måndag 31 oktober 2011

Och så håller vi några tummar

I morgon ska jag på jobbintervju. Förhoppningsvis ska jag på en annan snart på en psykavdelning, det verkar lovande.

Och vi hittade ringar i lördags. Nu står vi och väljer mellan tre olika par. Lite beslutsångest är det allt.

lördag 29 oktober 2011

Sing halleluja!

Jag har precis gått av mitt nattpass, är trött som fan, trängs på en buss som är full utav människor som uppenbarligen har Stefan och Krister som stora idoler, dömt på hur dom pratar, men vad gör det? Jag ska ju på ringjakt!


torsdag 27 oktober 2011

Det är krig

Jag och K är på hockey. Han håller på motståndarna Luleå och jag, som är den vettiga utav oss, håller på Lakers.

Med andra ord kommer det bli en tryckt stämning hemma ikväll.


onsdag 26 oktober 2011

Ibland är livet för jävligt

Ni vet, när man bantar och choklad är totalförbjudet dom första veckorna? Att bara liksom ens snegla åt hyllorna med choklad i affären är en stor jävla synd enligt dieten, ni vet känslan?

När mattidningarna man prenumererar på dimper ner i brevlådan dignar av diverse chokladtips, då känns inte livet så jävla roligt att leva längre.

Tja, vi får se hur det går alltså

Jag är ett kontrollfreak av rang, som dock har lugnat ner mig en smula. Men nu inför stundande förlovning och allt vad det innebär kryper den där kontrollmänniskan fram igen. Jag vet exakt hur våra ringar ska se ut, ska bara berätta det för K och hitta några som inte kostar runt 50 000 kr per ring. Den sista delen kanske kan bli lite knivig med tanke på mina krav, men jag försöker kompromissa, tro mig.

En kompis sa en gång att när tiden är inne kommer jag bli en riktigt jävlig bridezilla. Jag kan meddela att det redan är på väg att hända. Jag ska planera allt. Har precis klart för mig hur vi ska utbyta ringar, när och vad K ska säga. Det enda som egentligen sket sig var att jag hade väl inte planerat att bli friad till precis innan sömnen och jag trodde att han menade att vi skulle köpa ny säng. K i själva verket pratade ringar. Fast friad till blev jag inte heller, i slutändan blev det ett gemensamt beslut, vuxna som vi är. Men det är småsaker i det stora hela.

Bröllopet, som vi bara nuddat lite vid, har jag givetvis redan planerat. Två stycken bör jag tillägga. Hur vi än gör kommer jag säkert sura över att vi inte valde det andra.

Möhippan vill jag helst planera också samtidigt som jag vill vara ovetandes och bli överraskad. Men det måste bli en helg när jag är i Stockholm eftersom nästan alla mina närmaste vänner bor där.

Herregud, ibland blir jag så trött på mig själv.

Jag lever i misär

Lufthamn skrev häromdagen om flashiga mobiler som egentligen inte är så flashiga längre och undrade, vem är det som avundas alla mobiler nu när alla har en? Jag har svaret, det är jag.

Sen min mobil hamnade i tvättmaskinen och jag fick återgå till en gammal SonyEricsson som jag nästan skäms över att ens ha i min väska är det jag som kastar lystna blickar på alla teknikunder folk flappar med. Ärligt talat känner jag mig som den efterblivna kusinen från landet som anser att strumpor i sandaler och shorts upp till armhålorna är hetaste mode.

Det är lite hemskt egentligen att jag blivit så beroende av min HTC. Jag känner mig inte hel av att inte kunna kolla mailen, blogga, spela angry birds eller lägga något flashigt ord på Wordfeud längre.

Vad är ditt bästa tips för att koppla av?

måndag 24 oktober 2011

Okej Karma, så här ligger det till

Jag vet att vi inte direkt har varit bästisar sista tiden, det vet jag. Att tvätta min mobil i tvättmaskinen var lite som en sparkkick rakt in i magen, det erkänner jag. Du sårade mig där Karma. Du kunde väl iaf ha svikit mig efter löning så jag slapp ha pappas gamla SonyEricsson? Att köra till Tingsryd en söndag och stressfika hos mina föräldrar för att sen susa till Växjö igen för att hinna se mina yngsta systersöner spela innebandy var inte så himla schysst heller. Du vet att jag inte gillar att stressa. Att gå den klassiska hbtq - och normronden med en kollega var inte heller direkt schysst. Inte en fredagskväll. Under Idol. Men jag antar att du tyckte att det var lika bra att ta den fajten?

Men vet du vad Karma, det är lugnt. Jag förlåter dig för allt. Det spelar ingen roll längre. Vet du varför? Jag ska nämligen förlova mig. Få saker du kommer göra den närmsta tiden kan påverka mitt humör.

lördag 22 oktober 2011

Saker man inte kan göra med sin mobil del 1:

...Tvätta den i tvättmaskinen.

Jag nås numer endast via blogg, gmail eller Facebook. Förhoppningsvis har jag en ersättare i morgon och nås via mobil igen.

fredag 21 oktober 2011

Honeypies, det är fredag!

Och jag har skittråkigt på jobbet.


torsdag 20 oktober 2011

Det är karma säger jag ju!

Vi fick inte lägenheten på Väster. Mannen tyckte vår var för stor och ville inte byta. Letandet fortsätter med andra ord.

Katten på jobbet hatar mig. Fullkomligt avskyr min blotta uppenbarelse. Jag hävdar att det är fel på katten, inte på mig. Han spottar och fräser så fort jag visar mig. Någon som vill ha en katt? Jag kan tom slänga in ett erbjudande om att jag lagar middag om ni tar fanskapet. Någon som nappar?

onsdag 19 oktober 2011

Japp, det är min karl det!

K- Haha har du sett vilka stora potatisar!
Jag- Älskling, det är pumpor...

Jag tror att han ska få börja vara med mer när jag lagar mat.

tisdag 18 oktober 2011

Well, what can I say?

Ni vet, det är en sådan dag då man faktiskt hamnar i rätt kö på Ica. Tills personen tre steg framför en ska sätta in pengar på kortet och kortet krabbar. Man ser hur kön man ursprungligen stod i springer förbi en som ett gäng afrikaner på fyramilsupploppet på OS. Då är man inte så himla glad längre.

Sen ni vet hur det är, det regnar ute, blåser och man längtar efter värmen i bussen och man ser ens bussar stå prydligt uppradade, redo att bordas, lyckan man känner just då. När man sprungit fram till bussen och möter en flinande busschaufför sim glatt berättar med ett hånflin på läpparna att ingen släpps ombord på minst tio minuter. Då känner man det kollektiva hatet från gruppen som står utanför och man undrar om vi människor trots allt kanske är besläktade med borgerna.

När busschauffören sen försöker muntra upp stämningen, när vi väl får kliva på, och frågar om det var skönt ute, det är då man vet, karma är en riktig jävla bitch.

Den unga Petras lidande

Jag gillar inte barn, det vet ni. Tonåringar är fan snäppet värre än snorisar. Speciellt på väg hem efter att ha jobbat natt. Skräniga jävla hormonstinna nyblivna gymnasieelever har invaderat bussen och hindrar mig från att sova. Eftersom jag börjar jobba vid fem i eftermiddag igen vill jag väldigt gärna få lite sömn. Men nej då.

Jag har bara lust att ställa mig upp och vråla att jag skiter i vem som har löshår, som var fullast i lördags och om hur jävla bakis hela bukten var. Om det nu är så satans jobbigt att vara bakis har jag ett tips - stanna hemma och spela Cluedo ungjävel.

Och nej, det är inte tufft att sitta med fordinskillarna ditt översminkade åbäke. Det är inte heller tufft att tugga tuggummi med öppen mun, det är enbart äckligt och borde vara straffbart.

Vad har du lust med idag?

måndag 17 oktober 2011

Reality check!

Jag ska bli sambo. På riktigt. I en gemensam lägenhet. Inte bara halvt flytta in i hans.

För fyra månader sen var jag redo att flytta till Oslo och ett nytt spännande jobb. Idag är jag timvikarie på ett gruppboende som har en gnällig katt och om lite mer än en vecka får jag veta om vi får lägenheten. För jag ska bli sambo.

Livet är rätt roligt ibland

Eh ja...Jo men precis...

När kylan kickar in älskar jag mina strumpor utformade som fingervantar. Ett "finger" för varje tå, helt underbart. Jag som nästan konstant vill gå barfota har hittat rätt så att säga.

Neeeej! Jag har tappat min lilltå, den har trillat aaaav! skrek jag i panik i morse när jag såg att lilltåns strumpdel bara hängde och dinglade utan något innehåll. Min lilltå var puts väck.

Jag borde lära mig att lugna ner mig, ta ett djupt andetag och kolla så att lilltån inte smitit in i nästa tås ficka. Jag borde verkligen det.

Yes yes YES!

Under en bloggfika hos herr Backman fick jag tips om ett spa uppe i Ks hemstad. Jag som älskar spa blev kär så fort jag gick in på hemsidan. Hur härligt låter det egentligen inte med världens största bastu som har isvak, norrlandsdusch (hundra liter vatten, kallt sådant), snöfall, ja inuti bastun och utsikt över norrsken? K gick med på att vi bokade in oss på några behandlingar och jag ba' yes!

Efter en stunds funderande bad K mig att upprepa namnet på stället och jag blev genast orolig. Skulle min värmekälla mitt i den smällkalla norrlandsvintern äventyras? Vem ska då massera mig? Lägga ansiktsmask?

Men jag behövde inte oroa mig. Tydligen har det här stället en förstklassig restaurang som mina svärföräldrar ska bjuda ut oss på. Mina svärisar vet minsann hur deras svärdotter ska skämmas bort.

Lite egentid

Det är underbart att komma hem och någon finns där. Men ibland är det skönt att vara ensam hemma också. Jag kan prata med blommorna utan att få konstiga blickar, ligga i sängen och se alla program jag vill utan att ta hänsyn. Det är ingen som klagar över tiden jag spenderar i badrummet heller för den delen. Men det bästa av allt - jag kan städa i min egen takt. Vill jag skrubba köket i två timmar, ja då gör jag det.

I väntans tider går jag också. Nej, inte som gravid, utan som, förhoppningsvis, blivande student. Alla papper är inskickade men kanske ska söka ett par utbildningar till, inom samma område, bara för att vara på den säkra sidan. Kontrollfreaket inom mig vill helst göra allt för att vara säker på att bli antagen.

torsdag 13 oktober 2011

Varning utfärdas

Jag får numer köra bil! Visserligen inte utan K vid min sida, men ändå. Jag får köra runt på vägarna!

Och det går rätt bra faktiskt om jag får säga det själv. Så länge jag inte har någon bil bakom mig. Eller måste stanna, eller köra in i en rondell i rusningstrafik. Eller byta fil, att hålla utkik efter älgar, hästar, människor eller andra saker. Då går det faktiskt riktigt bra.

onsdag 12 oktober 2011

Och jakten

Jag och K har, som ni kanske förstått, bestämt oss för att bli sambos på riktigt och skaffa en gemensam lägenhet. Vilket uppenbarligen inte är så lätt i Växjö.

Jag vet att jag har ett gäng läsare som bor i Växjö, har ni bott hos en privat hyresvärd? Vilken? Alla tips är varmt välkomna!

tisdag 11 oktober 2011

Saker man kan göra en tisdag

Man kan leta gemensamt boende och prata inredning av den kommande gemensamma lägenheten.

Jag har en fråga till alla er sambos, som är eller har varit. Hur lägger ni upp det ekonomiska? Mat? Räkningar? Sparande? Betalar ni båda lika mycket även om ni inte tjänar lika mycket? Vill höra alla era tips och råd!

måndag 10 oktober 2011

Det här kommer gå skitbra serru!

Jag och K var ute och övningskörde för första gången tillsammans ikväll. Visserligen bara ett par hundra meter men ändå.

K satt lugn som en filbunke och tyckte det gick jättebra.

Men hur faan lägger man i tvåan då?! utbrast jag plötsligt. K kände sig inte lika lugn efter det.

Vad är mitt ansvar som medmänniska?

När vi äntligen rullade in på vår gata sent igår såg vi en kvinna ligga på trottoaren, i ösregnet. Jag hoppade ut för att se om hon behövde hjälp medan K parkerade bilen.

Kvinnan var så full att hon inte kunde redogöra för mig var hon bodde. När jag väl fått henne att sätta sig upp försökte jag ringa polisen. Aldrig i livet att jag tänkte lämna henne där, vad som helst skulle kunna hända henne. Hon motsatte sig dock och försökte resa sig upp och gå hem. Vilket resulterade i att hon trillade igen, med smärtor, vilket hon försökte förneka, rädd att jag skulle ringa polis eller ambulans, fick jag återigen henne att sätta sig upp. När jag försäkrat mig om att hon satt bra sprang jag in i lägenheten för att ringa polisen som lovade att skicka ut en bil och ringa mig när dom var på väg. Jag sprang ut igen för att se om hon hade trillat igen eller satt kvar. Spårlöst borta. Jag letade i närområdet i cirka tio minuter för att försäkra mig om att hon inte låg någonstans. Tyvärr finns det inga fungerande gatlysen i området och regnet gjorde det extra svårt att se i mörkret. Dessutom känner jag mig inte helt trygg att gå ensam i mörker och letade mig fram till vår entré för att invänta polisbilen. Som aldrig kom. Som aldrig ringde.

Jag förstår mycket väl att det inte alltid finns så mycket resurser och prioritering är nödvändigt men när det handlar om en människa som inte kunde försvara sig om något skulle hända, knappt kunde gå och som nästan inte verkade veta var hon bodde, är det okej att dröja i över tjugo minuter? Något annat jag funderade på, varför ringde inte polisen mig när och om dom kom på plats? Personen jag pratade med ville inte ha något signalement på kvinnan utan la på luren så fort jag lämnat mitt telefonnr och lovade att en bil skulle komma så snart som möjligt.

Vad är egentligen mitt ansvar som medmänniska? Borde jag ha ringt polisen igen? Letat efter henne ännu längre i ett område som jag inte alls känner mig trygg i under kvällstid?

Va, har det varit helg?

Om jag säger så här, helgen fullkomligt flög förbi. I lördags morse placerade jag och K våra fina rumpor på tåget och begav oss till Stockholm. Det var på tiden att K träffade min andra familj. Mina närmsta vänner alltså. Vi passade även på att träffa K's bror som huserar i den stora staden.

Efter att ha checkat in, lassat in ett berg med indisk mat på Shanti och ägnat oss åt allmän uppiffning mötte vi upp Mupp med sambo på Marie Laveau. Jag var en smula nervös, det måste jag erkänna. K, min norrlänning, var lika lugn som alltid. Och givetvis hade jag ingenting att oroa mig för,vilket jag egentligen visste, finare människor än Mupp med sambo får man leta efter.

Efter ännu mer mat och en gudomlig efterrätt där Mupp och jag var lite oense, vad var egentligen godast? Givetvis vanilj - och citronglassen! hävdade jag. Mupp skakade på huvudet och menade att pecannötspajen med bourbon var snäppet bättre. Vi löste det hela fint, jag tog glassen och Mupp pajen.

Vi rullade ut från restaurangen, kramades hej då och fortsatte åt varsitt håll. Jag och K skulle på fest hos min kakhälft och pojkvän vid smeknamnet Taxen. Jag blev så glad att se min Kaka och Tax att jag trampade i en blomrabatt med mina kritvita tygskor. Som inte längre är så vita bör tilläggas. Kramkalas och skrattfest blev det där det stora skämtet var ordet pung. Speciellt om nästippen drogs nedåt vid yttrande av detta ord. Då skrattade vi extra mycket.

Söndagen kom och med det frukost. Jag är ett stort fan av frukost. Speciellt hotellfrukostar för då både slipper jag laga till maten och diska efteråt. Min mening är att man ska sitta länge och njuta av maten, ta sig tid. Kanske hämta ytterligare en kopp té och ett glas färskpressad apelsinjuice. Och äta ägg. Det är i princip enda gången jag äter ägg, under hotellfrukostar alltså. Eftersom det inte går att äta ägg utan salt skickade jag iväg K för att leta upp ett saltkar. Han kom tillbaka och saltade sitt ägg. Sen tittade han fundersamt på ägget och tyckte att saltet hade en ovanligt konstig färg. Smakade lustigt gjorde det också. Inte så lustigt, det är ju ett pepparkar! utbrast jag och kunde inte sluta skratta. Det är skönt att veta att jag är tillsammans med en person som kan vara minst lika klantig som jag är.

Paltkoman infann sig och vi däckade en liten stund till uppe på rummet innan det var dags att packa ihop och äta lunch med K's bror. Jag var otroligt nervös! Och när jag blir nervös pladdrar jag på om allt och inget eftersom tysta stunder gör mig ännu mer nervös och får mig att tro att personen inte gillar mig. Sen skäms jag över att jag inte kan knipa käft i två sekunder och pratar desto mer. Men det gick bra, jag nervöspladdrade inte nämnvärt och vi hittade flera gemensamma saker att prata om. En promenad på älskade Söder följde innan vi sa adjö.

Slutligen om mina efterlängtade tjejer, Greken och Nykteristfinnen. Varmt té och massa skratt blev det på ett trevligt fik vid Mariatorget. Som jag saknat alla våra diskussioner, analyser och knasiga tankar som vi har ihop. K blev dessutom mer än väl godkänd och verkade trivas i sällskapet.

När vi någon timme senare satte oss på tåget hem till Växjö, trötta som få, såg vi fram mot en smärtfri resa och hemkomst. Jo tjena. Halv tolv var vi hemma och resan slutade inte där. Men mer om det sen.

söndag 9 oktober 2011

Reflektioner från en tågkupé

Personen bakom mig äter popcorn. Den doften alltså, den får mina smaklökar att börja producera osannolikt mycket saliv. Visst är det lag på att man måste bjuda sina medpassagerarer på denna enkla men ack så delikata anrättning, visst är det? Speciellt när tåget blir ståendes utanför Nässjö i en kvart. Som gör att vi kanske missar vår anslutning.

Ett plåster på såren är inte mer än rätt anser jag. Popcorn vore ett ypperligt sådant.

torsdag 6 oktober 2011

Hur står det till med transkompetensen egentligen?

Redaktionen på Qx gör alltid en liten undersökning bland årets finalister, hur gay är du? kan vi kalla den. Det är precis som det låter, Qx tar tempen på deltagarna och ber finalisterna sätta in sig själva på en skala hur gay dom egentligen är och om personen har några gayvänner. Den utfrågningen kan man tycka vad man vill om.

I år finns det en transperson med i tävlingen, som, mig veterligen, uttalar sig för första gången officiellt i samband med Qxs intervju hur det ligger till. Nedan är saxat från intervjun med Linni, intervjuerna i helhet kan ni läsa om ni klickar på länken i första stycket.

Var du orolig för vad tittarna skulle tycka om dig?
- Nej, jag har alltid stått upp för mig själv. Jag är den jag är, like it or not. Jag har känt så sedan lågstadiet. Det var lite hackigt i början, ska jag våga gå ut med det eller inte?
Hur menar du?
- Jag klär mig ju som en kille och jag vill ju vara en kille, jag är ju lagd åt tjejer.
Så du säger att du är homosexuell?
- Nej, jag säger att man inte blir kär i könet, man blir kär i personen.


Jaha Ronny Larsson, hur står det till med hbtq-kompetensen egentligen? Trots att Linni, enligt mig, klart och tydligt berättar att hn ser sig själv som en kille som blir kär i tjejer ställs ändå frågan om huruvida Linni är homosexuell. Säg mig, sen när blir killar som blir kär i tjejer homosexuella? Jävligt dålig transkompetens är vad det är! Att detta sen kommer från en utav dom ledande skribenterna på Qx är rent ut sagt skamligt.

Osynliggörande av allt Linni sagt är vad hela intervjun är. Återigen - skamligt Qx!

(Här kan du läsa mer om HBT samt sexuell läggning och här om olika transbegrepp även kallat könsidentitet)

Ja men det var ju lägligt

Smärta i äggstockarna, igen. Det var längesen sist och allt har känts bra. Inga kramper eller smärtor. Men så kom det. Började känna av det igår och idag känns det värre. På lördag morgon åker vi till Stockholm. Jippie. Det är ingen fara att dricka alkohol om man äter Voltaren va?

Cystajävel.

onsdag 5 oktober 2011

"Bakom flötet", mitt nya namn?

Jag var inne en snabbis på Face innan idag och fick ögonbrynen plockade. Det är lite skönt att skämma bort sig själv ibland. Speciellt nu när vi ska upp till Stockholm i helgen. K ska introduceras för min icke-biologiska familj samt jag ska träffa hans brorsa.

När jag satt där på stolen och blev plockad kände jag mig tvungen att prata lite med make upartisten. Alltså, det känns ingenting när du plockar mina bryn, det är som en liten fjäder som går över brynet sa jag. Hon stannade upp med sina aktiviteter vilket fick mig att slå upp ögonen. Jag kammade dina ögonbryn, jag har inte ens börjat med själva plockningen ännu sa hon och såg konstigt på mig.

Joråsåatteh...Och bilen, den går bra?

Den här gången trillade polletten ner*

Cancer, det är en jävla skitsjukdom rent ut sagt. Flera personer i min familj och släkt har varit drabbade av olika former av cancer. Några har gått bort, några har överlevt.

Därför känns det självklart för mig att donera pengar regelbundet till Cancerfonden och även att köpa Rosa bandet. Tjugofem kronor, så lite pengar, egentligen, men tillsammans kan vi samla in oerhört stora summor till forskningen. Dessutom är banden oerhört snyggt designade av Lena PH och Per Holknekt.

*Förklaring till rubriken finns här.

tisdag 4 oktober 2011

Tja, han är väl liksom kärleken i mitt liv

Bland annat. Och då menar jag Snuffse. Jag vet att du saknat honom i bloggen Fisken.


Det känns lite som julafton

Eller, dagen då lönen försvann.

Mitt paket från Jersey Beauty Company har kommit, full med produkter från Dermalogica!

Ja, jag är väl en smula lycklig och uppspelt just nu.


Jag är nu officiellt en skogsmulle

Klockan åtta i morse åkte jag och pappa ut i skogen för att plocka svamp.Vi spenderade en halvtimme i skogen och plockade korgen överfull. Jag var helt lyrisk och förbannad samtidigt för att vi inte tagit med oss fler korgar. Vi fick bokstavligen plocka oss fram för att kunna gå någonstans för att minimera risken att trampa ner svampen.

 Nej, jag var väl inte så sugen på att bege mig ut i skogen när klockan ringde i morse.

 Mer eller precis utanför bildörren. Jag jublade! Att plocka svamp är jätteroligt!
När man hittar något alltså. Annars är det överskattat.

 'cause I'm a skogsmulle yes I am!
Pappa ansåg att jag inte blivit helt förstörd under mina 
år i storstaden.

Att få ihop tolv liter svamp på en halvtimme är inte så illa pinkat.

måndag 3 oktober 2011

I morgon är det en ny dag!

Jag tycker att det har varit lite dåligt med bilder senaste tiden här i bloggen, hemskt dåligt av mig, jag vet. Men vad säger ni, ska jag köra en bild i timmen-style i morgon?

Två och en halv timme senare

Totalt nästan fem timmar och ett par strömavbrott senare - jag är blond igen!

Och eftersom jag tappat bort sladden till min kamera för ni hålla till godo med en mobilbild så länge.


Jag känner mig himla sexigt just nu

Ja, ni förstår säkert varför.


Måndag, måndag

Nej om man skulle cykla till frisören, sitta där ett par timmar igen och bli blond? Ja, så får det bli.

Vad ska ni göra?