Inte den vassaste kniven i lådan

Maken och jag kollade finalen i hockey-VM härom kvällen. Jag är inte speciellt intresserad utav hockey mer än att det kan väl vara trevligt var tionde år eller så. När Schweiz målvakt visas i bild berättar maken att samma målis stod för Växjö Lakers tidigare.

Jag: Åh, jag visste inte att Sverige spelade i röda kläder! Är det för att Schweiz spelar i gult?

Maken: *efter en lång tystnad* Det gör dom inte heller... Berätta inte det här för någon Cookie, någonsin.

Dagarna.

Jag har sniffat bebis. Frivilligt. Det går att hitta hemgjord rabarbersaft i vårt kylskåp. Vi har druckit sju kannor med isté. Hemgjort såklart, vi är inga barbarer. En kväll åt vi hamburgare och jag sniffade på mina gurkplantor. Skördas i juli augusti stod det påfröpåsen. Jag gick sextiofem dagar över tiden och vi svettades rätt bra båda två. Plötsligt en lördag fanns det porslin signerat Stig Lindberg i min ägo. Jag bokade in en kompisdejt och planerade svensexa. På min lista över saker jag vill göra stod Moskva Pride. Maken sa att han inte vill ha hem mig i en kista. Om jag någonsin kommer hem igen. Jag kommer aldrig se det roliga i Anders Lundin. Converse med röda blommor på hittade hem. Jag sökte ett nytt jobb. För att jag kan. En kväll skällde jag på en bekant som kallade tvillingarna Sedin för systrarna. Vi ska prata mer om det, ni och jag. Sen kom en söndag och jag var ledig måndagen också. Dubbelsöndag i sin finaste form. 

Men hej och hå!

Hur länge kan en adrenalinkick pågå egentligen? Jag känner att jag verkligen har varit i min allra bästa form idag och verkligen har fått möjlighet att göra något jag vet jag är jävligt duktig på att göra. Vad? Att föreläsa så klart. När jag bodde i Stockholm jobbade jag som skolinformatör för RFSL Stockholm och sen jag slutade har jag faktiskt saknat alla roliga/knäppa/hemska/ögonöppnande diskussioner.

Idag blev jag och en kollega utskickade att prata om vårt jobb för en grupp som kanske ska läsa något vårdinriktat. Det var helt fantastiskt! Ni anar inte vilka givande diskussioner vi hade tillsammans med gruppen, vilka kloka formuleringar vi fick och hur mycket vi skrattade.

Som avslutning på dagen köpte jag ett halsband med en uggla på. Jag vet inte varför men helt plötsligt kände jag bara att ja men dom där ugglorna, dom är rätt häftiga ändå.

Så det gör inget att dagen har varit fruktansvärt grå här i staden för jag fick en riktigt bra dag ändå.

Ja just ja

Jag har även bytt frisyr och hårfärg, igen. För ett tag sen fick jag ett ryck och slängde i en röd färg hemma, det blev verkligen rött. Tänk signalrött. Jag blev jättenöjd, i tre veckor.

Min frisör la i en brun färg ovanpå för att matta ner det röda och klippte även lugg. Det blev en gammal favorit i repris kan vi säga. Längderna toppades bara eftersom jag vill försöka få lite längd på håret igen.

Dagarna som gått

Jag må ha semester just nu men inget vettigt att skriva, så vi kikar på lite bilder istället.

Sovrummet börjar arta sig till ett rum utav det mysiga slaget. Äntligen. Två nya byråer har fått ta plats i rummet, något vi var i desperat behov utav.

Det var först bara den där lilla detaljen med att montera ihop byråerna. Jag och maken har väl inte direkt snabbhets-rekord i att sätta ihop möbler från Ikea. Den här gången tog det dock mindre än en vecka vilket är en klar förbättring.

Semestern bjöd även på nya upptäckter, den här gången podcasten Värvet. Rösten känner jag igen från P3 och han som står bakom Värvet gör väldigt bra intervjuer. I första avsnittet jag lyssnade på fick jag en helt annan syn på Mårten Andersson, en komiker jag tidigare haft lite svårt för. Nu var det en mer mänsklig Mårten som kom fram. Sånt gillar jag.

Ja och sen har det blivit lite läsning också. Ingen avancerad sådan, jag har trots allt semester. Jag vill inte riskera att bli utbränd.

Så här ligger det till, jag kommer a l d r i g bli för gammal för animerade barnfilmer a la Monster, så enkelt är det. Det gäller även appar i samma stil.

En nyhet för min balkongodling i år är gurkor! Jag läste att med mycket omtanke, gödsel och vatten går det att odla gurkor även på en balkong. Varför inte testa?

Mitt citronträd står i dörröppningen ut mot balkongen och vänjer sig vid solen, sakta men säkert. Första blomman kikade upp häromdagen och har nu fått sällskap utav inte mindre än sju stycken till. Nu hoppas jag att mina tre citroner som redan finns på trädet ska få lite sällskap även dom.

En kväll blev det snabbmat, risotto med sparris och en hastigt grillad bruschetta. Här hemma äter vi vegetariskt 2-3 gånger i veckan, något min gamla vegetarianmage är glad över. Sen att det är bra för miljön är ett extra plus i kanten.

 Förkylningen kom och såg en vitlöksklyfta två gånger om dan samt en vitamintablett och försvann i kombination med mitt förkylningsté. Det tackar vi för.

En kväll blev det köttfrossa i form utav pulled pork, försök nummer två. Jag är på jakt efter den perfekta smaken men har inte riktigt funnit den, än. Men med lite tomatsalsa, grillad majs, avokadoröra och hembakat tortilla blev det inte alls tokigt.

Ont ska med gott fördrivas

Säg hej till förkylningen! Varför kommer detta till 90% när jag är ledig eller har en slapp jobbvecka? Näsan rinner lite, den lätta huvudvärken dunkar i huvudet och jag känner bara nej, nej, nej. Jag pallar inte, det är inte kul. Blir jag sjuk nu lär dessutom min hårdtränande make bli galen. Han tränar inför sin första halvmara och har inte direkt tid att bli sjuk.

Förra gången jag började bli sjuk tog mina kära kollegor hand om mig. Medan en stoppade rå vitlök i munnen på mig stod en och kokade en, enligt mig, suspekt dryck. Kollegan kokade en halv citron i ca 1 liter vatten tillsammans med två lagerblad. Detta fick koka i tjugo minuter. När det återstod fem minuter av koktiden hade han i knappt en matsked med socker. Tre stora koppar skulle jag dricka utav detta för att det skulle ge resultat. Vilket det gjorde! Förkylningen gick från 100 ner till 0 på rekordtid. Dessutom smakade det betydligt bättre än vad jag trodde. Jag älskar citron men var lite skeptisk till lagerbladen, den sistnämnda anade jag bara lite eftersmak men inget nämnvärt.

Gissa vad jag tuggar på och samtidigt kokar på spisen?

Kakan blir ytlig

Alltid när våren kommer, (jag ignorerar det faktum att det är minus, lite snö och skitväder) börjar jag känna att det är dags att ta tag i mig själv. Den här våren är det naglarna som fått oväntat fokus. Klart att jag alltid brytt mig om mina naglar men intresset har avtagit lite, tidigare hade jag alltid fina lack och lite fina stickers på.

Så, ikväll har jag suttit och dregelsurfat på eBay. Stickers efter stickers efter folie har fångat mitt intresse.

Sen att det kanske inte är så passande för en eh..23-åring att smycka sig på det här viset orkar jag inte riktigt bry mig om. Jag tycker mest att det är skönt att jag inte behöver köpa på mig en arsenal utav nya lack för att kunna förändra mina naglar på lite olika vis.

Släpp naglarna loss, det är vår! Eller vad säger ni?

Den där lilla grejen, alltså...

När vi flyttade in i vår lägenhet för ett år sedan stod en rullgardin överst på inköpslistan, något som också väldigt snabbt inhandlades. Att varken jag eller maken är direkt händiga sket vi i, hur svårt kan det vara att få upp en liten rullgardin?

Nu, tretton månader senare, har den fortfarande inte kommit upp. Vi har köpt nya skruvar tre gånger eftersom vi alltid slarvat bort dessa. Bruksanvisningen vet vi inte var den hamnade. En, liten men ack så viktig del, försvann och återfanns senare i fickan på en utav makens jackor. Nu är den delen borta, igen. Rullgardinen står alltså, visserligen i sin förpackning där vi skulle samla allt för att inget ska komma bort, och samlar damm.

Sist vi var på Ikea var jag grymt trött på att vakna alltför tidigt utav sol när jag har jobbat natt och sa bestämt till maken att han får säga vad han vill, vi ska ha en ny rullgardin. Maken, som vet hur jag blir när jag inte får min sömn, nickade bara.

Alltså, nu har vi en ny rullgardin, en vit för vi måste ju variera oss lite, som står i sin, oöppnade förpackning, i ett hörn och samlar damm. Vi hittar nämligen inte skruvarna.

Det här börjar skitbra hörrni. Hur många tror att vi får upp rullgardinen i år?

Alive and well!

Jag vet, jag vet, jag suger verkligen på att blogga för tillfället. Känner mig verkligen skitkass som inte ger er, den skara trogna följare, något att läsa.

Just nu är det mycket på jobbet som hänt och som jag inte mår så bra över. Det har tagit mer energi ur mig än vad jag har velat erkänna.

Men, något som är positivt är att solen har hittat till Växjö och jag har börjat vänja mig själv och citronträdet vid sol igen. På mina lediga dagar står jag barfota på ett nyskurat balkonggolv, blundar och säger till mig själv att sommaren är här. Jag lyckas lura mig själv en liten stund varje gång.

En liten fundering

I morgon är det dags för mellon, igen. Undrar vem som kommer bli mordhotad på grund utav sina orakade armhålor det här året.

Ja, vi kan väl säga att jag är lite bitter på mänskligheten idag efter en hätsk diskussion om kroppsbehåring. Men, mer om det en annan gång. Jag har faktiskt en marmelad att skumma av.

Hej då socialt liv!

Och lite ilska på det...

Jag håller på och förbereder mig för att jobba natt. Med andra ord, fucka up den dygnsrytm jag äntligen funnit för att ställa allt fel igen. I natt lyckades jag vara uppe länge och såg fram emot att kunna sova större delen av dagen. Jo tjena...

Strax efter sju vaknar jag av att hemtelefonen ringer. När jag väl fattar vad det är som låter och får tag på telefonen har den på andra sidan lagt på. Och jag blev rädd, något måste ju ha hänt! Varför skulle telefonen annars ringa så tidigt på morgonen? Tyvärr har vi ingen nummerpresentatör så jag kunde inte ta reda på vem som ringt. Och ingen ringde på mobilen. Oron steg och jag låg klarvaken i sängen. En timme senare ringde det igen.

Då var det ett jävla blufföretag! Några jeppar som ville få mig att säga "ja" i vad som verkade vara ett sms som skickats fel. Dessa idioter ringde ett par gånger i går redan och har sen sju i morse ringt en gång i timmen. Tills jag drog ut sladden alltså.

Nu väntar åtta veckors nattjobb och jag säger god natt, på återseende så hörs vi.

He never saw it coming

Jag har anmält löparen i familjen aka min make till Lidingöloppet i september. En nyhet han ska få på sin födelsedag.

Vi får se om jag fortfarande är gift om ett par veckor.

Ska vi ta och göra om det?

Ibland när jag zappar runt på tv:ns alla kanaler brukar jag fastna framför något som handlar om brudars jakt på den perfekta bröllopsklänningen. Jag vet inte varför men jag tycker att det är rätt intressant att följa alla tårar, skratt och svordomar blandat med bröllopsplanerna som folket delar med sig utav. Kanske för att mitt bröllop var totala motsatsen till vad deras bröllop kommer att bli.

Maken brukar alltid bli lite blek i ansiktet när jag sitter och tittar på tv:n med något drömskt i blicken. Han vet alltför väl att jag brukar få mina idéer ibland. Och visst drömmer jag ibland om att kanske göra om hela bröllopet, stort sådant med en vit vacker klänning, sittande middag, dans, band som spelar och allt det där. Eller?

Frisören som gjorde mitt hår på bröllopsdagen sa att nästan varje brud hon träffat säger hur bröllopet skulle kunna se annorlunda ut, alltifrån ändra bordsplaceringen lite till att rymma och skita i allt, gifta sig i hemlighet men i slutändan så känns det perfekt ändå. Jag tror att hon har rätt i det, jag tänkte så i alla fall. Vi hade exempelvis inga familjemedlemmar närvarande under ceremonin, vilket jag ångrade strax innan men i efterhand är jag glad att det bara var vi två, för det var precis så vi ville ha det.

Men att göra om det, att förnya våra löften och har ett hejdundrande bröllop? Aldrig i livet. Jag skulle bli en bridezilla utan dess like och maken skulle begära skilsmässa. Lika bra att låta bli.

Loppis-söndag!

Tanken var, när vi tidigare idag åkte till Östregårds loppis, att vi skulle leta efter lampor och ramar. Det vi behövde med andra ord. Om det blev det vi kom hem med? Inte riktigt kanske. För er som inte känner till Östregårds loppis är detta ett populärt ställe i närheten utav Växjö som under vintertid har väldigt få öppettider, men desto bättre under vår och sommar. Eftersom hela loppisen är väldigt stor och vi snålänningar gillar loppis är detta ett populärt mål. När jag och maken kom till Östregård ett par minuter innan öppning var kön in redan lång. Jag bad maken kolla på människorna längst fram och hur dessa betedde sig väl när koklockan ringde. Jag drog paralleller till kor som släpps ut på grönbete för första gången på länge vilket maken bara skrattade åt. Han trodde mig inte alls. Men tji fick han! Så fort besökarna längst fram såg hur personalen närmade sig klockan tog dom sats och rusade likt Usain Bolt in på området. Jag och maken tog det desto lugnare. Vi kollade på trasmattor och andra möbler som fanns lite avsides om den stora ladugården där ytterligare en kö hade bildats av människor som ville in. Efter en kvart gled jag och maken obehindrat in i ladan på vår jakt.

Den här burken med dom klassiska kakao-ögonen norpade jag mer eller mindre ur händerna på en annan. Jag såg burken lite i min ögonvrå och noterade ett par händer som började sträcka sig mot denna vackra plåtburk. Ja, det var väl lite fult gjort av mig men herregud, kap gör man inte genom att vara snäll.

Jag vet, den här citruspressen är egentligen skitful men det är lite så jag funkar. Jag gillar saker som kanske inte alltid ser så bra ut i ögonen vid första anblick. Dessutom gillade jag den lilla kannan. Med andra ord, ytterligare en sak som kommer hamna i plastskåpet dit maken inte har tillträde.

Av en ren slump, när maken stod i kassan såg jag ett litet utrymme med porslin jag hade missat att gå igenom. Och vilken liten guldgruva jag hamnade i! Den här såssnipan är från serien Gröna Anna, perfekt skick och endast 65 kronor. Mitt småländska hjärta jublade! Jag har länge varit på jakt efter äldre delar ur just Gröna Anna då det är, enligt mig, en utav våra vackraste serviser i Sverige.

Maken, som är äggätaren i vår lilla familj hittade den här fula lilla äggkoppen som fick mig att börja hicka utav skratt. Men jag är beredd att hålla med honom, den är så ful att den inte går att motstå.

Jag stod och trängdes tillsammans med några andra tanter vid en plastback där det fanns en uppsjö utav serveringsfat i den här stilen. Direkt när jag såg den här visste jag att den kommer bli ett perfekt kakfat när vi har familjemiddagar.

Här har vi ytterligare ett fat som är så fult att jag blev kär i den. Men jag gillar den här stilen, på något vänster. Maken fick slita mig från grytorna från 50-talet. Vårt grytskåp är dessvärre fullt men det blir så mycket roligare att laga mat i grytor och pannor som har mönster och karaktär. Det gäller även att lägga upp mat.

 

Slutligen ser vi tallrikarna från Gröna Anna som också fick följa med hem. Det fanns fler tallrikar men dessvärre var flera utav dessa nötta och lite kantstötta. Kändes inte som ett fynd att köpa lite trasiga tallrikar för 45 kronor styck då. Men fyra härliga Gröna Anna blev det!

Dagarna

 Jag vet att det är vinter men jag gillar ändå höstens ingredienser mer. Det ger sinnesro att göra mustiga grytor med rotfrukter, lite egenplockad svamp, kanske med lite älgkött. Eller göra viltfärsbiffar. Gud, jag skulle kunna leva på det. Jag får mina perioder då jag bara vill äta en enda sak. Just nu är det alltså viltfärsbiffar.

 Vad hör till viltfärsbiffar? Rödlöksmarmelad! Eller det röda guldet som jag kallar det. Har i regel lite rödlöksmarmelad puttrandes på spisen ett par gånger i veckan. Det är ju så gott! Dessutom är det lite utav en sådan sidorätt som man kan förbättra hela tiden, laborera lite med mängd vinäger och socker.

 Och äntligen har tulpanerna gjort sitt intåg i butikerna! Jag var nere på torget idag och köpte några buketter. Röda och lila blev det. Dom röda passade så bra i vasen jag köpt på loppis och livade verkligen upp bokhyllan. Det känns som att våren är på gång. Jag vill inte riktigt kännas vid snökaoset som just nu härjar utanför fönstret. Det blir vår snart, okej?

Mellan vår hall och kök har vi en liten undangömd vrå kan man säga. I den här lilla vråns väggar går det en massa viktiga ledningar så vi får inte spika eller borra där. Sen är väggen lite väl liten för att hänga upp något snyggt där. För drygt ett år sedan köpte vi en bautastor vas och satte ett gigantiskt ljus i, vilket såg perfekt ut under hösten. Men, nu bestod ljuset mest av nedbrunnet stearin och såg fult ut. Passade på att köpa en vacker orkidée som jag egentligen tänkt ha i sovrummet men när jag såg vasen tänkte jag varför inte? Enkelt och väldigt snyggt där i sin lilla hörna!

Nu ska ni få höra vad klanten gjort

Jag har två knäskålar, på ett ben. Det är lite ballt faktiskt, även om det gör rätt ont.

Vad jag har gjort? Jag snubblade över en parkerad cykel. Ja, ni läste rätt. Alltså, jag skulle hämta min cykel ur stället och sen vet jag inte riktigt vad dom hände förrän jag satt fast i min egen cykel samtidigt som jag satt fast i ekrarna på den andra. Det tog en liten stund innan jag kom loss.

Vi kan kalla det hela för en intressant upplevelse. Eller att folk inte borde ställa sina cyklar i vägen för mig.

Ett helt vanligt samkväm

Jag sitter i soffan och kollar flygbiljetter, hotell, resrutter och gör upp en budget. Antecknar flitigt, googlar och sparar på olika tips från reseforum.

Vad maken gör? Han kollar på hockey och gnäller över att han skar sig på ett papper under lunchen.

Samkväm på hög nivå alltså.

Om att vara nyfiken

Maken har gett mig stränga order om att inte kika under sängen. Det finns tydligen en oinslagen julklapp till mig där. Jag brukar aldrig kolla under sängen i normala fall men eftersom jag är sjukt nyfiken utav mig när det gäller presenter till mig funderar jag mycket på den.

"Ge mig en leeeedtrååååd" tjatade jag och vet ni vad maken svarade? Att den går inte att slå in för då vet jag direkt vad det är. Ursäkta men vad är det för ledtråd egentligen? Det gjorde mig inte mindre nyfiken direkt.

Men, på onsdag får jag veta! Vi kör julafton ett par dagar tidigare eftersom maken åker hem till Norrland och lämnar sin hårt arbetande hustru kvar. Jag är inte alls bitter, inte ett dugg.

Det gäller bara att fokusera på det viktiga. Jag ska inte tänka på hur fucked up min sömn kommer att vara utan på julklapparna. Positivt tänkande ni vet.

Stilla natt heliga natt...

... Eller hur låten nu går.

Här är det inte lugnt och stilla kan jag säga. Jag och maken är nämligen helt hooked på en serie, the Walking dead. Att se ett eller två avsnitt per kväll är numer vårt kvällsmys. Japp, kvällsmys att se massa zombies och dödliga bli...just dödade.

Normalt sett avskyr jag serier och filmer som innehåller zombies eller mycket våld överlag. Fråga mig inte varför jag gillar den här för det vet jag inte. Kudden åker upp titt som tätt framför ansiktet och jag gör kräks-ljud när maken kiknar av skratt. Han är inte så känslig min man.

Jag däremot, jag bara väntar på att zombieattacken ska komma. Ibland tror jag att det gömmer sig en zombie bakom varje dörr. Någon som vet om det finns en överlevnadskurs att gå så man är redo när attacken kommer?

Det är lika bra att vara förberedd, det vet ni.

Sådan där morgon-tv

Jag har en rätt konstig dygnsrytm just nu och ser därför en del på alla möjliga program som går på dumburken. Häromdagen fastnade jag framför något på TV 11, the Secret life of the american teenager. Och herrejävlar vilket sexfixerat program säger jag bara

Då menar jag inte sexfixerat som i frigjort, snarare så tvärtom som det kan bli. Har sett runt fyra avsnitt och varje avsnitt handlar om precis samma sak- tonåringar tänker inte på något annat än att ha sex, har man sex blir man gravid, därför ska man inte ligga med någon! Hej 1800-talet ringde och ville ha tillbaka sin sexualsyn!

Jag kan inte låta bli att faktiskt bli förbannad på dessa jävla moralprogram som istället för att informera försöker avskräcka och sätta griller i huvudet på ungdomar. Jag skämtar inte, varenda tonåring i serien som pratar om sex har antingen haft väldigt dåligt sex eller blivit på smällen. Det här slår sexualsynen i Twilight med hästlängder.

Jag tror ärligt talat inte att den här typen av predikningar fungerar speciellt bra på ungdomar. Snarare att det ska pratas mer om sex och känslor. Att det är helt okej att vilja ha sex och att praktisera det, så länge ingen är för ung och alla är med på det. Icke att förglömma att det är okej att säga nej, både innan och under sexet, samtidigt som det är som sagt okej att säga ja.

Jävla moralskitsprogram säger jag bara. Jag måste sluta titta på tv.