tisdag 30 november 2010

Tråkigt att jobba på bank? Icke!

Det har möblerats om lite provisoriskt på mitt jobb. Nu sitter jag lite mer dolt bakom ett gäng bokhyllor och inte mig emot. Det springer inte så mycket folk förbi mitt skrivbord längre. På gott och ont kan man väl säga.

Det spelades en riktig gammal härlig dänga på radio innan. Jag donade lite i ena bokhyllan och dansade med. Inte något mesigt vicka- på- höfterna- dans. Nej, jag menar den sortens dans man bara gör när man är säker på att ingen ser en.

Ja och här sitter en del av vår sales/marketing-avdelning. Här har vi eh...Petra som arbetar med eh...ja...eh... hör jag chefen säga till några nyanställda bakom mig. Jag trodde jag skulle dö. Jag ville helst av allt sjunka genom golvet men nej då, jag var tvungen att vända mig om, knallröd i ansiktet och hälsa. Räcka fram handen och bete mig som folk. Givetvis stod Mr. S i klungan, längst bak, bet sig i läppen och gjorde tummen upp.

Men lite dans förgyller livet har jag hört. Vad får er att dansa?

Vissa kallar det magi

Att man kan ta det här:

Plussa på sånt här:

Och få det här resultatet:
Själv tycker jag att jag är en vandrande
reklampelare för FACE och
Make Up Store.

Nu slutar vi med dom här dumheterna

Vintern alltså. Jag pallar inte, är så trött på skiten. Och det är minst tre månaders jävla kaos kvar.

Jag vet vad det innebär. Dåligt plogade vägar, grus som blir en dödsfälla där den ligger under isen och kyla. Den jävla kylan. Smärtan som kommer på beställning. Dubbla vantar och kalla fingrar.

Fy fan. Kan det inte bli mars snart?

måndag 29 november 2010

Day 12 – What’s in your bag

Det sägs att bara genom att titta på vad som finns i en väska kan man säga en massa saker om personen väskan tillhör. Det här är mitt innehåll:

En nästan sönderläst bok av Mian Lodalen
SL-kort, 2 bläckpennor, 1 förpackning tuggummi
1 snusdosa, ett stycke plånbok
iPod med Scull Dandy-kåpor
Läppglans, gammal inköpslista
Biobiljett till 4 år till, handkräm
Passerkort till jobbet, kalender
Info från bröstcancerfonden
Gammalt kvitto från Gubbdagiset Clas Ohlson

Vad säger det här om mig?

Det här är det bästa

Jag gjorde choklad med pepparkakskross
och torkad frukt. Givetvis för att få slicka slickepotten.
Det är väl därför man bakar?

Snorsnusket

Seriöst, vad fan är det med folk som känner ett behov av att snyta sig genom att hålla för ena näsborren och blåsa ut snoret med den andra? Jag bryr mig inte om man gör det på en nästan folktom gata men när man kliver ut från en butik på en utav Stockholms mest livliga gator gör man det fan inte.

Jag blev så fruktansvärt äcklad igår när jag klev förbi en utav alla vägar in till Åhléns city. Ut kliver en man och fräser till så jag ser en gul kråka flyga förbi och missar min jacka med ett par millimeter. Inte ens ett oj, ursäkta  fick jag. Nej då, han bara flinade och gick vidare. Herregud vad när jag var att kasta kassen från Indiska med alla ljus på honom.

Ibland är människor för jävla äckliga.

söndag 28 november 2010

Vem känner sig manad?

Det här är lite av vad jag har sysselsatt mig med i helgen.


Nu får ni fan hjälpa till att äta upp allt också.

Day 11 – Your siblings

När jag föddes var mina syskon på väg ut ur boet. Så gamla är dom. Syskonen, syster K, broder J och syster A, alltså. När jag var liten var dom mest människor som kom på besök, som jag var hos ibland och som hade jobbiga ungar.

Ibland var jag lite avundsjuk på mina syskon. Dom växte upp tillsammans och har massa roliga minnen ihop. Å andra sidan slapp jag alla syskongräl.

Ofta får vi fyra höra att vi kan inte vara syskon. Vi är så olika allihop. Olika hårfärg, ögonfärg, näsor och hela köret. Det är först på senare år som jag fått höra att jag och Syster K är väldigt lika. Speciellt när vi ler. Något vi däremot har gemensamt är vår dåliga humor. Ingen går säker för oss när vi sätter igång.

Vissa dagar saknar jag mina systrar något fruktansvärt. Då vill jag sätta mig på första bästa tåg som går till Växjö. Mina fina älskade systrar.

fredag 26 november 2010

Day 10 – What you wore today

Nothing.

Nej, skämta bara. Jag tog faktiskt
på mig en klänning och stickade strumpbyxor
men det fastnade inte på bild.

Jag kan konsten att roa mig själv

Det här är några utav sakerna som ska hålla mig sysselsatt ikväll.

Jag kommer inte vara sysslolös, det kan jag meddela.

torsdag 25 november 2010

Kanske tur att jag hade kläderna på

Jag har fått en fönstertittare. En alldeles egen sådan.

En stund efter att jag hade kommit hem från jobbet upptäckte jag honom. Han stod i snöyran och glodde in. Sen såg jag honom inte på ett par timmar. När jag tände sjuttioelva ljus i mitt fönster var han där igen. Jag fattar inte vad han vill heller. Det finns trevligare objekt att spana på.

Sen undrar jag, hur desperat är han egentligen? Det är svinkallt ute, en mindre snöstorm och det blåser dessutom extra mycket här uppe. Vem fan bemödar sig att stå och ta en sneak peak på en främling i det här vädret?

Men jag blir irriterad. Ja, jag har direkt insyn från gatan men det ger honom fan ingen rätt att glo in i mitt hem som om det vore en show.

Jag borde kanske ta ut en avgift.

Day 09 – Your beliefs

Det här med tro alltså. Jag är inte troende. Inte på någon religion. Men tror på något, det gör jag.

Jag tror på det här med att när vi dör så tar det inte bara slut. Kroppen dör men själen går vidare. Ibland fastnar den och blir kallad för osalig ande eller spöke. Jag tror på en form utav återfödelse.

Men jag är en skeptiker också. Jag tror på att många så kallade medier i själva verket är jävligt bra människokännare och säger saker som personen vill höra. Det krävs mycket för att övertyga mig.

Så drabbade den även mig

Skitårstid med sina skitsjukdomar. Jag hatar det.

Var ute och skolinformerade idag, kände mig verkligen inte i form. Rösten höll inte och jag kraxade som en kråka. Sen kom febern, så klart. Tyckte synd om dom blivande informatörerna som satt med och lyssnade. Det var inga bra lektioner idag. Eller ungarna lyssnade iaf och jag jobbade med en kollega som allt flyter på otroligt bra med. Man får vara glad för det lilla.

Men nu alltså. Sjuk och ynklig. Vem utav er tar på er ansvaret och kommer över med soppa och choklad?

onsdag 24 november 2010

Mount Everest hit och Mount Everest dit

Seriöst, den där lilla kullen är fan ingenting mot Backen from hell som jag knatar i varje dag.

Dom där "äventyrarna" som skryter om att dom klättrade och nådde toppen på fyra dagar utan syrgas och rullade ner för slänten som en sten skulle gråta efter halva Backen. Även när det inte blåser som satan, när snön inte piskar en hårt i ansiktet, är Backen ingen barnlek. Inte en chans att Ola Skinnarmo och gänget skulle palla.

Mount Everest, ska det vara något att skryta om? Mesar.

Day 08 – A moment

Jag vet faktiskt inte. Det här med stunder och ögonblick alltså. Jag har för dåligt minne. Eller snarare, jag minns sällan stora saker, jag minns sådana där struntsaker istället. Fast på ett sätt så blir ju småsakerna det stora hela. Om man ska vara lite filosofisk.

Som dom röda gardinerna den där killen hade i sitt rum så det såg ut som en holländsk bordell när solen sken. Eller när jag rymde hemifrån på min trehjuling, trillade på grusvägen och var skitsur för att ingen fattade att jag var borta. Jag minns att vi hade en snögubbe i frysen på mitt dagis. Och alla trodde jag var en pojke för jag hade så kortklippt hår. Jag har fortfarande inte förlåtit mamma för det. Något jag aldrig kommer glömma är mammas blick på min student när hon insåg att jag var askalas men hur jag försökte sköta mig inför mormor och morfar. Det var stolthet i den blicken. Vill jag minnas. Jag minns också hur jävla glad jag var över att äntligen ta studenten. Att livet skulle börja och jag skulle utbilda mig till journalist. Sen insåg jag att fan inte alls ville bli journalist och fick en liten identitetskris. Men den där sommaren kommer jag aldrig glömma. Den fylldes av fransmän, festivaler, sugmärken, flickor och Ecologica. Sen skulle jag bli mäklare. Fast blev statsvetare - ish istället. Tänk vad ett litet klick i en webansökan kan göra. Den där sommaren träffade jag Mr. S första gången. På krogen av alla ställen. Nummer utbyttes vid bardisken. En onsdag i augusti hade vi vår första dejt. Romantisk stund i Slussen. Vill du eh...följa med mig hem och titta på tv? sa han halv två på natten. Två veckor senare hade jag mer eller mindre flyttat in hos honom. Som jag hatade den där bonaden han hade på väggen. Till sist började vi nästan hata varandra och jag blottade mig för några byggarbetare. Jag gjorde det inte med mening, det minns jag.

Något är seriöst fel på oss

Jag och Mr. S har rätt sjuk humor. Lunchämnet idag var vad du inte vill att din sexpartner ska göra. Helt normalt ämne för oss.

Problemet var att vi skulle sitta i ett möte efter lunch och vara seriösa. Skitlätt när jag knappt ens kunde se på Mr. S utan att få bilder framför mig hur någon sprattlade som en gris, råmade som en kossa eller hur sexet sa kalla mig Skalman!

Brukar ni får konstiga tankar i huvudet i situationer som man bör vara seriös i?

Nu är tanten igång igen!

Med att brodera alltså. Och inte något tufft screw you I dont care-motiv, nej då, nu är det seriöst.

Jag har hittat en massa coola Banksy-motiv som ska förevigas med nål och tråd. Så nu vet ni alla vad ni får i julklapp av mig.

En kompis hävdar dock att jag inte alls är gammal, jag trycker bara bort min inre flata. Snart kommer jag sitta i skogen vid mitt hus, dricka té ur drejade muggar och ha sjuttio katter som springer runt. För tydligen är det sådant som flator gör. Jag borde helt enkelt acceptera och omfamna mig och komma ut som flata på riktigt. Enligt min kompis alltså.

Själv hävdar jag att det är dags att plocka fram rullatorn, bjuda barn på hårda karameller och slå på tonåringar med käppen.

tisdag 23 november 2010

Nu går det utför

Jag satt och svor på jobbet innan. Riktigt långa ramsor. Förbannade hela torsdagen. Jag skulle ha träffat en kompis i tisdags och var skitsur för att jag glömt. Förbannad på honom som inte hört av sig.

Dags för vår tisdagsfika! hojtade en kollega glatt. Tisdag? Men...torsdag idag? mumlade jag.

Okej för att jag gillar att vara ute i god tid men att leva på en helt annan veckodag än alla andra känns onödigt.

måndag 22 november 2010

Att det ska vara så svårt

Det här med att ligga alltså. Eller hitta någon att ligga med snarare.

Ragga på krogen är inte svårt men hur jävla roligt är det att ha ett halvdant fylleknull? Funkar för stunden, javisst men orka stå i baren och se söt ut varje fredag. Sen att vakna jämte en person som får en att lova sig själv att aldrig mer ragga i dunklet med ett par öl för mycket i sig, är inte heller så roligt i längden.

Att vara kk är inte så lätt heller har jag insett. Det funkar skitbra i början. Sen får någon känslor. Eller så kommer det fram att den andre är gift och har fört en bakom ljuset. Sen att hitta en kk, hur gör man det? Ringer man det där fyllesexet och ber om en repris och hoppas på att det inte krävs fem drinkar innan man kan tänka sig att hoppa i säng med personen igen?

Att det ska vara så jävla svårt. Jag vill ju bara knulla lite.

Day 07 – Your best friend

Första gången jag och Kakan träffades trodde jag Kakan raggade på en utav mina vänner. Sen gick ett ljus upp för mig och vi hånglade hej vilt den där kvällen i Karlstad. Det blev startskottet för många roligheter.

Mupp träffade jag på en buss till Uppsala för sju år sen. Jag tror det är sju år. Skitsamma. Vi kom på lösningen till världsfred - utrota mänskligheten. Mupp hyser dessutom samma stora kärlek som jag, om inte större, till nougat. Och en sak är säker, man har aldrig tråkigt i hennes sällskap.

Jag och Nykteristfinnen satt jämte varandra en utav dom första dagarna på högskolan. Hon vässade dessutom armbågarna efter en knapp veckas bekantskap och tog mig till Ikea. Det är underbart att diskutera med Nykteristfinnen, hon är smart, riktigt smart. Och flummig.

Greken och jag hade en utekväll ihop som gick till historien, på många olika sätt. Fast då pratade vi knappt med varandra. När jag satt på min första utbildningskväll hos Brottsofferjouren, grep någon tag i min arm och sa dig känner ju jag! Det var Greken. Eller Energiknippet som jag också kallar henne.

Jag gick på gymnasiet ihop med Xixa. Vi satt och skrev ihop i den lilla datorsalen där vi textmänniskor hängde. Hon var lite utav den lugnande faktorn i vår grupp. Utan henne hade nog skämten varit ännu råare och lägre. Även om hon också kunde. Det ska gudarna veta.

Fröken J och jag gillade inte varandra först. Det baserade vi på en halv minuts kontakt i en skolkafeteria. Om ens det. Vad vi inte visste då var att vi höll på att överbelasta Qx:s servrar med vårt mejlande. Allt uppdagades på en buss till Liseberg och hon höll på att skrämma livet ur mig.

Ja, det här är mina bästa vänner. Underbara människor hela bunten. Tänk om alla hade så här fina människor omkring sig, skulle vara betydligt bättre värld då. Det är jag övertygad om.

söndag 21 november 2010

Hur framstår jag egentligen?

Jag stod och pratade med någon jag inte träffat på över två år, vi kom in på det här med att vara engagerad i olika saker. Han gjorde stora ögon när jag berättade om allt jag gör på fritiden.

Fan Petra, inte visste jag att du var så...mänsklig och full med empati! utbrast han.

Eh...alltså, det får ju mig att undra lite, hur ser andra på mig, egentligen? På honom lät det ju som om jag vore en kallhjärtad bitch utan samvete.

Å andra sidan har vi inte pratat sen vi fräste åt varandra i en diskussion huruvida samkönade par ska få adoptera eller inte. Jag tyckte givetvis att det är fan ingen fråga, är man lämplig förälder spelar det ingen roll vilket kön personen har som man lever med. Han tyckte att det var något som skulle tas upp till debatt igen för att riva upp lagen eftersom man, enligt honom, inte kunde fastställa att barn i samkönade relationer inte hade det sämre än barn i olikkönade förhållanden. Jag tyckte att han skulle göra sin research. Fast sa det med lite fler svordomar. Det kan vara därför.

Hur tror ni att folk uppfattar er och stämmer det med hur ni ser på er själva?

Day 06 – Your day

Jag började min dag med tidernas största gäspning. Det här med att sova ut efter en utekväll är inget jag sysslar med. Kan inte hjälpa det, spelar ingen roll vilken tid jag lägger mig, vaknar alltid innan klockan tio ändå.

Eftersom jag inte hade lust att sätta ner mina nakna fötter på ett iskallt golv och jag gillar att ha koll, låg jag i sängen ett par timmar, surfade runt och fick massa tips inför min Norge-flytt. Ja, jag är ett kontrollfreak, jag måste ha koll, även om det är ett tag kvar tills jag ska flytta.

Jag sjöng med i det lilla jag hörde från radion när jag duschade. Kletade in mig i diverse hudkrämer efteråt. Vintern är rena rama döden för min hud.

Ikväll väntar middag med Mr. S och några utav hans vänner som jag inte träffat sen det tog slut. Knytkalas är det dessutom. Därför sitter jag med senaste Elle Mat & vin i högsta hugg och funderar på vad jag ska göra för gott att ta med.

lördag 20 november 2010

Det var fredag igår!

Det var därför jag dansade mig svettig och svepte shots ihop med främlingar som var bra vänner just då. Sedan vidare till gänget med kollegor och dansade ännu mer så håret flög. Vinglade runt på höga klackar i ett snöigt Stockholm och tog stöd av en lyktstolpe för skrattet tog överhanden och kroppen kunde inte skratta och gå samtidigt. Såg en kollega göra snöänglar i en backe. Blev friad till utanför en taxibil och jag kissade nästan ner mig av skratt. Fuldans med en bekant i väntan på nattbussen. Allt för att behålla lite värme. Värdighet hade vi ingen.

Det är därför klockan snart är halv ett och jag ligger kvar i sängen. Inte för att jag är bakis utan för att jag kan.

fredag 19 november 2010

Day 05 – Your definition of love

Det här med kärlek alltså. Jag kan nog inte säga just det här är kärlek för mig. Det är så mycket. Och så många olika saker. Flera olika sorters kärlek dessutom. Jag kan älska min nya klänning, men jag älskar den inte på samma sätt som mina vänner. Är ni med?

Jag kan bli kär lätt, inte i personer dock. Men saker, maträtter, upplevelser. Jag förknippar kärlek med glädje till väldigt stor del. Därför säger jag ofta jag är kär om saker som gör mig glad.

Sen är kärlek givetvis en massa annat än bara glädje. Men det kan jag inte riktigt sätta ord på. Därför låter jag bli.

Jag älskar Håkan Hellström!

Var en stor artikel idag i något nytt magasin från Metro för studenter, med Håkan Hellström. Skribenten hade även passat på att intervjua andra med samma namn om vad dom tycker om herr Hellström.

Håkan Hellström, 56 år, Frösön: Du kan sätta minus på alltihopa, det är som att dra en kattjävel in och ut ur rumpan. Fy fan!

Jag blev nästan lite kär i Håkan Hellström, 56 år.

torsdag 18 november 2010

Det känns lite overkligt

Jag ska verkligen flytta. Det har inte gått in i mitt huvud ännu. Kommer nog inte tro det förrän jag faktiskt har mitt liv i flyttkartonger och är på väg över till vilken stad det nu blir i Norge.

Har nästan blivit besatt av tanken. Jag ska iväg, göra något nytt och herregud vad jag längtar! Misstolka mig inte, jag älskar Stockholm, kommer alltid kalla den här staden för hemma och älskar alla mina vänner här. Men det är dags att röra på mig. Känner mig sådär sprittande glad bara jag tänker på det. Och skitnervös samtidigt.

Jag har även börjat söka jobb igen, så att jag har något att göra på helgerna också. Förhoppningsvis nappar något vårdföretag på mig och tycker att jag skulle vara perfekt som extrapersonal.

Det är så mina dagar ser ut nu för tiden. Planer, planer och åter planer. Och jag älskar det!

Inträdeskrav - javisst!

Jag och Nykteristfinnen sprang på en lustig typ i trapphuset i RFSL-huset tidigare idag. Han var klädd som om han skulle hämta paket för en budfirma. Helt plötsligt började han mala om att han inte är gay. Flera gånger om hörde vi det där jag är inte gay! J A G är inte gay! Men vem fan bryr sig tänkte jag. Det är inte så att vi står i dörren och alla måste bevisa att dom är lite homos för att få komma in a la klubb TipTop.

Sen tyckte han att han skulle in genom dörren till våra kanslin. Det tyckte inte vi och drog igen dörren illa kvickt.

Day 04 – What you ate today

Jag började dagen med en tallrik fil med hemgjord mysli. Någon sa att enbart flator gör egen mysli.

Lunch bestod av tortellini med svamp och lite avokado till det.

Ett par bitar mörk choklad med chili har också slunkit ner.

Ja, det var allt. Jag är kass på att äta regelbundet.

God morgon trasselsudd!

Jag ska aldrig mer glömma att ha i balsam.
Sju minuter tog det att reda ut rufset.

Lite bortskämd blir man ju

Vår ena kock på jobbet brukar baka när han har tid över. Tack gode gud är det inte varje dag han har tid över, annars hade vi varit smällfeta.

Idag hade han gjort en saffranskaka. Både jag och Mr. S är två stora suckers för saffran. Vi kan sniffa oss till det på mils avstånd. Vi visste båda vad som gällde - att komma först till kakan eller dö. Tumult utbröt när vi rusade från våra skrivbord mot en kock som såg livrädd ut. Han borde ha släppt kakan och flytt. Istället stod han kvar likt en zebra som väntar på döden.

Jag och Mr. S känner varandra väldigt väl. Vi vet hur tävlingsinriktade vi båda är. Att misslyckas finns inte i vår värld. Vi känner till varandras svaga punkter på det sätt som man känner sitt ex. En sak hade vi dock glömt bort att räkna in i vår jakt på kakan - resten av människorna.

När vi väl nådde kakan och den stackars kocken stod redan en annan och mumsade i sig glatt. Fika? sa han muntert och tryckte in lite till väldoftande saffranskaka i munnen. Det är sällan jag och Mr. S ogillar samma personer men den här gången, kaksnyltaren stod inte högt i våra ögon just då. Det fräckaste är att han inte ens jobbar på samma våningsplan. Han kunde gott ha fått vänta på sin tur.

onsdag 17 november 2010

Lite fjärilar i magen blir det allt

Jag har verkligen bestämt mig nu, det blir Norge i höst.

Efter det ska jag resa jorden runt. Ensam. Leva typiskt backpackerliv i nästan ett år. Jag låg och funderade på möjliga resvägar och vilka länder jag vill till inatt. Sen insåg jag att det här med hygien kommer bli jobbigt. Jävligt jobbigt. Bara tanken på att gå på en offentlig toalett här hemma, på en vanlig restaurang, känns jobbig. Sen vill jag gärna duscha varje dag. Knarkar deo och älskar mina parfymer. Jag har en skräck för att lukta illa.

Men jag försöker tänka positivt. Jag kommer träffa på människor som har lika dålig hygien som jag själv under den perioden. Försöker intala mig att efter ett tag kommer jag inte tänka längre på det. Hoppas jag.

Day 03 – Your parents

Mina föräldrar har varit gifta i över 40 år. Jag tycker det är rätt fascinerande. Inte att just mina föräldrar hållit ihop sen urminnes tider. Utan att man ibland faktiskt hittar personer som man vill spendera resten av livet tillsammans med och gör så.

Jag tycker om att spendera tid ihop med min pappa. Vi är rätt lika i sättet. Lika tjuriga, vilket visar sig när vi diskuterar med varandra. Vi höjer rösten lite, på samma sätt och skriker lite åt varandra, även om vi delar åsikt. Jag älskar att sitta på mina föräldrars kökssoffa och höra min pappa berätta saker. Om mat han ska laga. Något program han såg. Barndomsminnen. Tiden med mina syskon. Min pappa är väldigt snäll. Han vill att alla ska ha det bra, även om han är för jävla tjurig ibland och jag får bryt på honom. Min pappa älskar djur. När han skaffade Gusten provlåg pappa på hundens filt för att se om det var obekvämt. Det var det. Sen donade han lite för att försäkra sig om att Gusten låg bra. Sådan är min pappa.

En gång såg jag en film på mamma från när hon var ung. Jag var skrämmande lik henne. Speciellt i profil. Min mamma tycker om att påbörja saker. Sen glömmer hon det efter ett tag. En gång skulle hon sticka en tröja till min ena syster. Det tog mamma nästan sexton år att sticka den där tröjan. Jag brukade baka bullar med mamma när jag var liten. Sen satt vi vid köksbordet, drack hemgjord rabarbersaft och åt nybakade bullar. När jag var sjuk fick jag alltid ha hennes morgonrock på mig och hon gjorde världens godaste köttfärssås. Det är sådant jag försöker tänka på när vi har våra duster. Att vi faktiskt tycker om varandra. Ibland klarar vi helt enkelt bara inte av varandra.

tisdag 16 november 2010

Du vet att du är trött när...XIII

...du inser att det där konstiga ljudet som kommer från din dator är trumbeatsen från musiken du spelar och inget som gått sönder.

Ja herregud

Jag och Therese började med vår matte idag. Fy fan säger jag bara. Sex jävla timmar satt vi och räknade ekvation på ekvation. Gillar iaf att boken är ärlig, algebra is boring är det första som står i boken. Jag säger inte emot.

Tack gode gud att Nykteristfinnen kommer till undsättning på torsdag så vi kanske får lite rätsida på det hela.

Day 02 – Your first love

Alltså, jag minns inte min allra första kärlek. Troligen var det någon kille i klassen som det var inne att gilla just då. Som det är på lågstadiet. Jag berättar om mina största kärlekar, hittills, istället.

Tonårskärleken: Fröken C. Vi träffades på gymnasiet där vi stod och propagerade en dag för våra program. Det var öppet hus och jag föll som en fura. Jag satt där i matsalen och önskade att hon i alla fall var lite böjd åt mitt håll. Trodde jag skulle bli troende när hon berättade att hon suttit på andra sidan bordet och tänkt samma sak om mig. Sen insåg vi hur svårt det egentligen var alltihop. Vi gick på en skola där det inte var helt okej att vara öppen. Därför bestämde vi oss för att aldrig visa i skolan hur vi kände. Vi vågade knappt krama varandra om någon skulle tycka att vi kramade varandra på lite fel sätt, lite för länge. När våra lärare började hinta, blinka lite menande och öppet säga att vi var fina ihop förstod vi att vi inte varit diskreta nog. Det var just det som tog slut på allt, innan det riktigt ens hunnit börja, rädslan för att bli upptäckta. Sen tog hon studenten. Efter det tappade vi nästan kontakten.

Efter tonårskärleken: Kanske inte så svårt att gissa för er som följt min blogg ett tag - R. Vi gick på teater på vår första dejt, Onkel Vanja. Skittråkig pjäs, jag satt mest och var nervös över att vara i hans närvaro. Efter den dejten blev det vi, det kändes självklart. Och så var det i nästan två år. Jag var kär upp över öronen. Jag älskade att vara i hans närhet, att diskutera, känna hur han bet mig i nästippen och hur han såg på mig. Dom bruna ögonen fick mig att smälta lika mycket, varje gång. Han var personen jag ville dela mitt liv med. Tills han dumpade mig med ett sms och knäckte mig. En period gjorde jag inget annat än grät, kräktes och var arg. Började inse att allt inte varit så fint som jag hoppats och gick vidare, sakta men säkert.

måndag 15 november 2010

Vardagschock

Ibland känner jag mig så jävla svennig. Som idag. Stod i min egna lilla värld i kassakön, som jag alltid gör. Jag vet att på min höjd möts av ett hej och något som kanske kan tolkas som ett leende. Eller en sur grimas. Jag ser inte alltid skillnaden. Men inte idag. Snubben i kassan sken som en jävla sol. Hälsade så pass glatt att jag kom av mig i mina funderingar.

Sen kom den stora chocken. Han pratade med mig. Om ditten och datten, vad jag hade tänkt att göra med bläckfiskringarna jag köpt, om godaste frukten och hur svårt det kan vara att koka ris. Jag vet inte riktigt vad jag svarade. Chocken hade tagit överhanden. Jag är inte van vid att främlingar pratar med mig i nyktert tillstånd och speciellt inte i kön på Coop. Var och en sköter sitt så tyst som möjligt helt enkelt.

När jag packade ner mina varor kände jag mig så himla glad. Det märktes tydligt att han inte pratade för att ragga utan för att han är så pass trevlig. Jag älskade det. När det gäller service finns det två saker jag kollar efter och älskar - effektiv men trevlig. Han var båda. Måtte han aldrig bli trött på sitt jobb.

Day 01 – Introduce yourself

Jag är Petra. Med allt vad det innebär. Hon som ser gråskalor men ibland som ser rött och kastar porslin. Jag är hon som inte alltid vet vad hon vill men som vill något, nästan alltid.

Hon som föddes 1987 i Växjö. Hon vars bror ansåg att hon var en Petra den där dagen på BB. Det var lite så jag började den där septemberdagen. Uppväxt i idyllen, plöjde genom mammas böcker om det idylliska livet som tioåring. Hon som började hata idyllen som innebar att man inte skulle tänka olika.

Jag är hon som var rädd för nästan allt. Rädd för att sova, rädd för att klättra, rädd för att cykla snabbt, rädd för att försvinna. Hon som var osäker. Hon som utvecklade ett kontrollbehov. Hon som blev högpresterande, som blev lärarnas älskling. Hon som hatade halva världen.

Petra alltså. Hon som växte upp, växte hit och dit. Hon med det röda håret som nästan aldrig gör som hon vill. Det röda som blev strawberry blonde. Med fräknar i ansiktet som hon funderade över om det gick att slipa bort som liten. Hon som lät tanken förbli en tanke.

Kakan. Mupp. Trollet. Ping. Moster. Faster. Lillasyster. Rastlös.

Det är jag som är Petra.

lördag 13 november 2010

Ibland tryter det

Inspirationen alltså. Men, tack vare Miss Muffin är det löst. Iaf för ett tag. Jag tänkte börja med den här listan, inte varje dag men dom dagar när jag inte vet vad jag ska skriva så finns det alternativ.


Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Som den gamla räv jag är

Jag har hängt på Qx sen jag var typ 16 år gammal. Under den tiden har jag fått det ena skumma mailet efter det andra.

Något jag har lagt märke till är att jag, som typ alla andra unga bisexuella tjejer, anses vara högvilt bland många heteromän på sajten. Om jag hade fått en krona för varje mail där en man 40+ vill inleda ett förhållande med mig bara för att jag är ung, ser bra ut och är bi hade jag tjänat en hacka.

Varje gång jag får ett sådant mail blir jag så jävla trött. Jag har ingen lust att vara ett jävla kuttersmycke i någons 40-årskris eller bli uppvisad i olika sammanhang som någon trofé. Hela den där grejen gör mig så jävla trött, hela det där behovet av att hävda sig genom att skaffa en ung snygg partner som, främst, medelålders män, verkar ha. Jag skulle fan inte orka med att vara tillsammans med någon som skryter om hur dom kunde få någon så ung på fall, som dessutom, det bästa av allt, är bi så den där livslånga drömmen om att ha två tjejer fortfarande hålls vid liv.

Det är nog inte så konstigt egentligen att flera män utsett mig till Qx:s kallaste och mest svårflirtade person.

Jävla machomän.

Jag tror jag är något på spåren

När jag får ragg på en gayklubb går mina ragg under kategorin heteroragg. Sista tiden däremot när jag har varit på icke-gayställen, ja då får jag tjejragg. Vad är grejen med det egentligen?

Den här tjejen körde dock inga skrämseltaktiker efteråt. Inget onödigt prat, inget åh men vi måste byta nummer!-tjafs utan bara ett enkelt vi ses! och sen ivägvinglandes på jakt efter närmsta tunnelbana.

Nu blir det tandborstning och någon timmes sömn till. Herregud, jag börjar bli för gammal för att trilla hem strax efter sex, fortfarande full som en alika och glad efter allsången med taxichauffören, sova ett par timmar för att sen vara fit for fight igen.

fredag 12 november 2010

Aint no sunshine

Jag gillar inte att bli väckt om nätterna, det gör jag verkligen inte. Jag ogillar att bli väckt ännu mer av personer som ringer från dolt nummer, flåsar i luren, säger att flator är äckliga och att jag är emot naturen.

Trevlig start på dagen liksom.

torsdag 11 november 2010

Ny karriär?

Kompisen J kom förbi tidigare idag och såg ett av mina egengjorda julkort ligga framme.

J - Men vad kul! Jag gillar verkligen när folk köper saker som förståndshandikappade har tillverkat!

Ridå.

I brist på annat

Jag har inget vettigt att skriva för tillfället, bjuder på en liten lista!

Fyra TV-program jag ser
- The big bang theory. Bäst just ju!
- Top Gear. Älskar't!
- Idol lite sporadiskt. Team Olle ftw!
- Top Model. Varför tror ni att jag alltid blir så snygg på bild?

Fyra saker jag gjort idag
 - Försökt på det där med att mangla lakan. Jag gav upp rätt så snart.
- Räckt fuck you åt människan som alltid glor in i mitt fönster.
- Lyssnat på p3.
- Funderat på vad jag ska ha på mig ikväll.

Fyra saker jag längtar efter
 - Pepparkakor med mögelost.
- Söndag då det ska spelas spel hos Mupp.
- Nästa yogapass
- La familia.

Fyra saker på önskelistan
- Lite nya skor. Inte för att jag behöver men vill ha.
- Någon ny bra bok som kan få mig att säga fan vad den här var bra!
- Att pösmunken Birro drar sig tillbaka.
- Lasse Berghagen inser sitt misstag och kommer tillbaka till Allsång på Skansen.

Man får ju bjuda lite på sig själv

Jag hasade mig igenom korridoren med en Ikea-kasse på vardera axel, proppfulla med tvätt innan. När man går in i min korridor från hissen är det en dubbeldörr som alltid är öppen. Aldrig några problem att komma in där. Jo tjena.

Eftersom jag hade så mycket att bära på gick jag lite på sniskan genom dörren. När jag rätade upp mig igen tog det emot lite. Därför tog jag ett rejält kliv fram och ryckte till med ena axeln. Det resulterade i att jag slungasdes tillbaka av kassen som fastnat i dörrhandtaget. Trillade baklänges, vek foten under mig och föll på kassarna. Det kom tvätt överallt. Tack gode gud att ingen såg det där tänkte jag medan jag snabbt försökte rafsa ihop trosor, tröjor och strumpor.

När jag reste på mig igen såg jag två vaktmästare stå lite längre bort i korridoren och stirrade förvånat på mig. Jag nickade lite kort mot dom, reste mig upp och haltade förbi och försökte hålla huvudet högt.

Lite värdighet har jag faktiskt.

Nytt världsrekord?

För tre dagar sedan köpte jag en jättefin blomma. En utav mina favoriter faktiskt.

Okej för att jag inte har gröna fingrar, det erkänner jag villigt men det här är ju bara löjligt.

Man måste ju testa lite

När jag stod och väntade på hissen såg jag stora lappar. NYMÅLAT stod det.

Jag var bara tvungen. Att se om det verkligen var nymålat alltså.

Den senaste kvarten har jag febrilt försökt få färgen att försvinna från mina fingrar.

tisdag 9 november 2010

Gult kan också vara fint

För allt klär en skönhet.

Speciellt när hon:
Sovit tre timmar
Undervisat en massa ungar
Gått i snökaos
Åkt med SL i snökaos utan att tappa humöret

Ser man fortfarande så här bra ut efteråt, ja då är man Superwoman!

Jävla skit

Känner mig stelare än någonsin i mina händer. Fingrarna har svullnat ännu lite mer. Och jag vet vad som väntar efteråt. Lite mer krokiga och sneda fingrar. Mer smärta.

Det har börjat sprida sig, igen. Mer smärta i handlederna. Den välbekanta stelheten har kommit till tår på vänsterfoten. Vristen. Inte så mycket i höger fot som tur är. Och ingenting i knäna, tack gode gud.

Vissa stunder önskar jag nästan att jag hade reumatism. För då finns det bromsmediciner. Det finns forskning, det finns hjälp. Läkarna och specialisterna jag träffat kommer alla med samma diagnos och råd. Kurer med alvedon och ipren så länge jag kan. Sen blir det smärtstillande resten av livet. Bara att acceptera. För det finns inget annat att göra.

Jävla skit säger jag bara.

Om att vara ute en måndag

Eller hur man skrämmer iväg ett ragg.

Ja, jag var ute och svirade igår. Mötte upp några vänner lite spontant på söder för att dricka någon öl tillsammans. Vid baren började en tjej flirta lite med mig visade det sig. Väldigt trevlig sådan.

Det hela slutade i hennes lägenhet. Jag hade slumrat till lite i hennes säng och vaknade av att hon pratade med mig. Stod och tittade på dig, du är så himla fin när du sover! Hela du är underbart fin Petra. Typ där kände jag att det var dags för mig att dra innan hon frågade om vi ska skaffa katt ihop.

När jag stod i hallen och fipplade med halsduken frågade hon efter mitt nummer. Eh, jag måste springa nu, bussen du vet, går snart mumlade jag och flydde ut genom dörren.

Alltså, jättetrevlig tjej, verkligen men jag vill inte byta nummer. Jag behövde lite vuxenkärlek, inte ytterligare ett nummer i min telefonbok som jag aldrig kommer använda.

Och seriöst, hur många har egentligen kontakt med sina one night-stands?

måndag 8 november 2010

Han är en riktig skämtare

Den leende smålänningen hörde av sig innan. Dags för att ses snart igen. Helst igår tyckte han. Jag kontrade med att det får vänta tills jag kan hosta eller börja mig normalt utan att kvida av träningsvärk.

Bra, då ses vi i morgon! sa han glatt.

Fy fan vilken jävla sadist.

Känner ni peppen?

I morgon ska jag ut igen och prata med tonåringar. Det var ett tag sedan sist. Men herrejävlar vad pepp jag är! Jag vet att jag är grym på det! Och jag älskar det. Älskar att inte riktigt veta hur ungarna kommer vara, om dom är tysta, frågvisa eller jävliga. Man får testa nya knep, ta till olika metoder och förhoppningsvis har någon tonåring lärt sig lite nytt. Jag väljer att tro det.

Vad ska ni göra i morgon?

En söndag med Petra

 Gårdagens mest otippade - julkort med trälim
 Enda katten jag frivilligt medger att jag gillar
 Den här cheesecaken var to die for!
Jag ska börja läsa matte igen. Trodde jag skulle börja
gråta när jag insåg att det är sådan här matte.
Har jag något mattegeni bland mina läsare?

söndag 7 november 2010

Rena rama dödsfällan

Jag måste seriöst investera i en ny träningsbh. Alla mina låg i tvätten och jag kände inte för att rota igenom tvättkorgen för att dra fram en. Lyckades hitta en i garderoben som fick duga för dagens yogapass.

Yogapasset ja... Jag hade lyckats boka in mig på en advanced class, riktigt jävla advanced skulle det visa sig. Som jag vände och vred på kroppen! Herregud säger jag bara. Alla var superviga. Jag kände mig mest som en gravid sjöko.

Och så var det Berit och Agda då som också ville vara med på ett hörn. Dom ville jättegärna vara med och min bh sa inte emot direkt. Jag trodde jag skulle dö när jag såg deras försök till att bryta sig ut när jag låg på rygg och benen rakt upp i luften. Herregud, jag skulle dött av slag mot luftstrupen om dom lyckats.

Det blev ett jävla pusslande där ett tag, dels skulle jag försöka hålla en någorlunda position, trycka in brösten igen och försöka få dom att stanna där.

Det är inte lätt att vara tjej alltså.

Livets stora frågor

På måndag ska jag till naprapaten. En ny sådan. Det är lite intimt det där tycker jag. Man är praktiskt taget naken och någon klämmer här och där på en. Någon jämförde första besöket hos en ny naprapat lite som stunden precis innan man har sex för första gången med någon man gillar. Och jag håller med faktiskt.

Det blir en liten procedur kring det hela. Som det här med underkläderna till exempel. Jag vill inte komma dit första gången i mina halvt urtvättade Hello Kitty-trosor, man vill ju ha något snyggt på sig. Men det får inte vara för snyggt eller sexigt heller. Det känns för planerat på något sätt. Det ska vara lite casual sådär härligt avslappnat, utan att bli för slappt så att resåren knappt håller trosan uppe. Ja, ni fattar.

Jag hade kommit över det stadiet med min förra naprapat. Efter ett par besök stod jag inte längre hängd över underklädeslådan och nojjade mig. Visst, jag gick inte dit i mina sunkigaste men ni förstår. Jag brydde mig inte så mycket helt enkelt.

Och nu är jag tillbaka, rotandes i troslådan och har ingenting att ta på mig. Det är inte klokt vilka problem jag dras med ibland.

lördag 6 november 2010

Boxer - screw you!

Jag har aldrig gillat Boxer. På den tiden som jag hade Boxer krabbade det konstant. Kundtjänst sa att dom kunde inget göra eftersom jag inte hade superduperpaketet med trillijoner kanaler. Då hade dom gjort något. Uppenbarligen hjälper inte ens det. Läste det här tidigare och gick i taket.

Jag hoppas tamigfan att Boxer skämmer ögonen ur sig. Det är inte okej!

Ordningen är återställd

Det blev visst lite fest igår. Vin på Indigo för att sen knata vidare till Kvarnen där vi avverkade öl och tequila. Sen avslutade vi allt på Patricia där vi skakade på rumpan. Himla trevlig kväll var det.

Jag blev även uppraggad. Av en jobbig typ. Varför dras dessa människor till mig? Han glodde mer på mina bröst än vad han såg mig i ansiktet. Till sist blev jag arg. Det här är Berit, det här är Agda, jag heter Petra, vem vill du prata med egentligen? fräste jag. Han frågade om vi skulle gå hem till honom och leka motorbåt. Vad fan är "leka motorbåt"? Har jag missat den nya sextrenden eller?

Natten avslutades i vanlig ordning på Donken. Jag höll på att sätta colan i halsen när en, för mig, okänd bloggläsare stolpade fram för att hälsa. Ha, jag är ju riktigt känd.

Efter lite mer än fyra timmars sömn tyckte jag det var en skitbra idé att ge sig ut på stan för att slippa folk. Jo tjena. Började ju kanon när pendeln var tjugo minuter sen, kommer på tåget och inser att halva söderort tänkt samma tanke. Proppfullt med folk. Dessutom blev jag förolämpad. En kille, knappt tjugo år gammal, såg på mig och frågade om jag ville ta hans plats. Han frågade flera gånger om jag inte ville sitta. Ursäkta, men det är något man frågar gamlingar, hur gammal ser jag ut till att vara egentligen? Jävla ohyfsade snorunge tänkte jag.

Någon gång borde jag lära mig, jag ska inte vara ute bland folk dagen efter.

fredag 5 november 2010

Nej, jag vet inte jag heller

Firren undrade vad som hänt med mig sista tiden. Gå upp snortidigt för att träna och faktiskt gilla det, det är inte jag. Och jag vet inte vad som hänt. Jag njuter av det. Gå upp, masa mig iväg, gäspa och stretcha på gymmet för att sen sträcka ut mig ordentligt. Det är skönt. Riktigt skönt.

Fast okej, jag erkänner, jag gör det bara för att få en ursäkt att äta frukost två gånger.

torsdag 4 november 2010

Det blir ju så ibland

Jag och H bestämde oss för att inte träffas mer. Inte som vi gör nu. Han började känna mer för mig än vad jag känner för honom. Jag kom fram till att jag tycker om honom som vän men inte mer. Den där gnistan saknas liksom för att jag ska kunna känna mer. Vi hade ett långt samtal om det innan idag. Det är inte okej mot någon av oss att fortsätta helt enkelt.

Men klart det känns tråkigt. Det var trevligt att komma hem till någon, somna med någon, stå i Ica-affären och tjafsa lite om vad vi skulle ha till middag.

Efteråt undrade jag vad fan det är som är fel på mig. Jag känner mig så himla känslokall eftersom det oftast blir så här. Personen jag träffar börjar känna något och jag känner mig mest, jag vet inte, så distanserad på något vis.

Och vem ska jag nu ligga med?

Längesen var det

Sen det kom upp några bilder här i bloggen alltså.

Har ni något förslag på vad ni vill se?

Lite stolt är jag allt

Jag klarade det! Jag klev faktiskt upp när jag skulle, inte utan gnäll dock, infann mig på gymmet strax före sju och körde yoga.

Fy fan vad härligt det var! Det var lugnt, få människor, en väldigt bra instruktör och kroppen känns tiptop. Bästa var dock stunden i bastun efteråt.

Jag blev så energisk av det hela att i morgon blir det nytt yogapass på morgonen, annan form av yoga på ett annat gym.

Det här firar vi med en pepparkaka hörrni!

onsdag 3 november 2010

Att piska sig själv

I morgon bitti, då jävlar ska jag till gymmet. Klockan sju börjar yogapasset. Vilket innebär att jag måste gå upp halv sex, senast. Och jag är inte glad i att gå upp tidigt. Men yoga är bra, måste sträcka ut kroppen ordentligt, räcker inte med det jag gör hemma. Bli lite pushad och lugnad av instruktörens röst. Dessutom har jag svårt att bara traska iväg från passet när det väl satt igång. Hemma finns för mycket som stör.

Men halv sex på morgonen. Fy fan, det kommer bli en kamp. Men, jag har lovat mig själv, går jag inte på det passet blir det ingen Ben & Jerry på minst en månad. Sa först till mig själv, ingen choklad på en månad men då höll jag på att börja gråta.

Håll tummarna för mig och för att jag faktiskt kommer gå upp.

tisdag 2 november 2010

Roligare än så här blir det inte

Det är tisdag. Jag är så jävla trött. Det känns som att jag har gjort en 60-timmarsvecka på två dagar.

Jag satt för en stund sedan och hörde introt till creepy Anna Ankas träningsprogram och tänkte va? Sänder dom det i repris nu vid fem-tiden? Att klockan är åtta och att det är kväll hade jag tydligen missat. Missade även att när klockan var fem satt jag på jobbet, svepte i mig en kopp té och lassade över en bunt papper till Mr. S.

Jag tror jag går och lägger mig nu. Mitt nya liv står på paus till i morgon, bara så att ni vet.

måndag 1 november 2010

Det här med att träna

Jag fick en idé innan idag, att gå på yoga på morgonen innan jag börjar jobba. Glad i hågen surfade jag in på gymmets hemsida för att se vilket gym som skulle få äran att se mig. Ingen. På riktigt. Inget av mina val hade yoga på morgonen. Istället körde nästan alla ställen spinning, förutom ett som hade core. Klockan sju på morgonen.

Alltså, seriöst, hur stor masochist är man inte om man frivilligt går upp ca halv sex på morgonen, beger sig till gymmet och tränar passet från helvetet; spinning? Yoga kan jag ändå förstå, det är avslappnande, man får en fin start på dagen. Man blir liksom lugn och harmonisk. Men spinning?! Vari detta sadistiska påhitt finns charmen vid den tidpunkten på dygnet?

En del människor är inte som dom ska vara, det har jag alltid sagt.