onsdag 28 november 2012

Jag, mitt jävla pretto

Varför kan jag inte vara som alla andra och köpa mina julkort? Istället sitter jag och knåpar ihop var och ett som ska skickas ut.

I slutet sitter jag där, varje år, och tycker det känns som ett måste. Jag lovar mig själv dyrt och heligt att nästa år, nästa år, då ska jag bannemig köpa färdiga kort! Tror ni jag gör det? Icke. För det är ju så jävla trevligt med hemgjorda kort.

Och ni ska se listan jag gjort för december månad. Indelad i siffror - och färgkombinationer, som jag alltid gör med långa listor. Maken baxnade när han såg den. Själv ryckte jag knappt på axlarna. Det är ju sådant jag gör varje år!

Ja, jag vet att jag har ett duktiga flickan-syndrom. Jag ställer skyhöga krav på mig själv och godtar inga nederlag. Men, jag blir bättre. När jag var som värst fick jag ångest av att bjuda hem folk om jag visste att jag hade en odiskad tallrik i diskhon.

Vem vet, nästa år kanske även jag köper färdiga julkort.

måndag 26 november 2012

Mer död än levande

Just nu jobbar jag min nattperiod och jag hade glömt hur jäkla jobbigt det är. Seriöst, jag pendlar mest mellan sängen och soffan, mest för att somna om i soffan.

Maken tycker att det är väldigt lämpligt att vi just nu tittar på serien the Walking Dead. Han tycker att jag är väldigt bra skildrad i serien. Vi kan väl säga att vi inte direkt är överens på den punkten.

torsdag 22 november 2012

Och så var det julklapparna

I år har jag redan fixat alla julklappar, alla, förutom till en person. Till min make. Herregud. Alltid lika svårt, varje år. Eller ja, det är bara vår andra jul ihop, men ni förstår vad jag menar.

Jag och maken diskuterade det hela häromdagen, om vad vi önskar oss. Jag hade en lång lista på saker, (tips till familjen: en grillpanna, en pastamaskin, presentkort på Beauty House, inga inredningsprylar, för övrig info, kontakta maken), vad tror ni maken säger då? Nä, int' vet ja' va' ja' önsk mäj. Men tack för den hörru.

Eftersom min man är långdistanslöpare var min första tanke att köpa något relaterat till löpningen men sen- herregud nej, han vet vad han vill ha och köper det själv. Det blir bäst så. Det är likadant med filmer och serieboxar. Och det är för övrigt inte så kul att ge bort.

Jag har kommit på en grej, som han behöver, en parfym. Så det ska han få. Men, hur kul är det att enbart få en parfym? Dessutom vet jag inte om vi ska öppna alla klappar gemensamt eller spara till julafton och då kommer logistiken in. Maken ska flyga till Norrland så det måste vara något som han lätt kan få ner i väskan. Själv ska jag inte med, jag har bestämt mig för att fira varannan jul med min familj och varannan i Norrland. Mest för att det ska lösa sig med jobbet. Nog om det.

Nu är jag alltså nyfiken, vad ska ni ge era partners i julklapp? Eller har ni andra bra idéer? Jag är tacksam för alla förslag kan jag säga.

söndag 18 november 2012

För du är ingen riktig människa

Hur skulle det kännas om någon sa så till dig? Att du inte är på riktigt? Hur skulle du reagera? Vad skulle du känna?

I lördags under en fest säger någon ja, men det är ju inga riktiga bögar! Vaddå "riktiga bögar"? Vad är det för något? Finns det bögar som är på låtsas också? Är det sådana man blåser upp och stuvar undan under sängen när den inte behövs längre?

Nej, tydligen är en "riktig bög" en sådan bög som inte är fjollig, som gör sig till, som hörs, som syns, någon som inte visar sin kärlek öppet.

Hur skulle det kännas, om jag sa till dig, att du inte är ett riktigt hetero? Att du inte är på riktigt? För du syns, du hörs, du håller din heteropartner i handen på stan. Var tyst, smyg med dina känslor, visa inget öppet, göm dig istället. För vi vill inte se dig och din kärlek. Hur skulle det kännas, om jag sa så till dig?

fredag 16 november 2012

Att måla en tavla

Vi har en vägg här hemma, en vägg lite i ett hörn. En vägg som är lite bortglömd. Och oerhört tråkig för att vara ärlig.

Jag och maken började bolla lite idéer kring vad vi ska ha på den där väggen egentligen. Vi kom inte fram till något vettigt, bara att vi ska ha en tavla.

Sen kom maken på att vi kanske skulle måla en tillsammans. Eller vi och vi, JAG kanske ska måla en tavla. Maken får knappt komma in i köket när jag lagar mat. Om vi skulle måla en tavla tillsammans, det skulle inte bli bra.

Men ja, att måla en tavla blir nog inte så dumt. Nu ska jag, eller vi snarare, bara komma på vad vi ska ha för motiv. Den karamellen tåls att sugas lite på.

torsdag 15 november 2012

Även en tjurig get måste vika sig

I ungefär tre månader har jag haft stora problem med yrselattacker, oftast på kvällarna när jag kopplar av och i samband med dessa skrämt livet ur min make. Eftersom min make är en förnuftig man har han propsat på att jag ska uppsöka läkare, som jag vägrat. Herregud, lite yrsel dör man inte utav!

Igår kom dock dom värsta attackerna jag varit med om, på jobbet dessutom, något som aldrig hänt innan och skrämde livet ur mig. Med andra ord erkände jag mig besegrad inför maken och ringde vårdcentralen idag.

Efter drygt två timmars väntan fick jag veta vad som är fel på mig- ingenting. Jag upprepar, i n g e n t i n g. Inte vad deras prover hade visat. Läkaren hänvisade till stress. Men herregud människa, stress? Varje jobbdag spelar jag i genomsnitt fyra Chicagorundor och tio Skip-bo. Det anses vara semester utav många. Men okej, mitt jobb innebär en psykisk påfrestning, det kan jag erkänna. Men ändå, stress? För fan. Jag köper det inte.

Andra teorin var mina matvanor. Vilka matvanor? undrade jag. Exakt sa läkaren. Så nu ska jag ha ett matschema på bestämda tider. Alltså, jag gillar mat. Men jag gillar att laga desto mer än att äta den. Och jag känner inte alltid när jag är hungrig. Så när jag är hungrig äter jag för mycket och fel eftersom jag och min kropp inte kan tolka varandra så bra. Okej, jag köper väl läkarens argument om att ett matschema kan vara bra. Men ändå, jag hatar när andra människor har rätt.

tisdag 13 november 2012

Jul jul strålande jul!

Jag och maken var på årets första julmarknad idag. Om jag var i sjunde himlen? Lite kanske.

Men det är något speciellt det där, att köpa nygjorda polkagrisar, korvar och annat gott inför julen. Bara att gå runt och insupa hela stämningen är underbart. Jag kan leva på det i flera dagar.

I helgen tänkte jag dessutom försöka få klart alla julkort så jag slipper stressa med det också.

Ja, julen är väl kanske min favorithögtid. Herregud, jag måste ju överleva vintern på något vis.

måndag 12 november 2012

Men herregud, varför?

För någon vecka sedan damp det ner en lapp i vår brevlåda om att hantverkare snart skulle behöva komma in och kolla något. Vad vet jag inte, jag är inte så intresserad utav den biten. Hantverkare däremot - you had me at hello! Det är något speciellt med en människa i blå arbetsbyxor, det är det.

När jag som bäst låg i soffan och tog min förmiddagslur i mina mjukiskläder ringde det på dörren. Men så klart att en snygg hantverkare kommer när jag ser ut som fan och nyss har dreglat ner en kudde i sömnen. Sömndrucket studsar jag mot dörren för att mötas av en underbar syn. Jo tjena. När jag öppnar dörren står en 60+are, prunken och luktar illa.

Vad hände med alla snygga hantverkare? Som har byxorna lite hängandes på rumpan, på väg att visa hela baklyktan? Vi kan säga att jag blev lite besviken, det kan vi säga.

Det är därför jag sitter och huttrar i ett korsdrag just nu.

Tekniken fortsätter

...Utan mig känns det som.

Jag är återigen nåbar via telefon. Och nej, jag har fortfarande inte fått det att funka helt. Men det mesta. Det supporten sa åt mig att göra i morse funkade inte helt optimalt. Därför ska min systerson ta en titt på den. Tack gode gud för den tekniska generationen säger jag bara.

söndag 11 november 2012

Jag vet inte riktigt vad som hände

Jag kan inte nås på telefon alls just nu. Fråga mig inte, jag vet inte vad jag gjort för fel.

måndag 5 november 2012

Petra och tekniken

Ja, jag har ju beställt en iPhone efter att ha ledsnat, rejält, på min HTC. Och ja, ni känner ju mig, varför ska något gå smärtfritt när jag är inblandad?

Det började åtminstone jättebra, min telefon kom till Sverige bara 30 timmar efter att jag beställt den. Givetvis var jag ju inte hemma när den levererades eftersom jag jobbar och inte kan sitta hemma för att vänta på budet som kommer mellan 8.30-17.00. Ringde supporten och fick jättebra hjälp, paketet skulle skickas till terminalen här i Växjö och ett sms skulle skickas när den fanns på plats. Tror ni jag fick ett sms? Givetvis inte. Ringde upp supporten idag för att kolla hur det gick och ja, mobilen fanns ju i terminalen och gjort så i ett par dagar. Så klart.

Jag sladdade in på stället under min rast och tänkte att det här går ju på nolltid! Jo tjena. Mitt paket fanns inte där. Ingenstans. Tills någon upplyste om att systemet var ändrat och paket från utlandet låg på ett annat ställe i lokalen. Men så klart. Tjugo minuter tog det att hitta mitt paket.

Vi kan väl säga som så att resten av dagen har jag varit jättelycklig och verkligen sett fram emot att få leka med min nya telefon. Tills jag kom hem och insåg att mitt SIM-kort är alldeles för stort för Apples produkter. Jag tog det ändå rätt lugnt och googlade lite eftersom jag vet att folk har klippt till sina egna kort för att passa. Sen såg jag beskrivningarna. Och vi kan säga att jag var väl inte så sugen på att gå loss med saxen.

Men å andra sidan, hur svårt kan det vara att beställa ett nytt kort från min leverantör? Jävligt svårt skulle det visa sig. Jag kom liksom inte in på mitt konto där. Och att skapa ett nytt, eftersom jag först inte trodde att jag var registrerad, var omöjligt. På riktigt. Jag har haft en stark lust att kasta saker i väggen.

Vad maken gjorde? Stod jämte, strök mig över håret och sa lugna säj! Totalt fel sak att säga till mig. Jag går igång på alla cylindrar då.

Hur allt slutade? Jodå, det gick att beställa ett nytt kort efter jävligt många om och men. Så någon gång i början på nästa vecka räknar jag väl med att ha en ny fungerande telefon. Kanske. Om jag har tur.

torsdag 1 november 2012

Om jag jag är glad?

Klart som fan. Jag fick fast tjänst på jobbet idag!