Det är vara att sätta sig på en buss dom går hyfsat ofta, luta sig tillbaka och njuta av tillvaron. Idag hade jag dock mer än gärna haft körkort.
När jag satt och njöt av livet som allra bäst invaderades bussen av barn. Ungar som kommunicerar genom att vara så högljudda som möjligt. Ingen fara! tänkte jag naivt, startade spotify och ljuvlig musik hördes strax i mina öron. Men säg den lycka som varar! Eftersom jag färdas på landet är den mobila täckningen sisådär. Och vad går på den täckningen? Precis, Spotify. Jag började väl inte direkt jubla när jag återigen hörde barnskrik.
Efter denna ljuvliga upptäckt insåg jag ytterligare en underbar sak. Jag har jobbat en sisådär tjugosex timmar mer eller mindre i sträck och dagens kost har bestått utav en drickyoghurt och ett par knäckebröd. Denna delikata måltid intogs halv sju i morse. Mitt humör är alltså inte att leka med.
I skrivande stund sitter jag på bussen, färdades mellan kohagar och är väl inte så jävla glad, det kan jag väl inte påstå. Tack och lov är det bara tjugo minuter kvar av denna helvetesfärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar