Han har utlyst anarki

Det är inte det att sambon inte får komma med förslag på ändringar här hemma, absolut inte. Jag bara önskar att han kunde förankra det hela med mig först och ge fan i köksskåpen.

Efter gårdagens kalas bad jag honom tömma diskmaskinen, vilket han glatt gjorde. Jag förbannar mig själv att jag inte såg varningstecknen redan då. I morse när jag öppnade koppskåpet såg jag att han satt dom vita muggarna till höger och dom gröna till vänster. Det ska vara tvärtom!

Vad blir nästa steg i detta hem sim tydligen blivit anarkistiskt? Kommer han lägga vassa knivar i besticklådan? Sätta smöret på tredje hyllan och inte den andra i kylen?

Det är dags att sätta hårt mot hårt innan det blir upplopp.

Slut som artist

Eller en helgsummering.

Jag var inte jublande glad när jag gick hem från jobbet i fredags morse, det var jag inte. Elektrikerna skulle komma vid tio på förmiddagen. Jag kom hem runt kvart i åtta. Två timmars sömn innan det plingade på dörren och fick ett glatt god morgon! i ansiktet. Jag ville svara med enbart fula ord, det ska erkännas. Somnade ståendes en stund när hantverkarna höll på som bäst. Sedan bar det av för frukost (eller lunch som andra kallar det) med systeryster K, skvaller och shopping. Eftersom det var sambons födelsedag spenderade jag tid på överraskningar istället för att sova. Efter bakelser och presenter bar det av mot Kalmar. Ikea skulle besökas innan vi skulle se Magnus Betnér. Som jag somnade till för övrigt. Alltså, tokrolig människa, jag älskar hans humor men jag var så jävla trött. Två timmars sömn på tjugosex timmar är inte det bästa. Men sambon var nöjd och glad, det är det viktigaste.

Lördagen kom och vi susade hem till mina föräldrar. Det blev fika på legendariska Hyllan, mys med hunden, möbelspaning och lite gräl i bilen när jag nästan började lipa när jag skulle fickparkera. Jag har träffat en man med en ängels tålamod, det ska ni veta.

Eftersom det här var min lediga helg bjöd vi hem min närmsta familj för att fira K och visa lägenheten. Herregud säger jag bara. Jag spenderade den största tiden i köket och fixade en mindre buffé till tjugotvå personer. Ja, vi är en stor familj. Massa skratt, vin, bus och lek blev det. Vi insåg även hur varmt det kan bli i vår lägenhet, ständig sol som vi har. Persienner ska inhandlas snarast. När alla hade åkt skulle jag bara "ligga i soffan i fem minuter, Project Runway visas ju" och stendäckade nästan direkt. Dock vaknade jag varje gång sambon närmade sig fjärrkontrollerna och skällde på honom. Jag såg ju på tv! Sen somnade jag om.

Jag behöver semester efter den här helgen.

Jag tänkte väl inte riktigt nej

Jag har känt mig hängig ett tag. Seg, snorig, ont i huvudet och så vidare. Jobbet har fått ta skulden, att dygnsrytmen är fel.

Idag när jag stod och betraktade min vackra urna med blommor och björkris slog det mig. Björkris. I vatten. Björkris som håller på att slå ut. Jag är allergisk mot utslagen björk.

Bra där Petra!

Det där borrandet

Rullgardinen ni vet? Och hyllorna som ska upp? Allt borrande som skulle göras, minns ni?

Jag ska lägga ut skiten på entreprenad. Bara så att ni vet.

Inlägg i debatten

Den senaste tiden har det varit mycket prat om pronomet hen. Människor har gått bananas, bokstavligen talat, i debatten om detta pronomens vara eller icke vara. Vanligaste argumentet har varit, från motståndarsidan, varför är det så fult att vara man eller kvinna? Senast var det Blondinbella som suckade över detta och uttryckte sitt missnöje.

Meningen med pronomet är inte att göra manligt och kvinnligt till något fult. Meningen är att ge människor som inte kan identifiera sig som man eller kvinna, eller kanske som både och, en möjlighet att inte placera dessa i ett fack som inte känns rätt.

En annan anledning är att vi ska börja ifrågasätta mer, vad är egentligen manligt och kvinnligt? Varför blir inte en kvinna i byxor sedd som flata när en man i kjol oftast blir sedd som bög?

Sen sticker jag inte under stol med att det finns extremister som anser att hen är det enda rätta, att allt och alla ska vara så könsneutrala det bara går. Dessa är dock en minoritet men dom som oftast hörs mest i debatterna. Det är viktigt att komma ihåg att dom flesta av oss som förespråkar ett tredje pronomen som är könsneutralt inte är militanta i frågan.

Och dessutom, varför är det så farligt att vissa människor vill kalla sig för hen?

Jag går och lägger mig igen

Vaknar halv ett av att solen strålar in i sovrummet och värmer mitt ansikte. Inte precis den väckningen jag ville ha efter jobbet. Muttrar för mig själv att den där rullgardinen måste upp idag. Går in i badrummet, tvättar av ansiktet och tycker att det blir lite blött om fötterna.

Ja men visst, vattenläcka från handfatet! Kikar ner, känner på röret och att det går att vrida lite hur som känns inte som det bästa. Ger mig på och försöker skruva fast det igen. Det går inte. Röret känns av någon anledning för kort. Svär och messar sambon denna glada nyhet. Innan jag hinner säga fler svordomar ringer sambon upp. Vi diskuterar läget lite och så säger han precis det jag inte vill höra: du, jag hittade inte några delar till rullgardinen som det går att skruva i och bruksanvisningen låg inte i förpackningen. Jag letar efter anvisningen och hittar den inte. Sist jag såg den var för två veckor sedan, på köksbordet. Är lite rädd att sambon råkat slänga den utan att komma ihåg det. Han har värre minne än vad jag har.

Ringer äntligen till hyresvärden. Som har lunchrast. Fem minuter verkar dom vara nedringda.

Jag vill inte vara med mer. Vad gör ni idag?

Edit: En kvart senare får jag beskedet att rörmokaren kommer så snart som möjligt.

Priset till årets sämsta flickvän går till...

... Moi!

Både jag och sambon blev väldigt fundersamma igår när vi insåg att mina föräldrar ringt till Ks mobil, något som aldrig hänt innan. Det visade sig att mina föräldrar ville gratta K på födelsedagen. Som är på fredag. Han hann knappt lägga på luren innan Systeryster A hörde av sig med ett glatt grattis.

Jag vet att jag råkade säga till Systeryster K förra veckan att sambon fyller den 21a, insåg mitt misstag rätt snabbt dock, men att jag har sagt det till hela familjen har jag inget minne utav.

Och jag vet fortfarande inte vad jag ska ge K i present.

Jag känner mig som världens sämsta flickvän just nu.

Jaha, nähä

Inofficiellt blir jag tjugofem i september. Officiellt blir jag tjugotre, igen. Och ja, jag har fortfarande lite ångest. Det är en stor grej att fylla tjugotre. Igen.

Eftersom jag är sjukt svår att köpa presenter till tänkte jag vara ute i god tid och säga - skit i det, köp inga presenter. Köp en upplevelse åt mig istället. Något jag verkligen önskar mig är att få åka iväg med mina finaste systrar. Om jag nu ska acceptera att jag blir gammal kan jag lika gärna göra något ihop med två andra gamlingar. Dessutom har jag hört att Barcelona är fint i september. Just sayin'.

Det GICK bra kompis

Igår var en sådan där dag då det kändes som om ingenting kunde gå fel. Jag och sambon strosade runt i butiker, hittade lite böcker (till mig) och löpargrejer (till honom), allt var frid och fröjd. Efter det susade vi mot Lufthamns-Louise som varit snäll och köpt smink åt mig i USA. Och vad jag älskar produkterna! Min hy ser helt smashing ut! En pratstund i ösregn och planer på balkongstajling blev det innan det bar iväg hemåt igen.

För ett tag sedan köpte vi en rullgardin och nu skulle den upp! Pappa hade lämnat sin borrmaskin och jag längtade efter att kunna sova hela tiden i sovrummet. Inte som nu, vakna av solen (ibland är söderläge inte så roligt) för att sedan flytta ut till soffan ett par timmar innan det är sängen som gäller igen. Det gick ju skitbra, verkligen. Naiva som vi är trodde vi att det givetvis skulle medfölja skruvar. Icke. Så nu måste vi ta reda på vilket material väggen är i. Skitsura som vi var la vi oss i soffan för att kika på tv. Det gick jättebra. Tills nästan varenda kanaljävel försvann. Vi hade fyra stycken kvar. Det kändes som om vi slungats tillbaka till stenåldern. Men, som den tekniska människa jag är fixade jag tillbaka alla kanaler idag.

Förresten, var kan man köpa undermattor av plast så att ens mattor inte halkar omkring?

Växjö klockan 00:39

Sömnlöst är ordet. Ni vet, det är en sådan natt där jag ligger och skäller på mig själv för jag ska upp tidigt. Jag ska vara på gymmet halv nio i morgon bitti. Fan, hade inte jag slutat med sådana dumheter som morgonträning? Frukost senast kvart över sju. Och inga långbenta träningsbyxor har jag heller. Kan man raka benen med sambons rakapparat?

Jobba natt ska jag göra i helgen ja. Jag borde sova så mycket som möjligt. Kanske ska jag träna på jobbet? Eller nej. Jag har ingen lust att bli sedd på löpbandet av patienterna. Men å andra sidan, lite kul ska väl dom också ha.

Maten ja. Sambon lovade att göra tacos. Fast han vet inte hur man gör. Bäst att skriva ner utförligt åt honom. Jag måste kolla med honom vad han ska bjuda min familj på nästa söndag också. Hur många kommer egentligen? Visst fan, köpa present måste jag också göra. Vad ger man mannen som har allt? Och han fyller inte på tisdag. Rätt dag kan vara bra att komma ihåg.

Nu blev jag kissnödig igen. Att dricka två liter vatten innan sänggående är inte så smart. Visst för att ett par liter vatten om dagen är bra, man får fin hy utav det, blir snygg sägs det. Men kanske ska sprida ut det över dagen istället. Fast, snygg och snygg, jag vet inte. Jag skulle inte direkt vinna pris som världens snyggaste och vackraste tjej idag. Skulle snarare plocka hem priser som årets hängbukssvin.

00:53. Sova kanske? Jag får bara inte glömma att skriva en lista på allt vi ska ha på K-rauta. Och ta ledigt från jobbet över påsk. I morgon måste jag få upp rullgardinen. Kanske om jag mutar systeryster med lite lunch. Naglarna måste jag fixa också. Och Björn Ranelid, herregud, vad fan har han i melodifestivalen att göra? Visst fan, hyllorna måste förankras i väggen men var är skruvarna? Nu blev jag törstig igen.

Oh sweet lord.

Pappa kommer på besök

Mina föräldrar kikade förbi i förmiddags för att fika och inspektera lägenheten. Pappa påpekade att vi saknade lampor i köket. Vilket jag är smärtsamt medveten om och berättade att vi beställt hjälp av en elektriker.

Haha ja, du har ju alltid varit ett ljushuvud! skrockade pappa och såg nöjd ut med sig själv.

Petra - den tekniska idioten

I förrgår jublade jag av glädje - dosan till vår hemtelefon hade kommit och allt funkade! Jo tjena. En förvirrad systeryster K ringde på mobilen och undrade varför vi inte svarade. Det visade sig att det gick finemang att ringa ut men inte in. Den där bruksanvisningen hade tydligen en baksida också. Så nästa vecka kanske vi har en fungerande hemtelefon. Vi ska bara skicka in en överförelsefullmakt med snigelpost så vi inte behöver byta telefonnummer. Och sen berätta för det Stockholmsbaserade företaget vi numer anlitar att Växjö inte ligger utomlands.

Kökslamporna har vi inte heller fått upp. Vi ska anlita en elektriker för att montera upp dom. Seriöst, hur jävla svårt ska det vara att få upp några spotar i taket? Det kunde väl för fan stå på förpackningarna att en fackman behövs.

Har jag förresten berättat om helvetet jag gick igenom för att hänga upp några gardiner? Vid vår tripp till Ullared inhandlades bland annat gardinstänger som man kan förlänga. Jo tjena. När jag väl skulle få upp stängerna visade det sig att det inte alls gick att dra ut den inre stången för det fanns ingen. Vi har en fönsterbrädd på över två meter vid varje fönsterpar. Ullaredsstängerna var på knappt en meter. You do the math. En smula förargad köpte jag nya stänger. Kommer hem och får inte upp förpackningen. efter en stunds klippande hade jag även fått förstärkning av sambon som stod på en stol, redo att hänga gardiner. Frid och fröjd, stängerna gick att förlänga, precis som utlovat. Sen var det ju bara den lilla ynka detaljen att stängerna var fyra centimer för korta. Fyra jävla centimeter! Jag bröt ihop en smula kan vi säga.

Det hela slutade med att jag fick kombinera alla gardinstänger och skita i mina fina ändstycken som givetvis inte passade på dom nya stängerna. Men jag fick upp gardinerna, det fick jag. Sen försöker jag skita i det faktum att det ser ut som fan.

Viktiga ämnen

Jag och en patient hade ett intensivt samtal i går morse där ytterst viktiga ämnen avhandlades. Av någon anledning kom vi in på the real housewives of New Jersey. Ett ämne som ligger oss båda varmt om hjärtat även om jag personligen mer brinner för fruarna i Beverly Hills. Den stora frågan var - kommer Terese att försonas med sin bror Joe? Och hur stod det egentligen till i huvudet på Danielle?

Därefter gick vi över till en annan brinnande het fråga - vad är familjen Kardashians kända för, egentligen? Vi kom inte på något riktigt bra svar trots att vi stötte och nötte frågan i nästan en timme. Det enda vi kom på var fadern som var O.J Simpsons advokat, Kims utvik och styvfaderns misslyckade plastikoperationer.

Ja men jag kan ju inte vara finkutur hela tiden.

Detta eviga velande

Om en månad ska jag på en må bra-dag. Det börjar med en ansiktsbehandling och lite massage hos min hudterapeut för att sedan avslutas hos frisören. En ny förmåga för min del. Jag är oftast kinkig med vem som får sätta saxen i mitt hår. Så pass kinkig att jag klippte mig två gånger om året när jag bodde i Stockholm. Två gånger om året var så många gånger som jag åkte ner till Tingsryd nämligen där min frisör huserar.

Men, den här gången tänkte jag tuffa till mig. Ni vet, bryta mig ut lite ur min bekvämlighetslåda och testa något nytt. Inte nog med att det blir en ny frisör, jag funderar även på en radikal förändring i min frisyr. Något jag tycker är fasligt snyggt så är det lite rakat hår på sidorna och längre upptill, tänk lite Sara från ANTM säsong 6 eller lite influenser från Rihanna. Ska rådgöra med frisören hur det skulle bli med mitt hår som är väldigt tjockt. Om jag vågar ta steget alltså.

Vad säger ni, bu eller bä?

Döden är nära

Vi har fått vinterkräksjukan. Det är ett helvete. Jag är relativt bra i jämförelse med min sambo. Han ligger inför döden. Jag trodde inte att han kunde toppa sitt förkylningsgnäll men det här tar priset. Han kan inte ens ta på sig sina raggsockor själv. Vilket givetvis faller på mig att göra.

Klart jag hjälper honom med allt han vill, skär i hjärtat ändå när han är så dålig. Men det är inte direkt vad jag vill göra när jag är sjuk.

Vad har ni för bra sjukmat när ni är dåliga?