Jag lever!

Jag vet att ni är många som är oroliga över om jag klarade flygresan ner, men ni kan vara lugna. Jag lever och mår bra.

Som vanligt var jag väldigt optimistisk när det gäller att gå upp tidigt och tvätta klockan sju på morgonen. Det slutade med 1½ timmes snoozning och lite smutstvätt till mamma.

När jag hade kånkat ut allt mitt bagage för att invänta taxin hann jag få skoskav, byta skor, förstöra resväskan, dricka en halv liter vatten, bli kissnödig, nästan bli påcyklad samt bli svettig och kände mig som ett ångkokat fläsklegg.

Jag kom på planet utan några problem, var väl lite orolig för bagaget vid incheckningen, visade sig att jag hade ca 12 kg för mycket. Men damen vid incheckningen sa inget om det som tur var. När jag väl satt mig i planet ville jag bara att allt skulle vara över men sådan tur hade jag inte. Planet började taxa ut för att sen stanna helt "Ja, det är trafikstockning här framme, är 6-7 plan framför som väntar på tillstånd för att få starta" sa kaptenen. Det hjälpte ju min flygrädsla. Jag såg framför mig hur alla plan körde in i varandra och att det var kaos i kontrolltornet.

En kvart senare var det vår tur att få lämna banan. Då informerar kaptenen om att det kan bli viss turbulens och lite luftgropar. Jag såg framför mig hur planet skulle börja störtdyka och hur jag slutade mina dagar i ett mosat flygplan.

Väldigt många minuter senare, otroligt kallsvettiga sådana var jag framme i Växjö. Nästa orosmoment var om väskan var hel. Med tanke på vilken dag det är hade jag inte blivit förvånad om den väskan också hade spruckit. Men hör och häpna! Uppenbarligen gillar någon högre kraft mig och lät väskorna förbli hela.

Nu är jag alltså i Tingsryd. Det känns annorlunda. Jag är fortfarande groggy efter flygturen så det har inte riktigt gått in i huvudet att jag ska vara här nere i t v å månader.