tisdag 31 augusti 2010

Bildbomb!

Så här många bilder samtidigt har ni aldrig sett i den här bloggen...


Där inne fanns en underbar staty av Dalí, tyvärr
fick jag inte chans att smygfota den.


Däremot lyckades jag smygfota inne i en kyrka...

I fikuslunden som jag blev smått kär i.

Jag brukar aldrig längta efter en kall öl,
men där och då var det oerhört gott.

Utsikt från standkrogen

God mojito

Även jag vistades på stranden.
Under parasollet givetvis.

Ännu godare caipirinha i lunden.


El turisto!

På väg ner från horkvarteret såg jag även fortet

Museet som fick mig på villovägar

När jag dör ska jag också ligga i en
glaskista till allmän åsyn.

Dead man walkin'!

Utsikt från fortet

Varmt som fan var det där uppe.


Glass är alltid gott


En inte så glad Petra på flygplatsen
tillbaka till kalla Sverige

måndag 30 augusti 2010

Kräftan har landat!

Nu är jag tillbaka i kalla Sverige igen! Delar upp det hela i två inlägg, nästa blir med lite bilder.

Det hela började i juni när Systeryster A ringer och lägger fram förslaget att vi ska resa iväg med mamma och att hon får detta i födelsedagspresent. Jag var inte sen att haka på. När mamma fick veta att vi hade planerat något, utan att veta vad, fick hon för sig att hon skulle åka iväg på spa - ensam, vilket hon absolut inte ville. Vi var ju inte direkt sena med att driva vidare med detta. Till sist vande hon sig vid tanken på att åka till ett spa med oss. Det var först när vi stod på flygplatsen som hon fick reda på att vi skulle till Alicante i Spanien.

Sent på torsdagen kom vi ner. Piloten informerade i högtalarna att det var 27 grader ute när vi landat. När jag klev ut från planet slog hetluften mot mig. Alltså, det är ju VARMT! utbrast jag. Taxichaffisen till hotellet var underbar! Jag kan knappt ingen spanska, hans engelska var väl lika bra som min spanska men vi babblade på rätt så bra med varandra. Lite teckenspråk mixat med engelska och spanska så förstod vi varandra rätt bra.

Fredagen kom och vi åkte in till centrala Alicante, utrustade med kartor. Deras plan var att ligga och steka på stranden. Jag vågade inte utsätta min kropp för alltför mycket sol bestämde mig för att utforska gamla stan. Där fanns bland annat ett museum jag hade siktat in mig på men först - snoka upp ett apotek för att köpa solskyddsfaktor. Kvinnan bakom disken på apoteket såg snabbt på mig och utbrast Fifty! Jag sa väl inte emot direkt. Där gick jag, gata upp och ner och njöt. Slank in i någon kyrka och små affärer när jag kände för det. Uppraggad blev jag också. En spanjor på vespa ropade Chica chica! gång på gång och ville att jag skulle åka på hans vespa. Jag fattade inte riktigt vad han ville först utan trodde att han tyckte jag var chique.

På lördagen hittade jag det stora shoppingstråket till min stora glädje. Hittade ett par finfina klänningar som fick följa med hem. Dock inga skor, vilket jag blev besviken över. Visst fanns det skor men alla liknade skor som jag redan har och jag ville ha något nytt. Däremot är jag stolt över mig själv att jag inte köpte ett enda svart plagg utan satsade mer på färg för en gångs skull. Under mina promenader hittade jag även en liten oas mitt i staden. En liten bar omgiven av stora fikusträd, där satt jag och avnjöt ett par glas rosévin och njöt av tillvaron. Efter en liten stund blev jag lullig och anslöt mig till gänget på stranden. Det blåste lite och det var stora härliga vågor som jag hoppade runt i. Jag vistades i mina badkläder i en halvtimme i solen och brände mig, givetvis. Resten av tiden satt jag under parasollet.

I Alicante finns det ett stort arkeologiskt museum som jag hade tänkt att besöka på söndagen. Den snygga receptionisten på hotellet märkte ut på kartan vart museet ungefär skulle ligga. Jag traskade på med näsan i kartan och såg endast upp för att försöka se gatunamnen. Jag gick och jag gick. Såg inte en enda turist efter ett litet tag. När jag äntligen hade hittat vart jag var på kartan såg jag mig omkring. Jag hade traskat rakt in i Alicantes horkvarter. Jag förstod rätt så snabbt att kvinnorna som stod lättklädda vid vägkanten inte stod där för att prata med varandra. Jag vände och pinnade på så fort jag kunde nedför vägen som jag kommit på. Sen kom jag till en brandstation där några brandmän stod utanför och rökte. Perfekt att fråga om vägen tänkte jag mitt jävla åbäke som inte kan läsa en karta ordentligt. När den engelsktalande brandmannen förstod vart jag hade varit förklarade han noga för mig att det inte var ett kvarter för en ung tjej att vistas ensam i. Han var väldigt mån om att visa mig rätt sen.

Museet var rätt häftigt, jag passade på att smygfota lite också när det inte var någon vakt i närheten. När jag hade lekt klart inne på museet knatade jag ner, utan att hamna i dåliga kvarter, och kom rakt på mitt nya favoritställe där även övriga familjen satt och drack mojitos. Min drink slank ner rätt så snabbt kan jag säga. Sen fick jag för mig att jag skulle ha svarta oliver. Jag hade redan på lördagen gått och suktat efter svarta oliver men drabbades av svårt magknip så fick avbryta mitt letande efter oliver. Men den gången tänkte jag inte ge upp. Jag gick i över en timme innan jag hittade en liten livsmedelsbutik som var öppen så att jag kunde få mina jävla oliver. Sen slukade jag dom på tio minuter när jag kom tillbaka till hotellrummet.

Dessutom finns det ett gammalt fort från 1500-talet i Alicante som ligger högst uppe på ett berg (143 meter upp för att vara exakt) som vi alla skulle upp till. Jag blev väldigt förvånad över att det dels fanns en hisspojke (hej ögongodis!) och att det var gratis. Vilket det mesta var i Alicante, jag var inne på ett par tre museer och betalade endast inträde på ett och då betalade jag 6 kronor. Nåja, fortet var riktigt häftigt! Det var välbevarat och det fanns mycket att se på och vilken utsikt sen. Helt otroligt! Man såg ända bort till bergen, det var helt underbart där.

Hela resan var egentligen otroligt härlig, jag kommer lätt åka tillbaka dit igen.

torsdag 26 augusti 2010

I'll be back!

Om ett par timmar åker jag till Spanien. Mamma tror att vi ska till Selma spa. Är det en överraskningsresa så är det!

Kameran är med, lovar en massa bilder när jag är tillbaka från solen!

onsdag 25 augusti 2010

Men så är jag ju lite efter ibland också

När jag plockade upp min väska från hallgolvet tidigare baxnade jag av tyngden och undrade vad fan det berodde på. Öppnade och såg en flaska bubbel.

Vem fan har lagt dit en flaska skumpa i min väska? undrade jag i mitt stilla sinne.

Sen insåg jag att jag varit på systemet tidigare idag, köpt flaskan för att vi ska smälla i oss den innan vi kliver ombord på planet i morgon.

Bra där Petra, verkligen.

Jag har blivit blond!

Inte helt blond men rätt är numer lite åt det mer guldblonda hållet blandat med mitt naturliga röda givetvis. Mina röda pigment tittade fram en del pga blixten och så här såg jag ut innan.


Hot or not?

tisdag 24 augusti 2010

Få fason på rishögen!

Håret alltså. Mitt hår. Samma hår som av någon konstig anledning inte har några problem alls med att suga åt sig mörk färg som ska hålla i 20 tvättar och behålla den i ett halvår, gillar inte ljusa färger lika mycket. Dags att slinga om håret alltså. Ser inte fram emot kondommössan och virknålen.

Och nu är även outfiten till Fröken Js bröllop nästan klar. Hittade en mörk champagnefärgad skönhet idag, satt som en smäck. Nu är det bara en sjal eller dylikt kvar att ha över axlarna. Och en väska. Fan, jag har ju ingen väska! Gud vad jobbigt att ha ytterligare en ursäkt till att shoppa i Spanien...

Jag är inte bara snygg...

...Jag är pysslig också!

Jag gjorde egen tvål!

Efter ytterligare lite pyssel såg den väldoftande tvålen ut så här:


I bring sexy back!

En utav mina pre-födelsedagspresenter var en privat sminklektion på Make Up Store. Vilket jag kan behöva som helst inte lämnar mina trygghetszoner när det gäller smink. Idag gick temat i lila, glitter och sotning. Om jag är nöjd med resultatet? Hell yeah! Bjuder på två bilder idag, ena för att jag ser så satans bra ut på den och den andra för att man ser färgerna jag blev sminkad i lite bättre. (Klicka på bilderna så ser ni bättre!)

Good cop.

Bad cop.

måndag 23 augusti 2010

Mina nya kärlekar

Sista paren i min storlek, dessutom på REA. Jag kunde inte motstå. Jag var bara tvungen att ha dom. Vet att ingen kan ge dessa skönheter ett lika bra hem som jag kan göra.

Petra och KD

Idag gjorde jag och mamma stan. Vi shoppade i Växjö alltså. På gågatan stod valstugorna vackert uppradade och partimedlemmar stod beredda att dyka på potentiella väljare.

Givetvis stegade en representant från KD fram till mig. Han undrade om jag visste hur jag skulle rösta i höst. Jag svarade nej men det kommer inte bli Kristdemokraterna. Givetvis ville snubben veta varför. Grejen är den att jag vill inte rösta på ett parti som medvetet exkluderar en stor bit utav samhället och samtidigt kör med slogan För ett mänskligare Sverige. Deras politik är inte mänsklig, inte för alla enligt mig. Att KD dessutom helst inte vill beröra sig med HBT-frågor och så pass uppenbart arbetar emot våra rättigheter är ett annat skäl till varför jag inte vill rösta på KD. Vilket jag sa till killen också. Han hade inget bra svar på det hela.

Petra vs. KD: 1-0

Dom bästa är aldrig det minsta gay

Vi satt och hade en seriös diskussion idag, hon och jag. Ämnet mygg kom upp. Jag är stark motståndare till dessa varelser. Hon ansåg dock att dom fyller ett syfte, duvor äter ju dom. Sen blev hon tyst en stund.

- Fast, om det innebär att duvorna dör ut pga det inte finns några mygg, så är en myggfri värld en väldigt bra idé sa hon sedan.

Jag tycker det är synd att det inte finns några gay-piller hon kunde stoppa i sig.

Fredrick, jag vill inte betala din taxi

Är det något jag stör mig på är det hur det görs skillnad på folk och folk. Läste precis på Aftonbladet att Centerns Fredrick Federley åker en massa taxi till nattklubbar och uppger på kvittot att det gäller möte. Själv tycker han det är beklagligt att han inte kan åka tunnelbana med sina vänner pga hotbilden mot honom.

Och självklart är det för jävligt att han inte kan åka t-banan eller röra sig fritt för att folk anser sig ha rätt att hota honom utav olika anledningar.

Men vad jag inte förstår är, när jag känner mig hotad eller obekväm och inte vill ta tåget hem, då får jag betala min egen taxi. Varför kan han inte göra samma det som alla andra människor? Annars tycker jag att vi gör en deal du och jag Fredrick, nu har jag betalat din taxi flera gånger, nästa gång jag känner mig hotad betalar du min, okej?

söndag 22 augusti 2010

Stressad? Jag? Inte då

Gästerna kommer inom en timme.

Jag sitter fortfarande i pyjamasen.

Nej då, kommer inte alls bli en dusch som hastigast och en stressminkning på det, inte alls.

Ibland blir jag så jävla trött på mig själv och min tidsoptimism.

fredag 20 augusti 2010

Det här med mat

Det är viktiga grejer för mig. Jag skämtar inte. Menar inte att bara äta, utan att laga. Jag älskar att stå timmar i köket och laga något gott, främst till andra.

På söndag ska jag ha en födelsedagsmiddag i förtid för familjen. Och för en gångs skull känner jag mig rätt nöjd.. Jag har planerat en bra meny, honungsglaserade revbensspjäll, cole slaw, en kall potatissallad, baby spenat - och ruccolasallad med kräftstjärtar, avokado och en lätt citrusvinägrett, majsbröd samt grillade majskolvar. Det borde mätta kompaniet kallat för familj.

Jag har planerat det här med en sjujävla precision. Seriöst, jag är förvånad över att ingen har bett mig ta över planeringen för Nobelmiddagen. Jag hade sopat mattan.

Lösningen på problemet

Choklad botar fan allt. Jag är helt övertygad om att om fler människor käkade choklad, regelbundet, skulle det inte finnas några krig eller brottslighet. Världen skulle vara ett enda stort happy place.

Chokladöverdragna bilar blev min räddare på jobbet idag. Fick ett par jobbsamtal som nästan fick mig att börja skrika. Tills jag tog en chokladbit. Då nöjde jag mig med att tänka men din satans dumma jävel, hur många gånger blev du tappad som barn egentligen? och allt kändes bättre.

När jag kom tillbaka från jobbet lyckades jag dessutom fixa biljetter till premiären av Stormen, riktigt bra platser för nästan inga pengar alls. Mitt småländska hjärta slog glädjevolter.

torsdag 19 augusti 2010

Dagens humör

Jag har insett en sak som jag hatar. Att handla efter jobbet, när det är rusning i affären.

Fy fan vad jag har gått och hatat människor idag! Jag hatade ungen som bara satt och skrek, hatade föräldern ännu mer som bara mesade runt. Kärringen som blockerade mjölkdisken med sin vagn och jävla mähä till karl ska vi inte ens bara prata om. Jag stod och gnisslade tänder samtidigt som jag försökte tränga mig fram. Men fattade tanten det? Nej då. Hon fortsatte sin jävla ockupation av den satans mjölkdisken. Jag fick nästintill tackla mig fram för att få tag på gräddfilen. Kärringjävel.

Om blickar kunde döda hade det jävla drägget som sa höhö schyssta lökar till mig och glodde ner i min urringning när jag plockade lök varit död tio gånger om.

Dessutom hade dom gömt det frysta vitlöksbrödet. Bakom frysdisken med glass fanns det. Längst bort. I Ingemans-land. Hur jävla logiskt är det att ha vitlöksbröd tillsammans med glassen?! Skylta kunde dom uppenbarligen inte heller. Dom påstår att det skulle bli lättare och bättre att hitta i affären efter ombyggnationen. Det märkte inte jag. Falsk marknadsföring kallas sånt.

Jag såg en kändis när jag gick ut från affären. Ni vet, en sådan som man trodde var kändis för tio år sedan för att han höll i ett populärt program för att sedan försvinna helt. En sådan kändis man någon gång ser, utan att minnas namnet och undra vad han gör nu för tiden. En sådan kändis såg jag. Han jobbar säkert på Ica och tittar på sina egna inspelade program ute på lagret för att minnas sina forna glansdagar.

Ja, jag har kanske en släng av PMS idag

onsdag 18 augusti 2010

Yeah baby!

Jag stod där, framför spegeln, nyplockade ögonbryn och kände mig snygg som aldrig förr. Berit och Agda gjorde sitt bästa i klänningen jag valt för dagen.

Jag skulle då definitivt ragga på mig själv tänkte jag.

Jag har ju glömt!

Jag fick en utmärkelse av Hypofysen!



Yey och tack säger jag!

Med den här utmärkelsen ska man även länka till 7 andra bloggar men jag har stora problem med att bara välja ut sju så därför, alla som ligger i min länklista får den här av mig.

Sen ska man dessutom skriva sju saker om sig själv som man inte har berättat innan och eh, ja, det har jag lite svårt med. Jag berättar väldigt mycket om mig själv här i bloggen. Men ska försöka.

- Jag spelade teater i sju år
- Jag sover ofta med en lampa tänd
- Min ena lilltå saknar nagel
- Jag målar nagellack där nageln skulle ha suttit för att det inte ska se helt vrickat ut
- Ibland drömmer jag fortfarande om att sadla om helt och utbilda mig till journalist
- Jag tycker inte om att sova ytterst eller nära en dörr
- Jag tycker om att äta sniglar på restaurang

tisdag 17 augusti 2010

Du behöver nog en uppslagsbok lille vän

Han - Ja, så är jag väldigt spontan av mig också, brukar planera in lite spontana krogbesök med vännerna!

Det är väl bara att inse att jag är gammal nu

Jag minns hur det var när man var mindre. Önskelistan inför födelsedagen var flera sidor lång. Det fanns så mycket man ville ha. Alltifrån en egen ponny till små rufsiga penntroll.

Snart är det dags igen. 23 år om ett par veckor. Systerdottern frågade vad jag önskar mig tidigare. Jag funderade länge och väl. Vad jag kom fram till? Ingenting! Nada! Zero!

Jag kan inte beskriva i ord hur jävla gammal jag känner mig just nu.

Lite ovant känns det allt

Jag har som sagt semester nu. Jag är inte riktigt van vid att vara ledig. Helt ledig alltså. Även om jag officiellt är ledig ibland är jag oftast lite överallt. Men inte den här gången alltså.

Kom på mig själv innan att sitta och fundera på vad det är jag ska göra i morgon. Efter en stund slog det mig att jag har inget alls inplanerat. Inte det minsta. Sen började jag fundera ut vad jag ska hitta på i morgon. Kroppen fick lite fnatt av tanken på att vara oplanerad en hel dag.

Jag är nog inte skapt för att vara ledig.

Spriit! Här var det spriit!

Okej, jag är tillbaka från landet där hockeyfrillan aldrig blir omodern.

Båtresan över var ett helvete. Jag mitt jävla åbäke som knappt kan se en krusning i vattenglasets yta utan att bli sjösjuk skulle uthärda en fyra lång timmar båtresa på ett jävligt blåsigt hav. Jag trodde att båten skulle kapsejsa och jag dö. Vilket jag trodde varje gång jag reste mig ur stolen där jag satt i en speciell ställning för att då kändes vågorna inte riktigt lika jävliga. Men jag överlevde.

Jag hittade en massa salami och grät nästan av lycka när jag norpade den sista av mina favoriter. Och choklad givetvis. Vem fan åker till Tyskland utan att köpa med sig ett par kilo utav Milkas choklad? Lite sprit slank också ner i vagnen. Eller en hel del ska nog erkännas. Nu har jag bara ett litet problem, jag vet inte hur jag ska få med mig allt hem till Stockholm igen.

På båtresan tillbaka till Sverige såg jag en kille som jag tyckte jag kände igen. Så fort jag såg honom stirrade jag så pass att ögonen höll på att trilla ut samtidigt som jag funderade febrilt på vem han liknar. Och på en liten båt ser man varandra ofta. Första gångerna såg han lite smickrad ut. Sen trodde han säkert att jag var ett rikspucko.

Det var en lyckad resa.

söndag 15 augusti 2010

So long, farewell!

Nu drar jag till Tyskland för att köpa salami och choklad.

På återseende kära läsare.

lördag 14 augusti 2010

Ska nog kunna sysselsätta mig på semestern

Jag tyckte att det behövs lite nytt i bokhyllan. Något som jag kan sysselsätta mig med under semestern. För jag ska ju inte fara runt som en dåre eller så.

Det blev Båten, Reflexer, Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay, samt Carol.

Ja, jag har nog snöat in lite på HBT-litteratur sista tiden.

fredag 13 augusti 2010

Hon lär sig nya uttryck hela tiden

Jag satt och lyssnade på Thåström innan.

Sen stack mamma in huvudet - Har du gått och blivit emo Petra?

Ja, jag är ju så jävla emo. Det vet ju alla.

Jag tror att alla lever

Idag var jag ute och rattade bil. Det var...intressant.

Jag och min käre far har rätt hett temperament båda två. Pappa skrek lite. Jag grät lite av ilska. Men bara en gång. Sen gick det som en dans.

Okej, jag fick motorstopp ett femtontal gånger. Annars gick det bra.

Och bilen är hel.

onsdag 11 augusti 2010

Efter fem år är det dags

Jag har bestämt mig. Nu jävlar ska jag också ta körkort.

Övningskörning med pappa väntar och en intensivkurs efter det.

Förhoppningsvis är det jag som rattar bilen, ensam, när jag kommer till boendet i december.

tisdag 10 augusti 2010

Nej, jag ska nog inte sjunga igen

Jag stod och ylade med i en låt på Spotify. Mamma kommer inrusandes från altanen med andan i halsen.

Herregud, är det Snuffse som skriker så hjärtskärande?!

Jag ska nog inte söka till Idol i år heller.

Okej, lite glad är jag igen

Eller, är snarare skitglad. Jag har fått mitt första fan-mail! Glädjen är total kan jag säga.

Någon fin själ mailade mig på Qx och skrev ett långt fint brev om min blogg. Jag började grina. Speciellt när jag läste om att personen nästan kissar ner sig ibland av allt skrattande.

Jag blir alltid lika förvånad när jag inser att människor faktiskt läser min blogg. Vet att jag har en trogen och fin liten skara av läsare som brukar kommentera men att andra personer, förutom den underbara skaran, läser den här bloggen fattar jag inte riktigt. Jag förstår inte heller att människor tycker jag är rolig. Speciellt det går inte in i huvudet. För jag är inte rolig. Inte enligt mig själv iaf.

Men det mailet gjorde iaf min kväll. Tack tack så hemskt mycket!

Vissa dagar hatar jag mitt jobb

Idag är en sådan dag.

Alltså, jag älskar mina boende men älskar fan inte vårdapparaten. Sista tiden har vi i personalen gått på knäna och knappt hunnit gå ut med dom boende. Sticker inte alls i ögonen att på dom andra grupphemmen går det en personal på varje boende. Vi är två, i bästa fall, på fem. Och våra har det största vårdbehovet. Chefen förstår inte alls varför vi är trötta utan anser att om vi är trötta på jobbet kan vi söka oss vidare. Skitkul.

Jag är så jävla arg och trött att jag inte vet vad jag ska göra.

måndag 9 augusti 2010

Världens bästa kund?

Jag tror nog att det är jag. Speciellt om det handlar om teknikprylar. Jag kan fan nada om teknik. Därför nickar jag mest och ser glad ut när säljaren packar på mig tillbehör efter tillbehör.

Nu behöver jag en digitalkamera. Jag fasar för att ge mig iväg till Elgiganten och se totalt lost ut. Till säljarnas stora förtjusning.

Så, nu behöver jag alltså hjälp. Hur ska jag lösa det här? Och att läsa på om produkten jag vill ha hjälper inte för jag är totalt ointresserad av tekniskt snack. Hur drillar jag på bästa sätt bort säljaren? Och vad är egentligen nödvändiga tillbehör?

Alla är vi olika...

Systeryster A klagade lite på sist att jag alltid köper så stora väskor.

Well, what can I say? I like it big sa jag.

Sen tyckte syrran att jag var knäpp.

Stora nedräkningen har börjat

Fem dagar kvar till semester. Fem dagar kvar till min första ordentliga semester någonsin. (Till dig politiker som anser att vi högskolestudenter har för långa sommarlov - screw you!)

Bröllopspaniken börjar närma sig med stora steg. Vad fan ska jag ha på mig?! Får helt enkelt släpa med mig någon utav mina fina systrar på shoppingtur. Jag vill vara fin när älskade Fröken J gifter sig och just nu känns precis allt i garderoben bara fel. Känner jag mig själv kommer jag stresshoppa dagen innan bröllopet och ha panik över precis allt.

lördag 7 augusti 2010

Jag tror jag har blivit cynisk

Kan du inte komma hit och kolla på film? frågade han.

Du vill bara knulla tänkte jag och stängde ner.

Jag behöver en stor fet spark i röven

Okej, nu är det fan dags att komma igång med träningen igen. Mitt knä är bra och man halvdör inte av värmeslag längre. Ändå är jag så jävla duktig på att komma på ursäkter. Om jag inte känner mig en halv millimeter trött efter jobbet så är det för mörkt, eller så ser Snuffse ledsen ut. Och känner jag inte liiite av bäckenet? Typ lite på vänster sida i någon millisekund? Ursäkterna är oändliga.

Men igår kom jag ut och sprang tillsammans med Alphabeat Som jag pustade och stånkade! Redan innan jag ens hade börjat snöra på mig löparskorna.

Hur får man upp motivationen egentligen? Bäst för mig hade väl varit om jag haft någon a la Huskatt som stod och vrålade på mig tills jag sprang utav ren ilska. Hur gör ni? Men framför allt, hur ser ni till att behålla motivationen?

fredag 6 augusti 2010

Shoppat har jag ju också gjort

Jag hävdar att min skogarderob aldrig kommer bli helt komplett men med dessa röda skönheter känns det som ett litet steg på vägen mot perfektion.

torsdag 5 augusti 2010

Ja, han är ju inte dum

Mamma och pappa går på tårna här hemma och ojar sig. Varför? Snuffse äter inte sitt torrfoder. Enligt mig äter han, bara han får lite tid på sig.

Men å andra sidan, om jag blev matad med leverpastej - och kalvsyltsmackor, gott kött, melon och nektariner skulle jag inte heller äta torrfoder.

Jag är smått lycklig igen

Av en slump gick jag in på en av mina gamla favoriter, som la ner bloggandet för ett par månader sen.

Ett glädjetjut senare kan jag glatt konstatera -  Söderpappan är tillbaka!

onsdag 4 augusti 2010

Glass i stora lass!

När jag kom hem från jobbet i förmiddags bestämdes det att vi skulle susa ner till Karlskrona för att käka glass. Den glassen är lätt värd att köra över fyra mil för att mumsa i sig.

Stället heter Glassiären och påstår sig ha stans största glassar. Sveriges största glassar skulle jag påstå. Istället för att man som vanligt bestämmer att man vill ha 3 kulor beställer man i antalet smaker. Som man sedan får fyra kulor utav. 3 smaker = 12 kulor. Och det är inga små kulor heller.

Fy fan vad mätt jag var efter mina två smaker! Jag pustade och stönade mot slutet, jag hade gett mig fan på att få i mig hela. Men jag fick se mig besegrad. Chokladsmakerna hamnade i soptunnan, även om det skar i hjärtat på mig. Min nyblivna laktoskänsliga mage protesterade dock inte mot att jag slängde resten.

Och jag lovar, jag hade tänkt att ta en bild på glassen men jag hade fullt upp med att slicka i mig den.

Mitt småländska hjärta jublade dock en stund senare när jag fick tag på en väska som det var halva reapriset på. Sådant gillas.

tisdag 3 augusti 2010

Da pics!


Eller en del av dom iaf... Ni får helt enkelt hålla till godo!

Jag blåste ballonger

Temat för veckan - Jäger och cider

Jag kände mig lika suddig som bilden.

Jag försökte se ut som en schteekare

Jag har varit närmare Christer Björkman än vad du någonsin har varit



Paradfin!
Innan Paradstart!

Lite kyligt var det där uppe på flaket

Mycket folk var det.

måndag 2 augusti 2010

Ni kan vara lugna

Jag överlevde Pride. Dock är jag jävligt trött efter veckans bravader. Men bilder kommer i morgon så håll ut!