lördag 30 juni 2012

Om tiden som gått

Det är rätt glest mellan inläggen just nu. Tiden och orken finns inte riktigt över till bloggande. Även om vi ska ha ett litet bröllop är det mycket som ska fixas. Sen har jag kanske lite panik över att jag inte fått någon återkoppling från stället där vi planerar att gifta oss på ännu. Så letandet efter ett annat ställe pågår för fullt. Men, vi har iaf hittat ringar! Kanske.

Något jag däremot har gjort är att laga mat! Låter lite konstigt kanske men matlagning är som terapi för mig. Är det lugnt på jobbet har jag näsan i diverse tidningar där jag letar efter inspiration till nästa kulinariska erfarenhet. I brist på annan inspiration får ni hålla till godo med ett recept jag modifierade och testade häromdagen. Passar perfekt som sidorätt till exempelvis fisk, jag hade lax till eller vegetariskt.


Melanzane a barchetta
2 personer

1 medelstor aubergine
Olivolja till stekning
Ca 4-6 st vitlöksklyftor
8 körsbärstomater
2 st sardellfiléer
8 st urkärnade svarta oliver
Salt och svartpeppar
Strimlad basilika

Dela auberginerna på längden. Strö salt över halvorna och lägg på en lutande skärbräda. Låt stå i ca 30 minuter. Torka sedan av halvorna lätt med lite hushållspapper.

Gröp ur fruktköttet tills det är ca 1 centimeter från skalet. Skär fruktköttet i små bitar. Värm under tiden upp en stekpanna med olivolja och 2-3 klyftor vitlök. Jag hade i två medelstora klyftor men tyckte det blev för lite vitlökssmak. Fräs klyftorna ett par minuter i oljan, ta upp klyftorna och lägg auberginerna med köttsidorna ner i pannan. Stek tills auberginerna känns mjuka och lägg upp på ett fat.

Häll i lite till olivolja i samma panna, häll i auberginebitarna och fräs ett par minuter. Under tiden skär du tomaterna i kvartsbitar, delar oliverna och strimlar persiljan samt skalar ytterligare ett par vitlöksklyftor. Ta upp auberginebitarna, i med lite mer olja och ha i vitlöksklyftorna. Lägg i sardellerna och rör runt tills dessa smälts. Egentligen ska det vara kapris enligt receptet men jag som inte gillar kapris kör med sardeller, funkar minst lika bra enligt mig! Sedan ska tomaterna, oliverna och auberginebitarna i igen. Salta och peppra. Ta upp vitlöksklyftorna och kasta dessa.

Sedan är det bara att fylla halvorna med blandningen, strö över strimlad basilika och servera genast!

Ur Elle Mat & Vin nr 4/5 2012

torsdag 21 juni 2012

Riktigt så många får kanske inte plats

Men en ros för varje månad blir det. På lördag är det ett år sedan jag träffade min blivande man.

Det är bara fyrtiofyra dagar kvar nu och det pirrar i hela kroppen.


Lite rastlös ja

Okej, nu har jag bott i Växjö i ungefär sexton månader. Det är bra mycket längre än vad jag och någon annan också för den delen trodde att jag skulle klara.

Men, nu börjar det snart bli dags att röra på sig eller göra något nytt. Valen är många och det snurrar på rätt bra i huvudet just nu.

Grejen är den att det ska öppna ett nytt rättspsyk i Göteborg med högre säkerhetsklass än det jag jobbar på nu, som för närvarande har den högsta säkerhetsklassen. Och jag är bra sugen på att söka mig till det i Göteborg. Riktigt sugen.

Sen finns tankar på att avbryta det jag pluggar nu och söka till sjuksköterskeprogrammet för att sedan specialisera mig på psykiatri. Men, vill jag bli sjuksyrra? Jag älskar verkligen att jobba inom psykiatrin och det känns som att jag har hamnat rätt men, vad vill jag, egentligen?

Ja herregud. Det är inte lätt ibland.

onsdag 20 juni 2012

Herrejisses alltså

Det var en hemsk natt på jobbet, riktig hemsk. Var så att jag seriöst funderade på att börja AW:n på egen hand när jag kom hem i morse.

Kände mig dessutom en smula trött när jag stod och glodde in i cykelstället utan att hitta min cykel. Fyra gånger gick jag förbi den, f y r a.

På vägen hem ilsknade jag till ordentligt, det är nämligen krypkörning som gäller på vägen precis utanför. Något typ alla bilister missar och gärna blåser på så snabbt som dom bara kan. Jag har hamnat i dispyt med en bilist tidigare på väg hem när människan höll på att köra på mig. Såg samma bil med samma jävla chaufför komma susandes och jag tänkte att nej, nu får det vara nog! Så jag cyklade helt enkelt mitt i vägen, jättesakta, utan att ge bilisten en chans att köra om och ignorerade tutandet bakom mig.

Om det var småsint av mig? Otroligt. Om det kändes bra? Det kan du ge dig på!

måndag 18 juni 2012

I'm back!

Ja, vi fick upp tältet i fredags utan större problem. Ja, det regnade. Ja, vi åkte hem i förtid. Ja, vi skippade Kolmården. Nej, jag var inte med om någon vargattack.

När vi vaknade på lördagsmorgonen öste regnet ner, SMHI utfärdade en klass 1-varning pga allt regn och det var små sjöar runt vårt tält och jag hade så ont pga kylan att jag grät. Så vi åkte hem och gick på bio istället.

Nästa gång ska vi boka en stuga.

Hemma igen och vardagen kallar! Vaknade tidigt så har redan hunnit med att simma min kilometer och nu väntar resten av dagens måsten. Städa, handla, tvätta, fixa naglarna och sånt där. Jag känner mig verkligen skittråkig för tillfället.

torsdag 14 juni 2012

Tältet - uppföljaren

Jo, alltså, igår skulle vi slå upp tältet på försök. Utgångsläget var väl inte det bästa. Jag var på pissdåligt humör, tack vare sambon. Fem minuter i hans värld är i den riktiga världen tjugofem. Nästan en halvtimme tryckt mot en vägg för att det regnar är inte så himla roligt kan jag meddela.

När vi lagt ut tältet och alla delar samt hanterat min fågelbajspanik kom det fram en nyfiken tant. Amendraåthelvetekärringjävel var min spontana tanke. Är det något jag avskyr så är det människor som ska komma och lägga sig i hela tiden. Jag pallar det inte. efter att hon dragit ett par anekdoter från sitt campingliv, sölat ner tältet med smält glass och lett oss in på villovägar gällande vilken pinne som skulle vara var gav hon sig iväg. Det tackar vi för.

Vid det laget var jag så förbannad på allt och alla att jag nästan grät. Givetvis kunde vi inte få upp tältet på egen hand. Men det är ingen så förvånad över va? Det är tur att jag har en händig syster säger jag bara. Hon är guld värd. Och slå upp tält, det kan hon, det ska gudarna veta. En snabbkurs senare ansåg jag och sambon att vi är redo för campingäventyr.

Ska försöka ta lite bilder i helgen också.

tisdag 12 juni 2012

Ni förstår att jag älskar honom va?

Som sagt, på fredag bär det av mot nya äventyr när vi ska äntra campingen! Jag har aldrig slagit upp ett tält, sambon har aldrig slagit upp ett tält och enligt tältets ägare är delarna olika långa = mer spänning. Sambon föreslog därför att vi ska slå upp tältet på försök innan vi åker iväg. För att vara lite tidseffektiva!

Alltså, han vill att vi ska vara tidseffektiva. Vet ni hur romantiskt det är? Sen att det är för att Sverige möter England skiter jag i. Han vill att vi ska vara tidseffektiva. Det är nästan så att jag får tårar i ögonen.

Det här slår jag älskar dig med hästlängder!

måndag 11 juni 2012

Dags för beach 2020!

Okej, första simpasset är avklarat! Trodde visserligen att jag skulle dö, då menar jag inte utav simningen i sig utan alla jävla bakterier. Jag gjorde verkligen mitt bästa för att inte titta ner mot bottnen där jag tidigare sett all möjlig smuts.

Vi kan säga att paniken kom när en unge glatt sa nu kissar jag! Så. Jävla. Äckligt. Jag höll huvudet väldigt högt ovanför vattenytan efter det.

Hur det gick annars? Jo tack, riktigt bra. För att inte ha motionssimmat på ett antal år är jag nöjd över kilometern jag simmade mig till. Sen behöver vi väl inte prata om att jag blev omsimmad av ett gäng småglin. Jag tröstade mig dock med att dom hade ett massivt övertag eftersom dom just lämnat livmodern. Där gör man ju inget annat än simmar.

Och ingen träningsvärk än så länge. Det är väl den största chocken, att jag kan röra mig normalt.

Slut på träningsdagbok!

lördag 9 juni 2012

Om vi ska vara lite seriösa ett tag

Moskva har inför ett förbud mot Pride-parader. Att överklaga går inte att göra på hundra år. Alltså, 100 år. Det är absurt. Helt jävla galet, det är vad det är.

Ja, jag vet att Moskva och Ryssland inte har samma syn som vi i Sverige när det gäller HBTQ och Pride. Men, det är ingen ursäkt till att behandla människor på det här viset. Deltagare i Prideparaden i Moskva blir arresterade. För bara något år sedan blev en italiensk politiker fängslad och RFSLs fd ordförande Sören Juvas misshandlad för att ha deltagit och visat sitt stöd, sin sympati, till HBTQ-människor i Ryssland. Frågan jag ställde mig då, och fortfarande gör, om en regim inte drar sig för att behandla utländska aktivister så här, hur behandlas inte då den egna befolkningen?

Nu säger inte jag att vi i Sverige är perfekta och behandlar HBTQ-are (eller andra minoriteter för den delen) perfekt. Det finns mycket att jobba på. Det finns fortfarande väldigt mycket fördomar och lagstiftningar som hindrar människor att leva som vem som helst. För det är det vi HBTQ-are är, vem som helst. Vi blir bara kär i människor av samma kön, ibland föds vi in i fel kön, ibland vill vi inte bli instoppade i facken som är märkta med "manligt" och "kvinnligt". Det är ingen anledning till att neka oss rättigheter och absolut inte, som i Moskvas fall, hindra människor för att kämpa för sin tillvaro.

Vill du visa att du är emot Moskvas behandling av HBTQ-are? Skriv på här.

fredag 8 juni 2012

Hujedamig!

Har jag sagt att jag ska campa nästa helg? Jorå serru, jag och sambon ska till Kolmården och fick för att det kunde ju vara mysigt att bo i tält. Mm eller hur.

Det var innan jag tänkte på hur svårt jag har för att gå på offentliga toaletter, att kissa ute i det fria går inte. Herregud, vem vet vad man kan få in i sina skrymslen? Sen var det det där med att få upp tältet. Varken jag eller sambon är speciellt tekniska utav oss. Och jag är inte speciellt tålmodig. Vi kan inte ens skruva ihop en möbel tillsammans, hur ska vi få ihop ett tält?

Det allra största problemet är dock det här med el... Det kommer bli många rundor med bilen för att kunna ladda våra mobiler.

Vad ska man packa egentligen? Flanellpyjamas? Gud, jag måste skriva en lista!

Växjö - cyklisternas mardröm

Jag har gått och blivit med cykel! Sambon tjatade lite på mig om det där med körkort. Jag blev lite tjurig, traskade ner till närmsta cykelaffär och köpte en svart skönhet med cykelkorg.

Är jättenöjd med min nya cykel men jag hade inte räknat med alla jävla idioter i centrum. Då pratar jag om både gångtrafikanter och bilister. Grejen är den att hela Storgatan är bilfri och vi cyklister samsas på gatan med alla gångare. Det är bäddat för kaos.

En del cyklister svänger utan att förvarna = panikbromsning för en annan. Gångtrafikanterna bara går mitt i cykelbanan och tar ingen notis om att jag plingar varnande. Igår höll jag på att köra på några killar som vägrade flytta sig, vilket jag också vägrade göra. Jag blev skitsur och bara fräste ursäkta, men ni är för fan i vägen! som en äkta bitterfitta.

Seriöst, att cykla i alla rondeller som någon envisas med att fylla hela stan med är ingen match mot gågatan. Funderar på att gå och skaffa klippkort på akuten i förebyggande syfte.

Och all denna jävla kullersten! Vet ni hur ont i rumpan jag har? Varför, v a r f ö r måste hela stan vara fylld med denna helvetesstenläggning? Det är inte snyggt och det är sannerligen inte praktiskt.

Nej, i morgon är det jag som skaffar hjälm, knäskydd, suspensoar och alla andra skydd som finns.

onsdag 6 juni 2012

Ha!

Häromdagen sprang jag in i en före detta granne som av någon anledning frågade hur gammal jag är. Jag hatar den frågan, på riktigt. Det är förknippat med ångest för min del.

När jag mumlat fram tjugofem blev hon mäkta förvånad. Här har hon gått hela tiden och trott att jag blir tjugotre i år! Halleluja amen säger jag bara. All min åldernoja bara flög iväg och jag tänkte att det finns någon som kommer få ett julkort i år.

Känns riktigt fint att fylla tjugotre.

Igen.

Jag vägrar bo kvar...!

Som ni vet har det hänt en del i vår lägenhet sista tiden men sen mediet var här har det varit rätt lugnt, som tur är. Fram tills idag alltså.

När sambon var iväg för att träna tänkte jag passa på att städa ordentligt hemma. Jag gick och dammsög, gick in i sovrummet med snabeldraken och ut i hallen igen. Jag stuvade in dammsugaren i skåpet och plockade ut moppen. Precis mitt emot städskrubben ligger badrummet, där det varit mest aktivitet. Jag lutade mig ner för att plocka upp något och när jag börjar resa på mig ser jag hur dörrhandtaget sakta trycks ner.

Jag blev så jävla rädd! Hjärtat nästan stannade och jag vågade inte röra mig. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Mina ögon kneps ihop och jag vet inte om jag ens andades.

Buu! hörde jag framför mig. Ögonen slogs upp på vid gavel och där, där precis i dörröppningen stod min sambo med ett stort leende på läpparna.

Alltså, fy satan vad arg jag blev! Jag trodde seriöst att jag skulle drämma till honom med moppen. Sen började jag storlipa av rädsla och lättnad. Vi kan säga så här, det kommer ta en hel del fjäskande från sambons sida för att jag ska komma över det här.

...Eller saker min sambo inte kommer göra igen.

tisdag 5 juni 2012

Semesterläge

Jag känner mig verkligen skittråkig just nu. Har ett par veckors semester, som jag spenderar med att ligga i soffan och tycka synd om mig själv.

Eller ja, det är väl inte hela sanningen. Jag kikar i olika broschyrer för att hitta vigselringar. Jisses vilken djungel det är. Vet ni hur många varianter det finns? Och vet ni  hur många varianter jag inte gillar? Det är inte lätt att vara kräsen alltså.

Men, det känns som om allt går på tomgång här i bloggen. Jag behöver lite input. Vad vill ni läsa om?

söndag 3 juni 2012

På nya äventyr i Glennsville!

Okej, vi kom iväg till Göteborg i lördags. Jag var väl inte på topp om vi säger så. Men febern hade lagt sig och jag såg fram emot att sova på tåget. Ni vet, riktigt kura ihop sig under jackan och stensova ett par timmar. Som man gör på tåg.

Tåg ja... Grejen är den att det tydligen byggs om lite på en station där typ alla tåg passerar. Med andra ord - inget tåg för Kakan. Plockade ut våra biljetter där det stod buss på tydligt SJ-språk. Sen ingenting mer. Knatade fram till en infodisk och fick utpekat var bussen skulle stå. Vi traskade dit, såg en buss med skylten Värnamo. Vi skulle inte till Värnamo, vi skulle till Hestra. Efter ett samtal med busschauffören, som visste ännu mindre än vi, blev jag en smula irriterad. Vi kan säga att namnet SJ förekom i mindre smickrande ordalag hos mig.

Efter många om och men kom det några tågvärdar och förklarade att det inte var bussen vi skulle åka med. Vi skulle åka med några andra bussar. Fast när dom skulle komma visste dom inte helt säkert, förhoppningsvis snart. Amentacksåjävlamycket. Lagom tills min rumpa höll på att trilla av utav kölden kom det ett par bussar. Som vi skulle åka med. Jag jublade! Sömnen låg inom räckhåll och jag visste inte till mig utav lycka och trötthet.

Sen satte det sig en förälder med sitt barn bakom oss. Jag slutade jubla samtidigt som ungen började skrika och sparka i mitt ryggstöd. Precis när jag höll på att somna till började ungen skrika, givetvis. Om vi säger så här, jag är glad att jag fortfarande har mina trumhinnor intakta.

Hestra kom och jag jublade - sova på tåget! Jo tjena...Vi hamnade mitt i en grupp med högstadieungar på skolresa. Och vad hatar jag mer än skrika småbarn? Exakt, förpubertala högstadiekids. Jag satt och kokade. Speciellt när ungarna började sjunga bella är mongolajd! Om och om igen. Tydligen var Bella en klasskompis och mongolajd det nya ordet för mongolid. Vad läraren gjorde? Ingenting.Jag blev en smula förbannad och sa att nu fick det fan räcka, man håller inte på så. Ungarna tystnade och läraren såg chockad ut. Lagom till vi anlände till Borås somnade jag.

Sen var det det där med att hitta till hotellet. Jag hade mest lust att slänga mig på trottoaren och lipa a la Petra 3 år. Centralt beläget nära Centralstationen stod det. Ursäkta mig men en kvarts promenad är i n t e centralt beläget enligt mig. Men rummet var fint.

Efter en liten shoppingrunda och mat ville jag bara dyka ner i sängen. Liseberg fick vänta till en annan gång med andra ord. Resten av kvällen spenderade jag skakandes av köld under två täcken. Inget holabaloo där inte som ni säkert förstår.

Men, hur sjuk jag än är så kan jag inte missa en hotellfrukost. Det går bara inte. Satt vid bordet och trodde jag skulle svimma rakt ner i filen med den färska frukten. En väldigt god frukost för övrigt. Sen gick jag och la mig igen.

På tåg/bussresan hem lyckades jag faktiskt få lite sömn trots att samma jävla unge som ovan satt ett par säten bakom mig i bussen. Lyckan när jag längst ner bland allt bråte i handväskan hittade ett par hörlurar, den lyckan alltså! Går knappt att beskriva.

Om två veckor ska vi till Kolmården, då tar vi bilen. Det var vi rörande överens om. I helvete heller att jag sätter min fot på ett tåg igen den närmsta tiden.

Jaha, och hur har ni haft det i helgen?

fredag 1 juni 2012

Då tar vi lite helg dårå!

Och här ligger jag under en filt i soffan, skakar av köld, har whiskeyröst och en varm panna.

I morgon åker vi till Göteborg för lite helgmys. Det kommer bli jättetrevligt. Verkligen.