Sambon är sjuk. Ni vet, på ett sånt där manligt viss när han yrar om döden och att han ser ljuset (klart som fan han ser ljuset, jag tände nyss i taket). Han har knappt feber och är bara lite slemmig i halsen.
Jag har feber, är tjock i halsen, slemmig, snorig och har svårt att prata. Där pratar vi sjuk. Men gnäller jag om döden? Icke. För jag måste laga lunch, middag, ta hand om K som muttrar om en fotbollsmatch som går åt helvete och gärna städa lite.
En vecka kvar till semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar