Sitter och tittar på en dokumentär på kanal 5 om fruar som kapitulerar totalt inför sina män och låter männen dominera allt i deras liv för att få ett bra förhållande. Men är det verkligen ett bra förhållande? I förhållanden, ska det inte vara på lika villkor?
Nästa steg i kursen handlade om sex. Kvinnan som hade skrivit boken i hur en fru ska underkasta sig mannen sa att kvinnan ska gå med på att ha sex en gång i veckan. Förlåt, men BARA en gång i veckan? Okej, ibland vill man ha sex fler gånger i veckan, ibland mindre, självklart, det beror på. Är inte hela grejen att man ska kommunicera?
Metoden kanske fungerar, vad vet jag. Männen verkar vara lyckliga av att få dominera sina fruar liv helt. Kvinnorna ser inte lika lyckliga ut när dom berättar hur dom var förut. För i nuläget verkar dom ha gjort om sig till personer dom inte är, bara för att behaga sina män.
Som sagt, jag vet inte allt som pågår i deras liv genom att titta på en 50 minuter lång dokumentär, men av det skenet som dokumentären ger så är jag hellre singel än gör om mig till någon jag inte är.
4 kommentarer:
inte nog med att dom ska underkasta sig, dom ska nekas sex också. låter rätt sjukt.
Jag har själv en "kapitulerande fru" (tycker dock inte om uttrycket) hon njuter av att serva Mig på alla sätt, finnas där för Mig och Jag tar hand om henne av hela Mitt hjärta. Hon vänder sig till Mig i alla frågor och frågar Mig om lov för det hon önskar göra. Detta gör hon för att hon vill. Om det är fruar inom denna nya "rörelse" som gör detta mot sin övertygelse tycker Jag själv att det är av fel anledning och tror inte på att det blir bra för bägge parter.
Anonym - Kapitulerande fru är deras egna uttryck...men det är det jag menar, det finns kvinnor/män som vill underkasta sig sin partner i allt och som mår bra av det men den bilden den här dokumentären gav av dessa kvinnors liv var raka motsatsen, det var det som gjorde mig förbannad.
Jo, Jag håller verkligen med dig där, det kändes inte som att det kom från deras inre...
Jag lever med BDSM och det bor i Min själ. Jag har då aldrig hört om någon kurs för att lära sig "bli undergiven", det ÄR man - eller inte.
Som Jag ser det iaf.
Jo, Jag vet att uttrycket var/är deras eget men Jag tycker inte om det/vill inte tänka i de termerna själv.
Fast...huvudsaken är att det gör dem lyckliga. Jag är dock inte så säker på det heller...
Tack för vänligt bemötande.
Herrn ;-)
Skicka en kommentar