måndag 27 oktober 2008

Det går framåt

Mr S ringde innan och ville luncha. Jag sa nej, jag har andra planer. Sen vill jag inte träffas, inte nu och helst inte igen. Det är klart att jag bitvis saknar det vi hade men jag måste påminna mig själv om hur det egentligen var och att det var inte så himla fint som jag vill tro ibland. Och egentligen var det inte S jag ville ha, han råkade finnas där när jag ville ha någon.

Just nu känner jag mig känslomässigt utpumpad och tankarna virvlar runt. Allt kommer att lösa sig, det vet jag men jag vill inte ta itu med det just nu. Jag vill sitta i sängen, äta glass och stänga av hela världen. Jag måste fundera på vad jag vill göra och framför allt hur.

Idag tog jag ett steg på vägen, inte bara genom att säga nej till att träffa S utan att fråga mig själv varför jag har vissa personer i mitt liv som jag utnyttjar och låter mig utnyttjas utav. För egentligen vill vi inte ha varandra, vi vill ha tanken och hålla fast vid den, för vad det kan innebära. Och vet ni vad? Det känns skönt att ha insett det.

3 kommentarer:

Josefine sa...

Det är så otroligt skönt när man fått syn på vad man håller på med så att man äntligen kan göra något åt det.

Josefine sa...

Åh herre gud så dumma saker som uppfinns. Kamomillvåtservetter. Stackars lilla underlivet...!!

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Jag läste din kommentar på min blogg. Och eftersom jag (till skillnad från många bloggare faktiskt bryr mig) så vill jag bara säga ett enkelt TACK!

Kram på dig,

Klaus