tisdag 29 december 2009
Du vet att du är trött när...VII
...du tror att du har tappat en tå från foten. Du ska använda dina fina tåstrumpor men när du ska trä i tårna blir det en tå över på strumpan och du räknar i panik alla dina tår på foten. Du kommer fram till att du har fem tår och börjar svära i ren trötthet över att du visst saknar en tå på foten.
måndag 28 december 2009
Jag är för trött för att orka vara arg
Arg är något jag har varit nästan hela dagen. Och stressad. Idag insåg jag även varför en vårdkarriär inte är något mig. Jag skulle helt enkelt inte palla psykiskt. Då menar jag inte att jag inte skulle palla se hur dom boende blir sämre och går bort. Nej, jag menar cheferna och facket. Herregud säger jag bara.
I natt fick vi i personalen order om att en boende måste ha en vakande personal hos sig konstant och att vi ska sätta in extra vak. Detta fick jag veta i morse när jag kom och blev satt på vak medan min kollega började ta upp resten utav dom boende. Och det är inget lätt jobb att göra även om man är två personer. Tänk er då hur det blir när man ska göra allt själv.
Klockan gick och kollegan ringde till vår chef för att höra hur det är tänkt och förklarade att vi har order om extra vak. Det blev blankt nej från chefens sida. Blev även nej från högre instans. Argumentet var "det kostar för mycket". Med andra ord struntade våra chefer helt i LSS-lagen som mitt boende går under och tänkte istället på sin kära budget som absolut inte får överskridas.
Efter samtalet vi hade med facket för att höra om våra chefer verkligen får reducera arbetsstyrkan när arbetsbördan ökar blev vi inte gladare. Facket fegade ur och ville inte ta en diskussion med vår enhetschef. Då började jag undra varför i helvete jag egentligen betalar en fackavgift.
Det tog flera timmar men tillsist fick vi tillstånd att ta in extra vak "vid speciella tillfällen" men inte på heltid eftersom att det är en kostnadsfråga. Tack för det. Inte nog med att man slavar på stället för en usel lön och stressar som det är, nu ska det bli ännu värre. I dagens Smålandsposten stod en kort insändare "Vårdpersonalen går in i väggen..." och det är inte konstigt alls. Vi hanterar fyskiskt krävande uppgifter, mental stress och ångest över att knappt hinna med. Stress och frustration för att vi inte kan få våra chefer att inse att människor går inte att värdera i pengar på det här viset.
Om jag inte hade varit så trött och så matt efter att inte ha ätit mellan 5.30 och 17.00 idag hade jag skrivit ännu surare med ännu fler svordomar. För det här är för jävligt!
Ja, jag kan förstå att cheferna måste hålla koll på budgeten, speciellt i dessa tider. Men har vi fått en ordination, som dessutom är lagstadgad, finns det för fan ingenting att diskutera.
Ge oss vårt extra vak så att vi kan ge alla våra boende en bra tillvaro! En tillvaro som det dessutom finns beslut på och lagar om att vi måste kunna ge våra boende. Bra jobbat kommunen säger jag bara.
I natt fick vi i personalen order om att en boende måste ha en vakande personal hos sig konstant och att vi ska sätta in extra vak. Detta fick jag veta i morse när jag kom och blev satt på vak medan min kollega började ta upp resten utav dom boende. Och det är inget lätt jobb att göra även om man är två personer. Tänk er då hur det blir när man ska göra allt själv.
Klockan gick och kollegan ringde till vår chef för att höra hur det är tänkt och förklarade att vi har order om extra vak. Det blev blankt nej från chefens sida. Blev även nej från högre instans. Argumentet var "det kostar för mycket". Med andra ord struntade våra chefer helt i LSS-lagen som mitt boende går under och tänkte istället på sin kära budget som absolut inte får överskridas.
Efter samtalet vi hade med facket för att höra om våra chefer verkligen får reducera arbetsstyrkan när arbetsbördan ökar blev vi inte gladare. Facket fegade ur och ville inte ta en diskussion med vår enhetschef. Då började jag undra varför i helvete jag egentligen betalar en fackavgift.
Det tog flera timmar men tillsist fick vi tillstånd att ta in extra vak "vid speciella tillfällen" men inte på heltid eftersom att det är en kostnadsfråga. Tack för det. Inte nog med att man slavar på stället för en usel lön och stressar som det är, nu ska det bli ännu värre. I dagens Smålandsposten stod en kort insändare "Vårdpersonalen går in i väggen..." och det är inte konstigt alls. Vi hanterar fyskiskt krävande uppgifter, mental stress och ångest över att knappt hinna med. Stress och frustration för att vi inte kan få våra chefer att inse att människor går inte att värdera i pengar på det här viset.
Om jag inte hade varit så trött och så matt efter att inte ha ätit mellan 5.30 och 17.00 idag hade jag skrivit ännu surare med ännu fler svordomar. För det här är för jävligt!
Ja, jag kan förstå att cheferna måste hålla koll på budgeten, speciellt i dessa tider. Men har vi fått en ordination, som dessutom är lagstadgad, finns det för fan ingenting att diskutera.
Ge oss vårt extra vak så att vi kan ge alla våra boende en bra tillvaro! En tillvaro som det dessutom finns beslut på och lagar om att vi måste kunna ge våra boende. Bra jobbat kommunen säger jag bara.
söndag 27 december 2009
Jag är verkligen på landet
I morgon börjar jag jobba kl 7. Bussen går kl 6, vilket innebär att jag har en stunds dötid att slå ihjäl eftersom att resan tar tio minuter.
Och jag måste gå upp kl 5. Fy satan.
Och jag måste gå upp kl 5. Fy satan.
lördag 26 december 2009
Vågar jag satsa?
Nu börjar mina hudvårdsprodukter från Lumene sjunga på sista versen och min hy kräver något nytt. Efter att ha surfat runt lite på nätet fastnade jag lite för Biotherm Biopur. Lätt som jag har att få pormaskar känns detta alternativ lite lockande. Men sen tänkte jag på när jag testade Black head scrub och finnarna fullkomligt poppade upp, vilket kändes extremt konstigt då jag nästan aldrig har haft finnar i ansiktet. Är lite smårädd att det ska hända igen och ska jag lägga runt tusen-lappen på produkter vill jag gärna ha lite inside information från någon som har använt Biotherms produkter. Hur tycker ni att dom är? Får man det man betalar för? Ska jag satsa?
Är det jul så är det jul
Jag har nog inte ätit något under dessa dagar som kan gå under kategorin nyttigt. Förutom lax då. Tvivlar dock på att dom mängderna lax jag har fått i mig anses som nyttiga. Jag menar, herregud, julmust till frukost. "Det är bara jul en gång om året" tänker jag och häller upp ett glas till, sätter kolsyran i halsen och får ont i näsgångarna. För att trösta mig går jag och tar mig en mintkyss som grannen gjort. Sen ser jag resten av godisskålarna och så är det kört.
För att iaf kunna säga att jag har varit duktig under julen tog jag med Snuffse på en springtur. Eller, jag försökte iaf. Nyligt könsmogen som han är ska han stanna varannan meter för att skvätta lite där andra hundar också har skvätt. Det är ett under att mina armar inte har gått ur led när han helt plötsligt har tvärstannat.
På jobbet går det inte bättre. Kollegorna är duktiga som fan på att göra julgodis. Står en fin skål inne på kontoret som fylls på kontinueligt med gottis. Och under skvallrandet som vi bedriver när vi har en lugn stund går handen omedvetet (oftast medvetet ska jag nog erkänna) till skålen. "Jävla tanter och deras godis" tänker jag och tar en rocky road-bit till.
Jag får nog boka en stol till på planet för att kunna få plats efter allt det här frosseriet.
För att iaf kunna säga att jag har varit duktig under julen tog jag med Snuffse på en springtur. Eller, jag försökte iaf. Nyligt könsmogen som han är ska han stanna varannan meter för att skvätta lite där andra hundar också har skvätt. Det är ett under att mina armar inte har gått ur led när han helt plötsligt har tvärstannat.
På jobbet går det inte bättre. Kollegorna är duktiga som fan på att göra julgodis. Står en fin skål inne på kontoret som fylls på kontinueligt med gottis. Och under skvallrandet som vi bedriver när vi har en lugn stund går handen omedvetet (oftast medvetet ska jag nog erkänna) till skålen. "Jävla tanter och deras godis" tänker jag och tar en rocky road-bit till.
Jag får nog boka en stol till på planet för att kunna få plats efter allt det här frosseriet.
fredag 25 december 2009
Förlåt men jag glömde faktiskt...
Så, god jul i efterskott till er!
Igår hann jag inte önska er det, full rulle här hemma innan jag susade till jobbet. Jag fick så mycket choklad i mig igår att jag knappt kunde sova inatt. Kul när man skulle upp halv sju... Men nu är jag hemma hos föräldrarna igen och väntar på att åka iväg till kvällspasset. Delade turer är fan inte roligt. Men när jag tänker på pengarna känns allt genast lite lättare igen.
Däremot så hoppas jag att alla ni har haft en härlig julafton och god fortsättning!
Igår hann jag inte önska er det, full rulle här hemma innan jag susade till jobbet. Jag fick så mycket choklad i mig igår att jag knappt kunde sova inatt. Kul när man skulle upp halv sju... Men nu är jag hemma hos föräldrarna igen och väntar på att åka iväg till kvällspasset. Delade turer är fan inte roligt. Men när jag tänker på pengarna känns allt genast lite lättare igen.
Däremot så hoppas jag att alla ni har haft en härlig julafton och god fortsättning!
onsdag 23 december 2009
Det är två läger
På mitt jobb, gruppboendet, härjar just nu en vild debatt om SAAB och Maud Olofsson. Kollegorna är uppdelade i två läger. Ena gruppen anser att Olofsson har agerat åt helvete fel och den andra anser att hon gjort helt rätt. Eftersom att jag har lagt mitt patripolitiska engagemang på hyllan och omorienterar mig politiskt sett (just nu anser jag att det är som att välja mellan pest eller kolera) har jag tassat lite på tå. Idag kom den stora frågan. "Jaha, Petra, vad tycker DU om Maud Olofssons agerande?"
Ja, vad tycker jag egentligen?
Jag har aldrig gillat Maud Olofsson och anser under sin tid i regeringen har hon inte kommit med ett enda förslag som har varit vettigt eller sagt något som jag håller med om. Förutom det här. Jag tycker det är helt rätt att staten inte har gått in och köpt upp SAAB och räddat företaget. Däremot tycker jag det är för jävla synd om alla människor som kommer att förlora sina jobb om GM nu skulle besluta för att avveckla SAAB.
Om SAAB hade varit ett företag som gick med vinst eller ansågs ha en stark potential till att vända den negativa trenden hade jag tyckt annorlunda. Jag anser att staten ska tjäna på alla köp utav bolag som görs och inte förlora på det. Vilket troligen är fallet som staten skulle ha gått in.
Jag anser även att GM har gjort stora misstag och inte utvecklat SAAB, som faktiskt är en kanonbil med stark potential, och anpassat bilen för en större marknad. I dagsläget är SAAB-köparna personer som har likadant klimat som vi har här i Sverige. För bilen är en jävligt bra bil i det här vädret. En stor miss att inte utveckla och anpassa, kanske göra lite modeller som kan ha en stor framgång även i andra väderlekar än det pissiga vi har. Jag tänker så här - GM, ni har haft ett bra bilmärke i flera år, varför inte förbättra det? Sen har givetvis inte det ekonomiska läget förbättrat krisen som SAAB har hotats utav under flera år.
Som sagt, jag tycker det är hemskt att så många blir av med jobben. Det är inte bara SAAB-anställda som drabbas utan även flertalet underleverantörer som måste skära ner på personalstyrkan.
Jag kommer vara en utav personerna som kommer följa rapporteringen kring SAAB med spänning. För jag hoppas verkligen att det går att lösa.
Vad tycker ni? Gjorde Maud Olofsson rätt i den här frågan?
Ja, vad tycker jag egentligen?
Jag har aldrig gillat Maud Olofsson och anser under sin tid i regeringen har hon inte kommit med ett enda förslag som har varit vettigt eller sagt något som jag håller med om. Förutom det här. Jag tycker det är helt rätt att staten inte har gått in och köpt upp SAAB och räddat företaget. Däremot tycker jag det är för jävla synd om alla människor som kommer att förlora sina jobb om GM nu skulle besluta för att avveckla SAAB.
Om SAAB hade varit ett företag som gick med vinst eller ansågs ha en stark potential till att vända den negativa trenden hade jag tyckt annorlunda. Jag anser att staten ska tjäna på alla köp utav bolag som görs och inte förlora på det. Vilket troligen är fallet som staten skulle ha gått in.
Jag anser även att GM har gjort stora misstag och inte utvecklat SAAB, som faktiskt är en kanonbil med stark potential, och anpassat bilen för en större marknad. I dagsläget är SAAB-köparna personer som har likadant klimat som vi har här i Sverige. För bilen är en jävligt bra bil i det här vädret. En stor miss att inte utveckla och anpassa, kanske göra lite modeller som kan ha en stor framgång även i andra väderlekar än det pissiga vi har. Jag tänker så här - GM, ni har haft ett bra bilmärke i flera år, varför inte förbättra det? Sen har givetvis inte det ekonomiska läget förbättrat krisen som SAAB har hotats utav under flera år.
Som sagt, jag tycker det är hemskt att så många blir av med jobben. Det är inte bara SAAB-anställda som drabbas utan även flertalet underleverantörer som måste skära ner på personalstyrkan.
Jag kommer vara en utav personerna som kommer följa rapporteringen kring SAAB med spänning. För jag hoppas verkligen att det går att lösa.
Vad tycker ni? Gjorde Maud Olofsson rätt i den här frågan?
Mitt hjärta blöder lite
Så här är det, Egalia SKA räddas. Det är inget snack om saken. Egalia behövs som fan och MÅSTE vara kvar. Seriöst, det vore själva fan om politikerna inte kunde fatta ett positivt beslut.
Vad kan vi göra åt saken? Det går bla att skänka pengar till Egalia. Det kan du göra på bankgironr 273-4382. Om du vill se och höra lite mer om läget om Egalia kan du klicka in dig här så berättar både RFSL Stockholms och RFSL Ungdoms ordföranden i ABC-nyheterna.
Det finns även en namninsamling du kan skriva under.
Vad kan vi göra åt saken? Det går bla att skänka pengar till Egalia. Det kan du göra på bankgironr 273-4382. Om du vill se och höra lite mer om läget om Egalia kan du klicka in dig här så berättar både RFSL Stockholms och RFSL Ungdoms ordföranden i ABC-nyheterna.
Det finns även en namninsamling du kan skriva under.
Idag var det stressigt på riktigt
07.47 ringer min mobil. "Hej, var är du? Du skulle ju börja nu vid halv åtta" säger kollegan. Jahapp, ytterligare ett bevis på hur handikappad jag är när saker inte står i min kalender. En halvtimme senare sladdar jag in i lokalerna tack vare min käre far. Vilket bra första intryck jag måste ha gjort på den nya vikarien. Försenad, håret åt alla håll och kanter och är mer förvirrad än någonsin. Kortslutning deluxe i skallen. Får trösta mig med att det är första gången det händer.
Klockan fyra ska jag vara tillbaka på bygget igen. Den här gången vet jag om att jag ska dit.
Klockan fyra ska jag vara tillbaka på bygget igen. Den här gången vet jag om att jag ska dit.
tisdag 22 december 2009
Åh detta stressiga liv jag lever...
Ni anar inte hur stressigt jag har haft det idag!
Jag har:
- Busat med Snuffse i snön och gått en långpromenad efter frukost. Eller kallas det frukost om man äter vid 12.30?
- Lagat middag till föräldrarna
- Sov lite framför tv:n
- Gick ut med hunden
- Ätit fyra pepparkakor med ädelost
- Saknat R och Stockholm till förbannelse
- Druckit sju koppar glögg på rad
- Lekt i snön med nämnda hund
- Mobbat min hårt arbetande pojkvän som fick nöja sig med McDonalds när jag mumsade i mig gottis
- Funderat på att hjälpa pappa lägga in sill men ansåg mig inte hinna eftersom att bloggen behövde uppdateras
- Tittat lite på min kurslitteratur och tänkt "i morgon är en annan dag!"
Ja, ni hör ju hur stressigt jag har det här nere.
Jag har:
- Busat med Snuffse i snön och gått en långpromenad efter frukost. Eller kallas det frukost om man äter vid 12.30?
- Lagat middag till föräldrarna
- Sov lite framför tv:n
- Gick ut med hunden
- Ätit fyra pepparkakor med ädelost
- Saknat R och Stockholm till förbannelse
- Druckit sju koppar glögg på rad
- Lekt i snön med nämnda hund
- Mobbat min hårt arbetande pojkvän som fick nöja sig med McDonalds när jag mumsade i mig gottis
- Funderat på att hjälpa pappa lägga in sill men ansåg mig inte hinna eftersom att bloggen behövde uppdateras
- Tittat lite på min kurslitteratur och tänkt "i morgon är en annan dag!"
Ja, ni hör ju hur stressigt jag har det här nere.
Jodå, jag lever!
Men ett par gånger undrade jag allvarligt om jag faktiskt skulle överleva.
Att dra en väska på 15 kg på en oplogad väg, vilket resulterar i en nästan gråtandes Petra och en väska till snöplog fick mig att undra hur fan resten av resan skulle bli i söndags när jag skulle hem till R.
R har dessutom fått för sig att han ska lära mig slåss. Det går sådär. Han kör med taktiken "överraska och överrumpla" i tid och otid. Det hela brukar sluta med att jag hotar honom med handväskan.
Söndagen, som var vår 1-årsdag (vart fan har tiden tagit vägen?!) och det blev en massa mys, vin, bad och massage. Självklart blev det lite våfflor och varm choklad när vi hade tjafsat klart om vem som skulle ge sig ut i snöhelvetet. Jag putade lite med underläppen och såg på R med hundögon. Han kapitulerade inom femton sekunder.
Måndagen kom och jag vaknade pigg som en mört jämte min extremt morgontrötte man. Han fick ett par timmars sovmorgon innan jag väckte honom med lite frukost på sängen, bla med lite nygräddade våfflor på smet som blivit över. Innan jag väckte honom hann jag dessutom köra några maskiner tvätt, vika, diska och plocka undan så att han skulle slippa. Ibland är jag världens bästa flickvän helt enkelt.
Flygresan ja... Jag har en tendens att nästan bli troende när jag sätter mig i ett flygplan. Jag har nog aldrig varit så nära som igår när jag upptäckte att det bara var ena motorn som var igång redan innan vi hade taxat ut. När samma motor dessutom la av uppe i luften var jag övertygad om att vi skulle störta och dö."Jag skulle ha tagit tåget!" var det första jag tänkte. Men motorn kom igång och vi kunde landa i Växjö utan problem där mamma och pappa mötte upp med en Snuffse som växt till sig sen jag var nere sist.
Snart är det dags att pälsa på sig och gå ut i minus 18 grader för att rasta Snuffse da Snödykare. Ser han en snöhög dyker han rakt in i den och tycker det är fantastiskt roligt. Jag är inte lika road där jag står och fryser näsan av mig.
Att dra en väska på 15 kg på en oplogad väg, vilket resulterar i en nästan gråtandes Petra och en väska till snöplog fick mig att undra hur fan resten av resan skulle bli i söndags när jag skulle hem till R.
R har dessutom fått för sig att han ska lära mig slåss. Det går sådär. Han kör med taktiken "överraska och överrumpla" i tid och otid. Det hela brukar sluta med att jag hotar honom med handväskan.
Söndagen, som var vår 1-årsdag (vart fan har tiden tagit vägen?!) och det blev en massa mys, vin, bad och massage. Självklart blev det lite våfflor och varm choklad när vi hade tjafsat klart om vem som skulle ge sig ut i snöhelvetet. Jag putade lite med underläppen och såg på R med hundögon. Han kapitulerade inom femton sekunder.
Måndagen kom och jag vaknade pigg som en mört jämte min extremt morgontrötte man. Han fick ett par timmars sovmorgon innan jag väckte honom med lite frukost på sängen, bla med lite nygräddade våfflor på smet som blivit över. Innan jag väckte honom hann jag dessutom köra några maskiner tvätt, vika, diska och plocka undan så att han skulle slippa. Ibland är jag världens bästa flickvän helt enkelt.
Flygresan ja... Jag har en tendens att nästan bli troende när jag sätter mig i ett flygplan. Jag har nog aldrig varit så nära som igår när jag upptäckte att det bara var ena motorn som var igång redan innan vi hade taxat ut. När samma motor dessutom la av uppe i luften var jag övertygad om att vi skulle störta och dö."Jag skulle ha tagit tåget!" var det första jag tänkte. Men motorn kom igång och vi kunde landa i Växjö utan problem där mamma och pappa mötte upp med en Snuffse som växt till sig sen jag var nere sist.
Snart är det dags att pälsa på sig och gå ut i minus 18 grader för att rasta Snuffse da Snödykare. Ser han en snöhög dyker han rakt in i den och tycker det är fantastiskt roligt. Jag är inte lika road där jag står och fryser näsan av mig.
lördag 19 december 2009
Dagen ja...
Mitt hat mot snö är ingenting mot vad jag känner nu. I fyra timmar halkade jag gata upp och gata ner, svärandes och surandes tillsammans med R. Av någon anledning har R blivit en riktig jävla hurtbulle och tyckte det var sååå roligt att gå runt i snöyran och titta på folk. Jag bara muttrade och längtade tills vi kom till gamla stan där R utlovat fika.
Efter 40 minuters frid gjorde hurtbullen i R sig påmind och ville ut igen.Jag fick med honom till Åhléns city där jag gjorde det jag gör bäst - lät pekfingret arbeta hårt samtidigt som jag sa "den här vill jag ha...ååååh, vad fin, den vill jag ha!", speciellt borta vid köksavdelningen. Sen hittade R en massa japanska teknikprylar och blev okontaktbar.
Sen vaknades det middag på "..En thai till...?" Stor besvikelse. Både jag och R beställde in ankbröst (han grillad och jag flamberad). Ingen rätt smakade bra. Min var åt helvete för salt, tror jag drack mer och skyfflade in desto mer ris än vad jag fick in anka i munnen. R's anka var i kokosmjölk och var väldigt syrlig efter för mycket citrongräs och limesaft. Väldigt tråkigt med tanke på hur mycket lovord min träningskompis F har öst över stället. Kocken kanske hade en riktigt pissig dag?
Eftersom att jag och R har vår första årsdag i morgon skickade han hem mig efter middagen. Tydligen ska han förbereda någon överraskning som jag inte får se förrän i morgon. Om jag blev nyfiken? Som fan. För att få bort mina tankar på överraskningen testade jag något nytt. Äta ur Paradis-asken i mörkret för att se hur många bitar jag kunde få i mig innan jag bet i romrussin. Det gick sådär. Två bitar fick jag i mig innan jag började känna kväljningar och fick skölja munnen ett bra tag.
Eftersom att jag flyger ner till Småland på måndag eftermiddag och spenderar tiden tills dess hemma hos R kommer jag inte uppdatera förrän på tisdag, ev. måndag kväll. Så att ni inte tror att mitt plan har åkt fel och störtat på Nordpolen där jag har blivit uppäten av isbjörnar.
Efter 40 minuters frid gjorde hurtbullen i R sig påmind och ville ut igen.Jag fick med honom till Åhléns city där jag gjorde det jag gör bäst - lät pekfingret arbeta hårt samtidigt som jag sa "den här vill jag ha...ååååh, vad fin, den vill jag ha!", speciellt borta vid köksavdelningen. Sen hittade R en massa japanska teknikprylar och blev okontaktbar.
Sen vaknades det middag på "..En thai till...?" Stor besvikelse. Både jag och R beställde in ankbröst (han grillad och jag flamberad). Ingen rätt smakade bra. Min var åt helvete för salt, tror jag drack mer och skyfflade in desto mer ris än vad jag fick in anka i munnen. R's anka var i kokosmjölk och var väldigt syrlig efter för mycket citrongräs och limesaft. Väldigt tråkigt med tanke på hur mycket lovord min träningskompis F har öst över stället. Kocken kanske hade en riktigt pissig dag?
Eftersom att jag och R har vår första årsdag i morgon skickade han hem mig efter middagen. Tydligen ska han förbereda någon överraskning som jag inte får se förrän i morgon. Om jag blev nyfiken? Som fan. För att få bort mina tankar på överraskningen testade jag något nytt. Äta ur Paradis-asken i mörkret för att se hur många bitar jag kunde få i mig innan jag bet i romrussin. Det gick sådär. Två bitar fick jag i mig innan jag började känna kväljningar och fick skölja munnen ett bra tag.
Eftersom att jag flyger ner till Småland på måndag eftermiddag och spenderar tiden tills dess hemma hos R kommer jag inte uppdatera förrän på tisdag, ev. måndag kväll. Så att ni inte tror att mitt plan har åkt fel och störtat på Nordpolen där jag har blivit uppäten av isbjörnar.
Jag kan inte låta bli...
Det var längesen jag gjorde en lista så här kommer en!
Nämn något som gjorde dig glad igår: En av mina bästa vänner, Nykteristfinnen, kom över för att fika. Alltid lika roligt att prata med någon som är lika bitter som en själv.
Vad gjorde du kl 08 imorse: Målade naglarna.
Längtar du mest efter just nu: Min pappa, mina systrar och resten av min stora härliga familj, Snuffse. Men framför allt vill jag veta vad R har planerat för vår 1-årsdag i morgon.
Nämn något som gjorde dig glad igår: En av mina bästa vänner, Nykteristfinnen, kom över för att fika. Alltid lika roligt att prata med någon som är lika bitter som en själv.
Vad gjorde du kl 08 imorse: Målade naglarna.
Vad gjorde du för 15 min sedan: Tänkte "inte halka, inte halka..." när jag gick uppför backen from hell.
Det sista du sa högt: Jag sjöng "White christmas" tills grannen bankade i väggen. Lättstörda jävel, lite skönsång har ingen dött av.
Det senaste någon sa till dig: "Älskar dig sessan"
Vad har du druckit idag: Massa vatten och lite cola.
Vad var det senaste du åt: Åt helvete för salt flamberad anka (ja, jag fuskar ibland) på "En thai till...?"
Vad var det senaste du köpte: Laktosfri mjölk.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Träfärgad. Fast jag trodde den var röd. Det innebär att jag har levt 1½ år i lögn. Sanningen smärtar.
Vad är det för väder hos dig nu: Snöstorm, igen.
Godaste glassmaken: Äppel/kanel och pecanöt/kola.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja, efter att jag träffade R gör jag det. Visste direkt att han var the one.
Sover du tungt: En hel brandbilskår kan köra förbi med sirerna på utan att jag reagerar. Men om täcket försvinner vaknar jag direkt.
Drömmer du mardrömmar: Nej, inte vad jag vet. Minns sällan vad jag drömmer och tur är väl det ibland?
Trivs du med ditt jobb: I love my work!
Favoritklädsel: Någon fin kjol, en snygg topp och ett par heels till det så är jag nöjd.
Favoritlåt just nu: "Billie Jean" med MJ.
Vad ser du om du tittar till höger: Min säng.
Vad gör dig glad just nu: Min själ är död och jag kan inte känna glädje. Enligt vissa. Jag själv anser att jag blir glad utav mycket just nu. Mest utav allt att jag snart får krama sönder mina underbara systrar.
Vad ska du göra härnäst: Häva i mig té!
Höger eller vänsterhänt: Left is the new right.
Humör just nu: Lite trött men uppspelt.
Favoritgodis: Choklad och oliver.
Kläder just nu: Flanellpyjamas.
Sommarplaner: Att njuta som fan om jag överlever vintern. Och Pride! Massa fest med underbara människor!
Hur många kuddar sover du med: 4.
Spelar du något instrument: Jag kan fortfarande spela "Lilla snigel" på blockflöjt som jag lärde mig vid 8 års ålder. Och fortfarande lika falskt.
Morgon eller nattmänniska: Nattuggla med dragning åt morgonmänniska.
Vad är viktigast för dig: Min familj, vänner, R och en massa annat.
Är du kittlig: Det berättar jag inte.
Snarkar du: Nej men jag gnisslar tänder och pratar i sömnen.
Stjärntecken: Jungfru med allt vad det innebär.
Äckligaste insekten: Mygg. Fy fan vad jag hatar myggor!
Längtar du mest efter just nu: Min pappa, mina systrar och resten av min stora härliga familj, Snuffse. Men framför allt vill jag veta vad R har planerat för vår 1-årsdag i morgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)