Bussresan från helvetet

I morse var jag på strålande humör efter att ha pratat med två av mina favoritpersoner. Inget kunde knäcka mig! Jo tjena.

På väg till jobbet invaderades bussen av barn. En himla massa barn. Barn som åt banan. Det stank banan i hela bussen. Inte nog med det, några barn blev åksjuka i bussen som saknade AC. Och ni vet vad åksjuka barn gör. Precis, dom spyr. Jag var så otroligt glad när jag skulle av och stod utanför och kippade luft.

Efter att ha slutat jobbet ansåg jag att jag minsann förtjänade en ny ögonskugga. Som den svettbomb jag kände mig som traskade jag iväg till Make Up Store för att inhandla en samt dregla lite över makeupartisterna. Och dom doftade ljuvligt! Tjejen som hjälpte mig doftade som en blomma, jag var så nära att hoppa på henne för att kunna sniffa obehindrat. Men jag behärskade mig och gick därifrån en lejongul ögonskugga rikare.

När jag satt på pendeln hem, som även den saknade AC, med en huvudvärk som dunkade i takt med tåget upptäckte jag hur en man i 30- årsåldern stirrade på mig. Jag fick panik. Hade jag något i ansiktet? Hade mascaran lagt sig under ögonen? Blödde jag näsblod? Luktade jag så pass illa? Jag försökte diskret titta på mig själv i fönstret utan att kunna upptäcka något synbart fel.

Trött och varm som jag var sprang jag iväg till bussen för att kunna njuta av en lugn och sval bussfärd hem. Jo tjena. Ingen AC där heller. Plus att jag upptäcker att pendelstirraren precis kliver på den nästan tomma bussen och på knagglig engelska undrar han om han får sitta jämte mig. Vilket han får, jag i min enfald antog att han var en utbytesstudent som förväxlade mig med en amerikan igen. Sån tur hade jag inte. Efter någon minut förstod jag att han hade åkt hela vägen till Tullinge för att bjuda ut mig. Ungefär där fick jag panik och jag frågade mig själv om han skulle försvinna om jag tog av mig skorna. Efter ytterligare någon minut förstod han att jag sa nej. Efter min lilla panikslagna diss hoppade han av vid närmsta hållplats.

Jag vet inte om jag ska klassa honom som en modig människa som åkte fem hållplatser extra bara för att bjuda ut en total främlig eller om han är en jävla galning. Det lutar åt det senare.