I morgon ska jag på jobbintervju. Förhoppningsvis ska jag på en annan snart på en psykavdelning, det verkar lovande.
Och vi hittade ringar i lördags. Nu står vi och väljer mellan tre olika par. Lite beslutsångest är det allt.
Vissa kallar mig för vänsterhänt cyniker. Jag kallar mig för kortlivad realist.
I morgon ska jag på jobbintervju. Förhoppningsvis ska jag på en annan snart på en psykavdelning, det verkar lovande.
Och vi hittade ringar i lördags. Nu står vi och väljer mellan tre olika par. Lite beslutsångest är det allt.
Jag har precis gått av mitt nattpass, är trött som fan, trängs på en buss som är full utav människor som uppenbarligen har Stefan och Krister som stora idoler, dömt på hur dom pratar, men vad gör det? Jag ska ju på ringjakt!
Jag och K är på hockey. Han håller på motståndarna Luleå och jag, som är den vettiga utav oss, håller på Lakers.
Med andra ord kommer det bli en tryckt stämning hemma ikväll.
Vi fick inte lägenheten på Väster. Mannen tyckte vår var för stor och ville inte byta. Letandet fortsätter med andra ord.
Katten på jobbet hatar mig. Fullkomligt avskyr min blotta uppenbarelse. Jag hävdar att det är fel på katten, inte på mig. Han spottar och fräser så fort jag visar mig. Någon som vill ha en katt? Jag kan tom slänga in ett erbjudande om att jag lagar middag om ni tar fanskapet. Någon som nappar?
K- Haha har du sett vilka stora potatisar!
Jag- Älskling, det är pumpor...
Jag tror att han ska få börja vara med mer när jag lagar mat.
Ni vet, det är en sådan dag då man faktiskt hamnar i rätt kö på Ica. Tills personen tre steg framför en ska sätta in pengar på kortet och kortet krabbar. Man ser hur kön man ursprungligen stod i springer förbi en som ett gäng afrikaner på fyramilsupploppet på OS. Då är man inte så himla glad längre.
Sen ni vet hur det är, det regnar ute, blåser och man längtar efter värmen i bussen och man ser ens bussar stå prydligt uppradade, redo att bordas, lyckan man känner just då. När man sprungit fram till bussen och möter en flinande busschaufför sim glatt berättar med ett hånflin på läpparna att ingen släpps ombord på minst tio minuter. Då känner man det kollektiva hatet från gruppen som står utanför och man undrar om vi människor trots allt kanske är besläktade med borgerna.
När busschauffören sen försöker muntra upp stämningen, när vi väl får kliva på, och frågar om det var skönt ute, det är då man vet, karma är en riktig jävla bitch.
Jag gillar inte barn, det vet ni. Tonåringar är fan snäppet värre än snorisar. Speciellt på väg hem efter att ha jobbat natt. Skräniga jävla hormonstinna nyblivna gymnasieelever har invaderat bussen och hindrar mig från att sova. Eftersom jag börjar jobba vid fem i eftermiddag igen vill jag väldigt gärna få lite sömn. Men nej då.
Jag har bara lust att ställa mig upp och vråla att jag skiter i vem som har löshår, som var fullast i lördags och om hur jävla bakis hela bukten var. Om det nu är så satans jobbigt att vara bakis har jag ett tips - stanna hemma och spela Cluedo ungjävel.
Och nej, det är inte tufft att sitta med fordinskillarna ditt översminkade åbäke. Det är inte heller tufft att tugga tuggummi med öppen mun, det är enbart äckligt och borde vara straffbart.
Vad har du lust med idag?
Jag ska bli sambo. På riktigt. I en gemensam lägenhet. Inte bara halvt flytta in i hans.
För fyra månader sen var jag redo att flytta till Oslo och ett nytt spännande jobb. Idag är jag timvikarie på ett gruppboende som har en gnällig katt och om lite mer än en vecka får jag veta om vi får lägenheten. För jag ska bli sambo.
Livet är rätt roligt ibland
Jag och K har, som ni kanske förstått, bestämt oss för att bli sambos på riktigt och skaffa en gemensam lägenhet. Vilket uppenbarligen inte är så lätt i Växjö.
Jag vet att jag har ett gäng läsare som bor i Växjö, har ni bott hos en privat hyresvärd? Vilken? Alla tips är varmt välkomna!
Man kan leta gemensamt boende och prata inredning av den kommande gemensamma lägenheten.
Jag har en fråga till alla er sambos, som är eller har varit. Hur lägger ni upp det ekonomiska? Mat? Räkningar? Sparande? Betalar ni båda lika mycket även om ni inte tjänar lika mycket? Vill höra alla era tips och råd!
Jag och K var ute och övningskörde för första gången tillsammans ikväll. Visserligen bara ett par hundra meter men ändå.
K satt lugn som en filbunke och tyckte det gick jättebra.
Men hur faan lägger man i tvåan då?! utbrast jag plötsligt. K kände sig inte lika lugn efter det.
Personen bakom mig äter popcorn. Den doften alltså, den får mina smaklökar att börja producera osannolikt mycket saliv. Visst är det lag på att man måste bjuda sina medpassagerarer på denna enkla men ack så delikata anrättning, visst är det? Speciellt när tåget blir ståendes utanför Nässjö i en kvart. Som gör att vi kanske missar vår anslutning.
Ett plåster på såren är inte mer än rätt anser jag. Popcorn vore ett ypperligt sådant.
Bland annat. Och då menar jag Snuffse. Jag vet att du saknat honom i bloggen Fisken.
Eller, dagen då lönen försvann.
Mitt paket från Jersey Beauty Company har kommit, full med produkter från Dermalogica!
Ja, jag är väl en smula lycklig och uppspelt just nu.
Totalt nästan fem timmar och ett par strömavbrott senare - jag är blond igen!
Och eftersom jag tappat bort sladden till min kamera för ni hålla till godo med en mobilbild så länge.
Nej om man skulle cykla till frisören, sitta där ett par timmar igen och bli blond? Ja, så får det bli.
Vad ska ni göra?