Det här händer bara inte

Hyresbostäder ringde idag. Tjugo i fem. När vi storhandlade. Just när K för en gångs skull inte hade mobilen med sig.

Kontoret var givetvis stängt när vi kom hem. Vet ni vad det innebär? Vi kommer inte få veta något förrän i morgon bitti. Jag kommer inte få en blund i ögonen. Jag hoppas innerligt att vi får lägenheten och att dom inte ringde om någon småsak. Jag vill fan inte bo här längre, jag är trött på att vår trappuppgång används som toalett och känna pisslukten så fort jag kliver utanför dörren. Jag får nog av det på jobbet.

Håll tummarna för mig snälla ni.

Iiiiiiiiih!

Igår när jag pratade med Mupp om hur svårt det är att få lägenhet i Växjö traskar K in i köket och säger att vi fått erbjudande om en tvåa.

Som vi sen tackade ja till. En underbar tvåa med öppen planlösning, tvättpelare, diskmaskin och det bästa av allt - en balkong. Håll tummarna att vi får den också. Jag älskar redan lägenheten så pass mycket att jag inte vågar hoppas att den blir vår.