söndag 29 juni 2008

Jag diskremineras!

Ja, det är så. Nu sitter ni säkert och undrar varför. I det här fallet är det inte för att jag är bisexuell, kvinna, ung eller har ett underbatalt jobb. Nej, det är för att jag är vänsterhänt.

Ja, du läste rätt, för att jag är vänsterhänt. Har ni en aning om hur många saker som är anpassade för högerhänta? Ta bara en sådan enkel sak som saxar. Vet ni hur svårt det är att klippa med en högersax? Det är ett under att jag inte har skadat mig.

Varför ska samhället vara så anpassat till just högerhänta?

fredag 27 juni 2008

Lite funderingar

Insåg för en stund sen att jag fyller år i september, den 6:e om någon skulle ha glömt det. Insåg även att jag kommer officiellt ha flyttat in i nya lägenheten strax innan dess och jag har lovat nykteristfinnen med flera att ha min infyttningsfest inom åtta månader.

Så vad sägs om en kombinerad 21- års samt - inflyttningsfest? (Den här inbjudan gäller givetvis alla mina vänner, känner du mig så är du härmed inbjuden, men säg gärna till om datumet funkar eller inte)

torsdag 26 juni 2008

Petra får en nattserenad

Ja, precis, en serenad, vrålad rakt in i örat.

Vid fyra i morse ringde mobilen och i andra änden möts jag av att någon sjunger "jag brinner fööör däääj, du äää en söt lidden tjääääääj, oj oj fliiiicka, ja tror ja ä käääääääär" på dålig skånska, eller ja, sjunga är en klar överdrift.
"Vem är det?" blev mitt kalla svar. Väcker man mig vid den tiden får man skylla sig själv.
"Men Petra, minns du inte mig?" sluddrar det uppenbarliga stolpskottet fram
"Borde jag?"
"Ja men vi träffades på krogen för ett tag sen, du var underbar!" kontrade den jävligt berusade människan.
" Är du helt jävla galen?" blev mitt vackra avslut på samtalet.

Kanske är dags att sluta gå på krogen? Eller iaf sluta vara social ute?

onsdag 25 juni 2008

Vad man inte vill höra del 2

Konversation mellan mig och en kollega vid lunchtid.

K - "Äter du kött Petra?"
Jag - "Jodå, det gör jag, hurså?"
K - "Nä, alltså...du ser ut som en vegetarian lite...eh...typ"
Jag - "Hahahahaha ser j a g ut som en vegetarian?"
K - "Ja...lite...men jag menar, vegetarianer behöver ju inte se fula ut eller så..."

Man tackar och bugar. Eller nåt.

Vad man kommer fram till på kvällarna

Jag, Marie och Markus kom fram till, efter en lång diskussion, att ris är rena rama dödsfällan. Ett utmärkt argument för mig som egentligen inte äter ris, mina senaste tre snedsteg på den fronten räknas inte.

Dessutom är jag jätteledsen över att min flytt krockar med Arvikafestivalen. Vem ska nu skriva "Vid återupphittad Petra - ring 07...." i min nacke, vem ska Marie nu rädda bland dom små buskarna vid den stora campingen eller skratta åt Markus? Vems tröja ska jag låna när jag har början till fyllefrossa när inte Johan är i närheten? Jag kommer inte somna i någon annans solstol efter att ha rökt vattenpipa och haft suspeskta diskussioner eller hångla upp någon fin flicka. Arvikafestivalen - jag kommer sakna dig med allt vad du innebär!

tisdag 24 juni 2008

Visste du det här om mig?

Jag har blivit utmanad och tänkte "varför inte?" Här kommer 6 saker du troligen inte visste om mig.

1. När jag var liten, ca 4- 5 år var Carl Bildt min största idol, till min väldigt socialdemokratiske pappas fasa. Jag tyckte att herr Bildt såg så snäll ut medans pappa desperat försökte förklara att alla som ler i tidningen inte är snälla.

2. Jag är egentligen trött på mitt jobb.

3. När jag var yngre var jag otroligt avundsjuk på mina syskon som fått växa upp tillsammans. Jag är född ca 14 år efter min yngsta storasyster och 19 år efter den äldsta (ja, vi har samma föräldrar) och ville ha samma gemenskap som dom hade. Nu har jag vuxit till mig och har bra kontakt med mina syskon.

4. Jag var 14 år gammal när jag slutade sova med mina gosedjur som jag hävdade att dom beskyddade mig i sömnen.

5. Ibland vill jag bli brunett igen.

6. En gång på en dejt frågade killen, som jag tyckte var urtråkig, "vad är det roligaste du har gjort?". Jag drog till med att det var nog när jag hade gruppsex på en lesbisk fetish/BDSM-klubb och fortsatte glatt med att prata om hur givande det är att arbeta med barn. Han hörde inte av sig efter den dejten. Mission completed.

I am evil, so fucking evil

Folk ringer och mailar fortfarande angående min lägenhet. Jag borde faktiskt ta bort annonsen från blocket eftersom att den är uthyrd men jag tycker det är så himla roligt att säga "nej tyvärr, den är redan uthyrd!"

Fast det bästa är egentligen att höra den andra personens besvikna lilla suck efter att jag har sagt det. Då njuter den lilla djävulen i mig.

måndag 23 juni 2008

Det ska nog bli bra ska du se

Igår var en fruktansvärt jobbig dag. Jag hade en ångestattack hela dagen, en stor sådan. Till råga på allt jobbade jag med en ny tjej som jag inte klickar med. Hon är jättebra med dom boende och vet vad hon gör men jag fixar henne inte. Vad jag än säger så har hon varit med om samma sak fast mycket värre. Det kommer bli många djupa andetag under sommaren.

Eftersom att jag är ett sådant kontrollfreak som jag är har jag panik över flytten. Jag ska packa, skriva kontrakt med en som ska hyra min lägenhet under uppsägningstiden, flytta allt, packa upp så mycket jag hinner och sen ner till Småland igen på fyra dagar. Men jag har tur som har underbara vänner och föräldrar som ställer upp. Och den här gången kommer jag ha inflyttningsfesten innan åtta månader, jag lovar.

Nej, det blev inget solskensinlägg, jag vet. Men jag har jobbat 40 timmar under helgen och sovit minimalt så jag är faktiskt ursäktad.

lördag 21 juni 2008

Så här är det

Jag har världens mest underbara vänner som hjälper mig att flytta. För flytta ska jag!

4:e juli går flyttlasset från skogen till civilisationen i Flemingsberg. Middag utlovas till alla frivilliga som hjälper er solstråle att flytta.

Nu hoppas jag bara att bostadsbolaget är snälla och skickar hit mitt kontrakt så att jag kan skriva under.

Stress!

Jag la upp en annons på blocket tidigare idag angående min lägenhet, sen dess har telefonen ringt nästan konstant. Under tiden som jag var ute och klippte gräset ringde elva personer och var desperata. Ett tecken på att bostadsmarknaden i Stockholm är kärv?

Men jag har väl bestämt mig för att flytta om lite andra saker klaffar också, som tex flytthjälp. Någon med körkort som känner sig manad? Det finns en middag i potten till den som ställer upp.

Nu håller vi tummarna!

Jag har kanske hittat någon som är intresserad av att hyra min lägenhet. Nu hoppas vi att han bestämmer sig för att göra det också! (Om ni vet någon som vill hyra min lägenhet får ni väldigt gärna höra av er)

fredag 20 juni 2008

Men vad fan!

Fick ett fint mail idag om att jag har fått en ny lägenhet om jag vill ha den. Helvete satans skit säger jag bara. Inflyttningen är 1:a juli, det finns inte en chans att jag kan flytta just nu.

Det är någon högre makt som helt klart inte gillar mig för tillfället.

torsdag 19 juni 2008

Day 6

Nu har jag snart varit här nere i en vecka. Nästa sommar stannar jag hemma i Stockholm.

Eftersom att jag var ledig från jobbet idag spenderade jag större delen med älskade systeryster A. Det blev flera timmars fnitter på Askelyckan. Förresten, ett té ni inte ska testa är robioos med champagne. Det smakar som jäst vin typ. Dessutom bubblar det inte. Jag blev en smula besviken.

I morgon börjar min underbara midsommarhelg vilket innebär 40 timmars jobb. Jag kommer vara halvt död på måndag.

onsdag 18 juni 2008

Män och deras konstiga vanor del 1

Jag har funderat en del kring män och deras, för mig, konstiga vanor. Som alltid återkom jag till funderingarna kring män och deras relation till toalettsitsar.

Är det en fysisk omöjlighet för män att fälla ner toasitsen efter att dom har kissat?

Dom senaste dagarna har vi haft golvläggare på mitt jobb som har lånat vår personaltoalett. Eftersom att vi är bara kvinnor som jobbar där fick jag mig en mindre chock när jag glatt placerade min fina rumpa och höll på att trilla ner i toaletten.

När min granne lånade min toalett hemma i Stockholm under vår vin - och ostkväll fann jag toasitsen uppfälld. Precis som efter alla gånger mr S varit hemma hos mig. När jag tänker efter så har nästan ingen kille fällt ner sitsen efter sig, som jag har dejtat. Undantaget är herr L, som efter två flaskor vin glatt avslöjade sina kissningsvanor på ett sådant där öppenhjärtligt och förtroligt vis som man bara gör efter för mycket rödvin.

Är det något genetiskt som gör att ni inte kan fälla ner sitsen?

(Och ni kan vara lugna, jag kommer skriva om tjejers konstiga vanor också)

Jag lär mig aldrig

Det blev inte mycket sömn inatt pga skräckfilmen jag såg. Jag spenderade större delen av natten med att lyssna till olika ljud som hördes i huset och skakade av skräck. Som tur var har mina föräldrar en fin liten lampa i deras sovrumsfönstret som fick lysa genom natten och skänka mig någon slags lugn.

Att se på skräckfilm är något som inte funkar för mig. För några år sen, precis när the Ring hade kommit var jag på besök hos min dåvarande pojkvän i Linköping. När han var i skolan tuffade jag till mig och laddade ner filmen, för så hemsk kunde den väl inte vara? Dessutom var det en vacker sommarförmiddag. Det slutade med att jag låg och petade på honom under hela natten för att han inte skulle somna innan mig ifall monstret skulle komma och ta mig.

Det roliga är att jag beställde hem ytterligare två skräckisar som ligger ouppackade.

tisdag 17 juni 2008

Grattis Petra!

Eftersom att jag är en positiv tänkare och en fegis tänkte jag att det är ingen fara att se en skräckfilm på förmiddagen, när det är ljust och fint. Jo tjena.

När filmen, the Others, var slut satt jag och kippade efter luft samtidigt som jag darrade av skräck. Men det skakade jag av mig rätt fort när jag gjorde mig iordning inför jobbet.

Nu sitter jag här, i ett stort tomt hus och inser att jag ska sova ensam. Jävligt smart Petra.

Det blir att rota fram en liten lampa att ha tänd när jag ska sova dom närmaste veckorna helt enkelt.

måndag 16 juni 2008

Kapitulerande fru

Sitter och tittar på en dokumentär på kanal 5 om fruar som kapitulerar totalt inför sina män och låter männen dominera allt i deras liv för att få ett bra förhållande. Men är det verkligen ett bra förhållande? I förhållanden, ska det inte vara på lika villkor?

Nästa steg i kursen handlade om sex. Kvinnan som hade skrivit boken i hur en fru ska underkasta sig mannen sa att kvinnan ska gå med på att ha sex en gång i veckan. Förlåt, men BARA en gång i veckan? Okej, ibland vill man ha sex fler gånger i veckan, ibland mindre, självklart, det beror på. Är inte hela grejen att man ska kommunicera?

Metoden kanske fungerar, vad vet jag. Männen verkar vara lyckliga av att få dominera sina fruar liv helt. Kvinnorna ser inte lika lyckliga ut när dom berättar hur dom var förut. För i nuläget verkar dom ha gjort om sig till personer dom inte är, bara för att behaga sina män.

Som sagt, jag vet inte allt som pågår i deras liv genom att titta på en 50 minuter lång dokumentär, men av det skenet som dokumentären ger så är jag hellre singel än gör om mig till någon jag inte är.

Day 3,5

Nu har jag varit nere i Tingsryd i ca 3,5 dag. Tristessen är stor.

Under dessa dagar har jag hunnit med:
- Att träffa kusin med make, kusinbarn,kusinbarnbarn
- Har träffat syster med dotter och extrafamilj
- Ätit mig mätt på en massa jordgubbar
- Sett hela Band of Brothers plus en massa andra filmer
- Blivit dunderförkyld och fått tillhörande feber, igen
- Ätit ris en gång till
- Ätit lite till jordgubbar
- Fått hemlängtan
- Nästan klättrat på väggarna i ren tristess
- Har även fått det glädjande beskedet att jag kommer vara gräsdotter i ca två veckor när föräldrarna är borta

fredag 13 juni 2008

Jag lever!

Jag vet att ni är många som är oroliga över om jag klarade flygresan ner, men ni kan vara lugna. Jag lever och mår bra.

Som vanligt var jag väldigt optimistisk när det gäller att gå upp tidigt och tvätta klockan sju på morgonen. Det slutade med 1½ timmes snoozning och lite smutstvätt till mamma.

När jag hade kånkat ut allt mitt bagage för att invänta taxin hann jag få skoskav, byta skor, förstöra resväskan, dricka en halv liter vatten, bli kissnödig, nästan bli påcyklad samt bli svettig och kände mig som ett ångkokat fläsklegg.

Jag kom på planet utan några problem, var väl lite orolig för bagaget vid incheckningen, visade sig att jag hade ca 12 kg för mycket. Men damen vid incheckningen sa inget om det som tur var. När jag väl satt mig i planet ville jag bara att allt skulle vara över men sådan tur hade jag inte. Planet började taxa ut för att sen stanna helt "Ja, det är trafikstockning här framme, är 6-7 plan framför som väntar på tillstånd för att få starta" sa kaptenen. Det hjälpte ju min flygrädsla. Jag såg framför mig hur alla plan körde in i varandra och att det var kaos i kontrolltornet.

En kvart senare var det vår tur att få lämna banan. Då informerar kaptenen om att det kan bli viss turbulens och lite luftgropar. Jag såg framför mig hur planet skulle börja störtdyka och hur jag slutade mina dagar i ett mosat flygplan.

Väldigt många minuter senare, otroligt kallsvettiga sådana var jag framme i Växjö. Nästa orosmoment var om väskan var hel. Med tanke på vilken dag det är hade jag inte blivit förvånad om den väskan också hade spruckit. Men hör och häpna! Uppenbarligen gillar någon högre kraft mig och lät väskorna förbli hela.

Nu är jag alltså i Tingsryd. Det känns annorlunda. Jag är fortfarande groggy efter flygturen så det har inte riktigt gått in i huvudet att jag ska vara här nere i t v å månader.

Underbart uppvaknande

Det är helt underbart att bo precis vid en byggarbetsplats. Halv sju i morse vaknar jag av att en granne vrålar "men för fan! sluta hamra! klockan är halv sju för i helvete!" till byggarbetarna.

Byggjobbarnas svar på det? Dom slog på radion. Högt.

torsdag 12 juni 2008

Packningsupdate

Så, nu är allt packat förutom lite småsaker.

Jag insåg rätt snabbt att det finns inte en chans att jag skulle klara mig med en stor väska så fick bli en mindre väska också. Med andra ord kommer jag inte klara maxvikten på planet.

Jg har säkert glömt att packa något viktigt.

Snart är det dags

Nu har jag lite mer än 24 timmar kvar här hemma i Stockholm. Sen blir det Småland som gäller. Det känns konstigt. Stockholm är mitt hem nu och nu ska jag bo hos mamma och pappa igen. Visserligen "bara" i två månader men det kommer bli en stor omställning för oss alla.

Jag har nästan packat klart, det ser ut som att jag kommer få igen väskan utan att sitta på den.

Onsdag

Eller är det tidag? Ja vet inte

I vilet fall som hest, jag är full.

Det här är inte bta för min karaktär.

tisdag 10 juni 2008

Ibland blir jag rörd

Jag vet att bitvis utstrålar en isbit mer värme än vad jag gör, men idag mina vänner blev jag faktiskt otroligt rörd.

Nu undrar ni säkert vad det är som har inträffat, har någon gått ner på ett knä och friat? Serverade någon mig barn till frukost? Har byggjobbarna stängt av sin hårdrock? Nej mina vänner, inget av detta. Mitt internet la av. "Hur kan man bli rörd av att internet lägger av?" undrar ni säkert. Jag erkänner att jag svor långa ramsor över Telias inkompetens att leverera fungerade internet hem till mig, men sen ringde jag Telias support.

Det var då jag såg änglarna stiga ned från himlen. Efter bara ca 30 sekunders väntetid blev jag kopplad till en glad människa som lovade att han så snabbt han kunde skulle försöka ta reda på felet. Efter en stunds småprat undrade han om jag hade USB-modem. "Eh...nä...alltså...jag har en sladd i väggen...som..eh...går in i datorn..." fick jag ur mig. Då fnissade han till lite och sa att jag hade hamnat hos mobila bredbandssupporten. Jag hamnar a l l t i d där när jag ska ringa, eftersom att jag inte har fast telefon. Smått irriterande faktiskt eftersom att det oftast innebär minst 25 minuter i kö till andra supporten.

När han kopplade vidare mig hände det ytterligare ett mirakel, efter knappt en minut i kö fick jag hjälp! Det var ytterligare en glad människa som höjde mitt humör några snäpp. När han bad mig se om jag kunde komma in på internet och det faktiskt fungerade, grät jag nästan av glädje och ville utbrista "jag älskar dig!" till honom. Men eftersom att jag inte är någon galning sa jag det efter att vi lagt på.

Let the war begin!

Som bekant har jag en massa byggjobbare utanför min lägenhet. Tydligen gillar dom att lyssna på hårdrocksradio. Jag uppskattar inte det lika mycket klockan åtta på morgonen.

Jag gjorde helt enkelt en motaktion. Öppnade upp ena fönstret och skruvade radion där p3 är standardkanalen för mig. Nu har byggjobbarna kontrat med att vrida upp volymen på sin radio lite till.

Det ska bli spännande att se vem som går segrande ur striden!

söndag 8 juni 2008

Packningsångesten har börjat

Jag öppnade mina garderober innan idag och undrade hur fan jag ska klara maxvikten på flyget. Jag ska vara borta i två månader och klara flygens krav på 20 kg? Jo tjena. När jag skulle vara borta i två veckor klämde jag ner 19 kg i en kabinväska. Sen gick det ju som det gick och hela Växjö flygplats fick äran att se mina underkläder som jag strategiskt packat längst upp.

Herregud, bara skorna kommer ta halva väskan.

lördag 7 juni 2008

Nedräkningen har börjat

Om 6 dagar befinner jag mig nere i Tingsryd, mitt i mörkaste Småland. Jag saknar redan Stockholm.

Hur ska jag överleva där nere? Tur att jag har underbaringarna Markus och Marie där nere, det kommer bli en massa glutenfri chokladkaka i sommar.

fredag 6 juni 2008

Och bara sådär, helt oväntat

Idag när jag återigen irrade runt någonstans i Stockholm utan att riktigt veta vart för att hitta till makeupartisten som skulle plocka mina buskar ovanför ögonen, sprang jag på Peter. Jag har inte träffat honom på säkert tre år och där stod han, i solen på Norrmalmstorg och såg ut som Johnny Depp, som han alltid gör.

Det kändes konstigt, att bara springa på honom sådär och alla känslor som drog igenom kroppen för en mikrosekund. Och dessa minnen...jakten på att lindra vår kulturtörst mitt i mörkaste Småland, alla sena nätter fyllda av ord, när vi spelade fotboll på lägret och jag halkade på en sten, Peter trillade ihop av skratt, alla timmarna vid sjön vi spenderade. Allt bara flög igenom samtidigt som vi yttrade stressade artighetsfraser nejmengudvadkulattsedig! borduocksåistockholmnu? Och den kramen, så som man bara kramar människor man kände en gång som sin egen handväska men som nu är en främling.

Två minuters förvåning, två minuters samtal, två minuters flashback, sen springa igen.

Men ögonbrynen blev bra iaf.

Ni kommer aldrig att tro mig

Igår var planen att jag skulle möta upp C på Stureplan ("Petra på Stureplan?!" tänker ni nog nu i ren chock) för att sen gå till en fest. Det blev inte riktigt så, men kvällen blev bra ändå.

Tanken var att jag skulle möta upp C utanför hans hotell, fine, inga problem sa jag, trots att jag vet att jag har ett lokalsinne som en yr isbjörn. Jag hittade rätt gata redan vid tunnelbanan, en ren bedrift bara det. Sen gick det utför. Efter att ha vandrat på den där förbannade gatan i 45 minuter utan att hitta hotellet, som jag började undra om det ens fanns, ringde jag efter en taxi. När taxin kommit konstaterade chauffören att han inte heller visste vart hotellet fanns men han hade iaf en GPS att ta hjälp av.

När han stannar vid ett rödljus säger han att det är egentligen inte så långt till hotellet och pekar lite på en karta vart vi är och vart jag ska. Då svarar jag med darr på rösten att jag har letat i nästan en timme efter det där hotellet utan att hitta det och vill bara att han ska köra. 400 meter senare är jag framme.

En stund senare hamnade vi på Söder, då kände jag mig som hemma igen men eftersom att jag inte har alla böcker i bokhyllan har jag dålig koll på restauranger omkring Medborgarplatsen. C fick helt enkelt guida mig till ett indiskt ställe.

Och det är nu det häpnandsväckande sker, jag åt ris och tyckte om det. Jag - Petra - som inte har ätit ris på ca fem år då min dåvarande pojkväns mamma (som inte tyckte om mig) "glömde" säga till några vi skulle äta middag hos att jag inte äter ris. Innan det hade jag inte ätit ris på säkert sju år.

Det blev som sagt ingen fest för min del, jag åkte hem och däckade vid tolv. Sen sov jag i 9½ timmar, precis vad jag behövde.

onsdag 4 juni 2008

Nämen vilken dag det blev!

När jag vaknade i morse sken jag inte direkt ikapp med solen. Jag låg där i sängen och muttrade över allt och alla utan någon större lust att masa iväg mig till jobbet. Dagen blev otroligt mycket bättre när jag fick sms om att jag inte behövde jobba idag. Jag studsade runt i lägenheten för att leta efter kläder och bestämde mig för att åka in till stan och hitta en fin klänning. Dessutom behövde jag lufta mina, inte håriga, men numer stubbiga ben.


Och en klänning hittade jag. En ljus vacker sommarklänning med små rosa blommor och gröna blad på. Givetvis går det inte att bara köpa en klänning utan var tvungen att ha en ny ljus ögonskugga, nästa punkt på listan är nya skor. Tror ni att min resväska spricker den här gången också på flygplatsen?

Solbränd blev jag också. Man ser ju vart urrigningen har varit. Ser ungefär ut som en överkokt hummer.

Väl på skolan inför terminens sista Dave-fika överraskade jag Eeva med jordgubbar och hon hade tagit med sig sin underbara hallonpaj. Resten av fikat gick åt att försöka förbereda presentationen till karriärsutvecklingen.

Dagen blev både bättre och sämre när vi efter en halvtimme in på lektionstiden konstaterade att läraren inte skulle dyka upp. Det innebar att jag var hemma ca tre timmar tidigare än väntat samtidigt som vi gick miste om en massa info vi skulle få. En aning surt.

tisdag 3 juni 2008

Det är tisdag

Och jag är full.

Jag är nog en sådanäär 80-talsalkis.

Puss i ljumsken på er.

Bussresan från helvetet

I morse var jag på strålande humör efter att ha pratat med två av mina favoritpersoner. Inget kunde knäcka mig! Jo tjena.

På väg till jobbet invaderades bussen av barn. En himla massa barn. Barn som åt banan. Det stank banan i hela bussen. Inte nog med det, några barn blev åksjuka i bussen som saknade AC. Och ni vet vad åksjuka barn gör. Precis, dom spyr. Jag var så otroligt glad när jag skulle av och stod utanför och kippade luft.

Efter att ha slutat jobbet ansåg jag att jag minsann förtjänade en ny ögonskugga. Som den svettbomb jag kände mig som traskade jag iväg till Make Up Store för att inhandla en samt dregla lite över makeupartisterna. Och dom doftade ljuvligt! Tjejen som hjälpte mig doftade som en blomma, jag var så nära att hoppa på henne för att kunna sniffa obehindrat. Men jag behärskade mig och gick därifrån en lejongul ögonskugga rikare.

När jag satt på pendeln hem, som även den saknade AC, med en huvudvärk som dunkade i takt med tåget upptäckte jag hur en man i 30- årsåldern stirrade på mig. Jag fick panik. Hade jag något i ansiktet? Hade mascaran lagt sig under ögonen? Blödde jag näsblod? Luktade jag så pass illa? Jag försökte diskret titta på mig själv i fönstret utan att kunna upptäcka något synbart fel.

Trött och varm som jag var sprang jag iväg till bussen för att kunna njuta av en lugn och sval bussfärd hem. Jo tjena. Ingen AC där heller. Plus att jag upptäcker att pendelstirraren precis kliver på den nästan tomma bussen och på knagglig engelska undrar han om han får sitta jämte mig. Vilket han får, jag i min enfald antog att han var en utbytesstudent som förväxlade mig med en amerikan igen. Sån tur hade jag inte. Efter någon minut förstod jag att han hade åkt hela vägen till Tullinge för att bjuda ut mig. Ungefär där fick jag panik och jag frågade mig själv om han skulle försvinna om jag tog av mig skorna. Efter ytterligare någon minut förstod han att jag sa nej. Efter min lilla panikslagna diss hoppade han av vid närmsta hållplats.

Jag vet inte om jag ska klassa honom som en modig människa som åkte fem hållplatser extra bara för att bjuda ut en total främlig eller om han är en jävla galning. Det lutar åt det senare.

För jag har tagit studeeeeeeeenten, fy fan vad jag är bra!

Det var rätt så exakt två år sen jag blev på lyset under champagnefrukosten tillsammans med dom andra och sjöng den sången.

Men jag vill faktiskt ta studenten igen. Känna att "shit, jag överlevde tolv år i skolan, helvete vad bra jag är!" och att tillvaron ska bli bekymmerslös. Vilket den givetvis inte blev men jag levde i den bubblan i några veckor.

Det var innan identiteskrisen (jag insåg att jag inte ville utbilda mig till journalist och trodde jag var lesbisk, vilket skulle ge många rätt, min sexualitet var bara en fas, vilket inte visade sig stämma trots allt), innan jag började fundera lite mer på allvar vad jag ville göra med mitt liv, vilket jag fortfarande inte riktigt vet, men å andra sidan känns det som om jag är på rätt spår. Speciellt med tanke på alla underbaringar jag har lärt känna här uppe.

Studentdagen var en av dom bästa dagarna jag har haft, för jag visste att det var sista gången jag skulle umgås med min knarkande blåsta normativa och knivkastande klass. Bara det fick mig nästan att gråta. Samtidigt skulle jag sakna alla yoghurtstunder med Marie och Markus där vi skrattade åt allt och alla men mest mobbade vi varandra på ett kärleksfullt sätt när vi inte satt och försökte hitta blygdbenet under lektionstid. Det var tider det.

måndag 2 juni 2008

Det är underbart att vara singel

Jaha, här sitter jag en måndagskväll, dricker vin i min ensamhet, är allmänt sexuellt frustrerad och lyssnar på grannarna utanför som ska köpa hus.

Och nu flög det precis förbi tre luftballonger några meter från mitt fönster.

En helt vanlig måndagskväll i Singelland alltså.

söndag 1 juni 2008

Vad man inte vill höra del 1

Träffade på en lärare som arbetar på skolan där jag hämtar ungen jag har hand om i morse när jag väntade på taxi.

"Du har en så oerhört sensuell röst, jag brukar alltid tänka på det när vi pratar i skolan..." säger mannen och ställer sig oroväckande nära samtidigt som blicken vandrar upp och ner över mig.
"Mhm...." och ett kyligt leende var mitt svar på det hela samtidigt som jag tänkte mindre vackra ord i huvudet.

Som tur var kom min taxi nästan omgående.