måndag 31 maj 2010

Jag känner mig som en snusktant

Den där frustrationen börjar göra sig påmind rätt så rejält.

Jag stod vid mitt fönster och tittade på flickor innan. Fina flickor i sommarklädsel. "Den du med lite smör på..." tänkte jag för mig själv och nästan slickade mig runt munnen.

Sen kom chocken. Herregud, jag beter mig som om jag vore 40+ och inte fått ligga på tio år. Vad fan händer med mig?

Jag är inte alls en sucker för smicker

Var nere i minibutiken i backen för att köpa mjölk. Mannen som alltid står i kassan är en väldigt charmerande man. Nu håller han på och lär upp sin son.

"Du är alltid lika söt flicka! Men blek, så blek" sa pappan och tittade oroligt på mig. "Blek skönhet!" sa sonen glatt.

Den pojken kommer gå långt, det känner jag på mig.

Lite lycklig är jag allt

Jag har varit på jakt efter en av Per Hagmans böcker, När oskulder kysser, ett bra tag. Fanns inte att på tag på någonstans. Tills igår. Upptäckte att den har kommit ut som pocket och jag fick hålla mig från att jubla inne i affären.

Grejen är att jag älskar Per Hagmans böcker utan att direkt veta varför. Det är något med hans avskalade stil som har fångat mig.

Veckan är räddad!

söndag 30 maj 2010

Hur svårt kan det vara på en skala?

Jag funderar på att sy min egen klänning till min debut som drag queen, om jag inte hittar någon på Beyond retro. Hur svårt kan det vara egentligen? Lite tyg, lite tråd och mammas symaskin, borde väl vara piece of cake? Eller? Sen att jag aldrig har sytt något mer avancerat än en kjol när jag gick i sjunde klass borde inte vara något hinder. Det kommer säkert sluta med att mamma syr klart den.

Annars fortskrider mina förberedelser inför Pride paraden. Jag är lite sugen på att beställa en peruk. Jag har alltid velat vara blond. Å andra sidan, om jag köper löshår i clipsmodell kommer jag säkert använda det oftare. Men det är svårt att hitta i min hårfärg.

Givetvis kommer det komma bilder! Men paraden är inte förrän i juli och än så länge har jag inte så mycket att visa bilder på.

Dagens skämt

Jag och en kompis, som också är rödhårig, pratar om att vi ska lägga oss ute och sola lite.

Sen skrattade vi oss fördärvade.

lördag 29 maj 2010

Årets tema är bestämt

I årets Pride parad ska jag draga! Jag kommer bli den snyggaste drag queenen som någonsin gått i paraden! Det kommer bli massa glitter, vackra kläder, mycket smink och glamour.

Nu ska jag bara hitta en snygg klänning också.

fredag 28 maj 2010

Lite nervös är jag allt

Idag ska jag ut och skolinformera, prata om HBT och sånt. Min chef ska dessutom med och lyssna. Jag känner mig rätt nervös om jag ska vara ärlig. Jag vet att jag är en skitduktig informatör, lugn, sansad och vet vad jag pratar om. Men ändå. Tänk om allt går åt helvete, just idag och jag får inte ur mig ett ord?

Jag vet att jag inte ska tänka i dom här banorna men det är svårt att låta bli. Det är snarare för min egen skull som chefen följer med för att kunna ge bra feedback. Men jag är lite för nervös för att kunna tänka så.

Håll tummarna för mig idag.

torsdag 27 maj 2010

Morgontv får mig att vilja kräkas

Jag orkade inte riktigt stiga upp när klockan ringde. Slog på tv:n istället. Zappade runt lite och mådde illa när jag kom till tv3. According to Jim visades. Jättetrevligt program, verkligen. En pösmunk till man som satt i sin fåtölj och drack öl medan hans fru tog hand om barnen. När Jim inte satt och drack öl var tydligen det roliga att han ljög och betedde sig svinaktigt. Där snackar vi om urstereotypen för män. Klyscha på klyscha bara staplades på hög. Män är öldrickande svin som inte kan namnen på sina barn och värderar sin son högre än sina döttrar. Ett annat tydligt inslag i programmet var hur Jim mobbade sin svåger som var lite känslig, det är inte manligt att visa sina känslor.

Sådant kan få mig att gå igång på alla cylindrar. Jag vet att det är ett amerikanskt program och det är annorlunda där men herregud. Och hur kan man ens tycka att det är roligt när ett gäng hysteriska människor springer omkring, skriker och ljuger för varandra?

Det är på väg utför med tv-programmen.

onsdag 26 maj 2010

Det var säkert en duva

Underbar middag med min Nykteristfinne och Grek. Massa skratt, mat och hallonpaj. Seriösa diskussioner varvades trams och flams. Planer inför sommaren och bokning av konsert. Jag och Finnen ska rocka loss till Mando Diao samtidigt som vi tänker på Greken. Fina tjejer det där.

Som en signal att nu är det slut på det roliga bajsade en fågel mig i huvudet. Nytvättat hår. Givetvis.

När jag stod utanför min dörr ville jag berätta allt för honom. Hur roligt jag haft, hur mycket guacamole vi gjort. Men han finns inte kvar. Dörren hann knappt slå igen bakom mig innan jag började gråta, igen.

tisdag 25 maj 2010

Ni ville ha bilder!


Ibland är Stockholm
en jävligt ful stad.


Jag såg en utställning med tatuerade kroppar




Björn Abelin ställde ut sina bilder.


Jag gjorde kylskåpspoesi.


Och åt en bättre lunch än sist.


Jag älskar mitt uttöjningssmycke i örat.
Idag fastnade jag och hatade skiten.

Jag gick en runda på Hötorget.
Föll för säljarens knep,"Vackra blommor till
en vacker flicka!" Men fan vad bra jag mådde.

Saker jag vill göra...

Säga till ett gäng fjortisar att Gina Tricot ska stänga alla sina butiker.

Gud vad jag hade njutit.

Jag är så nyfiken att jag nästan dör

Min statistik har skjutit i höjden sista tiden, en tredjedel mer läsare än tidigare. Och jag har inte en aning var alla kommer ifrån!

Hur hittade ni hit egentligen? Vore kul, inget måste givetvis, om ni kunde berätta.

Nej vad säger ni?

Ska vi supa oss riktigt fulla, sätta oss på en trappa inne i stan och vissla på flickor?

Lite tillfredsställd blev jag i alla fall

I förmiddags var jag hos RFSL:s kurator för att prata om vad som hände förra veckan. Tuffa jag gick dit och tänkte att det har inte berört mig så mycket. Jo tjena. Satt och hulkade som en inhyrd gråterska efter en stund. Men det var faktiskt riktigt skönt. Bara att prata sådär och resonera kring varför jag tänkte som jag gjorde i vissa situationer. Även om jag har världens bästa vänner behövde jag nog prata med någon utomstående som tänker på ett annat sätt. Insåg även hur mycket egentligen hänger ihop och att mitt "duktiga flicka"-komplex snarare sätter krokben för mig. Jag ska dit nästa vecka igen.

Efteråt fick jag någon sjujävla energi och tänkte att den här dagen ska ägnas åt sådant som jag vill! Tog en runda på hötorget bland alla försäljare och njöt som fan av alla komplimanger. Försäljningsknep javisst. Men att bli kallad för "vackra flicka" och höra att jordgubbarna är söta, men "inte lika söta som du" kändes faktiskt jävligt bra. Gick även på en liten utställning.

När jag stod på Hemköp och funderade på vad jag ska ha till lunch flög blicken till den rökta laxen. "Nej, han gillar ju inte rökt lax och tycker att min andedräkt stinker efteråt" tänkte jag av ren vana. Sen insåg jag, han finns inte här längre. Jag behöver inte tänka på vad han tycker. Jag ska fan frossa i rökt lax nu!

Och det kommer även komma upp lite bilder senare idag. Erkänn att ni älskar mig?

Jag känner mig lite inspirerad sen igår

Jag bjuder på en till bild.

Jag är så himla snygg när jag är full.

måndag 24 maj 2010

Dagen som gick

Jag började morgonen med att leka att jag
är Shrek.
Jag hade tråkigt på jobbet och skulle se hur
sneda mina fingrar egentligen är.
Ja, ni ser ju själva. Och detta är inget skämt.
Tummen ville visa vad den tyckte om min lunch.
Japp, lilltösen ska ut i stora världen! New York
blir det men varför inte titta på lite andra
platser också?
Passade på att inviga apan jag fick av Marie.
Himla rolig!
Så kan kvällen sluta när man inte orkar laga mat.
Det finns värre saker man kan äta. Typ.

Ett litet löfte

Idag kommer jag lägga upp en massa bilder! Ska försöka mobilblogga också med lite bilder under dagen. Håll tummarna för att det funkar den här gången.

söndag 23 maj 2010

Helt plötsligt slog det mig

Vem ska jag nu ligga med?

Det är en hel procedur att hitta en lämplig lekkamrat. Först ska jag hitta någon som attraherar mig, bara det kan kännas som ett omöjligt projekt. Sen blir det provkörning. Utvärdering efter det, kan jag tänka mig att ligga med personen igen? Är det bara ett one night stand ställer jag inte så höga krav. Så länge jag inte anser att personen borde ha en pappkasse över huvudet är jag oftast öppen för förslag. För fler omgångar har jag en aning högre krav. Och då kommer givetvis nästa fråga, vilken typ av lekkamrat blir det. Någon som jag kan tänka mig att samtidigt bli bra kompis med eller bara ett bootie call. Eller kanske både och?

Dessutom känns det som att jag har glömt hur man gör. Inte att ligga men att skaffa mig ett ligg. Räcker det fortfarande med att jag bara står och hänger vid baren? Eller ska jag ta en enkel väg ut, ringa någon av mina gamla lekkamrater som hör av sig med jämna mellanrum? Men å andra sidan vill jag ha något nytt, något fräscht. Och då blir det en jävla procedur.

Herregud, hur ska detta gå?

lördag 22 maj 2010

Jag är singel på riktigt nu

Han har varit och hämtat sina saker.

Vi kommer aldrig mer att ses. Och det gör så jävla ont.

fredag 21 maj 2010

Att vara kär gör mig både blind och dum i huvudet

Jag tror att det är slut. Igen.

Den här gången tror jag verkligen inte att det går att lösa. Han sa saker och har agerat på ett sätt som absolut inte är okej. Jag har otroligt svårt att ta upp saker som känns fel i ett förhållande men jag gör det öga mot öga och förväntar mig samma respekt tillbaka. Vilket jag inte har fått. Han har sårat mig något fruktansvärt.

Jag vet inte om jag vill lösa det heller. När han skjuter saker ifrån sig tar jag det som att han även skjuter mig ifrån sig.

Även om jag helst vill slå på honom och skrika vill jag inte vara utan honom. Jag vill inte somna och veta att jag aldrig mer kommer vakna jämte honom. Aldrig mer få känna hur han nyper mig i näsan eller drar mig intill sig. Jag vill inte veta att vi aldrig mer kommer ha våra hetsiga diskussioner när vi slåss om DNs kulturdel.

Trots att en del av mig avskyr honom något fruktansvärt just nu vet jag inte riktigt vad jag skulle göra utan honom. Hur patetiskt det än låter.

Jag trodde allt var bra

Sen kom bombnedslaget.

Jag får knappt luft.

torsdag 20 maj 2010

Jag vet att jag är dålig på det här

Med att lägga upp bilder alltså. Latmasken i mig tar överhanden ibland och tycker det är för jobbigt att koppla in sladden i datorn.

Sen vet jag inte vad ni vill se för bilder. Vad vill ni att jag ska fota? Fler ett foto i timmen-inlägg?

tisdag 18 maj 2010

Hela jag känns som en enda stor spontan tanke

Om några månader (6e september) fyller jag 23. Det är även siffran jag kommer att fylla resterande år av mitt liv också.

För att fira min kommande eviga ålder funderar jag att dra på stort. En tanke jag har är att dra till New York en vecka eller så när jag fyller år.

Eftersom jag inte kommer ta någon direkt semester i sommar, förutom Pride-veckan, hoppas jag verkligen att jag kan åka iväg i september innan skolan drar igång för fullt.

Hur ska ni fira min födelsedag?

måndag 17 maj 2010

En liten spontan tanke

Vem fan gav Petra Mede ett eget program? Hon delar första plats tillsammans med Erik Haag på min lista över personer som inte borde få vistas framför tvkameran.

Jag trodde att tv-världen hade lärt sig av hur det var när hon presenterade Melodifestivalen.

Seriöst, tv 3, hur fan tänkte ni när ni gav Petra Mede, med världens jobbigaste röst, ett eget program? Var ni höga eller? För tänkte klart gjorde ni fanimig inte.

Det är lite ironiskt egentligen

Idag är det Internationella dagen mot homofobi. Idag blev jag hotad till livet för att jag inte är straight. Ironiskt nog skedde det när jag pratade om hets mot folkgrupp. Det slutade med att stämningen blev så hatisk att jag och min kollega fick slussas ut bakvägen med eskort som såg till att dom som följde efter inte flög på oss.

Det var först när jag satt hos polisen som jag förstod vad som hade hänt. Jag har levt i min lilla bubbla och tänkt "det händer alla andra men inte mig!" Även om jag mer eller mindre varje dag hör om människor runt mig som blivit utsatta för något hatbrott har det aldrig gått in i mitt huvud att det finns personer som hatar mig. För att jag inte är hetero.

Det har fortfarande inte riktigt gått in i skallen på mig. Att sitta där framför polisen från hatbrottsenheten kändes overkligt. Det är sånt som inte händer mig. Men idag hände det.

Och jag är så jävla glad att jag anmälde det. Även om det inte går till åtal eller kanske läggs ner så är det en skarp markering. Det är fan aldrig okej att något sånt här händer.

söndag 16 maj 2010

Helgen som gick - jag tror jag är kär i dig

Efter att jag vaknade till liv igår susade jag till RFSL-huset för att dona inför måndagens manifestation, (Internationella dagen mot homofobi, kl 18 på Sergels torg, kom dit och visa ditt stöd!) Jag och kopiatorn gick några ronder innan jag gjorde min vice samt ledamot sällskap i solen uppe på taket där banderollmålningen pågick. Sol och sol förresten, jag satt i skuggan och pekade. Jag är ordförande, det är sådant man gör då.

När mitt jobb var klart där (läs: delar ur min fina styrelse hade målat klart) åkte jag hem till R. Picknick i solen stod på schemat. Efter några felkörningar på jakt efter en bra plats hittade vi den. Fina klippor precis vid vattnet, enskilt. Där satt vi i timmar, löste korsord och matade änder med pasta. Det var tom så att jag vågade mata en and ur handen trots att jag tyckte att han tittade lite ondskefullt på mig. Det var jättekul! Tills en svan kom och väste. Jag blev livrädd.

När solen gått ner åkte vi hem och bakade äpple - och kanelbullar. Förbaskat gott måste jag säga. Vi försökte även oss på att se Apan. Jag fattade ingenting. Vilket inte gjorde mig så mycket, jag hade det bra där jag låg i R's famn och pillade i hans hår på bröstet. Som jag har saknat det. Allt det där jobbiga som vi gått igenom sista tiden kändes borta på något sätt. Känslan som kom över mig går inte riktigt att förklara men allt bara kändes så tryggt och självklart att ligga där.

Idag gjorde vi inte många knop. Vi låg mest i sängen, läste och sa "men vi kan inte ligga här hela dagen, vi måste ut!" tills vi faktiskt hade legat hela dagen i sängen. R satte igång en dokumentär, om hur man råder bot på sina sömnproblem. Jag somnade tio minuter in i dokumentären.

Nu blir det sova för mig innan jag gäspar käken ur led.

lördag 15 maj 2010

Om jag är nykter? Bra fråga

Jag vet faktiskt inte. Sladdade in i min lägenhet vid fem-tiden i morse, däckade som en drogad panda tio minuter senare. Vaknade igen vid åtta och undrade vart jag befann mig.

Kvällen igår var helt jävla fab! Började på mitt gamla stamisställe Carmen där några öl slank ner innan vi gick över gatan till Underbara bar där jag blev uppraggad av en skitskum kille. När jag mumlade något om att jag skulle vidare till Fjollbåten (aka Patricia) slet han upp ett VIP-kort och sa att han hängde där jämt och ständigt. Kortet gick ut 2008. När jag stod i baren och beställde vin åt mig blev han skitsur över att jag betalade mitt vin själv. "Men jag har pengar! Tror du inte att jag har pengar?!" ylade karlsloken. När jag trodde allt var lugnt igen slängde människan en blick mot ett bord och utbrister "herregud, jag visste inte att vakterna släppte in bögar här! Trodde det fanns lite klass här trots att det är Söder" flinade han. Det var mitt kompisgäng han hade upptäckt. Vilket jag upplyste honom om på ett rätt så, ja, rakt sätt för att uttrycka mig milt. Då var det helt plötsligt okej med homosar. Han lämnade mig ifred sen iaf. Men det kan ha varit för att jag sa något om att jag skulle hämta vakten.

Dansandet på Patricia var lika roligt som alltid. Vi buggade, fuldansade och sjöng med i schlagerlåtar när vi inte stod och pratade med främlingar som blev våra bästa vänner för stunden. I toakön stod vi och tipsade varandra om läppglans och sminktekniker, som glömdes bort när det var vår tur att slinka in i ett bås.

I vimlet träffade jag någon som jag en gång flirtat med. Hon tyckte det var kul att se mig efter så lång tid. Berättade att hon undervisar i statsvetenskap på universitetet. "Jo tack, jag vet..." tänkte jag och drog mig till minnes hur jag försökte göra mig osynlig för mitt forna ligg där jag satt i salen.

Sen vinglade jag och mina gays iväg, hemåt och sjöng på schlagersånger där vi gick arm i arm.

fredag 14 maj 2010

Ny dag, nya tag!

Jag lydde Fiskens råd. Jag bröt ihop. Och kom igen. Det var skönt att få ur mig lite saker som jag har gått och grunnat på. Jag plockade fram egoisten i mig och gick på som en ångvält, vissa saker måste man få ur sig. Nu är det som sagt ute och för min del känns det bättre. Förhoppningsvis blir det en ändring också.

Ikväll är det dags att gå ut och häva öl. Det eviga men ack så älskade sunkhaket Carmen ropar på mig. Efter det kanske det blir en runda på Underbara bar eller det nyblivna stammishaket Patricia. Har börjat gilla det stället mer och mer nu när jag har börjat hänga där förutom på söndagar, som är the big gaynight på båten. Jag riktigt längtar efter att få skaka på mina lurviga ben (för lurviga är dom) med några svarta skönheter på fötterna. Det här kommer bli riktigt bra!

Vad ska alla ni göra i helgen? (Jag är fortfarande riktigt glad att fler och fler hittar hit, jag vet inte hur ni har hittat mig men kul är det!)

Trots all denna choklad

Jag har haft en superbra dag idag. Effektiv, god middag med härliga människor.

Ändå är det något som inte känns helt hundra.

Kanske är det någon mix av allt som hänt, mensen, efterdyningar av bakfylla, trötthet och oro. Jag gillar det inte.

torsdag 13 maj 2010

Betraktelser från ett fönster i förorten

Ena dagen hör jag vackra saker.

Andra dagen ser jag hur en 5-6 årig kille springer gatan fram och skriker "jag vill knuuuuuuuuullaaaaaa!"

En liten stund senare kommer två killar i tioårsåldern springandes med varsin cykel och babblar om hur tuffa dom känner sig som vågade sno cyklarna. Knappt en minut senare kommer det en man springandes, troligen efter barnen, och vrålar.

Den ena dagen är inte den andre lik här i förorten.

Jag är slut som artist

Jag känner mig som en överkörd älg. Vad fan gör jag uppe vid den här tiden?

Det var lyckat igår. Jag och mina bögar drack päroncider och lakritsshots, dansade till schlager och hade det bra. Side Track är alltid trevligt, ännu roligare nu när Jävla bögbar huserar där varje onsdag och det är mycket folk. Inget chilla-ställe alltså som Side Track är övriga dagar.

Någon drag queen undrade vad mina bröst kostat. "Got them for free baby" svarade jag och sen shakade vi loss ordentligt på dansgolvet. Någon gång under natten fann jag mig själv ståendes i ett hörn och diskuterade skor med ett gäng skointresserade gays. Dom älskade mina pärlor nästan lika mycket som jag.

Kvällen (morgonen?) avslutades med att jag sprang in i Mr. S, som tydligen bor i området runt Side Track. Han ville ta en fika en dag, jag var full och älskade hela världen så jag sa ja. Som om det kommer hända.

Jag hade en seriös konversation med mig själv, i huvudet, på vägen hem. Som fortsatte under mitt nattliga samtal med R. Jag har funderat på detta några veckor och det känns bra. Men jävligt konstigt. När mitt mandat går ut i RFSL Ungdom kommer jag lägga ner mitt engagemang där. Jag har dragit ner på mycket av mitt engagemang i andra organisationer och det här känns rätt. Det ger mig inget längre och jag tycker inte det är speciellt roligt heller. Inte på samma sätt som jag kände innan iaf. Jag har träffat så underbara människor där och haft fantastiskt roligt men nu vill jag gå vidare. Till att inte vara engagerad i något alls förutom skola och jobb. Inte för alltid givetvis men kanske i några månader och funderar på vad jag vill engagera mig i näst. Men det känns väldigt konstigt. Jag har varit engagerad i olika organisationer sen jag var 12-13 år och känslan jag har nu att bara vilja sluta med det, det är lite omtumlande måste jag säga. Men det känns rätt.

Nu ska jag ta en Ipren, försöka ignorera den molande värken i magen och sova lite till.

Vad ska ni hitta på idag förutom att komma med choklad till mig?

onsdag 12 maj 2010

Nu tar vi och gör någonting bra utav det här

Dagen har varit förbaskat bra. Lunch med fina vännen D, suttit i sol utan att bränna mig och energin är på topp. Varför inte fortsätta med något bra?

Ikväll är det jag som drar till Jävla bögbar!

tisdag 11 maj 2010

Ibland smälter även mitt hjärta

Jag vädrade mina sängkläder idag och hade mitt stora fönster öppet. Såg två tjejer gå förbi, hållandes varandra i handen. En liten flicka på kanske 4 år och hennes mamma gick förbi tjejparet.

Flickan: Mamma, varför höll flickorna varandra i handen?
Mamman: Vissa flickor blir kär i andra flickor ibland och pojkar blir kär i pojkar. Andra flickor blir kär i pojkar och pojkar i flickor. Man får bli kär i vem man vill, så länge man blir glad i magen av det.

Det var då fan

Nu är det dags igen. För det där. Har det redan gått tre veckor? Jag känner mig skeptisk. Kroppen säger något helt annat.

PMSen är här med besked. Jag gråter för allt mer eller mindre. Åt choklad och började gråta för den var slut. Sen började jag lipa för att jag hade ätit en hel chokladkaka helt själv och vill ha mer.

Jag började titta på hundvalpar och då brast det ordentligt. Jag började sakna mina föräldrars sathund Snuffse och kände att jag vill verkligen ha en själv. Någon liten som springer omkring. Som jag inte har tid för. För att jag är så jävla upptagen hela tiden. Det känns som om jag försummar mina vänner, R och mig själv för att hinna med allt annat.

Som grädde på moset fick jag ett litet jack i min nymålade tumnagel. Gråtandet hade ingen hejd för att jag kände mig så patetisk som satt och grät över I-landsproblem.

Humöret är som en jävla bergochdalbana. Har suttit och skrikit på min internetuppkoppling som strular, tack vare den där jävla snubben utanför som trixar med några kablar. Sen grät jag, för han gör ju bara sitt jobb.

Jag anser att Väderguden kan ta och bend over så ska jag visa vad man kan göra med en grov trädgren som tack för det jävliga vädret vi kommer ha i helgen. Här har jag planerat utflykter och picknicks för mig och R, så ska det spöregna hela jävla helgen. Jättekul. Verkligen.

Jag vill inte vara med mer.

måndag 10 maj 2010

Vem vill prata om livet innan klockan nio en måndagsmorgon?

Just nu är jag fånge i mitt eget hem. Ytterdörren går inte att låsa utifrån. Vaktmästaren har fortfarande inte kommit.

Två mormoner hittade däremot hit. 08.47 ringde det på min dörr. Utanför stod två prydligt klädda ynglingar som undrade om dom fick komma in och prata om livets stora frågor.

"Jag målar naglarna och har inte tid" svarade jag och stängde dörren.

söndag 9 maj 2010

Du vet att du är trött när...del VIII

...huvudet totalt slutar att fungera.

Vännen F : Hmm...man kan plocka gul och röd lök men inte vit.
Jag: Va, finns det vit lök?

Upprörda människor

Många har reagerat starkt på att jag inte kommer rösta rött i höst. En del har dumförklarat mig och påstår att jag går över till den mörka sidan.

Så här är det. För mig är det kommande valet som att be mig välja mellan pest eller kolera. Precis så känns det. Ja, jag kommer rösta blått men det innebär inte att jag håller med om allt alliansen säger. Men jag ser hellre alliansen vid makten än Mona Sahlin & co. Dessutom gynnar alliansen mig och mina planer mer än den röd/gröna, rent ekonomiskt sett.

Flera har undrat varför jag kommer rösta öht om jag nu känner så här. Jag anser helt enkelt att röstar man inte har man inte heller rätt att klaga på politiken. Och jag älskar att klaga.

Så enkelt är det.

lördag 8 maj 2010

Jag tittade på TV innan idag

Det var någon musiktävling på SVT som jag inte vet vad den heter. Två tjejer sjöng en duett. Programledaren frågade en ena tjejen hur det var att jobba tillsammans med den här personen. Hon fick även frågan om vem hon trodde skulle gå vidare.

"Jag tycker hon är en jättehärlig person och det har varit underbart att jobba med henne" fick han till svar. Hon sa även att det är svårt att säga vem som ska gå vidare eftersom alla är så duktiga och förtjänar en plats.

Jo tjena. Jag vet nog vad hon egentligen ville svara. Det är en tävling. Hade det varit jag som stod där uppe hade jag velat svara att jag hoppas att att min duettkompis trillar av scenen samt drabbas av halsinfektioner som gör det omöjligt för henne att sjunga. Jag skulle säga att det spelar ingen roll hur trevlig hon än är, det är en tävling och jag tänker vinna den. I en tävling förtjänar ingen att varken gå vidare eller att vinna - förutom jag.

Men det är ju bara jag och vi vet ju sedan tidigare att min själ är död.

fredag 7 maj 2010

En fredag i Petraland

Seriöst, idag har jag varit så jävla trött att jag började gråta när jag öppnade kylskåpet och insåg att jag hade slut på hemmagjord plommonmarmelad. Det här har, utan att överdriva, varit veckan from hell. Jag har farit mellan skola och jobb för att sen plugga på kvällen när jag kommit hem. Jag hatar min utbildning innerligt. Snart är den här terminen klar och förhoppningsvis kan jag läsa min C-kurs på en annan skola.

Men nu är det helg. Jag har laddat upp med lite gott, B&J och massa frukt. Jag längtar faktiskt över att vända ryggen mot bokhyllan där all kurslitteratur står och att inte behöva ta på mig kostymen. Jag ska bara göra sådant som jag känner för. Vill jag ligga hela dagen i sängen och äta kiwi, ja då ska jag göra det.

Egentligen hade jag tänkt att gå ut och skaka rumpa ikväll men det känns inte som en bra idé. Petra+ ett skadat knä+ massa alkohol = ingen vet hur det kommer sluta. Troligen med att jag trillar och får ännu mer ont. Det skulle vara så typiskt mig.

På tisdag kommer R hem. Äntligen säger jag bara. Jag behöver ligga något oerhört.

torsdag 6 maj 2010

'Cause I'm a grasswidow, yes I am

Ja, igen. R är och roar sig utomlands med att vindsurfa medan jag pluggar/jobbar rumpan av mig. Vilket kanske är bra för då slipper jag ha dåligt samvete över att inte hinna ses.

Jag har lite tråkiga nyheter också. Ni som har följt mig ett tag vet att jag ska springa Tjejmilen med fina M. Det kommer inte bli av. Igår när jag var ute och sprang vred jag till mitt knä, vaknade med svullet sådant och kunde knappt räta ut det. Och att gå var nästan omöjligt. Givetvis var det ett ledband så nu har jag ett stöd runt knät som ska sitta där i en månad. Grattis till mig, min olycksdrabbade jävel! Så istället kommer jag åka till en annan del av Sverige den helgen för att se när en av mina bästa vänner gifter sig. Fick veta datumet idag och nu har jag ångest. Hinner jag hitta en outfit värdig att bära på bröllopet på drygt 3½ månad? Och bröllopspresent... herregud. Får ångest bara jag tänker på det. Himla tur att jag har två kloka systrar att ta hjälp utav.

Det positiva (ja, jag försöker vara lite optimistisk i min misär) är att det går fler lopp i år. Jag känner mig själv, om jag inte har ett mål när jag får börja springa igen kommer jag lägga det hela på hyllan. Gud vet hur många år till det kommer dröja igen innan jag tar tag i saken.

Har ni några bra tips för att hålla uppe motivationen?

Ni håller tummarna va?

Jag har sökt till Försvarshögskolan i höst. Nej, jag ska inte utbilda mig till militär, däremot titta på militärer och torka mig om munnen.

Det finns en kurs i ledarskap där som jag har sökt till. Som jag ska in på, så enkelt är det. Kommer jag inte in på den funderar jag seriöst på att smyga mig in på deras föreläsningar. Jag ser det framför mig, jag blir känd som tjejen som alltid syns och hörs, alla tycker hon verkar intressant men ingen vet vem hon är för hon försvinner spårlöst efteråt.

Det vore något det.

onsdag 5 maj 2010

Snart firar vi jubileum!

Det är några få inlägg kvar till mitt 1000:e i den här bloggen. Vilket vi måste fira! Eller ja, 79 stycken för att vara petig men det kan jag väl klara av att skriva nu i maj!

Därför tänkte jag att ni läsare ska få bestämma vad det inlägget ska handla om! Jag tänkte att vi gör så här, ni sprutar ur er idéer, jag plockar ur mina favoriter och sen har vi en omröstning.

Seså, fundera lite och var sen så idérika som jag vet att bara mina bloggläsare kan vara.

Och sen måste jag säga hej och välkommen. Till alla nya läsare. Min statistik har ökat kraftigt sista tiden, vilket är skitkul! Jag vet inte hur det gick till riktigt. Så, ja, vet inte vilka ni är, men hej på er!

Petra - kvinnan, myten, legenden

Tänk om jag inte är den jag utger mig för att vara? Tänk om jag vore Ragnar, 57 år gammal istället. Ragnar är trött på sin fru, hatar sina bortskämda barn och vars hemliga dröm är att ta med älgstudsaren till jobbet och skjuta varenda en på kontoret. Speciellt Ulla. Hon skulle få två, det förtjänar den gnatiga kärringen.

Ragnar är avundsjuk på sin granne som har den senaste husbilen. Ett jävla åbäke det där tänker Ragnar varje gång han ser sin granne med fru, i matchande träningsoveraller, framför den rullande lägenheten. Väluppfostrade barn har grannen också. Säkert mutade för att hålla uppe den idylliska fasaden.

Fast, Ragnar är egentligen inte så bitter utav sig. Han har bara haft otur här i livet och blir konstant motarbetad av högre makter. Hade det funnits någon som helst rättvisa hade han inte suttit fast i den här jävliga förorten, i ett ruckel till hus med en gräsmatta som maskrosorna älskar. Då hade han inte heller haft en fru som önskar att han såg ut som Johnny Depp och inte som den tjocke lille belgiske detektiven som rullar fram. Hans barn hade inte heller sett honom som en vandrande bankomat som skiter ut iPhones på beställning. Nej, livet hatar verkligen Ragnar, 57 år gammal.

Tänk om jag vore Ragnar, 57, som inte vet vart han ska fästa blicken när kompisar till hans 17-åriga dotter kliver innanför dörren. Ragnar vet att det är så förbjudet ett område kan bli. Men Ragnar kan inte hjälpa att blicken ibland dröjer sig kvar lite för länge på den där välformade jeansbeklädda rumpan. Sedan skäms han, att spana in sin dotters kompisar sådär. Å andra sidan, vem kan klandra honom när hans sexliv består utav en handtralla framför datorn när hans fru har somnat.

Ragnar hatar sitt liv så mycket att han startar en blogg, för att i alla fall för en stund, ha det roligt. Helt plötsligt är Ragnar, 57, den 22-åriga tjejen som lever ett hektiskt liv i storstan. Så långt ifrån hans eget liv han kan komma. Ragnar njuter av att smyga iväg ibland för att skriva något nytt. Men det bästa Ragnar vet är att läsa alla kommentarer. Tänk om ni bara visste...

Ja, tänk om jag egentligen är Ragnar, 57. Vad förvånade ni skulle bli då.

måndag 3 maj 2010

Dags för munkavle?

Min käre far har skaffat sig Facebook på gamla dar.

Jag är livrädd. För tänk om jag råkar avslöja där att hans yngsta dotter tänker rösta blått. Han har fortfarande inte kommit över att han har närt en moderat vid hans barm. Och det var 20 år sen brorsan kom ut som anhängare till blått. Hur ska han då reagera när hans tidigare råröda dotter har klivit över till andra sidan?

Ge mig styrka till att hålla munnen stängd säger jag bara.

Eller ge honom limited acess till min profil och lösenordskydda bloggen om han (mot all förmodan) skulle hitta hit.

Jag kan nog glömma det där för ett tag

Idag skulle jag få sömnpiller. Trodde jag. Tills läkaren sa att jag är för ung. I en sekund kände jag mig smickrad. Sen blev jag förbannad. Okej om jag hade varit 12 men jag fyller för fan 23 om några månader. Han var benhård. Inga sömnpiller för mig, min unga fröken. Sen drog han något jävla tal om att jag kanske är deprimerad och inte kan sova pga det. Jag bara glodde på honom. Jag är inte deprimerad. Visst, jag är inte alltid på topp men vem fan är det? Jävla stolpskott. Ska försöka få tid hos en annan läkare.

Nu ska jag göra mannagrynsgröt och tamigfan strunta i allt.

söndag 2 maj 2010

Lite sömn vore ju inte fel

Periodvis har jag det extremt jobbigt med min sömn. Det brukar hålla i sig i två veckor och sen får jag en normal rytm igen. Nu har jag inte sovit ordentligt på nästan 2½ månad. Jag somnar vid 12-tiden, vaknar runt tre för att somna vid fem-snåret och vaknar strax efter sex. Inte ens en supermänniska som jag klarar det i längden. Känner mig oftast som en zombie utan något direkt minne.

Jag är inte förtjust i att äta piller. Det ska mycket till för att jag ens ska stoppa i mig en Alvedon. Jag vill helst inte fylla kroppen med för mycket substanser, säger tjejen som stoppar i sig en hormontablett varje morgon.

Men nu måste jag ha sömntabletter. Jag vill iaf kunna sova ordentligt en natt i veckan. Jag har en läkartid i morgon bitti. Det tar emot att säga men jag längtar efter att få svälja det där pillret.

lördag 1 maj 2010

En helt vanlig lördag

Jag drack inte en droppe alkohol igår ändå kände jag mig bakis när jag slog upp ögonen. Det är illa. Jag kunde inte låta bli att undra vad fan jag har gjort nu för att min kropp ska hata mig. Överdoserade jag hårda karameller igår?

Vår vana trogen (och tack vare vår lathet) blev det middag ute ikväll. På kubanska La Habana. Gå inte dit. Jag skämtar inte. Gå INTE dit. Jag är helkörig i min mage just nu. Den pratar och gör ont. Om maten hade varit god, fine, då hade jag kunnat stå ut med det. Men när kocken inte ens hade salt, nej, då kan inte ens jag, fröken har- en- ursäkt -för- allt, fixa det.

Efter att ha gjort en runda hemma hos R och hämtat morgondagens teaterbiljetter stod jag i godan ro och löste korsord. Helt plötsligt ser jag hur en tjej på perrongen mittemot börjar skrika, slita och dra i en kille, av hennes ordval att döma, pojkvän. Han försöker gå undan men hon springer efter och börjar slå honom. När hon har slitit av honom jacka och tröja har jag en inre kamp med mig själv. Ena sidan var väldigt frustrerad över att jag inte stod på deras perrong och kunde följa det från första parkett, andra sidan tänkte "ojoj...finns det ingen väktare här?". Innan någon sida hade segrat ser jag hur tjejen knuffar ner honom på spåret. Med mindre än en minut kvar tills nästa tåg skulle komma. Som tur var kom några väktare springandes och kunde dra upp honom. Fy fan, det var läskigt.

Nu sitter jag hemma och är sugen på något gott. Har en påse med Polly som inte lockar, massa frukt och grönt men nej, inget av det vill jag ha. Jag vill ha salta chips. Lägligt att börja ha cravings efter affärerna har stängt. Ytterligare ett tecken på att min kropp hatar mig som fan.

Jag går och lägger mig istället. God natt.

Hej, jag heter Petra och är 56 år gammal!

Jag har börjat lösa korsord. Nu menar jag inte lite då och då utan så fort jag har en ledig stund över. Det har gått så långt att jag tävlar med mig själv. Jag måste lösa minst ett korsord om dagen. Helst två. Dessutom njuter jag av det. Att gnaga lite på pennan och klura ut vad egentligen "är ju en ruggig dag" på sju bokstäver kan vara. Tillfredsställelsen jag känner när jag löser det. Njutningen jag känner över att inte använda mitt korsordslexikon när det är krabbit utan fixa det själv ska vi inte ens tala om.

Tidigare idag fikade jag med Fröken J som är uppe från Skåne. Samtalet dominerades av prat om jobb, bröllop, barn, räntor, skola och lite till jobb. Jag undrar mest när fan jag började intressera mig för reporäntan. Det är kanske det som kallas för yrkesskada?

Kvällen tillbringade jag med Nykteristfinnen för lite trevligt valborgshäng. Innan klockan slog åtta hade jag somnat i hennes soffa. Annat var det på den gamla goda tiden när vi härjade på uteställen kring Söder.

När fan blev jag så här gammal?!