Sköna maj, gröna maj!

Maj har kommit med sol, äntligen. Jag njuter av en ledig vecka och försöker lägga all stress bakom mig, åtminstone för ett par dagar till. Det går inte riktigt att beskriva lugnet i själen jag fått senaste tiden, sen solen kom igen.

 Jag har legat på alla fyra i mina föräldrars trädgård, kikat under löv och granris, på jakt efter blommor som säger att nu, nu Kakan är våren här! Pappa visade mig blåsipporna och jag jublade av glädje.

Det är något speciellt med blommor, jag vill omge mig med blommor och grönt så fort jag får tillfälle när våren kommer. Just nu på vår balkong har rädisorna kommit upp, citronträdet blommar om och när sina frukter, gurkplantorna har börjat kika upp genom jorden och salladen vinkar försynt från sin lilla låda.

 På landet vid en gärdsgård, mitt i solen sträckte sig vitsipporna mot solen, nästan lika mycket som jag gjorde.

Jag och brorsbarnen gick på upptäcktsfärd, tittade på blommor, konstgjorda ankor med något konstigt på ryggen och spanade på humlor. Sen drack vi jordgubbssaft.

 Min älskade, min hjälte, sprang sitt allra första lopp och höll på att spy efteråt. Men det gör inget, han är fortfarande min hjälte som gång på gång visar hur stark han är.

Svärföräldrarna kom på besök och givetvis måste slottet besökas. Vi visade var vi vigdes och svärfar försvann.

Jag hittade en fontän och var lycklig. Hösten gjorde sina försök att dröja sig kvar men nej nej, våren städar ut.

Vad vore maj utan en fika på mormor och morfars altan? Det är inte vår på riktigt innan första altanfikan är gjord, så enkelt är det.