Livet på landet

Morgondagens stora happening är att det är traktorrace. Ja, på riktigt.

Ibland längtar jag verkligen tillbaka till storstaden.

Det var nog åtta år sedan sist

Sen jag drog hem någon jag dejtar och presenterade för familjen, uttalat att vi faktiskt dejtar. Jag är så fruktansvärt nervös. I skrivande stund sitter jag på tåget ner mot Växjö, handsvettas redan av nervositet för vad min kära familj kommer att säga och göra. Nästan hela familjen är dessutom samlad. Lika bra att ta alla på en och samma gång så är det gjort sen.

Herregud.

Jag ÄR verkligen nere i Småland

Systerdotterns sambo har köpt ny bil.  En riktig sportbil, den här gången, som dom hämtade mig med igår.

Ledsen, igen, men jag KAN verkligen inte kalla en Volvo kombi med tonade rutor för sportbil.

Jag lever da high life!

Jag tänkte tillbaka på mina glansdagar tidigare. Shottarna flödade, mina ögon var mer vana vid neonljus än vid solljus och allt fylleprat med taxichaffisarna.

Nu häller jag upp shotar. Med hostmedicin. Istället för neonljus är det ljusrör vi snackar om. Här snackas det inte om vilken efterfest eller klubb vi ska dra vidare till eller småprat med den där goingen i rökrutan. Nej då. Mina timmar fylls av snack om bajs, medicin och blodsockermätningar.

Men i morgon. Då jäklar. Då blire fest! Underbara Xixa ska dra till Nya Zeeland, varför fattar jag inte när man kan flytta till Stockholm. Det går att plugga i fjollträsk också.

Du vet att du är på landet när...del II

...det körs häst med vagn på gatorna och du höjer inte ens på ögonbrynet.

Lantlollan är tillbaka! Part II

"Pappa, haru vari å fora kalva än?" är det första som kommer ur min mun när jag slår mig ner vid frukostbordet.

Alla har vi olika uppfattningar om vad som är vad

Systerdottern lovade att jag skulle få åka sportbil idag. Jag såg framför mig hur mitt hår fladdrade elegant i vinden och hur jag graciöst klev ur bilen och visade mina perfekt rakade ben. Givetvis har jag en enkel och ljus sommarklänning med diskret mönster på, en modell jag normalt avskyr men i fantasin hade jag det. Vackra högklackade skor som fick mina ben att verka oändliga. Ni vet, som det alltid är i film.

Vi går ut på gatan och hon låser upp en grön sänkt Volvo 850 med tonade rutor.

Jag ska nog överleva den här sommaren också

Något jag tycker om är att läsa. Vilket jag nästan aldrig gör under terminerna eftersom kurslitteraturen suger all läslust ur mig. Däremot samlar jag på mig tips för att ta igen den skönlitterära läsningen under sommaren. Då är det perfekt att läsa den här tjejens blogg, kommer tips titt som tätt. Ibland har jag slagit till och inte blivit besviken.

För någon dag sen fick jag hem mitt beställda överlevnadspaket. Proppfullt med massa godingar som väntar på att bli lästa. Det blev Jävla John, Darling River, Människor helt utan betydelse, Lark & Termite, Dårens dotter samt Ränderna.

Jag kommer så spräcka gränsen till maxvikten på flyget hem.

Saker jag aldrig skulle göra i Stockholm...

...bygga ett älgtorn samt ett gristorn.

Jag är verkligen på landet.

Du vet att du är på landet när...

...Du ser ett litet rådjurskid fem meter framför dig och du är inte på Skansen.

...Du ser storbonden komma åkandes i sin jeep med två hästar springandes bakom bilen. Hästarna är dessutom helt lösa.

...Du inser att ovanstående punkter är helt normalt för dig.

Det är jag och Gunhild nu!

...Eller hur man fördriver en söndag i Tingsryd.

Jag och mamma var på auktion idag. Av någon anledning har jag fått för mig att jag ska börja cykla till jobbet för det är ju så fin cykelväg. Mitt jobb ligger över en mil bort. Men det kommer gå skitbra!

Hittade en perfekt cykel. En grön en, riktig tantcykel, inga växlar och med en orange pinne att sticka ut från pakethållaren när jag ska svänga. Jag döpte cykeln till Gunhild.

Att gå på auktion är faktiskt rätt intressant, även om det oftast är mördande tråkigt. Det är där bönderna samlas och skvallrar. Det var inte många som inte hade trätofflor inköpta på Börjes för en femtilapp, på sig. Och så tyskarna. Det märks att turistsäsongen snart är här. En tysk som hade åttiotals kläder och en keps med älgmotiv på sig gav mig modetips.

Ja, ni hör ju vilket fartfyllt liv jag lever.

Lantlollan är tillbaka!

Efter tre dagar i Tingsryd har jag anpassat mig, kastat bort mina storstadsmanér och slänger mig med diverse bonniga uttryck. Jag hälsar och ler mot främlingar utan att bli klassad som psykfall. Att sitta i bilkö bakom en traktor är absolut inget konstigt. Antalet sällskapshundar jag har sett här nere går att räkna på min ena hand. Ska jag räkna antalet jakthundar får jag ta till händer, fötter och några hårstrån.

Luften känns, seriöst, betydligt bättre här nere och för mina avgasvana lungor är detta rena rama fjälluften. Vilket även innebär att jag däckar som en klubbad säl vid tio på kvällarna. Men det gör inget, hela byn dör ändå efter klockan åtta när Börjes stänger. Enda personerna man ser ute är några ungdomar som drar runt med sin Epa-traktor samt en och annan hundrastare.

Livet här nere är så jävla spännande.

Ner kommer man alltid!

Tågresan till Växjö igår var en intressant upplevelse. Speciellt med tanke på vikten av min resväska. Detta i kombination med trappor upp på tåget, klena muskler och mycket resenärer är inte bra. Men jag kom ombord. Givetvis, i sann SJ-anda var tåget försenat. Ingen suprise där inte.

Det roliga började när jag skulle gå av tåget. Jag gav mig en startsträcka på tio minuter. Att böka ut väskhelvetet var ingen barnlek om jag säger så. Men eftersom ingen kan motstå min charm fick jag hjälp av en väldigt trevlig kille. Han vitnade rätt så bra i ansiktet när han insåg tyngden. Jag fick lite dåligt samvete när han bar ner väskan på perrongen. "It's a honnor" sa han till mig. Eftersom jag inte är den som är den fick han mer än gärna kånka på åbäket.

Senare på dagen stod jag utanför min gamla gymnasieskola och såg när systersonen sprang ut. Och jag grät faktiskt inte! Det var först när mina båda systrar stod som två levande slussar som jag också började. "Men fan, inte DU också!" var systersonens spontana reaktion. Sen mobbade jag honom lite för att han var full. "Dina ögon var bra mycket simmigare när du tog studenten Petra" sa min käre mor. Sen var det ingen idé att mobba honom mer för det.

Resten av kvällen var underbar. Fick allt en liten tår i ögonvrån igen när jag såg på min stilige systerson. Häng med fina systerdottern. Skratt tillsammans med mina underbara systrar. Och massa god mat. Jag kände mig som om jag befann mig i himmelriket efter den halva macka jag petat i mig på tåget.