Ingen lergrop här inte!

Runt halv tre i natt blev jag avsläppt utanför huset. Herregud vilken jävla kväll. Galet roligt hade jag! Blev kanske lite väl mycket alkohol och kollegorna skämtade om att dumpa av mig i hammocken utanför jobbet. Eller, jag tror dom skämtade iaf.

Kvällen bjöd på farlig bål, kisspaus på en åker, romblandning och lite festivalhångel som sig bör. Jag var väl inte så intresserad utav musiken, det kan jag inte påstå. Men imponerande att se att Ozzy Osbourne klarade av att stå upp.

Att gå upp klockan sju i morse för att börja jobba en timme senare var väl ingen höjdare. Man har väl varit med förr! sa jag till mig själv och tänkte på min forna ungdom. Att jag känner mig som en pensionär idag behöver vi inte diskutera.

Känner mig inte riktigt som en människa

Det blev party deluxe igår. För tjejen som inte skulle dricka alkohol igen. Jo tjena. Idag känns det mer som om jag kommer att dö.

Kvällen började på underbara Söder, en öl på älskade sunkhaket Carmen, sen traska över gatan till Underbara bar där vi fick för oss att dricka tequila. Kanske inte världens bästa idé men jisses vad roligt vi hade. Av någon anledning hamnade jag i ett gäng med massa amerikanare som var på konferens. Trevliga människor det där. Fick även sju sovplatser om jag skulle få för mig att åka till någon håla i Ohio. Sen dansade vi som om det inte fanns någon morgondag. Ni vet, som man bara gör med ett gäng främlingar man blir bästis med efter någon öl för mycket.

Patricia Patricia, vad vore en lyckad utekväll utan jollen? Galet mycket dans, galet mycket dricka och galet mycket härliga människor. Och mitt i vimlet känner jag en arm runt min midja. Och den där speciella doften. Kunde det vara...? Så klart det var, Mr. S var ute och svängde sina lurviga han också. Fjärilspussar på kinden, skratt och kramar. Nu ligger han i min säng och sover.

Idag är det valdagen. Jag hoppas att ni som inte har kommer rösta under dagen!

Jag lever da high life!

Jag tänkte tillbaka på mina glansdagar tidigare. Shottarna flödade, mina ögon var mer vana vid neonljus än vid solljus och allt fylleprat med taxichaffisarna.

Nu häller jag upp shotar. Med hostmedicin. Istället för neonljus är det ljusrör vi snackar om. Här snackas det inte om vilken efterfest eller klubb vi ska dra vidare till eller småprat med den där goingen i rökrutan. Nej då. Mina timmar fylls av snack om bajs, medicin och blodsockermätningar.

Men i morgon. Då jäklar. Då blire fest! Underbara Xixa ska dra till Nya Zeeland, varför fattar jag inte när man kan flytta till Stockholm. Det går att plugga i fjollträsk också.

Om jag är nykter? Bra fråga

Jag vet faktiskt inte. Sladdade in i min lägenhet vid fem-tiden i morse, däckade som en drogad panda tio minuter senare. Vaknade igen vid åtta och undrade vart jag befann mig.

Kvällen igår var helt jävla fab! Började på mitt gamla stamisställe Carmen där några öl slank ner innan vi gick över gatan till Underbara bar där jag blev uppraggad av en skitskum kille. När jag mumlade något om att jag skulle vidare till Fjollbåten (aka Patricia) slet han upp ett VIP-kort och sa att han hängde där jämt och ständigt. Kortet gick ut 2008. När jag stod i baren och beställde vin åt mig blev han skitsur över att jag betalade mitt vin själv. "Men jag har pengar! Tror du inte att jag har pengar?!" ylade karlsloken. När jag trodde allt var lugnt igen slängde människan en blick mot ett bord och utbrister "herregud, jag visste inte att vakterna släppte in bögar här! Trodde det fanns lite klass här trots att det är Söder" flinade han. Det var mitt kompisgäng han hade upptäckt. Vilket jag upplyste honom om på ett rätt så, ja, rakt sätt för att uttrycka mig milt. Då var det helt plötsligt okej med homosar. Han lämnade mig ifred sen iaf. Men det kan ha varit för att jag sa något om att jag skulle hämta vakten.

Dansandet på Patricia var lika roligt som alltid. Vi buggade, fuldansade och sjöng med i schlagerlåtar när vi inte stod och pratade med främlingar som blev våra bästa vänner för stunden. I toakön stod vi och tipsade varandra om läppglans och sminktekniker, som glömdes bort när det var vår tur att slinka in i ett bås.

I vimlet träffade jag någon som jag en gång flirtat med. Hon tyckte det var kul att se mig efter så lång tid. Berättade att hon undervisar i statsvetenskap på universitetet. "Jo tack, jag vet..." tänkte jag och drog mig till minnes hur jag försökte göra mig osynlig för mitt forna ligg där jag satt i salen.

Sen vinglade jag och mina gays iväg, hemåt och sjöng på schlagersånger där vi gick arm i arm.

Jag är slut som artist

Jag känner mig som en överkörd älg. Vad fan gör jag uppe vid den här tiden?

Det var lyckat igår. Jag och mina bögar drack päroncider och lakritsshots, dansade till schlager och hade det bra. Side Track är alltid trevligt, ännu roligare nu när Jävla bögbar huserar där varje onsdag och det är mycket folk. Inget chilla-ställe alltså som Side Track är övriga dagar.

Någon drag queen undrade vad mina bröst kostat. "Got them for free baby" svarade jag och sen shakade vi loss ordentligt på dansgolvet. Någon gång under natten fann jag mig själv ståendes i ett hörn och diskuterade skor med ett gäng skointresserade gays. Dom älskade mina pärlor nästan lika mycket som jag.

Kvällen (morgonen?) avslutades med att jag sprang in i Mr. S, som tydligen bor i området runt Side Track. Han ville ta en fika en dag, jag var full och älskade hela världen så jag sa ja. Som om det kommer hända.

Jag hade en seriös konversation med mig själv, i huvudet, på vägen hem. Som fortsatte under mitt nattliga samtal med R. Jag har funderat på detta några veckor och det känns bra. Men jävligt konstigt. När mitt mandat går ut i RFSL Ungdom kommer jag lägga ner mitt engagemang där. Jag har dragit ner på mycket av mitt engagemang i andra organisationer och det här känns rätt. Det ger mig inget längre och jag tycker inte det är speciellt roligt heller. Inte på samma sätt som jag kände innan iaf. Jag har träffat så underbara människor där och haft fantastiskt roligt men nu vill jag gå vidare. Till att inte vara engagerad i något alls förutom skola och jobb. Inte för alltid givetvis men kanske i några månader och funderar på vad jag vill engagera mig i näst. Men det känns väldigt konstigt. Jag har varit engagerad i olika organisationer sen jag var 12-13 år och känslan jag har nu att bara vilja sluta med det, det är lite omtumlande måste jag säga. Men det känns rätt.

Nu ska jag ta en Ipren, försöka ignorera den molande värken i magen och sova lite till.

Vad ska ni hitta på idag förutom att komma med choklad till mig?