fredag 30 december 2011

Di kallar't a perfect match

Efter den indiska lunchen i Finland begav vi oss till Candy World här i Haparanda och herrejävlar vilken affär! Det är den största godisbutik jag någonsin varit inne i, där fanns allt och lite till.

När vi gick där och botaniserade blev jag lite sugen på kinderägg men avfärdade tanken. Jag är trots allt 24, då kan man inte äta kinderägg hur som helst. Åh tror du det finns kinderägg här? sa K helt plötsligt. Jag jublade inombords. Ett 4-pack fick det bli, det är ju nyår i morgon.

Vi är perfekta för varandra, ni hör ju.


onsdag 28 december 2011

Uppdatera från Norrland

Jag lever prima liv här uppe. Mina svärföräldrar skämmer bort mig så jag nästan skäms över alla fina julklappar och markservice jag fått.

Idag bär det av mot Luleå och hockey, till sambons stora glädje. Jag ser bara mellandagsrean framför mig.

Igår var det en tur runt hela Haparanda och matlagning till svärfamiljen. Jag lyckades äntligen komma på vad jag skulle laga. Blev ört-och vitlöksfläskfilé med en avokadosallad, en kall limesås och potatisklyftor till det. Till efterrätt blev det en cheesecake med passionsfrukt. Det hela blev väldigt uppskattat, till min stora lättnad.

söndag 25 december 2011

Bye bye

I morgon flyger jag till Luleå om stormen tillåter. En vecka ska spenderas med svärföräldrarna och bli lite bortskämd. Som ni förstår lär inte uppdateringen bli den bästa den närmsta tiden.

God jul och gott nytt år!

torsdag 22 december 2011

Jag har det inte lätt alltså

Saker K gärna vill prata om under fotbollen:
- Att Tottenham är grymma
- Att Chelsea suger
- Hur mina nyvaxade och nyfärgade ögonbryn påminner om Alexander Rybacks

Saker K inte vill prata om under fotbollen:
- Hur presenterna jag köpte till mina systrar egentligen passar bättre i vår nya lägenhet
- Om mina nya tio idéer till julklapp åt systrarna istället
- Att vi borde köpa fler gardiner så alla fönster matchar
- Hur nöjd jag är med mina ögonbryn
- Sucken han la av när jag pratade högt om vilket smink jag ska packa ner tolkar jag som ointresse

Ibland pratar vi olika språk.

Ja men tack så jävla mycket

Det är väl få som missat att Kajsa Bergqvist gått ut i dagarna med att hon har flickvän. Jag har ingenting att säga om det, förutom en sak - tack så jävla mycket Kajsa.

Här har man gått och suktat i flera år efter dig Kajsa, dreglat och känt begär. Jag tappade inte modet när du gifte dig med Måns, jag hoppades ändå under mina singelår att jag ändå skulle ha en liten chans. En chans jag hoppades skulle öka den dagen ni skilde er. Men sen började jag inse att nej, det här var kanske inget som skulle hända. Jag gick vidare, träffade K och levde ett nytt liv.

Och helt plötsligt när jag ska logga in på Qruiser står det över hela skärmen att du har flickvän. Vad fan Kajsa! I n t e okej! Du kunde väl i alla fall ha ringt mig?

Jag var beredd att spöa någon

Jag fick världens överraskning igår när jag kom hem. Minns ni den barnfarliga hyllan jag så gärna vill ha? K hade stressat hem från jobbet för att hinna köpa den innan jag slutade jobba så han kunde överraska mig.

Han gav mig ångest när han bad mig blunda och ledde mig in till den stora garderoben. Jag var livrädd att han stökat ner och småbubblade av ilska. Och så stod den där! Visserligen omonterad men ändå, han fixade hyllan!

Vi kan säga att jag har förlåtit honom för hela grejen med oxsteken.

tisdag 20 december 2011

Jag är jävligt trött alltså

Juletid schmuletid, jag orkar inte. Det var näst sista introdagen idag, ny avdelning, nya patienter och nya rutiner.

Fick ett glädjande besked, efter två utav fyra dagar fick jag erbjudande om ett vikariat på heltid. Jag säger bara en sak - hellfuckingyeah!

måndag 19 december 2011

En timme senare

Jag är rätt nöjd, det måste jag säga. Nu har vi ett rejält lass som ska till röda korset och ett lass som ska slängas.

Det här är en bra måndag.


Projekt garderob

Det här är nästan lite pinsamt att eränna men det rann nästan till vid tanken på att jag ska in och organisera upp garderoben nu.


söndag 18 december 2011

Han försöker i alla fall

Sambon sa att han kunde laga mat idag och fick mig att jubla. När jag kom ut i köket undrade jag varför han stod och skivade upp oxsteken jag skulle laga ikväll. Oxstek? Är inte det här kycklingen vi ska ha till lunch? sa K

Vet inte du hur kycklingfiléer ser ut? frågade jag och sambon svarade att kycklingar, det är ju sådana med fjädrar på, helt seriöst. Jag visste seriöst inte om jag skulle skratta eller gråta. Han är en man på 30 år, som inte vet hur en kycklingfilé ser ut, som stod i kylskåpet enligt mina direktiv, som istället tar oxsteken på diskbänken vars omslutande påse har en stor fet lapp där det står OXSTEK och tror det är kyckling.

Ibland är det inte så konstigt att jag lagar 99.9% av all mat här hemma.

Okej, lite nyfiken är jag kanske

När jag kom hem igår, totalt utmattad efter jobbet frågade K mig vad jag har för ringstorlek. Vi kan säga att han fick min uppmärksamhet direkt. Han vägrade dessutom berätta varför han ville veta. Vi bestämde oss för att skjuta upp förlovningen till efter vi flyttat och kommit i ordning, när jag påpekade detta såg han bara mystisk ut.

Jag lovade att jag ska till guldsmeden i morgon och prova ut rätt storlek. Väntan till annandag jul är olidlig. Klart jag kommer bli glad för vad han än ger mig men är det inte en förlovningsring kommer jag bli lite besviken.

S k j u t m i g

Sambon är sjuk. Ni vet, på ett sånt där manligt viss när han yrar om döden och att han ser ljuset (klart som fan han ser ljuset, jag tände nyss i taket). Han har knappt feber och är bara lite slemmig i halsen.

Jag har feber, är tjock i halsen, slemmig, snorig och har svårt att prata. Där pratar vi sjuk. Men gnäller jag om döden? Icke. För jag måste laga lunch, middag, ta hand om K som muttrar om en fotbollsmatch som går åt helvete och gärna städa lite.

En vecka kvar till semester.

lördag 17 december 2011

Joråsåatteh...

Jag lever, jag mår bra jag är bara jävligt trött för tillfället. Idag var andra dagen på nya jobbet och det är en del att bearbeta om vi säger så. Men jag trivs, det gör jag sannerligen.

torsdag 15 december 2011

Julhopping - en upplevelse

Nu har vi alla julklappar klara! Nästan iaf, vi har bara en gemensam kvar till sambons föräldrar och sen mer eller mindre alla klappar till min familj, men sen, sen är vi klara.

K hade kommit på en skitbra sak - köpa böcker åt alla! Jag var väl inte lika pepp på idén och lyckades övertyga honom om att köpa en kaffekanna från Stelton till min svärmor. Visst, jag tycker att folk borde läsa mer i allmänhet men lite fantasi tack när vi  snackar julklappar.

Vad är det värsta ni fått i julklapp?

onsdag 14 december 2011

Det är väl bara att bita i det sura äpplet

Jag bäddade sängen innan och vad händer? Sängen går sönder. Fan vad roligt.

Att köpa ny säng precis så här innan jul och flytten är precis vad vi behöver. För vi har ju inga andra utgifter eller riskerar stå med dubbel hyra en månad. För att återigen sparka på den som ligger kommer inte sängen vi kollat på innan i butik förrän i februari.

Fuckfuckfuckfuckelifuck säger jag bara.

tisdag 13 december 2011

Två som vill bli tre

Vi har pratat rätt mycket om att försöka skaffa en liten familjemedlem ett tag. Och nu menar jag en katt, ni kan andas ut, jag har inte helt plötsligt gått och blivit barnfrälst bakom ryggen på er.

Det var något vi pratade om så pass mycket att sambon lovade att ta hand om kattlådan om jag gick med på att skaffa en kisse. När vi fick nya lägenheten jublade vi att nu äntligen kunde vi skaffa katt. Jo tjena, jublade var ordet.

Och så får man inte ha några pälsdjur i ert hus! sa hyresvärden när vi skrev kontraktet. För att sparka på den som redan ligger är vårt hus det enda i kvarteret som pälsdjur är förbjudna. Hur ironiskt är inte det?

Idag slog en liten tanke mig, om man skaffar en sådan där allergivänlig katt (med päls, ingen nakenkatt kommer över min tröskel), kan hyresvärden då kanske kanske gå med på det?

Du ska få för "ingen press älskling"

Jag hörde med ena örat när K pratade med sin mamma igår. När han sa ja men inga problem, det gör vi så gärna! fick han hela min uppmärksamhet. När min sambo lovar bort oss till saker utan att rådgöra med sin bättre hälft, alltså jag, innebär det oftast att jag ska göra något.

Jag sa bara till mamma att du är grym på att laga mat så hon ville att vi skulle laga något när vi är hemma, men alltså, känn ingen press! sa K glatt när jag undrade vad han lovat bort oss till. Eftersom K är på stadiet att han precis lärt sig vispa grädde och tycker att äta ugnsstekt falukorv är riktigt exotiskt blir det jag som får stå vid kastrullerna. K lovade däremot att ställa upp med glada hejarop.

Jo, dom ville ha något typiskt småländskt men inte kroppkakor! tillade min inte fullt lika underbara sambo i nästa andetag. Jaha och vad fan är typisk småländsk mat då? Och vaddå "känn ingen press?" Jag, som är enormt självkritisk, ska laga mat till mina svärföräldrar om knappt två veckor och har ingen aning om vad jag ska laga. Nej då, jag känner igen press, ingen alls.

Så, låt höra nu, vad tycker ni jag ska laga för mat?

söndag 11 december 2011

Vi kan kalla det för en hint, ja det kan vi

Julen närmar sig och min mardröm är att vi ska få inredningsprylar till nya lägenheten. Jag fasar för att vi ska få någon pryl som vi (läs:jag) inte gillar och måste hålla god min och låtsas tycka om. Oftast är jag för snäll för att kunna säga min mening när det gäller presenter.

Men, det finns en inredningspryl jag gärna ser ligga i ett paket och det är den här. Gärna svart. Eller vit. Det spelar inte så stor roll, båda är väldigt fina och skulle passa perfekt hemma hos oss. Men helst bara den jag länkat till, övriga vi tittat på är för små.

En liten hint bara.

onsdag 7 december 2011

Nu rullar det för fullt!

Mitt utdrag från belastningsregistret har kommit! Vet ni vad det här innebär? Jajamensan, nästa vecka börjar min intro på rättspsyk! Det var nästan så jag fällde en tår av lycka igår när jag fick mailet.

Min lycka grusades dock lite när jag frågade om vilken typ av arbetskläder som rekommenderas. Helst byxor med flera fickor fick jag till svar. Alltså, jag äger inte ett par byxor. Om vi inte snackar diverse strumpbyxor, då har jag ett överflöd. Bara att ge sig ut på byxjakt med andra ord.

En annan sak slog mig också, hur konstigt det egentligen känns att faktiskt se fram emot att jobba på en sådan avdelning. Samtidigt känns det underbart, jag ser faktiskt fram emot att gå till jobbet.

Han inser inte allvaret i det här

K kallar mig lite kärleksfullt (hoppas jag) för sin julzilla. Jag älskar julen och lägger ner hela min själ i att baka, göra godis, pynta och pyssla. Tills julafton kommer, då vill jag bara att skiten ska vara över. Enligt mig är det ingen riktig jul utan mina föräldrars griljerade skinka, lax och julmust. Det sista är nog det viktigaste. En jul utan julmust, det är ingen riktig jul. Jag har även som tradition att göra julmustkyckling lagom till jul.

Igår när jag och sambon handlade jublade jag när jag gick förbi pallarna med julmust. Woho, julmust, julen är nära! hurrade jag och försökte ignorera det faktum att musten funnits i butik sen oktober. K rynkade på näsan usch, det är hemskt! utbrast han. Jag trodde att jag skulle svimma och var tvungen att stanna för att reda ut det här, på en gång. Visste han ens hur allvarligt det här var? Sa han fel? Ett skämt som gick fel? Han räknade väl inte in Apotekarens i denna galenskap? Det är trots allt skillnad på julmust och julmust. Men nej, min kära sambo a v s k y r julmust, all julmust. Även Apotekarens.

Det känns som att han ställde hela vår relation på sin spets med det här. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare, kan jag smälta det här? Om han hatar julmust, vad blir då nästa steg? Våga vägra risgrynsgröt? Påstå att tomten inte finns? Men det viktigaste av allt, vem ska jag nu laga min julmustkyckling till?

måndag 5 december 2011

Life according Petra

Det är full rulle just nu, minst sagt. Jag flänger mellan mina två jobb, väntar på utdrag från belastningsregistret så jag kan börja gå min intro på rättspsyk (ring telefonjävel, ring!) , rensar ut i lägenheten, pendlar, sover borta från K, håller tummarna för att vi blir av med lägenheten 1a feb och slipper dubbel hyra, bakar, gör godis, letar det perfekta pepparkaksreceptet och leker blind inför bitvis kaos här hemma. På väg hem igår hade jag nästan lite ångest över all städning som borde göras och all disk (har jag nämnt att vi får diskmaskin i nya lyan? Jag längtar) som är sen helgens urladdning. Inte konstigt att jag nästan började gråta när jag klev innanför dörren och såg att sambon inte bara fixat all disk utan även städat grundligt. Det värmde i hjärtat kan jag säga.

Det är bara tre veckor kvar till min semester, herregud vad jag längtar!

fredag 2 december 2011

Jag ska sluta åka buss

Efter jobbet sprang jag till bussen i ösregn, fick trycka in mig bland, ungar, ett gäng fnittriga fjortisar, varav den ena ropade konstant men jag vill inte sitta längst bak, jag mår illa! Men om du nu mår så jävla illa, sätt dig långt fram och smsa med dina vänner eller ta en åksjuketablett. Så jävla svårt är det inte.Snubben snett framför mig fick en rejäl nysattack och torkade av snoret med sin jackärm. Killen på andra sidan gången körde helt plötsligt ner handen i brallorna och kliade sig på kuken en bra stund. H e r r e g u d, har folk ingen hyfs längre eller vad är problemet?

Väl i Växjö rusar jag in på Panduro, Åhléns och Systemet. Jag säger bara en sak, alla smash and grab- rånare har en del att lära utav mig när det gäller hastighet. Fast jag betalar givetvis. Och slår inte sönder något. Allt för att hinna med en buss hela vägen hem, att gå i regnet lockade inte. Spurtar till närmsta hållplats och sållar mig till den övriga flocken. Sen började mannen jämte mig prata. Vi kan säga att jag inte var på något vidare småpratshumör, okej? Kontentan av enmanssamtalet var att bussen var sen och att han ville öla med mig i helgen. Han ville det jättegärna. Åtminstone tills jag nämnde min kära sambo. Då började han muttra något om att kvinnor är fan inget att ha, att han är eftertraktad i Köpenhamn och att Växjö är en jävla håla. Sen hoppade jag av.

Jag måste ta det där körkortet snart.

Roligt? Jag ska fan få för roligt

Jag och K ska åka till Ullared i morgon. 04.45 avgår bilen. Det ska bli jätteroligt. Det tyckte vi åtminstone för ett par veckor sen när vi kläckte denna utomordentliga lilla idé. I skrivande stund är jag inte så säker på det hela och K har gjort en snackspåse åt mig, så att jag inte har ihjäl någon pga mitt dåliga hungerhumör.

Det här kommer ju gå lysande, det hör ni ju.

Dum fråga får ännu dummare svar

Det stod en unge och glodde på mig när jag väntade på bussen. Jag gillar inte när människor stirrar på mig, allra minst tidigt på morgon. Lyckades dock stå emot mina impulser om att vilja räcka åt tungan och peka fuck you åt styggelsen.

Varför har du så stora bröst för? Det har min mamma också! Är du en mamma? sa trolltyget åt mig. Jag bara stirrade på mamman som såg väldigt obekväm ut och lamt försökte släta över det hela.

Nej, svarade jag, jag är ingen mamma, jag har stora bröst för jag gillar att slänga dom runt halsen när det är kallt ute.

Romantik i vardagen

Vi har kommit in lite i den där vardagen som förr eller senare kommer. Ni vet, när man inte bryr sig att man har på sig halvt urtvättade trosor och leker blind inför disken i köket istället för att tänka ååh, den tar jag i morgon så blir sambon glad! Den vardagen.

Jag bestämde mig för att ändra det igår. Lagade ruskigt god spaghetti och köttfärssås med en mängd parmesan som skulle göra vilken italienare som helst tårögd av glädje. Släckte ner i köket, tände lite levande ljus, drog på mig lite snyggt, både ovanpå och under. Perfekt upplägg för en romantisk vardagskväll menade jag.

Att äta spaghetti och köttfärssås i endast ljussken är inget jag kommer göra om. Jag såg inte ett dugg. Det kändes som om jag hade sås precis överallt. Efter maten blev jag så mätt att jag däckade på sängen som en klubbad gris.

Inget tjolahoppsan där inte.

torsdag 1 december 2011

Ursäkta min frånvaro

Jag har varit ledig idag och ni vet ju hur svårt jag har för att vara ledig. Istället för att ligga i sängen och pilla mig i naveln bakade jag lussekatter, halva satsen med russin och halva utan. Sambon älskar russin, jag avskyr det men har lärt mig att man tydligen måste kompromissa. Sen blev det en laddning pepparkaksfudge, rocky road, marknadsnougat och limekola. Utöver det blev det givetvis även lite omplåstring. Att ta på slickepotten som precis varit nere i grytan med häftigt kokande kola känns inte så jävla smart i efterhand.

onsdag 30 november 2011

Saker jag inte gillar på morgonbussen

- Fjortisar som tuggar tuggummi och pratar

- Ungen bakom som nyss släppte en bajsbomb och skriker

- Den sociala människan på andra sidan gången

- Människor som pratar öht

- Att jag måste lämna bussens goa värme och ge mig ut i regnet

- Att helt plötsligt komma på att mitt paraply ligger hemma

Man kan väl säga att jag ser fram emot min lediga dag i morgon, så kan vi säga.

tisdag 29 november 2011

Djur i bur

Vi är på hockey. Igen. Aik är på besök och jag började tänka på Fisken av någon anledning.


Heter min framtida man Chandler också?

Ni vet att jag gillar ordning och reda, att städa gör mig lite lycklig, eller hur?

Idag insåg jag att vi har en Monica-garderob. En del av mitt hjärta blöder.


måndag 28 november 2011

Den hemska sanningen

Det är jag och Stig-Helmer nu. Det tackar vi stormen Berit för.

Sen behöver vi inte låtsas om det faktum att jag ser ut som sju svåra år idag.


En dag med Petra

I väntan på att min brukare ska vakna hittade jag ett utav mina tidiga alster, signerat 17/11-2011.

Jag tror minsann att jag ska börja bejaka min inre konstnär.


söndag 27 november 2011

En stulen idé är en bra idé

Min Mupp är en mycket påhittig och klok Mupp. För att hjälpa sin sambo på traven skrev hon ett gäng lappar med önskningar på som sedan gömdes där sambon kunde tänkas hitta dom. Mycket finurligt. Därför tänkte jag sno den idén.

Jag har bara ett problem, jag vet inte vad jag önskar mig! Är det så här det är att helt plötsligt bli vuxen?

Vad önskar du dig?

Pysselsöndag!

Första advent och jag har satt igång med att göra alla julkort som ska iväg.

Glöggkryddorna står och drar sig i spriten, julgardinerna är uppe i rummen, det doftar saffran och snart åker tomtarna upp. Innan dess blir det lite julklappsshopping.

Min favorithögtid har börjat!


fredag 25 november 2011

Som vilken fredag som helst

Eller inte.

Det är ju inte varje fredag man får jobb på rättspsyk.

Nu tar vi och firar hörrni!

Är ni redo?

45 min kvar till jobbintervju på psyket. Vi ses på andra sidan!


Ni vet vad som väntar er

Jag var jublande glad när K hämtade upp mig efter jobbet igår, en snilleblixt hade träffat mig under dagen - jag ska göra egna julkort i år! Ja, igen. K såg mest rädd ut att jag skulle involvera honom i projektet men lugnade sig snabbt när han insåg att hans jobb kommer bli att serva mig med té under pysslet.

Hoppas bara att årets kort får bättre respons än förra årets.

onsdag 23 november 2011

Du vet att du är trött när...

...Du råkar ha i kardemumma i köttbullssmeten.

Jag behöver lite hjälp, typ

Jag har fått en fix idé, i vår nya lägenhet s k a vi ha en hyllstege (se ritning nedanför) men jag kan inte hitta det någonstans! Har ni tips? Helst ska den vara svart eller vit.

Ni är med på vad jag menar va?

tisdag 22 november 2011

Om den avsaknade kärleken till barn

Grannen ovanför har ett gäng ungar. Jag gillar dom inte. Idag blev det liv strax efter fem på morgonen. På min sovmorgon. Efter gårdagens pissiga start var jag inte sugen på en till. Herregud, jag behöver min skönhetssömn, är det för mycket begärt?

Åh, dom är ju sååå söta! sa en annan granne till mig häromdagen. Nej, det är dom inte. Småbarn är endast jobbiga, skrikiga och klängrankor. K jämförde barn med mitt jobb och tyckte det var en klockren liknelse. Eh, nej? Ja, jag tar hand om människor på mitt jobb som inte kan klara sig själva, det gör jag. Men det finns två stora skillnader. 1, jag får betalt. Nej, barnbidrag räknas inte som "lön". 2, jag kan gå hem. Det går inte med småbarn. Man slipper dom aldrig.

Dessutom är barn skitiga, snoriga och kräver alldeles för mycket uppmärksamhet för att jag ska palla med dom. Och dessa barnvagnar, h e r r e g u d! Glöm stridsvagnar, en förälder med en stor barnvagn är betydligt effektivare i strid, dom viker sig inte för något. Be om ursäkt när dom kör på någon gör dom inte heller.

Ni anar inte hur mycket jag önskar att antalet småbarn i vårt nya hus är minimalt. Vi slipper åtminstone ha en lekpark precis utanför fönstret. Man  får vara glad åt det lilla.

Det är alltid lika svårt, varje år

Vad köper man egentligen i julklapp till personen som har allt? Dom senaste åren har jag haft panik den 23e och sprungit runt som en jävla dåre tillsammans med andra lika stressade stockholmare som är på jakt efter just den där julklappen. Varje år har just dom stressinköpta klapparna känts lite fel.

Idag har jag bara några små klappar kvar att fixa och den lättnaden alltså, det känns underbart! I år har jag mer eller mindre valt bort all butikhets och suttit i lugn och ro framför datorn och kollat. Bitvis har det blivit mer tittande på saker till mig själv men jag ser det som en välbehövlig paus i arbetet. (Hint till Systeryster K, du kan väl prata lite med min kära sambo om han har några förslag på vad jag ska få i julklapp)

Sambon ja. Det är just presenter till mina partners som jag har haft svårast för. Som sagt, vad ger man till personen som har allt?

Eftersom både jag och K gillar att uppleva saker, äta god mat och se oss omkring bestämde jag mig för något som vi kan göra tillsammans. Att köpa något till hemmet känns onödigt innan flytten. Tanken på att ge honom något relaterat till hans träning kändes också fel. Dessutom har jag noll koll på vad som behövs och skulle fatta nada om jag pratade om maratonutrustning med en säljare. Det känns bättre om K fixar allt sånt själv.

Allt K kommer få i julklapp är ett kort med en kort text som han får grunna på tills det med lite hjälp och hemlighetsmakeri tillsammans med Systeryster K bär av mot en trevlig liten weekend där vi släpper alla måsten.

Det är egentligen mitt julklappstips, iaf till en partner eller en nära vän, att göra något ihop. Behöver inte vara att man reser iväg, kan vara spa, en god middag eller en heldag ihop där man gör allt som faller en in tillsammans. Men framför allt är kanske tipset - ta det lugnt, kolla runt på nätet på sidor allt från heminredning till pussel och stressa inte. Det är över en månad kvar.

måndag 21 november 2011

Ja men gud vad roligt

Vi skulle ha en besiktningsman på besök idag. Klockan åtta skulle han anlända för att inspektera lägenheten. Jag gick upp klockan sex för att finlira det sista.

Han stannade i två minuter. Max. Under den tiden gick ca 1 min åt att ge mig papper, 15 sek åt att kolla en garderobsdörr och nästan trampa rakt i Ks pussel, övriga 30 sek gick åt att få av/på sig skorna och prata mer papper med mig.

Skitkul, verkligen. Undrar om städbesiktningen kommer gå lika snabbt.

söndag 20 november 2011

Det är ett år kvar, som tur är

Min sambo gillar Twilight-filmerna. Han gillar dom väldigt mycket kan vi säga. Så pass mycket att han har en plansch med Edward i stora garderoben.

Jag gillar inte Twilight. Däremot gillar jag min sambo. Vi gjorde en liten kompromiss i veckan, jag ser senaste Twilight med honom på bio och han går med på att se animerade filmer med mig. Hur kunde jag säga nej?

Igår bar det alltså av mot bion. Jag utrustade mig med popcorn och sockerhaltiga drycker för att vara säker på att hålla mig vaken. Jag gäspade så pass att jag var rädd att min käke skulle gå ur led. Vilken jävla skitfilm alltså.

Vampyrer är inte gulliga djurblodssugare som enbart suger blod ur elaka människor. Inte heller skiner dom och kan vara ute i solen. Jag bara väntade på att dom skulle börja käka vitlök som lördagsgodis och frossa likt en gottesugen pundare.

Aldrig har 1 timme och 57 minuter känts så fruktansvärt långa. Var var våldet? Blodet? Intrigerna? Istället var det något jävla gnällande mellan Jacob och Edward om Bella. Sen var det något lipande om en unge också. Hela filmserien verkar mest gå ut på puttinuttig kärlek och hur viktigt det är att ha en pojkvän samt hålla på sig tills man gifter sig. Då är det okej att nuppa fast endast i syfte för att bli gravid.

Jag är mäkta stolt att jag faktiskt lyckades hålla mig vaken under denna katastroffilm. Gör om - gör rätt är mitt betyg.

fredag 18 november 2011

Ibland förvånar jag mig själv

Det är inte den 23e december. Jag är inte frustrerad, svettig utav ilska och hatar mig själv.

Istället är det över en månad kvar till julafton och jag är nästan klar med alla julklappar. Dessutom anser jag ha överträffat mig själv gällande klappen till K.

Ibland är jag helt jävla underbar.

Tummarna slits väl snart ut

Nästa vecka ska jag på intervju för ett jobb på rättspsyk. Jag är galet glad!

Sen slog den lilla detaljen mig, jag vet inte var rättspsyk ligger. Sankt Sigfridområdet (där alla psykiatriska avdelningar ligger i Växjö) är sjukt stort. Personen som ska intervjua mig hälsade att vi möts upp utanför huvudingången till just rättspsyk. Fel sak att säga till personen som går vilse i ett litet villaområde.

Herregud, hur ska detta gå?

torsdag 17 november 2011

Blcoket nästa?

Sambon rensade avloppet i veckan.

Nu har vi en liten vattenläcka.

onsdag 16 november 2011

Jag ber verkligen om ursäkt

Jag uppdaterar himla dåligt just nu. Inga roliga inlägg, bilder, bitterfittsfasoner. My bad. Men just nu är mitt huvud fullt med teckenspråk, nya rutiner, nya namn och saknar K något överjävligt. Istället för att vara hemma sover jag i mitt provisoriska flickrum, hör hur hundfan biter i sin pipleksak fyra på morgonen och jag vill bara lipa av trötthet. Sms och samtal med K är inte samma sak när man vill gosa upp sig i hans famn och få en puss på pannan, not at all. Men snart så. I morgon är jag hemma igen. I knappt ett dygn. Jobb och jobb väntar. På söndag ska vi städa som fan eftersom lägenheten ska besiktigas på måndag. Klockan åtta på morgonen. Jävla sadister.

Förresten, någon som vet hur man kan få sin sambo att rensa avloppet till handfatet?

Rädd är det nya rörda?

När jag stod och pratade med en kollega innan idag ringde det på dörren och en tredje kollega gjorde entré. Petra, jag vill prata med dig! var det första hon sa. Paniken kära vänner, den paniken. Snabbt som fan försökte jag komma på vad jag gjort, eller inte gjort. Efter en halv minuts samtal konstaterade jag att jag inte hade gjort något tokigt. Det var min gamla dagmamma som ville hälsa.

Jag kände igen dina ögon direkt när du cyklade förbi!

Tja, jag har ju alltid sagt att jag är speciell.

tisdag 15 november 2011

Pappahumorn gör comeback!

På väg hem till föräldrarna ikväll efter avslutat jobbpass insåg jag att min racercykel Gunhild kanske inte är så laglig eftersom den saknar lysen. Jag beklagade mig för pappa och menade att det är tur att dom bor i en polislös håla.

Skulle polisen ta dig och påpeka att du saknar lyse är det bara säga att någon snott lyset! sa pappa glatt. Jag kom med det geniala motargumentet - jag har inte ens några hål att fästa lysena i. Inga problem menade pappa, säg bara 'vad fan?! Har dom snott hålen också?!'

...

måndag 14 november 2011

Jag känner peppen!

I morgon börjar jag mitt nya jobb. Vilket innebär att jag har kramp i händerna efter att ha försökt lära mig så mycket teckenspråk som möjligt på kort tid. Jag är kanske inte lika pepp på att spendera nästan hela veckan borta från K. Jag försöker fokusera på pengarna istället, vi behöver en soffa, så enkelt är det.

Efter gårdagens besök på en julmarknad tillsammans med underbara systeryster K och min sambo kan jag faktiskt inte vänta längre. Ja, jag vet att ni flesta förespråkade att jag ska vänta men jag kan faktiskt inte. Jag har skrivit en lista på allt julgodis som ska göras, lussebullar och pepparkakor som jag ska planera in en dag för. Mitt nedpackade julpynt ska hittas i flyttkartongerna hos föräldrarna, julgardiner ska strykas och ljus ska köpas till adventsljusstaken.

Nästa år ska jag ha en julgran. Jag får lite glädjetårar i ögonen av att tänka på det.

fredag 11 november 2011

Oväntade saker i vardagen

Just nu är det två hantverkare här hemma. Dom pratar babyspråk med varandra.

Det känns väldigt otippat att helt plötsligt höra "kjan du jeee mig en skjuuv?" kan jag säga.

torsdag 10 november 2011

Vad jag gör?

Jag hackar lök, vad trodde du?


En till liten fråga

Jag satt och studerade planlösningen igår på vår nya lya och fastnade vid en liten grej. I sovrummet står det "G G L". Jag fattar att G står för garderob men L? Vaddå L? Vad fan menar dom? Jag fattar verkligen inte. Är det någon som vet?

onsdag 9 november 2011

Nya residenset!

Idag skrev vi på kontraktet. Första februari flyttar vi. I morgon börjar allt fix med försäkringar, gemensamt konto och allt annat som hör sambolivet till.

Vuxenpoängen bara trillar in.


Dagen börjar ju bra

VI FICK LÄGENHETEN!!!!!!!!!!


tisdag 8 november 2011

Det här händer bara inte

Hyresbostäder ringde idag. Tjugo i fem. När vi storhandlade. Just när K för en gångs skull inte hade mobilen med sig.

Kontoret var givetvis stängt när vi kom hem. Vet ni vad det innebär? Vi kommer inte få veta något förrän i morgon bitti. Jag kommer inte få en blund i ögonen. Jag hoppas innerligt att vi får lägenheten och att dom inte ringde om någon småsak. Jag vill fan inte bo här längre, jag är trött på att vår trappuppgång används som toalett och känna pisslukten så fort jag kliver utanför dörren. Jag får nog av det på jobbet.

Håll tummarna för mig snälla ni.

Houston, we have a problem!

Vi har fortfarande inte hört ett ord om vi fick lägenheten eller inte. Sista dagen att tacka ja var i torsdags. Idag är det tisdag. Hur många dagar behöver handläggarna egentligen på sig? Förstår dom inte att jag våndas av att vistas i ovisshet?

Men det finns ett annat problem, nämligen det här med inredning. Jag och K har två helt skilda stilar. Jag gillar när det är stilrent, så få prydnadssaker som möjligt. Gillar svart och vitt med någon stark accentfärg. Skulle lätt kunna ha en stor röd tavla med ordet red i vita bokstäver. Eller spika upp konturerna av en anka på väggen och dra ett snöre mellan spikarna.

K å andra sidan... Han gillar gothiska statyetter. Döden ni vet och liknande figurer. Och mörkt ska det vara. Helst ska alla ljuskällor strypas så att inte en enda liten blomma vill vara här. Jag älskar blommor och vill ha massor.

Hur ska vi kunna kompromissa om våra stilar? K verkar inte vara benhård i sin inredningsstil och verkar kunna tänka sig ändå att köra mer på min linje. Samtidigt vill jag inte kasta ut allt som är hans men att ha en bägare som hålls uppe av en skeletthand är ändå ingenting jag vill ha. Hur kan vi lösa det här? Hur gjorde ni?

måndag 7 november 2011

Saker man kan göra tidigt på morgonen

Och med tidigt menar jag när man vaknar strax innan fyra när sambon går upp.

Hittills har jag hunnit tänka en sisådär tio tankar om hur mycket jag hatar vår säng, krupit över på Ks sida, gosat ner mig i hans täcke och kuddar för att känna hans doft. Kan meddela att den enda doft jag kände var från min hårolja. Jag har sett ett program jag inte minns för jag blev så till mig när det annonserades att matresan i Spanien med bla Gwyneth och gänget var näst upp.

Dessutom har jag haft nöjet att lyssna till grannarna ovanförs ytterst livliga diskussion med följd utav barnskrik och en tv med alldeles för hög volym. Passade då på att öva lite teckenspråk så jag kan kommunicera på mitt nya jobb nästa vecka.

Efter lite tékokning och planerande för strukturerande i badrummet blir det nog lite Star Trek. Och en mental påminnelse om att försöka se lite anständig ut när ventilationsmännen kommer hit i eftermiddag.

Ni hör vilken fartfylld morgon jag har alltså.

fredag 4 november 2011

Jag är glad att jag lever om vi säger så

Åkte från mina föräldrar och hem, en sträcka som normalt tar femtio min med buss. Idag tog den trettiotre minuter. Ändå var vi försenade.

Resan inkluderade ett gäng fulla tonårskillar, en kallade mig MILF, en imiterade Stefan och Krister och en tredje grät för att det var så fint att jag är kär. Det blev även två kisspauser, en förbannad busschaufför som nästan krockade och körde ifrån två personer. Några som vi sen fick vänta in. Och vi vet alla att det kan ta en stund att springa i högklackat.

Jag är så åksjuk att jag knappt pallar stå, mår så otroligt illa att jag nästan kysste asfalten när jag gick av.

Den här upplevelsen sporrade mig bara ännu mer till att ta körkort.

En liten snabb fråga

När är det egentligen okej att hänga upp julgardinerna? Lägga på juldukarna? Ha röda handdukar i badrummet? Att hänga upp stjärnan i fönstret? Men framför allt, göra julgodis, lussekatter, glögg och pepparkakor?

Måste jag vänta till första advent?

torsdag 3 november 2011

Iiiiiiiiih!

Igår när jag pratade med Mupp om hur svårt det är att få lägenhet i Växjö traskar K in i köket och säger att vi fått erbjudande om en tvåa.

Som vi sen tackade ja till. En underbar tvåa med öppen planlösning, tvättpelare, diskmaskin och det bästa av allt - en balkong. Håll tummarna att vi får den också. Jag älskar redan lägenheten så pass mycket att jag inte vågar hoppas att den blir vår.

onsdag 2 november 2011

En sockerbagare här bor i staden

Okej, nu har jag bakat kokostoppar med saffran doppade i choklad, citronkaka, kanelkatter och mandelbiskvier med apelsinsmak.

Och givetvis smakade jag lite. På chokladen då alltså. Varför skulle jag annars slicka mig så frenetiskt kring munnen?

Men till den stora frågan, vem hjälper till med att äta upp allt?


Baka liten kaka...

Och skjuts in i ugnen!


Jag känner mig inte som hulken längre

Jag är redo för en vända på stan med andra ord. Och jag känner mig rätt snygg om jag får säga det själv.


Nej, det är inte god morgon

För att fira att jag fick jobbet igår och måste lära mig lite teckenspråk snabbt tog jag sovmorgon idag. Eller, det var åtminstone min tanke.

Halv sju började ungen ovanför skrika som om den övade inför en opera av Puccini. I en timme. Jag lyckas somna om och vaknar strax innan åtta av att slamsugarbilen börjar arbeta precis utanför vårt sovrum. Oh the joy säger Jag bara. Stapplade upp ur sängen och möts av en hårdrockare med misslyckad permament i spegeln.

Det kommer ta ett tag innan jag är redo för att visa mig ute bland folk idag.


tisdag 1 november 2011

Vi kommer dö

Jag och K ska åka till ullared om ett tag.

Det kan ses lite som det som kallas för eldprov. Klarar vi några timmar ihop i affären from hell klarar vi allt tillsammans.

Ja, det vore kanske något?

Greken efterlyste temat "bilder från en dag med Petra". Ska vi köra på det i morgon, vad säger ni?

måndag 31 oktober 2011

Och så håller vi några tummar

I morgon ska jag på jobbintervju. Förhoppningsvis ska jag på en annan snart på en psykavdelning, det verkar lovande.

Och vi hittade ringar i lördags. Nu står vi och väljer mellan tre olika par. Lite beslutsångest är det allt.

lördag 29 oktober 2011

Sing halleluja!

Jag har precis gått av mitt nattpass, är trött som fan, trängs på en buss som är full utav människor som uppenbarligen har Stefan och Krister som stora idoler, dömt på hur dom pratar, men vad gör det? Jag ska ju på ringjakt!


torsdag 27 oktober 2011

Det är krig

Jag och K är på hockey. Han håller på motståndarna Luleå och jag, som är den vettiga utav oss, håller på Lakers.

Med andra ord kommer det bli en tryckt stämning hemma ikväll.


onsdag 26 oktober 2011

Ibland är livet för jävligt

Ni vet, när man bantar och choklad är totalförbjudet dom första veckorna? Att bara liksom ens snegla åt hyllorna med choklad i affären är en stor jävla synd enligt dieten, ni vet känslan?

När mattidningarna man prenumererar på dimper ner i brevlådan dignar av diverse chokladtips, då känns inte livet så jävla roligt att leva längre.

Tja, vi får se hur det går alltså

Jag är ett kontrollfreak av rang, som dock har lugnat ner mig en smula. Men nu inför stundande förlovning och allt vad det innebär kryper den där kontrollmänniskan fram igen. Jag vet exakt hur våra ringar ska se ut, ska bara berätta det för K och hitta några som inte kostar runt 50 000 kr per ring. Den sista delen kanske kan bli lite knivig med tanke på mina krav, men jag försöker kompromissa, tro mig.

En kompis sa en gång att när tiden är inne kommer jag bli en riktigt jävlig bridezilla. Jag kan meddela att det redan är på väg att hända. Jag ska planera allt. Har precis klart för mig hur vi ska utbyta ringar, när och vad K ska säga. Det enda som egentligen sket sig var att jag hade väl inte planerat att bli friad till precis innan sömnen och jag trodde att han menade att vi skulle köpa ny säng. K i själva verket pratade ringar. Fast friad till blev jag inte heller, i slutändan blev det ett gemensamt beslut, vuxna som vi är. Men det är småsaker i det stora hela.

Bröllopet, som vi bara nuddat lite vid, har jag givetvis redan planerat. Två stycken bör jag tillägga. Hur vi än gör kommer jag säkert sura över att vi inte valde det andra.

Möhippan vill jag helst planera också samtidigt som jag vill vara ovetandes och bli överraskad. Men det måste bli en helg när jag är i Stockholm eftersom nästan alla mina närmaste vänner bor där.

Herregud, ibland blir jag så trött på mig själv.

Jag lever i misär

Lufthamn skrev häromdagen om flashiga mobiler som egentligen inte är så flashiga längre och undrade, vem är det som avundas alla mobiler nu när alla har en? Jag har svaret, det är jag.

Sen min mobil hamnade i tvättmaskinen och jag fick återgå till en gammal SonyEricsson som jag nästan skäms över att ens ha i min väska är det jag som kastar lystna blickar på alla teknikunder folk flappar med. Ärligt talat känner jag mig som den efterblivna kusinen från landet som anser att strumpor i sandaler och shorts upp till armhålorna är hetaste mode.

Det är lite hemskt egentligen att jag blivit så beroende av min HTC. Jag känner mig inte hel av att inte kunna kolla mailen, blogga, spela angry birds eller lägga något flashigt ord på Wordfeud längre.

Vad är ditt bästa tips för att koppla av?

måndag 24 oktober 2011

Okej Karma, så här ligger det till

Jag vet att vi inte direkt har varit bästisar sista tiden, det vet jag. Att tvätta min mobil i tvättmaskinen var lite som en sparkkick rakt in i magen, det erkänner jag. Du sårade mig där Karma. Du kunde väl iaf ha svikit mig efter löning så jag slapp ha pappas gamla SonyEricsson? Att köra till Tingsryd en söndag och stressfika hos mina föräldrar för att sen susa till Växjö igen för att hinna se mina yngsta systersöner spela innebandy var inte så himla schysst heller. Du vet att jag inte gillar att stressa. Att gå den klassiska hbtq - och normronden med en kollega var inte heller direkt schysst. Inte en fredagskväll. Under Idol. Men jag antar att du tyckte att det var lika bra att ta den fajten?

Men vet du vad Karma, det är lugnt. Jag förlåter dig för allt. Det spelar ingen roll längre. Vet du varför? Jag ska nämligen förlova mig. Få saker du kommer göra den närmsta tiden kan påverka mitt humör.

lördag 22 oktober 2011

Saker man inte kan göra med sin mobil del 1:

...Tvätta den i tvättmaskinen.

Jag nås numer endast via blogg, gmail eller Facebook. Förhoppningsvis har jag en ersättare i morgon och nås via mobil igen.

fredag 21 oktober 2011

Honeypies, det är fredag!

Och jag har skittråkigt på jobbet.


torsdag 20 oktober 2011

Det är karma säger jag ju!

Vi fick inte lägenheten på Väster. Mannen tyckte vår var för stor och ville inte byta. Letandet fortsätter med andra ord.

Katten på jobbet hatar mig. Fullkomligt avskyr min blotta uppenbarelse. Jag hävdar att det är fel på katten, inte på mig. Han spottar och fräser så fort jag visar mig. Någon som vill ha en katt? Jag kan tom slänga in ett erbjudande om att jag lagar middag om ni tar fanskapet. Någon som nappar?

onsdag 19 oktober 2011

Japp, det är min karl det!

K- Haha har du sett vilka stora potatisar!
Jag- Älskling, det är pumpor...

Jag tror att han ska få börja vara med mer när jag lagar mat.

tisdag 18 oktober 2011

Well, what can I say?

Ni vet, det är en sådan dag då man faktiskt hamnar i rätt kö på Ica. Tills personen tre steg framför en ska sätta in pengar på kortet och kortet krabbar. Man ser hur kön man ursprungligen stod i springer förbi en som ett gäng afrikaner på fyramilsupploppet på OS. Då är man inte så himla glad längre.

Sen ni vet hur det är, det regnar ute, blåser och man längtar efter värmen i bussen och man ser ens bussar stå prydligt uppradade, redo att bordas, lyckan man känner just då. När man sprungit fram till bussen och möter en flinande busschaufför sim glatt berättar med ett hånflin på läpparna att ingen släpps ombord på minst tio minuter. Då känner man det kollektiva hatet från gruppen som står utanför och man undrar om vi människor trots allt kanske är besläktade med borgerna.

När busschauffören sen försöker muntra upp stämningen, när vi väl får kliva på, och frågar om det var skönt ute, det är då man vet, karma är en riktig jävla bitch.

Den unga Petras lidande

Jag gillar inte barn, det vet ni. Tonåringar är fan snäppet värre än snorisar. Speciellt på väg hem efter att ha jobbat natt. Skräniga jävla hormonstinna nyblivna gymnasieelever har invaderat bussen och hindrar mig från att sova. Eftersom jag börjar jobba vid fem i eftermiddag igen vill jag väldigt gärna få lite sömn. Men nej då.

Jag har bara lust att ställa mig upp och vråla att jag skiter i vem som har löshår, som var fullast i lördags och om hur jävla bakis hela bukten var. Om det nu är så satans jobbigt att vara bakis har jag ett tips - stanna hemma och spela Cluedo ungjävel.

Och nej, det är inte tufft att sitta med fordinskillarna ditt översminkade åbäke. Det är inte heller tufft att tugga tuggummi med öppen mun, det är enbart äckligt och borde vara straffbart.

Vad har du lust med idag?

måndag 17 oktober 2011

Reality check!

Jag ska bli sambo. På riktigt. I en gemensam lägenhet. Inte bara halvt flytta in i hans.

För fyra månader sen var jag redo att flytta till Oslo och ett nytt spännande jobb. Idag är jag timvikarie på ett gruppboende som har en gnällig katt och om lite mer än en vecka får jag veta om vi får lägenheten. För jag ska bli sambo.

Livet är rätt roligt ibland

Eh ja...Jo men precis...

När kylan kickar in älskar jag mina strumpor utformade som fingervantar. Ett "finger" för varje tå, helt underbart. Jag som nästan konstant vill gå barfota har hittat rätt så att säga.

Neeeej! Jag har tappat min lilltå, den har trillat aaaav! skrek jag i panik i morse när jag såg att lilltåns strumpdel bara hängde och dinglade utan något innehåll. Min lilltå var puts väck.

Jag borde lära mig att lugna ner mig, ta ett djupt andetag och kolla så att lilltån inte smitit in i nästa tås ficka. Jag borde verkligen det.

Yes yes YES!

Under en bloggfika hos herr Backman fick jag tips om ett spa uppe i Ks hemstad. Jag som älskar spa blev kär så fort jag gick in på hemsidan. Hur härligt låter det egentligen inte med världens största bastu som har isvak, norrlandsdusch (hundra liter vatten, kallt sådant), snöfall, ja inuti bastun och utsikt över norrsken? K gick med på att vi bokade in oss på några behandlingar och jag ba' yes!

Efter en stunds funderande bad K mig att upprepa namnet på stället och jag blev genast orolig. Skulle min värmekälla mitt i den smällkalla norrlandsvintern äventyras? Vem ska då massera mig? Lägga ansiktsmask?

Men jag behövde inte oroa mig. Tydligen har det här stället en förstklassig restaurang som mina svärföräldrar ska bjuda ut oss på. Mina svärisar vet minsann hur deras svärdotter ska skämmas bort.

Lite egentid

Det är underbart att komma hem och någon finns där. Men ibland är det skönt att vara ensam hemma också. Jag kan prata med blommorna utan att få konstiga blickar, ligga i sängen och se alla program jag vill utan att ta hänsyn. Det är ingen som klagar över tiden jag spenderar i badrummet heller för den delen. Men det bästa av allt - jag kan städa i min egen takt. Vill jag skrubba köket i två timmar, ja då gör jag det.

I väntans tider går jag också. Nej, inte som gravid, utan som, förhoppningsvis, blivande student. Alla papper är inskickade men kanske ska söka ett par utbildningar till, inom samma område, bara för att vara på den säkra sidan. Kontrollfreaket inom mig vill helst göra allt för att vara säker på att bli antagen.

torsdag 13 oktober 2011

Varning utfärdas

Jag får numer köra bil! Visserligen inte utan K vid min sida, men ändå. Jag får köra runt på vägarna!

Och det går rätt bra faktiskt om jag får säga det själv. Så länge jag inte har någon bil bakom mig. Eller måste stanna, eller köra in i en rondell i rusningstrafik. Eller byta fil, att hålla utkik efter älgar, hästar, människor eller andra saker. Då går det faktiskt riktigt bra.

onsdag 12 oktober 2011

Och jakten

Jag och K har, som ni kanske förstått, bestämt oss för att bli sambos på riktigt och skaffa en gemensam lägenhet. Vilket uppenbarligen inte är så lätt i Växjö.

Jag vet att jag har ett gäng läsare som bor i Växjö, har ni bott hos en privat hyresvärd? Vilken? Alla tips är varmt välkomna!

tisdag 11 oktober 2011

Saker man kan göra en tisdag

Man kan leta gemensamt boende och prata inredning av den kommande gemensamma lägenheten.

Jag har en fråga till alla er sambos, som är eller har varit. Hur lägger ni upp det ekonomiska? Mat? Räkningar? Sparande? Betalar ni båda lika mycket även om ni inte tjänar lika mycket? Vill höra alla era tips och råd!

måndag 10 oktober 2011

Det här kommer gå skitbra serru!

Jag och K var ute och övningskörde för första gången tillsammans ikväll. Visserligen bara ett par hundra meter men ändå.

K satt lugn som en filbunke och tyckte det gick jättebra.

Men hur faan lägger man i tvåan då?! utbrast jag plötsligt. K kände sig inte lika lugn efter det.

Vad är mitt ansvar som medmänniska?

När vi äntligen rullade in på vår gata sent igår såg vi en kvinna ligga på trottoaren, i ösregnet. Jag hoppade ut för att se om hon behövde hjälp medan K parkerade bilen.

Kvinnan var så full att hon inte kunde redogöra för mig var hon bodde. När jag väl fått henne att sätta sig upp försökte jag ringa polisen. Aldrig i livet att jag tänkte lämna henne där, vad som helst skulle kunna hända henne. Hon motsatte sig dock och försökte resa sig upp och gå hem. Vilket resulterade i att hon trillade igen, med smärtor, vilket hon försökte förneka, rädd att jag skulle ringa polis eller ambulans, fick jag återigen henne att sätta sig upp. När jag försäkrat mig om att hon satt bra sprang jag in i lägenheten för att ringa polisen som lovade att skicka ut en bil och ringa mig när dom var på väg. Jag sprang ut igen för att se om hon hade trillat igen eller satt kvar. Spårlöst borta. Jag letade i närområdet i cirka tio minuter för att försäkra mig om att hon inte låg någonstans. Tyvärr finns det inga fungerande gatlysen i området och regnet gjorde det extra svårt att se i mörkret. Dessutom känner jag mig inte helt trygg att gå ensam i mörker och letade mig fram till vår entré för att invänta polisbilen. Som aldrig kom. Som aldrig ringde.

Jag förstår mycket väl att det inte alltid finns så mycket resurser och prioritering är nödvändigt men när det handlar om en människa som inte kunde försvara sig om något skulle hända, knappt kunde gå och som nästan inte verkade veta var hon bodde, är det okej att dröja i över tjugo minuter? Något annat jag funderade på, varför ringde inte polisen mig när och om dom kom på plats? Personen jag pratade med ville inte ha något signalement på kvinnan utan la på luren så fort jag lämnat mitt telefonnr och lovade att en bil skulle komma så snart som möjligt.

Vad är egentligen mitt ansvar som medmänniska? Borde jag ha ringt polisen igen? Letat efter henne ännu längre i ett område som jag inte alls känner mig trygg i under kvällstid?

Va, har det varit helg?

Om jag säger så här, helgen fullkomligt flög förbi. I lördags morse placerade jag och K våra fina rumpor på tåget och begav oss till Stockholm. Det var på tiden att K träffade min andra familj. Mina närmsta vänner alltså. Vi passade även på att träffa K's bror som huserar i den stora staden.

Efter att ha checkat in, lassat in ett berg med indisk mat på Shanti och ägnat oss åt allmän uppiffning mötte vi upp Mupp med sambo på Marie Laveau. Jag var en smula nervös, det måste jag erkänna. K, min norrlänning, var lika lugn som alltid. Och givetvis hade jag ingenting att oroa mig för,vilket jag egentligen visste, finare människor än Mupp med sambo får man leta efter.

Efter ännu mer mat och en gudomlig efterrätt där Mupp och jag var lite oense, vad var egentligen godast? Givetvis vanilj - och citronglassen! hävdade jag. Mupp skakade på huvudet och menade att pecannötspajen med bourbon var snäppet bättre. Vi löste det hela fint, jag tog glassen och Mupp pajen.

Vi rullade ut från restaurangen, kramades hej då och fortsatte åt varsitt håll. Jag och K skulle på fest hos min kakhälft och pojkvän vid smeknamnet Taxen. Jag blev så glad att se min Kaka och Tax att jag trampade i en blomrabatt med mina kritvita tygskor. Som inte längre är så vita bör tilläggas. Kramkalas och skrattfest blev det där det stora skämtet var ordet pung. Speciellt om nästippen drogs nedåt vid yttrande av detta ord. Då skrattade vi extra mycket.

Söndagen kom och med det frukost. Jag är ett stort fan av frukost. Speciellt hotellfrukostar för då både slipper jag laga till maten och diska efteråt. Min mening är att man ska sitta länge och njuta av maten, ta sig tid. Kanske hämta ytterligare en kopp té och ett glas färskpressad apelsinjuice. Och äta ägg. Det är i princip enda gången jag äter ägg, under hotellfrukostar alltså. Eftersom det inte går att äta ägg utan salt skickade jag iväg K för att leta upp ett saltkar. Han kom tillbaka och saltade sitt ägg. Sen tittade han fundersamt på ägget och tyckte att saltet hade en ovanligt konstig färg. Smakade lustigt gjorde det också. Inte så lustigt, det är ju ett pepparkar! utbrast jag och kunde inte sluta skratta. Det är skönt att veta att jag är tillsammans med en person som kan vara minst lika klantig som jag är.

Paltkoman infann sig och vi däckade en liten stund till uppe på rummet innan det var dags att packa ihop och äta lunch med K's bror. Jag var otroligt nervös! Och när jag blir nervös pladdrar jag på om allt och inget eftersom tysta stunder gör mig ännu mer nervös och får mig att tro att personen inte gillar mig. Sen skäms jag över att jag inte kan knipa käft i två sekunder och pratar desto mer. Men det gick bra, jag nervöspladdrade inte nämnvärt och vi hittade flera gemensamma saker att prata om. En promenad på älskade Söder följde innan vi sa adjö.

Slutligen om mina efterlängtade tjejer, Greken och Nykteristfinnen. Varmt té och massa skratt blev det på ett trevligt fik vid Mariatorget. Som jag saknat alla våra diskussioner, analyser och knasiga tankar som vi har ihop. K blev dessutom mer än väl godkänd och verkade trivas i sällskapet.

När vi någon timme senare satte oss på tåget hem till Växjö, trötta som få, såg vi fram mot en smärtfri resa och hemkomst. Jo tjena. Halv tolv var vi hemma och resan slutade inte där. Men mer om det sen.

söndag 9 oktober 2011

Reflektioner från en tågkupé

Personen bakom mig äter popcorn. Den doften alltså, den får mina smaklökar att börja producera osannolikt mycket saliv. Visst är det lag på att man måste bjuda sina medpassagerarer på denna enkla men ack så delikata anrättning, visst är det? Speciellt när tåget blir ståendes utanför Nässjö i en kvart. Som gör att vi kanske missar vår anslutning.

Ett plåster på såren är inte mer än rätt anser jag. Popcorn vore ett ypperligt sådant.

torsdag 6 oktober 2011

Hur står det till med transkompetensen egentligen?

Redaktionen på Qx gör alltid en liten undersökning bland årets finalister, hur gay är du? kan vi kalla den. Det är precis som det låter, Qx tar tempen på deltagarna och ber finalisterna sätta in sig själva på en skala hur gay dom egentligen är och om personen har några gayvänner. Den utfrågningen kan man tycka vad man vill om.

I år finns det en transperson med i tävlingen, som, mig veterligen, uttalar sig för första gången officiellt i samband med Qxs intervju hur det ligger till. Nedan är saxat från intervjun med Linni, intervjuerna i helhet kan ni läsa om ni klickar på länken i första stycket.

Var du orolig för vad tittarna skulle tycka om dig?
- Nej, jag har alltid stått upp för mig själv. Jag är den jag är, like it or not. Jag har känt så sedan lågstadiet. Det var lite hackigt i början, ska jag våga gå ut med det eller inte?
Hur menar du?
- Jag klär mig ju som en kille och jag vill ju vara en kille, jag är ju lagd åt tjejer.
Så du säger att du är homosexuell?
- Nej, jag säger att man inte blir kär i könet, man blir kär i personen.


Jaha Ronny Larsson, hur står det till med hbtq-kompetensen egentligen? Trots att Linni, enligt mig, klart och tydligt berättar att hn ser sig själv som en kille som blir kär i tjejer ställs ändå frågan om huruvida Linni är homosexuell. Säg mig, sen när blir killar som blir kär i tjejer homosexuella? Jävligt dålig transkompetens är vad det är! Att detta sen kommer från en utav dom ledande skribenterna på Qx är rent ut sagt skamligt.

Osynliggörande av allt Linni sagt är vad hela intervjun är. Återigen - skamligt Qx!

(Här kan du läsa mer om HBT samt sexuell läggning och här om olika transbegrepp även kallat könsidentitet)

Ja men det var ju lägligt

Smärta i äggstockarna, igen. Det var längesen sist och allt har känts bra. Inga kramper eller smärtor. Men så kom det. Började känna av det igår och idag känns det värre. På lördag morgon åker vi till Stockholm. Jippie. Det är ingen fara att dricka alkohol om man äter Voltaren va?

Cystajävel.

onsdag 5 oktober 2011

"Bakom flötet", mitt nya namn?

Jag var inne en snabbis på Face innan idag och fick ögonbrynen plockade. Det är lite skönt att skämma bort sig själv ibland. Speciellt nu när vi ska upp till Stockholm i helgen. K ska introduceras för min icke-biologiska familj samt jag ska träffa hans brorsa.

När jag satt där på stolen och blev plockad kände jag mig tvungen att prata lite med make upartisten. Alltså, det känns ingenting när du plockar mina bryn, det är som en liten fjäder som går över brynet sa jag. Hon stannade upp med sina aktiviteter vilket fick mig att slå upp ögonen. Jag kammade dina ögonbryn, jag har inte ens börjat med själva plockningen ännu sa hon och såg konstigt på mig.

Joråsåatteh...Och bilen, den går bra?

Den här gången trillade polletten ner*

Cancer, det är en jävla skitsjukdom rent ut sagt. Flera personer i min familj och släkt har varit drabbade av olika former av cancer. Några har gått bort, några har överlevt.

Därför känns det självklart för mig att donera pengar regelbundet till Cancerfonden och även att köpa Rosa bandet. Tjugofem kronor, så lite pengar, egentligen, men tillsammans kan vi samla in oerhört stora summor till forskningen. Dessutom är banden oerhört snyggt designade av Lena PH och Per Holknekt.

*Förklaring till rubriken finns här.

tisdag 4 oktober 2011

Tja, han är väl liksom kärleken i mitt liv

Bland annat. Och då menar jag Snuffse. Jag vet att du saknat honom i bloggen Fisken.


Det känns lite som julafton

Eller, dagen då lönen försvann.

Mitt paket från Jersey Beauty Company har kommit, full med produkter från Dermalogica!

Ja, jag är väl en smula lycklig och uppspelt just nu.


Jag är nu officiellt en skogsmulle

Klockan åtta i morse åkte jag och pappa ut i skogen för att plocka svamp.Vi spenderade en halvtimme i skogen och plockade korgen överfull. Jag var helt lyrisk och förbannad samtidigt för att vi inte tagit med oss fler korgar. Vi fick bokstavligen plocka oss fram för att kunna gå någonstans för att minimera risken att trampa ner svampen.

 Nej, jag var väl inte så sugen på att bege mig ut i skogen när klockan ringde i morse.

 Mer eller precis utanför bildörren. Jag jublade! Att plocka svamp är jätteroligt!
När man hittar något alltså. Annars är det överskattat.

 'cause I'm a skogsmulle yes I am!
Pappa ansåg att jag inte blivit helt förstörd under mina 
år i storstaden.

Att få ihop tolv liter svamp på en halvtimme är inte så illa pinkat.

måndag 3 oktober 2011

I morgon är det en ny dag!

Jag tycker att det har varit lite dåligt med bilder senaste tiden här i bloggen, hemskt dåligt av mig, jag vet. Men vad säger ni, ska jag köra en bild i timmen-style i morgon?

Två och en halv timme senare

Totalt nästan fem timmar och ett par strömavbrott senare - jag är blond igen!

Och eftersom jag tappat bort sladden till min kamera för ni hålla till godo med en mobilbild så länge.


Jag känner mig himla sexigt just nu

Ja, ni förstår säkert varför.


Måndag, måndag

Nej om man skulle cykla till frisören, sitta där ett par timmar igen och bli blond? Ja, så får det bli.

Vad ska ni göra?

fredag 30 september 2011

Bra start på dagen?

Kvart i nio i morse befann jag mig på vårdcentralen, redo att få mina öron kollade. Tjugo i tio kommer en stressad sköterska springandes och ber om ursäkt. Jag hade blivit bortglömd.

Ingen fara på taket kände jag och fick mina öron spolade. Nu hör jag normalt på ett öra och har diagnosen dubbelsidig infektion pga eksem i hörselgångarna. Recept på kortisondroppar blev det och tips om utvidgande nässpray.

In på apoteket där jag snabbt fick hjälp. Härligt härligt! jublade jag inombords. Den sa kvinnan att mina droppar inte fanns men att jag kunde få en salva. Vilket hon var tvungen att få tillstånd om först.

En halvtimme senare ser kvinnan mig och ser helt bestört ut. Jag hade blivit bortglömd. Igen. Ett par minuter senare var allt fixat och jag kunde skynda vidare.

Men det får ju mig att undra, ser jag ut som en liten grå mus eller?

torsdag 29 september 2011

Jo men det går väl lite åt rätt håll

Idag kom äntligen mitt tillstånd för att få övningsköra. Känns som en liten delseger i detta byråkratiska helvetesland. Jag har verkligen längtat efter att få komma igång med körkortet men efter allt strul känner jag mig mest trött när jag tänker på det.

I morgon ska vi till körskolan och visa upp oss. Håll tummarna för att kursledaren känner igen oss, speciellt K så han slipper gå om introkursen och för att jag inte tappar humöret. Jag har en nätt jobbhelg på en sisådär trettiosex timmar och att börja passet med att vara på pissigt humör är inget jag vill. Vill inte heller att min stackars man ska sitta i över tre timmar igen på en kurs han redan gått pga körskolan gjort en miss i systemet. Som dom även förnekar genom att påstå att jag inte är ärlig.

Som sagt, en smula trött på det är jag. Men jag är i alla fall snygg i håret. Men håll tummarna för oss i morgon är ni snälla.

onsdag 28 september 2011

Alltså, det här med att virka

Visst är det ett enda stort tantgöra? Jag tror jag lägger ner det projektet. Det är inget som en cool, ung och hipp tjej som jag ska syssla med, visst är det inte? Jag ska göra helt andra saker, som att graffitimåla egna tavlor med fjortisdjupa budskap på. När jag inte är ute och sveper en massa tequila på diverse klubbar vill säga. Det är mer passande för min ålder.

Sen behöver vi inte prata om att jag blev förbannad efter en halvtimmes virkande eftersom virkning uppenbarligen är en diskriminerande hantverkskonst som exkluderar oss vänsterhänta och därefter beslöt mig att avsluta det hela. Det känns lite bättre att skylla på det än att erkänna att mitt tålamod och jag borde nog gå på en sådan där mindfulnesskurs tillsammans.

Jag väljer att kalla min nya kreativa nyskapande konstinstallation för Jag säger inte att du är misslyckad och ser ut som en dåligt formad blindtarm, jag säger bara att all konst är inte bra konst och bör kanske sakta kvävas i sin linda.

Jag GÖR faktiskt saker på mitt jobb

Sen att vissa dagar är mindre produktiva än andra hör inte hit.

Idag var en sådan lite mindre händelserik dag. Vi i personalen satt mest och gäspade ikapp med våra boende. Efter en hel del tjat lyckades min kollega övertala mig att skaffa Wordfeud. Jag försökte verkligen kämpa emot långt in i det sista eftersom jag precis har tagit mig ur mitt Angry Birdsberoende. Det hela slutade med att vi fördrev lite mer än en timme med att spela. Jag vann, givetvis.

Och nu är jag fast. Jag älskar det där lilla plinget som annonserar att nu har någon av mina motståndare lagt ett ord. Däremot tvivlar jag på att Wordfeud är speciellt bra för mig, vinnarskalle som jag är. Jag ska egentligen hålla mig borta från sådant som går ut på att krossa sin motståndare till pulver. Jag blir bara så grinig när jag förlorar.

Men, om det är fler än jag som är fast i träsket heter jag Idrith. Men jag kommer krossa er. Bara så att ni vet.

tisdag 27 september 2011

Morbid humor?

Jag gjorde indisk lammgryta tidigare ikväll. K skrattade en hel del när jag putsade köttet.

Jag stod nämligen och sjöng vita lamm.

Nej, jag har väl inte alltid alla kantareller i korgen.

måndag 26 september 2011

Jag har ju glömt att påminna er!

När jag bodde i Stockholm jobbade jag extra som skolinformatör åt RFSL, något utav det roligaste jag gjort! Jobbet innebar många givande diskussioner med elever, allt från mellanstadiet upp till gymnasienivå samt en gedigen utbildning som grund.

Nu kan även du bli en skolinformatör och jobba ihop med ett gäng roliga, tokiga och underbara människor! Men skynda dig att ansöka, sista datum är redan 3e oktober.

Ni vet att jag älskar er men...

Jag vill ha lite nya bloggar att läsa. Har precis rensat ut bland bloggar jag inte läser längre och vill fylla på med nya trevligheter.

Vad har du för tips? Bloggar som inte handlar om barn men gärna mat, är skrivna med humor blandat med lite allvar är extra välkomna.

Petra - numer telefonförsäljarnas hatobjekt?

Jag har glömt att nyanmäla mina föräldrars telefonnummer till Nix. Helt plötsligt ringer det telefonförsäljare stup i kvarten. Jag och pappa har gjort det till en inbördes tävla i hur man avfärdar en sådan säljare. För närvarande är pappas favorit Nehenej, jag är bara här och vattnar blommorna! Personerna du söker är i Australien ett par månader till!

Idag vred jag upp volymen lite, en smula omedvetet bör tilläggas. En intet ont anande säljare ringde för att packa på mig någon deal om energi. Jag vet inte, jag lyssnade inte så noga. Vilket han däremot trodde att jag gjorde. Jag har en förmåga att kunna låta väldigt intresserad och ställa frågor även om mina tankar är på helt andra håll. När han trodde att affären var i hamn släppte jag bomben.

Det är nog egentligen den andra frun i huset du vill prata med men hon är bortrest sa jag glatt och hörde hur säljarstackarn började stamma om han hade hört rätt, en andra fru? Jajamensan fortsatte jag, vi är en sådandär modern familjekonstellation du vet. Det var trevligt att pratas vid, ha en trevlig dag! sa jag och la på luren.

Sen googlade jag fram numret till Nix-telefoni.

lördag 24 september 2011

Ja, det är också ett sätt att fördriva en fredagskväll på

Igår satt jag och grät en bra stund mellan huvud - och efterrätten. Tårarna bara rann och min största oro var att mascaran skulle rinna.

Varför? K, givetvis.

Han bad mig att blunda och höll sen ett fint kärlekstal åt mig. När han sa att jag var det viktigaste i hans liv brast det för mig. Tårarna skvalade och jag var rätt glad över att vi mer eller mindre var ensamma i den sektionen.

När jag fick öppna ögonen igen låg det en present på bordet med det här fina smycket i.


fredag 23 september 2011

Nej då, jag är inte alls förbannad, varför tror du det?

Jag har ju bara väntat på mitt övningskörningstillstånd i runt en månad och K på sitt handledarbevis i tre veckor. Blev inte alls sur efter ett litet samtal som sa att mitt tillstånd skickats för snart tre veckor sen till min gamla adress i Stockholm. Jublade verkligen när det inte blivit inrapporterat från körskolan att K gick introkursen med mig utan bara jag som gått den.

Jag blev sannerligen inte mer förbannad när chefen på körskolan ringde upp och sa att i deras system gick K inte alls på kursen. Jag var själv. Jodå. Jag satt och pratade för mig själv, kysste mig och kramade mig samt svarade på alla frågor som var riktade till K på kursen också. För han var ju inte med, det var bara jag. Det blev inte alls droppen när chefen sa att vi får knata ner till körskolan för att visa upp oss för personen som höll i kursen. Fast, hon är bortrest en vecka och jobbar visserligen bara halvdag nästa fredag. Och så är hon ju ute och kör också. Jag och K jobbar ju inte eller så så vi kan lätt hänga på körskolan hela dagen för att se om hon eventuellt kommer ihåg oss. Annars får K gå om kursen.

Givetvis är det ju bara inte en enda sak som ska jävlas är precis allt kan gå åt skogen. Det är för att jag dödade den där spindeln, visst är det Karma? Jag hatar dig innerligt just nu.

Kanske ska korka upp champagnen ikväll?

Idag är det tre månader sen jag träffade K. Kan ni tänka er? Tre månader. Ena delen av mig säger va, b a r a tre månader? Andra delen är mer oh shit, inte längre? Känns ju som förra veckan!

Tänk om jag inte hade gått på den där midsommarfesten? Eftersom jag skulle jobba dagen efter ville jag inte gå på den festen eftersom jag vet hur sent och blött det tenderar att bli. Men jag gick och tänkte att jag stannar bara en liten stund. Och där satt han, i soffan, skrattade och jag kände att honom ska jag ha. Första orden han sa till mig skrämde livet ur mig och jag undrade vad fan han var för galning. Sen började han hångla med min kompis. Ändå blev det vi, jag och K, som satt uppe hela natten och pratade och han som helt plötsligt överraskade mig med en nervös kyss. Efter att min kompis däckat. Något vi skrattar åt idag.

Tre månader med mannen som får mig att känna som om jag vore världens bästa människa. Som jag kan prata om allt med. Han som kan tycka att jag är ofattbar vacker när jag är osminkad, håret står åt alla kanter och jag har säckiga mjukiskläder på mig.

Jag älskar att se på honom när han pusslar eller skriker framför en fotbollsmatch. Det bästa jag vet är att få en puss på pannan och se hans exalterade ansikte när han vill berätta något. Eller se honom hoppa upp och ner som en treåring när han är kissig men ska bara... Han är den som lugnar ner mig när jag befinner mig lite överallt. När jag är grinig av hunger och vill gråta säger han lugnt åt mig att ta en banan och bryr sig inte om mitt fräsande. Utan vidare låter han mig ta plats i hans hem, låter mig vara en naturlig del i hans liv och ser det som en självklarhet att jag är en del av hans familj.

Är du nöjd nu Greken?

torsdag 22 september 2011

Jaha, nu får hon sådana där idéer igen

Den här gången har jag fått för mig att jag ska börja virka. För att få bort tantfaktorn på det hela skyller jag på att jag har hört att det är bra för människor med sjuka leder samt att jag tänkte göra en tuff mössa. Sen att jag oftast inte har tålamod till att slutföra det (minns mina raggsockar jag började med i fyran som fortfarande inte är färdiga, det där broderiet från högstadiet osv osv) behöver vi inte prata om.

Men, nu till problemet. Jag har hittat ett bra basmönster, jag vill dock ha mer än så. Min tanke är att göra en mössa med pingviner på eller något annat tufft. Dock hittar jag inga mönster till det och vet inte hur man byter tråd så där mitt i. Är det någon som kan hjälpa mig?

För att vara lite ytlig en stund

Jag sitter och tittar ut genom fönstret, ser hur vinden tar tag i gula löv och tvingar dom mot marken. Det är höst, hur gärna jag än vill förneka det. Som vanligt när hösten kommer känner jag för att göra en förändring. Oftast med håret och i år är inget undantag.

Just nu har jag någon brunröd nyans i som jag inte är helt nöjd med, den är inte jag så att säga. Som det känns för tillfället har jag två val - antingen blir jag blond igen eller går tillbaka till mer rött och försöker få det så nära min naturliga hårfärg som möjligt. Jag är lite velig här, vad säger ni, rött eller blont?

Jag är verkligen gammal nu va?

Som ni vet har jag ju funderat lite på vad jag ska ge mina svärföräldrar i julklapp. Lite svårt eftersom jag aldrig har träffat människorna innan och hjälpen jag fick av K bestod utav svaret: eh men alltså, jag vet inte...dom gillar det mesta, du vet. Nej, jag vet inte!

Men så slog det mig helt plötsligt, jag köper någon fin vas eller ett fat från glashyttan i Kosta! Väldigt passande, finns mycket fint glas därifrån och sen blir det lite roligt med en småländsk anknytning. Kanske något från designern Ulrica Hydman- Vallien?

Det är så här medelålders kvinnor resonerar, eller hur? Säg att det inte är så!

tisdag 20 september 2011

Ptja

Den här bloggtorkan alltså. Hjälp mig. Vad vill ni läsa mer om? Mindre om?

Kom igen! Nu rider vi ut den här bloggtorkan tillsammans!

Lite vardagslyx sådär

Man kan säga att jag är gräsänka för tillfället. Jag har lite svårt för att vara ensam ibland. Men jag försöker tänka positivt. Att vara gräsänka ger mig tillfälle att göra saker i lugn och ro.

Då menar jag tex att titta på porr*, läsa porritdningar** och äta choklad efter min rostade macka med kantareller på.

*Matlagningsprogram
**Matlagningstidningar

måndag 19 september 2011

En liten spontan tanke

Jag lyssnar på Ligga med P3 eller Hångla med P3 eller vad det nu heter. Ämnet är kärlek! Och givetvis ska programledaren intervjua barn om vad kärlek är för något. Skitbra tanke, det är det.

Men, att intervjua barn, som man normalt sett har rätt svårt att förstå vad det är dom snoriga små sakerna säger, som dessutom pratar på en bred skånska, är det verkligen så bra? Är det det? Kalla mig gärna konservativ men när jag lyssnar på radio vill jag gärna höra vad som sägs utan att behöva gissa mig till varje ord.

Jaha, då var det måndag igen då

Jag är lite som katten Gustaf. Måndagar och jag går inte ihop. Dagen har spenderats med feber, en nästan konstant törst som biverkning och ilska mot körkortsteorin. Programmet jag har är jättepedagogiskt, verkligen. Synd bara att programmet har fel. Rösten förklarade lugnt och sansat hur man gör när man startar bilen, vilken ordning gas, växel och allt annat kommer i. Sen, sätt bilderna i rätt ordning. Jag hade noga antecknat och gjorde som rösten tidigare sagt. Om det gick? Icke. Gick tillbaka för att se om jag missat något och fram till bilderna igen. Tredje gången var jag inte lite förbannad och sa några väl valda ord till programmets uppenbara brister.

Och planer smids, på tal om något helt annat. Jag kan inte berätta mer än så just nu, även om jag verkligen vill, så är det hemligt lite till. Men jag hoppas verkligen att kunna berätta allt för er snart.

Jo förresten, du kära handläggare på Transportstyrelsen, sluta använda min ansökan som kaffekoppsunderlägg, jag vill mer än gärna ut på vägarna och köra nu.

fredag 16 september 2011

Jag behöver nya skor!

Ks familj har bjudit upp mig till Norrland över jul. Helt plötsligt blev jag väldigt nervös och fick en massa tankar i huvudet. Första gången jag träffar mina svärföräldrar ska vi alltså fira jul ihop? Vad är en lämplig present? En var eller en till båda? Hur kallt kommer det egentligen vara? Vad ska jag ha på mig? Ska vi redan börja planera julen? Och skor, herregud, skor! Vad ska jag ha för skor?! Någon som kan ge mig en liten lämplig guide här? Jag har mycket i huvudet nu.

Men är det säkert att dina föräldrar vill ha med mig över jul? frågade jag försiktigt, präglad av min egen uppväxt där ens partners inte följer med på första julen.

Det är klart! svarade K glatt. Du tillhör ju familjen!

Jag behöver er nu.

Det är underbart med lokaltrafik

Det är vara att sätta sig på en buss dom går hyfsat ofta, luta sig tillbaka och njuta av tillvaron. Idag hade jag dock mer än gärna haft körkort.

När jag satt och njöt av livet som allra bäst invaderades bussen av barn. Ungar som kommunicerar genom att vara så högljudda som möjligt. Ingen fara! tänkte jag naivt, startade spotify och ljuvlig musik hördes strax i mina öron. Men säg den lycka som varar! Eftersom jag färdas på landet är den mobila täckningen sisådär. Och vad går på den täckningen? Precis, Spotify. Jag började väl inte direkt jubla när jag återigen hörde barnskrik.

Efter denna ljuvliga upptäckt insåg jag ytterligare en underbar sak. Jag har jobbat en sisådär tjugosex timmar mer eller mindre i sträck och dagens kost har bestått utav en drickyoghurt och ett par knäckebröd. Denna delikata måltid intogs halv sju i morse. Mitt humör är alltså inte att leka med.

I skrivande stund sitter jag på bussen, färdades mellan kohagar och är väl inte så jävla glad, det kan jag väl inte påstå. Tack och lov är det bara tjugo minuter kvar av denna helvetesfärd.

onsdag 14 september 2011

Klart jag är oemotståndlig!

Där stod jag igår, i köket, skrålade med till någon gammal dänga som spelades på radio, mjöliga och degiga händer med fönstret öppet. Barnskrik utanför som fick mitt ansikte att mörkna och mumla något om att barn borde fan förses med munkavel på allmän plats och att på tiden, när jag var ung, då var det annat, vi barn visste minsann vår plats.

Och där satt han, min K, på en köksstol med ett lyckligt leende över hela ansiktet. Petra, vad jag tycker om dig!

tisdag 13 september 2011

Framtiden ja...

Ibland går livet inte riktigt som planerat, vilket jag har blivit varse om. Jag tackade nej till jobbet i Oslo för ett litet tag sedan just för att jag känner mig inte redo att flytta. Helt plötsligt har jag inte mig själv att tänka på. Nu påverkas även K utav mina val och att lämna K är något jag definitivt inte vill.

Jag har bestämt mig för att stanna lite till i Växjö, börja plugga igen och om allt går som jag vill är jag klar med mina mina studier relativt snart. Och vad som händer efter det? Tja, Oslo finns ju kvar och varken jag eller K kommer ha några problem med att flytta och få nya jobb om vi skulle bestämma oss för det.

Men, nu väntar jag på besked om mina kommande studier, mer om det senare. För tillfället funderar jag mest på vad jag ska laga för mat ikväll. Några tips?

måndag 12 september 2011

Med hjälp utav vilja, våld och vaselin så...

Lamporna sitter uppe! Alla fyra fungerar utmärkt dessutom. Lampan i vardagsrummet sitter visserligen uppe med hjälp utav lite tejp men man får väl vara lite finurlig ibland? Och som sagt, den funkar, vilket jag är mäkta stolt över. Nästa inköp blir nya gardiner och mattor. Räkna alltså med fler uppdatering i projekt: förvandla ungkarlslyan!

Förresten, jag satt innan och kollade hur ni söker för att komma hit. Jättekul att så många söker på jotjena blogg samt jotjena.blogspot.com (ett tips till er sista, om ni vill komma direkt till bloggen är det smidigast att skriva in det i webbläsaren, ett tips bara) Väldigt många söker dessutom på grapenskog skriver insändare och även grapenskog, jag har skrivit om denna signatur tidigare och lär så göra igen samt om andra insändare jag inte håller med. Och till er som undrar hur låter tåget kan jag tyvärr inte hjälpa. När jag är i närheten av ett tåg befinner jag mig oftast ombord, illamåendes alternativt däckad tack vare åksjuketabletter. I frågan om tjejsnus kan jag rekommendera Catch med trevliga smaker och mindre påsar men jag är numer snusfri sen ett litet tag tillbaka. Jag är fruktansvärt stolt över mig själv vill jag tillägga.

Jag har bloggtorka, det märks va?

söndag 11 september 2011

Dåtiden upprepar sig

Jag fick min vilja igenom igår. Nu har vi fyra nya lampor som ska upp i lägenheten. Lampor ja... Jag är väl inte direkt känd för att vara teknisk.

Lampan i vardagsrummet var först ut. Efter fyrtio minuter försökte vi tejpa upp skiten. Det gick. I ungefär en halv minut, sen fick jag lampan på foten. Men nu sitter den uppe iaf. Nästan. Den funkar inte riktigt efter något krabb med sladden som är för lång.

Någon som kan det här med att skarva?

lördag 10 september 2011

Det börja likna kärlek bannemig!

K erbjöd sig frivilligt att följa med mig och kika på skor idag. Jag berättade detta för en kollega som genast fick något drömskt men sorgset i blicken.

Ja se det gjorde min man också en gång när vi var nykära. Men sen har han inte gjort det mer.

Dagen kan bli intressant med andra ord. Jag trir inte att K vet riktigt vad han ger sig in på. Speciellt inte med tanke på att det är bara mina allra närmsta vänner sen flera år tillbaka som står ut med mig i skobutiker.