Jahapp, jag vet inte riktigt vilken av alla mina rädslor jag ska börja med.
Att jag är totalt livrädd för höns är ingen nyhet. Trauma från barndomen. Alla säger att det är så idylliskt och bra för barn att växa upp på en lantgård. Jag spenderade mina fem första på en sådan och blev förstörd på kuppen.
Jag är väldigt rädd för mörker. 23 år gammal och sover fortfarande med en liten lampa tänd ibland.
Ibland är jag rädd för att dö helt plötsligt i min lägenhet och att ingen kommer upptäcka det förrän grannarna klagar på en konstig lukt.
Jag är rädd för att öppna upp mig, visa mig svag och sårbar för människor som visar ett mer än kompis-intresse för mig.
Ärligt talat är jag lite rädd för the Stig också.
4 kommentarer:
Han är skitläskig. Visa ögonen, säger jag bara.
Jag är inte rädd för höns, The Stig eller att inte bli hittad om jag dör. Men allt det andra kan jag skriva på. Särskilt det där med att vara öppen o visa sig sårbar.. Jäklar vad obehagligt det är.
Jag har inte läst din blogg skitlänge, och jag känner dig knappast väl. Men på något skumt sätt så kände jag på mig att du har en rädsla för att öppna dig. Skumt.
Ulle - Precis. Människor som jag inte får ögonkontakt med är läskiga per automatik.
H - Men visst är det? Känns som om man ska hoppa utför ett stup utan livlina.
Heffler - Ja, det var lite skumt. Eller du kanske är en bra människokännare?
Skicka en kommentar