tisdag 31 maj 2011

FF in da house!

Föräldrarna är bortresta. Jag älskar det. Nu kan jag skrota runt halvnaken om jag skulle vilja, lyssna på Ramones på hög volym utan att någon klagar och det bästa av allt, se alla mina favoritprogram på tv:n. Kunna slänga upp fötterna på bordet och måla naglarna var jag vill i huset. Men icke. Istället vattnar jag plantor. Klipper gräs. Tvättar. Viker nämnda tvätt. Jobbar lite mer än heltid.

Vissa dagar gillar jag inte att vara vuxen. Vad gillar ni inte idag?

måndag 30 maj 2011

Om att inte kunna bli placerad

I lördags träffade jag en snubbe på en fest. Vi brukar springa in i varandra på fester. Sist såg han mig djupt in i ögonen, la huvudet på sned och sa fan Petra, jag kan inte placera dig i någon kategori! Varför är det så?

 Jag blev lite paff, det måste erkännas. Kategori, vaddå för kategori? Jag menade på att det är väl inte hela världen, att han inte kunde sätta in mig i något fack. Men jo, han tyckte det var väldigt jobbigt. Räcker det inte med att jag är Petra? kontrade jag. Nej, det gjorde det inte. Han kände ett starkt behov av att faktiskt kategorisera in mig.

Men varför är det så här? Varför känner så många ett behov av att placera in andra i speciella fack och tycker det är jobbigt när det inte går?

söndag 29 maj 2011

Jag jobbar med dejtingservice

Det verkar så ibland. Inte så att det är jag som förmedlar servicen utan jag är den som blir utsatt.

En kollega kom och var jätteglad. Hon hade hittat en jättesnäll människa åt mig och var lyrisk när hon skulle sälja in honom.

Han är supersnäll! Har två barn. Ett par år yngre än dig. Ungarna alltså. Rätt blyg. Totalt livrädd för tjejer. Inte alltid så social. Men han är snäll!

Jag tror att hon får finslipa lite på sina försäljningsargument.

Har ni varit med om några matchmaking-försök gone wrong?

lördag 28 maj 2011

Man är väl ingen kärring heller!

Jag är fortfarande seg efter igår. Lördagsmys med en påse Polly lockar. Eller, det var planen. Sen ringde kompisen från igår.

Så nu är det bara att ladda för ny fest. Lite bakisseghet ska inte få hindra mig!

Att man aldrig lär sig....

Jag skulle ha en lugn hemmakväll igår. Smått trött efter jobbet såg jag fram emot lugnet. Sen ringde en kompis och tyckte att det här med att öla vore en bra idé. Jag kände mig som femton igen när jag tog öl från pappa. Men jag frågade om lov den här gången. Papsen ja, räddaren i nöden. Mannen som körde olovligt fort för att hinna ikapp bussen jag missat med någon minut.

Väl ute på krogen kläckte ena vännen den otroligt bra idén om tequila. Som jag älskar. Inte lika mycket dagen efter dock. Efter ett par stycken vinglade jag iväg till nattbussen och däckade. Hade noll koll på om jag missat min hållplats när jag vaknade till. Vilket jag inte hade gjort som tur var.

Så nu sitter jag i soffan, är halvdöd och undrar när ni kommer hit med B&J cookie dough, Ramlösa och saltlakrits åt mig.

fredag 27 maj 2011

Viktigt meddelande

Alla ni som har mitt nummer och som inte finns på facebook, smsa mig så jag får era nummer igen. Jag har loosat alla.

Slut på meddelande.

torsdag 26 maj 2011

Jaha, är det redan dags igen?

Dags för fotografering till nytt id-kort. Jag gjorde det här för fem år sedan. Måste jag genomlida det igen?

Fast å andra sidan, jag har dragits med hejjagserutsomenbarnätandegalningsomälskarattrullamigiblomjord- kortet ett bra tag. Kan vara skönt med en ny bild. Hur många bildförsök får man på sig egentligen?

onsdag 25 maj 2011

Vill bli sedd?

Det finns en signatur, Bo Grapenskog, som skickar in insändare till var och varannan tidning. Ibland handlar det om kötthalten i korv. Andra gånger handlar det om unga kvinnors klädstil, att den inte är så fin.

Rubriken, samma som ovan, fångae min blick idag när jag läste Smålandsposten. Jag fortsatte läsa när jag insåg att den handlade om tatueringar. Bo Grapenskog ansåg att små enstaka tatueringar som är placerade på diskreta ställen inte är så farligt. Men personer som har på hals och armar väcker stor uppmärksamhet. Det kanske är avseendet skriver signaturen. Eller så tycker man det är snyggt tänkte jag.

Som avslutning skrev signaturen Men finns det inget annat sätt man kan väcka uppmärksamhet på? För man kan ju diskutera om det ser vackert ut eller inte. Jag skulle snarare vilja ställa en motfråga till Bo Grapenskog. Anser du det är bättre att väcka uppmärksamhet genom att skriva en drös med, i mina ögon, meningslösa insändare? Jag, notera att detta är min personliga tolkning, tvivlar på att majoriteten av alla tatuerade människor gör detta för att väcka uppmärksamhet. Jag tror snarare att dessa människor gör tatueringar som dom anser är snygga och placerar dessa på kroppen där dom tycker det ser bäst ut.

Vad jag vill ha sagt med hela den här utläggningen om Bo Grapenskog är att jag tror det är signaturen själv som vill bli sedd via sina triviala insändare. För man kan ju diskutera om det ser vackert ut eller inte.

Mobilhumor

Jag skulle skriva in ordet flummigt i ett sms. T9 gav förslaget elton.

Tja, vad är skillnaden?

tisdag 24 maj 2011

Blodad tand?

Jag vill åka till varmare breddgrader. Helst nu. Allrahelst redan igår.

En vecka i Azorerna kanske? Det vore något. Plaska runt i vattnet. Kanske hyra en cykel och susa runt. Få en ny bästis - solskyddsfaktor 50. Kanske införskaffa mig en snygg solhatt. Kan nästan se framför mig hur jag glider runt i flätade kilklackar, en sommarklänning, stora solglas och en hatt på en cykel längs slingriga vägar. Om jag kan få ledigt vill säga.

Visst hjälper ni mig att driva en kampanj gentemot chefen så jag får ledigt?

Du vet att du är trött när...del dinklantskalleattdualdriglärdig

...Du somnar på bussen och vaknar inte förrän människan jämte dig petar lite försiktigt på dig och undrar om du kan ta bort ditt huvud från personens axel eftersom personen ska gå av nu.

På sjukhus kan man dö av tristess


Tjugo minuter räcker. Jag vill hem nu. Tack och lov är jag bara en besökare. Mer deprimerad miljö får man leta efter.

lördag 21 maj 2011

Jag är före - under - och efterbilden

Flera glas rödvin, fyra timmars sömn och en hes röst senare.


Huden. Den är din att röra Huskatt.


I am the light.

fredag 20 maj 2011

Där rann det till!

Jag måste se över mina kvällsrutiner. Ibland misstänker jag att jag får i mig någon form utav substans som inte är bra för mig.

Vid fyra-tiden i morse vaknade jag helt kallsvettig. Jag drömde att allas vår mys-Ernst Kirchsteiger gick en brottningsmatch mot Fisken. Båda inrullade i sådandär smällande bubbelplast. Där låg dom och halkade omkring i olja. Spände sina bleka gubbkroppar som glänste utav tryffelolja. Ivrigt påhejade av Hugh Heffner.

Vilket slöseri på fin olja! var det första jag tänkte innan jag förstod vad det var jag hade drömt. Sen sov inte jag så mycket mer. Livrädd för att drömmen skulle komma tillbaka.

Ska jag vara ärlig tror jag att bloggandet förstört mitt liv. Jag hade inte sådana här sjuka drömmar på tiden innan bloggen gjorde entré.

Jag ser det som min fasterliga plikt

Jag var barnvakt igår åt mina två brorsbarn. Efter en stunds lekande där vi avhandlade häst (jag), hålla i händerna och snurra tills någon blir yr (jag), monsterkanin (jag) blev det lite trötta miner (från mig) och glass utlovades. Den 6,5-åriga flickan ville måla sina naglar och botaniserade glatt bland alla mina flaskor. Den 5-åriga pojken blev eld och lågor, ordnade alla i färgordning och ville också ha sina naglar målade.

Men du är ju pojke! Pojkar kan inte ha målade naglar! sa 6,5-åringen. Sen följde en lång pedagogisk utläggning från min sida om att det är okej att pojkar har målade naglar. Om man tycker att man är fin, får man klä sig och måla naglarna precis hur mycket man vill. Precis som att ha rosa kläder om man är kille och ta på sig en klänning om man vill. Berättade för dom små liven på den tiden när gammelfarmor var ung var det väldigt ovanligt att flickor hade byxor utan bara hade kjol men att nu är det inget konstigt att tjejer har jeans. Varför är det då så konstigt om en kille vill ha målade naglar? 6,5-åringen verkade sätta igång en tankeprocess och grunnade tyst för sig själv.

Sen åt vi glass och hjälpte 5-åringen att välja ut ett fint lack.

torsdag 19 maj 2011

Jaha, var det så du menade?

Höhö, fick du något under semestern eller? sa kollegan och flinade mot mig.

Jag nickade. Inflammation i ena stortån, vattenblåsa på vänster lilltå och en vagel under ögat svarade jag. Det var tydligen inte så hon menade. Men det är det närmsta "att få något" som jag kommer i dessa dagar.

onsdag 18 maj 2011

I'm coming home!

Raraste Mupp ringde från Stockholm och spädde på min hemlängtan. Så pass mycket att jag fick chefen att ge mig ledigt 3e-7e juni.

Raringar, vet ni vad det här innebär? Jag kommer att förgylla Stockholm igen!

tisdag 17 maj 2011

Välkommen till verkligheten Petra

Ord. Bara ord. Ändå verklighet. Det enda som syns på min skärm. Inbox (1). Lätt att klicka upp. Desto svårare att stänga ner.

Hur känns det att vara så pervers? Du äcklar mig!! Hela din sort äcklar mig!! Världen skulle vara så jävla bra om inte sådana som du fanns! Ni tror bara att ni har rätt till en massa saker. Har du någonsin tänkt på att ni är ett enda stort genetiskt fel? Fy fan alltså! Jag hoppas att naturen gör det enda rätta och utrotar er!

Ibland önskar jag att jag vore hetero.

måndag 16 maj 2011

Petra åker på nya äventyr!

Okej, kanske bäst att varna att det kommer bli mycket text. Och bilder.

I torsdags bar det alltså av. Mot Polen. Mot spa och avkoppling. Och jag var glad att jag hade en hytt. Jag plus båtar plus tidig morgon är ingen bra kombination. Sex timmar senare insåg jag att jag hade med mig alltför få böcker.


Det var en trött Petra som stupade i sin smått obekväma hotellsäng på torsdagskvällen kan jag meddela. Och småfull. På ett glas vin. Jag skyller på tröttheten.

Fredagen kom och jag hade alla mina behandlingar framåt kvällen. Jag hade en stad att utforska. Hade märkt ut allt noga på en karta som skulle ses. Snörade på mig Conversen och begav mig ut.


Om jag gick vilse? Klart jag gjorde. Jag hann knappt mer än utanför dörren innan jag inte riktigt hade koll på vart jag var eller hur jag skulle gå. Tröstade mig med att säga till mig själv att det är ingen riktig semester om jag inte går vilse. Och jag hamnade inte i några knarkkvarter den här gången.


Men, tack vare att jag gick vilse hittade jag en park. Eller en skogspark snarare. Jag trivdes rätt bra där. Men det var för att där slapp jag tänka på att smörja in mig med solskydd.

Jag gick där, fotograferade, tittade på statyer, läste där jag satt på en parkbänk och kände mig ovanligt harmonisk. I hemlighet ville jag också klättra runt på statyerna som alla andra barn.

Ett av mina mål med promenaderna var att hitta Tornet. Stort vackert torn man kunde fika i. Och vila fötterna. Enligt kartan iaf. Jag har för övrigt lärt mig läsa en karta nu! Herregud vad min gamla idrottslärare Inger skulle ha varit stolt.

Alltså. Jag har ju spenderat mina eftermiddagar på sämre vis. Utan att tveka. Kände mig som en turist ut i fingerspetsarna. Converse som dolde plåstrade hälar. Översatt litteratur. En karta jag nyss lärt mig läsa. Sorry, I only speak english sa jag när någon annan turist frågade mig något på sitt språk.

You are a writer, oui? sa den ensamma fransmannen vid bordet en bit bort. Han såg skeptiskt på mitt slitna och nästan fullklottrade block när jag skrattade fram ett nej. Han var på tjänsteresa. På flykt från kollegorna, jagandes efter egentid. Han sa mitt namn om och om igen. Frustrerad över att inte få till stavelserna rätt. I think you are like a butterfly, beautiful but noone can keep you, non? Han såg rakt på mig. Jävla hobbypoeter till fransmän tänkte jag fördomsfullt. Han kysste mig farväl. Höger vänster höger. Skrattade när jag missade och träffade örat.


 Två och en halv kopp té senare. Det var det som rymdes i den lilla kannan. 222 trappsteg upp. Fast jag fick det till 217. Kanske glömde jag räkna när jag kom ihåg att andas.

När jag stod där uppe i tornet kände jag mig lite som Rapunzel. Redo att slänga ut mitt långa hår. Fast jag har inget långt hår. Och ingen prins/prinsessa att slänga ner det till. Så jag gjorde helt enkelt det jag gör bäst. Ser söt ut. Då löser det mesta sig.

Fredagens kväll och det var dags för skönhetsbehandlingar. Jag trodde jag skulle börja gråta när jag kände hennes fingrar som smekte mitt ansikte. Det var längesen någon rörde mig så mjukt. Vilket fick mig att känna mig patetisk. Som jag ofta gör i pms-tider. Fem timmar senare stapplade jag ut. They call me the Eye. The Crazy Eye mumlade jag till mig själv när jag såg mig i spegeln.


Herregud, hur längesen var det egentligen som jag var ensam? Ensam på riktigt. Inte bara bakom en stängd dörr. Flortunna vita spetsgardiner som mjukt rörde sig framför min balkongdörr. Jag kände mig alltför harmonisk och blev inte ens det minsta irriterad över duvorna som kuttrade utanför.

Jag gillade min balkong. Där satt jag ibland. Drack öl. Läste. Njöt. Tittade på människor. Stod emot mina impulser att dra upp linnet för att lufta Berit och Agda. Flickorna ja. Dom var också med och fick behandlingar. Förvånande nog, Jag har fått helkroppsmassage flera gånger här i Sverige. Inte en enda gång har dom ägnat tid åt tjejerna. Snarare tvärtom. Omsorgsfullt lagt en handduk över och varit noga med att inte röra. Så var det inte här. Massören gick hårt åt på Berit och Agda. Efter att chocken lagt sig lite gick jag till stranden.

Fin strand bara ett par hundra meter bakom mitt hotell. Jag var rätt lycklig när jag satt där. Ännu lyckligare blev jag när jag upptäckte mannen som sålde jordgubbar. Det röda guldet enligt mig. Där satt jag, med tårna i sanden, en bok i handen, jordgubbe i den andra. Man kan nog säga att överlag har jag känt mig sällsynt lycklig under semestern.

Det är så skönt att vara hemma igen

Pappa: Jag trodde att man skulle bli snygg av att åka på spa?
Jag: Jaha, och den där har du fortfarande inte skickat till nödslakt mamma?

Mina små honungsbin

Jag är hemma igen! Är så pass trött efter tretton, nästan fjortons timmars resande att jag inte kan sova.

I morgon mina vänner kommer berättelsen om när Petra åkte på spa med tillhörande bilder.

onsdag 11 maj 2011

Saker som gör ont i hjärtat

Det finns människor som vill att homosexuella ska dö. Det är fleras verklighet. Att vara rädda för att bli misshandlade, diskriminerade, mördade, endast för att man blir kär i "fel" person.

I Uganda kan det snart bli lagligt att döda homosexuella. Det kan även bli lagligt att döda homosexuellas familjer och vänner. För att verkligen markera hur fel det är att vara homo.

Gör som så många andra - skriv under protestlistan. Visa att det snarare är Ugandas regim det är fel på, inte homosexuella och deras nära. Och det är viktigt att du skriver under NU!

Det är du. Det är alltid du

Jag tycker att när vi inte vet vad vi ska säga, då kysser vi varandra sa personen på andra sidan bordet och jag kände mig som världens mest ointressanta människa.

tisdag 10 maj 2011

Vet ni vad det är för dag idag?

Det är dagen när jag går på semester!

Jag är visserligen bara ledig en vecka men efter att ha jobbat åtta dagar i rad känns det som en ljuvlig bit av himmelriket.

(Och jag har fortfarande inte packat.)

måndag 9 maj 2011

Okej för att jag kan lyckas med mycket men...

Jag - Amen helvete med, jag rev mig!
Kollegan - Eh, hur fan lyckas man bita sig i blygdläppen?!

Om det här att lära sig något

På torsdag reser jag iväg. Och jag är som bekant ett litet kontrollfreak ibland. Vilket har resulterat i att jag gett mig tusan på att den här gången ska jag inte skriva en lång checklista. Jag ska inte heller packa flera dagar i förväg. Vilket jag har lyckats hålla. Jag har inte ens tagit fram väskan. Har inte ens freakat över att SJ inte smsat min tågbiljett.

Eller jo, lite har jag freakat. Och jag har skrivit en kort lista. Samt tagit fram väskan och provpackat den i huvudet ett par gånger. Sen har det väl blivit ett par hundra djupa andetag för att jag inte ska göra som jag brukar.

Ibland känns det som om jag har en smula problem.

Di kallar't arbeta


Jag kallar't slappa alternativt njuta av lugnet före helvetet som snart kommer bryta ut.

söndag 8 maj 2011

Jag är verkligen älskad

Jag satte mig på huk för att fota Snuffse som kravlat sig upp på en fotpall och lagt sig i någon sjuk pose. Tog stöd i en stol och backade försiktigt där jag satt.

Det gick jättebra. Tills jag började svaja. Helt plötsligt låg jag på golvet med stolen över mig och kved av smärta.

Vilken tur att du inte drog tv:n med dig i fallet! sa min käre mor där hon satt och såg sin sistfödda ligga skadad.

Någon som vill ha mig inackorderad?

Söndagen är syndens dag!


Eller något.

lördag 7 maj 2011

Eftermiddagsfika!


En frozen cheesecake med vanilj- och kanelsmälta äpplen. Mumma!

Vad blir det till fika?


Lite kanel, vaniljstång och lite äpple blir en bra fyllning

fredag 6 maj 2011

Ibland har jag det bra så jobbet


Glass under parasollet

Jaha, vad är "riktiga" då?

Igår när jag satt och surfade runt på Qx.se fångade en reklambanner för en dejtingsida min uppmärksamhet. "Riktiga kvinnor - riktig kärlek!" stod det. Sen en bild på två lyckliga människor som såg ut som normbilden av kvinnor.

Det fick mig att börja fundera lite. Vad är en riktig kvinna, egentligen? Någon som är född med en fitta? Som klär sig i klänningar, högklackat och gillar smink? Är bröst ett krav? Men framför allt, vem har rätten att säga vad en riktig kvinna är? Det som är kvinnligt för mig kanske inte har samma innebörd för dig.

Att se den annonsen på Qx kändes lite konstigt måste jag säga. En sajt där det finns många transpersoner och mycket funderingar kring det här med kön, vad det är och vilken betydelse det har. Riktiga kvinnor...

Men, om det finns riktiga kvinnor, innebär det att det finns falska kvinnor också då? Om man inte platsar i sajtens definition av kvinna, får man inte vara med då?

torsdag 5 maj 2011

Nej, vi har inte planerat något

Jag och kollegan kom in på ämnet bröllop när vi såg något bröllopsprogram på tv. Hur skulle du vilja gifta dig? frågade vi varandra. Lite hummande, liten stunds fundering.

Alltså, jag har ju inte direkt funderat på det... Men jag vill gifta mig borgerligt. Helst utomhus. Gärna vid en sjö. En enkel ceremoni. Två brudtärnor i matchande klänningar. Enkla och stilrena i någon jordnära färg. Min klänning ska vara brun med creméfärgade detaljer. Inga rosor i buketten men röda blommor. Efteråt blir det stor fest i någon herrgårdsmiljö. Sittande middag. Tårta med hallonmousse och champagne. I gryningen åker jag och min partner iväg direkt till bröllopsresan i en klassisk Rolls Royce. New York ska vi åka till.

Kollegan svarade lika utförligt, om inte mer, även hon.

Sen såg vi på varandra. Men nej, jag har väl inte tänkt på det direkt, det här med giftermål.

onsdag 4 maj 2011

Pappa gör det igen!

Ja, jo, det är ju tydligen så man ska se ut i huvvet nuförtiden sa pappa till sin kompis och nickade mot mig när jag gick förbi.

Men som jag sa till henne - hon är ju lite sent ute, alla andra häxor drog ju till Blåkulla för längesen!

Dom hade skitroligt. Kul att man kan roa någon.
 

tisdag 3 maj 2011

Petra vs Skatteverket rond 2

Ja, jag sa ju att det inte skulle bli så enkelt. En vänlig själ gav mig dock lite uppskov med min deklaration. Det tackar jag för.

Men efter ett par vändor hos Skatteverket, banken, adressändringen och Skatteverket igen för att slutligen dubbelkolla allt med banken är jag klar. Hoppas jag. Jag tror att jag fyllde i allt rätt.

Håll tummarna för att jag inte ska bli granskad också.

Ibland blir det väl inte riktigt som man tänkt sig

Jag blev stood up igår. Jobb var förklaringen. Jobba när man kan få vara med mig tänkte jag surt och såg ligget flyga iväg.

Men, eftersom jag är jag får jag min vilja igenom ändå, på ett eller annat sätt. En del kallar det slumpen, jag säger att det är min oemotståndliga dragningskraft.

Jisses, gudarna ska verkligen veta att jag behövde det där ligget.

måndag 2 maj 2011

Testing 1 2 3


Nu ska vi se om det funkar att blogga från mobilen. Ser ni?

söndag 1 maj 2011

Upp till kamp och allt sånt där

Första maj. Jag står inte på barrikaderna och skriker slagord. Been there done that. Istället roar jag mig med att febersvettas och må apa.

Min kamp består i att bli frisk. Skriker på min bacillfyllda kropp istället för på orättvisor i samhället. Att vara sjuk är dagens orättvisa i mina ögon. Herregud, jag KAN inte vara sjuk nu. Får inte det. Det finns förhoppningar om att få komma till i morgon. Jag tänker fan inte låta lite feber och post-influensasymptom sätta krokben för det hela.