Det har möblerats om lite provisoriskt på mitt jobb. Nu sitter jag lite mer dolt bakom ett gäng bokhyllor och inte mig emot. Det springer inte så mycket folk förbi mitt skrivbord längre. På gott och ont kan man väl säga.
Det spelades en riktig gammal härlig dänga på radio innan. Jag donade lite i ena bokhyllan och dansade med. Inte något mesigt vicka- på- höfterna- dans. Nej, jag menar den sortens dans man bara gör när man är säker på att ingen ser en.
Ja och här sitter en del av vår sales/marketing-avdelning. Här har vi eh...Petra som arbetar med eh...ja...eh... hör jag chefen säga till några nyanställda bakom mig. Jag trodde jag skulle dö. Jag ville helst av allt sjunka genom golvet men nej då, jag var tvungen att vända mig om, knallröd i ansiktet och hälsa. Räcka fram handen och bete mig som folk. Givetvis stod Mr. S i klungan, längst bak, bet sig i läppen och gjorde tummen upp.
Men lite dans förgyller livet har jag hört. Vad får er att dansa?
3 kommentarer:
Haha, vad underbart! Jag vill ha bildbevis.
hahahaha, visst känner man sig som ett totalt nöt :D
Gjorde en liknande bravad så sent som förra veckan, rockade loss och plötsligt står det en man där..och vill prata med chefen..ähum..
Ulle - Haha nja :P
Huskatt - Haha om jag gör! Hahaha men man får se det som att man bjuder lite på sig själv. Eller något :P
Skicka en kommentar