torsdag 2 december 2010

Huvudet ner och fötterna upp

Så stod han där igen. Fönstertittaren. Jag vet att han har stått där, på den lilla handikappsrutan ett par gånger idag. Jag har bara inte låtsats om honom. Även när han inte stod där kände jag mig iakttagen. Tillslut tröttnade jag. Att ha en mysig kväll med mig själv kändes inte lika lockande längre. Jag blåste ut alla ljus jag tänt i mina fönster. Ett efter ett. Såg rakt på honom. Vi stirrade intensivt på varandra ett par sekunder. Mitt långfinger visades. Ögonen smalnade. Drog för gardinerna.

Han får gärna sluta nu.

1 kommentar:

Huskatt sa...

Hm..hittade inte det förra inlägget men..är det inte ganska precis en vecka sedan han stod där sist?
Dyker han upp en gång till, bör du kraftigt överväga att ringa polisen. Om inget annat kan de ta en tur förbi och kanske fråga honom vad han gör där..vem vet, det kan räcker.