Personen bakom mig äter popcorn. Den doften alltså, den får mina smaklökar att börja producera osannolikt mycket saliv. Visst är det lag på att man måste bjuda sina medpassagerarer på denna enkla men ack så delikata anrättning, visst är det? Speciellt när tåget blir ståendes utanför Nässjö i en kvart. Som gör att vi kanske missar vår anslutning.
Ett plåster på såren är inte mer än rätt anser jag. Popcorn vore ett ypperligt sådant.
