Ni vet hur det är

Jag har varit i solen. Jag har bränt mig. Det gör sjukt ont kan jag säga trots ett par lager utav aloe vera. Ska bli spännande att se hur jag kan sova i natt.

Förresten, höll på att dumpa sambon i bilen till Öland. Han tycker inte att Hipp Hipp och Solsidan är roligt. Skittråkigt var ett ord, som min annars diplomatiska, sambo använde. Herregud, vad är det för fel på karl'n?!

Öland? Blekinge? Västkusten? Gotland?

Vi ska köpa sommarhus! Troligen inte i år men förhoppningsvis nästa när vi har bestämt oss lite för var i landet, hur stort och allt det där.

Jag känner hur vuxenpoängen bara trillar in just nu.

Men nu: iväg och hämta vigselringarna!

Ni förstår att jag älskar honom va?

Som sagt, på fredag bär det av mot nya äventyr när vi ska äntra campingen! Jag har aldrig slagit upp ett tält, sambon har aldrig slagit upp ett tält och enligt tältets ägare är delarna olika långa = mer spänning. Sambon föreslog därför att vi ska slå upp tältet på försök innan vi åker iväg. För att vara lite tidseffektiva!

Alltså, han vill att vi ska vara tidseffektiva. Vet ni hur romantiskt det är? Sen att det är för att Sverige möter England skiter jag i. Han vill att vi ska vara tidseffektiva. Det är nästan så att jag får tårar i ögonen.

Det här slår jag älskar dig med hästlängder!

Jag vägrar bo kvar...!

Som ni vet har det hänt en del i vår lägenhet sista tiden men sen mediet var här har det varit rätt lugnt, som tur är. Fram tills idag alltså.

När sambon var iväg för att träna tänkte jag passa på att städa ordentligt hemma. Jag gick och dammsög, gick in i sovrummet med snabeldraken och ut i hallen igen. Jag stuvade in dammsugaren i skåpet och plockade ut moppen. Precis mitt emot städskrubben ligger badrummet, där det varit mest aktivitet. Jag lutade mig ner för att plocka upp något och när jag börjar resa på mig ser jag hur dörrhandtaget sakta trycks ner.

Jag blev så jävla rädd! Hjärtat nästan stannade och jag vågade inte röra mig. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Mina ögon kneps ihop och jag vet inte om jag ens andades.

Buu! hörde jag framför mig. Ögonen slogs upp på vid gavel och där, där precis i dörröppningen stod min sambo med ett stort leende på läpparna.

Alltså, fy satan vad arg jag blev! Jag trodde seriöst att jag skulle drämma till honom med moppen. Sen började jag storlipa av rädsla och lättnad. Vi kan säga så här, det kommer ta en hel del fjäskande från sambons sida för att jag ska komma över det här.

...Eller saker min sambo inte kommer göra igen.

Ibland är han som en främling

Den stora jakten på dom perfekta skorna fortsätter. Jag hittar verkligen inga par som faller mig i smaken. Visst, det finns några starka kandidater men inga som känns sådär helt perfekta.

Tidigare idag slängde sambon ett ögonkast på min skogarderob och undrade varför jag måste köpa nya när jag redan har så många. Alltså, luften gick helt ur mig! Ta ett par gamla skor, till mitt bröllop? Vad är det för fel på karln egentligen?

Jag var tvungen att sätta mig ner, ta ett par djupa andetag och verkligen försöka få in i mitt vackra lilla huvud vad han sagt. Skulle jag skratta eller gråta? Jag kunde knappt få fram ett ord, så chockad blev jag!

Ibland är det som om jag inte känner honom alls.

Jag har alltid rätt

Min sambo har som sagt börjat göra revolt och nu har han gett sig på skåpet med plastbunkar och dylikt. Något jag har sagt att han ska ge fan i. Rubba inte mina cirklar liksom.

Tror ni han lyssnade? Nej precis. För tillfället ser det ut som om en bomb exploderat där. Nyss skulle han ställa in rena matlådor i nämnda skåp och fick ett antal lådor över sig. Jag hade väl lite svårt att hålla tillbaka min skadeglädje ja.

Älskling, kan inte du fixa det här skåpet?! utbrast han med darr på rösten.

Nu ska vi se om inte det här lilla upproret har fått ett slut.

Ett nytt vardagsproblem

När vi flyttade in i den här lägenheten köpte vi en byrå för att få plats med alla våra kläder. Dealen var att dela på byrån 50/50. Jo tjena. Sambons kläder upptar 90% av alla lådor. Jag har en, EN, liten jävla låda.

Men reeeensa uuuuut! brukar jag vråla åt sambon. Oftast precis innan jag ska springa till jobbet och kämpar med att hitta mina jobbkläder i min överfulla låda. Han vägrar. Vi kan väl säga att han inte riktigt delar min syn på att kläder man inte använt på ett år bör man göra sig av med.

Igår när jag fick ytterligare att tuppjuck på hans lådmonopol kom han med den värsta kontringen jag varit med om. Ja, jag kan rensa ut bland kläderna. Om du rensar ut bland dina skor.

Jag ger mig fan på att han har gått med i någon anarkistisk förening.

Det här med inredning

Nu när vi kommit i ordning rätt bra i lägenheten har jag börjat fundera på klocka, tavlor och dylikt som ska pryda väggarna. Sambon är kanske inte lika entusiatisk över det hela. Han har nyligen köpt ett nytt tv-spel som är "skithäftigt" och är knappt kontaktbar.

Min plan är att hitta ett snyggt tyg, spänna upp det på en ram och sen fixa lite belysning bakom. Enkelt och snyggt! Sambon hummade ett ja till svar (eller, jag tolkade hans ljud som ett ja) och jag började leta efter det perfekta tyget.

Och jag hittade det! Visade det glatt för sambon och tänkte att den här saken är ju biff! Speciellt med tanke på att han var mitt uppe i det nya spelet. Mm, jo tjena. Hans blick drog sig från tv:n mot min dator och där stannade blicken. Vi kan väl säga att han inte var så förtjust i tyget. För min del var det kärlek vid första ögonkastet. Han föreslog att vi skulle fortsätta kolla lite för att se om vi hittar ett som känns mer rätt.

Eftersom jag är en lyhörd flickvän som kompromissar, som alltid välkomnar Ks inredningsförslag och yadayada fortsatte mitt sökande. Jag hittade den här som känns som en fullgod tvåa. Den vann faktiskt Ks gillande, tro det eller ej.

Vad kompromissar ni om?

Rullgardinen - den oändliga historien

Systersonen aka hantverkaren kom hem nyligen för att smälla upp rullgardinen i sovrummet. Skulle gå på ett kick. Jo tjena. Alltså, det hade gått på ett kick. Om sambon inte lagt ena fästet på ett bra ställe så att vi inte glömmer var det finns!

Nu ska han bara komma ihåg var det där bra stället är för någonstans. Jag lutar mer åt att vi svartmålar sovrumsfönstret.

Upproret är i full gång!

I morse hittade jag den turkiska yoghurten längst upp i kylskåpet.

Den ska stå på andra hyllan. Jag ser det här som en krigsförklaring.

Priset till årets sämsta flickvän går till...

... Moi!

Både jag och sambon blev väldigt fundersamma igår när vi insåg att mina föräldrar ringt till Ks mobil, något som aldrig hänt innan. Det visade sig att mina föräldrar ville gratta K på födelsedagen. Som är på fredag. Han hann knappt lägga på luren innan Systeryster A hörde av sig med ett glatt grattis.

Jag vet att jag råkade säga till Systeryster K förra veckan att sambon fyller den 21a, insåg mitt misstag rätt snabbt dock, men att jag har sagt det till hela familjen har jag inget minne utav.

Och jag vet fortfarande inte vad jag ska ge K i present.

Jag känner mig som världens sämsta flickvän just nu.

Döden är nära

Vi har fått vinterkräksjukan. Det är ett helvete. Jag är relativt bra i jämförelse med min sambo. Han ligger inför döden. Jag trodde inte att han kunde toppa sitt förkylningsgnäll men det här tar priset. Han kan inte ens ta på sig sina raggsockor själv. Vilket givetvis faller på mig att göra.

Klart jag hjälper honom med allt han vill, skär i hjärtat ändå när han är så dålig. Men det är inte direkt vad jag vill göra när jag är sjuk.

Vad har ni för bra sjukmat när ni är dåliga?

En lektion i hushållsekonomi

Igår hittade sambon mitt kvitto från Make Up Store. Han tyckte det var en aning onödigt att lägga ut en sisådär femhundra spänn på tre produkter. Speciellt efter att jag beställt lite dyrare hårvådsprodukter.

Men, som jag sa till K, jag har inte spenderat en massa pengar. Nej då, jag har i själva verket sparat. eftersom jag beställde Redken-produkter från England blev summan totalt knappt 350 kr. Samma produkter köpta här i Sverige hade kostat i runda slängor strax över 900 kr. Eftersom jag gick plus fick sig MUS ett litet besök. Jag gjorde av med en summa pengar jag räknat med men fick fler produkter än vad jag förutsett. Alltså, jag har sparat.

Sambon förstår inte alls mitt resonemang, konstigt nog.

Det här med komplimanger

Min sambo under middagen: du är snygg... Och praktisk!

Joråsåatteh...

Alltså, vad händer?

Vi har stopp i handfatet i badrummet. Igen.

Ni som minns vet att det inte är så längesen lotten föll på K att fixa det hela. Ni minns säkert att det läckte vatten efteråt.

Halleluja! tänkte jag som har en rörmokare i familjen. Som lämpligt nog är sjuk.

Jaha, vad gör man nu då?

Jaja, lite anal är jag väl då

Som ni säkert vet vid det här laget vill jag gärna ha saker och ting på mitt vis här hemma. Saker har en speciell plats och ordning. Står det inte där jag vill, ja, då kan jag kanske bli en smula sur.

Sambon är raka motsatsen. Jag vill gärna ha till exempel våra plastbunkar samlade i ett skåp. När han plockar in disken bryr han sig inte vilket skåp bunkarna hamnar i. Jag har försökt påpeka detta lite diskret, att sakerna gärna får stå på samma plats men icke. Det går inte in.

Vad hittade jag i nedre köksskåpet idag? Precis, en plastbunke som vandrat fel med sambons hjälp. Då brast det. Jag svor, gnisslade tänder och övervägde starkt att gå in på Blocket för att leta lägenhet. Sambo goes särbo ni vet. Två limekolor senare var jag lugn. För tillfället.

Vad stör ni er på?

Det här med att mäta är överskattat

Länge har jag svurit över bäddmadrasserna, två som alltid glider isär. Idag åkte dom på tippen och en ny madrass intog dubbelsängen.

Eh, ska det verkligen sticka ut så mycket på sidorna? funderade K högt.

Nästa gång vi köper madrass kanske vi ska mäta fanskapet och inte bara anta att den är 180 cm bred.

Jag har det inte lätt alltså

Saker K gärna vill prata om under fotbollen:
- Att Tottenham är grymma
- Att Chelsea suger
- Hur mina nyvaxade och nyfärgade ögonbryn påminner om Alexander Rybacks

Saker K inte vill prata om under fotbollen:
- Hur presenterna jag köpte till mina systrar egentligen passar bättre i vår nya lägenhet
- Om mina nya tio idéer till julklapp åt systrarna istället
- Att vi borde köpa fler gardiner så alla fönster matchar
- Hur nöjd jag är med mina ögonbryn
- Sucken han la av när jag pratade högt om vilket smink jag ska packa ner tolkar jag som ointresse

Ibland pratar vi olika språk.

Jag var beredd att spöa någon

Jag fick världens överraskning igår när jag kom hem. Minns ni den barnfarliga hyllan jag så gärna vill ha? K hade stressat hem från jobbet för att hinna köpa den innan jag slutade jobba så han kunde överraska mig.

Han gav mig ångest när han bad mig blunda och ledde mig in till den stora garderoben. Jag var livrädd att han stökat ner och småbubblade av ilska. Och så stod den där! Visserligen omonterad men ändå, han fixade hyllan!

Vi kan säga att jag har förlåtit honom för hela grejen med oxsteken.

Han försöker i alla fall

Sambon sa att han kunde laga mat idag och fick mig att jubla. När jag kom ut i köket undrade jag varför han stod och skivade upp oxsteken jag skulle laga ikväll. Oxstek? Är inte det här kycklingen vi ska ha till lunch? sa K

Vet inte du hur kycklingfiléer ser ut? frågade jag och sambon svarade att kycklingar, det är ju sådana med fjädrar på, helt seriöst. Jag visste seriöst inte om jag skulle skratta eller gråta. Han är en man på 30 år, som inte vet hur en kycklingfilé ser ut, som stod i kylskåpet enligt mina direktiv, som istället tar oxsteken på diskbänken vars omslutande påse har en stor fet lapp där det står OXSTEK och tror det är kyckling.

Ibland är det inte så konstigt att jag lagar 99.9% av all mat här hemma.