Mina föräldrar har varit gifta i över 40 år. Jag tycker det är rätt fascinerande. Inte att just mina föräldrar hållit ihop sen urminnes tider. Utan att man ibland faktiskt hittar personer som man vill spendera resten av livet tillsammans med och gör så.
Jag tycker om att spendera tid ihop med min pappa. Vi är rätt lika i sättet. Lika tjuriga, vilket visar sig när vi diskuterar med varandra. Vi höjer rösten lite, på samma sätt och skriker lite åt varandra, även om vi delar åsikt. Jag älskar att sitta på mina föräldrars kökssoffa och höra min pappa berätta saker. Om mat han ska laga. Något program han såg. Barndomsminnen. Tiden med mina syskon. Min pappa är väldigt snäll. Han vill att alla ska ha det bra, även om han är för jävla tjurig ibland och jag får bryt på honom. Min pappa älskar djur. När han skaffade Gusten provlåg pappa på hundens filt för att se om det var obekvämt. Det var det. Sen donade han lite för att försäkra sig om att Gusten låg bra. Sådan är min pappa.
En gång såg jag en film på mamma från när hon var ung. Jag var skrämmande lik henne. Speciellt i profil. Min mamma tycker om att påbörja saker. Sen glömmer hon det efter ett tag. En gång skulle hon sticka en tröja till min ena syster. Det tog mamma nästan sexton år att sticka den där tröjan. Jag brukade baka bullar med mamma när jag var liten. Sen satt vi vid köksbordet, drack hemgjord rabarbersaft och åt nybakade bullar. När jag var sjuk fick jag alltid ha hennes morgonrock på mig och hon gjorde världens godaste köttfärssås. Det är sådant jag försöker tänka på när vi har våra duster. Att vi faktiskt tycker om varandra. Ibland klarar vi helt enkelt bara inte av varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar