Häromdagen upptäckte jag en blåsa på mitt långfinger. Först trodde jag det var en brännblåsa efter bakning men efter lite närmare koll liknade det närmare en finne. En finne, på ett långfinger, vem får det egentligen? Men jag var tvungen att klämma den, löjligt fascinerad som jag är över finnar, troligen för att jag nästan aldrig haft någon. Under tiden samtalade jag med systersonen om det hela. Svinkoppor sa han. Innan han ens hunnit formulera klart hela ordet hade hypokondrikern i mig tagit överhanden. Klart det är svinkoppor. Kan inte vara något annat. Genast började jag förhöra systersonen om det här med svinkoppor, symptom och liknande.
Efter mitt förhör var jag tvungen att googla. Solklart fall av svinkoppor blev min diagnos efter en knapp minuts googlande. Den där bilden, ser inte blåsan på fingret ut sådär om jag håller det i en annan vinkel? Jadå. Ju mer jag tittade, ju mer drabbad var jag. Svinkoppor+död skrev jag in.Inga relevanta träffar men man vet ju aldrig.
Om jag fått några fler blåsor? Inte en enda. Men det var säkert svinkoppor ändå.
3 kommentarer:
My god! Du är ett solklart fall av hypokondrikers grand master.
Svinkoppor smittar iofs genom beröring och oftast genom att man gnuggar svettiga kroppar mot varandra.
Otroligt vanligt bland brottare och andra kampsportare.
EXAKT hur skulle di ha gjort för att få det på fingret menar du?
:-D
Google är en hora.
(säkert sponsrade av läkemedelsindustrin för att främja folks hypokondri *konspirationsteoriar*
Ja det var allt bättre förr när man inte kunde ta reda på så mycket..Då fick man nöja sej med förvissningen om att det nog var en helt ofarlig finne man drabbats av;P
Skicka en kommentar