När människor inte får vara människor

Eller, när politiken är som värst.

Jag är förbannad, riktigt jävla förbannad. Och jag skäms, ja herregud vad jag skäms.Jag skäms innerligt över vår regering och dagens politiska samhälle. Jag skäms något fruktansvärt att vi idag skriver 2012 när vi i ett par stora avseenden skriver 1912.

Först och främst vill jag tacka vår socialminister, Göran Hägglund, mannen som anser att alla människor inte borde ha samma rättigheter, tack Göran. Tack än en gång Göran att du hindrar flera utav mina vänner att bli föräldrar. Människor som skulle bli dom mest underbara föräldrarna i världen. Jag glömde tacka dig för att du går emot den lilla grejen som kallas för mänskliga rättigheter. Bra gjort Göran.

Nu när du fått igenom ditt förslag antar jag att du känner dig väldigt nöjd med dig själv. Jag hoppas du känner dig stolt över att du krossar människors drömmar, människor som vill leva sitt liv som vem som helst. Jag hoppas att du sover gott om nätterna och inte tänker på hur du förminskar människor som, bokstavligen, slåss för sina liv i detta byråkratiska samhälle. Mina applåder till dig Göran.

Men nu ljög jag. Jag tackar dig inte alls, jag hoppas inte alls att du känner dig nöjd över detta beslut eller att du sover gott om nätterna. Jag har bara en sak att säga - vad som egentligen borde utredas är vår socialministers lämplighet, inte transsexuellas lämplighet att bli förälder.

Bra sätt att driva en valkampanj

I lördags när jag stod och väntade på bussen kom en valkampanjande sosse fram till mig för att ragga lite röster. "Varför inte?" tänkte pratsjuka jag. Hon trodde att hon hade mig tills jag sa att jag som är en gammal sosse troligen kommer rösta på ett blått parti.

"Klassförrädare" sa hon och gick.

Det kommer nog inte gå så bra för henne.