Men skit ner er!

Ni vet var jag står i barnfrågan, här blir det inga barn. Punkt slut. Men eftersom vi lever i ett jävligt normativt samhälle där man ska vilja skaffa barn och ha 2,5 ungar, en Volvo kombi och fan vet vad, bombaderas jag med den jävla barnfrågan.

Jag och min make (känns konstigt att säga/skriva/läsa det, min make...) bestämde oss rätt fort för att vi skulle gifta oss och sen gick allt undan. Detta fick en del människor att lyfta på ögonbrynen och tro att vi gifte oss enbart för att jag var på smällen. Så fort någon nämnde ordet gravid i kombination med ett samtal riktat till mig gnisslade jag tänder. Till sist orkade jag inte ens förklara att nej, jag vill inte ha barn och ja, jag menar någonsin för människor att jag drog till med en annan taktik. Jag berättade att jag drack vin och annat som man inte ska göra som gravid. Jag orkade inte förklara en gång till att jag inte vill ha ungar och varför. Det blev liksom enklare att varken säga bu eller bä om framtiden utan endast förneka läget i nuet. Hur påverkade är vi egentligen  inte när det kommer till skaffa barn-normen?

Sen vi gifte oss och makens semester tog slut har han blivit den nya måltavlan på hans jobb. Nio av tio som har grattat honom har ställt följdfrågan jaha, när kommer barnen då? och liknande. Min make vill inte heller ha barn men han är lite mer finkänslig när han lägger fram det och tänder väl inte riktigt på alla cylindrar som jag kan göra.

Men jag blir så förbannad varje gång vi får frågan. Dessutom är det oerhört okänsligt! Tänk om vi kämpar för att få barn utan att lyckas? Tänk om vi mår uselt av att se andra med sina gravidmagar och barnvagnar? Jag kan inte ens föreställa mig hur jävligt det skulle kännas! Vi snackar om att klampa in i människors privatliv med den här tillsynes ofarliga frågan. Men herrejävlar vad den kan såra! Även jag som inte vill ha barn känner en enorm press och mår faktiskt bitvis dåligt över att jag borde vilja ha barn men som verkligen inte vill.

Jag vet att jag har tagit upp detta ett antal gånger tidigare men det känns fortfarande lika jävligt och gör mig fortfarande förbannad.

Take a chillpill!

Det är mycket nedräkningar just nu. Pride på onsdag, bröllop på lördag och just nu OS. Den stora frågan är, vem kommer tända elden? Jag hoppas ju egentligen på Mr. Bean. Mest för att jag hoppas att han klantar sig och bränner ner stadion så jag slipper skiten på tv.

Så det så.

På nya äventyr i Glennsville!

Okej, vi kom iväg till Göteborg i lördags. Jag var väl inte på topp om vi säger så. Men febern hade lagt sig och jag såg fram emot att sova på tåget. Ni vet, riktigt kura ihop sig under jackan och stensova ett par timmar. Som man gör på tåg.

Tåg ja... Grejen är den att det tydligen byggs om lite på en station där typ alla tåg passerar. Med andra ord - inget tåg för Kakan. Plockade ut våra biljetter där det stod buss på tydligt SJ-språk. Sen ingenting mer. Knatade fram till en infodisk och fick utpekat var bussen skulle stå. Vi traskade dit, såg en buss med skylten Värnamo. Vi skulle inte till Värnamo, vi skulle till Hestra. Efter ett samtal med busschauffören, som visste ännu mindre än vi, blev jag en smula irriterad. Vi kan säga att namnet SJ förekom i mindre smickrande ordalag hos mig.

Efter många om och men kom det några tågvärdar och förklarade att det inte var bussen vi skulle åka med. Vi skulle åka med några andra bussar. Fast när dom skulle komma visste dom inte helt säkert, förhoppningsvis snart. Amentacksåjävlamycket. Lagom tills min rumpa höll på att trilla av utav kölden kom det ett par bussar. Som vi skulle åka med. Jag jublade! Sömnen låg inom räckhåll och jag visste inte till mig utav lycka och trötthet.

Sen satte det sig en förälder med sitt barn bakom oss. Jag slutade jubla samtidigt som ungen började skrika och sparka i mitt ryggstöd. Precis när jag höll på att somna till började ungen skrika, givetvis. Om vi säger så här, jag är glad att jag fortfarande har mina trumhinnor intakta.

Hestra kom och jag jublade - sova på tåget! Jo tjena...Vi hamnade mitt i en grupp med högstadieungar på skolresa. Och vad hatar jag mer än skrika småbarn? Exakt, förpubertala högstadiekids. Jag satt och kokade. Speciellt när ungarna började sjunga bella är mongolajd! Om och om igen. Tydligen var Bella en klasskompis och mongolajd det nya ordet för mongolid. Vad läraren gjorde? Ingenting.Jag blev en smula förbannad och sa att nu fick det fan räcka, man håller inte på så. Ungarna tystnade och läraren såg chockad ut. Lagom till vi anlände till Borås somnade jag.

Sen var det det där med att hitta till hotellet. Jag hade mest lust att slänga mig på trottoaren och lipa a la Petra 3 år. Centralt beläget nära Centralstationen stod det. Ursäkta mig men en kvarts promenad är i n t e centralt beläget enligt mig. Men rummet var fint.

Efter en liten shoppingrunda och mat ville jag bara dyka ner i sängen. Liseberg fick vänta till en annan gång med andra ord. Resten av kvällen spenderade jag skakandes av köld under två täcken. Inget holabaloo där inte som ni säkert förstår.

Men, hur sjuk jag än är så kan jag inte missa en hotellfrukost. Det går bara inte. Satt vid bordet och trodde jag skulle svimma rakt ner i filen med den färska frukten. En väldigt god frukost för övrigt. Sen gick jag och la mig igen.

På tåg/bussresan hem lyckades jag faktiskt få lite sömn trots att samma jävla unge som ovan satt ett par säten bakom mig i bussen. Lyckan när jag längst ner bland allt bråte i handväskan hittade ett par hörlurar, den lyckan alltså! Går knappt att beskriva.

Om två veckor ska vi till Kolmården, då tar vi bilen. Det var vi rörande överens om. I helvete heller att jag sätter min fot på ett tåg igen den närmsta tiden.

Jaha, och hur har ni haft det i helgen?

Andarnas hus?

Jag har börjat avsky att vara ensam hemma. På riktigt. Jag drar mig för att gå hem från jobbet när jag vet att sambon inte är hemma. Varför? Senaste tiden har det börjat hända en hel del oförklarliga saker i vår lägenhet.

Jag är en sådan människa som tror på att det finns övernaturliga saker, mycket har logiska förklaringar bakom sig men inte allt.

Till exempel tidigare idag, sambon gav sig iväg till träningen jag lallade runt här hemma. Jag går in en sväng i badrummet, kommer ut i köket och får se varenda kökslucka stå öppen. Alla var stängda en minut tidigare. Och inga fönster eller balkongdörr öppna som kunde orsaka någon stark vindpust. Jag stänger alla luckor och går in i badrummet igen. Där får jag se hur duschdraperiet är fördraget, igen. Jag har gått och dragit undan samma draperi ett par gånger innan idag och tidigare i veckan. Och nej, vi har ingen ventilation i badrummet som kan orsaka något. Jag går ut igen för att den här gången se hur kökslådorna står öppna, enbart lådorna den här gången.

Mycket som har hänt har jag förklarat bort med en logisk förklaring. Men vissa saker går bara inte. Jag gillar inte det här hörrni. Men på onsdag kommer ett medium, då blir det förhoppningsvis ett slut på allt det här.

Hurra, jag hör igen!

Nästan i alla fall.

Igår masade jag mig faktiskt iväg till vårdcentralen efter att jag nästan kände mig döv på ena örat. Inte så jävla bra, det fattade även jag. Efter ett par timmar med diverse koll i öronen och hörseltester fick jag diagnosen "geggamojja på trumhinnan." På riktigt. Med denna diagnos följde även en remiss till en specialist.

Efter att ha jobbat natt och sovit i en halvtimme efter att jag kom hem åkte jag till sjukhuset. Jag var så trött att jag höll på att kräkas. In till läkaren som drog och drog i öronen för att se ordentligt. Seriöst, efter alla dragningar i öronen är jag förvånad över att jag inte har fått alvöron. Och lite besviken över det också. Hur häftigt hade det inte varit med ett par spetsiga alvöron?

Givetvis blev jag där ett par timmar, testade min hörsel igen och tog andra prover. Som tur var fick jag en mer utförlig diagnos än geggamojja den här gången.

Så nu sitter jag här med en bomullsremsa dränkt i cortison och antibiotika och hör ingenting på ena örat, igen. Tills i morgon, då ska den ut. Och herregud vad rädd jag är för att bomullen ska sitta fast i örat.

Ja men skit ner dig då gubbjävel!

Rullgardinen i sovrummet har fortfarande inte kommit upp. Sambon påstår sig vara mer teknisk än vad jag är men efter att han borrade sig rakt igenom en vägg och tappade bort skruven tvivlar jag.

Nyligen var vi i en byggaffär för att köpa skruv till rullgardinens fästen, något som inte följde med, tack så mycket för det Ikea. Jag visste inte vilken skruv som behövdes och frågade därför en i personalen. Mannen frågade mig om jag hade med mig fästena så att vi kunde prova ut exakt vilken skruv som behövdes och jag stod som ett levande frågetecken.

Alltså, skruv till standardfästen till en rullgardin från Ikea! fick jag ur mig och mannen började le överlägset. Lilla gumman, det finns inga standardfästen sa han drygt och påbörjade en lång utläggning om skruvar, bildörrar och fan vet vad. Jag slutade lyssna vid lilla gumman. Är det något jag hatar så är det att bli kallad för lilla gumman. Det är så jävla nedvärderande och jag får alltid lust att vråla men fuck you din jävla gubbjävel! och göra lite obscena gester.

Jag må vara oteknisk men jag tar inte vilken skit som helst.

Vi ska flytta isär

K har varit otrogen med sitt ex och ska flytta in hos henne. Jag blev förbannad och kastade nästan varenda tallrik i golvet och skrek tills rösten inte orkade mer. Mascarafläckiga kinder och hårda ord.

Sen vaknade jag. Allt var bara en dröm, som tur är. Men fy fan vad förbannad jag blev trots det. Jag blev så tjurig att jag vägrade kliva upp ur sängen på ett par timmar. Herregud, vara otrogen mot mig, i min egen dröm! Vad fan är det för fel på honom egentligen? tänkte jag och surade lite till.

Ibland är jag bra konstig.

Det där borrandet

Rullgardinen ni vet? Och hyllorna som ska upp? Allt borrande som skulle göras, minns ni?

Jag ska lägga ut skiten på entreprenad. Bara så att ni vet.

Saker jag blir upprörd över

Beställer man biljetter via Ticnet.se måste man ange sitt kön. Alltså, man måste, annars går det inte att köpa några biljetter. Jag blir så in i helvetes jävla upprörd! Vad fan har mitt kön med ett biljettköp att göra?! Jävla könsnormsamhälle!

Jag har mailat Ticnet för att få reda på varför. För jag förstår verkligen inte relevansen.

Men vi ska se Magnus Betnér i Kalmar, det ska vi. Men jag är fortfarande upprörd. Någon som vet varför kön måste anges?

Jävla blodsugare

Nu när vi flyttade valde vi att behålla vår billiga deal hos Tele2 med internet, tv och telefon, jättesmidigt! Jo tjena. Igår när vi försökte koppla in nätet fick det åt skogen, minst sagt. Skiten fungerade inte.

I morse när jag kom hem från jobbet berättade sambon att den lokala leverantören Wexnet finns inkopplat i huset och ställer till det för oss. Vad innebär detta? Jo att vi måste betala 500 kr i startavgift till just Wexnet och sedan 150 kr i månaden till detta företag utöver vår kostnad hos Tele2. Avslutar vi vårt nuvarande abonnemang och tar Wexnet får vi en högre kostnad, stannar vi kvar hos Tele2 får vi en högre kostnad, hur vi än gör förlorar vi på det. Tack vare Wexnet.

Får man ens göra så här? Eller har vi missuppfattat allt?

Ett kliv närmare döden

Om drygt nio månder blir jag 25. T j u g o f e m. Tjugofem jävla år.

Jag låg i fosterställning och nästan grät när insikten slog mig. Vet ni vilken ångest jag har över detta? Det känns fruktansvärt. Jag har gjort en (1) sak utav allt jag planerade som ung, flytta till Stockholm. Som jag flyttade ifrån. När jag lämnade den stora staden planerade jag att vid det här laget vara på en riktig långresa. Ha lite Petra-tid, njuta av singellivet, ta en dag i sänder och komma över min skräck för offentliga toaletter.

Och vad gör jag istället? Jag är sambo i staden jag inte ville flytta tillbaka till. Misstolka mig inte, jag ångrar inte en dag ihop med K eller att jag tog beslutet att avstå från Oslo för att flytta in hos honom. Men, vad hände? Hur blev det så här? Innebär det här att jag inte kommer iväg på mina resor så som jag tänkt?

Hej 25-årskrisen.

Do ya feel lucky punk? DO YA?!

Jag hatar dig. Jag hatar dig innerligt. Jag hatar dig och dina ungar något fruktansvärt. Jag vettifan vad ni gör där uppe men jag är trött på att flera gånger om dagen fundera på om någon av era helvetsdunsar kommer resultera i att någon/något kommer neddimpande genom taket.

Ibland om nätterna fantiserar jag om hur jag kastar ananaskarameller på er tills ni håller käften och sitter still. Speciellt klockan 03.17 när det verkar som om hela familjen står och skriker på varandra.

Inatt när ni höll på som bäst fantiserade jag om hur jag kastade ananaskarameller på er tills ni satt ner och höll käften.

Fan ta er som, trots tillsägelser, verkar ha en bristande respekt för andra människor. Köp ett hus långt åt helvete i skogen är mitt tips så vi andra slipper er.

Tekniskt efter

Jag lämnade in min mobil idag, den har inte gjort annat än krabbat sista tiden. Lånetelefonen jag fick var från stenåldern. Den har inte ens kamera!

Med andra ord, det kan bli lite tyst från mig den närmsta tiden eftersom att mobilblogga inte är en möjlighet. Vill ni nå mig är det enklast att ringa (jag vet inte om det går att skicka sms).

Vem dominerar nyheterna idag?

"Släpp loss monstret! Släpp loss Petra!"

Skämt å sido, att ha sexistisk innebandytaktik känns jävligt illa. 14-åriga killar ska alltså lära sig spela på samma sätt som man ska behandla tjejer. I "min" taktik står det bland annat att det är okej att riva sönder kläderna och smiska på rumpan. Bra signaler ni ansvariga tränare skickar ut, verkligen!

Gör om, gör jävligt rätt säger jag bara.

När människor inte får vara människor

Eller, när politiken är som värst.

Jag är förbannad, riktigt jävla förbannad. Och jag skäms, ja herregud vad jag skäms.Jag skäms innerligt över vår regering och dagens politiska samhälle. Jag skäms något fruktansvärt att vi idag skriver 2012 när vi i ett par stora avseenden skriver 1912.

Först och främst vill jag tacka vår socialminister, Göran Hägglund, mannen som anser att alla människor inte borde ha samma rättigheter, tack Göran. Tack än en gång Göran att du hindrar flera utav mina vänner att bli föräldrar. Människor som skulle bli dom mest underbara föräldrarna i världen. Jag glömde tacka dig för att du går emot den lilla grejen som kallas för mänskliga rättigheter. Bra gjort Göran.

Nu när du fått igenom ditt förslag antar jag att du känner dig väldigt nöjd med dig själv. Jag hoppas du känner dig stolt över att du krossar människors drömmar, människor som vill leva sitt liv som vem som helst. Jag hoppas att du sover gott om nätterna och inte tänker på hur du förminskar människor som, bokstavligen, slåss för sina liv i detta byråkratiska samhälle. Mina applåder till dig Göran.

Men nu ljög jag. Jag tackar dig inte alls, jag hoppas inte alls att du känner dig nöjd över detta beslut eller att du sover gott om nätterna. Jag har bara en sak att säga - vad som egentligen borde utredas är vår socialministers lämplighet, inte transsexuellas lämplighet att bli förälder.

Lördagsmys?

Efter ett antal butiker, sittprovningar, sura miner och suckar lyckades vi äntligen enas om en soffa. Notera att det var jag som hittade den. Sen att det var en ren slump att jag såg den enda soffan i sista butiken vi inte provat behöver vi inte prata om.

För att fira gick vi ut för att äta. Jag hann knappt ens sätta mig innan servitrisen kom och undrade om vi var redo att beställa. När jag sa nej gav hon mig onda ögat och gick utan ett ord. Vi bestämde oss och fick in vår dricka - varmt isvatten. Maten kom, min smakade enbart sålt, sambons smakade, utan att överdriva, unken disktrasa. Servicen var överlag någon utav den sämsta jag någonsin varit med om.

Vrålhungriga åkte vi till Max och käkade burgare. Som kändes som rena gourmétmaten efter vår tidigare smakupplevelse.

Trevlig lördag.

Saker man inte kan göra med sin mobil del 1:

...Tvätta den i tvättmaskinen.

Jag nås numer endast via blogg, gmail eller Facebook. Förhoppningsvis har jag en ersättare i morgon och nås via mobil igen.

Nyfiken, jag? Inte alls!

Min födelsedagspresent från K bestod i en överraskning. En överraskning som jag inte får veta ännu. Jag får inte heller veta hur länge jag måste våndas av nyfikenhet tills han avslöjar vad det är. Ju mer jag försöker få ur honom, desto tystare blir han. Den cyniska delen av mig tänker det finns ingen överraskning, han försöker bara köpa sig lite tid för att faktiskt komma på något. Den mer barnsliga, naiva och nyfikna delen skriker men jag vill veta nunununu nuuuuuu vad det är! Men ååh, kom igen, säg nu då!

Psykisk tortyr, det är vad det är.

Det här är fan otroligt!

Jag köpte en ny dator idag. Kanon. Liten. söt och smidig. Lätt att installera även för ett teknikmiffo som mig. Jo tjena!

Startade om datorn och skulle skriva in lösenordet. Fel lösenord och/eller användarnamn. Jag testade om och om igen, alla möjliga kombinationer och ord som jag kunde komma på. Icke. Jag vet att det är samma lösen till den nya som gamla. För att jag inte skulle glömma bort vilket det är. Logiskt, ändå kommer jag inte in.

Bara att knata iväg till butiken i morgon igen och be dom fixa det. Jävla måndagsexemplar.

Välkommen till verkligheten Petra

Ord. Bara ord. Ändå verklighet. Det enda som syns på min skärm. Inbox (1). Lätt att klicka upp. Desto svårare att stänga ner.

Hur känns det att vara så pervers? Du äcklar mig!! Hela din sort äcklar mig!! Världen skulle vara så jävla bra om inte sådana som du fanns! Ni tror bara att ni har rätt till en massa saker. Har du någonsin tänkt på att ni är ett enda stort genetiskt fel? Fy fan alltså! Jag hoppas att naturen gör det enda rätta och utrotar er!

Ibland önskar jag att jag vore hetero.