fredag 31 december 2010

Gott nytt år!

Jaha, jag hade egentligen tänkt att slänga upp en liten videohälsning men det tyckte inte bloggen. Ni får helt enkelt klara er utan att höra mitt småländska bräkande. Istället får ni en bild, inte fy skam det heller.



I alla fall, tack för det här året, alla gamla och nya bloggläsare som hittat hit. Jag hoppas innerligt att ni får ett riktigt gott nytt år!

torsdag 30 december 2010

Om att vara tappad bakom en vagn

Jag var inne i mitt andra hem idag - Make Up Store. Ett par nagellack blev det. Stod och tittade på kassapparaten när expediten slog in priset. Petra 130 stod det helt plötsligt i det lilla fönstret. Hur fan vet apparaten vad jag heter?! var min första och enda tanke. Jag var förbryllad alltså.

När jag packade upp allt hos föräldrarna stod det klart och tydligt att ena lacket heter just Petra. Goddag yxskaft liksom.

Petras 2010!

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag insåg vilken jävla trygghetsnarkoman jag är och bestämde mig för att det är dags att bryta upp. Resten jag kan komma på är bara barnförbjudna saker.


Har du några nyårslöften?
Att inte köpa så mycket skor.Och våga mer. Jag ser faktiskt fram emot 2011.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ett tag kändes det som om majoriteten av min umgängeskrets väntade på att en unge skulle ploppa ut.

Vilka länder besökte du?
Spanien blev det.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Eh, jag kommer aldrig ihåg datum. Jag vet knappt vilket datum det är idag eller vad jag åt till frukost. Så illa är det. Men, det är bara att inse, jag är inte tjugo längre och minnet är väl därefter.

Vad var din största framgång 2010?
Att jag fick jobb inom en bransch jag inte ens kunde misstänka att jag skulle börja inom. Det har känts rätt häftigt faktiskt, att jag lyckades landa ett ändå bra jobb som jag inte hade utbildning eller erfarenhet utav.

Största misstaget?
Jag har druckit lite väl mycket och festat lite väl hårt. Speciellt under en period.

Bästa köpet?
Alla nya älskade fina skor.

Vad spenderade du mest pengar på?
Smink, skor, alkohol och taxi.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Den sommarkvällen jag, Greken och Nykteristfinnen satt på en filt i en park, käkade hallonpaj och skrattade så vi fick ont i magen..

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Oskar Linnros, Från och med du utan att tveka, hela albumet egentligen. Hur jag fick upp ögonen för Robyn och insåg vilken sjujävla artist hon är. Daniel Adams- Ray, sista albumet från The Ark, Säkerts Dansa fastän hjärtat brister, Fuck you med Lilly Allen. För att nämna några.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har ärligt talat varit bra mycket ledsnare i år i jämförelse med andra år. Ett tag kändes allt hopplöst och jag gjorde saker som i ärlighetens namn inte var så bra för mig. Men jag bröt ihop, ett par gånger, och kom igen. Vilket jag är glad över, det fick mig att inse mycket om mig själv och om vad jag vill.

Vad önskar du att du gjort mer?
Att jag gjort mer saker som jag hade velat göra. Att jag inte tänkt så mycket på andra. Att jag hade känt mer. Att jag framför allt hade vågat mer.

Favoritprogram på TV?
Halv åtta hos mig! Ja jävlar, där snackar vi bra tv! Men det är väl inte så svårt egentligen med tanke på allt jävla skit som går.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Jag var på middag med underbara vänner på Söder för att sen hamna på ett sunkhak vid Mariatorget. Där raggade jag upp en kille, han hörde visserligen inte av sig, men ändå.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Klänningar, detta ljuvliga plagg och kostymer. Jag insåg hur jävla snygg jag är i kostym, även om jag ibland har svårt att hålla mig från att dra upp toppen och visa brösten på jobbet.


Den bästa nya personen du träffade?
Jag har träffat många nya personer i år. Vissa bra, andra mindre bra. Jag väljer dock att se alla som om dom .har berikat mitt liv på något sätt. Jag försöker klamra mig fast vid bilden av mig själv som en positiv människa.

Dagens mest oväntade

Mr Jag- drar- hem- en- snygg- tjej- och- gosar- hellre- med- katten- killen hade hört av sig till vår gemensamma vän som vi var på fest hos i lördags. Han ville ha mitt nummer.

Vem vet, jag kanske inte behöver besöka Harrys trots allt.

onsdag 29 december 2010

Ohållbar situation

Jag känner att efter det misslyckade ligget, som inte ens blev ett ligg, i lördags har jag något att bevisa för Växjö. Det var andra gången i rad som det gick åt helvete här nere när jag har försökt att få komma till. Det är två gånger för mycket.

Det är nästan så jag funderar på att ställa mig i baren på Harrys aka köttmarknaden där jag ses som lammkött. Får jag inte napp där - då kommer jag aldrig mer få napp någonstans igen.

Love is in the air

Men Petra, måste du sjunga? Jag blir lika rädd varje gång och tror att det har hänt Snuffse något!

Älskar dig också morsan.

Kommer jag överleva?

Jag ska ut och shoppa idag. Bland alla andra shoppingkåta människor. Herregud.

Det kan bara sluta på ett sätt. Vi får se vem som går levande ur striden.

Om att leva på hoppet

Mamma undrade om jag ville spara alla mina Barbie-dockor. Jag såg inte direkt någon anledning och tyckte att min brorsdotter kunde få allt. Min käre mor bara stirrade på mig. Men vill du inte spara till dina egna barn? sa hon och såg lite hoppfull ut.

Jag hade inte riktigt hjärta att tala om för henne att jag väntar på att bli tjugofem för att ha möjligheten till sterilisering.

tisdag 28 december 2010

Jag är ju inte sen att haka på

Hon med musklerna hade en tävling. Jag var en utav vinnarna. Hon passade även på att utmana oss vinnare. Så, vad utav följande påstående tror ni inte är sant?

1. Jag är en jävel på att fickparkera.

2. I min skivsamling finns inte mindre än två skivor med mitt hatobjekt Håkan Hellström.

3. Min garderob är ordnad efter färg och kategorierna jobb och privat.

4. Ge mig en hallonsoda och jag är din för evigt.

5. Jag har hånglat med en medlem i The Ark.

söndag 26 december 2010

Det kunde ha blivit jävligt bra

Jag är en målmedveten tjej, det kan ingen ta ifrån mig. Igår när jag klev in på festen satt det en kille i soffan som såg så jävla snygg ut och jag visste, att honom ska jag ha.

Ett par timmars diskuterande senare där vi avhandlat allt från bra konserter till religion frågade han om han fick kyssa mig. Du kan få göra bra mer än så...tänkte jag. Ännu lite senare lämnade vi lägenheten tillsammans för att traska hem till honom.

Sen gick det utför. Lindrigt sagt. När vi kom in i hans lägenhet var han mer intresserad av att gosa med sin katt. Ursäkta men han hade precis fått med sig en snygg, rolig och intelligent tjej hem som dessutom ville ligga med honom, vem fan bryr sig om katten i det läget?

Sen satte han igång en film och däckade. Jag traskade iväg för att leta upp en buss hem till föräldrarna. Folk tittade lite på mig när jag traskade gatan fram på vingliga ben och partyklänningen skymtandes under den tjocka jackan. Full och sexuellt frustrerad kvinna coming through! ville jag muttra åt dom.

Jag vet inte men det känns som att Växjö vill säga till mig att det här med att ligga, det är inget jag kommer lyckas med i den staden längre.

lördag 25 december 2010

Traditioner är till för att följas

Idag är det juldagen. Och varför finns juldagen? Jo, för att man ska ha en ursäkt till att festa!

Jag ska ge mig ut i den stora staden Växjö ikväll. Det blir fest med gamla partygänget och jag har inget att ha på mig. Jag packade ju inte direkt ner partystassen i resväskan om jag säger så. Packade ner en svart klänning med någon enkel volangtjofräs på men den känns...fel på något sätt.

Och jag vill se snygg ut ikväll. Jag har förhoppningar om att få en bortamatch. Gudarna ska veta att jag behöver det.

fredag 24 december 2010

Ho ho ho!

Julafton är snart över. Herregud vad fort allt gick. Jag åkte direkt från jobbet med tre timmars sömn i kroppen till föräldrarna för att påbörja allt som hör julafton till. Över till grannen med en liten blomma och få hemgjort julgodis som tack. In till föräldrarna, slänga på sig något passande i klädväg, busa med brorsbarnen och äta pepparkakor. Ifall jag inte hade varit tillräckligt snäll i år alltså. Sen otåligt traska omkring i väntan på systrarna och deras familjer. Kramkalas. Slåss lite med äldsta systersonen, mobba systerdottern en smula. Luta sig tillbaka och tänka inte konstigt egentligen att mina syskonbarn är så snygga när dom har en farligt snygg moster!

Mat. Mat och åter mat. Med en liten mintkyss mellan varven. Paltkoma och somna framför Kalle Anka ett par minuter. Muttra neeej, jag sover inte! till den som frågar om jag är vaken. Paketöppning. Massa skratt och dåliga skämt.

Jag hoppas att alla ni har haft en underbar dag, vad ni än har gjort. God jul på er!

torsdag 23 december 2010

Nu är det jul här i vårt hus!

Vi har en tradition i min familj, klä julgranen dagen innan julafton. I år ruckade vi lite på den traditionen och klädde den dan före dan före dopparedan. Känner mig lite rebellisk för att vara ärlig.

Pappa fick den stora äran att montera ihop granen. Ja precis, montera ihop. Jag har lite svårt för att kalla åbäket av plast för gran. Det känns som falsk marknadsföring. Hela grejen med en gran är att den ska barra, dofta och stickas.

 Min käre far fick även uppdraget att fixa det här med belysning. Eftersom jag känner min pappa och mig själv gick jag ut med hunden. För husfridens skull.

Han var inte klar när jag återvände till huset. Jag roade mig med glittret istället. Lekte Lucia - ish och kände mig som en galning. Men så har jag aldrig heller hävdat att jag har alla kantareller i korgen.

Jag hade en bestämd bild av hur jag ville att granen skulle vara - bara blåa och silvriga kulor. Mamma var helt med på den idén. Tills hon hittade lådan med pyssel jag och mina syskon gjort som små. Vi gjorde en kompromiss - inga smällkarameller men kristyränglarna fick komma upp efter många om och men.

Så blev den alltså klar tillsist. "Granen". Det är nu julkänslan borde ha infunnit sig, den som nästan alla pratar om. Men jag har den inte. Och jag känner mig nästan lite stressad över det.

onsdag 22 december 2010

Petra - den sanna gourmanden

Pappa undrade om jag ville äta något gott ikväll och i sådana fall vad.

Blodkorv! blev mitt snabba svar.

Jag kan det här med att uppskatta fin mat. Joråsåatteh.

tisdag 21 december 2010

Jag känner kärleken alltså

Jag drog benen efter mig när pappa skulle in på något byggvaruhus för att kolla efter saker som kan vara bra att ha. Hatar verkligen sådana ställen. Det slutar alltid med att jag går in i min egna lilla värld.

Fick ett brutalt uppvaknande när en främmande man råkar slå mig i huvudet med en såg.

Ja, han ville väl provköra sågen lite och såg ditt huvud, du är ju en träskalle! skrattade pappa och tyckte han var jätterolig.

Jag skrattade jättemycket. Not.

Resan ja...

Ni vet, vissa dagar när man verkligen inte har tid eller lust med att saker ska jävlas, så jävlas det med en, ordentligt. Idag var en sådan dag. Jag fick lite panik när jag läste på SLs hemsida om alla förseningar, panikringde taxibolag som kunde komma kanske inom en timme.

Efter många om och men lyckades jag ta mig till Älvsjö, stelfrusen som fan, letandes efter en buss. Som jag inte hittade.

Jag hittade hållplatsen men ingen buss. Efter lite snokande skulle bussen gå efter ca en halvtimme. Fy fan vad jag led! Dessutom hade jag inte ätit någon frukost. Skitkul verkligen. Fick kasa väskan på istrottoarer. Lyckades dessutom trilla lite vackert på ett övergångsställe när jag skulle skrida fram mellan bilarna.


Jag fick min frukost tillsist. Inte den mest näringsrika men det innebar att jag inte skulle ta död på någon i ren ilska.

Och tillsist kom bussen. Vilket jag var skitglad över. Men säg den lycka som varar. Efter tjugo minuters slirande blev motorn överhettad. Chauffören visste inte när det skulle komma en ny buss. Vid det laget gnisslade jag tänder. Var bara att ringa runt till taxibolagen igen och hoppas på det bästa. Jag kan ha en taxi hos dig om fyrtio minuter blev standardsvaret. Fjärde gången jag fick det svaret började jag gråta. Snörvlandes förklarade jag läget. Du...jag ska fixa fram en bil till dig inom en kvart! sa ängeln på andra sidan luren. Jag är inte stolt över grinandet men det var effektivt för tio minuter senare kom bilen.



Nu är jag i Tingsryd-town, gosar med min Snuffse och njuter av att slippa gå ut i kylan.

Ner kommer man alltid...

Frågan är bara när.

Bara för att jag fått rapport om att flyget går bra jävlas SL. Taxi? Lycka till att få tag på en. Inte ett enda taxibolag jag har ringt kan ha en bil här inom en timme.

Varför är inte bilkörarproffset i närheten när man behöver honom?

måndag 20 december 2010

Lite lyxigt känns det allt

Jag har semester nu. Till 5e januari. Det känns så jävla underbart!

Känslan av att vakna när klockan ringde, stänga av den och somna om igen, var helt fantastisk.

I morgon flyger jag ner till Växjö. Känns inte lika fantastiskt med tanke på vädret. Fy fan. Jag räknar med en massiv försening.

Day 30 – One last moment

Vi satt på varsin sida om gången, hon ett snäpp längre fram, vända mot varandra.

Det var en lördagskväll, eller söndagsmorgon snarare. Första tåget hem. Efterfestfyllan hade tagit sin plats. Jag kände mig mest glad. På det viset som man gör efter en helkväll med knasigheter och vackra människor. Jag såg hennes mörka hår, på gränsen till svart, först. Sen hörde jag hennes skratt. Mjukt på något sätt. Jag undrade vem som fick henne att skratta så.

Jag var tvungen att flytta lite på mig. För att se bättre. Ett snäpp ut på sätet. Hon såg egentligen inte så speciell ut ändå kunde jag inte sluta titta. Kände mig nästan som en fluktare när hon tittade upp och såg rakt på mig. Jag log lite. Jag tror jag gjorde det för jag fick ett leende tillbaka. Helt plötsligt kände jag mig blyg, nästan lite generad. Herregud, hon måste tycka att jag är störd! tänkte jag och slog bort blicken.

Där satt vi. Såg lite på varandra, log generat när vi upptäckte våra blickar. Vi höll kvar ögonen på varandra, sekunder som kändes som minuter. Det där samförståndet som bara kan uppstå mellan två totala främlingar efter en sen natt.

Sekunden senare annonserade den digitala mänskliga rösten min hållplats och vi rullade in vid perrongen. Jag reste mig upp, såg lite bakåt, log försiktigt och gick av. Dörrarna stängdes och hon försvann med tåget.

söndag 19 december 2010

Det är enkelt

Din lockande kvinna, du kan minsann få fart på en man genom din uppenbarelse sa den överförfriskade mannen till mig i fredags.

Du är man, hur svårt kan det vara? tänkte jag, höjde ett ögonbryn, tog min drink och gick.

I huvudet på Petra

Nästan alla jag känner pratar om julen, tomten och all julmat som det längtas till.

Jag längtar till Victoria Secrets tv-show den 30e december. För då får jag se lite hud.

Day 29 – Your aspirations

Jag vet inte vad jag strävar efter. Ett tag trodde jag att jag visste. Men jag har lärt mig att allt kan ändras när man minst anar det.

Det är därför jag inte kan säga att just det här vill jag göra på ett konkret sätt. Jag vet inte vad jag vill jobba med. Jag är inte säker på vad jag vill med min utbildning.

Vad jag däremot tänker sträva efter är att försöka ta det lugnare. Att bli bättre på att vara mer spontan och lära mig att jag behöver inte klamra mig fast. Det är helt okej att släppa taget ibland och kasta mig hejdlöst ut. Jag tänker sträva efter att lyssna mer på mig själv. Försöka bryta invanda mönster.

Resten, försöker jag tänka, med jobb och vad jag vill, kommer som det kommer. Jag har hela livet på mig att fundera och testa mig fram.

lördag 18 december 2010

Day 28 – Something that you miss

Jag saknar värmen. Hur jag gick med min karta i högsta hugg, in och ut ur olika kvarter. Vissa mer tvivelaktiga än andra. Hur jag kunde smita in i olika butiker för att ladda upp med vatten och frukt som smakade solsken.

Kvällarna som avslutades på en varm balkong för att några timmar senare igen starta en ny dag på samma balkong med systrarna, mamma och hennes väninna. Hur mamma inte kunde förstå att vi grundlurat henne. Hon, spa-hataren som ställt in sig på lerbad i Sunne, befann sig i Spanien istället. Fortfarande i chock efter vi avslöjat allt på parkeringen och hon tappade sitt glas med bubbel för att sen klunka ur flaskan.

Jag saknar den lilla baren jag trillade över mitt i en lummig lund. Där satt jag, skickade ett glatt sms till kollegorna som var kvar i kalla Sverige. Fy fan för dig! blev svaret. Och jag myste. Smuttade lite till på min mojito, njöt av att inte ha ont och sedan traska vidare ner till stranden där familjen låg. Jag saknar att äta salta chips, gräva ner fötterna i sanden och sitta under parasollet. Hoppa i vågorna med mina systrar. Få en kallsup och titta upp mot berget där den stora fästningen låg.

fredag 17 december 2010

Drottningarna gör det igen

Kollegan verkade ha ovanligt svårt att fokusera på alla papper jag ville diskutera där jag stod lutad över hans skrivbord. Blicken flackade och han verkade nervös. Sockerchock tänkte jag med tanke på allt godis som dräller på kontoret.

När jag reste mig och traskade in på toaletten förstod jag. Han hade haft fri insikt och sett vad som finns under min skjorta. Berit och Agda hade knäppt upp ett par knappar och lekt tittut.

Jag funderar på att skicka flickorna till uppfostringsanstalt.

Day 27 – Your favorite place

Mitt hem är min borg.

Kökssoffan hos mamma och pappa med en Snuffse som sitter på golvet och blir klappad.

Systeryster K's balkong med ett glas bubbel i haden.

Köket hos Systeryster A med en kopp té på bordet.

torsdag 16 december 2010

Utarbetad?

Jag misstänker att jag snart är det. Sista tiden har jag bara varit hemma och sovit. Resten av tiden har jag mer eller mindre spenderat på kontoret. Idag vaknade jag med migrän och ville dö. Som alltid när kroppen hatar mig och mitt leverne.

Vilket har inneburit att jag är totalt förvirrad. Igår la jag in en tröja i kylskåpet och visste inte riktigt vilken dag det var. Allt och alla som inte har varit jobbrelaterade har fått stå åt sidan. Jag har inte orkat.

Snart är det jul. Då blir det ledigt. Herregud vad skönt det ska bli.

onsdag 15 december 2010

Day 26 – Your fears

Jahapp, jag vet inte riktigt vilken av alla mina rädslor jag ska börja med.

Att jag är totalt livrädd för höns är ingen nyhet. Trauma från barndomen. Alla säger att det är så idylliskt och bra för barn att växa upp på en lantgård. Jag spenderade mina fem första på en sådan och blev förstörd på kuppen.

Jag är väldigt rädd för mörker. 23 år gammal och sover fortfarande med en liten lampa tänd ibland.

Ibland är jag rädd för att dö helt plötsligt i min lägenhet och att ingen kommer upptäcka det förrän grannarna klagar på en konstig lukt.

Jag är rädd för att öppna upp mig, visa mig svag och sårbar för människor som visar ett mer än kompis-intresse för mig.

Ärligt talat är jag lite rädd för the Stig också.

tisdag 14 december 2010

Ska det vara så här?

Greken sa att ungefär tre månader efter man slutat med p-piller återgår kroppen till normala cykler igen. Jaså? Det har jag inte märkt.

Jag gick i cirklar kring den lilla stickan. Andra stickan på lika många veckor. Även om jag vet att det finns inte ens en liten chans att den där stickan skulle visa positivt, om det inte är något fel på den förstås, nojar jag.

Det var likadant förra gången. Då nojade jag rejält kan jag säga. Att gå över tiden alltså, fy fan vilka psykiska besvär man kan få under tiden. Av lite p-piller. Helt sanslöst.

Ni som slutat, hur lång tid tog det för er innan er kropp betedde sig normalt igen?

Ännu en ny i raden

Halva min kropp låste sig innan. Paniksamtal till naprapaten. Som var upptagen men receptionisten föreslog att jag skulle träffa hans kollega. Neeeeej! Jag har ju sunktrosor med Hello Kitty på! ville jag skrika åt receptionisten. Dessutom var benen så håriga att hela jävla Narnia skulle kunna gömma sig där. Men vad gör man inte? Bara att knata iväg och hoppas att jag inte skulle bli ett stående skämt på mottagningen.

När jag såg min nya naprapat ville jag bara gråta. Varför, varför skulle jag få den snyggaste tjejen jag någonsin skådat? Jag kände mig fulare än Ringaren i Notre Dame. Slappna av, ta ett djupt andetag Petra sa Skönheten. Ja men det är ju lätt när man ligger och känner sig lika fräsch som en gris och har en otroligt snygg tjej på sig.

Jag bokade en ny tid till fredag. Ska komma dit med nyrakade ben, snygga undisar och visa att jag visst kan se bra ut.

Day 25 – A first

17 oktober 2007

måndag 13 december 2010

Dagens egoboost

Det här med kärlek va...jag tycker du är snygg men jag är inte kär i dig, men jag kan bli. Är du flata förresten? sagt av en elev till mig under dagens skolinformation.

Om att vara lite speciell

När jag är bakfull får jag så konstiga matvanor för mig. Jag pallar inte det här med frukost. Tanken gör mig illamående och jag dricker X antal koppar té istället för att fungera någorlunda.

Sen kommer det. Mina cravings. Idag var jag tvungen att ha spenatsoppa. Med ägg. Jag var övertygad om att jag skulle dö om jag inte fick min spenatsoppa. Med lite muskotnöt i, givetvis.

Jag gjorde min soppa. Jag riktigt njöt av att tillaga den. Mina smaklökar jublade inför vad som skulle komma. När jag fyllt en tallrik med varm rykande spenatsoppa med lite ägg i slog det mig. Jag gillar inte spenatsoppa ett dugg egentligen. Ägg är jag inte heller så glad i. Konstigt nog kände jag mig lite besviken. Tänkte att om man har cravings efter något kommer man njuta av varje sked. Istället kändes det nästan som tortyr och jag fick kväljningar.

Vad lärde jag mig av det här? Att jag måste sluta matporrsurfa när jag är bakis.

Day 24 – Something that makes you cry

Typ en gång i månaden gråter jag till nästan allt.

Oftast börjar det med att jag kommer tänka på någon bagatell och sen är dammarna vidöppna. Oftast gråter jag för att jag gråter och tycker det är så patetiskt och då gråter jag en skvätt till.

Sen tar jag mig i kragen, säger till mig själv - Skärp dig kvinna, du dör inte av lite PMS! Belöningen blir oliver. Ibland börjar jag gråta för jag glömt att fylla på mitt olivförråd och sen börjas det om igen.

söndag 12 december 2010

Day 23 – Something that makes you feel better

Samtidigt som det är mycket som gör mig upprörd är det mycket som gör mig glad.

Jag blir glad av att krypa upp i min säng, läsa den där boken som jag velat få tid till så länge. Dricka en kopp té med honung och en skvätt mjölk i. Vara ensam en stund.

Ibland får jag lite lyckokänslor av att traska in på gruppboendet och höra Dig känner jag igen! Kom får jag klappa dig! från personen i soffan.

Jag blir smått glad av bittra och cyniska personer. Dom får mig oftast att skratta. Sen mår jag bra. Riktigt bra bitterhet kan jag leva på länge.

Att sitta i köket hos någon utav mina systrar gör mig alltid glad. Prata om ditten och datten. Mobba mina syskonbarn en smula. Dricka vin och fnissa.

Jag mår bra av att komma iväg till yogaklasserna på morgonen. Speciellt känslan efteråt när jag sitter i bastun. Att jag gjorde det. Jag kom utanför dörren trots att jag hatade hela världen och ville vända om redan innan jag fått på mig jackan.

Mina vänner, alltid mina vänner. Jag känner mig lyckligt lottad.

Tanken på att ändå ha någon slags sovmorgon i morgon får mig att känna mig väldigt glad.

S k j u t m i g

Jag drack inte mycket igår. Jag var absolut inte full. Påverkad, ja. Ändå känns det som om jag har blivit överkörd av en ångvält ett par gånger.

Om jag hade roligt? Lätt. Jag kommer få rutor på magen av allt skrattande. Om det är roligt att inse att jag ska träffa en kompis om 1½ timme och det kommer ta tre timmar innan jag ser respektabel ut? Not so much.

lördag 11 december 2010

The Game funkar inte alltid

Igår var jag nog med om det sämsta raggningsförsöket i min historia.

För en liten kort stund tog jag av mig glasögonen och en snubbe kom fram till mig som jag pratat med tidigare under kvällen. Alltså, jag tänker verkligen på Göran Persson när du inte har glasögonen på dig! Så vad säger du... Ska vi hem till dig eller mig? Han såg väldigt förvånad ut när jag sa nej.

Petra?

Göran?

fredag 10 december 2010

Att vara cool och kunna det här med ord

Jag gillar Johanna Koljonen. Hon är cool. Riktigt tuff. Och hon kan det här med ord. Det är så att jag blir en smula kär i henne.

När jag läste den här texten förstod jag varför jag trillade för henne. Så pass mycket att jag tom kan ha överseende för att hon tävlar med Marcus Birro igen.

Jag ska spärras in snart

Det känns som det.

Julklappen från Brottsofferjouren var en stor och jättefin handduk från Lord Nelson. Jag älskar deras handdukar.

Problemet, i mitt huvud, är för att det bara var en handduk. Handdukar i udda antal sysslar jag inte med. Jag mår lite dåligt, på riktigt, när mina handdukar inte har en matchande partner. En gång glömde jag en handduk hemma hos R som jag inte fick tillbaka på ett par månader. Den våndan alltså. Jag kunde inte använda den matchande handduken. Det gick bara inte.

Nästa veckas uppdrag blir att ge mig på jakt efter en likadan handduk. Så jag får sinnesro.

Day 22 – Something that upsets you

Herregud, vad upprör mig inte snarare?

Jag upprörs av människor som stannar mitt framför rulltrapporna, gärna med en stor barnvagn så dom blockar ordentligt. Över hur dåligt organiserat det är på T-centralen. Jag har sagt det innan, jag planerar mer än gärna en effektivisering av skiten.

Kan uppröras som fan över hur man som normbrytare på olika sätt blir ifrågasatt. Om inte jag ifrågasätter din vilja att få barn så ger du fan i att kritisera mig för att jag inte vill. Deal?

Ja, jag är medveten om att Berit och Agda syns rätt så bra oavsett vad jag har på mig för kläder. Men det ger dig ingen rätt att konstant stirra ner i min urringning och fantisera om att leka motorbåt eller vad som nu rör sig i ditt huvud. Jag vet att flickorna är fina, thank you very much, men jag har ett rätt schysst ansikte som slår tjejerna.

Sen upprörs jag givetvis över att det finns så många som far dåligt, barn, gamla och sjuka. Det är så att hjärtat brister lite på mig ibland. Det är så jävla mycket som inte är okej. Personalbrist, pengabrist, allt som går ut över personer som behöver vård eller utbildning och påverkar negativt gör mig riktigt förbannad.

Sen det här med min sexualitet, h e r r e g u d vad upprörd jag kan bli ibland när jag får kommentaren hähä trevligt, du har ju dubbelt utbud! Eh, nej? Du som är hetero/homo, tänder du på alla män/kvinnor/whatever som du ser? Nej, jag tänkte väl det. Varför då ens anta att jag som bi dreglar och känner begär till alla? Preferenser, har du hört talas om det?

Och SL, seriöst. Ni som köpte in tågen, hur fan tänkte ni där? Köpa in tåg som inte ens är anpassade för vårt klimat? I Sverige har vi vinter. Det innebär snö och kyla. Is ni vet. Kanske något att tänka på nästa gång det är dags att köpa in nya. Ett litet tips bara.

Eh okej. Alltså. Jag har inte ätit. Och det är tidigt på morgonen. Jag blir alltid lite extra sur och bitsk då.

torsdag 9 december 2010

Där Petra är finns festen!

Julbordet med Brottsofferjouren ja. Alltså, jag drack inte en droppe alkohol. Det gjorde inte mina två kamrater under 30 heller. Däremot trodde nog folk att vi smuttat ett par gånger för mycket på nubben.

När det var vår tur att vackert stiga fram för att ta emot vår julklapp tänkte vi att det där med att skaka hand och niga är inte riktigt vår grej. Vår kära ordförande fick sig en rejäl kram istället. Givetvis är inte jag som alla andra och det här med att gå fram lugnt och stilla existerar inte i min värld. Jag lyckades trassla in mig i en lampsladd så lyset slocknade i nästan alla fönster. Det slutade inte där. Fastnade med min klänning i en stolsrygg så snörena till min omlottklänning trasslades upp. Jag hade lite panik där.  

Hehe här går det vilt till! sa en man. Jag log lite, knöt mina snören på tio meter och sa festen börjar inte förrän någon kastar kläderna!

Mammabyxor nästa?

Jag ska på julbord ikväll. Frosseriet inför julen tar sin början med andra ord.

Stod innan med huvudet i garderoben och muttrade som vanligt över att jag inte har något på mig. Vill inte ha något tajt för jag känner dom där finska kvinnorna som ser sig som stand in-mormor åt oss under 30. Tar man inte om minst tre gånger tar dom det som en förolämpning även om dom inte har stått och slavat i köket. En sak har jag lärt mig, finskor säger man inte emot.

Jag vet inte, allt känns som hopplösa alternativ. Ingenting jag har i garderoberna känns som frosseri-kläder. Kanske får sticka in på Polarn O Pyret för att köpa mig ett par gravidbyxor kanske?

Day 21 – Another moment

Mäklare eller statsvetare? Malmö eller Stockholm? upprepade jag för mig själv där jag satt framför datorn. En timme kvar. En timmes vånda. Vilket var rätt? Vilket ville jag helst utav allt göra? Vilken stad ville jag flytta till? Malmö hade övertaget. Fler vänner, lite mer trygghet. Kände knappt en själ i Stockholm men utbildningen, den lockade lite mer. Men Malmö, fin stad och mäklare, väldigt lockande. Ole dole doffande. Ett två tre, på det fjärde ska det ske!

Glädjerop ett par månader senare som kändes som en evighet. Lyckorus. Glädjespring upp för en trappa. Mamma, pappa! Jag ska flytta till Stockholm!

onsdag 8 december 2010

Om att vilja känna sig snygg

Jag funderar, helt seriöst, på att göra ett par mindre skönhetsingrepp. Strama upp pannan lite, lyfta ögonbrynen en liten bit. Kanske göra något för att framhäva kindbenen lite mer. Lägga sig under sprutan helt enkelt.

 Min nya look?

På ett sätt känns det smått absurt att tänka så här. Jag är 23. Det är ingenting. Jag har inga rynkor eller linjer och inga påsar under ögonen. Men när jag ser på mig själv i spegeln tänker jag, varför inte? Drar lite i huden för att få en känsla av hur jag skulle kunna se ut. Det blir inga stora skillnader egentligen men för mig blir det det. Allt handlar om saker som jag är missnöjd med, som får mig att känna mig lite mindre snygg.

Skulle ni kunna tänka er att göra någon skönhetsoperation?

Day 20 – This month

Samtidigt som det har varit en lugn månad har den varit omvälvande. För drygt en månad sen bestämde jag mig för att det är dags att bryta upp, gå vidare och göra något annat. Jag har funderat på det en tid men när jag stod i Systeryster K's kök och sa det hela högt kändes det bara självklart. Klart jag, som är en trygghetsnarkoman utan dess like vanligtvis, ska ut i det okända.

När den här månaden är slut har jag drygt tre månader kvar här i Stockholm. Sen far jag söderut. För att sen fara västerut eller vilket väderstreck Norge nu ligger i. Men innan dess mina vänner ska jag ha en sjujäkla avskedsfest, det lovar jag.

tisdag 7 december 2010

Tuttlisa

Jag är ovanligt förtjust i den här veckans omgång av Halv åtta hos mig. Trots den bräkande småländskan.

Anledningen är den ena deltagarens bröst. Seriöst, jag kan inte sluta titta mot hennes bröstkorg för att kanske få en liten glimt, även om det är fullt påklätt.

Vad är det för fel på mig?

Day 19 – Something you regret

Jag ångrar en massa saker egentligen. Fast jag brukar säga till mig själv att allt det där är erfarenheter. Och sånt är bra. Erfarenheter innebär att man lär sig.

Sen ångrar jag mig. Jag brukar aldrig lära mig trots mina erfarenheter och trillar tillbaka i gamla mönster ändå.

#tantvid23


Nej, den här frisyren blir det inte.
Men jag har fått min ena orkidé att blomma om.
Jag har nog lite gröna fingrar trots allt.





Nej om man skulle ta sig en mandelkubb också...

måndag 6 december 2010

Du vet att du är trött när...XIV

...Du mumsar på en pepparkaka och är förvirrad över att kakan smakar kanel. Det är väl ingen kanel i pepparkakor?

Santa baby!

Jag tycker faktiskt att jag har varit fasligt snäll i år. Så pass snäll att jag faktiskt tycker jag förtjänar att få den här kameran i julklapp.

Seriöst, det är sällan jag tycker elektronik är sexigt men den här kameran - oh lala! Dessutom vore den perfekt att ta med på resan. Okej, priset skär lite i mitt småländska hjärta, det gör det men å andra sidan, ska jag ut på mitt livs resa vill jag kunna dokumentera den ordentligt också.

Det får bli min present till mig själv när jag åker iväg, så enkelt är det.

Day 18 – Your favorite birthday

Jag har tre. Och alla är sen jag flyttade till Stockholm. Det har blivit dubbelt firande så att säga. När sommaren är slut och jag ska åka hem till Stockholm träffas vi i familjen och firar. Oftast genom grillmiddag. Andra året slutade med att jag blev akut inlagd på sjukhuset visserligen, det var inte lika roligt.

Min 20e födelsedag firade jag genom att stega in på bolaget tillsammans med Mupp. Det var vi och alkisarna som hängde på låset typ. Vi åt en otroligt mäktig chokladkaka på ett fik. På kvällen kom Mr. S och skämde bort mig.

När jag fyllde 21 började jag och Kakan fira i förväg. När klockan slagit tolv stod vi på Paradise och svepte jägershots och någon fotade oss på toaletten. Vi kiknar fortfarande av skratt när vi pratar om den kvällen. Jag kom inte upp ur sängen förrän ett par timmar innan gästerna till födelsedagsfesten började trilla in. Det blev mycket skratt den kvällen.

R sjöng för mig när jag fyllde 22. Jag låg mest och skrattade. Sen åt vi frukost i sängen och jag fick bestämma precis allt vad vi skulle göra den dagen. Det första jag bestämde var att jag var den som skulle läsa kulturdelen först.

Nu när jag fyllde 23 firade jag den med några utav mina bästa och finaste vänner. Jag satt mest och skrattade mig igenom hela middagen. Bästa presenten och mest oväntade, var nog olivburken på ett kilo från Greken.

söndag 5 december 2010

Något mellanting

Håret alltså. Herregud vad trött jag är på det just nu. Det bara hänger. Händer ingenting. Det är för kort för att sätta upp lite snyggt och för långt för att vara en snygg page.

Nu är jag lite i valet och kvalet- ska jag klippa det kort eller spara det ännu längre och göra något fint utav det hela.

Herregud, det är bara hår egentligen, varför är det då en hel process att bara välja frisyr?

Har ni några hemska frisyrminnen?

Day 17 – Your favorite memory

En gång låg min pappa på sjukhus. Han var nedsövd och uppkopplad till maskiner som hjälpte honom att andas, som hjälpte honom att försöka överleva. Läkarna förberedde oss på att han kanske inte skulle vakna igen. Om han gjorde det var risken överhängande att hans hjärna skulle vara alltför skadad för att minnas oss, kunna prata eller för att ens kunna röra sig. Jag besökte pappa en gång under den tiden. Det första jag frågade läkaren var när pappa skulle åka hem. Läkaren tyckte jag skulle prata med en kurator och jag idiotförklarade läkaren. Allt var bara ett sjukt skämt enligt mig och jag väntade på att pappa skulle resa på sig och säga nej, nu åker vi hem, jag är sugen på en sillmacka!

Det dröjde innan jag följde med min familj till sjukhuset igen. Andra gången jag var där hade pappa varit vaken i någon dag. Han visste inte vem jag var och jag ville bara hem igen till min bästa vän.

Ett par dagar senare ringde telefonen. Hej Petra, hur mår du gumman? Jag älskar dig! Min pappas röst på andra sidan luren. Det var då jag visste att det skulle bli bättre och jag har nog aldrig varit så glad eller så lättad i hela mitt liv.

Om att vara mogen

Dansade mig svettig och glad inatt. Nya människor, gamla bekanta, höga klackar som kändes vackra, en Heineken i handen. Helt plötsligt se det välbekanta ansiktet, personen som en gång var så mycket mer. Bli sedd men inte besvara leendet. Vända ryggen till men fortfarande se den oförstående blicken. Besluten att visa att det finns ingen given plats i mitt liv. Inte ens två minuter. Känslan av att veta att det inte var ett moget beslut men ändå känna sig nöjd. Prata med en ny främling, ytterligare en servett med någons nummer på. Ny öl. Fuldans med vackra människor. Känna sig nöjd.

lördag 4 december 2010

Nej, vet ni vad?

Det är lördag. Jag är snyggt sminkad. Nu slår vi klackarna i taket!


Day 16 – Your first kiss

Han hette Daniel. Han gav mig inte min allra första kyss men han gav mig min första kyss som jag tycker är värd att minnas.

Jag hade ett halvår kvar till min femtonde födelsedag när jag träffade honom. Han var så snygg att jag dog lite. Och rolig var han också. Men framför allt snygg. På ett litet sådär spännande farligt sätt. Jag visste att mina föräldrar hade avskytt honom. Det var därför jag gillade honom så mycket.

Kyssen var trevande, försiktig och mjuk med ett starkt begär ändå. Jag ville egentligen kasta mig över honom och inleda ett grovhångel men var rädd att han skulle se mig som en dålig tjej om jag gjorde det. Kyssen var bara början på allt, han blev den första på så många sätt för mig och jag hade flera månader med honom. Det var en spännande tid. Sen flyttade han.

Ett par år senare träffade jag på honom igen. Herregud, vad tänkte jag egentligen på? var den första tanken som flög genom mitt huvud.

fredag 3 december 2010

Day 15 – Your dreams

Just nu drömmer jag om att komma iväg på min jorden runt- resa. Speciellt när jag tittar ut genom fönstret och ser all snö.

Jag ser framför mig hur jag ligger under en palm någonstans, sippar på ett glas rött vid en piazza, försöker lära mig surfa. Åker båt på en stor flod. Njuter av värmen. Solmogen frukt till frukost. Jag drömmer om att strosa runt med kartan i ena handen och kameran i den andra. Träffa människor jag normalt aldrig skulle träffa annars.

Sen drömmer jag givetvis om en massa annat också. Om att kanske träffa någon att flytta ihop med och göra det livet ut. Att bli frisk. Att landa det där drömjobbet, vad det nu än kan vara. Jag drömmer om ett rött kylskåp från Smeg. Ytligt jag vet.

Men just nu - drömmen om att resa i ett år.

Snuskhumrar!

Jag kollade lite på min statistik, hur en del utav er hittar hit. Och det är nästan bara snuskrelaterade sökord! Jag vet inte riktigt vad det säger om mig, skriver jag verkligen så mycket snusk? Eller har folk sådant tålamod att dom orkar leta sig igenom sjuttiotusen träffar på Google? Lite oväntade sökningar ändå måste jag säga.

Topp 5:
 
1. Sexbomb
2. September Petra bröst
3. Eskort Stockholm
4. Bästa barnvagnen
5. Kåt i Göteborg

Det finns inget mer att säga

En vän kikade förbi idag och lämnade lite böcker. TV:n visade Aftonbladets reklam med Jamie Oliver.

Hehe ja det är en pepparkvarn man gärna skulle vilja känna lite på skrockade vi. Man nästan såg hur dreglet började rinna i mungiporna på oss. Man skulle kunna tro att vi inte har fått komma till på år och dag så som vi glodde.

Seriöst, när det rinner till i trosan av att se en animerad figur som slänger runt lite mat i tv-rutan, då har det fan gått för långt.

Jag måste ju testa lite

Ibland blöter jag fingertopparna i munnen och kniper sen åt om ljuslågan för att veken ska slockna.

Måste man verkligen det? funderade jag och tryckte till om veken.

Hur länge är det man ska spola brända fingrar i kallt vatten? En kvart?

torsdag 2 december 2010

I all sin enkelhet

Lite torsdagsmys.

Huvudet ner och fötterna upp

Så stod han där igen. Fönstertittaren. Jag vet att han har stått där, på den lilla handikappsrutan ett par gånger idag. Jag har bara inte låtsats om honom. Även när han inte stod där kände jag mig iakttagen. Tillslut tröttnade jag. Att ha en mysig kväll med mig själv kändes inte lika lockande längre. Jag blåste ut alla ljus jag tänt i mina fönster. Ett efter ett. Såg rakt på honom. Vi stirrade intensivt på varandra ett par sekunder. Mitt långfinger visades. Ögonen smalnade. Drog för gardinerna.

Han får gärna sluta nu.

Spara eller slänga?

Jag har en sådan dag när jag har fått för mig att jag ska rensa ut bland allt. Verkligen allt! Det ska bli ordning och reda i hemmet, i alla skåp, inget som är onödigt ska finnas kvar. Tanken är ju fin...

Spara från det ena badrumsskåpet...

Den gigantiska kasta-högen efter att ha gått igenom
mina båda badrumsskåp...

Titta vad mycket plats jag fick helt plötsligt!

Day 13 – This week

Måndag  - Hade en massa planer som blev inställda och helt plötsligt hade jag massa tid över. Blev lunch med Mr. S och lite brodering.

Tisdag - Jobb, jobb och jobb. Vin på kvällen, diskussioner och skratt. Hångel ute på en iskall gata.

Onsdag - Ännu mer jobb. Mindre psykbryt på system som inte fungerade som jag ville. Fick choklad av en kollega. Trevligt yogapass på kvällen. Utbrytardrottningarna höll sig på plats.

Torsdag - Väldigt trevlig stund på gymmet. Spenderat en stund framför spegeln hemma och funderat på om jag ska klippa mig eller låta växa ut lite till. Fika/middag ikväll med en saknad Nykteristfinne.

Fredag - Föreläsningsdag med klassen som nyss slutat gymnasiet. Förhoppningsvis har jag lyckats övertala en kompis att han visst vill rensa mitt avlopp till handfatet.

Lördag - Hänga på gymmet och förhoppningsvis se flirten. Party party på kvällen.

Söndag - Känns som en bra dag att ligga i sängen halva dagen och läsa någon bra bok.

Det är lite trevligt faktiskt

Jag har fått in en helt okej rytm i mitt morgontränande. Men visst, vissa dagar hatar jag mig själv och väckarklockan som ringer alltför tidigt. Då kommer jag inte alltid iväg, det ska erkännas.

Men nu har jag skaffat mig en gymflirt. Vi brukar ses på tisdagar och torsdagar. Ge varandra ett leende. Titta lite på varandra. Vända bort blicken lite blygt. Ett litet hej när vi går förbi varandra. Ni vet, lite oskyldigt flirtande sådär.

I morse var första gången vi pratade med varandra på riktigt. Och då har vi ändå setts i ett par veckor. Jag stod på löpbandet och hatade mig själv för att jag piskade mig så hårt. Helt plötsligt sprang han på bandet jämte. Såg snygg ut. Jag svettades så pass att jag hade kunnat göra Sahara till bördiga marker igen. Ett tag trodde jag att jag skulle trilla av bandet så distraherande som han var. På något sätt lyckades jag hålla mig kvar på bandet och föra vad man kan kalla för en konversation med honom.

Haha du är så söt! sa han när vi stod vid vattenkranen och jag drack som om jag aldrig sett vatten förut. Sen gav han mig ett busigt leende. Jag är här på lördag vid tolv-tiden, vi ses kanske sa han precis innan jag klev in i omklädningsrummet.

Japp, nu har jag mina lördagsplaner räddade!

onsdag 1 december 2010

Nu ska det bli ordning och reda!

Yoga ikväll. Alla bra sport-bh:s ligger i tvätten. Förutom den helt nyinköpta som fortfarande ligger i sin påse i garderoben. Nu jävlar ska den få visa vad den går för. När jag provade den kändes den som ett litet fängelse.

Om Berit och Agda lyckas bryta sig ut den här gången ska jag börja turnera med dom under namnet Tvillingarna Houdini.

tisdag 30 november 2010

Tråkigt att jobba på bank? Icke!

Det har möblerats om lite provisoriskt på mitt jobb. Nu sitter jag lite mer dolt bakom ett gäng bokhyllor och inte mig emot. Det springer inte så mycket folk förbi mitt skrivbord längre. På gott och ont kan man väl säga.

Det spelades en riktig gammal härlig dänga på radio innan. Jag donade lite i ena bokhyllan och dansade med. Inte något mesigt vicka- på- höfterna- dans. Nej, jag menar den sortens dans man bara gör när man är säker på att ingen ser en.

Ja och här sitter en del av vår sales/marketing-avdelning. Här har vi eh...Petra som arbetar med eh...ja...eh... hör jag chefen säga till några nyanställda bakom mig. Jag trodde jag skulle dö. Jag ville helst av allt sjunka genom golvet men nej då, jag var tvungen att vända mig om, knallröd i ansiktet och hälsa. Räcka fram handen och bete mig som folk. Givetvis stod Mr. S i klungan, längst bak, bet sig i läppen och gjorde tummen upp.

Men lite dans förgyller livet har jag hört. Vad får er att dansa?

Vissa kallar det magi

Att man kan ta det här:

Plussa på sånt här:

Och få det här resultatet:
Själv tycker jag att jag är en vandrande
reklampelare för FACE och
Make Up Store.

Nu slutar vi med dom här dumheterna

Vintern alltså. Jag pallar inte, är så trött på skiten. Och det är minst tre månaders jävla kaos kvar.

Jag vet vad det innebär. Dåligt plogade vägar, grus som blir en dödsfälla där den ligger under isen och kyla. Den jävla kylan. Smärtan som kommer på beställning. Dubbla vantar och kalla fingrar.

Fy fan. Kan det inte bli mars snart?

måndag 29 november 2010

Day 12 – What’s in your bag

Det sägs att bara genom att titta på vad som finns i en väska kan man säga en massa saker om personen väskan tillhör. Det här är mitt innehåll:

En nästan sönderläst bok av Mian Lodalen
SL-kort, 2 bläckpennor, 1 förpackning tuggummi
1 snusdosa, ett stycke plånbok
iPod med Scull Dandy-kåpor
Läppglans, gammal inköpslista
Biobiljett till 4 år till, handkräm
Passerkort till jobbet, kalender
Info från bröstcancerfonden
Gammalt kvitto från Gubbdagiset Clas Ohlson

Vad säger det här om mig?

Det här är det bästa

Jag gjorde choklad med pepparkakskross
och torkad frukt. Givetvis för att få slicka slickepotten.
Det är väl därför man bakar?

Snorsnusket

Seriöst, vad fan är det med folk som känner ett behov av att snyta sig genom att hålla för ena näsborren och blåsa ut snoret med den andra? Jag bryr mig inte om man gör det på en nästan folktom gata men när man kliver ut från en butik på en utav Stockholms mest livliga gator gör man det fan inte.

Jag blev så fruktansvärt äcklad igår när jag klev förbi en utav alla vägar in till Åhléns city. Ut kliver en man och fräser till så jag ser en gul kråka flyga förbi och missar min jacka med ett par millimeter. Inte ens ett oj, ursäkta  fick jag. Nej då, han bara flinade och gick vidare. Herregud vad när jag var att kasta kassen från Indiska med alla ljus på honom.

Ibland är människor för jävla äckliga.

söndag 28 november 2010

Vem känner sig manad?

Det här är lite av vad jag har sysselsatt mig med i helgen.


Nu får ni fan hjälpa till att äta upp allt också.

Day 11 – Your siblings

När jag föddes var mina syskon på väg ut ur boet. Så gamla är dom. Syskonen, syster K, broder J och syster A, alltså. När jag var liten var dom mest människor som kom på besök, som jag var hos ibland och som hade jobbiga ungar.

Ibland var jag lite avundsjuk på mina syskon. Dom växte upp tillsammans och har massa roliga minnen ihop. Å andra sidan slapp jag alla syskongräl.

Ofta får vi fyra höra att vi kan inte vara syskon. Vi är så olika allihop. Olika hårfärg, ögonfärg, näsor och hela köret. Det är först på senare år som jag fått höra att jag och Syster K är väldigt lika. Speciellt när vi ler. Något vi däremot har gemensamt är vår dåliga humor. Ingen går säker för oss när vi sätter igång.

Vissa dagar saknar jag mina systrar något fruktansvärt. Då vill jag sätta mig på första bästa tåg som går till Växjö. Mina fina älskade systrar.

fredag 26 november 2010

Day 10 – What you wore today

Nothing.

Nej, skämta bara. Jag tog faktiskt
på mig en klänning och stickade strumpbyxor
men det fastnade inte på bild.

Jag kan konsten att roa mig själv

Det här är några utav sakerna som ska hålla mig sysselsatt ikväll.

Jag kommer inte vara sysslolös, det kan jag meddela.

torsdag 25 november 2010

Kanske tur att jag hade kläderna på

Jag har fått en fönstertittare. En alldeles egen sådan.

En stund efter att jag hade kommit hem från jobbet upptäckte jag honom. Han stod i snöyran och glodde in. Sen såg jag honom inte på ett par timmar. När jag tände sjuttioelva ljus i mitt fönster var han där igen. Jag fattar inte vad han vill heller. Det finns trevligare objekt att spana på.

Sen undrar jag, hur desperat är han egentligen? Det är svinkallt ute, en mindre snöstorm och det blåser dessutom extra mycket här uppe. Vem fan bemödar sig att stå och ta en sneak peak på en främling i det här vädret?

Men jag blir irriterad. Ja, jag har direkt insyn från gatan men det ger honom fan ingen rätt att glo in i mitt hem som om det vore en show.

Jag borde kanske ta ut en avgift.

Day 09 – Your beliefs

Det här med tro alltså. Jag är inte troende. Inte på någon religion. Men tror på något, det gör jag.

Jag tror på det här med att när vi dör så tar det inte bara slut. Kroppen dör men själen går vidare. Ibland fastnar den och blir kallad för osalig ande eller spöke. Jag tror på en form utav återfödelse.

Men jag är en skeptiker också. Jag tror på att många så kallade medier i själva verket är jävligt bra människokännare och säger saker som personen vill höra. Det krävs mycket för att övertyga mig.

Så drabbade den även mig

Skitårstid med sina skitsjukdomar. Jag hatar det.

Var ute och skolinformerade idag, kände mig verkligen inte i form. Rösten höll inte och jag kraxade som en kråka. Sen kom febern, så klart. Tyckte synd om dom blivande informatörerna som satt med och lyssnade. Det var inga bra lektioner idag. Eller ungarna lyssnade iaf och jag jobbade med en kollega som allt flyter på otroligt bra med. Man får vara glad för det lilla.

Men nu alltså. Sjuk och ynklig. Vem utav er tar på er ansvaret och kommer över med soppa och choklad?

onsdag 24 november 2010

Mount Everest hit och Mount Everest dit

Seriöst, den där lilla kullen är fan ingenting mot Backen from hell som jag knatar i varje dag.

Dom där "äventyrarna" som skryter om att dom klättrade och nådde toppen på fyra dagar utan syrgas och rullade ner för slänten som en sten skulle gråta efter halva Backen. Även när det inte blåser som satan, när snön inte piskar en hårt i ansiktet, är Backen ingen barnlek. Inte en chans att Ola Skinnarmo och gänget skulle palla.

Mount Everest, ska det vara något att skryta om? Mesar.

Day 08 – A moment

Jag vet faktiskt inte. Det här med stunder och ögonblick alltså. Jag har för dåligt minne. Eller snarare, jag minns sällan stora saker, jag minns sådana där struntsaker istället. Fast på ett sätt så blir ju småsakerna det stora hela. Om man ska vara lite filosofisk.

Som dom röda gardinerna den där killen hade i sitt rum så det såg ut som en holländsk bordell när solen sken. Eller när jag rymde hemifrån på min trehjuling, trillade på grusvägen och var skitsur för att ingen fattade att jag var borta. Jag minns att vi hade en snögubbe i frysen på mitt dagis. Och alla trodde jag var en pojke för jag hade så kortklippt hår. Jag har fortfarande inte förlåtit mamma för det. Något jag aldrig kommer glömma är mammas blick på min student när hon insåg att jag var askalas men hur jag försökte sköta mig inför mormor och morfar. Det var stolthet i den blicken. Vill jag minnas. Jag minns också hur jävla glad jag var över att äntligen ta studenten. Att livet skulle börja och jag skulle utbilda mig till journalist. Sen insåg jag att fan inte alls ville bli journalist och fick en liten identitetskris. Men den där sommaren kommer jag aldrig glömma. Den fylldes av fransmän, festivaler, sugmärken, flickor och Ecologica. Sen skulle jag bli mäklare. Fast blev statsvetare - ish istället. Tänk vad ett litet klick i en webansökan kan göra. Den där sommaren träffade jag Mr. S första gången. På krogen av alla ställen. Nummer utbyttes vid bardisken. En onsdag i augusti hade vi vår första dejt. Romantisk stund i Slussen. Vill du eh...följa med mig hem och titta på tv? sa han halv två på natten. Två veckor senare hade jag mer eller mindre flyttat in hos honom. Som jag hatade den där bonaden han hade på väggen. Till sist började vi nästan hata varandra och jag blottade mig för några byggarbetare. Jag gjorde det inte med mening, det minns jag.

Något är seriöst fel på oss

Jag och Mr. S har rätt sjuk humor. Lunchämnet idag var vad du inte vill att din sexpartner ska göra. Helt normalt ämne för oss.

Problemet var att vi skulle sitta i ett möte efter lunch och vara seriösa. Skitlätt när jag knappt ens kunde se på Mr. S utan att få bilder framför mig hur någon sprattlade som en gris, råmade som en kossa eller hur sexet sa kalla mig Skalman!

Brukar ni får konstiga tankar i huvudet i situationer som man bör vara seriös i?

Nu är tanten igång igen!

Med att brodera alltså. Och inte något tufft screw you I dont care-motiv, nej då, nu är det seriöst.

Jag har hittat en massa coola Banksy-motiv som ska förevigas med nål och tråd. Så nu vet ni alla vad ni får i julklapp av mig.

En kompis hävdar dock att jag inte alls är gammal, jag trycker bara bort min inre flata. Snart kommer jag sitta i skogen vid mitt hus, dricka té ur drejade muggar och ha sjuttio katter som springer runt. För tydligen är det sådant som flator gör. Jag borde helt enkelt acceptera och omfamna mig och komma ut som flata på riktigt. Enligt min kompis alltså.

Själv hävdar jag att det är dags att plocka fram rullatorn, bjuda barn på hårda karameller och slå på tonåringar med käppen.

tisdag 23 november 2010

Nu går det utför

Jag satt och svor på jobbet innan. Riktigt långa ramsor. Förbannade hela torsdagen. Jag skulle ha träffat en kompis i tisdags och var skitsur för att jag glömt. Förbannad på honom som inte hört av sig.

Dags för vår tisdagsfika! hojtade en kollega glatt. Tisdag? Men...torsdag idag? mumlade jag.

Okej för att jag gillar att vara ute i god tid men att leva på en helt annan veckodag än alla andra känns onödigt.

måndag 22 november 2010

Att det ska vara så svårt

Det här med att ligga alltså. Eller hitta någon att ligga med snarare.

Ragga på krogen är inte svårt men hur jävla roligt är det att ha ett halvdant fylleknull? Funkar för stunden, javisst men orka stå i baren och se söt ut varje fredag. Sen att vakna jämte en person som får en att lova sig själv att aldrig mer ragga i dunklet med ett par öl för mycket i sig, är inte heller så roligt i längden.

Att vara kk är inte så lätt heller har jag insett. Det funkar skitbra i början. Sen får någon känslor. Eller så kommer det fram att den andre är gift och har fört en bakom ljuset. Sen att hitta en kk, hur gör man det? Ringer man det där fyllesexet och ber om en repris och hoppas på att det inte krävs fem drinkar innan man kan tänka sig att hoppa i säng med personen igen?

Att det ska vara så jävla svårt. Jag vill ju bara knulla lite.

Day 07 – Your best friend

Första gången jag och Kakan träffades trodde jag Kakan raggade på en utav mina vänner. Sen gick ett ljus upp för mig och vi hånglade hej vilt den där kvällen i Karlstad. Det blev startskottet för många roligheter.

Mupp träffade jag på en buss till Uppsala för sju år sen. Jag tror det är sju år. Skitsamma. Vi kom på lösningen till världsfred - utrota mänskligheten. Mupp hyser dessutom samma stora kärlek som jag, om inte större, till nougat. Och en sak är säker, man har aldrig tråkigt i hennes sällskap.

Jag och Nykteristfinnen satt jämte varandra en utav dom första dagarna på högskolan. Hon vässade dessutom armbågarna efter en knapp veckas bekantskap och tog mig till Ikea. Det är underbart att diskutera med Nykteristfinnen, hon är smart, riktigt smart. Och flummig.

Greken och jag hade en utekväll ihop som gick till historien, på många olika sätt. Fast då pratade vi knappt med varandra. När jag satt på min första utbildningskväll hos Brottsofferjouren, grep någon tag i min arm och sa dig känner ju jag! Det var Greken. Eller Energiknippet som jag också kallar henne.

Jag gick på gymnasiet ihop med Xixa. Vi satt och skrev ihop i den lilla datorsalen där vi textmänniskor hängde. Hon var lite utav den lugnande faktorn i vår grupp. Utan henne hade nog skämten varit ännu råare och lägre. Även om hon också kunde. Det ska gudarna veta.

Fröken J och jag gillade inte varandra först. Det baserade vi på en halv minuts kontakt i en skolkafeteria. Om ens det. Vad vi inte visste då var att vi höll på att överbelasta Qx:s servrar med vårt mejlande. Allt uppdagades på en buss till Liseberg och hon höll på att skrämma livet ur mig.

Ja, det här är mina bästa vänner. Underbara människor hela bunten. Tänk om alla hade så här fina människor omkring sig, skulle vara betydligt bättre värld då. Det är jag övertygad om.

söndag 21 november 2010

Hur framstår jag egentligen?

Jag stod och pratade med någon jag inte träffat på över två år, vi kom in på det här med att vara engagerad i olika saker. Han gjorde stora ögon när jag berättade om allt jag gör på fritiden.

Fan Petra, inte visste jag att du var så...mänsklig och full med empati! utbrast han.

Eh...alltså, det får ju mig att undra lite, hur ser andra på mig, egentligen? På honom lät det ju som om jag vore en kallhjärtad bitch utan samvete.

Å andra sidan har vi inte pratat sen vi fräste åt varandra i en diskussion huruvida samkönade par ska få adoptera eller inte. Jag tyckte givetvis att det är fan ingen fråga, är man lämplig förälder spelar det ingen roll vilket kön personen har som man lever med. Han tyckte att det var något som skulle tas upp till debatt igen för att riva upp lagen eftersom man, enligt honom, inte kunde fastställa att barn i samkönade relationer inte hade det sämre än barn i olikkönade förhållanden. Jag tyckte att han skulle göra sin research. Fast sa det med lite fler svordomar. Det kan vara därför.

Hur tror ni att folk uppfattar er och stämmer det med hur ni ser på er själva?

Day 06 – Your day

Jag började min dag med tidernas största gäspning. Det här med att sova ut efter en utekväll är inget jag sysslar med. Kan inte hjälpa det, spelar ingen roll vilken tid jag lägger mig, vaknar alltid innan klockan tio ändå.

Eftersom jag inte hade lust att sätta ner mina nakna fötter på ett iskallt golv och jag gillar att ha koll, låg jag i sängen ett par timmar, surfade runt och fick massa tips inför min Norge-flytt. Ja, jag är ett kontrollfreak, jag måste ha koll, även om det är ett tag kvar tills jag ska flytta.

Jag sjöng med i det lilla jag hörde från radion när jag duschade. Kletade in mig i diverse hudkrämer efteråt. Vintern är rena rama döden för min hud.

Ikväll väntar middag med Mr. S och några utav hans vänner som jag inte träffat sen det tog slut. Knytkalas är det dessutom. Därför sitter jag med senaste Elle Mat & vin i högsta hugg och funderar på vad jag ska göra för gott att ta med.

lördag 20 november 2010

Det var fredag igår!

Det var därför jag dansade mig svettig och svepte shots ihop med främlingar som var bra vänner just då. Sedan vidare till gänget med kollegor och dansade ännu mer så håret flög. Vinglade runt på höga klackar i ett snöigt Stockholm och tog stöd av en lyktstolpe för skrattet tog överhanden och kroppen kunde inte skratta och gå samtidigt. Såg en kollega göra snöänglar i en backe. Blev friad till utanför en taxibil och jag kissade nästan ner mig av skratt. Fuldans med en bekant i väntan på nattbussen. Allt för att behålla lite värme. Värdighet hade vi ingen.

Det är därför klockan snart är halv ett och jag ligger kvar i sängen. Inte för att jag är bakis utan för att jag kan.

fredag 19 november 2010

Day 05 – Your definition of love

Det här med kärlek alltså. Jag kan nog inte säga just det här är kärlek för mig. Det är så mycket. Och så många olika saker. Flera olika sorters kärlek dessutom. Jag kan älska min nya klänning, men jag älskar den inte på samma sätt som mina vänner. Är ni med?

Jag kan bli kär lätt, inte i personer dock. Men saker, maträtter, upplevelser. Jag förknippar kärlek med glädje till väldigt stor del. Därför säger jag ofta jag är kär om saker som gör mig glad.

Sen är kärlek givetvis en massa annat än bara glädje. Men det kan jag inte riktigt sätta ord på. Därför låter jag bli.

Jag älskar Håkan Hellström!

Var en stor artikel idag i något nytt magasin från Metro för studenter, med Håkan Hellström. Skribenten hade även passat på att intervjua andra med samma namn om vad dom tycker om herr Hellström.

Håkan Hellström, 56 år, Frösön: Du kan sätta minus på alltihopa, det är som att dra en kattjävel in och ut ur rumpan. Fy fan!

Jag blev nästan lite kär i Håkan Hellström, 56 år.

torsdag 18 november 2010

Det känns lite overkligt

Jag ska verkligen flytta. Det har inte gått in i mitt huvud ännu. Kommer nog inte tro det förrän jag faktiskt har mitt liv i flyttkartonger och är på väg över till vilken stad det nu blir i Norge.

Har nästan blivit besatt av tanken. Jag ska iväg, göra något nytt och herregud vad jag längtar! Misstolka mig inte, jag älskar Stockholm, kommer alltid kalla den här staden för hemma och älskar alla mina vänner här. Men det är dags att röra på mig. Känner mig sådär sprittande glad bara jag tänker på det. Och skitnervös samtidigt.

Jag har även börjat söka jobb igen, så att jag har något att göra på helgerna också. Förhoppningsvis nappar något vårdföretag på mig och tycker att jag skulle vara perfekt som extrapersonal.

Det är så mina dagar ser ut nu för tiden. Planer, planer och åter planer. Och jag älskar det!

Inträdeskrav - javisst!

Jag och Nykteristfinnen sprang på en lustig typ i trapphuset i RFSL-huset tidigare idag. Han var klädd som om han skulle hämta paket för en budfirma. Helt plötsligt började han mala om att han inte är gay. Flera gånger om hörde vi det där jag är inte gay! J A G är inte gay! Men vem fan bryr sig tänkte jag. Det är inte så att vi står i dörren och alla måste bevisa att dom är lite homos för att få komma in a la klubb TipTop.

Sen tyckte han att han skulle in genom dörren till våra kanslin. Det tyckte inte vi och drog igen dörren illa kvickt.

Day 04 – What you ate today

Jag började dagen med en tallrik fil med hemgjord mysli. Någon sa att enbart flator gör egen mysli.

Lunch bestod av tortellini med svamp och lite avokado till det.

Ett par bitar mörk choklad med chili har också slunkit ner.

Ja, det var allt. Jag är kass på att äta regelbundet.

God morgon trasselsudd!

Jag ska aldrig mer glömma att ha i balsam.
Sju minuter tog det att reda ut rufset.

Lite bortskämd blir man ju

Vår ena kock på jobbet brukar baka när han har tid över. Tack gode gud är det inte varje dag han har tid över, annars hade vi varit smällfeta.

Idag hade han gjort en saffranskaka. Både jag och Mr. S är två stora suckers för saffran. Vi kan sniffa oss till det på mils avstånd. Vi visste båda vad som gällde - att komma först till kakan eller dö. Tumult utbröt när vi rusade från våra skrivbord mot en kock som såg livrädd ut. Han borde ha släppt kakan och flytt. Istället stod han kvar likt en zebra som väntar på döden.

Jag och Mr. S känner varandra väldigt väl. Vi vet hur tävlingsinriktade vi båda är. Att misslyckas finns inte i vår värld. Vi känner till varandras svaga punkter på det sätt som man känner sitt ex. En sak hade vi dock glömt bort att räkna in i vår jakt på kakan - resten av människorna.

När vi väl nådde kakan och den stackars kocken stod redan en annan och mumsade i sig glatt. Fika? sa han muntert och tryckte in lite till väldoftande saffranskaka i munnen. Det är sällan jag och Mr. S ogillar samma personer men den här gången, kaksnyltaren stod inte högt i våra ögon just då. Det fräckaste är att han inte ens jobbar på samma våningsplan. Han kunde gott ha fått vänta på sin tur.

onsdag 17 november 2010

Lite fjärilar i magen blir det allt

Jag har verkligen bestämt mig nu, det blir Norge i höst.

Efter det ska jag resa jorden runt. Ensam. Leva typiskt backpackerliv i nästan ett år. Jag låg och funderade på möjliga resvägar och vilka länder jag vill till inatt. Sen insåg jag att det här med hygien kommer bli jobbigt. Jävligt jobbigt. Bara tanken på att gå på en offentlig toalett här hemma, på en vanlig restaurang, känns jobbig. Sen vill jag gärna duscha varje dag. Knarkar deo och älskar mina parfymer. Jag har en skräck för att lukta illa.

Men jag försöker tänka positivt. Jag kommer träffa på människor som har lika dålig hygien som jag själv under den perioden. Försöker intala mig att efter ett tag kommer jag inte tänka längre på det. Hoppas jag.

Day 03 – Your parents

Mina föräldrar har varit gifta i över 40 år. Jag tycker det är rätt fascinerande. Inte att just mina föräldrar hållit ihop sen urminnes tider. Utan att man ibland faktiskt hittar personer som man vill spendera resten av livet tillsammans med och gör så.

Jag tycker om att spendera tid ihop med min pappa. Vi är rätt lika i sättet. Lika tjuriga, vilket visar sig när vi diskuterar med varandra. Vi höjer rösten lite, på samma sätt och skriker lite åt varandra, även om vi delar åsikt. Jag älskar att sitta på mina föräldrars kökssoffa och höra min pappa berätta saker. Om mat han ska laga. Något program han såg. Barndomsminnen. Tiden med mina syskon. Min pappa är väldigt snäll. Han vill att alla ska ha det bra, även om han är för jävla tjurig ibland och jag får bryt på honom. Min pappa älskar djur. När han skaffade Gusten provlåg pappa på hundens filt för att se om det var obekvämt. Det var det. Sen donade han lite för att försäkra sig om att Gusten låg bra. Sådan är min pappa.

En gång såg jag en film på mamma från när hon var ung. Jag var skrämmande lik henne. Speciellt i profil. Min mamma tycker om att påbörja saker. Sen glömmer hon det efter ett tag. En gång skulle hon sticka en tröja till min ena syster. Det tog mamma nästan sexton år att sticka den där tröjan. Jag brukade baka bullar med mamma när jag var liten. Sen satt vi vid köksbordet, drack hemgjord rabarbersaft och åt nybakade bullar. När jag var sjuk fick jag alltid ha hennes morgonrock på mig och hon gjorde världens godaste köttfärssås. Det är sådant jag försöker tänka på när vi har våra duster. Att vi faktiskt tycker om varandra. Ibland klarar vi helt enkelt bara inte av varandra.

tisdag 16 november 2010

Du vet att du är trött när...XIII

...du inser att det där konstiga ljudet som kommer från din dator är trumbeatsen från musiken du spelar och inget som gått sönder.

Ja herregud

Jag och Therese började med vår matte idag. Fy fan säger jag bara. Sex jävla timmar satt vi och räknade ekvation på ekvation. Gillar iaf att boken är ärlig, algebra is boring är det första som står i boken. Jag säger inte emot.

Tack gode gud att Nykteristfinnen kommer till undsättning på torsdag så vi kanske får lite rätsida på det hela.

Day 02 – Your first love

Alltså, jag minns inte min allra första kärlek. Troligen var det någon kille i klassen som det var inne att gilla just då. Som det är på lågstadiet. Jag berättar om mina största kärlekar, hittills, istället.

Tonårskärleken: Fröken C. Vi träffades på gymnasiet där vi stod och propagerade en dag för våra program. Det var öppet hus och jag föll som en fura. Jag satt där i matsalen och önskade att hon i alla fall var lite böjd åt mitt håll. Trodde jag skulle bli troende när hon berättade att hon suttit på andra sidan bordet och tänkt samma sak om mig. Sen insåg vi hur svårt det egentligen var alltihop. Vi gick på en skola där det inte var helt okej att vara öppen. Därför bestämde vi oss för att aldrig visa i skolan hur vi kände. Vi vågade knappt krama varandra om någon skulle tycka att vi kramade varandra på lite fel sätt, lite för länge. När våra lärare började hinta, blinka lite menande och öppet säga att vi var fina ihop förstod vi att vi inte varit diskreta nog. Det var just det som tog slut på allt, innan det riktigt ens hunnit börja, rädslan för att bli upptäckta. Sen tog hon studenten. Efter det tappade vi nästan kontakten.

Efter tonårskärleken: Kanske inte så svårt att gissa för er som följt min blogg ett tag - R. Vi gick på teater på vår första dejt, Onkel Vanja. Skittråkig pjäs, jag satt mest och var nervös över att vara i hans närvaro. Efter den dejten blev det vi, det kändes självklart. Och så var det i nästan två år. Jag var kär upp över öronen. Jag älskade att vara i hans närhet, att diskutera, känna hur han bet mig i nästippen och hur han såg på mig. Dom bruna ögonen fick mig att smälta lika mycket, varje gång. Han var personen jag ville dela mitt liv med. Tills han dumpade mig med ett sms och knäckte mig. En period gjorde jag inget annat än grät, kräktes och var arg. Började inse att allt inte varit så fint som jag hoppats och gick vidare, sakta men säkert.

måndag 15 november 2010

Vardagschock

Ibland känner jag mig så jävla svennig. Som idag. Stod i min egna lilla värld i kassakön, som jag alltid gör. Jag vet att på min höjd möts av ett hej och något som kanske kan tolkas som ett leende. Eller en sur grimas. Jag ser inte alltid skillnaden. Men inte idag. Snubben i kassan sken som en jävla sol. Hälsade så pass glatt att jag kom av mig i mina funderingar.

Sen kom den stora chocken. Han pratade med mig. Om ditten och datten, vad jag hade tänkt att göra med bläckfiskringarna jag köpt, om godaste frukten och hur svårt det kan vara att koka ris. Jag vet inte riktigt vad jag svarade. Chocken hade tagit överhanden. Jag är inte van vid att främlingar pratar med mig i nyktert tillstånd och speciellt inte i kön på Coop. Var och en sköter sitt så tyst som möjligt helt enkelt.

När jag packade ner mina varor kände jag mig så himla glad. Det märktes tydligt att han inte pratade för att ragga utan för att han är så pass trevlig. Jag älskade det. När det gäller service finns det två saker jag kollar efter och älskar - effektiv men trevlig. Han var båda. Måtte han aldrig bli trött på sitt jobb.

Day 01 – Introduce yourself

Jag är Petra. Med allt vad det innebär. Hon som ser gråskalor men ibland som ser rött och kastar porslin. Jag är hon som inte alltid vet vad hon vill men som vill något, nästan alltid.

Hon som föddes 1987 i Växjö. Hon vars bror ansåg att hon var en Petra den där dagen på BB. Det var lite så jag började den där septemberdagen. Uppväxt i idyllen, plöjde genom mammas böcker om det idylliska livet som tioåring. Hon som började hata idyllen som innebar att man inte skulle tänka olika.

Jag är hon som var rädd för nästan allt. Rädd för att sova, rädd för att klättra, rädd för att cykla snabbt, rädd för att försvinna. Hon som var osäker. Hon som utvecklade ett kontrollbehov. Hon som blev högpresterande, som blev lärarnas älskling. Hon som hatade halva världen.

Petra alltså. Hon som växte upp, växte hit och dit. Hon med det röda håret som nästan aldrig gör som hon vill. Det röda som blev strawberry blonde. Med fräknar i ansiktet som hon funderade över om det gick att slipa bort som liten. Hon som lät tanken förbli en tanke.

Kakan. Mupp. Trollet. Ping. Moster. Faster. Lillasyster. Rastlös.

Det är jag som är Petra.

lördag 13 november 2010

Ibland tryter det

Inspirationen alltså. Men, tack vare Miss Muffin är det löst. Iaf för ett tag. Jag tänkte börja med den här listan, inte varje dag men dom dagar när jag inte vet vad jag ska skriva så finns det alternativ.


Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Som den gamla räv jag är

Jag har hängt på Qx sen jag var typ 16 år gammal. Under den tiden har jag fått det ena skumma mailet efter det andra.

Något jag har lagt märke till är att jag, som typ alla andra unga bisexuella tjejer, anses vara högvilt bland många heteromän på sajten. Om jag hade fått en krona för varje mail där en man 40+ vill inleda ett förhållande med mig bara för att jag är ung, ser bra ut och är bi hade jag tjänat en hacka.

Varje gång jag får ett sådant mail blir jag så jävla trött. Jag har ingen lust att vara ett jävla kuttersmycke i någons 40-årskris eller bli uppvisad i olika sammanhang som någon trofé. Hela den där grejen gör mig så jävla trött, hela det där behovet av att hävda sig genom att skaffa en ung snygg partner som, främst, medelålders män, verkar ha. Jag skulle fan inte orka med att vara tillsammans med någon som skryter om hur dom kunde få någon så ung på fall, som dessutom, det bästa av allt, är bi så den där livslånga drömmen om att ha två tjejer fortfarande hålls vid liv.

Det är nog inte så konstigt egentligen att flera män utsett mig till Qx:s kallaste och mest svårflirtade person.

Jävla machomän.

Jag tror jag är något på spåren

När jag får ragg på en gayklubb går mina ragg under kategorin heteroragg. Sista tiden däremot när jag har varit på icke-gayställen, ja då får jag tjejragg. Vad är grejen med det egentligen?

Den här tjejen körde dock inga skrämseltaktiker efteråt. Inget onödigt prat, inget åh men vi måste byta nummer!-tjafs utan bara ett enkelt vi ses! och sen ivägvinglandes på jakt efter närmsta tunnelbana.

Nu blir det tandborstning och någon timmes sömn till. Herregud, jag börjar bli för gammal för att trilla hem strax efter sex, fortfarande full som en alika och glad efter allsången med taxichauffören, sova ett par timmar för att sen vara fit for fight igen.

fredag 12 november 2010

Aint no sunshine

Jag gillar inte att bli väckt om nätterna, det gör jag verkligen inte. Jag ogillar att bli väckt ännu mer av personer som ringer från dolt nummer, flåsar i luren, säger att flator är äckliga och att jag är emot naturen.

Trevlig start på dagen liksom.

torsdag 11 november 2010

Ny karriär?

Kompisen J kom förbi tidigare idag och såg ett av mina egengjorda julkort ligga framme.

J - Men vad kul! Jag gillar verkligen när folk köper saker som förståndshandikappade har tillverkat!

Ridå.

I brist på annat

Jag har inget vettigt att skriva för tillfället, bjuder på en liten lista!

Fyra TV-program jag ser
- The big bang theory. Bäst just ju!
- Top Gear. Älskar't!
- Idol lite sporadiskt. Team Olle ftw!
- Top Model. Varför tror ni att jag alltid blir så snygg på bild?

Fyra saker jag gjort idag
 - Försökt på det där med att mangla lakan. Jag gav upp rätt så snart.
- Räckt fuck you åt människan som alltid glor in i mitt fönster.
- Lyssnat på p3.
- Funderat på vad jag ska ha på mig ikväll.

Fyra saker jag längtar efter
 - Pepparkakor med mögelost.
- Söndag då det ska spelas spel hos Mupp.
- Nästa yogapass
- La familia.

Fyra saker på önskelistan
- Lite nya skor. Inte för att jag behöver men vill ha.
- Någon ny bra bok som kan få mig att säga fan vad den här var bra!
- Att pösmunken Birro drar sig tillbaka.
- Lasse Berghagen inser sitt misstag och kommer tillbaka till Allsång på Skansen.

Man får ju bjuda lite på sig själv

Jag hasade mig igenom korridoren med en Ikea-kasse på vardera axel, proppfulla med tvätt innan. När man går in i min korridor från hissen är det en dubbeldörr som alltid är öppen. Aldrig några problem att komma in där. Jo tjena.

Eftersom jag hade så mycket att bära på gick jag lite på sniskan genom dörren. När jag rätade upp mig igen tog det emot lite. Därför tog jag ett rejält kliv fram och ryckte till med ena axeln. Det resulterade i att jag slungasdes tillbaka av kassen som fastnat i dörrhandtaget. Trillade baklänges, vek foten under mig och föll på kassarna. Det kom tvätt överallt. Tack gode gud att ingen såg det där tänkte jag medan jag snabbt försökte rafsa ihop trosor, tröjor och strumpor.

När jag reste på mig igen såg jag två vaktmästare stå lite längre bort i korridoren och stirrade förvånat på mig. Jag nickade lite kort mot dom, reste mig upp och haltade förbi och försökte hålla huvudet högt.

Lite värdighet har jag faktiskt.

Nytt världsrekord?

För tre dagar sedan köpte jag en jättefin blomma. En utav mina favoriter faktiskt.

Okej för att jag inte har gröna fingrar, det erkänner jag villigt men det här är ju bara löjligt.

Man måste ju testa lite

När jag stod och väntade på hissen såg jag stora lappar. NYMÅLAT stod det.

Jag var bara tvungen. Att se om det verkligen var nymålat alltså.

Den senaste kvarten har jag febrilt försökt få färgen att försvinna från mina fingrar.

tisdag 9 november 2010

Gult kan också vara fint

För allt klär en skönhet.

Speciellt när hon:
Sovit tre timmar
Undervisat en massa ungar
Gått i snökaos
Åkt med SL i snökaos utan att tappa humöret

Ser man fortfarande så här bra ut efteråt, ja då är man Superwoman!

Jävla skit

Känner mig stelare än någonsin i mina händer. Fingrarna har svullnat ännu lite mer. Och jag vet vad som väntar efteråt. Lite mer krokiga och sneda fingrar. Mer smärta.

Det har börjat sprida sig, igen. Mer smärta i handlederna. Den välbekanta stelheten har kommit till tår på vänsterfoten. Vristen. Inte så mycket i höger fot som tur är. Och ingenting i knäna, tack gode gud.

Vissa stunder önskar jag nästan att jag hade reumatism. För då finns det bromsmediciner. Det finns forskning, det finns hjälp. Läkarna och specialisterna jag träffat kommer alla med samma diagnos och råd. Kurer med alvedon och ipren så länge jag kan. Sen blir det smärtstillande resten av livet. Bara att acceptera. För det finns inget annat att göra.

Jävla skit säger jag bara.

Om att vara ute en måndag

Eller hur man skrämmer iväg ett ragg.

Ja, jag var ute och svirade igår. Mötte upp några vänner lite spontant på söder för att dricka någon öl tillsammans. Vid baren började en tjej flirta lite med mig visade det sig. Väldigt trevlig sådan.

Det hela slutade i hennes lägenhet. Jag hade slumrat till lite i hennes säng och vaknade av att hon pratade med mig. Stod och tittade på dig, du är så himla fin när du sover! Hela du är underbart fin Petra. Typ där kände jag att det var dags för mig att dra innan hon frågade om vi ska skaffa katt ihop.

När jag stod i hallen och fipplade med halsduken frågade hon efter mitt nummer. Eh, jag måste springa nu, bussen du vet, går snart mumlade jag och flydde ut genom dörren.

Alltså, jättetrevlig tjej, verkligen men jag vill inte byta nummer. Jag behövde lite vuxenkärlek, inte ytterligare ett nummer i min telefonbok som jag aldrig kommer använda.

Och seriöst, hur många har egentligen kontakt med sina one night-stands?

måndag 8 november 2010

Han är en riktig skämtare

Den leende smålänningen hörde av sig innan. Dags för att ses snart igen. Helst igår tyckte han. Jag kontrade med att det får vänta tills jag kan hosta eller börja mig normalt utan att kvida av träningsvärk.

Bra, då ses vi i morgon! sa han glatt.

Fy fan vilken jävla sadist.

Känner ni peppen?

I morgon ska jag ut igen och prata med tonåringar. Det var ett tag sedan sist. Men herrejävlar vad pepp jag är! Jag vet att jag är grym på det! Och jag älskar det. Älskar att inte riktigt veta hur ungarna kommer vara, om dom är tysta, frågvisa eller jävliga. Man får testa nya knep, ta till olika metoder och förhoppningsvis har någon tonåring lärt sig lite nytt. Jag väljer att tro det.

Vad ska ni göra i morgon?

En söndag med Petra

 Gårdagens mest otippade - julkort med trälim
 Enda katten jag frivilligt medger att jag gillar
 Den här cheesecaken var to die for!
Jag ska börja läsa matte igen. Trodde jag skulle börja
gråta när jag insåg att det är sådan här matte.
Har jag något mattegeni bland mina läsare?

söndag 7 november 2010

Rena rama dödsfällan

Jag måste seriöst investera i en ny träningsbh. Alla mina låg i tvätten och jag kände inte för att rota igenom tvättkorgen för att dra fram en. Lyckades hitta en i garderoben som fick duga för dagens yogapass.

Yogapasset ja... Jag hade lyckats boka in mig på en advanced class, riktigt jävla advanced skulle det visa sig. Som jag vände och vred på kroppen! Herregud säger jag bara. Alla var superviga. Jag kände mig mest som en gravid sjöko.

Och så var det Berit och Agda då som också ville vara med på ett hörn. Dom ville jättegärna vara med och min bh sa inte emot direkt. Jag trodde jag skulle dö när jag såg deras försök till att bryta sig ut när jag låg på rygg och benen rakt upp i luften. Herregud, jag skulle dött av slag mot luftstrupen om dom lyckats.

Det blev ett jävla pusslande där ett tag, dels skulle jag försöka hålla en någorlunda position, trycka in brösten igen och försöka få dom att stanna där.

Det är inte lätt att vara tjej alltså.

Livets stora frågor

På måndag ska jag till naprapaten. En ny sådan. Det är lite intimt det där tycker jag. Man är praktiskt taget naken och någon klämmer här och där på en. Någon jämförde första besöket hos en ny naprapat lite som stunden precis innan man har sex för första gången med någon man gillar. Och jag håller med faktiskt.

Det blir en liten procedur kring det hela. Som det här med underkläderna till exempel. Jag vill inte komma dit första gången i mina halvt urtvättade Hello Kitty-trosor, man vill ju ha något snyggt på sig. Men det får inte vara för snyggt eller sexigt heller. Det känns för planerat på något sätt. Det ska vara lite casual sådär härligt avslappnat, utan att bli för slappt så att resåren knappt håller trosan uppe. Ja, ni fattar.

Jag hade kommit över det stadiet med min förra naprapat. Efter ett par besök stod jag inte längre hängd över underklädeslådan och nojjade mig. Visst, jag gick inte dit i mina sunkigaste men ni förstår. Jag brydde mig inte så mycket helt enkelt.

Och nu är jag tillbaka, rotandes i troslådan och har ingenting att ta på mig. Det är inte klokt vilka problem jag dras med ibland.