fredag 31 oktober 2008

Bokmal

När jag är sjuk läser jag. Idag var inget undantag. Jag beställde boken Insynen - en personlig historia om ett brott som kom igår. Boken är skriven av Sara V. Mårlind och som titeln antyder skriver om när hon blev brutalt rånad i sitt eget hem, hur två förövare tvingade sig in i hennes hem när hon ammade sin fyra veckor gamla bebis och åren efter.

Sara skriver avskalat om rånet, hennes panik över att sonen skulle skadas, att hon själv skulle dö. Hon berättar öppet om seperationsångesten till hennes bebis, experimenten psykologerna utsatte henne för och om hur hennes nära vänner drog sig undan.

Jag har en klump i magen under nästan alla trehundrasexton sidor och ler lite lättat ibland när hon skriver om ljusglimtarna. Hur hennes man alltid fanns där, hennes föräldrar och psykologen som tog henne på allvar.

Boken är hemsk, det hymlar jag inte med. Jag var tvungen att lägga ifrån mig den flera gånger för att det kändes för jobbigt att läsa. Sara tar med läsaren på en resa full med ångest, panik, oro men också full med kärlek.

Sara belönades år 2008 med ett stipendium på 50 000 kr från Brottsofferjouren och köper du boken bidrar du med 1 kr till BOJs verksamhet.

Vems röv har jag glömt att slicka?

Jag har blivit matförgiftad. Det konstaterade sjukvårdsrådgivningen när jag ringde okristligt tidigt i morse efter att ha haft en extremt jobbig natt. Lowe har också blivit matförgiftad. Vi ska aldrig mer äta musselsoppa.

torsdag 30 oktober 2008

I wanna do bad things with you

Jahapp, då har jag varit hos läkaren. Jag säger bara en sak, dumhuvuden borde inte få ha läkarlicens. Efter att ha förklarat att min värk och mina övriga symptomer blivit värre samt att den alvedon forte jag fick utskrivet sist inte hjälpte. Vad tror ni att han gör? Han säger att han anser att jag är för ung för starkare medicin och tycker att jag ska testa med alvedon forte igen. Jag sa som det var, att jag anser motsatsen och att jag vill ha något som lindrar smärtan. "Njae, jag tror nog att vi testar med det här en gång till" säger stolpskottet. Remissen kunde han inte heller göra något åt, eftersom att jag inte anses vara tillräckligt sjuk för det. Jag tänker boka en tid hos en annan läkare för att få ytterligare ett uttlåtande.

När jag kom hem och loggande in på Qx hade jag fått ett mail från en person jag tyckte att jag kände igen. Klickade in mig på hans sida och nej, det kunde väl inte vara..? Jodå, det var Apan, som tydligen bara bor några hållplatser bort numer. Apan fick sitt smeknamn när vi gick på gymnasiet och han började bli lite väl påflugen genom sina telefonsamtal, hans hängde utanför mina lektionssalar (han gick på en annan skola) och hans stenhårda koll på mitt schema som han hade skrivit ut. Det hela slutade med att en nära väns exkille fick agera pojkvän åt mig för att han skulle sluta för ett vanligt nej förstod han inte.

Underbar dag.

onsdag 29 oktober 2008

Det är prima liv

Efter en massa pluggande och flängande har jag landat hemma igen. Det känns himla skönt. Just nu står Lowe i mitt lilla kök och gör musselsoppa, doftar himmelskt.

I morgon ska jag till läkaren för att förhoppningsvis kunna skynda på min remiss angående mina leder och få något smärtstillande eller bromsmedicin av något slag. Det här funkar inte längre, idag har jag haft nästan konstant ont och hade extremt dålig greppförmåga i morse.

måndag 27 oktober 2008

Det går framåt

Mr S ringde innan och ville luncha. Jag sa nej, jag har andra planer. Sen vill jag inte träffas, inte nu och helst inte igen. Det är klart att jag bitvis saknar det vi hade men jag måste påminna mig själv om hur det egentligen var och att det var inte så himla fint som jag vill tro ibland. Och egentligen var det inte S jag ville ha, han råkade finnas där när jag ville ha någon.

Just nu känner jag mig känslomässigt utpumpad och tankarna virvlar runt. Allt kommer att lösa sig, det vet jag men jag vill inte ta itu med det just nu. Jag vill sitta i sängen, äta glass och stänga av hela världen. Jag måste fundera på vad jag vill göra och framför allt hur.

Idag tog jag ett steg på vägen, inte bara genom att säga nej till att träffa S utan att fråga mig själv varför jag har vissa personer i mitt liv som jag utnyttjar och låter mig utnyttjas utav. För egentligen vill vi inte ha varandra, vi vill ha tanken och hålla fast vid den, för vad det kan innebära. Och vet ni vad? Det känns skönt att ha insett det.

söndag 26 oktober 2008

Jag hatar SJ!

Kollektivtrafik hatar mig. Det konstaterade jag idag. Eftersom att jag skulle åka till systeryster A tänkte jag vara smidig och kolla upp via nätet hur jag skulle åka. Tiderna parerade perfekt och jag kände mig nöjd. Ända tills jag inser vilken bussjävel jag ska åka med från Tingsryd. Den bussen, även kallad för Ronnebyexpressen från helvetet, har världens smalaste gångar, finns inget extra utrymme inuti bussen för stora väskor, barnvagnar, rullstolar osv. Och där stod jag i regnet med min stora väska och kände inte alls för att ha den i knät. Jag kände bitterheten komma krypandes. Efter några hållplatser löste sig det hela när folk hoppade av och jag ockuperade med gott samvete två säten.

När jag kommer till Växjö och tittar på den stora tavlan som annonserar bussavgångarna finns inte den busslinjen Länstrafiken tyckte att jag skulle åka med på tavlan. Efter några kollar på pappersabellen insåg jag att den linjen går inte ens på söndagar. Tack Länstrafiken Kronoberg, tack så jävla mycket för att jag fick sitta i Växjö i 50 minuter längre än planerat. När jag satt och svor för mig själv på bussen till Alvesta fick jag nästa överraskning. Bussen gick inte förbi den hållplats som jag ville hoppa av på så jag gick i regnet i en tjugo minuter med en massa packning. Att ringa till syrran tänkte jag inte på för jag intalade mig själv at jag behöve sträcka på benen innan tågresan. Jättesmart Petra, verkligen. Speciellt med tanke på mina leder som gör ont vid kyla och regn. Jag hade iaf en väldigt trevlig stund hos systeryster A med familj.

Efter att älskade systeryster vinkade av mig vid tåget började det roliga. Jag satt bland en massa barn. Barn som är trötta och griniga på kvällen är ingen höjdare kan jag meddela. Jag trodde jag skulle få en panikattack när jag hörde följande konversation mellan två föräldrar:
Pappan - Älskling, vart la du skötväskan?
Mamman - Skötväskan? Den tog väl du?
Pappan - Nej, jag sa åt dig att jag ställer den i hallen så du kunde ta den...
Efter ett kort samtal konstateras det att skötväskan står kvar i hallen och att dom inte har några blöjor.


Och det var i början av resan. Efter 1½ timme tog batteriet i min mobil aka min musikkälla slut och jag började känna mig smått aggressiv. I Norrköping klev en snygg kille på som satt jämte mig. Han var väldigt trevlig.

Men nu är jag äntligen hemma. SJ - screw you, SAS kommer bli min nya kompis.

lördag 25 oktober 2008

Det blev rätt bra trots allt

Idag var det den stora mor - och dotterdagen och det gick rätt bra faktiskt. Vi körde in till Växjö för att strosa i affärer och njuta av höstvädret innan vi åkte hem för att göra "sådan där konstig mat" som pappa skämtsamt sa om mitt potatismos (rostade tomater i salt, olivolja och vitlök krossas i potatismoset) men han tyckte om det.

Kvällen blev också väldigt trevlig, jag gjorde sushi som blev väldigt uppskattat. Extra roligt var det när mamma gav upp försöken med att äta med pinnar och tog fram kniv och gaffel. Blev lite sushi över som jag ska ha som färdkost på tåget. Så in your face SJ - när ni krånglar straffar jag er genom att ta med egen mat istället för att köpa era torra mackor.

I morgon blir det hemfärd efter att jag har hälsat på systeryster A med familj. Hoppas att tågresan går smidigare hem än vad den gjorde hit.

fredag 24 oktober 2008

Uppdatering från dom småländska skogarna

Jag och mamma kör hårt med att försöka bounda. I morgon är det mor - och dotterdag. Mammas förslag var att åka till Ullared. Mitt svar på det var panikslagna ögon och att börja kallsvettas. Jag sa att vi kanske kan göra det till våren. Men en shoppingtur blir det tillsammans innan jag ska slinga mammas hår. Känns rätt skönt egentligen, att vi kan umgås någolunda.

Vad fan hände?

Efter en grymt jobbig resa är jag nere i Tingsryd. Och nej, jag är ingen solskensmänniska just nu pga resan.

Det började med att jag satt på perrongen och tittade på alla poliser som av någon anledning sökte igenom perrongen tre - fyra gånger för att sen gå in i ett anländande tåg och söka igenom detta. Tio minuter innan avgång beslutar sig SJ för att det är ju en kanonidé att ändra plattform till det tåg jag skulle med och helst inte informera så mycket om det. Hej språngmarsch och förvirrade människor.

Jag hittar iaf rätt och sätter mig ner när fyra poliser kommer in i vagnen och går igenom denna, vilket dom gör tre gånger för att sen låta tåget åka iväg. Alla passagerare undrade vad som hänt men ingen information inte.

Efter Norrköping (där temperaturen enligt SJ var +23 grader) gick tåget sönder. Först gick en dörr sönder som dom fick tvinga igen och sen gick något annat sönder så dom fick åka i snigelfart. Jag såg en lång väntan på Växjö busstation framför mig.

Väl i Alvesta där det står klart att vi inte kommer hinna med det planerade anslutningståget får vi det glada meddelandet att det kommer inte komma några anslutningståg eftersom att det är ett elfel på hela den sträckan. En buss stod redo för att slussa oss som en skock får vidare. Jag trodde att jag skulle börja gråta av frustration.

Efter många om och men samt en busschaufför som körde i snigelfart (eller är jag van vid alla busschaffisar i sthlm?) hann jag med min planerade buss.

Jag vet att jag kommer bli en miljöbov men nästa gång tar jag fanimig flyget ner.

Oh my...

Jag gick upp kl. 6 i morse. KLOCKAN SEX! Allt för att hinna med tåget från t-centralen och utifall att pendeln jävlas. Framförhållning kallas det.

Just nu hatar min kropp mig och undrar vad fan som gick fel. Nästa gång jag får för mig att ta 8.20 -tåget till Småland, hindra mig.

torsdag 23 oktober 2008

Strålar ikapp med höstsolen!

Idag är en sådan där dag när jag inte muttrade surt när Lowe väckte mig vid sju utan glatt tittade upp och började prata en massa. Vi åt tom frukost ihop, vilket inte händer speciellt ofta på en vardag. Efter att Lowe hade åkt gjorde jag ett pass hip hop abs och studsade runt i lägenheten.

Jag har en sådan där innerlig glädje i kroppen idag. Ni vet en sådan som sprider sig ut i hela kroppen, ut i minsta lilla hårstrå och fyller hela mig. Jag har lust att hjula och känner att ingenting kan slå ner mig idag. Jag vill springa sjuhundanittiofyra varv runt huset för att sen slänga mig i en lövhög och se på alla molnfigurer. Inte ens tanken på allt jag måste läsa till tentan får mig på dåligt humör. Det är sprallighet idag och jag strålar ikapp med höstsolen som förgyller Stockholm idag.

Senare idag ska jag på lunch med P, promenad med grannen och lite tentaplugg innan det blir skolinformatörsutbildning. Sen mina vänner ska jag packa inför smålandsvistelsen för i morgon och under helgen kommer jag få umgås med människor som jag har toksaknat.

onsdag 22 oktober 2008

(Jag har skrynklig choklad i en termos)

Tog en promenad tidigare idag, det var underbart. Jag kände mig lite modig och gick en annan runda än den jag gick med grannen. Det är finare här omkring än vad jag trodde.

Sådana här höstdagar älskar jag, när solen skiner och det doftar höst.

I övermorgon åker jag till Tingsryd, ska bli skönt att träffa familjen igen. Märkligt nog hade mitt gamla jobb på känn att jag skulle ner och undrade om jag kunde jobba på lördag, mellan 9 - 18, hade visserligen varit skönt med lite extra pengar men jag kände verkligen inte för det. Jag saknar visserligen kollegorna och dom boende, var ju inte så pigg sist jag gjorde en runda på jobbet så kanske tittar in och säger hej. Hade det varit ett kortare pass hade jag sagt ja men jag kände att jag vill träffa familjen och kanske göra en sväng till Växjö på lördag. Och alltid glömmer tanterna på resursenheten bort att titta lite mer noga i sina papper där det står att jag bor i Stockholm. Trevliga virrpannor det där.

tisdag 21 oktober 2008

"Men för helvete!"

Cyklister är inte människor. Dom är fallna änglar utsända av Lucifer.

Jag var ute och gick med grannen igår, hon tyckte det var dags att jag fick se Flemingsbergs vattenreningsverk. Det låter hemskt, jag vet, men var ett väldigt fint grönområde. När vi i lugnan ro spatserar grusvägen fram hör vi en cykel komma bakom oss varpå vi båda automatiskt går till varsinn kant för att släppa fram cyklisten. Tror ni cyklisten fattar detta? Nej då. Han kör bakom mig och ger sig fan på att cykla om mig på insidan. Denna insida består av en tio cm bred gräskant och ett dike. Att cykla i mitten där det fanns gott om plats fanns tydligen inte i hans värld. Varför göra det enkelt för sig när man kan riskera att hamna i diket och skrämma någon? Jag fick även ett ilsket utrop kastat mot mig när han väl hade tagit sig förbi.

Jag och grannen gick även förbi en nyöppnad restuarang/pizzeria som vi ska testa. Kommer detta nya ställe vara bättre än veteranen Robbans? Det återstår att se.

Igår somnade jag vid åtta på kvällen och sov i över elva timmar. Jag tror att min kropp ville göra ett statement.

måndag 20 oktober 2008

Jag kan jag också!

Igår tittade jag igenom min kalender och insåg att jag skulle gå under om jag gjorde allt som fanns inplanerat. Att gå under känns som en dålig idé och idag har jag ägnat mig åt att säga återbud till det mesta för att känna att jag har tid till att tentaplugga. Och det känns så jävla skönt. Det innebär visserligen att det inte kommer bli något infomöte om PS-gruppen för mig ikväll men efter att ha funderat igenom det hela kom jag fram till att jag måste dra ner på tempot och inte engagera mig i allt, hur roligt det än må vara, det finns viktigare saker att ägna sig åt, vänner och skola tex. Så, kanske till våren.

Efter att ha sovit en natt ensam, den första på ett bra tag, fick jag abstinens och åkte över till M. Såg nästan hela Land of Women och hade nästan sex. Ett helt okej avslut på helgen. Ikväll kommer Lowe hem från sin tjänsteresa så förhoppningsvis får jag sällskap inatt, har saknat det. Det är egentligen inte Lowe i sig jag har saknat utan att ha någon som ligger jämte mig. Någon som ger mig den där speciella närheten man får. Och nej, jag och Lowe är inte tillsammans. Vi är bra vänner som har bra sex.

Idag ska jag även ut till avkroken Riksten där jag bodde tidigare. Ska gå igenom så att jag inte har missat något i städningen, ska dammsuga och moppa golvet en sista gång men det blir i morgon innan besiktningen.

söndag 19 oktober 2008

Honey, I'm home!

Kroppen är slut, huvudet är slut men fan vad kul jag har haft!

Jag och E döpte snabbt om kursen till 30 kilos-kursen med tanke på hur ofta vi åt och fikade.

Det är så mycket information som bara flyger omkring i skallen. I lördags kom det representanter från brottsofferjouren, brottsoffermyndigheten samt en brottsdrabbad som berättade om sina erfarenheter. Och det märktes tydligt att det fanns personer i gruppen som inte är direkt lämpade till att vara stöd för brottsdrabbade.

På kvällen efter middagen var vi ett gäng som skulle kolla in den nya coola grejen i Nynäshamn - en ljusshow som studenter från KTH fixat. Alla var skitpepp och nyfikna på vad det var för något häftigt och så är det någon spotlight under bänkar (gud vad smaaaaart, istället för att belysa ovanfrån belyser vi den fula marken under!) och någon lampa i ett träd. Här snackar vi antiklimax.

Söndagen gick i psykologins- och tédrickandets tecken med lite mindre diskussioner vid borden. Väldigt intressant faktiskt.

Något jag reagerade på var att under i princip alla föreläsningar både under höstens kvällar och den här helgen har alla föreläsare pratat om mannen som förövaren och kvinnan som offret. Enda gången det har talats om brott mot män gäller det ungdomar, tex rån men män utsätts ju för brott även efter tonåren. Och inte ett ljud om våld i samkönade par (förutom när jag drog upp det för någon vecka sen). Dessutom, ordet gärningsman, hur skuldbeläggande känns inte det, säg förövare eller gärningsperson istället ffs!

Ge mig mat.

fredag 17 oktober 2008

Fredagsmys*

Ikväll blir det mys med mig själv. Naglarna ska fixas, den lilla väskan ska packas inför kurshelgen, blir lite grekisk sallad, en god juice och tända doftljus. Jag känner mig rätt trött i kroppen efter veckan så det här är precis vad jag behöver, speciellt med tanke på att dom två kommande veckorna kommer gå i tentapluggandets tecken.

* Läs - jag kommer däcka i sängen med ena handens naglar målade, olivburken jämte sängen och glömma ljusen.

Good morning sunshine!

Lowe väckte mig vid halv sju- tiden i morse genom att sjunga för mig.
"Är du självmordsbenägen?" blev min fina respons på hans fina, vilket han faktiskt har, sångröst.

torsdag 16 oktober 2008

Hösten är här!

Och det med besked. Med hösten kommer dessutom julhysterin vilket börjar märkas. Metro och Stockholm City annonserade om flertalet julbord, julbordskryssningar, julmarknader och gud vet vad. Människor har börjat handla julklappar som om jorden går under i morgon och planerar alla sjuttioelva rätterna som ska finnas med på julbordet. Inte för att så mycket mat går åt, snarare tvärtom, vissa rätter gillar nästan ingen men finnas på julbordet, det ska dom göra, för det har dom ju alltid gjort.

Min spontana reaktion är - det är oktober för i helvete! Det är över två månader kvar tills det är dags för julen och dess frosseri. Ta det lugnt, ni vet ändå att ni kommer stå där i matkön den 23e december tillsammans med alla andra, det är ingen idé att börja oroa sig över det redan nu.

Joråsåatteh...

Idag var det ytterligare en anställningsintervju. Jag sprang iväg, ut i regnet, nysminkad och fin med en massa svordomar i huvudet. Varför ska det regna när jag har lagt ner tid på att sminka mig? Jag lär inte få jobbet eftersom att kunden helst ville ha någon som pluggar logistik, varpå jag surnade till lite, varför ens kalla mig till intervju om så är fallet? Då säger intervjuaren "jag ville mest träffa dig för att du har ett imponerande cv för att vara så ung." Jag trodde fan att jag skulle börja lipa, så rörd blev jag.

Nu blir det någon timmes sömn innan jag ska iväg till RFSL och skolinformatörsutbildningen.

Ge mig massage! NU!

Efter att ha legat däckad i influensa några dagar tänkte jag börja ge mig ut i världen igen lite försiktigt. Tänkte, det var där det gick fel. Jag var ju bara tvungen att testa Hip hop abs som jag blev kär i, där pratar vi bra träning! Sen var det dags att knata iväg till studentpuben där jag stod mellan kl 19 - 03 och var trevlig mot en massa folk. När jag kom dit var det fullkomligt kaos i garderoben. Ingenting var klart, ställningarna var inte uppe, inga galgar, inga nummerlappar på, vilket vi i festkommittén var garanterade att barkillarna skulle fixa. Jo tjena! Killen dom hade satt i garderoben tills jag kom hade noll koll, han hade inget system och bara fäst lappar på väskor och galgar utan att ha tänkt igenom det. Så det var bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det innan förstärkningen kom. Dreglade även över lite fina människor, var en fransman där som fick min kropp att fullkomligt skrika "SÄTT PÅ MIG!!"

Nu är jag hemma och är i stort behov av fotmassage.

Jag reflekterade även över fyllan på puben. Det verkade på något sätt vara mer okej att vara väldigt full som tjej än som kille enligt vakterna. Det fanns tjejer som knappt kunde stå upp och som inte blev utkastade. Det räckte med att en kille skulle trampa lite snett för att vakterna skulle vara på honom. Något som gör mig ännu mer förbannad är att killarna i baren fortsatte servera alkohol till överförfriskade personer som helt klart inte skulle ha mer. Visst, dom tjänar pengar på det men hade det blivit en kontroll kunde vi vinka bye bye till alkoholtillståndet och därmed till pengarna = deras företag går i konkurs och vi i festkommittén får det jävligt svårt att anordna fester. Och dessutom skulle vi i festkommittén få skiten för det utåt sett eftersom att få vet att vi inte driver själva baren utan det är ett eget företag som gör det.

Jag är så satans trött.

tisdag 14 oktober 2008

Ska jag eller ska jag inte?

För ett tag sen anmälde jag intresse för att bli nattvandrare i PS- gruppen (polisens volontärer) och idag fick jag mail om att det kommer vara en infokväll nästa måndag om vad det innebär. Det låter onekligen väldigt intressant, frågan är väl egentligen om jag kommer orka. Innan jag vet om jag får en plats på utbildningen blir det enskilt samtal med poliser och någon kurator.

Det lutar åt att gå på infoträffen och sen ta det därifrån. Ja, så ska jag nog göra.

En sjuklings vardag

Jag klättrar snart på väggarna i ren tristess.
Hittills har jag
- laddat ner en träningsvideo "hip hop abs" och är sjukt sugen på att träna men det kommer inte bli så bra
- blivit hungrig men är inte sugen på något alls, inte ens oliver, så jag borstade tänderna istället
- tänkte gå till affären men kommer dö av backen
- allvarligt funderat på att ringa till mamsen och papsen för att gnälla lite
- läst en skvallertidning, noggrant, som systerdottern glömde kvar

Jag ställde även in lunchen med mr S som blev lite orolig för mig, han tycker att jag har varit sjuk rätt ofta sista tiden och ville komma hit för att se till mig. Visserligen törstar jag efter närhet just nu och känner nästan lite abstinensbesvär över att inte ha någon här som ger mig uppärksamet, men ja. Jag försöker klippa banden med mr S, inte att involvera varandra mer i våra liv.

Varför är ni inte här med Ben& Jerry's cookie dough?

Influensatider

Jag är sjuk. Jag hatar att vara sjuk. Som tur är hade jag Lowe hos mig inatt och som tröstade mig när jag inte hade huvudet i toaletten. Har jag ännu mer tur kommer han också bli sjuk och kan vara hos mig. Fast han får inte bli lika sjuk som jag var. Jag har svårt för andra som är sjuka i influensa.

Jag har verkligen inte tid att vara sjuk. Missade ett seminarium idag, hej restuppgift, men det lär jag skriva på ett kick.

Det är inte många timmar sen Lowe gick härifrån efter att ha gett mig lite té och rostad macka men jag har så tråkigt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag vill göra en massa, gå ut och gå, städa, skrubba badrumskaklet men det enda jag egentligen orkar göra är att sova och glo på tv.

måndag 13 oktober 2008

Igen?

Eftersom att konjukturen ser ut som den gör och pga att något smarthuvud inte hade tänkt på det när dom annonserade efter en juristassistent drog dom in den tjänsten bara någon vecka innan jag skulle skriva på kontrakt, har jobbletandet fortsatt lite smått.

Slängde iväg en ansökan tidigare idag, fem minuter senare var jag inbokad för en intervju på torsdag. Är det jag som är bra eller dom som är desperata?

Är helgen redan slut?

I fredags kom systerdotter L för att spendera helgen i den stora staden. Var väldigt trevligt. Efter att hon hade installerat sig i min lägenhet begav vi oss hem till Masae där Eeva väntade och gjorde sushi. Det var himla roligt! Och så mycket godare att göra egen.

Efter några timmars sömn masade jag iväg mig till RFSL- huset och påbörjade min utbildning som skolinformatör. En massa nya och roliga människor så jag är övertygad om att det kommer bli en rolig höst. På kvällen hamnade vi på Sidetrack tillsammans med Linus för att dricka några öl.

Söndagen gick i shoppingens tecken och vi gjorde även en liten kyrkovandring i gamla stan. Jag har nog aldrig varit i så många kyrkor som jag var i söndags.

Idag står städning på schemat, det behövs verkligen. Dessutom får jag besök av en granne senare i eftermiddag. Det känns kul att lära känna lite andra i huset förutom dom som går i klassen.

fredag 10 oktober 2008

Jo men det känns bra egentligen

Av en slump hamnade jag på en kvinnas blogg som har genomfört en äggplockning och det kändes himla skönt faktiskt. Att läsa om någon som faktiskt ha genomgått det jag kommer göra om några månader. Läkaren och barnmorskan jag pratade med på fertilitetskliniken var jätteduktiga och tillmötesgående på alla sätt och vis men det är inte riktigt samma sak. Jag vill mer veta om hur det känns, gör det ont? Hur ont isf? Givetvis upplever nästan alla äggplockningen olika smärtsamt och inte bara att det "känns lite" som läkaren sa till mig. Själv hoppas jag att dom pumpar mig full med smärtstillande och lugnande att jag inte känner ett dugg. Jag blir alltid skeptisk när läkare säger att det kommer kännas lite.

The fight must go on!

Lampan ja... Jag och Eeva gjorde ett tappert försök igår till att få upp den. Det gick inte. För uppe i taksockeln är det en liten sladdjävel som sitter i vägen. Så lampan fortsätter att bo på mitt golv ett tag till nästa person kommer och försöker. Lowe kom förbi igår och bara skrattade åt mina försök.

Helgen kommer bli händelserik. Systerdottern L kommer upp till El Stockholmo vilket ska bli kul, har knappt sett henne på väldigt många månader. Sushi, fest och shopping står på schemat.

På lördag har jag även kickoff för alla oss som ska bli skolinformatörer inom RFSL Stockholm. Det ska bli väldigt spännande.

onsdag 8 oktober 2008

Nu jäklar så

Idag köpte jag silvertejp så nu ska lampan upp!

tisdag 7 oktober 2008

Ibland darlo...

Känslomässigt störd dag. Känner mig sliten åt sjuttioelvafemtusen olika håll för att någonstans på vägen knyta ihop mig själv utan att egentligen veta något.

måndag 6 oktober 2008

Duvornas återkomst

Det är ingen hemlighet att jag fullkomligt hatar duvor. Dessa små besmittade flygande råttor från helvetet. Idag gick dom till attack. Jag vet att dom har smitt sina planer länge och idag var det dags för operation "Flyga på Petra". Era as.

Jag gick i lugnan ro hem från skolan och njöt av det underbara höstvädret när jag på avstånd såg en duva komma flygandes. "Ingen duva ska komma här och förstöra mitt fina hösthumör!" tänkte jag bitskt och såg mig efter en annan väg att gå. Jag hade två val - gå den vanliga trappan upp eller ta den branta grusbacken som gud glömde. Här förtjänar duvorna nästan en eloge för att vara så pass förutseende, det finns inte en chans att jag tar grusbacken och riskerar att rulla baklänges ner igen.

"Swoosch" sa det vid mitt ena öra och jag kände hur duvfans ena vinge nuddade mitt huvud. Jag slängde mig nästan på marken och hela mitt inre skrek "är jag smittad? ÄR jag smittad?!" Hjärtat slog i 180 när jag såg nästa duva komma farande men deras plan måste ha ändrats för krypet kom inte nära mig.

Om några veckor är det jag som tar med mig pappas hagelgevär upp för att sitta på pass.

Vissa dagar alltså...

Runt klockan 6 i morse ringde klockan och jag trodde jag skulle avlida. Jag petade lite på Lowe och ansåg att han skulle sköta snoozandet i 45 minuter innan jag faktiskt var tvungen att gå ner till tvättstugan. Han var inte så pigg på att röra sig öht.

När jag skulle ladda torktumlarna för andra gången gjorde jag den roliga upptäckten att torktumlarjävlarna hade gått sönder. Båda två. Och jag hade 6 maskiner tvätt till som skulle knökas in efter hand. I samma stund började ena tvättmaskinen jävlas. Den visa på 1 minut kvar i 10 minuter. Det är första gången jag ser en minut som faktiskt är längre än SL's minutrar. Jag höll på att bli tokig.

Så nu sitter jag här i en lägenhet som är fylld med tvätt på varenda lediga yta som det går att ha tvätt på.

söndag 5 oktober 2008

Hell yeah!

Igår var det den stora 5- årsfesten hos Eeva som vi firade med dunder och brak! Det blev en massa vin, otroligt mycket skrattande, massage, nya människor och givetvis gummibjörnar. Sen jag såg Hedwig and the Angry inch kan jag inte låta bli att tänka på sex när jag ser gummibjörnar. Kul som tusan hade jag iaf igår.

Efter festen åkte jag hem till mr S som jag inte har träffat på väldigt länge. Det kändes på något sätt konstigt men ändå så pass normalt att ligga under hans vita filt i soffan och prata om allt och inget. Att känna hur han blinkade mot min kind så att hans ögofransar kittlade mig tills jag började skratta. När han började snarka började jag automatiskt klia honom på ryggen, det är det enda som får honom att sluta, och det kändes som om alla dom här månaderna utan varandra inte har existerat eller det dåliga vi gick igenom. Allt kändes som när vi hade det som bäst, alla frukostarna i hans soffa när vi lyssnade på P1, åt ostfrallor och han gjorde starkt té, precis som jag vill ha det, åt mig.

När vi gick under hans paraply, min lilla tumvantesbeklädda hand i hans stora varma hand, på väg till hans bil visste jag att det här var en av dom sista gångerna vi kommer att ses.

lördag 4 oktober 2008

Bakislördag

Jag blev inte så farligt bakis som jag hade väntat mig. Efter några liter vatten var jag redo för en höstpromenad med Lowe. När vi kom hem däckade jag i någon timme. Så pigg var jag.

Ikväll är det dags för 5 - årsfest hemma hos Eeva. Givetvis måste det firas att hon har förgyllt Stockholm i fem år. What to wear? Det håller Lowe på och fixar just nu, han har störtdykt in i min garderob och rotar bland skorna. Han är heteroversionen av Markus helt enkelt.

I'm back on track!

Igår kom sötnöten Malin över för att dricka rosévin och prata bort några timmar innan det var dags för att möta upp Linus med kompis på Sidetrack. Jag och Linus höll fast i vårt motto mer öl! vilket vi är väldigt duktiga på måste jag säga.

Efter en väldigt trevlig kväll blev det dags för hemfärd. När jag hoppar på tåget sätter jag mig framför en underbart fin tjej varpå jag kopplar på min oemotståndliga charm. Det slutade med att vi bytte nummer.

När jag traskar hem på mina höga klackar blir jag indragen i ett lesbiskt drama. Fråga mig inte hur det gick till men helt plötsligt har jag en tjejs arm runt min midja och blir presenterad som hennes ragg inför en annan tjej som ser allt annat än glad ut. Den arga tjejen fräser dessutom "ge fan i min flickvän" åt mig. Jag fattar fortfarande inte riktigt vad som pågår. På något sätt slingrar jag mig ur tjej nr 1's arm lite diskret och fortsätter klättringen hemåt utan att ha förstått vad som hände.

fredag 3 oktober 2008

Och bättre blev det

Jag har stört mig i några veckor på att det är något som stoppar upp i avloppet till handfatet och fick för mig att leka rörmokare igår kväll. Det var lite nervöst där jag stod med en kemikalieflaska i ena handen och måttade upp giftet. Jag såg framför mig hur rören skulle smälta samman eller att stoppet skulle bli ännu värre. En halvtimme senare rann vattnet ner precis som det skulle i rören utan att något hände eller att jag fick frätskador på mig själv.

Lowe var mäkta imponerad när han kom senare på kvällen för att se på film. Förutseende som han är hade han tagit med sig verktyg, ifall att mitt projekt gick åt helvete. Sen låg han och kliade mig i håret tills jag somnade och väckte mig med frukost på sängen. Visserligen tidigt som fan men jag fick té så jag var iaf pratbar.

torsdag 2 oktober 2008

Torsdag

Pubkvällen igår gick jättebra! Shan da man Atci var kanonduktig och het som få. Tyvärr hade jag läst fel på mitt jobbschema och knatade dit vid 16 när jag skulle ha börjat vid 20. Jag var rätt trött när vi stängde vid 01 och var sist kvar av alla i festkommitténs crew men fick skjuts hem av ena vakten så jag var nöjd.

Idag sov jag till 10 och det var så satans skönt. Jag behövde verkligen det här. Nu är jag effektiviteten personifierad. Just nu gör jag lite olika matlådor med två olika sorters indiska grytor och en pestolasagne. Hur jag ska få plats med det i frysen är en annan femma.

Men jag måste säga att jag känner mig mer harmonisk idag än vad jag har gjort dom sista dagarna. Det här var precis ad jag behövde, att inte vara social eller flänga runt till något möte, intervju eller något annat utan bara vara för mig själv. Nu känner jag mig laddad inför helgen.

Nej men

Rent spontant kände jag väl fuck off! den där kvällen.

onsdag 1 oktober 2008

Ibland älskar jag sådana här dagar

Skit i att jag har varit uppe sen 6 i morse efter fem timmars sömn och skrivit uppsats. Jag struntar i att det ösregnar och att jag inte har ett paraply. Jag bryr mig egentligen inte om att jag ska jobba från kl 16 - 01 idag med en massa fyllon. Att det inte finns en tvättid förrän på måndag kl 7 är småsaker. Vet ni varför? Jag har sovmorgon i morgon! Det är sann lycka det.