom hem igen var rosen nästan död.

På vår andra dejt gick vi på bio med hans vänner. Dom visste nästan mer om mig än vad jag gjorde. Då hade vi känt varandra i en och en halv  vecka.

Efter ett tag fick jag nästan panik av hans ständiga vilja att vara nära. Väldigt nära. Och hans snällhet. Eller hans gentlemannasätt att vara. Jag stod inte ut och bestämde mig för att nästa gång vi ses, då dumpar jag honom. Innan jag ens formulerat klart meningen vi måste prata tog han upp en present. Jag fick dåligt samvete och han blev inte dumpad den dagen. Presenten döpet jag till Tord och gömde under sängen.

Jag var väl inte helt snäll mot honom. Som man ibland, tyvärr, kan vara på en sjuttonårings typiska känslostormiga vis. Sista gången jag såg honom var ett par dagar efter alla hjärtans dag. Ren slump att vi sprang in i varandra. Han hade skrivit ett vackert brev till mig och burit med sig hela tiden. Jag tog brevet och mumlade något om en buss som snart går. Sen hörde jag inte av mig mer.

En våg av dåligt samvete sköljde över mig där jag stod, igår, vid busshållplatsen. Och funderingar på Tord. Vart tog den lilla grisen egentligen vägen?

onsdag 23 mars 2011

Klart som korvspad!

Efter ett par turer med chefen fick jag veta i morse att jag har jobb hela tiden som det var tänkt. Hon hade bara missat att berätta det för mig. Nu slipper jag alltså kontrakt en gång i månaden. Halleluja för det säger jag.

För att det känns så jävla bra att ha jobbfronten klar ska jag fira. Och fira bra den här gången. Därför sticker jag på spa-resa i maj. Så. Jävla. Gött.

tisdag 22 mars 2011

Petra och katten

Vi har en katt på mitt jobb. Pelle heter han. Morgonen efter att stormen Gudrun härjat som värst stod det en blöt, mager och hungrig kattunge utanför vår dörr. Sen stannade han till allas förtjusning.

Jag är dock inte så glad i honom längre. Pelle är allt jag avskyr hos en katt. Dryg som fan, tror att han äger stället och skriker konstant. Katter jamar men eftersom Pelle inte är som alla andra skriker han.

Ibland skriker han för att han vill ut. Helt okej. Andra gånger skriker han för att han ser botten i matskålen. Bara att skaka skålen och sen är den saken klar. Vissa gånger skriker han för att han vill att man ska titta på honom när han äter. Inte röra, bara titta. Och där står man som ett jävla fån och tittar på katten som äter. Tar man ett kliv bort börjar fanskapet skrika igen. För att markera att vi är hans bitches hela högen.

En natt skrek han för att han inte orkade kliva ut ur tvättmaskinen som han lagt sig i. En kort sekund funderade jag på att slå igen luckan och starta maskinen. Men kollegorna hade nog inte köpt min förklaring om att jag tyckte han var smutsig och alla vet ju hur svårt det kan vara att bada en katt. Varför inte slå två flugor i en smäll? Ren katt och rena kläder liksom. Men jag lyfte ut honom och jag riktigt såg på honom att han såg mig som sin hoe'.

Nu har den lilla marodören kommit på nya knep. Smart, det är han. Om nätterna sitter han på fönsterblecket som tillhör personalrummet. Sitter så tyst som han bara kan. Sen tar han tassen och slår mot fönstret. Hårt, flera gånger i rad. Oftast också runt kvart i tre eller så när man precis slumrat till igen. Jag tror han sitter där på fönsterblecket. Spanar och planerar. När man släckt lampan igen gör han sig redo. Gör lite tassövningar. Tar ett par provslag ut i luften.

Jag tror han njuter av det. Se en skräckslagen människa som tror att något allvarligt hänt. När han hör våra svordomar är det som om han flinar mot oss. Svassar runt huset och till närmsta dörr. Glider in som den kung han tror han är. Slänger en blick på sin matskål och börjar skrika för att den inte är fylld till bredden med mat. Sen står man där på knä och gräver i hans matpåse. Eftersom att man är så jävla ägd.

Kattjävel.

Pappahumor del VII

När vi premiäråt frukost i det nästan färdiga köket såg vi kaminfirman glida upp vid huset. När killarna kommit in började pappa flytta på Snuffses matskålar varpå ena killen frågade vad vi har för hund.

Hund? Det här är min frukost! sa pappa.

måndag 21 mars 2011

Jag kan jag också

Pappa sa innan att han var otroligt sugen på en vildsvinsstek.

Jag trodde att det var olagligt med kannibalism sa jag.

Petra och flickorna jobbar

Till skillnad från mitt förra jobb kräver inte mitt nuvarande att man är särskilt fashion. Att glida in i mjukisbyxor och ett slappt linne är helt okej. Mer än okej om jag ska vara ärlig, det nästan förväntas av dig.

Därför tänkte jag inte så mycket i förmiddags när jag drog på mig min jobbklädsel. Man kan inte kalla mig snygg, men anständig var jag.

När jag stod och gnolade för mig själv, plockade ur diskmaskinen hörde jag ett hej! bakom mig. Där stod teknikern. Med en skräckslagen min. Igen. Han flackade med blicken och såg överallt utom på mig. Konstiga jävel tänkte jag och tyckte att det var lite kyligt om Berit och min ena axel. En blick ner och jag konstaterade att axelbandet på linnet hade halkat ner och blottade Berit där hon satt i sin fängelsehåla.

Han måste tro att det är något seriöst fel på mig.

Analt beteende? Jag förstår inte vad du menar?

Äntligen har jag fått upp bokhyllan och börjat organisera bland alla böcker. Började med att sortera alla i storleksordning i en färgskala, två böcker med samma färg på ryggen kan inte stå jämte varandra. Högsta boken ska stå längst till vänster för att sen gå i en fallande ordning mot höger.

Mamma kom in när jag donade och hade Snuffse i släptåg. Hon gjorde misstaget att ta upp några böcker och placera i hyllorna. Jag skrek rakt ut i mindre panik. RÖÖÖÖÖÖÖR INTE!!!!

Snuffse sprang genast ut ur rummet med mamma sakta backandes efter. Hon såg lite rädd ut. Själv satt jag och nästan hyperventilerade. Rubba min ordning sådär, det gör man bara inte.

Linnéuniversitetet vill inte vara som alla andra

Jag har läst böckerna, som jag gillade. Har sett ett par av filmerna och dom var helt okej. Man kan nog kalla mig för någon form utav fan i light-form. Av Harry Potter alltså.

Igår blev jag uppmärksammad på att på Linnéuniversitetet kan man läsa en kurs på 7,5 hp om just Harry Potter. Och hans världar för att vara mer exakt. Alltså, fattar ni, CSN kan pröjsa dig för att läsa Harry Potter, att fördjupa dig i böckerna.

Det fick mig att fundera på två saker. Dels, vad lär man sig på den kursen? Vad går den ut på, egentligen? Ska man kunna redovisa för HP's favoritgodis i bokstavsordning, baklänges? Sitter man i skogarna runtom universitet för att försöka fånga en uggla med en liten trädkvist, förlåt, trollstav?

Sen började jag fundera på hur ljushuvudet som kom på den här kursen, lyckades pitcha in den? Hade dom haft en helkväll med Charlie Sheen och allt, precis allt, kändes som en bra idé? Eller är egentligen universitet under ledning utav inbitna fans som rollspelar om Harry Potter och Hogwarts?

Många frågor, få svar. Här kan ni läsa mer om kursen.

Fan ta Google

Häromdagen upptäckte jag en blåsa på mitt långfinger. Först trodde jag det var en brännblåsa efter bakning men efter lite närmare koll liknade det närmare en finne. En finne, på ett långfinger, vem får det egentligen? Men jag var tvungen att klämma den, löjligt fascinerad som jag är över finnar, troligen för att jag nästan aldrig haft någon. Under tiden samtalade jag med systersonen om det hela. Svinkoppor sa han. Innan han ens hunnit formulera klart hela ordet hade hypokondrikern i mig tagit överhanden. Klart det är svinkoppor. Kan inte vara något annat. Genast började jag förhöra systersonen om det här med svinkoppor, symptom och liknande.

Efter mitt förhör var jag tvungen att googla. Solklart fall av svinkoppor blev min diagnos efter en knapp minuts googlande. Den där bilden, ser inte blåsan på fingret ut sådär om jag håller det i en annan vinkel? Jadå. Ju mer jag tittade, ju mer drabbad var jag. Svinkoppor+död skrev jag in.Inga relevanta träffar men man vet ju aldrig.

Om jag fått några fler blåsor? Inte en enda. Men det var säkert svinkoppor ändå.

söndag 20 mars 2011

När Petra nästan trillar omkull utav ilska

Jag satt och lyssnade på P3 Sport för en stund sen och njöt av en lugn ensamhet i huset. Tills jag hörde en skånsk gubbe bräka loss i en intervju om klädsel för män och kvinnor inom sport. Jag trodde fan jag skulle trilla ner från sängen för att jag blev så arg och paff.

Höjdpunkterna i intervjun, om man nu kan säga så, var när mannen ansåg att kvinnor, dom ska klä sig kvinnligt och inget annat. Detta gällde speciellt unga kvinnor, dom ska klä sig halvsexigt, enligt gubben. Han fortsatte med att prata om vad som är fin klädsel och kom in på beach volleyboll, där kvinnorna spelar i bikini och det, det är stiligt. Reportern frågade om män, vad är egentligen passande klädsel för män? Gubbjäveln skrattade lite och sa att män får klä sig lite som dom vill, att det spelar ingen roll.

Vilken. Jävla. Man. Jag blir så arg att jag blir trött. Ibland vill jag bara stänga in mig i en egen liten värld där det inte finns någon jävla heteronorm, där alla får vara precis som dom vill. Där det inte finns några äckliga gubbar som dikterar i radio hur tjejer och killar ska klä sig. Och jag inte får lust att slänga radion i golvet och skrika dö gubbjävel, dö! för att sedan gå över att hata halva mänskligheten.

Här kan du läsa mer och lyssna på programmet.

lördag 19 mars 2011

Det kommer bli långa dagar

Jag vaknade någon gång inatt. Den smärtan. Det var längesen. Lillfingret strålade av smärta som spred sig i resten utav handen. Andra handen var en enda stor klump utav värk. Lampans sken bevisade det jag redan visste. Svullnad.

Jag svarade innan ringsignalen hunnit sjunga klart första meningen. Det var som om han visste. Han pratade om Budapest. Försökte få mig att tänka på annat när jag grät tyst, när voltaren och annat inte hjälpt. Jag lyssnade på hans långa utläggning om korv. Om hur han gått förbi en skobutik och tänkt på mig.

Han sa att jag skulle blunda. Allt blir så mycket bättre då sa han, saker känns mindre. Den lugna rösten. Hans långa steg på kullersten. Jag kunde alltid urskilja hans steg i korridoren. Innan han hunnit plinga på min dörr öppnade jag. Han fnissade alltid åt det. Kallade mig sin supersmålänning med superhörsel.

Jag vaknade igen nästa tre timmar senare. En koll på mobilens display visade ett nytt sms.

Du gnisslar fortfarande tänder i sömnen.

fredag 18 mars 2011

Jag ÄR verkligen nere i Småland

Systerdotterns sambo har köpt ny bil.  En riktig sportbil, den här gången, som dom hämtade mig med igår.

Ledsen, igen, men jag KAN verkligen inte kalla en Volvo kombi med tonade rutor för sportbil.

En helt vanlig dag på jobbet

Jag stod i köket, dansade och sjöng My milkshake brings all the boys to the yard and they're like: "It's better than yours" Damn right, it's better than yours I can teach you, but I have to charge för glatta livet.

När jag vände mig om stod en tekniker vid spaljén och såg livrädd ut.

Jag bara...eh..alltså...du vet... Du skulle kolla på larmet va? stammade jag fram som antagit en tomatnyans. Han bara nickade med samma skrämda uttryck i ansiktet.

Jag är förvånad över att han inte frågade mig varför jag inte var på min dagliga verksamhet och om det inte fanns någon personal i huset han kunde prata med.

torsdag 17 mars 2011

När Petra är ute och rattar bil...

... Kan allt hända.

Jag tränade på mörkerkörning igår. Det gick jättebra! Jag hittade gasen och räven som sprang över vägen klarade sig precis.

Pappa var dock inte lika glad när han fick köra upp bilen som stod halvvägs nere i diket. Det var dock hans fel bör tilläggas. Det är bara att backa! sa han och invände mot att jag upplevde som att hela jävla bakänden på bilen stod i diket. Ett mindre gräl utbröt nästan men så hade jag rätt också.

onsdag 16 mars 2011

Pappahumor del VI

Pappa hämtade mig på jobbet efter att jag jobbat i nästan nitton timmar i sträck.

Ja, alltså ibland känner jag mig helt klart för det här med burka sa han när han såg mitt slitna ansikte.

Petra ger hantverkarna en hjälpande hand

Jag kände att jag behövde göra en insats. Att det här går inte längre. Så jag ställde mig på alla fyra på hallgolvet. Stånkade och stönade. Svetten den lackade och jag kämpade.

Till sist gick det.

Golvet försvann. Plastbit för plastbit.

Man blir trött i ögat av att jobba.

Hold your horses!

Den där plattsättaren alltså, vilken rumpa!

Jag får nästan kedja fast mig själv för att inte gå fram, ta ett rejält tag om häcken och säga ballaballa!

Ibland tror jag att jag är tretton år igen.

tisdag 15 mars 2011

Pappahumor del V

Skrämmer inte du patienterna när du ser ut så där? sa min, inte så käre, far när han såg mitt sminkade ansikte.

Det är det här som kallas för mardröm va?

Jag tror att mellanakten i lördagens melodifestival har förstört mig en smula. Eller, jag brukar bli lite förstörd efter att ha sett uppträdanden där Christer Sjögren medverkar. Och då menar jag inte förstörd som att det rinner till. Snarare tvärtom.

Inatt drömde jag om honom. Han stod i en bur och dansade. Inte som det där fesljumna viset han körde i lördags utan här gick han all in. Höftjuck och hela baletten. Tillsammans med Fisken. Ni vet, han som var med och uppfann hjulet.

Där stod dom båda, i den där buren, lättklädda och ålade sig. Dom kastade sina slipsar, gned sig mot allt som kunde gnidas mot i buren ovanför golvet. På dansgolvet stod jag i ett hav av skrikande pensionärer. Jag vet dock inte om dom skrek av upphetsning eller i ren panik. Det låter så lika tycker jag.

Jag mådde hemskt när jag vaknade. Tände en lampa, la mig i fosterställning och upprepade det var bara en dröm, det var bara en dröm om och om igen.

måndag 14 mars 2011

Varning utfärdas!

För boende i södra Småland och norra Blekinge - i morgon den 15 mars rekommenderas ni att stanna inne.

Jag ska ut och ratta bil.

C som i Cookiepower

'Cause I'm in a gang now

lördag 12 mars 2011

Jag har väntat

Jag har en cool attityd till det hela. Avslappnad ni vet. I don't care liksom.

I fyra lördagar. Den femte lördagen, det är då allt ändras. För då kommer schlagerfjollan i mig ut. Åh herregud vad det längtas till att klockan ska slå åtta. Då är det jag som är bänkad i soffan, tippar, suckar och stönar. Tummar hålls, svordomar och jubel delas ut i takt med poängen.

Vinner inte "min" låt ikväll dör jag en smula.

För det här med schlager, det är på dödligt allvar.

Den där normen alltså

Heteronormen. Den där jävla normen som gör att hbt-personer måste komma ut. För säger man ingenting är man hetero. Normen som gör en stor grej av det hela när människor kommer ut. Speciellt om personen är offentlig.

Ja, jag tänker givetvis på att Anton Hysén kom ut i veckan. Det blev som ett litet bombnedslag och tidningarna verkade slicka sig runt munnen för varje spaltmeter som skrevs om det.

När jag läste ett par artiklar om det började jag fundera. Mest på varför det har skrivits artikel på artikel om Anton och flera har sagt, inklusive hans själv, att det är ingen inom elitfotbollen som kommit ut tidigare. Men där tycker jag att vi backar ett par år. Minns ni Victoria Svensson som bla spelade i Djurgården? Som vunnit Diamantbollen två gånger? Som kom ut 2008? Men hon kanske inte räknas som fotbollsspelare inom eliten? Dock ska Aftonbladet Sport ha cred, för en gångs skull, som skriver att han är den förste manliga fotbollsspelaren på elitnivå som gått ut offentligt.

Samtidigt som ena sidan av mig svär och är arg över att år 2011 anses det vara en stor nyhet när någon säger hejjagärenkillesomblirkäriandrakillar. Men det är kanske det här som behövs, just nu, att han träder fram och försöker skapa en diskussion. Jag är, tyvärr, lite tvekande till att det kommer bli en långvarig diskussion om varför många anser att det är svårt att vara öppen med sin sexualitet inom fotbollskulturen. Men, jag hoppas att det blir en diskussion kring normer och att det kommer arbetas mer aktivt.

Jag har bara ett enda ord att säga

SCORE!

fredag 11 mars 2011

Det är tydligen fredag idag

Och ikväll ska jag på dejt.

Jag har migränmedicin och kollat så att personen inte har en katt.

Det finns med andra ord en chans att den här kvällen slutar bra.

torsdag 10 mars 2011

Pappahumor del IV

Jag klev in i badrummet osminkad och tjugo minuter senare klev jag ut med en fin makeup.

Jaha, jag visste inte att målarna redan varit här sa min käre far efter ett snabbt ögonkast på mitt ansikte.

I skrivande stund är jag beredd att sälja honom till högstbjudande alt. donera honom.

onsdag 9 mars 2011

B som i break with yoga in the chaos

En stunds lugn.

Pappahumor del III

Jag slet en skruv ut ur munnen på Snuffse, hunden som är en hejare på att leta upp saker hantverkarna tappat.

När jag stod och svor som mest över byrackan kom pappa insläntrandes. Såg på min kamp en stund. Skockade Ja... Han har ju haft en skruv lös, var väl den han hitta.

Nej nu jävlar alltså!

Jag har beställt blanketter. Beställt fler blanketter. Google har gått varmt. Jämfört och kollat. På körskolor alltså.

NU ska jag fanimig ta tag i det där körkortet. Jag har skjutit upp det i fem år. Den där tidsgränsen flyttades fram hela tiden. Men nu ska jag ta det innan jag flyttar till Oslo. Så enkelt är det.

Åh herregud. Såg precis att körskolan jag började min karriär på verkar fortfarande vara igång. Den körskolan är värd ett eget inlägg kan jag säga.

Det där köket ja...

A few days ago...




I skrivande stund...


Det blir kanske ett kök trots allt.
Men vad det var som hantverkarna gjorde snett vet jag inte.
Jag vågade inte titta.

A som i ajaj!




tisdag 8 mars 2011

Sikken brud!

En gång var jag på lyset under en finlandskryssning.

Men snygg var jag.

Nej, jag tänker inte fira

Feminismens nationaldag sa någon. Grattis alla kvinnor! sa en annan. Hurra för alla er, fira! sa en tredje.

Jag tänker inte fira 8e mars, internationella kvinnodagen, med buller och bång. Den här dagen är inget att fira enligt mig. Det är snarare en påminnelse om att vi har en lång väg kvar att gå innan vi når jämställdhet i samhället. Bara den här dagens existens säger väldigt mycket. Absolut, en del firar att det har hänt otroligt mycket för kvinnor. Vilket jag förstår.

Men jag har svårt för det. Dessutom anser jag att männen ofta glöms bort i pratet om feminism, jämställdhet och normer. Ja, det är bevisat att män oftare hamnar på högre positioner, har bättre lön osv. Men, det ställs krav på männen för hur dom ska passa in i heteronormen, en man blir ofta ifrågasatt när denne vill jobba med typiska kvinnoyrken. Det är även det något som ska jobbas för.

Idag är det tisdag. Fettisdagen. Det firar jag med en slät bulle med lite florsocker på.

måndag 7 mars 2011

Det händer saker alltså

Nu är jag uppackad. Nästan.

Men, jag har hittat sladden till kameran. Vilket innebär - bilder! Tänkte även försöka slänga upp lite videos där jag lär er småländska fraser och ord som kan vara bra att ha när vi smålänningar tar över världen. Småländska är den nya rikssvenskan. Bara så ni vet.

Saker du inte vill höra en hantverkare säga

Nej...nej...neeej! Vad i helvete då...Vad gjorde du NU?!

Jag kommer aldrig få ett kök igen.

söndag 6 mars 2011

Jaha, ska det locka folk eller?

Jag bor i kommunen gud glömde. Bokstavligen. Deras nya slogan är Där livet är härligt!

Ja, om man nu tycker att livet är härligt när hela byn dör efter klockan åtta på kvällen för att Börjes stänger. Eller att dricka hembränt ur en PET-flaska på torget samlad kring en epa-traktor som spelar Eddie Medusa för glatta livet. När man inser att den lokala simhallen är riktigt pissiga öppettider kan man undra hur härligt livet egentligen är.

Men å andra sidan. Tingsryd är säkert enda stället i Sverige där du kan få en kopp kaffe och räkmacka (med mycket räkor) för 26,50 :- Det är lite härligt.

Och den här slogan är lite bättre än storhetsvansinnesloganen som var innan - Tingsryd Hästriket. Varför? Något smarthuvud ansåg att en travbana, det är exakt vad Tingsryd behöver. Jo tjena. Det gick inte så bra med det om vi säger så. Speciellt inte med tanke på att ingen toppkusk vill ta hit sina bästa hästar. Längst är inte bäst liksom.

Ja, jisses.

Pappahumor del II

Petraaaaa! Peeeeeetraaaaaa! skrek min far från tv-rummet och lät som om himlen skulle trilla ner. När jag sladdade in i rummet satt han i sin fåtölj i lugnan ro, såg på mig och sa kan du släcka i taket?

 Han fick släcka själv om jag säger så.

Beslutsångest

Jag gillar det här med att fota. Även om jag är kass på att lägga upp bilder i bloggen, jag vet. Nu börjar jag känna mig redo att ta steget till systemkamera. Har tre modeller jag kan tänka mig. Nikon D3100, Canon Eos 550D eller Sony Nex-5. Helst vill jag ha alla tre. Det vill inte min ekonomi eller sunda förnuft dock.

Har ni någon erfarenhet av någon utav dessa modeller? Eller annat tips på systemkamera som är bra för en nybörjare?

fredag 4 mars 2011

Det är så härligt att bo hemma igen

Jaha, ni missunnar hunden en köttbulle, men den där får en hel köttbullsmacka? sa min käre far vid matbordet och pekade på mig.

Ibland älskar jag verkligen pappas humor.

Livet, typ

Jag fick lite klagomål på att jag bloggar för dåligt. Men alltså, jag har inget liv för tillfället. Jobbar jag inte så står jag och tittar på hantverkare. Har dock lagt ner planerna på att försöka få till det med den ena. Vad gör man med en gift småbarnsfar som inte lever i ett öppet förhållande? Precis. Man håller sig borta. Men titta får man.

Dessutom bor jag hemma hos mina föräldrar. Vet ni vilken effekt det har på privatlivet? Exakt. Man har inget längre.

Men, jag tänkte att något borde ju liva upp den här bloggen. Såg en rolig grej hos Kittykatten. Hon lägger upp ett foto för varje bokstav i alfabetet. Ni kommer inte få se lika flashiga solbilder här som i hennes blogg, men vad tror ni om det?

torsdag 3 mars 2011

Kontaktannons - ish

Om det är någon utav mina kära läsare som vet någon som vill hyra ut ett rum i Växjö tom augusti - säg gärna till mig.

#myndighetsnerd

Idag hade jag Arbetsmiljöverket på besök på jobbet. Som den forna förvaltningsstudent jag är rann det till lite när jag fick veta. När hon tog upp ramlagar, regleringsbrev och andra roligheter satt jag med världens smajl.

Ibland är jag en sådan jävla nörd.

Vad får er att känna er nördiga?

onsdag 2 mars 2011

Pakt med djävulen

Mamma har lovat att övningsköra med mig om jag följer med henne till Ullared.

tisdag 1 mars 2011

Jag står inte ut

Med att inte ha ett kök alltså. Jag har tagit en bild på eländet. Men sladden är nedpackad någonstans.

Jag har sådan lust att laga massa mat. Ni anar inte. När jag var ute med Snuffse fantiserade jag om att laga, inte äta utan laga, till dumplings. Eller en ört - och vitlöksmarinerad lammstek. Sådär perfekt rosa som bara lamm kan bli. Jag skulle kunna döda för att få laga till en citron - och parmakyckling. Och baka. Herregud vad jag vill baka! Ciabatta, grova baguetter, bagels, småkakor, you name it.

Två veckor kvar. Vi får se om jag överlever.

Champagnedöden

Han ringde inatt. Från ett hotell någonstans i Paris. Jag hörde på hans röst att han druckit. En gång sa han att löften är till för att brytas. Jag slängde flaskorna.

Den där rösten ger mig rysningar i hela kroppen. Väcker ilska. Han som lovat att inte dricka så. Att inte ringa sådana kvällar.

Han sa att han saknat det här. Mitt cyniska jag undrade om det var mig eller champagnens berusning han syftade på. Ibland vill man inte veta svaren och ställer aldrig frågan.

Han sa att vi haft det bra. Att vi kan få det bättre tillsammans. Om jag inte flyttat. Om jag inte hade en längtan efter att komma bort. Jag hörde hur han tog en till klunk. Klickandet från tändaren. Det djupa andetaget.

Det var det här jag menade.